Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden av stad, m. m.

Genom en den 9 januari 1948 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden

av stad.

Härigenom förordnas som följer.

Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket äger
Konungen beträffande område av stad, vilket ej ingår i stadsplan eller efter
den 1 januari 1948 fastställd byggnadsplan, förordna att, i stället för
de i lagen om fastighetsbildning i stad meddelade bestämmelserna om avstyckning
av område som ej ingår i tomtindelning och om sammanläggning
av sladsägor, vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning
skall äga tillämpning med nedan angivna undantag. Sådant förordnande
må av Konungen återkallas, när förhållandena föranleda därtill, och skall
vara förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan fastställes. Vad här sagts
skall ock gälla beträffande dylikt område inom samhälle å landet, varest
enligt lagen om fastighetsbildning i stad samma lags bestämmelser om avstyckning
och sammanläggning skola tillämpas.

Förordnande enligt denna lag medför icke ändring av vad i lagen om
fastighetsbildning i stad stadgas därom, att avstyckning må ske jämväl
från mark som ej ingår i fastighetsindelning, och ej heller av samma lags
bestämmelser angående ansökan om avstyckning, behörighet att verkställa
avstyckningsförrättning, förfarandet då förrättningsman finner sig jävig, underrättelse
till registerförare och förvaring av konceptakt. Är fråga om avstyckning
av mark, avsedd för jordbruk eller skogsbruk, och är ej den, som
enligt sistnämnda lag skolat verkställa förrättningen, behörig därtill enligt
lagen om delning av jord å landet, skall dock byggnadsnämnden för förrättningens
verkställande överlämna ansökningen till distriktslantmätaren.

Avser ifrågasatt sammanläggning mark belägen såväl inom som utom
område som omfattas av förordnande enligt denna lag, skall sammanläggningen
ävensom fråga om avstyckning som påkallas för densamma
handläggas och bedömas, som om förordnandet gällt all den i sammanläggningen
ingående marken.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19A8. 9 samt. 2 avd. Nr 5.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

Meddelas förordnande enligt denna lag eller upphör sådant förordnande
att gälla, skall detta icke inverka å avstyckningsärende, däri förrättning
börjats dessförinnan, eller å ärende rörande sammanläggning, som sökts
tidigare eller varav avstyckningsärende som nyss nämnts är beroende; dock
skall, då förordnande upphört att gälla, vad i 19 kap. 2 och 3 §§ lagen om
delning av jord å landet stadgas ej utgöra hinder för avstyckning eller sammanläggning.

Om förordnande enligt denna lag och återkallelse därav skall anteckning
verkställas i fastighetsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

2) Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 9 och 10 §§
lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP. 4 KAP.

4 §• 4 §.

Vad i------- meddelade bestämmelser.

Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller samhälle
som nu sagts förordna om tilllämplighet
av de för landet meddelade
bestämmelserna är stadgat i lagen
med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden
av stad.

5 KAP. 5 KAP.

20 §. 20 §.

Bestämmelserna i — —- — meddelade bestämmelser.

Om behörighet för Konungen att
, beträffande område av stad eller sam hälle

som nu sagts förordna om tilllämplighet
av de för landet meddela 1

Senaste lydelse, se beträffande 4 kap. 4 § SFS 1921: 199, beträffande 5 kap. 20 S SFS 1931:
143 och beträffande 7 kap. 9 § SFS 1930: 100.

Andra lagutskottets utlåtande nr 5. o

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de bestämmelserna är stadgat i lagen
med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden
av stad.

7 KAP. 7 KAP.

9 §. 9 §.

I samband--—--magistratens prövning.

Vid fastighetsindelningens---upptagas såsom en stadsäga.

Där flera------- annan rättighet.

Områden hörande------å marken.

Områden, som —----— — utgöra en stadsäga.

Har kronan, staden, allmän inrättning
eller stiftelse, innan fastighetsindelningen
blivit bestämd, gjort
framställning att något densamma
tillhörigt område uppdelas i flera
stadsågor, må delning ske i enlighet
med den framställning, där ej området
upplåtits under ständig besittningsrätt
eller hör till järnväg.

Har förordnande meddelats enligt
lagen med särskilda bestämmelser om
fastighetsbildning inom vissa områden
av stad, skall inom det område
förordnandet omfattar sådan indelning
i stadsägor, som avses i denna
paragraf, verkställas i enlighet med
den bestående fastighetsindelningen
utom såtillvida att, där fastighet delats
genom sämjedelning som kommit
till stånd före ingången av år
1928 eller eljest på grund av fång
som skett före nämnda tidpunkt tillhör
flera vilka var för sig äga viss å
marken bestämd ägovidd, varje sådan
fastighetsdel skall upptagas såsom
en stadsäga. Vad sålunda stadgats
skall i fall, då fastighet är belägen
delvis inom och delvis utom det område
förordnandet omfattar, tillämpas
beträffande fastigheten i dess helhet.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse)

10 §.

