Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
1
Nr 54.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till sjöarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 21 maj 1948 dagtecknad proposition, nr 265, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till sjöarbetstidslag.
I samband med propositionen bär utskottet till behandling förehaft tio
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 425 av herr Gillström och herr Nilsson, Ernst Hjalmar,
nr 427 av herr Lindström m. fl.,
nr 428 av herr Johannesson och
nr 429 av herr Ericsson, Carl Eric, m. fl., ävensom
inom andra kammaren
nr 591 av herrar Dahlgren och Adolfsson,
nr 592 av herrar Dahlgren och Adolfsson,
nr 593 av herrar Lindberg och Lundgren,
nr 594 av herr Lundgren m. fl.,
nr 600 av herr Severin i Stockholm och
nr 601 av herr Olson i Göteborg m. fl.
I motionerna I: 429 och II: 601, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 265 måtte besluta, att ikraftträdandet
av förslaget till ny sjöarbetstidslag skall bliva beroende av att
den i propositionen omförmälda Seattlekonventionen i eventuellt reviderad
form trätt i kraft i enlighet med de i konventionen angivna förutsättningarna.
I övriga motioner framställda yrkanden, vilka avse ändringar i eller tilllägg
till särskilda stadganden i det genom propositionen framlagda lagförslaget,
återgivas i det följande.
Beträffande de skäl, som i propositionen anförts till stöd för lagförslaget,
ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen och motionerna.
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 54.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
Gällande sjöarbetstidslag.
Enligt gällande sjöarbetstidslag, vilken återfinnes i parallelltext i propositionen,
utgör den ordinarie arbetstiden till sjöss å fartyg i fjärrtrafik högst
8 timmar om dygnet för styrmän och maskinister, där det för behörig bemanning
enligt befälsförordningen kräves minst tre av vardera kategorien,
samt för däcks- och maskinmanskapet å fartyg med en bruttodräktighet
överstigande 2 000, resp. 700 registerton. Dagmännen ha i fjärrtrafik en
arbetstid till sjöss av högst 8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan.
Under ankomst- och avgångsdygn utgör den dagliga arbetstiden å fartyg
i fjärrtrafik högst 10 timmar för styrmän och 9 timmar för annan sjöman,
som ej tillhör ekonomipersonalen, med undantag av trevaktindelad maskinpersonal,
för vilken den dagliga arbetstiden är bestämd till högst 8 timmar.
Ordinarie arbetstid under fartygs uppehåll i hamn är för sjöman, som ej
tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan
i fjärrtrafik. Den dagliga ordinarie arbetstiden för ekonomipersonalen
å fartyg i fjärrtrafik är till sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn
högst 10 timmar på lastfartyg och 12 timmar på passagerarfartyg samt i
hamn högst 8 timmar, dock att personalen för vissa slag av arbeten i hamn
får användas under ytterligare 1 timme om dagen å lastfartyg och 2 timmar
å passagerarfartyg. I närtrafik är den ordinarie arbetstiden högst 24 timmar
för två dygn i följd med den begränsningen att sjöman, som ej tillhör
ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må åläggas skeppstjänst såsom ordinarie
arbete under sammanlagt högst 63 timmar i veckan.
Seattlekonventionen.
Genom proposition nr 321 till 1947 års riksdag har redogörelse lämnats
för vissa vid Internationella arbetskonferensens tjugoåttonde session (sjätte
sjöfartskonferensen) 1946 i Seattle antagna konventioner m. in., varibland
en konvention angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.
Denna konvention, vilken såsom Bil. I jämväl fogats vid Kungl. Maj:ts nu
föreliggande proposition, har i samband med förarbetena till propositionen
gjorts till föremål för närmare undersökning och utredning med avseende
å förutsättningarna för Sveriges anslutning till densamma. Det har därvid
befunnits, att konventionen i vissa stycken har sådant innehåll, att den
icke bör ratificeras i oförändrat skick. Härutinnan har särskilt anmärkts,
att konventionen saknar övergångsbestämmelser, som kunde göra det möjligt
att medgiva lättnader för redan existerande fartyg samt att den upptar
ett undantagslöst förbud mot regelbundet övertidsarbete. Departementschefen
anser därför, i likhet med de utrednings- och remissorgan som yttrat
sig i frågan, att konventionen icke bör ratificeras för närvarande. Då emellertid
frågan om en revision av konventionen upptagits av Internationella
arbetsbyrån, har departementschefen funnit skäl icke vara för handen att
Andra lagutskottets utlåtande nr 5t.
3
nu taga slutlig ställning till ratifikationsspörsmålet. Det oaktat har departementschefen
ansett största möjliga hänsyn böra tagas till konventionens
regler, så att förutsättningar för Sveriges framtida anslutning till konventionen
må föreligga, om den senare revideras i de stycken som befunnits nu
hindra ratificering.
Lagförslaget.
Det genom propositionen framlagda förslaget till ny sjöarbetstidslag är i
huvudsak grundat på ett av 1946 års sjömanskommitté med betänkande av
den 2 februari 1948 avgivet förslag (SOU 1948: 16). Kommitténs förslag
finnes såsom Bil. II fogat vid propositionen.
Enligt vad departementschefen uttalat, uppfyllas de krav, som måste
ställas på en ny lagstiftning om sjöarbetstiden, i väsentliga stycken av sjömanskommitténs
förslag. I vissa avseenden har förslaget dock synts honom
gå längre i arbetsförkortande riktning än som för närvarande kan anses
tillrådligt, varför han låtit inom handelsdepartementet verkställa en överarbetning
av kommittéförslaget. Ändringarna innebära i stort sett, att vissa
av kommittén gjorda avvikelser från Seattlekonventionen frångåtts och att
lagförslaget sålunda jämkats till närmare överensstämmelse med konventionen.
Enligt departementsförslaget förkortas arbetstiden i såväl fjärr- som närtrafik
i jämförelse med gällande lag. Vad först fjärrtrafiken angår bestämmes
den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och
radiopersonal i allmänhet till 8 timmar om dygnet, så snart fartyget har en
bruttodräktighet av minst 500 registerton (vissa modifikationer gälla dock
beträffande befälet). Den ordinarie arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar
minskas i förslaget från 9 timmar (10 timmar för styrmän) till 8 timmar;
därutöver må å fartyg av mindre storleksordning i vissa fall förekomma
arbete under ytterligare högst 1 timme. Vidare föreslås väsentliga inskränkningar
beträffande ekonomipersonalens arbetstid, nämligen till sjöss samt
å ankomst- och avgångsdagar från 10 timmar å lastfartyg och 12 timmar
å passagerarfartyg till 9 resp. 10 timmar. Jämväl den ordinarie arbetstiden
i hamn minskas i icke obetydlig grad för ekonomipersonal. Såsom en nyhet
föreslås att i fjärrtrafik vederlag i någon form skall utgå för den ordinarie
arbetstid som överstiger i vissa fall 48 timmar i veckan och i andra
fall 112 timmar under loppet av två veckor i följd. I fråga om fartyg i närtrafik
upptager förslaget en minskning av arbetstiden från i allmänhet 63
timmar i veckan till 112 timmar under två veckor i följd. Förslaget, som
avses skola träda i kraft den 1 januari 1949, upptager dessutom bland annat
vissa övergångsbestämmelser, som medgiva att tvåvaktsystemet efter prövning
i varje särskilt fall alltjämt kan få tillämpas för vissa existerande
fartyg.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
Allmänna synpunkter.
Under det att åttatimmarslagen sedan lång tid tillbaka är lagfäst för flertalet
arbetstagare i land, har sjöfolket icke i samma omfattning fått arbetstiden
begränsad genom lagstiftning. Anledningen härtill är att söka i de
speciella förhållanden, varunder sjöfolket arbetar. Sedan länge har det
dock framstått som ett önskemål att i möjlig mån utjämna den skillnad,
som sålunda föreligger i fråga om arbetstidsreglerna för sjöfolket och andra
arbetstagare. Tid efter annan har också sjöarbetstidslagstiftningen ändrats
till sjöfolkets förmån. Ett stort steg i denna riktning togs genom 1938
års sjöarbetstidslag, som fortfarande gäller. Under de tio år, som gått efter
denna lags tillkomst, ha från sjöfolkets sida vid flera tillfällen framförts
yrkanden om en ny revision av sjöarbetstidslagstiftningen i syfte att ytterligare
närma sjöfolkets arbetstid till den i land gängse arbetstiden. Sociala
skäl ha befunnits motivera att frågan om en förkortning av arbetstiden för
sjömännen nu ånyo prövas av statsmakterna. En omprövning av sjöarbetstidslagen
har vidare aktualiserats därav, att frågan om en förbättrad arbetstidsreglering
för sjöfolket upptagits på många andra håll, bland annat
i våra grannländer.
Departementschefen uttalar, att han varken ur ekonomiska eller andra
synpunkter funnit avgörande skäl tala emot att genomföra en ny sjöarbetstidslagstiftning
som, i den mån under förhandenvarande omständigheter är
möjligt, tillgodoser sjöfolkets berättigade önskemål om förkortning av arbetstiden.
De internationella konkurrensförhållandena inom sjöfarten samt den inrikes
sjöfartens särskilda arbetsvillkor göra det enligt departementschefens
mening nödvändigt att vid en revision av sjöarbetstidslagen gå fram med försiktighet,
så att icke sjöfartsnäringen tillfogas skador som kunna ha menliga
återverkningar för folkhushållet i dess helhet och för sjömansyrkets utövare.
