Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
1
Nr 47.
Utlåtande i anledning au dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till butikstängning slag, dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 8 maj 1948 dagtecknad proposition, nr 248, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till butikstängningslag.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 401 av herrar Sjö och Uhlén samt
inom andra kammaren
nr 564 av herr Henriksson,
nr 565 av herr Henriksson,
nr 566 av herr Brandt,
nr 567 av herr Jonsson i Skutskär,
nr 568 av herr Jonsson i Skutskär och
nr 569 av herr Andersson i Malmö m. fl.
I motionerna I: 401 och II: 569, vilka äro likalydande, har hemställts, att
»riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 248 måtte
taga hänsyn till vad de sakkunniga anfört och besluta, att 11 §, mom. 3
erhåller den lydelse de sakkunniga föreslagit».
I motionen II: 564 har hemställts, att »riksdagen måtte vidtaga sådan
ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 248 med förslag till butikstängningslag
att lagens § 11 mom. 3 första punkten erhåller den av de sakkunniga
föreslagna lydelsen».
Angående den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av 11 § 3 mom.
butikstängningslagen se nedan.
I motionen 11:565 har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj :ts proposition nr 248 måtte i vad den avser i motionen behandlade
spörsmål uttala, att de sakkunnigas tolkning av begreppet »synnerliga
skäl» och de sakkunnigas inställning till hithörande problem över huvud
taget förklaras vägledande för den framtida handläggningen av omförmälda
ansökningar om kiosktillstånd.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 avd. Nr M.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
I motionen II: 566 har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj :ts proposition nr 248 måtte besluta dels att fotografisk film
icke måtte upptagas i det varusortiment för kiosk, som angives i 11 § 3
mom. 1) av lagen, dels att ett tredje alternativ beträffande sökande av
»synnerliga skäl» enligt vad i motionen angivits måtte komma i fråga, dels
i övrigt beakta i motionen framförda synpunkter.
I motionen II: 567 har hemställts, att »riksdagen med ändring av Kungl.
Maj :ts förslag måtte för sin del besluta, att kioskidkare, vilka vid den nya
lagens ikraftträdande inneha delade tillstånd till tobaksförsäljning, utan
omprövning erhålla rätt att försälja dylika varor under hela tiden för kioskernas
öppethållande eller i vart fall få behålla sina nuvarande begränsade
tillstånd, så länge de utöva rörelsen».
I motionen II: 568 har hemställts, att »riksdagen med ändring av Kungl.
Maj:ts förslag måtte besluta att tobaksvaror upptagas bland de under 11 §
3 mom. 1) butikstängningslagen angivna varuslagen».
Sakkunniga, som tillkallats för att biträda med utredning rörande revision
av butikstängningslagstiftningen och som antagit benämningen 1947
års butikstängningssakkunniga, ha i december 1947 överlämnat ett betänkande
med förslag till ändrad butikstängningslagstiftning (SOU 1948: 3).
I detta betänkande ha de sakkunniga föreslagit, att 11 § 3 mom. butikstängningslagen
skall erhålla följande lydelse:
11 §•
3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 inom., skall vid prövning av ansökning
skälig hänsyn tagas till den olägenhet för annan handel, som skulle
uppkomma vid bifall till framställningen, varjämte i övrigt följande regler
skola lända till efterrättelse:
1) försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin, honung i förpackningar om högst 100 gram, produkter
av svensk frukt, saft, levande blommor, tryckta skrifter, mindre pappersartiklar
och tändstickor må, under förutsättning att under den vanliga
affärstiden endast dessa varor saluhållas, medgivas i den omfattning, som
finnes påkallad med hänsyn till allmänhetens behov av dylik försäljning, i
allmänhet dock icke någon veckodag längre än till klockan 22 eller den
senare tidpunkt, som vid försäljning i anslutning till trafikinrättning är
påkallad av de resandes behov;
2) försäljning i samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad
eller dylikt må medgivas under den utsträckta tid, som med hänsyn till
förhållandena anses erforderlig; dock må tillståndet i regel avse försäljning
endast av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat;
3) försäljning utomhus av varm korv samt bröd, potatis och senap, som
tillhandahållas i samband med korven, må medgivas i den utsträckning,
som anses lämplig, dock endast från fastställd plats;
4) öppethållande eller försäljning i andra fall må medgivas, då synnerliga
skäl därtill äro.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
Den som enligt 1) eller 2) här ovan erhållit medgivande till försäljning
av vissa varor under utsträckt affärstid och som av den i lagen den li
juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
omförmälda monopolutövaren antagits såsom återförsäljare av tobaksvaror
äger därjämte i den omfattning och på de villkor, som av monopolutövaren
bestämts, försälja dylika varor.
1 motionen 11:565 anföres följande:
i proposition nr 248 till riksdagen med förslag till butikstängningslag har
föredragande departementschefen på sidan 92 uttalat sig rörande tolkningen
av uttrycket »synnerliga skäl» i 11 § 3 mom. 5) i vad det gäller försäljningen
av tobaksvaror på utsträckt tid. Departementschefen har förklarat sig icke
kunna tillstyrka, att tobak upptages i det ordinära kiosksortimentet. Däremot
har departementschefen ansett sig böra förorda en uppmjukning av
nuvarande praxis beträffande tillstånd till kioskförsäljning av tobaksvaror,
då sådant tillstånd grundats på »synnerliga skäl». Departementschefen har
såsom sin mening uttalat, att »synnerliga skäl» icke bör tolkas alltför restriktivt.
Denna uppfattning delas icke av 1947 års butikstängningssakkunniga. De
sakkunniga funno visserligen för sin del det nödvändigt att bibehålla den
regel, som för närvarande gäller, att tillstånd till öppethållande och försäljning
må kunna beviljas, då »synnerliga skäl» därtill föranleda, bl. a. däriör
att förevarande bestämmelse är tänkt som en reservutväg för oförutsedda
fall. Däremot anse de sakkunniga, att bestämmelsen bör tolkas restriktivt.
De sakkunniga anse, att »ömmande personliga omständigheter icke
böra föranleda beviljande av ett tillstånd, för vilket giltiga skäl eljest ej
föreligga». De sakkunniga ha härvid pekat på flera omständigheter, som
tala för en restriktiv tolkning av bestämmelsen i fråga.
När föredragande departementschefen såsom »synnerliga skäl» förutom
de personliga omständigheterna även vill inbegripa vissa fall där konsumentintresset
skulle tala för att tillstånd beviljas, synes detta komma att
medföra en betydande utvidgning av kioskhandeln. Såsom anförts i annan
jämväl av mig avgiven motion, kan det icke vara riktigt, att fritidshandeln
utvecklas på ett sådant sätt, att den äventyrar den reguljära handeln. Jag
vill i detta sammanhang erinra om Svenska handelsarbetareförbundets remissyttrande
över de sakkunnigas förslag. De sakkunnigas ställningstagande
beträffande tolkningen av begreppet »synnerliga skäl» synes mig vara det
ur allmän näringspolitisk synpunkt mest bärande.