(Föreslagen lydelse)

10 g.

I fastighetsregistret---utbruten andel i samfälld mark.

Där område, som under 5) eller 7)
avses, vid tiden för dess införande i
fastighetsregistret tillhör flera, som
var för sig äga viss å marken bestämd
lott, skall dock varje lott anses
såsom en enhet, och skall vad sålunda
stadgats äga motsvarande tilllämpning,
där viss ägovidd av område,
som nu sagts, vid tiden för införandet
i fastighetsregistret är särskilt
intecknad eller eljest särskilt häftar
för fordran eller annan rättighet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet
hänvisa till propositionen.

Gällande regler om fastighetsbildning återfinnas beträffande städer och
stadsliknande samhällen i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i
stad och för den egentliga landsbygden i lagen den 18 juni 1926 om delning
av jord å landet och lagen samma dag om sammanläggning av fastigheter
å landet.

För de jorddelningsformer som jorddelningslagen anvisar, företrädesvis
laga skifte och avstyckning, ha i lagen uppställts åtskilliga villkor, som
avse att förebygga att olämpliga fastigheter tillskapas. Vad särskilt angår
avstyckning — varom stadgas i 19 kap. jorddelningslagen — är detta delningsinstitut
underkastat inskränkningar med hänsyn såväl till beskaffenheten
av de särskilda fastigheter vilka äro avsedda att bildas genom åtgärden
som ock till den därigenom uppkommande fastighetsindelningens inverkan
på näringsförhållandena. Alltsedan lagstiftningens tillkomst år 1926
ha vid upprepade tillfällen statsmakternas uppmärksamhet riktats på dessa
stadganden, och reformsträvandena på detta område ha resulterat i att de
jordpolitiska villkoren för avstyckning gjorts till föremål för revision dels
år 1937 och dels nu senast vid 1947 års riksdag.

Den jordpolitiska kontroll som skall utövas vid avstyckning är föreskriven
även vid sammanläggning av fastigheter å landet, vare sig denna sker
fristående eller i samband med avstyckning. I 7 § lagen om sammanläggning
av fastigheter å landet stadgas nämligen, att de i 19 kap. 2, 3, 4 och 11 §§

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1948.

Andra lagutskottets utlåtande nr 5. 5

jorddelningslagen upptagna villkoren för avstyckning skola äga motsvarande
tillämpning vid sammanläggning.

De regler för avstyckning och sammanläggning som sålunda uppställts
ur jordpolitisk synpunkt sakna motsvarighet i fastighetsbildningslagen.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj :t skall äga att, om så påkallas
av jordpolitiska skäl, förordna att de för landet gällande reglerna om avstyckning
och sammanläggning skola tillämpas för område inom stad eller
annat samhälle, där bestämmelserna härom i fastighetsbildningslagen eljest
skolat gälla.

Lagrådet har vid granskning av lagförslagen framställt erinringar av
formell natur mot det till lagrådet remitterade förslaget till lag med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad,
vilka erinringar beaktats vid utarbetandet av det genom propositionen
framlagda förslaget. Förslaget till lag angående ändring i lagen den 12 maj
1917 om fastighetsbildning i stad har av lagrådet lämnats utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom
propositionen framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 5 februari 1948.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Hage,
Sten, fröken Andersson, herrar Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken,
Ryberg, Johnsson i Kastanjegården, Hermansson, Cruse och Larsson i
Östersund.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

Särskilt yttrande

av herr Holmbäck, som anfört:

»I skrivelse den 10 juli 1947 till Kungl. Maj :t har riksdagen anhållit om
skyndsam utredning angående upphävande av den befogenhet med avseende
å mål om avstyckning inom samhälle eller annat planlagt område, som i
21 kap. 68 § (efter 1 januari 1948 21 kap. 66 §) jorddelningslagen tillagts
länsstyrelse, samt om framläggande snarast möjligt för riksdagen av det
förslag, vartill utredningen kan föranleda. Motivet till denna framställning
var att den nuvarande ordningen, enligt vilken skilda myndigheter ha att
i olika hänseenden taga befattning med ett och samma fastställelseärende, är
till hinder för en så skyndsam handläggning som möjligt (se andra lagutskottets
utlåtande 1947:47 s. 84). Särskilt är därvid att märka följande.
Enligt jorddelningslagens allmänna bestämmelser fastställes avstyckningsförrättning
av en av de reguljära jorddelningsmyndigheterna: ägodelningsrätten,
ägodelningsdomaren eller överlantmätaren, i regel av överlantmätaren.
Där 21 kap. 68 § jorddelningslagen är tillämplig måste överlantmätaren
avgiva yttrande i ärendet, vilket förutsätter en lika noggrann prövning
som om han skulle avgöra frågan om fastställelse. Därefter avgöres denna
fråga av länsstyrelsen. Vi få alltså — utan motsvarande vinst för ärendets
sakliga behandling — vid prövningen av fastställelsefrågan två myndigheter
i stället för en, d. v. s. tidsförlust för allmänheten.