Efter en redogörelse för de i ärendet verkställda utredningarna
framhåller departementschefen, att ehuru många osäkra faktorer försvåra
en uppskattning av de ekonomiska verkningarna av den tilltänkta lagreformen,
man dock med tämligen stor säkerhet torde kunna utgå ifrån att
det för handelsflottan i dess helhet kunde röra sig om ett tiotal miljoner
kronor i engångskostnader och ungefär lika mycket i årlig kostnadsökning,
därest de föreslagna bestämmelserna i full utsträckning skulle bringas i
tillämpning omedelbart. Detta vore emellertid icke avsikten. De föreslagna
övergångsbestämmelserna för redan existerande fartyg vore avsedda att
åstadkomma en anpassning gradvis till de nya reglerna. Tillämpningen av
dessa bestämmelser, vilka särskilt toge sikte på de fall där kostnaderna för
nya bostäder m. m. skulle bliva oskäligt höga, måste antagas komma att
i väsentlig mån minska kostnaderna. Härtill komme att erfarenheten visat,
att en arbetstidsförkortning alltid ledde till personalbesparande rationaliseringsåtgärder.
Inom sjöfarten torde visserligen rationaliseringsmöjligheter
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
5
na vara mindre än på många andra håll, men vissa möjligheter till kostnads-
och personalbesparande åtgärder vore enligt departementschefens
mening säkerligen för handen.
Beträffande lagstiftningens inverkan på konkurrensen med andra sjöfartsidkande
nationer uttalar departementschefen, att man visserligen icke
kunde påvisa någon mera allmän överensstämmelse mellan den tilltänkta
svenska sjöarbetstidslagen och förhållandena i de länder som för oss närmast
äro av intresse, men tendensen till högst väsentliga förbättringar i sjöfolkets
arbetsvillkor vore dock påtaglig. Med hänsyn härtill och i betraktande
av den svenska rederinäringens förutsättningar torde en med lämpliga
modifikationer genomförd reformering av sjöarbetstidslagen efter de
linjer sjömanskommittén föreslagit icke behöva möta allvarligare betänkligheter
ur ekonomisk synpunkt. Förhoppningarna om att den svenska handelsflottan
jämväl i fortsättningen skall visa sig konkurrenskraftig har departementschefen
funnit styrkas särskilt därav att fartygsbeståndet på senare
år i mycket stor utsträckning förnyats och förbättrats på sådant sätt
att fartygens konkurrensförmåga ökats väsentligt.
I motionerna I: 429 och II: 601 har till stöd för det ovan omförmälda
yrkandet, att ikraftträdandet av den nya sjöarbetstidslagen skulle göras beroende
på att Seattlekonventionen i reviderad form blivit gällande, framhållits,
att en av anledningarna till det föreliggande förslaget vore de internationella
strävandena på området, samt vidare anförts bl. a. följande.
I Seattle 1946 antogs ett stort antal sjöfarten rörande konventioner, bl. a.
beträffande sjöfolkets arbetstid. Denna konvention har emellertid icke ratificerats
av något land; frågan om en revision därav har upptagits av
Internationella arbetsbyrån. Om, såsom föredragande departementschefen
uttalat i propositionen, Sverige icke bör ratificera denna konvention, så
bör väl även detta ståndpunktstagande föranleda till att man i Sverige
icke genomför en sjöarbetstidslag, som i väsentliga avseenden ansluter sig
till Seattlekonventionen. Först sedan denna konvention trätt i kraft under
de i konventionen angivna förutsättningarna i eventuellt reviderad form
borde Sverige för sin del genomföra de ändringar i sjölagstiflningen, som
därav kunna föranledas. Därigenom skulle man undvika att belasta den
svenska sjöfartsnäringen på ett sätt, som kan försätta den i ett försämrat
läge i den internationella konkurrensen. Redan nu är den svenska handelsflottan
en av dem som tillerkänt sjöfolket de längst gående sociala
förmånerna. En verkställd utredning har visat, att de svenska fartygen
äro hårdare belastade med kostnader för dylika förmåner än till och med
de övriga nordiska ländernas. Englands flotta, som kanske utgör vår
största konkurrent, ligger i detta avseende långt under vår egen. Vidare
är att märka, att 1936 års Genevekonvention angående arbetstid och bemanning
å fartyg hittills endast ratificerats av Sverige, USA, Australien
och Belgien. Därav framgår, att ett genomförande av en svensk sjöarbetstidslag,
baserad på Seattlekonventionen, som går betydligt längre än
Genévekonventionen, otvivelaktigt skulle giva våra konkurrentnationer ett
stort försprång framför oss, vilket särskilt i de tider av vikande sjöfartskonjunkturer,
som nu skönjas, kan få allvarliga verkningar för vår handelsflotta
och våra möjligheter alt genom denna förskaffa oss valutor.
Följden av ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag nu kan därför bliva
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
onödigt stor uppläggning av fartyg med arbetslöshet bland de ombordanställda
i ett sådant läge. Såväl befälets som manskapets antal måste
såsom en följd av förslagets genomförande nu ökas i stor utsträckning.
Den nuvarande befälsbristen kan väntas bliva fördubblad, och för att upprätthålla
trafiken måste då ett stort antal för sådan tjänst obehöriga personer
tjänstgöra i befälsställning, varigenom sjöfartssäkerheten sättes i
fara. Förslaget syftar vidare till en verklig förkortning av arbetstiden,
men detta syfte kan av naturliga skäl i stor utsträckning ej realiseras.
Följden kommer endast att bliva ökade övertidsersättningar och oförändrad
arbetstid, varigenom lagen kommer att få direkt löneförhöjande
verkningar, vilka icke varit åsyftade och i stället bort avtalsmässigt regleras.
Den ytterligare ökningen av bostadsutrymmena ombord måste inkräkta
på fartygens möjligheter att mottaga passagerare och last och därmed
deras ekonomiska bärkraft.
Ovannämnda resonemang visar klart, vilka verkningar Kungl. Maj :ts
förslag kan få, därest Sverige isolerat genomför förbättringar av den sociala
sjölagstiftningen. Även om förslaget i sig såsom ovan framhållits kan
anses önskvärt, bör likväl med dess ikraftträdande anstå till dess konkurrentnationerna
ratificerat Seattlekonventionen och antagit en liknande
lagstiftning.
Utskottet. I själva huvudfrågan hyser utskottet den meningen, att en reformering
av sjöarbetstidslagen i huvudsaklig överensstämmelse med det
framlagda förslaget bör komma till stånd. Att nu antaga en ny lag men låta
dess ikraftträdande bliva beroende på en måhända icke på länge inträffande
händelse, kan utskottet icke finna ändamålsenligt. Även om man nödgas
avstå från stödet av en sådan mera allmän internationell enhetlighet som är
syftet med Internationella arbetsorganisationens konventioner, kan det dock
konstateras, att arbetet på förbättrade sociala förhållanden inom sjöfarten
och däribland även arbetstidsregleringen i olika former fortgår på många håll
och ej minst inom de större sjöfartsidkande länderna. Utöver vad som i berörda
hänseende redovisats i propositionen har utskottet inhämtat, att det
bebådade norska förslaget till en reformerad sjöarbetstidslag numera överlämnats
till norske handelsministern, som omedelbart gått i författning om
vederbörlig remissbehandling av förslaget i syfte att detsamma inom kort må
kunna föreläggas stortinget.
Utskottet anser i likhet med departementschefen, att hinder icke bör möta
att nu antaga den nya lagen med giltighet från den 1 januari 1949. Utskottet
vill emellertid understryka vad departementschefen anfört rörande vikten
av att gå till väga med tillbörlig försiktighet och vill särskilt framhålla, att
såväl övergångsstadgandets som den allmänna dispensklausulens möjligheter
att åvägabringa en anpassning gradvis till de nya reglerna böra utnyttjas
med skälig hänsyn till angelägenheten av att icke redan existerande
fartyg belastas utöver vad som är ekonomiskt försvarligt, varjämte vederbörligt
beaktande bör skänkas de speciella förhållanden varunder verksamheten
bedrives inom vissa sjöfartsgrenar.
Vad Seattlekonventionen angår vill utskottet, ehuru frågan om dess antagande
icke nu är aktuell, i detta sammanhang framhålla, att svensk ratifice
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
7
ring av densamma icke bör ske utan tillfredsställande garantier för en mera
allmän tillämpning därav bland de ur svensk synpunkt viktigare konkurrentnationerna.
Utskottet har härvid särskilt haft i sikte betydelsen av att vårt
land icke avhänder sig sin handlingsfrihet med avseende å dispensförfarandet,
innan tillräcklig säkerhet vunnits för internationellt enhetlig tillämpning
av konventionsreglerna. Utskottet finner det också helt naturligt att frågan
om Sveriges anslutning till konventionen anstår i avvaktan på den beramade
revisionen av dess bestämmelser.
Speciella frågor.
Lagens tillämpningsområde.
Sjöarbetstidslagen äger enligt 1 § 1 mom. tillämpning beträffande arbete
som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på
grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes.
Från denna regel stadgas i 2 mom. vissa undantag. Enligt departementsförslaget
undantages arbete som utföres av bl. a. följande kategorier, nämligen
dels befälhavare å fartyg varå utom denne minst två personer äro
anställda, dels föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg varå utom
denne minst tre personer äro anställda inom avdelningen, dels person vilken
är anställd å fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton
huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare, dels person som är anställd
å isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg (punkt c), dels person som
är anställd å maskindrivet fartyg med en nettodräktighet understigande 20
registerton, såvida ej Konungen om fartyg som sist nämnts annorlunda förordnat
(punktif).