I motionen II: 566 anföres bland annat följande:
Beträffande kioskernas tobaksförsäljning anser departementschefen, att
nuvarande praxis bör kunna uppmjukas, då tillståndet grundas på regeln
om »synnerliga skäl». Han syftar därvid på de s. k. delade tillstånd, vilka
beviljas med stöd av ifrågavarande stadgande i nuvarande 11 § 3 mom. 7)
av butikstängningslagen. (Enl. propositionens förslag punkt 5.) Ett sådant
tillstånd innebär, att en kiosk får hållas öppen även utom vanlig affärstid
men sälja tobaksvaror endast under denna lid. Denna form av tillstånd användes
huvudsakligen, då sociala skäl av särskild styrka tala för att medgiva
kioskrättigheter åt t. ex. en partiellt arbetsför, men hänsynen till specialtobakshandeln
har ansetts böra föranleda förbud mot tobaksförsäljning.
4
Andra lagutskottets uttalande nr \7.
då de vanliga tobaksaffärerna ej få hållas öppna. Under motivering att
denna anordning inbjuder till smyghandel och för allmänheten framstår som
ett oförklarligt »krångel» föreslår departementschefen, att några delade
tillstånd icke böra beviljas. Tillståndsinnehavarna skola då vid omprövningen
av tillstånden antingen få rätt att sälja tobaksvaror under hela
den tid kiosken är öppen, eller helt förbjudas att handla med dessa varor,
därest de över huvud taget önska hålla öppet efter den vanliga affärstidens
slut. Vilket alternativ, som skall väljas, får då bli beroende på en avvägning
mellan å ena sidan allmänhetens intresse av att tobak finnes att köpa
på den ifrågavarande platsen även utom vanlig affärstid och den enskilde
kioskinnehavarens förhållanden samt å andra sidan specialtobakshandelns
behov av skydd.
Det råder säkerligen inga delade meningar om att det fortfarande bör
tagas viss hänsyn till personliga ömmande omständigheter vid beviljandet
av rätt till tobaksför sälj ning under utsträckt tid. Men man kan icke förbise,
att tillstånd av »synnerliga skäl», även om tobaksför sälj ningen endast sker
på vanlig affärstid, vållar avbräck för tobakshandlarna. Härom säga de sakkunniga:
»Ett tillstånd till utsträckt affärstid torde i de flesta fall förorsaka
visst avbräck för annan handel, och om det beviljas utan andra skäl än ömmande
omständigheter för sökanden personligen, innebär detta i själva verket,
att en eller flera andra näringsidkare i branschen få bidraga till den
ifrågavarande personens försörjning. En dylik konsekvens är icke rimlig
och är icke heller, med den utveckling som vår socialvård numera genomgått,
nödvändig». De sakkunniga anse därför »att ömmande personliga
omständigheter icke böra föranleda beviljande av ett tillstånd, för vilket
giltiga skäl ej föreligga. Däremot böra dylika omständigheter kunna komma
i betraktande vid konkurrens mellan flera om erhållande av försäljningsrättigheter,
vilka tillgodose verkliga behov hos allmänheten. Men endast under
förutsättning att påtagligt behov av försäljning föreligger och det gäller
val mellan olika sökande.»
En sådan ståndpunkt står utan tvivel helt i linje med de grundsatser, på
vilka 1943 års monopollagstiftning vilar, och borde göras till riktlinje vid
tillämpningen av den nya butikstängningslagen. Med hänsyn härtill borde
enligt min mening även ett tredje alternativ beträffande sökande på grund
av »synnerliga skäl» komma i fråga, nämligen att sökanden — som för övrigt
nu icke sällan sker — tillfrågas huruvida han önskar behålla tobaksförsäljningen
och avstå från öppethållande å utsträckt affärstid. I sådant
fall borde vederbörande återkalla sin ansökan om utsträckt tid hos länsstyrelsen,
sedan han av tobaksmonopolet erhållit försäkran om inköpsrätt.
Han får då själv tillfälle att välja det för honom lämpligaste — hålla kiosken
öppen endast å vanlig affärstid, i likhet med övriga tobakshandlare,
med rätt att försälja tobaksvaror eller å utsträckt tid utan tobak.
Vad åter angår frågan om tobakshandlarnas försäljning av tobaksvaror i
automater synes detta vara en lycklig lösning. Härigenom skulle allmänhetens
berättigade krav på tillgång till tobaksvaror efter affärstid kunna
tillgodoses utan att tobakshandeln splittras upp på alltför många händer
med mindre omsättning för tobakshandlarna och sociala olägenheter som
följd.
I propositionen uttalas, att »därest specialtobakshandlare ej begagna sig
av möjligheten att inrätta automater, torde detta få anses såsom ett starkt
skäl att medgiva ett mot behovet svarande antal kiosker inom stadsdelen
eller samhället att sälja tobak på utsträckt tid» (prop. s. 92). Då det kan
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
5
komma att möta stora svårigheter att i marknaden få fram tobaksautomater
i den snabba takt som erfordras för att tillgodose det omedelbara behovet,
får jag framhålla nödvändigheten av att ett dylikt temporärt hinder
icke måtte medföra, att kiosker av denna anledning medgivas tillstånd till
tobaksför sälj ning på utsträckt tid. Ett sådant hinder bör nämligen enligt
min mening beaktas vid prövning av kioskinnehavares ansökan om tobaksförsäljning
och understrykas i utskottets motivering.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna utöver
vad som ovan angivits åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till propositionen och motionerna.
I ärendet ha till utskottet inkommit skrivelser från Sveriges bensinhandlares
riksförbund, Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund, Sveriges
korvhandlareförbund och Sveriges kioskidkares riksförbund. Därjämte har
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län till utskottet översänt en skrivelse
från poliskammaren i Göteborg.
Sammanfattning av propositionens innehåll.
I propositionen föreslås att den nu gällande butikstängningslagen, vars
giltighet utlöper med 1948 års utgång, skall ersättas av en ny butikstängningslag,
som skall gälla utan tidsbegränsning.
Till sin utformning skiljer sig den föreslagna lagen icke i mera väsentliga
avseenden från den nuvarande lagen. Även i fortsättningen anses
butikstängningslagen böra ha karaktär av en lag, som angiver den yttre
ram inom vilken affärsidkarna äga hålla butikerna öppna. Det gällande systemet
för affärstidens lagliga reglering föreslås bibehållet. Det förutsättes
emellertid att förhandlingar skola snarast komma till stånd mellan representanter
för allmänheten, köpmännen och de anställda för att på så sätt
nå fram till affärstider, som ur allmänhetens synpunkt äro så tillfredsställande
som möjligt. För att markera hur önskvärt det är att allmänhetens
inköpsmöjligheter förbättras genom att affärstiden åtminstone någon dag
i veckan utsträckes längre än övriga dagar, föreslås att kommunernas rätt
att förkorta affärstiden inskränkes såtillvida, att det alltid skall stå affärsinnehavare
fritt att hålla öppet till kl. 19 en dag i veckan.
