Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om snar översyn av gällande
bestämmelser angående bostadsgruppering för

folkpensionärerna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 25 i första kammaren av herr Hesselbom
m. fl. och nr 47 i andra kammaren av herr Lundqvist in. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att »riksdagen matte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att en översyn av gällande bestämmelser
i fråga om bostadsgruppering för folkpensionärerna snarast kommer
till stånd».

Som skäl för detta yrkande har i motionerna anförts:

I Älvsborgs län är industrisamhället Vargön beläget mellan städerna
Trollhättan och Vänersborg. Då det gäller den dyrortsgruppering, som tilllämpas
för bl. a. statstjänstemän enligt för dem gällande löneplansförordning,
äro såväl de båda städerna som Vargön placerade i ortsgrupp III.

Vid tillämpning av ortsgruppering för sökande av bostadstillägg till
folkpension äro Trollhättan och Vänersborg placerade i grupp III men
Vargön i grupp I. Samma förhållande torde kunna påvisas på en del andra

orter i landet. „

Orsaken till att olika ortsgrupperingssystem tillämpas beror därpå, att for
löntagarnas dyrortsberäkning tillämpas vissa levnadskostnader för den s. k.
normalfamiljen, medan däremot då det gäller bostadsgruppering för folkpension,
endast kostnaden för hyra och bränsle inräknas i densamma. Det
kan enligt vår mening ifrågasättas, om dessa olika beräkningsgrunder äro
rättvisa. Folkpensionärerna äro beroende av de allmänna levnadsomkostnaderna
på respektive orter i stort sett i samma utsträckning som löntagarna.
Det kan därför knappast vara i överensstämmelse med rättvisa, att
olika beräkningsgrunder skola tillämpas, när det gäller att fastställa lönegruppering
för vissa löntagargrupper och bostadsgruppering för folkpensionärerna.
Fn gruppering av en och samma ort i olika ortsgrupper kan
knappast vara försvarbar, och det förorsakar helt naturligt ett omfattande
missnöje bland dem som tillföras den lägsta gruppen. Då därtill kommer
att bostadstillägg endast utbetalas efter behovsprövning, synes denna olikhet
i gruppindelning vara helt oberättigad.

Vid 19i6 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj:t eu ny lag om
folkpensionering. Denna lag, lagen den 29 juni 19A6 (nr A31) om folkpensionering,
trädde i kraft den l januari 1948. Följande bestämmelser i lagen
iiro här av intresse.

1 llihang till riksdagens protokoll HUS. !) samt. 2 avd. Nr (i.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

Enligt 3 och 4 §§ utgår folkpension under i lagen närmare angivna
förutsättningar i form av allmän ålderspension, invalidpension, sjukbidrag
eller änkepension. Invalidpension och sjukbidrag utgår dels i form av
grundpension och dels i form av tilläggspension. I 5 § stadgas, att folkpension
å vissa orter förhöjes med bostadstillägg. För detta ändamål indelas
riket i fem bostadskostnadsgrupper. Indelningen verkställes av socialstyrelsen
enligt de närmare föreskrifter som Konungen meddelar. Bostadstillägg
utgår för år räknat till gift pensionsberättigad och till änkepensionsberättigad
med 100 kronor i bostadskostnadsgrupp II, 200 kronor i
grupp III, 300 kronor i grupp IV och 400 kronor i grupp V samt till annan
pensionsberättigad med 150 kronor i bostadskostnadsgrupp II, 300
kronor i grupp III, 450 kronor i grupp IV och 600 kronor i grupp V. Enligt
6 § skall, där kommun så beslutat, till pensionsberättigad som är mantalsskriven
inom kommunen utgå särskilt bostadstillägg i enlighet med
de grunder som kommunen har att bestämma. I 7 § stadgas, att tilläggspension,
änkepension och bostadstillägg minskas med fem tiondelar av
den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad
300 kronor och för annan pensionsberättigad 400 kronor.
Minskning skall, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension som bostadstillägg
föreligger, ske proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen och
bostadstillägget.

Genom kungörelse den 21 april 1947 (nr 222) angående indelning i bostadskostnadsgrupper
av samtliga orter i riket jämlikt lagen om folkpensionering
har socialstyrelsen fastställt indelning av riket i bostadskostnadsgrupper
enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t den 28 mars 1947 meddelat i
ämnet.