I motionen II: 591 föreslås, att orden »eller eljest» i 1 mom. skola utgå;
såsom motivering anföres, att lagens tillämpningsområde genom dessa ord
utsträckes att gälla vilket arbete som helst i land, om förman beordrar sjöman
till sådant utanför den egentliga tjänsten liggande arbete, och detta förmenas
strida mot avsikten att reglera arbetstiden för anställda inom sjöfarten
och inbegripa arbetsområden som ligga utanför ramen av denna lagstiftning.
I motionerna I: 427 och II: 600, vilka äro likalydande, hemställes, dels att
undantaget beträffande befälhavare i 1 § 2 mom. måtte erhålla följande ändrade
lydelse: »Från lagens tillämpning undantages arbete som utföres av
befälhavare å fartyg, varå, utom denne, minst ett fartygsbefäl finnes anställt»,
dels att 1 § 2 mom. punkt f) måtte erhålla följande ändrade lydelse: »segelfartyg
utan hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin vars bruttodräktighet
understiger 100 registerton eller ock annat fartyg som har en
bruttodräktighet understigande 30 registerton, såvida ej Konungen om fartyg
varom nu är sagt annorlunda förordnat».
Till stöd för förslagen anföra motionärerna beträffande undantaget för
befälhavare, bl. a., att bestämmelsen i departementsförslaget utgjorde en
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
olämplig avgränsning, ty om en befälhavare utövade befäl över en eller två
personer, vore detta icke något motiv för att undantag skulle göras i det ena
men ej i det andra fallet; en mera praktisk gräns skulle vara att befälhavare
å fartyg, som vore ensamt fartygsbefäl ombord, fölle under lagens bestämmelser,
medan övriga befälhavare skulle vara undantagna. Beträffande undantaget
i punkt f) anföra motionärerna, bl. a., att nettodräktigheten utgjorde
en olämplig och osäker mätare av ett fartygs verkliga storlek, samt
framhålla vissa konsekvenser härav, som motionärerna särskilt beträffande
bogserfartygen finna egenartade och olämpliga; dessa synpunkter utvecklas
närmare i motionerna.
I motionerna II: 591 samt I: 425 och II: 594, vilka båda senare motioner
äro likalydande, framställes beträffande undantaget för föreståndare för ekonomiavdelningen
förslag om att orden »minst tre» måtte ändras till »minst
sex». Såsom motivering härför framhålles särskilt, att föreståndare för ekonomiavdelningen,
även om han hade flera än tre personer under sig, likväl
icke kunde anses hava sådan tjänsteställning som motsvarade den föregivna
motiveringen för undantaget. Härjämte anföres bl. a., att man måste
räkna med att minskningen av arbetstiden för övrig intendenturpersonal
komme att icke endast direkt öka arbetstiden för stewartarna utan motsvarande
kompensation, utan därjämte medföra en oundgänglig ökning av antalet
anställda inom intendenturavdelningen, vilket självfallet skulle leda
till att stewartar, som nu inrymmas i lagen, enligt proposition skulle komma
att lämnas utanför. I motionerna 1:425 och 11:594 framhålles vidare särskilt,
att föreståndaren för ekonomiavdelningen icke hade möjlighet att
själv fördela ekonomipersonalens arbetstid, utan att denna skulle fördelas av
befälhavaren enligt stadgandet i 6 §. sista stycket; det låge därför nära till
hands att förmoda, att befälhavaren, som vore rederiets förtroendeman, för
att undvika övertidsersättning för den arbetstidsreglerade ekonomipersonalen
skulle fastställa arbetsplanen på så sätt, att stewarten även måste gripa
in i de fall då den ordinarie arbetstiden måste överskridas; motionärerna
anse av dessa och andra skäl nödvändigt att höja det antal anställda inom
ekonomiavdelningen som fordras för att föreståndaren skall vara undantagen.
I motionen II: 591 föreslås, att undantaget för person vilken är anställd
huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare måtte utgå. I samma motion
liksom i motionen II: 593 föreslås vidare, att undantaget i punkt c) för
person anställd å isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg uteslutes.
Såsom motivering till dessa förslag hänvisas i främsta rummet till det förhållande,
att arbetstiden i stor utsträckning kollektivavtalsvägen reglerats
även för personer som avses i nämnda undantagsbestämmelser, vid vilket
förhållande motionärerna förmena det vara naturligt att lagen bör gälla
även ifrågavarande kategorier.
Utskottet. Beträffande stadgandet i 1 § 1 mom. och det i motionen II: 591
framlagda ändringsförslaget (uteslutning av orden »eller eljest») torde få
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
erinras om att, såsom bl. a. i samband med förarbetena till nu gällande lag
framhållits, sjöarbetstidslagen tjänar till att begränsa arbetets omfattning,
särskilt med hänsyn till tiden, men icke att angiva det slag av arbete som
kan åläggas den ene eller den andre sjömannen med hänsyn till hans tjänsteställning;
orden »eller eljest på grund av förmans uppdrag» avse att säkerställa
att varje på grund av förmans uppdrag utfört arbete hänföres under
lagen och sålunda att utgöra ett skydd för sjömännen. Vid sådant förhållande
och då frågan om vad slags arbete som rätteligen kan åläggas en
sjöman med hänsyn till hans anställning ombord regleras av bestämmelse
i sjömanslagen samt genom anställningsavtalet, finner utskottet icke skäl
att ifrågasätta någon ändring av departementsförslaget i denna del.
Vidkommande de föreslagna ändringarna i 2 mom. har utskottet icke
kunnat undgå att fästa avseende vid vad som från motionärernas sida anförts
beträffande utsträckning av undantaget för föreståndare för ekonomiavdelningen.
Utskottet vill sålunda ansluta sig till det genom motionerna
1:425 samt 11:591 och 594 framlagda förslaget om att detta stadgande erhåller
sådan avfattning, att arbete som utföres av föreståndare för ekonomiavdelningen
undantages från lagens tillämpning först när antalet inom avdelningen
anställda, föreståndaren oräknad, uppgår till minst sex.
Övriga ändringsförslag i fråga om stadganden i 1 § 2 mom. har utskottet
icke funnit sig kunna förorda. Vad särskilt angår den i motionerna I: 427
och 11:600 ifrågasatta ändringen beträffande undantaget för vissa befälhavare
får utskottet framhålla, att utskottet icke kan finna lämpligt att
från lagens tillämpning undantaga personer vilkas arbete alltifrån den första
sjöarbetstidslagens tillkomst år 1919 varit reglerat genom lagen, något
som skulle bli följden av motionärernas förslag. Vad åter angår tanken att
under lagen inordna arbete av andra befälhavare än sådana som nu falla
därunder, får utskottet hänvisa till vad departementschefen i propositionen
(s. 49) anfört i anledning av liknande förslag under förarbetena till propositionen.
Under åberopande av de skäl departementschefen härutinnan andragit,
avstyrker utskottet motionärernas förslag i förevarande avseende.
Beträffande frågan om undantag för viss personal som har att direkt betjäna
passagerare ansluter sig utskottet likaledes till departementsförslaget
och avstyrker förty motionen II: 591 i denna del.
Vidkommande undantaget beträffande arbete som utföres av person, anställd
å isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg, har departementschefen
(s. 50) framhållit, att de speciella förhållanden varunder isbrytaroch
bärgningsfartyg äro verksamma talade för att dylika fartyg fortfarande
borde falla utanför sjöarbetstidslagen. Utskottet delar denna mening och
finner anförda skäl gälla jämväl räddningsfartyg; undantagsbestämmelsen
i förevarande punkt c) bör följaktligen bibehållas oförändrad.
Vad härefter angår det i motionerna I: 427 och II: 600 avhandlade undantaget
för mindre maskindrivna fartyg (punkt f) får utskottet, som funnit
denna fråga berörd i flera yttranden under förarbetena till propositionen,
framför allt såvitt angår bogserfartyg, hänvisa till vad departementschefen
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
härutinnan anfört i propositionen (s. 51). Utskottet vill härtill foga den anmärkningen,
att ifrågavarande undantagsbestämmelse innehåller en inskränkning,
innebärande att Kungl. Maj :t, när så befinnes påkallat, kan
förordna om tillämpning av sjöarbetstidslagen beträffande arbete som utföres
å sådana mindre fartyg varom nu är fråga. Utskottet förutsätter, att detta
ämne i fortsättningen kommer att vara föremål för vederbörlig uppmärksamhet
och att Kungl. Maj :t, om anledning därtill gives, kommer att förordna
om sjöarbetstidslagens tillämpning i den utsträckning vartill omständigheterna
kunna föranleda.
Under utskottsbehandlingen har förslag framställts om återinförande av
de i gällande lag förekommande undantagen beträffande arbete som utföres
av radiopersonal, varvid särskilt åberopats, att arbetsuppgifterna för ifrågavarande
personalkategori beröras av bestämmelser i 1929 års konvention angående
säkerhet för människoliv till sjöss, vilken varit föremål för revision
vid en nyligen avslutad internationell konferens i London. Utskottet har
emellertid icke kunnat finna berörda omständigheter utgöra tillräckliga skäl
att frångå departementsförslaget och får beträffande radiopersonalens arbetstid
i övrigt hänvisa till vad departementschefen anfört i saken (s. 50).
Avdragsgillt uppehåll i skeppstjänst.
Enligt 2 § 2 mom. sjöarbetstidslagen skola vid beräknande av arbetstid
undantagas dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, för
så vitt sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från
arbetsplatsen och uppehållet varar, där fråga är om fartyg i närtrafik, minst
en halv timme och eljest minst en timme. Detta stadgande förekommer oförändrat
i departementsförslaget.
I sjömanskommitténs förslag hade den speciella halvtimmesregeln för närtrafiken
uteslutits; härigenom skulle stadgandet komma att erhålla samma
lydelse som före tillkomsten av 1938 års lag.
