4

Statsutskottets utlåtande nr 101.

Nr 101.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående viss
garanti åt sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa jämte
i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 125 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 5 mars 1948, föreslagit
riksdagen att dels besluta, att statsverket skall för tiden 1 januari
1948—31 december 1953, under de förutsättningar och på de villkor chefen
för socialdepartementet föreslagit, lämna sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa
särskilda bidrag med ett sammanlagt belopp av högst 2 000 000 kronor,
dels ock besluta, att de kostnader, som på grund av denna garanti må
uppkomma under budgetåret 1948/49, skola bestridas från förslagsanslaget
till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor.

I propositionen föreslås, att staten skall förbinda sig att under tiden 1 januari
1948—31 december 1953 lämna sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa
särskilda bidrag med ett sammanlagt belopp av högst 2 miljoner kronor i
den mån så erfordras för att hindra minskning av kassans försäkringsfond
under viss nivå.

Rörande den närmare utformningen av denna förbindelse har departementschefen
anfört följande.

Man bör utgå från fondbehållningen per medlem vid senaste årsskiftet,
sedan det ordinarie statsbidraget till kassan inräknats i fonden. Kassan torde
kunna själv påtaga sig en rimlig minskning av denna fondbehållning
per medlem. Minskas den med högst omkring 20 procent, har kassan ändock
relativt goda förutsättningar att kunna fortsätta sin verksamhet. I den mån
minskningen överstiger 20 procent, bör kassan emellertid erhålla ett extraordinärt
statsbidrag till kompenserande av den överskjutande fondförlusten.
För att kassan allt fortfarande skall ha intresse av en billig och rationell förvaltning
och en omsorgsfullt omhänderhavd understödsverksamhet, torde
dock en hundraprocentig kompensation icke kunna komma i fråga för den
överskjutande fondförlusten. Om garantien skall kunna vara kassan till
verklig hjälp behövs emellertid å andra sidan en nära hundraprocentig kompensation.
Den fondförlust, som ligger utöver de tjugu procenten, bör därför
lämpligen kompenseras till 90 procent. Garantien torde vidare böra begränsas
till sex räkenskapsår. Det sammanlagda belopp för vilket staten
skulle ikläda sig garanti synes under nämnda förutsättningar — på grundval
av vissa av tillsynsmyndigheten gjorda försäkringstekniska överväganden
— kunna begränsas till 2 000 000 kronor.

Följande exempel torde kunna belysa innebörden av den här föreslagna
utformningen av garantien:

Antages att kassans fondbehållning per medlem vid utgången av år 1947
uppgick till 47 kronor, skulle det extraordinära statsbidraget utbetalas en -

Statsutskottets utlåtande nr 101.

5

dast om bokslutet avseende utgången av år 1948 utvisar, att fondbehållningen
minskas med mer än 20 procent av 47 kronor, dvs. mer än 9 kronor
40 öre. Har fondbehållningen i själva verket minskat med exempelvis 20
kronor per medlem, får staten i extraordinärt statsbidrag utgiva 90 procent
av skillnaden mellan 20 kronor och 9 kronor 40 öre, dvs. med 90 procent av
10 kronor 60 öre, eller med 9 kronor 54 öre per medlem. Vid ett medlemsantal
av 15 500 skulle det extraordinära statsbidraget alltså uppgå till 147 870
kronor. Genom detta skulle kassans fondbehållning föras upp från 27 kronor
till omkring 36 kronor 50 öre per medlem, vilket belopp med endast
22,3 procent understiger fondbehållningen vid slutet av år 1947.

Av det givna exemplet torde framgå, att de föreslagna principerna för den
ifrågasatta garantien äro sådana, att det extraordinära statsbidraget träder
i funktion endast vid en ganska avsevärd försämring av sjöfolkets sysselsättningsförhållanden.
Principerna äro emellertid, samtidigt som de äro så
snäva som det över huvud taget är tillrådligt, så utformade, att kassan även
vid en svår arbetslöshetssituation med största sannolikhet kan fortsätta sin
verksamhet.

Såsom förutsättning för den statliga garantien synes böra gälla, att de av
kassan lämnade försäkringsförmånerna icke överstiga ett daghjälpsbelopp av
5 kronor 25 öre ävensom att daghjälp icke lämnas för mer än 120 dagar per
tolvmånadersperiod. Hinder synes däremot icke böra möta mot att försäkringsförmånerna
inom den sålunda givna ramen eventuellt förbättras i den
utsträckning tillsynsmyndigheten finner anledning medgiva.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herrar Lager och Senander
väckt motion (II: 439), vari hemställts, att riksdagen skall besluta, att särskilt
bidrag skall utgå med 90 procent av den sammanlagda fondminskning,
som kan uppstå i kassan.

Utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet, att de särskilda
svårigheter, som på grund av arbetsförhållandena inom sjöfolksyrket
möta för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen inom detta yrke, kunna
motivera att stöd utöver det vanliga statsbidraget lämnas sjöfolkskassan under
en övergångsperiod.

Kassan lämnar nu arbetslös medlem daghjälp med 3 kronor 75 öre för dag
under högst 100 dagar per tolvmånadersperiod. Villkoren för den föreslagna
garantien lämna utrymme för en höjning av daghjälpsbehovet till 5 kronor
25 öre och en utsträckning av den lid, för vilken daghjälp utgår till 120
dagar per tolvmånadersperiod. För att genomföra denna förbättring i försäkringsförmånerna
utan något extra statsunderstöd skulle krävas en höjning
av veckoavgilten, nu 55 öre, till minst 80 öre, vilken åtgärd kassan icke ansett
genomförbar under åtskilliga år framåt.

Utskottet vill icke motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag, som avser att undei
en övergångstid av sex år säkerställa kassans fortsatta verksamhet med angivna
förbättring av försäkringsvillkoren. Utskottet förutsätter härvid, att
kassan skall allvarligt överväga förefintliga möjligheter att åstadkomma en
bättre balans mellan avgifter å ena sidan samt utbetalda försäkringsförmåner
och förvaltningskostnader å den andra, så att garantiens utnyttjande i gör -

6

Statsutskottets utlåtande nr 101.

ligaste mån inskränkes och den fortsatta verksamheten efter slutet av nämnda
tid ej äventyras. För att kassan allt fortfarande skall ha intresse att
åstadkomma en sådan balans, bör garantien för övergångstiden utformas på
det sätt Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet kan alltså icke tillstyrka det förslag
som framlagts i motionen II: 439.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 439 besluta, att statsverket skall för tiden 1
januari 1948—31 december 1953, under de förutsättningar
och på de villkor, som föreslagits i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 5 mars 1948, lämna sjöfolkets erkända
arbetslöshetskassa särskilda bidrag med ett sammanlagt
belopp av högst 2 000 000 kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag besluta, att de
kostnader, som på grund av denna garanti må uppkomma
under budgetåret 1948/49, skola bestridas från förslagsanslaget
till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Stockholm den 11 maj 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Karl
Andersson, Gustaf Karlsson, Andrén, Mannerskantz, Heiding, Gustaf Iwar
Anderson, Berling, Näsström, Ivar Persson och Ohlon; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Skoglund i Doverstorp,
Ward, Malmborg i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Rubbestad,
Mårtensson, Lindholm, Hoppe och Birke.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481602