Socialvårdskommittén avlämnade i november 1945 ett betänkande med
förslag till ny lag om folkpensionering (SOU 1945:46). Detta betänkande
har legat till grund för det av Kungl. Maj:t genom propositionen nr 220
till 1946 års riksdag framlagda förslaget i ämnet.

Beträffande dyrortsgraderingsfrågan anförde socialvårdskommittén i
betänkandet bland annat följande:

I det föregående ha berörts de anmärkningar som riktats mot dyrorlsgraderingen
av folkpensionerna samt uttalats att icke heller kommittén funne
den nuvarande anordningen i detta avseende tillfredsställande.

Såsom framgår av 1943 års dyrortskommittés nyligen avgivna betänkande
(SOU 1945:32) föreligga fortfarande betydande skiljaktigheter i fråga om
levnadskostnaderna å olika orter i vårt land. Dessa skiljaktigheter hänföra sig
i väsentlig mån till utgifterna för skatter, hyra och bränsle. Sagda betänkande
har utgått från den utgiftsbudget för man, hustru och två barn, som inrymmes
inom ramen av lönen i elfte löneklassen enligt civila avlöningsreglementet.
Uppenbarligen skilja sig folkpensionärernas levnadsförhållanden i högst

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

3

avsevärd män från en sådan familjs. På grund av det lägre inkomstläget spela
skatterna en mindre roll för folkpensionärerna varjämte utgifterna för konsumtionsändamål
bli lägre även relativt sett. Utgifterna för hyra och bränsle
äro också lägre men ej lika mycket lägre som övriga utgifter. Dessa omständigheter
leda till att skiljaktigheterna i fråga om levnadskostnaderna i olika
orter beträffande folkpensionärerna huvudsakligen hänföra sig till bostadsoch
bränsleposterna. Detta antagande bestyrkes av den bostadsutredning
som socialvårdskommittén verkställt. Denna utvisar, att den genomsnittliga
årshyran i av tilläggspensionärerna förhyrda lägenheter varierar mellan
125 kronor i landsbygdens A-kommuner och 727 kronor i Stockholm. I fråga
om lägenheter om ett rum och kök utan centraluppvärmning, som förhyrdes
av två ensamboende makar med tilläggspension, varierade kostnaderna
mellan 123 och 646 kronor.

Kommittén har av angivna skäl funnit att den nuvarande dyrortsgraderingen
av folkpensionerna bör ersättas med särskilda bostadstillägg i de
dyrare bostadsorterna, avsedda att täcka merkostnaderna för bostad och
bränsle. Dessa bostadstillägg skola till avsevärd del finansieras genom tillskott
från vederbörande kommuner.

Såsom framgår av vad nu sagts anser kommittén att grund- och tilläggspensionerna
böra vara lika stora i landets olika delar. Härvid har kommittén
ansett sig kunna utgå ifrån att levnadskostnaderna, frånsett bostad och
bränsle, för folkpensionärerna ej äro mera varierande än att de kunna betraktas
såsom ungefärligen lika stora i hela landet. Detta antagande jämte
pensionsbeloppens höjning måste i sin tur leda till att andra naturaförmåner
än de nyss nämnda uppskattas till belopp motsvarande de för hela landet
genomsnittliga inköpspriserna.

I propositionen nr 220 anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, beträffande frågan om bostadstilläggen bland annat följande:

Om de föreslagna pensionsbeloppen 1 000 resp. 1 600 kronor kunna antagas
på billigare orter, främst den rena landsbygden, täcka försörjningsbehovet,
visar den föreliggande utredningen, att detta icke är fallet på
andra håll. Otvivelaktigt föreligga alltjämt i vårt land betydande skillnader
i levnadskostnadernas höjd å olika orter. Det är därför uteslutet att, såsom
i några yttranden ifrågasatts, helt slopa varje gradering av pensionsförmånernas
storlek efter förhållandena å skilda platser. Om man vill åstadkomma
en reell likställighet för pensionstagarna i olika delar av landet,
måste pensionsförmånernas storlek graderas. Socialvårdskommittén har
för sin del funnit en dylik gradering böra ske uteslutande med hänsynstagande
till kostnaderna för bostad och bränsle. Det kan ifrågasättas, om
tiden verkligen är inne att helt slopa den nuvarande dyrortsgraderingen,
som tager hänsyn även till andra levnadskostnader. Bortses från bostadskostnaderna
torde emellertid en tendens till utjämning av levnadskostnaderna
gjort sig gällande. Det synes föga sannolikt att, såsom från något
håll anmärkts, de alltjämt föreliggande olikheterna i delta hänseende
skulle komma alt ånyo skärpas vid en återgång till mera normala förhållanden.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig i princip böra godtaga
kommitténs förslag i denna del.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr G.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juli 1947 har tillkallats sakkunniga
för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden. I
direktiven för de sakkunniga anföres följande:

Genom kungörelse den 21 april 1947 har socialstyrelsen fastställt indelning
av riket i hostadskostnadsgrupper jämlikt lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering i enlighet med de närmare föreskrifter som Kungl.
Maj-.t den 28 mars 1947 meddelat i ämnet. Den bostadskostnadsgruppering.
som sålunda verkställts, grundas på material från 1945 års allmänna bostadsräkning.
Det hade varit önskvärt att till grund för bostadskostnadsgrupperingen
kunna lägga en särskild bostadsräkning beträffande folkpensionärerna.
En sådan har dock icke varit möjlig alt medhinna på den tid
som stått till buds, därest folkpensioneringsreformen skall kunna genomföras
från och med 1948 års ingång. En revision av bostadskostnadsgrupperingen
är avsedd att företagas i god tid före 1949 års års utgång, då den
nu fastställda grupperingen upphör att gälla. Till ledning för denna synes
en specialundersökning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och
särskilt deras bostadskostnader böra ske. En dylik utredning bör taga sikte
på att få fram ett representativt material för bedömande av folkpensionärernas
bostadskostnader.

Utskottet. Den nuvarande bostadskostnadsgrupperingen för folkpensionärerna
upphör alt gälla med 1949 års utgång. Såsom framgår av vad ovan
angivits är en revision av bostadskostnadsgrupperingen avsedd att företagas
dessförinnan. Kungl. Maj:t har ansett, att till ledning för denna revision en
specialundersökning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och
särskilt deras bostadskostnader bör ske. För att verkställa en sådan undersökning
har Kungl. Maj:t tillkallat särskilda sakkunniga. En översyn av bostadskostnadsgrupperingen
kommer alltså inom kort att verkställas, och
någon framställning härom från riksdagen till Kungl. Maj:t är därför icke
erforderlig.

Det vill emellertid synas, som om motionärerna önska icke endast eu
översyn av bostadskostnadsgrupperingen utan även en revision av de grunder,
efter vilka bostadskostnadsgrupperingen skett. Motionärerna framhålla
nämligen, att det knappast kan vara i överensstämmelse med rättvisa, att
olika beräkningsgrunder skola tillämpas, när det gäller att fastställa dyrortsgruppering
för vissa löntagare och bostadskostnadsgruppering för folkpensionärerna.
Vidare framhålla motionärerna, att folkpensionärerna äro beroende
av de allmänna levnadsomkostnaderna på respektive orter i stort
sett i samma utsträckning som löntagarna. Utskottet får erinra om att i
1946 års lag om folkpensionering den tidigare dvrortsgraderingen av folkpensionerna
slopats och ersatts med bostadstillägg i de dyrare bostadsorterna.
Bostadstilläggen äro avsedda att täcka merkostnaderna för bostad
och bränsle å dessa orter. Bostadskostnadsgrupperingen sker uteslutande
med hänsynstagande till kostnaderna för bostad och bränsle. Den dyrortsgruppering,
som tillämpas för statstjänstemän, tager hänsyn även till andra

Andra lagutskottets utlåtande nr 6.

5

levnadskostnader. Motionärerna synas vilja ifrågasätta, att bostadskostnadsgrupperingen
för folkpensionärerna bör ske efter samma grunder som
dyrortsgrupperingen för statstjänstemän. Detta skulle emellertid innebära,
att på en bakväg en fullständig dyrortsgradering av folkpensionerna återinfördes.
Enligt utskottets mening saknas skäl att låta bostadskostnadsgrupperingen
påverkas av andra levnadskostnader än kostnaderna för bostad
och bränsle.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund, Wistrand*,
Sten, Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson och Wahlund;

från andra kammaren: herrar Hagård, Hellbacken*, Ryberg, Johnsson
i Kastanjegården, Hermansson*, fru Johansson i Norrköping*, herrar Andersson
i Eskilstuna* och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2 Biliang till riksdagens protokoll 1948. .9 samt. 2 avd. Nr G.