Under remissbehandlingen ha Sveriges segelfartygsförening samt Skärgårds-
och mälarflottornas rederiförening framfört allvarliga betänkligheter
emot borttagandet av halvtimmesregeln samtidigt som arbetstiden för
närtrafiken väsentligt förkortats (jfr 10 §), varjämte Föreningen Sveriges
inrikessjöfart förklarat, att det med de skärpningar i bestämmelserna som i
övrigt föreslagits skulle hava varit motiverat, att halvtimmesregeln utsträckts
till all fart utmed kusten och till grannländerna.
Med hänsyn till de skäl som sålunda framförts mot kommittéförslaget
har departementschef en ansett sig icke kunna förorda att den gällande bestämmelsen
ändras; i samband härmed har han till särskilt beaktande vid
bedömandet av denna fråga framhållit, att den ordinarie arbetstiden å fartyg
i närtrafik enligt 10 § i departementsförslaget ej oväsentligt minskats.
I motionen 11:593 föreslås, att stadgandet måtte erhålla följande lydelse:
»2 mom. Vid beräknande av arbetstiden enligt denna lag skola undantagas
dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjömannen
enligt förmans besked äger avlägsna sig från arbetsplatsen och uppehållet
varar minst en timme.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 54. 11
Utskottet har vid övervägande av denna fråga funnit av motionärerna
förebragta skäl väl värda uppmärksamhet. Emellertid får utskottet erinra
om att spörsmålet om det avdragsgilla uppehållets längd i närtrafik varit
föremål för ingående prövning i samband med antagandet av 1938 års lag,
därvid ifrågavarande regel, dock med inskränkning till allenast närtrafik,
befanns innebära ett skäligt tillgodoseende av båda parternas önskemål (jfr
andra lagutskottets utlåtande 1938 nr 52). Vid behandlingen av detta spörsmål
har utskottet tagit kännedom om innehållet i särskilda mellan Skärgårds-
och mälarflottornas rederiförening och Svenska sjöfolksförbundet
den 29 sistlidna april slutna kollektivavtal rörande däcksfolk och eldare,
resp. kvinnlig personal, i vilka avtal i samband med minskning av den ordinarie
arbetstiden uttryckligen överenskommits om tillämpning av halvtimmesregeln
för avdragsgilla uppehåll vid beräkning av arbetstiden.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit har utskottet — med beaktande
jämväl av sambandet mellan ifrågavarande stadgande och den i 10 § föreslagna
inskränkningen av den ordinarie arbetstiden i närtrafik — ansett sig
icke kunna förorda någon ändring i departementsförslaget och finner sålunda
gällande lag i förevarande stycke böra tills vidare bibehållas oförändrad.
Ordinarie arbetstid till sjöss för viss maskinpersonal.
Enligt departementsförslaget 4 §, första stycket, punkt b) utgör den ordinarie
arbetstiden till sjöss 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör
maskinbefälet, i fall fartyget nyttjas i nordsjö- eller vidsträcktare fart och
har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en bruttodräktighet
av minst 500 registerton, eller ock i inskränktare fart än nyss
sagts och har en maskinstyrka av nämnda storleksordning eller en bruttodräktighet
överstigande 1 000 registerton.
I anslutning till motsvarande stadgande i sjömanskommitténs lagförslag
hade kommittén föreslagit, att ordinarie arbetstid till sjöss skulle utgöra 8
timmar om dygnet för maskinbefäl jämväl i annat fall, därest vederbörande
befälsperson hade att själv förrätta smörjningsarbete (jfr kommitténs
förslag 4 §, första stycket, punkt c).
I denna fråga har departementschefen, som icke upptagit sjömanskommitténs
nyssnämnda förslag, yttrat följande:
»För maskinbefäl, som har att förrätta smörj ningsarbete, har sjömanskommittén,
efter framställning av Maskinbefälsförbundet, föreslagit ett specialstadgande
av innehåll, att arbetstiden skall begränsas till 8 timmar om
dygnet även i sådana fall, där 8-timmarsprincipen eljest icke skulle vara
tillämplig. Av skäl som jag tidigare anfört anser jag till en början, att i allt
fall en sådan begränsning måste göras i det föreslagna specialstadgandets
räckvidd, att det icke kommer att äga tillämpning å fartyg med en bruttodräktighet
understigande 500 registerton. Stadgandet skulle härigenom
komma att bliva tillämpligt allenast å fartyg, som är statt i inskränktare
fart än nordsjöfart och har en bruttodräktighet av 500—1 000 ton och en
maskinstyrka på högst 700 indikerade hästkrafter. Även med denna be
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
gränsning synes mig stadgandet emellertid föga rationellt. Smörj ningsarbetet
är nämligen mycket olika på skilda slag av fartyg. Där det förekommer
mera regelbundet, utgör det vanligen allenast en mindre del av maskinbefälets
göromål, i regel omkring 10 minuters arbete varje timme. Såvitt angår
motorfartyg lärer smörjningen av maskineriet å fartyg i den storleksgrupp,
varom här är fråga, i allmänhet försiggå automatiskt med hjälp av
särskilda maskinella anordningar, i vilket fall endast helt obetydlig eller
mera tillfällig smörj ning behöver förrättas för hand. Med hänsyn härtill
torde det föreslagna speeialstadgandet vara obehövligt för motorfartygens
del. Vad angår ångfartygen är smörjningsarbetet även där rätt varierande
till sin omfattning. Nya ångfartyg i den här aktuella storleksgruppen byggas
blott i ringa utsträckning. Vid sådant förhållande skulle specialstadgandet
huvudsakligen bliva tillämpligt å ett mindre antal äldre ångfartyg, för vilka
för övrigt frågan om undantag jämlikt övergångsbestämmelserna säkerligen
skulle bliva aktuell. Med hänsyn härtill finner jag det icke erforderligt,
att det här diskuterade specialstadgandet intages i sjöarbetstidslagen.»
I motionen I: 428 har hemställts, »att den av 1946 års sjömanskommitté
i dess utkast till lag föreslagna ordalydelsen i 4 § punkt c) intages, dock
med den begränsningen att den endast äger tillämpning i fartyg med en
bruttodräktighet överstigande 500 registerton».
I motionen II: 593 har hemställts, att till stadgandet i 4 §, första stycket,
punkt b) skulle fogas följande bestämmelse: »eller 3) i fartyg med en
bruttodräktighet överstigande 500 registerton och sjöman har att utföra
smörj ningsarbete».
I sistnämnda motion, som till sitt syfte i förevarande del överensstämmer
med vad som andragits i motionen I: 428, har till stöd för berörda förslag
anförts bl. a. följande:
»På grund av att sjömän av olika kategorier ha olika lång arbetstid enligt
gällande lag, har i kommentarerna till sjöarbetstidslagen understrukits,
att ''lagen har avseende på arbetets faktiska art och ej å den arbetande
sjömannens tjänsteställning’. Som exempel framhålles, att en som smörjare
mönstrad men som eldare arbetande sjöman enligt sjöarbetstidslagen är
att anse såsom eldare. En person som är anställd som smörjare med eu
arbetstid av 12 timmar per dygn kan sålunda icke åläggas att sköta en eldares
arbete under 12 timmar per dygn, enär eldarens arbetstid är fastställd
till 8 timmar. Denna princip är fullt naturlig och bör bli gällande även
i fortsättningen. I konsekvens med vad som ovan sagts om smörjare, som
utför eldares arbete, bör maskinbefäl således icke kunna åläggas att utföra
smörjares arbete under längre tid än samma arbete kan åläggas smörjare.
Tyvärr kommer så icke att bli fallet, om lagen antages i det skick den framlagts
av departementschefen. Lagförslaget föreskriver nämligen för fartyg
med en bruttodräktighet mellan 500 och 1 000 registerton i östersjöfart 8
timmars arbetsdag för maskinmanskapet, medan maskinbefälet i samma
fartyg tillåtes att arbeta 24 timmar under två på varandra följande dygn.
Då det icke är i lag fastställt att maskinbefäl på sin vakt skall ha biträde
med smörj ning och andra förekommande arbeten och redare i regel uraktlåta
att anställa smörjare i fartyg av den storleksordning och i den fart
som ovan angivits, får maskinbefälet i dessa fartyg så gott som utan undantag
själva utföra det arbete, som ankommer på smörjare. Det kan då
icke anses vara rätt och billigt att lagstiftningsvägen tillåta längre arbetstid
för person, om han mönstras under manskapsbenämning, då arbetets fak
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
tiska art i båda fallen är lika. För övrigt tillkommer för maskinbefälet det
ansvar som enligt lag är förknippat med utövande av tjänsten, oaktat han ej
har biträde på sin vakt.
Då det bör vara arbetets faktiska art och icke tjänsteställningen ombord
som är avgörande för arbetstidens längd, få vi i likhet med sjömanskommittén
föreslå att arbetstiden fastställes till åtta timmar om dygnet för maskinbefäl,
därest han själv har att förrätta smörj ningsarbete, dock med den
begränsningen att fartyget har en bruttodräktighet överstigande 500 registerton.