I syfte att tillgodose allmänhetens intresse av förbättrad varudistribution
föreslås vidare att automatförsäljning av alla slags varor som bedrives i
anslutning till butik, där samma slag av varor säljas, eller på järnvägsstalioner,
generellt undantages från lagens tillämpning under förutsättning att
automaten är av godkänd typ. I fråga om automatförsäljning av tobak har
dock specialtobakshandelns intresse ansetts böra medföra visst prövningsförfarande
från tobaksmonopolets sida rörande rätten att sätta upp tobaks
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
automat. För att underlätta tillgången till tobaksvaror på kvällar och söndagar
förordas vidare en mindre restriktiv tillämpning än f. n. av reglerna
om kioskernas rätt att sälja tobak efter den vanliga affärstidens slut.
I övrigt innebär den nya lagen bl. a. att enhetliga regler införas i fråga
om varusortimentets sammansättning för samtliga de kiosker och vanliga
butiker, som kunna få tillstånd till handel på kvällar och söndagar. I samband
härmed utökas det tillåtna varusortimentet något. Beslutanderätten i
fråga om tillstånd till försäljning på utsträckt tid av varm korv o. d. från
fastställd plats decentraliseras på andra orter än Stockholm från länsstyrelse
till magistrat, kommunalborgmästare eller polismyndighet.
I övergångshänseende föreslås bl. a., att samtliga tillstånd till försäljning
på utsträckt tid enligt 1942 och 1945 års butikstängningslagar utom de,
som gälla nöjestillställningar o. d. eller beviljats på grund av lagbestämmelsen
om »synnerliga skäl», skola utan ansökning automatiskt förlängas tills
vidare, dock längst till den 1 januari 1951.
Utskottet.
När butikstängningslagstiftningen infördes motiverades den i första hand
med hänsynen till de anställda. Detta motiv har förlorat det väsentliga av
sin betydelse, sedan en arbetstidslag för detaljhandeln tillkommit. Fortfarande
utgör dock butikstängningslagen ett visst skydd mot en för de
anställda ogynnsam förläggning av arbetstiden. Butikstängningslagen har
emellertid numera sin huvudsakliga betydelse såsom ett medel att bereda
butiksinnehavarna själva och deras familjemedlemmar fritid och att mellan
de olika näringsgrenarna åstadkomma likartade konkurrensförhållanden.
Enligt utskottets mening föreligger det fortfarande behov av en butik -stängningslag. Utskottet har icke något att erinra mot att lagen, såsom det
föreslås i propositionen, göres permanent.
Den i propositionen föreslagna butikstängningslagen bereder väsentligt
vidgade möjligheter till försäljning från automatapparat. Tidigare har den
allmänna inställningen till automathandel varit relativt negativ. Denna inställning
torde till stor del ha grundat sig på de sociala vådor, som automathandeln
ansetts kunna innebära. Särskilt har automathandel med tobak
ansetts utgöra fara för ungdomen. I remissyttrandena har emellertid förslaget
att frige automathandeln hälsats med tillfredsställelse. Beträffande
de sociala vådorna har socialstyrelsen, som just ur denna synpunkt tidigare
varit negativt inställd till automathandeln, nu icke ansett sig böra
motsätta sig en utvidgning därav. Utskottet tillstyrker den i propositionen
föreslagna utvidgningen av möjligheterna till automathandel.
Försäljning från automatapparat skall enligt förslaget endast få ske under
förutsättning att automatapparaten är av typ som godkänts av statens
institut för folkhälsan efter samråd med statens kriminaltekniska anstalt.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr tf.
Utskottet liar i och för sig icke något att invända mot detta, men utskottet
anser det olämpligt, att det i lagen inskrives vilken myndighet som skall
godkänna apparaterna. Det bör enligt utskottets mening kunna ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma vilken myndighet som skall verkställa typgranskningen,
och 2 § 6) i den föreslagna lagen bör ändras i enlighet härmed.
I samband med att Kungl. Maj :t bestämmer vilken myndighet som
skall verkställa typgranskningen kan Kungl. Maj :t föreskriva hur samråd
skall ske med annan myndighet. Automatapparaterna få givetvis icke vara
konstruerade på ett sådant sätt, att användningen av dem medför risk för
olycksfall. Därest statens institut för folkhälsan skall handhava typgranskningen
av automatapparaterna kan det därför måhända böra föreskrivas,
att samråd skall ske även med annan myndighet än statens kriminaltekniska
anstalt.
De sakkunniga, vilkas betänkande legat till grund för propositionen, ha
i olika hänseenden intagit en mera restriktiv hållning till handeln på utsträckt
tid — och särskilt till kioskhandeln — än som intages i propositionen.
En restriktiv hållning till handeln på utsträckt tid intages också i
motionerna I: 401, II: 564, II: 565, II: 566 och II: 569.
Bestämmelser om handel på utsträckt tid finnas i 11 och 12 §§ i förslaget
till butikstängningslag. I motionerna I: 401 och II: 569 yrkas, att 11 §
3 mom. måtte erhålla den lydelse de sakkunniga föreslagit. Detta yrkande
berör bland annat frågan om tobakshandel på utsträckt tid. Tobakshandeln
intager i ett hänseende en särställning. Tobakshandeln är nämligen underkastad
särskild reglering genom lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror. Regleringen innebär
bland annat, att monopolbolaget utövar nyetableringskontroll. Enligt
gällande butikstängningslag tillkommer emellertid beslutanderätten i fråga
om handel på utsträckt tid länsstyrelserna. Monopolbolaget vägrar icke inköpsrätt
åt näringsidkare, som genom lagakraftvunnet beslut av länsstyrelse
erhållit tillstånd till tobaksförsäljning på utsträckt tid. Tobakshandeln
under vanlig affärstid regleras således icke efter samina principer som
den försäljning av tobak huvudsakligen från kiosker, som sker på utsträckt
tid. De sakkunniga ha därför föreslagit en överflyttning av tillståndsgivningen
i sistnämnda del från länsstyrelserna till monopolbolaget. Departementschefen
har emellertid förordat, att den nuvarande ordningen beträffande
tillståndsgivningen bibehålies i princip oförändrad. Därvid har departementschefen
framhållit, att monopolbolaget icke syntes ha samma möjligheter
all beakta de lokala förhållandena som länsstyrelserna. Den av de
sakkunniga föreslagna ordningen för tillståndsgivning skulle enligt departementschefen
förutsätta ett mera omfattande remissförfarande än det nuvarande.
En dylik ordning skulle icke innebära den förenkling och decentralisation
av förvaltningsförfarandet som nu allmänt eftersträvades. Utskottet
finner de av departementschefen anförda skälen för att behålla den nu
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
varande ordningen beträffande tillståndsgivningen övertygande och avstyrker
därför motionerna I: 401 och II: 569 i denna del.