Den lagstiftning, som i nu förevarande proposition föreslagits av Kungl.
Maj :t, rör områden av landsbygdskaraktär inom städer och inom samhällen
med fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser. Innan
områdena eventuellt inkorporerades med en stad respektive innan Kungl.
Maj :t gav förordnande att fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser skulle föras för dem, avgjordes frågor om fastställelse av avstyckningar
inom områdena av jorddelningsmyndigheterna, d. v. s. som
nämnts i regel av överlantmätaren. Efter inkorporeringen eller förordnandet
om förande av fastighetsregister avgöras samma frågor av magistraten
(i Stockholm överståthållarämbetet) eller, där magistrat icke finnes, av
länsstyrelsen. Före fastställelsen skall byggnadsnämnden höras. Enligt den
nu föreslagna lagen skola frågor om fastställelse bliva föremål för yttrande
av överlantmätaren, ofta dessutom av byggnadsnämnden, och skola sedan
avgöras av länsstyrelsen. Liksom i de fall, då länsstyrelsen är fastställelsemyndighet
enligt 21 kap. 66 § jorddelningslagen, skola alltså både överlantmätaren
och länsstyrelsen yttra sig. En ny remissinstans, överlantmätaren,
blir obligatorisk, och i stället för att — såsom 1947 års riksdag begärde —
söka nå förenkling och tidsvinst genom att taga bort länsstyrelsen såsom
fastställelsemyndighet kommer lagstiftningen att i fråga om ännu en grupp
avstyckningar införa dubbelbehandling hos överlantmätare och länsstyrelse.

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

7

Ytterligare en konsekvens bör observeras. Den regel i 21 kap. 66 § jorddelningslagen,
mot vilken den måhända starkaste kritiken kan riktas, är att,
då fråga är om avstyckning för senare sammanläggning av en av styckningsdelarna
med annan fastighet eller fastighetsdel, länsstyrelsen icke äger
fastställa avstyckningen annat än under villkor att ägodelningsdomaren
(ägodelningsrätten) sedermera medger sammanläggningen. Denna regel
medför ett mycket tungt förfarande, och 1947 års riksdagsskrivelse avser
givetvis att även den skall tagas bort. Genom den nu föreslagna lagstiftningen
utsträckes emellertid förfarandet i fråga till ytterligare områden.

Flera av de myndigheter och föreningar, till vilka den nu föreslagna lagstiftningen
remitterats, ha å de punkter, som nyss berörts, ställt sig kritiska.
Så har varit fallet med Svea hovrätt och egnahemsstyrelsen, samtliga
de fyra överlantmätare, som haft att yttra sig, och kommunaltekniska föreningen.
Svea hovrätt, egnahemsstyrelsen och överlantmätarna ha ansett att
fastställelseprövningen borde ankomma på de reguljära jorddelningsmyndigheterna.
Även justitieministern är, enligt uttalande i propositionen, närmast
böjd att biträda denna mening. Att han icke genomfört den beror på
att det i så fall varit erforderligt att ändra jorddelningslagen, vartill han icke
varit beredd, och på att, i anledning av 1947 års riksdagsskrivelse, hela
frågan om länsstyrelsen som fastställelsemyndighet är under utredning.
Genomfördes den av riksdagen begärda reformen komme fastställelseprövningen
även inom nu ifrågavarande områden att övergå till de reguljära
jorddelningsmyndigheterna. Dessa skäl kunna givetvis icke frånkännas styrka,
men i samband med den lagstiftning, som nu tillstyrkes av andra lagutskottet,
synes man dock, enligt min uppfattning, böra framhålla angelägenheten,
att den av riksdagen 1947 begärda utredningen snart föres fram till
resultat. Reglerna i 21 kap. 66 § jorddelningslagen om fastställelseprövningen
i avstyckningsmål, om vilkas upphävande motion väcktes redan för
tio år sedan, ha varit en av orsakerna till långsamheten i jorddelningsväsendet,
till men bl. a. för byggnadsväsendet. Upphävandet av dessa regler
vore att avskaffa en del av ''Krångelsverige’.

Hittills har i städerna med rådhusrätt magistraten varit fastställelsemyndighet
beträffande avstyckningsärenden. Nu blir i dylika städer länsstyrelsen
fastställelsemyndighet vid magistratens sida, nämligen inom områden,
som omfattas av förordnande enligt den nya lagen. Det kan sättas i
fråga, om denna lösning, för vilken propositionen ej ger någon motivering,
varit den riktiga.»