»
Utskottet. Vad i förenämnda båda motioner anförts till stöd för förslaget
om införande i 4 § av ett stadgande beträffande tillämpning av 8-timmarsprincipen
för maskinister, som själva förrätta smörj ningsarbete, har bibragt
utskottet den uppfattningen, att befogade hänsyn till den personalgrupp
varom fråga är motivera upptagande i lagen av ett specialstadgande av den
innebörd motionärerna åsyfta. Som motionärerna inskränka sitt förslag till
fartyg med en bruttodräktighet av mer än 500 registerton, sammanfaller förslaget
följaktligen med departementschefens uppfattning om den allmänna
gränsen för tillämpningsområdet för ett eventuellt stadgande av ifrågavarande
slag. Vid sådant förhållande och då vad departementschefen angivit såsom
skäl för att icke upptaga förslaget mera synes gälla praktiska hänsyn än
principiella betänkligheter med avseende å en specialregel av ifrågavarande
slag, har utskottet icke kunnat finna hinder möta för tillmötesgående av motionärernas
förslag, vilket uppenbarligen sammanfaller med maskinbefälskårens
önskemål. Av redaktionella hänsyn torde ett stadgande av ifrågasatt
slag lämpligen böra införas i form av en fristående punkt efter huvudstadgandet
i punkt b).
Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal.
I motionen II: 591 har föreslagits, att 6 § i departementsförslaget skulle
ersättas med följande stadgande:
»Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen
utgör högst
å passagerafartyg:
a) 10 timmar om dygnet för person som är anställd huvudsakligen för
passagerarnas direkta betjänande;
b) f> timmar om dygnet för den egentliga kökspersonalen;
c) 8 timmar om dygnet för annan personal. Arbetstiden må dock ej överstiga
48 timmar i veckan.
å annat fartyg:
8 timmar om dygnet.
Å helgdag må köks- och uppassarpersonal icke såsom ordinarie arbete
åläggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål
eller lättare rengöring.
Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal skall, såvida ej annat
överenskommits, förläggas i passagerarfartyg mellan klockan 7 och klockan
20 samt i annat fartyg mellan klockan 6 och klockan 18.
Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid fördelas i enlighet med en av
befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.»
Vidare har i motionen II: 593 hemställts, att 6 § måtte erhålla följande
lydelse:
14 Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
»Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen
utgör högst
å passagerarfartyg: 9 timmar om dygnet; samt
å annat fartyg: 8 timmar om dygnet.
Den ordinarie arbetstiden skall förläggas i passagerarfartyg mellan kl.
07.00 och kl. 21.00, samt i annat fartyg mellan kl. 06.00 och kl. 18.00.»
Beträffande motiven till de sålunda framförda förslagen får utskottet
hänvisa till vederbörande motioner.
Utskottet. Av den i propositionen lämnade redogörelsen för behandlingen
av frågan om regleringen av ekonomipersonalens arbetstid har utskottet
icke kunnat undgå att få ett starkt intryck av de vanskligheter som möta
att på ett i olika avseenden tillfredsställande sätt lösa här föreliggande
spörsmål. Departementschefen har i sitt yttrande erinrat om att då en viss
törkortning av arbetstiden till sjöss för fartygens ekonomipersonal genomfördes
genom antagandet av 1938 års lag förutsattes att en rationaliseringav
kökspersonalens arbete skulle vara möjlig. En dylik rationalisering lär
även i stor utsträckning ha kommit till stånd, bl. a. genom samverkan mellan
de kollektivavtalsslutande parterna. Då det torde vara sannolikt, att
ytterligare rationaliseringar kunna genomföras, anser utskottet sig i likhet
med departementschefen kunna förorda någon ytterligare minskning av
ekonomipersonalens arbetstid i jämförelse med gällande lag. I betraktande
av de konsekvenser en alltför snäv arbetstidsbegränsning på detta område
kan få såväl i ekonomiskt hänseende som med hänsyn till besättningens
och eventuella passagerares berättigade anspråk i fråga om förplägnad och
uppassning, synes en mera ingående reglering icke kunna undgå att möta
svårigheter till följd av såväl ekonomipersonalens växlande arbetsuppgifter
som de skiftande förhållandena på olika fartyg. I likhet med departementschefen
kan utskottet därför beträffande ifrågavarande personalgrupp
icke förorda en strängare eller mera detaljerad arbetstidsreglering i lag än
den departementsförslaget innehåller, vilken överensstämmer med Seattlekonventionens
lösning av denna fråga. I övrigt torde det vara ändamålsenligast
att överlämna åt parterna att, såsom redan i väsentlig utsträckning skett,
på överenskommelsens väg söka komma fram till den lämpligaste detaljregleringen
av arbetstiden för olika grupper av ekonomipersonal.
Utskottet vill alltså, med avstyrkande av de genom motionerna 11:591
och 593 framförda förslagen, förorda departementsförslaget med understyrkande
av vad departementschefen anfört rörande möjligheten av att
med hjälp av dispensinstitutet söka bemästra svårigheterna, därest det i
enstaka fall skulle visa sig praktiskt ogörligt att genomföra den förordade
förkortningen av arbetstiden till sjöss för ekonomipersonalen.
Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn.
I motionen II: 591 har föreslagits att 7 § i departementsförslaget måtte
utbytas mot följande text:
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
15
mom. Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från
hamn utgör för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar
om dygnet; dock att
å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjömannen än 1) sådan
som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering,
ävensom därmed sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf-
och radiotelefontjänst, 3) arbete för fartygets klargöring i anledning
av ankomsten eller avgången, 4) lättare rengöring och spolning av
däck under sammanlagt högst 1 timme samt 5) för besättningens förplägning
erforderligt arbete.
2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen må den ordinarie
arbetstiden vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn icke överstiga
å passagerarfartyg: den för vederbörande sjöman stadgade ordinarie arbetstiden
till sjöss;
å annat fartyg: 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i följd.
3 mom. Arbetstiden för sådan till maskinpersonalen hörande sjöman,
vilkens skeppstjänst till sjöss är indelad i vakter, må ej överstiga den för
sjömannen i fråga stadgade ordinarie arbetstiden till sjöss.»
Beträffande de skäl som åberopas till stöd för detta förslag får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet. Såsom departementschefen framhållit kräva bestämmelserna
i 7 § särskild uppmärksamhet av den anledningen att de bliva så gott som
ensamt normerande för den ordinarie arbetstiden för större delen av den
inrikes sjöfarten, vilken i allmänhet bedrives under sådana förhållanden att
ankomst eller avgång, eller bådadera, äger rum så gott som varje dag. Denna
omständighet i förening med det kända förhållandet att större behov av arbete
i regel gör sig gällande i samband med ankomst och avgång har, såsom
i motiven till 1938 års lag tydligt angivits, utgjort grunden till att arbetstiden
å ankomst- och avgångsdagar i gällande lag utmätts något rikligare än
vid uppehåll i hamn enligt 8 §. Såsom av propositionen framgår ha också såväl
nu som tidigare betydande intressemotsättningar kommit till synes beträffande
innehållet i förevarande stadgande.
Av sålunda angivna skäl har departementschefen ansett det vara nödvändigt
att gå varsamt fram vid regleringen av arbetstiden vid ankomst och
avgång. Utskottet delar denna mening, men har av skäl som andragits av
departementschefen, vars uttalande utskottet jämväl i övrigt åberopar, funnit
tillrådligt att gå så långt i arbetstidsinskränkning å ankomst- och avgångsdagar
som departementsförslaget angiver.
Utskottet har icke förbisett, att den sålunda förordade regleringen eventuellt
kan komma att vid enstaka tillfällen medföra en något längre arbetstid
för viss maskinpersonal än som nu är fallet. Detta gäller sådan maskinpersonal
å fartyg om högst 1 200 bruttoton, vars arbetstid till sjöss utgör
högst 8 timmar om dygnet. Med hänsyn till arten av det arbete, som i förekommande
fall utöver nämnda tid må kunna förrättas såsom ordinarie arbete,
torde det emellertid för maskinpersonalens del mera sällan bli fråga
härom. Under sådana omständigheter och då lagen såsom helhet betraktad i
föreslaget skick måste anses innebära en betydande förbättring för de an
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
ställda i gemen, har utskottet funnit berörda förhållande icke skäligen
kunna giva anledning till anmärkning.
Ordinarie arbetstid i nårtrafik.
I motionen II: 592 har föreslagits, »att riksdagen måtte för sin del besluta
att antaga Kungl. Maj :ts proposition nr 265 med den ändringen att 3 kap.
10 § erhåller följande lydelse:
Nyttjas fartyg---veckor i följd.
Från ovan sagda 112 timmar skall avdragas det antal timmar som understiger
åtta arbetade timmar å helgdag.»
Vidare har i motionen II: 593 hemställts, att 10 § måtte erhålla följande
lydelse:
»Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten
ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kap. stadgas, ordinarie arbetstid
utgöra högst 18 timmar för två dygn i följd; dock må arbetstiden icke
överstiga 54 timmar per vecka.»
Beträffande motiven till dessa ändringsförslag får utskottet hänvisa till
motionerna.
Utskottet. I fråga om regleringen av den ordinarie arbetstiden i närtrafik
har departementschefen anslutit sig till sjömanskommitténs förslag, vilket
innebär en minskning av arbetstiden från 63 timmar i veckan enligt gällande
lag till 112 timmar under loppet av två veckor i följd; denna regel är generell
och gäller alltså jämväl ekonomipersonalen på passagerarfartyg, vars
ordinarie arbetstid enligt gällande lag icke är underkastad annan inskränkning
än den för samtiga kategorier gällande begränsningen till 24 timmar
för två dygn i följd. Den sålunda föreslagna minskningen torde enligt departementschefens
bedömande i allmänhet vara möjlig att genomföra utan
alltför svåra konsekvenser för sjöfarten, under förutsättning att längden av
avdragsgilla uppehåll bestämmes på sätt som förordats under 2 §. Den föreslagna
förlängningen från en vecka till två veckor av tidsperioden för beräkningen
av den maximala ordinarie arbetstiden förmodar departementetschefen
kunna bidraga till att underlätta arbetstidsförkortningens genomförande,
enär arbetsledningen härigenom erhåller större frihet och möjlighet att
smidigare anpassa arbetstiden efter växlande trafikbehov. Trots detta förutser
departementschefen att det för viss trafik av säsongbetonad karaktär
stundom kan bliva vanskligt att tillgodose det normala trafikbehovet inom
ramen för den föreslagna arbetstiden, vilket särskilt gäller skärgårdstrafiken,
som under cirka tre månader på sommaren företer en betydande intensitet
i jämförelse med de lugnare förhållandena under året i övrigt. Med
de svårigheter som härigenom kunna uppstå torde man emellertid, enligt
departementschefens mening, kunna komma till rätta genom tillämpning
av dispensregeln i 1 § 3 mom.