I propositionen föreslås enhetliga regler i fråga om varusortimentets sammansättning
för de kiosker och vanliga butiker, som i allmänhet kunna få
tillstånd till handel på kvällar och söndagar. Bestämmelser härom finnas i
11 § 3 mom. 1) i förslaget. Denna punkt utgör en sammanslagning av punkterna
1), 2) och 6) i 11 § 3 mom. nu gällande butikstängningslag och innehåller
ett något utvidgat varusortiment. Det genom propositionen framlagda
förslaget till punkt 1) i 11 § 3 mom. avviker från de sakkunnigas förslag
beträffande varusortimentet i huvudsak däri, att enligt propositionen även
fotografisk film och produkter av utländsk frukt ingå i varusortimentet. I
motionerna I: 401, II: 564 och II: 569 yrkas, att 11 § 3 mom. 1) erhåller den
lydelse de sakkunniga föreslagit. I motionen II: 566 yrkas, att fotografisk
film icke upptages i varusortimentet i 11 § 3 mom. 1). I motionen II: 568
yrkas, att tobaksvaror upptagas bland varuslagen under 11 § 3 mom. 1).
Utskottet finner icke skäl att beträffande denna punkt föreslå någon ändring
i det genom propositionen framlagda förslaget. Både fotografisk film
och produkter av utländsk frukt intaga en särställning. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle produkter av svensk frukt — i överensstämmelse med vad
som för närvarande gäller — få försäljas i kiosker och butiker, som hålla
öppet utom vanlig affärstid. Det saknas enligt utskottets mening skäl att
i detta hänseende göra skillnad mellan produkter av svensk frukt och
produkter av utländsk frukt. Det torde också många gånger vara svårt att
avgöra om det är svensk eller utländsk frukt som ingår i en produkt. För
allmänheten är det av stort intresse att kunna köpa fotografisk film även
utom vanlig affärstid, och med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening
sådan film ingå i varusortimentet i 11 § 3 mom. 1). Att utöka varusortimentet
med tobaksvaror kan med hänsyn till 1943 års monopollagstiftning
icke ifrågakomma.
Ej heller i övrigt finner utskottet skäl att tillstyrka någon avvikelse från
den i propositionen föreslagna lydelsen av 11 § 3 inom.
Enligt 11 § 3 mom. 5) i förslaget kan öppethållande eller försäljning medgivas
i andra fall än förut i momentet omnämnts, då synnerliga skäl därtill
äro. Motsvarande stadgande finnes både i nuvarande butikstängningslag och
i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga och departementschefen ha haft
olika uppfattning angående tillämpningen av regeln om tillstånd till
försäljning, då synnerliga skäl därtill äro. De sakkunniga ha ansett
att bestämmelsen bör tolkas restriktivt. Ömmande personliga omständigheter
borde enligt de sakkunniga icke föranleda beviljande av ett tillstånd,
för vilket giltiga skäl eljest ej förelåge. Däremot borde dylika omständigheter
kunna beaktas vid konkurrens mellan flera om erhållande av försälj
ningsrättigheter, vilka tillgodosåge verkliga behov hos allmänheten. Enligt
departementschefens mening borde bestämmelsen om tillstånd till öp
-
Andra lagutskottets utlåtande nr kl. 9
pethållande och försäljning utom vanlig affärstid på grund av »synnerliga
skäl» icke tolkas alltför restriktivt. Tillstånd på denna grund syntes kunna
beviljas — förutom av sociala skäl — då allmänheten hade ett alldeles
särskilt gagn av att en kiosk hölles öppen på kvällar och söndagar. Departementschefen
har vidare framhållit, att nuvarande praxis, enligt vilken tillstånd
i viss utsträckning beviljades på grund av ömmande personliga omständigheter
hos sökanden, borde upprätthållas oförändrad. I motionen
II: 565 hemställes, att riksdagen måtte uttala, att de sakkunnigas tolkning
av begreppet »synnerliga skäl» och de sakkunnigas inställning till hithörande
problem över huvud taget måtte förklaras vägledande för den framtida
handläggningen av ansökningar om ifrågavarande kiosktillstånd. Utskottet
kan icke tillstyrka denna hemställan utan ansluter sig i stället till
departementschefens uttalanden.
Försäljning på utsträckt tid är motiverad av hänsyn till allmänhetens
intresse att kunna erhålla vissa varor utom vanlig affärstid. Med fasthållande
härav vill emellertid utskottet framhålla önskvärdheten av att vid
beviljande av tillstånd till försäljning under utsträckt tid från kiosk även de
sociala synpunkterna beaktas. Partiellt arbetsföra böra, då så befinnes lämpligt,
beredas tillfälle att försörja sig genom försäljning från kiosk. Detta kan
vara motiverat ur flera synpunkter. Dels få de partiellt arbetsföra härigenom
en möjlighet att försörja sig. Dels sker ofta försäljning från kiosk
under sådana förhållanden, att det skulle innebära slöseri med arbetskraften
att låta en fullt arbetsför person sköta försäljningen.
Tillstånd att sätta upp tobaksautomat skall enligt uttalande av departementschefen
i propositionen i första hand tillkomma s. k. specialtobakshandlare.
Om specialtobakshandlarna ej begagna sig av möjligheten att inrätta
automater, finge detta enligt departementschefen anses såsom ett
starkt skäl att medgiva ett mot behovet svarande antal kiosker inom stadsdelen
eller samhället att sälja tobak på utsträckt tid. I motionen II: 566
framhålles, att det kunde möta stora svårigheter att i marknaden få fram
tobaksautomater i den snabba takt som erfordrades för att tillgodose det
omedelbara behovet och att ett dylikt temporärt hinder icke borde medföra,
att kiosker av denna anledning medgåves tillstånd till tobaksförsäljning
på utsträckt tid. Dessa synpunkter synas vara värda att beaktas.
Med stöd av stadgandet om tillstånd på grund av »synnerliga skäl» ha
beviljats s. k. delade tillstånd. Ett sådant tillstånd innebär, att en kiosk
får hållas öppen även utom vanlig affärstid men att försäljning av tobaksvaror
i kiosken får ske endast under vanlig affärstid. Anordningen är enligt
departementschefen mindre tillfredsställande, bland annat därför att den
inbjuder till smyghandel. Några nya delade tillstånd har departementschefen
icke ansett böra beviljas. Redan meddelade tillstånd av denna typ
skola enligt propositionen omprövas i samband med att giltighetstiden för
den nuvarande butikstängningslagen utlöper. Enligt uttalande av departe
-
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
inentschefen böra tillståndshavarna därvid antingen få rätt att sälja tobaksvaror
under hela den tid kiosken hålles öppen eller helt förbjudas att försälja
dessa varor, därest de över huvud taget önska hålla öppet efter den
vanliga affärstidens slut. I motionen 11:566 föreslås som ett tredje alternativ,
att innehavare av delat tillstånd skall tillfrågas, huruvida han önskar
behålla tobaksförsälj ningen och avstå från öppethållande på utsträckt tid.