Under åberopande av vad departementschefen sålunda och i övrigt anfört
till stöd för förslaget i denna del får utskottet, med avstyrkande av motionärernas
yrkanden, förorda, att den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik
begränsas på sätt departementsförslaget utvisar.
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
17
Begränsning av övertidsarbete.
1 motionen II: 591 har föreslagits, att 13 §, som innehåller reglerna om
begränsning av övertidsarbete, måtte erhålla följande lydelse:
»övertidsarbete må ej åläggas sjöman under längre tid än 4 timmar om
dygnet och högst 12 timmar i veckan. Dock må övertidsarbete icke förekomma
i sådan utsträckning, att tiden för sjömannens skeppstjänst under
ett och samma dygn därigenom skulle uppgå till mer än 16 timmar.
Med övertidsarbete avses även den tid sjöman av förman beordras kvarstanna
ombord.
Övertidsarbete må ej förekomma regelbundet.
Från den i första stycket stadgade begränsningen undantages övertidsarbete
som erfordras för
a) nödig vakttjänst i hamn;
b) vidtagande av åtgärder som blivit påbjudna av myndighet i hamn;
c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående
resa förminskad.»
Beträffande motiven till detta förslag, som innebär en mycket betydande
inskränkning av möjligheterna att anlita sjöfolket till övertidsarbete,
får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet. Av såväl sjömanskommitténs betänkande som propositionen
framgår med all tydlighet, att den föreslagna minskningen av den ordinarie
arbetstiden kommer att för skeppstjänstens behöriga fortgång nödvändiggöra
anlitande av övertidsarbete i avsevärd utsträckning. Detta torde
bland annat föranledas av bristande tillgång på befäl och ekonomipersonal.
Vad särskilt angår frågan om regelbundet övertidsarbete har departementschefen
framhållit, att det icke är möjligt att genomföra den
förkortning av arbetstiden, som departementsförslaget innehåller, därest
icke det nuvarande förbudet mot sådant arbete upphäves. Såsom tidigare
omförmälts utgör Seattlekonventionens krav på dylikt förbud en av orsakerna
till att konventionen befunnits icke kunna ratificeras i befintligt
skick. Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden avstyrker utskottet
motionärernas förslag till ändring av förevarande paragraf.
Ersättning för övertidsarbete.
Vid behandlingen inom utskottet av stadgandet i 14 § i departementsförslaget
(motsvarande 13 § i gällande lag) har särskild uppmärksamhet
ägnats frågan om sättet för bestämmande av övertidsersättningens storlek.
Med hänsyn till övertidsersättningens karaktär av arbetslön har utskottet
haft under övervägande förslag om att, såsom i andra fall skett
(jfr 1942 års detaljhandelslag), överlåta åt parterna att avtalsvägen reglera
övertidsersättningens belopp. Detta kan förefalla motiverat jämväl
på den grund att övertidsersättningen enligt gällande system för de högst
avlönade besättningskategorierna enligt vad utskottet inhämtat kan uppgå
till anmärkningsvärt höga belopp. Den mycket stora skillnad som ersättningen
för arbete på övertid följaktligen måste uppvisa skilda bcsätt
2
Bihang till riksdagens protokoll 4948. 0 wtml. 2 avel. Nr 54.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
ningskategorier emellan kan i och för sig synas mindre tilltalande och kan
för övrigt medföra den olägenheten att sjömän med lägre avlöning belastas
med övertidsarbete i större utsträckning än bättre avlönade besättningsmän.
Frågan har även uppmärksammats av departementschefen, som
emellertid — främst av hänsyn därtill, att Seattlekonventionen ställt övertidsersättningen
i bestämd relation till den ordinarie avlöningen — ansett
sig icke kunna förorda, att parterna ensamma skulle få fritt bestämma
övertidsersättningens storlek. Ehuru ifrågakommande stadgande i konventionen
(art. 17), såvitt utskottet kunnat finna, icke utesluter att grunderna
för beräkning av övertidsersättningens storlek fastställas genom kollektivavtal,
synes det oklart på vad sätt av konventionen fordrad garanti för
att ersättningen icke i något fall må understiga 125 % av månadslönen efter
timme räknat skall kunna utformas. Med hänsyn härtill och då tiden icke
medgivit utskottet att företaga någon mera ingående prövning av olika
tänkbara metoder att bestämma övertidsersättningen, har utskottet funnit
sig nödsakat att inskränka sig till detta omnämnande med uttalande av att
frågan enligt utskottets förmenande förtjänar att ägnas fortsatt uppmärksamhet
framdeles.
Ikraftträdande och övergångsstadgande.
Under åberopande av vad utskottet inledningsvis anfört under rubriken
»Allmänna synpunkter», vill utskottet, som avstyrker det förut redovisade,
genom motionerna I: 429 och II: 601 väckta förslaget om anstånd
med lagens ikraftträdande, förorda, att lagen, på sätt i propositionen föreslagits,
träder i kraft den 1 januari 1949. Utskottet vill i anslutning härtill
ånyo understryka vad departementschefen i olika sammanhang uttalat
rörande vikten av att varsamhet iakttages då lagen bringas i tillämpning,
så att icke den svenska sjöfartsnäringen tillfogas skador som kunna
ha menliga återverkningar för folkhushållet i dess helhet och för sjömansyrkets
utövare, vilket särskilt bör hållas i sikte vid handläggning av ärenden
rörande undantag enligt övergångsstadgandet samt dispenser med
stöd av bestämmelsen i 1 § 3 mom.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande
proposition, nr 265, framlagda förslaget till sjöarbetstidslag
icke kunnat i oförändrat skick antagas —
måtte för sin del antaga följande förslag till
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
19
(Kungl. Maj.ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
Sjöarbetstidslag.
Härigenom förordnas som följer.
1 KAP.
Inledande bestämmelser.
1 §•
1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning
beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räk
-
ning eller eljest på grund av förmans
annorstädes.
2 mom. Från lagens tillämpning
undantages arbete som utföres av
befälhavare å fartyg varå utom
denne minst två personer äro anställda;
främste
styrman vilkens skeppstjänst
icke är indelad i vakter;
maskinchef vilkens skeppstjänst
icke är indelad i vakter;
föreståndare för ekonomiavdelningen
å fartyg varå utom denne minst
tre personer äro anställda inom avdelningen;
läkare;
person som är anställd uteslutande
för sjukvård;
person vilken är anställd å fartyg
med en bruttodräktighet understigande
500 registerton huvudsakligen
för att direkt hetjäna passagerare;
person tillhörande redarens familj
å fartyg med en bruttodräktighet understigande
500 registerton; eller
person som är anställd å fartyg av
följande slag, nämligen
a) kronan tillhörigt fartyg, såvida
icke Konungen annorlunda förordnat,
uppdrag utför ombord å fartyget eller
2 mom. Från lagens tillämpning
undantages arbete som utföres av
befälhavare å fartyg varå utom
denne minst två personer äro anställda;
främste
styrman vilkens skeppstjänst
icke är indelad i vakter;
maskinchef vilkens skeppstjänst
icke är indelad i vakter;
föreståndare för ekonomiavdelningen
å fartyg varå utom denne minst
sex personer äro anställda inom avdelningen;
läkare;
person som är anställd uteslutande
för sjukvård;
person vilken är anställd å fartyg
med en bruttodräktighet understigande
500 registerton huvudsakligen
för att direkt betjäna passagerare;
person tillhörande redarens familj
å fartyg med en bruttodräktighet understigande
500 registerton; eller
person som är anställd å fartyg av
följande slag, nämligen
a) kronan tillhörigt fartyg, såvida
icke Konungen annorlunda förordnat.
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 5i.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
b) fiskefartyg då det användes såsom
sådant, eller fartyg som nyttjas
till verksamhet omedelbart förbunden
med fiske,
c) isbrytar- eller räddnings- eller
bärgningsfartyg då det användes såsom
sådant,
d) lustfartyg,
e) skolfartyg som icke i allmän
trafik befordrar gods eller passagerare,
f) segelfartyg utan hjälpmaskin,
sådant segelfartyg med hjälpmaskin
vars bruttodräktighet understiger 100
registerton, eller ock annat fartyg
som har en nettodräktighet understigande
20 registerton, såvida ej Konungen
om fartyg varom nu är sagt
annorlunda förordnat.
(Utskottets förslag:)
b) fiskefartyg då det användes såsom
sådant, eller fartyg som nyttjas
till verksamhet omedelbart förbunden
med fiske,
c) isbrytar- eller räddnings- eller
bärgningsfartyg då det användes såsom
sådant,
d) lustfartyg,
e) skolfartyg som icke i allmän
trafik befordrar gods eller passagerare,
f) segelfartyg utan hjälpmaskin,
sådant segelfartyg med hjälpmaskin
vars bruttodräktighet understiger 100
registerton, eller ock annat fartyg
som har en nettodräktighet understigande
20 registerton, såvida ej Konungen
om fartyg varom nu är sagt
annorlunda förordnat.
3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller myndighet som
Konungen förordnar medgiva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen
av denna lag.
2 §•
1 mom. I denna lag förstås med
skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;
sjöman: en var som förrättar skeppst jänst varå lagen äger tillämpning;
stgrman: annan till fartygsbefälet hörande person än befälhavaren;
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas
förplägning eller uppassning eller andra sysslor som äga samband
med dylikt arbete, eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring;
dagman:
sjöman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som
ej tillhör ekonomipersonalen;
passagerarfartyg: fartyg för vilket gällande passagerarfartygscertifikat är
utfärdat;
oavbruten gång: färdsätt kännetecknat därav att icke land angöres eller
eljest beröring med land äger rum under längre tid än 2 timmar vid varje
tillfälle;
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24;
helgdag: dygn varå söndag eller här i riket bruklig helgdag infaller;
nordsjöfart: fart väster om linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom
Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden, 11 grader
västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest).
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
21
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart som bestämmes
av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående farvattnet,
dock ej i den mån fartyget till följd av storm, sjöskada eller annan
trängande nöd kommit utanför farvatten som resan skolat omfatta.
2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas
dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjömannen
enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplatsen
och uppehållet varar, där fråga är om fartyg som avses i 10 §, minst en halv
timme och eljest minst 1 timme.
2 KAP.
Ordinarie arbetstid å fartyg i fjärrtrafik.
3 §.
I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg som nyttjas i nordsjö-
eller vidsträcktare fart, eller i fart vari ingår resa som under vanliga
förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).
4 §.
Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen
utgör högst 8 timmar om dygnet i följande fall, nämligen
a) för styrman i fall fartyget är statt il) nordsjö- eller vidsträcktare
fart och har en bruttodräktighet som uppgår till minst 500 registerton eller
2) inskränktare fart och har en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton;
b)
för sjöman som tillhör maskinbefälet i fall fartyget är statt il) nordsjö-
eller vidsträcktare fart och har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade
hästkrafter eller en bruttodräktighet av minst 500 registerton eller
2) inskränktare fart och har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade
hästkrafter eller en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton;
c) i annat fall än i punkt b) sägs
för maskinbefälet tillhörande sjöman
som har att själv förrätta smörjningsarbete,
i fall fartygets bruttodräktighet
uppgår till minst 500 registerton;
d) för sjöman som tillhör däcksmanskapet
i fall fartygets bruttodräktighet
uppgår till minst 500 registerton;
e)
för sjöman som tillhör maskinmanskapet
i fall fartyget har en maskinstyrka
överstigande 700 indike
-
c) för sjöman som tillhör däcksmanskap
i fall fartygets bruttodräktighet
uppgår till minst 500 registerton;
d)
för sjöman som tillhör maskinmanskapet
i fall fartyget har eu maskinstyrka
överstigande 700 indike
-
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
rade hästkrafter eller en bruttodräktighet
av minst 500 registerton;
e) i annat fall än punkt d) sägs
för eldare som har alt för hand elda
med kol, därest resan under vanliga
förhållanden kräver mer än 24 timmars
oavbruten gång; samt
f) för sjöman som tillhör radiopersonalen,
därest fartygets bruttodräktighet
uppgår till minst 500 registerton.
I annat fall än under a)—f) sägs
må den ordinarie arbetstiden till
sjöss för vaktindelad sjöman som ej
tillhör ekonomipersonalen icke överstiga
24 timmar för två dygn i följd.
(Utskottets förslag:)
rade hästkrafter eller en bruttodräktighet
av minst 500 registerton;
f) i annat fall än i punkt e) sägs
för eldare som har att för hand elda
med kol, därest resan under vanliga
förhållanden kräver mer än 24 timmars
oavbruten gång; samt
g) för sjöman som tillhör radiopersonalen,
därest fartygets bruttodräktighet
uppgår till minst 500 re-i
gisterton.
I annat fall än under a)—g) sägs
må den ordinarie arbetstiden till
sjöss för vaktindelad sjöman som ej
tillhör ekonomipersonalen icke överstiga
24 timmar för två dygn i följd.
Å helgdag må såsom ordinarie arbete till sjöss icke åläggas sjöman som
avses i denna paragraf annan skeppstjänst än 1) sådan som erfordras för
fartygets framdrivande, manövrering eller navigering ävensom därmed sammanhängande
arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf- och radiotelefontjänst,
3) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt
högst 1 timme samt 4) för besättningens förplägning erforderligt arbete.
5 §•
Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör högst 8 timmar om dygnet.
Arbetstiden må dock icke överstiga 48 timmar i veckan. Ej heller må å helgdag
dagman under längre tid än sammanlagt högst 1 timme såsom ordinarie
arbete åläggas annan skeppstjänst än sådan som regelmässigt ingår i hans
åliggande och icke kan tåla uppskov.
Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskommits,
förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.
6 g.
Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen
utgör högst
å passagerarfartyg: 10 timmar om dygnet under loppet av 14 timmar i
följd; samt
å annat fartyg: 9 timmar om dygnet under loppet av 13 timmar i följd. x
Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid bör fördelas i enlighet med en av
befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.
7 §■
1 mom. Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från
hamn utgör för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
23
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
om dygnet. Nyttjas fartyget i inskränktare fart än nordsjöfart och uppgår
dess bruttodräktighet till högst 1 200 registerton, må dock sjömannen utöver
sagda tid såsom ordinarie arbete under sammanlagt högst 1 timme om dygnet
åläggas skeppstjänst av följande slag, nämligen 1) skeppstjänst som erfordras
för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering ävensom därmed
sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2) arbete för fartygets
ldargöring i anledning av ankomsten eller avgången samt 3) arbete
för ilandförande och ombordtagande av passagerare, post och passagerares
effekter.
Å helgdag må annan skeppstjänst icke åläggas sjömannen såsom ordinarie
arbete än dels skeppstjänst som i första stycket sägs, dels arbete av följande
slag, nämligen 1) radiotelegraf- och radiotelefontjänst, 2) arbete för ombordtagande
av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning, 3) lastning
och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods vars lastning
eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, 4) lättare rengöring
och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme samt 5) för
besättningens förplägning erforderligt arbete.
Befinner sig fartyget till sjöss eller eljest i gång under större delen av
dygn varunder fartyget ankommer till eller avgår från hamn, må vid beräkning
av ordinarie arbetstid för vaktindelad sjöman å sådant dygn tillämpas
de bestämmelser som enligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss; dock att i
dylikt fall skeppstjänst icke må, medan fartyget ligger förtöjt eller förankrat
i hamn, såsom ordinarie arbete åläggas sådan sjöman under längre tid
än 1 timme.
2 mom. Beträffande ordinarie arbetstid för sjöman tillhörande ekonomipersonalen
skola vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn bestämmelserna
i 6 § lända till efterrättelse.
8 §•
1 mom. Ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll i hamn utgör för
sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar om dygnet. Arbetstiden
må dock icke överstiga 48 timmar i veckan. Ej heller må å helgdag
sjömannen såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än vanligen
förekommade löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa högst 1
timme.
2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen utgör ordinarie arbetstid
under fartygets uppehåll i hamn för dygn högst
å passagerarfartyg:
då passagerare finnes ombord, 10 timmar under loppet av 14 timmar i
följd; och
i annat fall 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbetstiden
icke må överstiga 5 timmar å lördag eller helgdag samt att annan
ekonomipersonal än köks- och uppassarpersonal å helgdag icke må såsom
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande
göromål eller lättare rengöring under tillhopa högst 2 timmar; samt
å annat fartyg:
8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbetstiden icke må
överstiga 6 timmar å lördag samt att ekonomipersonalen å helgdag icke må
åläggas annan skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och
passagerares förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring
under sammanlagt högst 5 timmar.
3 mom. Ordinarie arbetstid i hamn skall, såvida ej annat överenskommits
eller är i vederbörande hamn brukligt, förläggas
för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen, å söckendag mellan klockan
6 och klockan 18 å helgdag mellan klockan 7 och klockan 9; samt
för ekonomipersonalen å fartyg som icke för passagerare, till tiden före
klockan 19.
9 §•
Överstiger den ordinarie arbetstiden
a) 48 timmar under loppet av en vecka då fråga är om vaktindelad sjöman
vars ordinarie arbetstid till sjöss utgör högst 8 timmar om dygnet, eller
b) 112 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om annan
sjöman,
skall sjömannen för överskjutande tid åtnjuta vederlag i form av fritid
eller på annat sätt enligt vad därom må fastställas genom kollektivavtal eller
annan överenskommelse.
3 KAP.
Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik.
10 §.
Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten
ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kap. stadgas, ordinarie arbetstid
utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd; dock må arbetstiden
icke överstiga 112 timmar under loppet av två veckor i följd.
4 KAP.
Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.
11 §•
Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas må skeppstjänst åläggas sjöman då
fråga är om
a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara
för fartyg, liv eller gods;
Andra lagutskottets utlåtande nr 5b.
25
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223
eller 223 a § sjölagen sägs;
c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap
samt andra säkerhetsanordningar som anställas i enlighet med vad därom
särskilt stadgas; eller
d) sedvanliga och nödvändiga nautiska och meteorologiska observationer.
För skeppstjänst som sjöman utför på grund av förestående bestämmelser
är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild ersättning.
12 §.
Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas må mot ersättning åläggas sjöman jämväl
annan än i 11 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).
13 §.