Beträffande detta förslag vill utskottet påpeka, att tillstånd enligt 11 §
butikstängningslagen avser tillstånd till handel utom vanlig affärstid. En
kioskidkare, som endast önskar hålla kiosken öppen under vanlig affärstid,
behöver således icke något tillstånd enligt 11 § butikstängningslagen.
Motionären torde emellertid avse, att en kioskinnehavare, som enligt 11 §
3 mom. 7) nu gällande butikstängningslag erhållit s. k. delat tillstånd, skall
få en ovillkorlig rätt till försäljning av tobak med återförsäljarrabatt under
vanlig affärstid, därest han icke erhåller tillstånd till tobaksförsäljning på
utsträckt tid. Monopolbolaget har icke ansett sig böra vägra inköpsrätt åt
den kioskidkare, som genom beslut av länsstyrelse erhållit tillstånd till försäljning
av tobak, men detta innebär icke, att kioskidkaren blivit föremål
för samma restriktiva nyetableringskontroll, som monopolbolaget utövar
beträffande handeln med tobak på vanlig affärstid. Om kioskidkaren icke
längre kan åberopa något tillstånd av länsstyrelse till tobaksförsäljning,
bör han formellt icke intaga någon särställning i fråga om rätten till sådan
försäljning. Utskottet avstyrker därför motionen 11:566 i denna del. De
kioskidkare, varom här är fråga, ha givetvis möjlighet att hos monopolbolaget
i vanlig ordning göra framställning om rätt till försäljning av tobak.
I motionen II: 567 hemställes, att kioskidkare, vilka vid den nya lagens
ikraftträdande inneha delade tillstånd, utan omprövning skola erhålla rätt
att försälja tobaksvaror under hela tiden för kioskernas öppethållande eller
i varje fall skola få behålla sina nuvarande begränsade tillstånd så länge
de utöva rörelsen. Utskottet kan icke tillstyrka denna hemställan. Såsom
departementschefen framhållit böra de s. k. delade tillstånden försvinna.
Vid den nya lagens ikraftträdande är därför en omprövning av dessa tillstånd
nödvändig. Därvid bör emellertid uppmärksammas, att de s. k. delade
tillstånden ofta tillkommit på grund av sociala skäl och att tillståndshavarna
skulle komma i en ekonomiskt svår situation, om deras rätt till
tobaksförsäljning bortfölle. Finnes ingen specialtobakshandel på orten, bör
enligt utskottets mening prövningen resultera i att tillståndshavarna få
rätt att sälja tobak under hela den tid kiosken hålles öppen. Även om det
finnes en specialtobakshandel i närheten, bör det emellertid endast i undantagsfall
få förekomma, att en nuvarande innehavare av s. k. delat tillstånd
förmenas rätten att sälja tobak. Det är visserligen riktigt att på
grund av 1943 års monopollagstiftning specialtobakshandelns intressen böra
beaktas, men beträffande de s. k. delade tillstånden förhåller det sig dock
så, att tillståndshavarna nu ha möjlighet att sälja tobak under vanlig
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
affärstid, och specialtobakshandlarnas möjligheter till försäljning ökas genom
den föreslagna rätten för dem att sätta upp tobaksautomater. Hänsynen
till specialtobakshandeln synes därför icke lägga hinder i vägen för
att innehavare av s. k. delade tillstånd vid omprövningen i allmänhet få
rätt till tobaksför sälj ning under hela den tid kiosken är öppen.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall tillstånd till försäljning
som avses i 11 § 3 mom. 4) — tillstånd till försäljning utomhus av
varm korv, varm fisk eller varm buljong — meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet,
i annan stad av magistraten eller kommunalborgmästaren
samt å landet av polismyndigheten. För närvarande meddelas dylika
tillstånd av länsstyrelse. Som skäl för denna ändring har departementschefen
framhållit, att enligt § 2 ordningsstadgan för rikets städer magistratens
(kommunalborgmästarens, i Stockholm överstathållarämbetets)
tillstånd fordras för att bedriva sådan försäljning på gata eller allmän plats,
som ej är upplåten till allmän försäljningsplats, och att det är angeläget
att samma myndighet behandlar ansökningar om tillstånd till försäljning
på vanlig affärstid och på utsträckt tid. Utskottet vill påpeka, att i vissa
städer poliskammare i stället för magistrat meddelar ordningsföreskrifter
enligt § 2 ordningsstadgan för rikets städer. I dessa städer kommer således
det med lagändringen avsedda resultatet icke att nås. Utskottet anser
emellertid icke att frågan är av den betydelse, att utskottet bör föreslå
någon avvikelse från den i propositionen föreslagna butikstängningslagen
i denna del.
De bestämmelser i den föreslagna butikstängningslagen, som icke berörts
här ovan, föranleda ingen erinran från utskottets sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
förslaget till butikstängningslag — måtte för sin del
antaga följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Butikstängningslag.
Härigenom förordnas som följer.
Lagens tillämpningsområde m. in.
1 §•
/ mom. Med butik förslås i denna lag försäljningsställe, där detaljhandel
idkas. Såsom butik betraktas i denna lag även rakstuga, frisersalong
och fotograf iateljé.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
2 mom. Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det
enligt denna lag är medgivet (affärstid).
Utan hinder av bestämmelserna i lagen må dock kund betjänas, som inkommit
i försäljningslokal, rakstuga, frisersalong eller fotografiateljé å
affärstid, samt vara utlämnas eller försändas, som sålts i butik under
affärstid eller till kund, som nyss sagts.
3 mom. Yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara annorstädes
än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik vara.