övertidsarbete må åläggas sjöman under högst 24 timmar i veckan. Dock
må övertidsarbete icke förekomma i sådan utsträckning att tiden för sjömannens
skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle uppgå
till mer än 16 timmar.
Övertidsarbete bör ej förekomma regelbundet.
Från den i första stycket stadgade begränsningen undantages övertidsarbete
som erfordras för
a) nödig vakttjänst i hamn;
b) vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn;
c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående
resa förminskad; eller
d) annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras
å tid då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.
14 §.
1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar eller ock, då
fråga är om vakttjänst i hamn eller om arbete utfört av sjöman som icke
uppbär kontant lön, beredas i form av fritid.
2 mom. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat
utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del och, när
övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta
månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.
övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete
utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.
3 mom. Då övertidsarbete ersättes med fritid skall iakttagas, att mot
övertiden svarande fritid förlägges till samma dygn som det varunder övertidsarbetet
utföres, eller ock till närmast föregående eller efterföljande
helgfria dygn. Är fråga om sjöman som uppbär kontant lön, skall fritiden
26
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
beredas i hamn och må icke, om övertidsarbetet utföres å helgdag, förläggas
till söckendag varunder sjömannen utför övertidsarbete mot annan ersättning
än fritid å samma söckendag.
5 KAP.
Övriga bestämmelser.
15 §.
Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare
det villkor utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits genom
kollektivavtal samt villkoret godkänts av Konungen eller myndighet som
Konungen förordnat.
16 §.
Det åligger befälhavaren eller, under hans tillsyn och ansvar, styrman
eller någon av maskinbefälet eller föreståndare för ekonomiavdelningen att
föra arbetstidsjournal upprättad enligt formulär som fastställes av fartygsinspektionens
chefsmyndighet. Anteckningarna i journalen skola införas senast
dagen efter den under vilken arbetet utföres.
Ej må någon vars rätt är beroende därav förvägras att erhålla nödig
kännedom om arbetstidsjournals innehåll och att taga skriftligt utdrag
därav. Arbetstidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess
avslutning.
När skäl därtill äro må Konungen eller myndighet som Konungen förordnar
meddela eftergift från skyldigheten att föra arbetstidsjournal såvitt
angår fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton.
17 §.
Befälhavare skall tillse att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt
ombord å fartyget.
18 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan.
I övrigt skall beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap. lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om
tillsyn å fartyg finnes stadgat.
Närmare föreskrifter angående tillsynen meddelas av Konungen.
19 §•
Befälhavare som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna
lag stadgas, straffes med dagsböter.
Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen skett med hans vetskap
och vilja.
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
27
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Frihet från ansvar enligt denna paragraf äger dock rum, där det kan
visas att tillgång till nödig bemanning för att i allo anordna skeppstjänsten
i enlighet med denna lag icke funnits i senast besökta hamn.
20 §.
Bryter någon mot föreskrift som är meddelad i 16 §, straffes med dagsböter.
21 §.
Åsidosätter befälhavare den skyldighet som enligt 17 § åligger honom,
straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.
22 §.
Om domstol i tvistemål som bör bedömas efter denna lag skall vad i
86 och 87 §§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
23 §.
Om domstol i mål rörande förseelse varom i denna lag sägs skall vad
i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
24 §.
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.
Genom denna lag upphäves sjöarbetstidslagen den 30 september 1938
(nr 607). I fråga om domstol i tvistemål som bör bedömas efter sistnämnda
lag skall dock vad där är stadgat alltjämt gälla.
Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft
meddela undantag som avses i 1 § 3 mom. och 16 § eller godkännande som
avses i 15 §.
I fråga om fartyg som vid denna lags ikraftträdande redan i svensk ägo
nyttjas till sjöfart, eller som då är under byggnad för svensk räkning och
blivit sjösatt, gäller följande:
Erfordras vid tillämpning av stadgandena
i 4 § punkterna a)—f) angående
ordinarie arbetstid till sjöss
för sjöman som tillhör däcks-, maskin-
eller radiopersonalen större antal
man än det för vilket fartygets bostäder
eller stadigvarande inrättningar
äro avsedda, må där Konungen
eller myndighet som Konungen förordnar
funnit anordnande av ytterligare
bostäder eller inrättningar icke
Erfordras vid tillämpning av stadgandena
i 4 § punkterna a)—g) angående
ordinarie arbetstid till sjöss
för sjöman som tillhör däcks-, maskin-
eller radiopersonalen större antal
man än det för vilket fartygets bostäder
eller stadigvarande inrättningar
äro avsedda, må där Konungen
eller myndighet som Konungen förordnar
funnit anordnande av ytterligare
bostäder eller inrättningar icke
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
vara praktiskt möjligt eller icke kunna
ske utan oskälig kostnad, samt
särskilt bevis utfärdats därom, ordinarie
arbetstid till sjöss för sjömannen
beräknas utan avseende å vad
i nämnda stadganden föreskrives.
Bevis som nyss sagts må icke utfärdas
att gälla för längre tid än fyra
år åt gången; beviset skall förvaras
ombord.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
vara praktiskt möjligt eller icke kunna
ske utan oskälig kostnad, samt
särskilt bevis utfärdats därom, ordinarie
arbetstid till sjöss för sjömannen
beräknas utan avseende å vad
i nämnda stadganden föreskrives.
Bevis som nyss sagts må icke utfärdas
att gälla för längre tid än fyra
år åt gången; beviset skall förvaras
ombord.
B. att de i anledning av propositionen väckta motionerna
1:425, 1:427, 1:428, 1:429, 11:591,11:592, 11:593,
11:594, II: 600 och II: 601, i den mån de icke blivit besvarade
genom vad utskottet ovan under A. hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 juni 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hage, Wistrand, Löfvander*,
Uhlén, Osvald*, Nerman och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Ryberg\
Holm*, fru Västberg, herrar Lundberg, Andersson i Alfredshem och
fru Sandström.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 54.
29
Reservationer:
1) av herr Olovson i Västerås;
2) av herr Hagård;
3) av herrar Wistrand, Löfvander, Osvald, Carl Eric Ericsson, Rgberg
och fru Sandström, vilka anfört:
Proposition 265 med förslag till ny sjöarbetstidslag är närmast uppbyggd
på Seattlekonventionen av år 1946. Ingen stat har emellertid ratificerat
denna konvention, vilken särskilt i fråga om övergångsbestämmelserna
har sådant innehåll, att riksdagen på förslag av departementschefen
ansett sig böra avstå från att ratificera densamma.
Enligt vad som meddelats i utskottet är dock en överarbetning av konventionen
beslutad, vilken överarbetning lär komma att äga rum redan i
höst. Innan riksdagen fattar något beslut i fråga om sjöarbetstiden synes
oss resultatet av denna överarbetning och dess återverkningar i fråga om
lagstiftningen inom de främsta sjöfartsländerna böra avvaktas.
Det har nyligen i offentliga uttalanden från sakkunnigt håll framhållits,
att världsfraktmarknaden nu börjar visa tendenser till minskad tillgång
till laster och fallande frakter. Sjöfarten tillför vårt land mycket
stora belopp utländsk valuta, därav en väsentlig del hårdvaluta, vilken är
av största betydelse för vår försörjning. Enligt beräkning uppgår den utländska
valuta som genom sjöfarten kommer landet till godo till ca */« miljard
kronor. Det synes oss synnerligen angeläget att icke näringens möjligheter
att fullgöra sin under nuvarande förhållanden särskilt betydelsefulla
uppgift äventyras genom en lagstiftning, som på densamma lägger
större bördor än vad andra med oss jämnställda sjöf artsdrivande länder
anse möjliga att bära. Merutgiften för rederierna kan enligt uppgift i
propositionen beräknas till dels en engångskostnad för sådana ombyggnader
av fartyg, som bliva en följd av lagen, av ca 10 miljoner kronor samt
dels en årlig kostnad på grund av ökad bemanning, ökade övertidskostnader
m. m. av samma belopp. Visserligen har ett vidsträckt dispensförfarande
ställts i utsikt, vilket för tillfället skulle lindra de ekonomiska verkningarna
av lagen i vad det gäller engångskostnaderna, men ökningarna
i årsomkostnaderna skulle dock kvarstå utan större möjlighet till lindring
genom dispenser.
Strävandena att ernå en arbetstid för sjöfolket, som närmare ansluter
sig till den, som tillämpas inom arbetslivet i övrigt, böra enligt vår mening
stödjas så långt förhållandena det medgiva.
Vi anse emellertid, att man, innan ändringar vidtagas i nu gällande sjöarbetstidslagstiftning
bör avvakta den förestående revisionen av Seattlekonventionen
och det ställningstagande, som andra sjöfartsdrivande länder
av betydelse komma att intaga till en reviderad konvention. Skulle eu
30
Andra lagutskottets utlåtande nr 5i.
mera omfattande anslutning till en sådan konvention komma till stånd
förutsätta vi att icke heller Sverige skall vägra sin medverkan till en lagstiftning,
som möjliggör konventionens ratifikation.
Med åberopande av ovanstående hemställa vi,
att riksdagen ville för närvarande avslå den kungl. propositionen.
4) av herrar Uhlén, Lundberg och Andersson i Alfredshem, vilka anfört:
Under
åberopande av de skäl, som angivits i motionen II: 593, få vi hemställa,
att riksdagen måtte för sin del antaga 2 § 2 mom. i den
föreslagna sjöarbetstidslagen i följande lydelse:
2 §•
2 mom. Vid beräknande av arbetstiden enligt denna lag skola undantagas
dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjömannen
enligt förmans besked äger avlägsna sig från arbetsplatsen och
uppehållet varar minst en timme.
487960. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948