2 §•
Denna lag äger icke tillämpning å:
1) försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med ordnad
restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning
eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och
konditorivaror, alkoholfria drycker eller tryckta skrifter;
2) försäljning å apotek;
3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av
motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe,
där andra varor ej saluföras;
4) försäljning i järnvägsvagn eller å annat trafikmedel till resande;
5) försäljning av program eller liknande trycksaker, konfektyrer, färsk
frukt eller levande blommor i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler;
6) försäljning från automatappa- 6) försäljning från automatapparat
som bedrives i anslutning till bu- rat som bedrives i anslutning till butik,
där samma slag av varor saluföras,
eller i järnvägs väntsal eller
inom annan huvudsakligen för de
resande avsedd del av järnvägs stationsområde,
under förutsättning att
automatapparaten är av typ som
godkänts av den myndighet Konungen
därtill förordnar samt, såvitt
fråga är om försäljning av tobaksvaror,
att tillstånd därtill lämnats
av den i lagen den 11 juni 1943
angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror omförmälda
monopolutövaren;
tik, där samma slag av varor salu
föras, eller i järnvägs väntsal eller
inom annan huvudsakligen för de
resande avsedd del av järnvägs stationsområde,
under förutsättning att
automatapparaten är av typ som
godkänts av statens institut för folkhälsan
efter samråd med statens kriminaltekniska
anstalt samt, såvitt
fråga är om försäljning av tobaksvaror,
att tillstånd därtill lämnats av
den i lagen den 11 juni 1943 angående
statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror omförmälda
monopolutövaren;
7) julgransförsäljning ävensom försäljning, som lantbrukare, trädgårdsodlare
eller fiskare i ringa omfattning och utan samband med annan han
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
del bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av
egen fångst;
8) försäljning av leksaksballonger eller andra smärre leksaker, om försäljningen
sker utomhus och i ringa omfattning samt utan samband med
annan handel;
9) försäljning, utan samband med annan handel, dels av periodiska
skrifter och dels utomhus jämväl av andra tryckta skrifter;
10) försäljning av kataloger, fotografier, minnessaker eller dylikt i
museer eller utställningslokaler eller å andra sådana platser;
11) tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål; samt
12) öppethållande av bokhandel i upplysningssyfte utan samband med
försäljning samt öppethållande av lokal, där utställningar av verk av bildande
konst ävensom alster av konsthantverk och konstindustri, avsedda
för försäljning, anordnas, för visning av dessa konstverk.
3 §•
På begäran av domstol, myndighet som meddelar tillstånd enligt 11 §,
allmän åklagare eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetarskyddsstyrelsen
att avgöra, huruvida denna lag äger tillämpning å viss
försäljning eller visst öppethållande av butik.
Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stvcket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetarskyddsstyrelsen,
när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må
dom ej meddelas, förrän arbetarskyddsstyrelsens beslut kommit domstolen
tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses
har arbetarskyddsstyrelsen att på begäran av domstol, myndighet som meddelar
tillstånd enligt 11 §, allmän åklagare eller den, vars rätt av frågan
beröres, avgiva utlåtande.
Den vanliga affärstiden.
4 §•
Å söckendag må butik hållas öppen för allmänheten från klockan 8 till
klockan 19. Under tiden från och med den 10 till och med den 23 december
må dock tiden för öppethållandet utsträckas till klockan 20.
Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin
eller bageri- och konditorivaror, må å söckendag hållas öppen för allmänheten
jämväl mellan klockan 7.30 och klockan 8.
Ä påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton må
butik ej hållas öppen för allmänheten efter klockan 16.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
5 §.
Å sön- eller helgdag må butik ej hållas öppen för allmänheten. Butik,
där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin, bagerioch
konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande
blommor, må dock hållas öppen för allmänheten mellan klockan 8
och klockan 10, varjämte fotografiateljé må hållas öppen under två timmar,
dock ej under högmässogudstjänst.
Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må rakstuga eller frisersalong hållas
öppen för allmänheten en av dessa dagar mellan klockan 8 och klockan 10.
Kommunala avvikelser.
6 §•
I kommun må, där det finnes lämpligt ur allmän synpunkt och prövas
kunna ske utan otillbörligt förfång för företag inom kommunen, som driva
rörelse i butik, eller för företag, som driva sådan rörelse av visst slag, bestämmas,
att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller att densamma
må, utan att förlängas för vecka räknat, helt eller delvis förläggas å annan
tid än den i 4 eller 5 § medgivna. Sådan bestämmelse må dock ej innebära,
att butik samtliga söckendagar i veckan skall stängas före klockan 19 eller
att butik å sön- eller helgdag hålles öppen under högmässogudstjänst.
Där det inom viss kommun kan anses erforderligt för att möjliggöra för
skogs- och flottningsarbetare samt andra långt från hemmet sysselsatta
personer att göra inköp å fritid, må bestämmas, att butik å sön- eller helgdag
får hållas öppen under högst två timmar, dock ej under högmässogudstjänst.
Bestämmelse, varom i denna paragraf förmäles, skall gälla hela kommunen,
där ej synnerliga skäl till annat föranleda. Olika bestämmelser må
meddelas för butiker av skilda slag. Bestämmelser må även meddelas för
endast butiker av visst slag men må däremot icke begränsas till en eller
liera angivna butiker. De avsedda butikerna skola, i den mån så lämpligen
låter sig göra, angivas genom uppräknande av de varuslag vilka, uteslutande
eller huvudsakligen, saluhållas i butikerna.
7 §•
Om bestämmelse enligt 6 § beslutar den myndighet, som utövar kommunens
beslutanderätt.
När fråga om sådan bestämmelse uppkommit hos den kommunala myndigheten,
skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare och andra, som
skulle beröras av bestämmelsen, att genom sina sammanslutningar eller
på annat sätt uttala sig i ärendet.
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
8 §.
Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och för
sådant ändamål överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till
magistraten eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å landet
till landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller
landsfiskalen skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget utlåtande.
9 §.
Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller ock ogilla beslut
om bestämmelse enligt 6 §. Fastställt beslut skall på vederbörande kommuns
bekostnad ofördröjligen kungöras genom dess införande i länskungörelserna.
Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets
försorg tillkännagivande om kungörelsen med angivande av dess huvudsakliga
innehåll införas i minst en tidning inom orten.
10 §.
Med avseende å ändring eller upphävande av beslut om bestämmelse enligt
6 § skall gälla vad i 6—9 §§ är stadgat.
Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga.
11 §•
1 mom. Under de förutsättningar som angivas i denna paragraf må tillstånd
meddelas näringsidkare att hålla butik öppen för allmänheten eller
att annorstädes idka försäljning till allmänheten å tid, då sådant eljest
icke är förenligt med bestämmelserna i denna lag. Tillstånd till försäljning
som avses i 3 mom. 4) meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet,
i annan stad av magistraten eller kommunalborgmästaren samt å landet
av polismyndigheten. I övriga fall meddelas tillstånd av länsstyrelsen.
Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift om den tid och de varuslag,
som framställningen avser, samt de närmare omständigheter, under
vilka öppethållandet eller försäljningen avses skola äga rum.
Tillfälle att avgiva yttrande över ansökning skall, där det ej är uppenbart
att ansökningen ej kommer att bifallas eller fråga är om öppethållande eller
försäljning under allenast kort tid, beredas drätselkammare eller kommunalnämnd.
Kommunens beslutande myndighet må uppdraga åt annan kommunal
nämnd, beredning eller styrelse att avgiva sådant yttrande.
Avser ansökning försäljning av tobaksvaror i stad eller stadsliknande
samhälle, skall länsstyrelsen före ärendets avgörande inhämta utlåtande
över ansökningen från statens tobaksnämnd.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
2 mom. Tillstånd, varom i 1 mom. förmäles, må ej medgivas, om sökanden
icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet,
eller anledning finnes till antagande, att han icke är lämplig att utöva verksamheten,
så ock om hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-,
säkerhets- eller liknande synpunkt.
3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 inom., skola vid prövning av ansökning
följande regler lända till efterrättelse, därvid hänsyn bland annat
skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till
de olägenheter för annan handel, som skulle uppkomma vid bifall till framställningen:
1)
försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria drycker, frukt, produkter
av frukt, honung, levande blommor, tryckta skrifter, vykort, fotografisk
film och tändstickor, vilken bedrives från särskilt försäljningsställe, där
under den vanliga affärstiden endast dessa varor saluhållas, må medgivas,
såframt icke särskilda skäl till annat föranleda, i allmänhet dock icke någon
veckodag längre än till klockan 22; sådant medgivande må ock lämnas
för försäljning av dessa varor annorledes än från särskilt försäljningsställe,
om försäljningen icke är förbunden med handel med andra varor och i övrigt
skäl därtill anses föreligga;
2) försäljning i satnband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad
eller dylikt må medgivas under den utsträckta tid, som med hänsyn
till förhållandena anses erforderlig; dock må tillståndet i regel avse försäljning
endast av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat och
tobaksvaror;
3) försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik
eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik må medgivas
under den utsträckta tid, som kan anses betingad av de resandes behov;
dock må tillståndet i regel avse försäljning endast av de under 1) nämnda
varuslagen samt tobaksvaror, piprensare, mindre pappersartiklar, pennor
och bläck;
4) försäljning utomhus av varm korv, varm fisk eller varm buljong samt
bröd, potatis och senap, som tillhandahållas i samband därmed, må medgivas
i den utsträckning, som anses lämplig, dock endast från fastställd
plats;
5) öppethållande eller försäljning i andra fall må medgivas, då synnerliga
skäl därtill äro.
4 mom. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och må återkallas,
när skäl därtill äro.
I tillståndet skall angivas den tid på dygnet, under vilken öppethållande
eller försäljning får äga rum, samt de varuslag, som därunder få försäljas.
Den tillståndsgivande myndigheten äger meddela de ytterligare föreskrifter
rörande försäljningens anordnande, som finnas erforderliga.
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Till den som erhåller tillstånd skall utfärdas bevis härom, vari villkoren
för tillståndet skola angivas. Detta bevis skall, om rörelsen drives å särskilt
försäljningsställe, vara i huvudskrift eller bestyrkt avskrift uppsatt
å väl synlig plats därstädes, samt i annat fall ständigt vara tillgängligt
hos den som bedriver försäljningen.
Beslut varigenom tillstånd lämnats skall tillkännagivas genom anslag i
den tillståndsgivande myndighetens lokal. Sådant tillkännagivande bör ske
inom fem dagar från beslutets dag.
12 §.
Är eftergift från vad i denna lag är stadgat påkallad av särskilt trängande
behov, äger Konungen förordna, att sådan eftergift må tillgodonjutas
för visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I förordnandet skola
meddelas de närmare föreskrifter, som i samband med eftergiften finnas
erforderliga.
Allmänna bestämmelser.
13 §.
I handläggningen hos arbetarskyddsstyrelsen av ärende, som avses i
denna lag, skola i den omfattning och den ordning Konungen bestämmer
såsom ledamöter i styrelsen deltaga, förutom en eller flera befattningshavare
i styrelsen, särskilt utsedda representanter för arbetsgivare och arbetstagare.
14 §.
Hålles butik öppen för allmänheten eller idkas försäljning till allmänheten
i fall, då sådant enligt denna lag eller enligt föreskrift, som meddelats
med stöd av lagen, icke är tillåtet, straffes näringsidkaren med dagsböter.
Underlåter näringsidkare att iakttaga vad honom enligt 11 § 4 mom.
tredje stycket andra punkten åligger, straffes med böter från och med fem
till och med femtio kronor.
Avskrift av dom, varigenom den som erhållit tillstånd enligt 11 § dömts
för förseelse mot denna lag, skall utan dröjsmål översändas till den myndighet,
som meddelat tillståndet.
15 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
16 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad
1 14 § är stadgat angående näringsidkare gälla verksamhetens föreståndare.
2 —- Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 47.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Samma lag vare, där länsstyrelsen efter framställning av näringsidkare
godtagit viss person såsom verksamhetens föreståndare i näringsidkarens
ställe.
17 §.
I fråga om köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle
skall vad i denna lag sägs om kommun äga motsvarande tillämpning;
och må förty av kommunen enligt denna lag fattat beslut ej gälla köpingen
eller samhället.
18 §.
Klagan över beslut, som enligt 11 § meddelas av magistrat, kommunalborgmästare
eller polismyndighet, må föras hos länsstyrelsen inom tid, som
är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut.
Över beslut av länsstyrelse enligt denna lag må klagan föras hos Konungen
i vederbörande statsdepartement inom tid som i första stycket sägs.
Talan må dock icke föras mot beslut, som i ärende om tillstånd enligt It §
3 mom. 4) meddelas av överståthållarämbetet eller, efter besvär, av länsstyrelse.
Innefattar beslut tillstånd jämlikt It § till försäljning av tobaksvaror i
stad eller stadsliknande samhälle, äger tobaksnämnden föra talan mot beslutet.
Beslut, varigenom meddelats tillstånd som i It § sägs, skall anses hava
kommit klagande till del den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag
enligt vad i It § sägs. Sådant beslut skall utan hinder av besvär lända till
efterrättelse, intill dess annorlunda kan vara förordnat.
Över arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt denna lag må klagan icke
föras.
19 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
öppethållande eller försäljningstid, skall sådan begränsning lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.
Sådan försäljning från automatapparat som varit undantagen från tilllämpningen
av butikstängningslagen den 29 juni 1945 må utan hinder av
bestämmelserna i den nya lagen fortfarande äga rum, därest apparaten
funnits uppsatt före denna lags ikraftträdande.
Tillstånd jämlikt 11 § 3 mom. 1), 2), 4), 5) eller 6) i någon av butikstängningslagarna
den 18 juli 1942 eller den 29 juni 1945, vilket meddelats
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
att gälla till och med den 31 december 1948, viss tid därefter eller tills vidare,
skall utan särskild ansökning gälla tills vidare efter sistnämnda dag,
dock längst till och med den 31 december 1951.
Övriga tillstånd jämlikt 11 § äldre lag, som meddelats att gälla till och
med den 31 december 1948, viss tid därefter eller tills vidare, skola, därest
förnyat tillstånd sökts före den 1 oktober samma år men ansökningen ej
blivit prövad före årets utgång, gälla till dess prövningen ägt rum.
Beslut enligt 6, 9, 11, 12 och 16 §§ av denna lag må meddelas efter den
1 oktober 1948, dock med verkan tidigast från denna lags ikraftträdande.
Beslut enligt 11 § 3 mom. 2) eller 5), vilket avser förlängning av tillstånd,
meddelat jämlikt 11 § 3 mom. 3) eller 7) i någon av butikstängningslagarna
den 18 juli 1942 och den 29 juni 1945, må meddelas utan att yttrande inhämtats
enligt vad i 11 § 1 mom. tredje stycket stadgas.
B. att motionerna I: 401, II: 564, II: 568 och II: 569 måtte
anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt;
C. att motionen 11:565 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
D. att motionen II: 566, i den mån den icke besvarats
genom vad utskottet ovan anfört och under A. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; och
E. att motionen II: 567, i den mån den icke besvarats genom
vad utskottet ovan anfört och under A. hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 juni 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NOBMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Hage,
Wistrand, Hallagård*, Uhlén och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg*, Holm, fru
Johansson i Norrköping, fru Boman och herr Lundberg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
20 Andra lagutskottets utlåtande nr h7.
Reservationer:
1) beträffande utskottets hemställan under A. av herr Hage och fru Boman,
vilka anfört:
Enligt vår mening borde utskottet icke ha tillstyrkt förslaget i propositionen
om tillåtelse för tobaksbutiker att inrätta tobaksautomater. Detta
med hänsyn till den motopinion, som från flera håll, icke minst från kvinnorna,
kommit till synes mot denna anordning, vilken opinion grundar sig
på en välmotiverad fruktan för att inrättandet av sådana automater kommer
att för minderåriga underlätta möjligheten att skaffa sig tobak, vilket ur
sociala synpunkter och med hänsyn till de minderårigas hälsa icke kan
vara önskvärt.
På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,
att riksdagen måtte för sin del antaga 2 § punkt 6) i den
av utskottet föreslagna butikstängningslagen i följande lydelse
:
6) försäljning från automatapparat av andra varor än tobaksvaror om
försäljningen bedrives i anslutning till butik, där samma slag av varor
saluföras, eller i järnvägs väntsal eller inom annan huvudsakligen för de
resande avsedd del av järnvägs stationsområde, under förutsättning att
automatapparaten är av typ som godkänts av den myndighet Konungen
därtill förordnar;
2) beträffande utskottets hemställan under A. av herr Uhlén och fru
Boman, vilka anfört:
Enligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt det yrkande, som framställts
i motionerna 1:401 och 11:569, nämligen att 11 § 3 mom. i butikstängningslagen
erhåller den lydelse, som 1947 års butikstängningssakkunniga
föreslagit.
Motionärerna ha bland annat framhållit, att inom de sakkunniga alla
intresseriktningar varit representerade och att de sakkunnigas förslag är
enhälligt. Man har sålunda anledning förmoda — säga motionärerna vidare
— att alla med butikstängningslagstiftningen förknippade omständigheter
beaktats vid utformningen av de sakkunnigas förslag. Det måste betraktas
som en styrka, att konsumentintresset liksom arbetstagar- och köpmannaintresset
kunnat förenas med det allmännas intresse. Det förslag,
som de sakkunniga utarbetat, förtjänar därför det allra största beaktande.
Det i motionerna 1:401 och 11:569 framställda yrkandet överensstämmer
beträffande första punkten i momentet med det yrkande, som framställts
i motionen II: 564.
Andra lagutskottets utlåtande nr i7. 21
I Kungl. Maj:ts proposition har de sakkunnigas förslag förändrats såtillvida
att varusortimentet i kioskerna utökats. I denna del ha de sakkunniga
intagit en restriktiv ståndpunkt. De ha angivit, att denna i fråga om
varusortimentet bygger dels på hänsynstagande till grunderna för butikstängningslagstiftningen
och dels på det förhållandet »att det icke synts
de sakkunniga lämpligt, att varudistributionen i större utsträckning överflyttas
till mera primitiva försäljningsformer eller försäljningsställen, vilka
ofta icke uppfylla nutidens krav i sanitärt hänseende och icke heller erbjuda
tillfredsställande arbetsförhållanden för den där sysselsatta personalen».
I sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande och förslag framhåller
Svenska handelsarbetareförbundet, att kioskhandeln enligt förbundets mening
är ett sorts palliativ, som icke fyller något annat än stundens behov
inom varudistributionen. Handeln med varor skall, säger förbundet, »äga
rum i tidsenliga och i hygieniskt inredda lokaler. Att utöka varusortimentet
i kiosker skulle i själva verket betyda, att man legaliserade dem såsom ett
betydelsefullt led i varudistributionen».
Ungefär samma synpunkter framhåller arbetstagarpartens representant i
arbetsrådet i ett till av arbetsrådet avgivet betänkande fogat uttalande över
butikstängningssakkunnigas förslag. Han framhåller bl. a. att man med
en utvidgning av varusortimentet i kiosker synes motverka den rationalisering
av varudistributionen som ur allmän synpunkt är önskvärd.
Handelns arbetsgivareorganisation har i sitt yttrande över butikstängningssakkunnigas
förslag intagit samma ståndpunkt. Arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer äro sålunda ense om att man icke bör utvidga varusortimentet
i kiosker utöver vad som medgives i de sakkunnigas förslag.
Vid sådant förhållande synes det mindre välbetänkt att göra den utvidgning
av varusortimentet i kioskerna som föreslås i Kungl. Maj :ts förslag
till butikstängningslag.
På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,
att riksdagen måtte för sin del antaga It § 3 mom. i den
av utskottet föreslagna butikstängningslagen i följande lydelse:
-
11 §■
3 mom. Föreligger ej hinder enligt 2 inom., skall vid prövning av ansökning
skälig hänsyn tagas till den olägenhet för annan handel, som skulle
uppkomma vid bifall till framställningen, varjämte i övrigt följande regler
skola lända till efterrättelse:
1) försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria drycker, färsk frukt, fikon,
dadlar, russin, honung i förpackningar om högst 100 gram, produkter
av svensk frukt, saft, levande blommor, tryckta skrifter, mindre pappersartiklar
och tändstickor må, under förutsättning att under den vanliga
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 47.
affärstiden endast dessa varor saluhållas, medgivas i den omfattning, som
finnes påkallad med hänsyn till allmänhetens behov av dylik försäljning, i
allmänhet dock icke någon veckodag längre än till klockan 22 eller den
senare tidpunkt, som vid försäljning i anslutning till trafikinrättning är
påkallad av de resandes behov;
2) försäljning i samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad
eller dylikt må medgivas under den utsträckta tid, som med hänsyn till
förhållandena anses erforderlig; dock må tillståndet i regel avse försäljning
endast av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat;
3) försäljning utomhus av varm korv samt bröd, potatis och senap, som
tillhandahållas i samband med korven, må medgivas i den utsträckning,
som anses lämplig, dock endast från fastställd plats;
4) öppethållande eller försäljning i andra fall må medgivas, då synnerliga
skäl därtill äro.
Den som enligt 1) eller 2) här ovan erhållit medgivande till försäljning
av vissa varor under utsträckt affärstid och som av den i lagen den 11
juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
omförmälda monopolutövaren antagits såsom återförsäljare av tobaksvaror
äger därjämte i den omfattning och på de villkor, som av monopolutövaren
bestämts, försälja dylika varor.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948
817019