Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
1
tfr 40.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i civil försvarslag en
den 15 juli 1944 (nr 536) samt fortsatt giltighet
av samma lag, dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 20 februari 1948 dagtecknad proposition, nr 81, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536)
samt fortsatt giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 20, 26 och 45 §§, 46 § 1 mom., 47—51 och
76 §§, 81 § 1 mom. samt 82 och 85 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 1944,
vilken lag gäller till och med den 30 juni 1949, skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen
skall upphöra att gälla, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga
fortsatt giltighet efter sistnämnda dag.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
20 §. 20 §.
Där hos — — — nämnda anställning.
Konungen må förordna, att vad sålunda
stadgats beträffande tjänstgöring
under civilförsvarsberedskap skall
gälla även vid tjänstgöring för utbildning
eller övning under tid då civilförsvarsberedskap
ej råder.
26 §. 26 §.
Enskilt skyddsrum---mest ändamålsenligt.
1—lisa 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 40.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
(Gällande lydelse:)
Enskilt skyddsrum, avsett för högst
tio personer, må dock anordnas utan
att det erbjuder skydd mot rökoch
stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen
i särskilt fall med hänsyn till belägenheten
av anläggning eller byggnad,
för vilken skyddsrummet är avsett,
annorlunda förordnar.
45 §.
3 mom. Kommun har att i avseende
å civilförsvarsområde, till vilket kommunen
helt eller delvis hör, genom
sina myndigheter lämna civilförsvarschefen
biträde i sådana frågor rörande
civilförsvaret som hava samband med
de särskilda myndigheternas verksamhetsområden.
1 mom. (första stycket). Det åligger
kommun att, i enlighet med gällande
organisationsplan, ekonomiskt
och materiellt svara för upprätthållande
av det allmänna civilförsvaret,
däri inbegripet anordnande av allmänna
skyddsrum och källarmursgenombrott
för sådana.
2 mom. 1 fråga om det särskilda
civilförsvaret inom kommunen har
denna att, i den mån skyldighet härutinnan
icke åvilar ägare eller innehavare
av anläggning eller byggnad,
sörja för att personalen i erforderlig
omfattning utbildas och övas, så ock
att anordna källarmursgenombrott för
enskilda skyddsrum.
(F öre sl a g en lydelse:)
Enskilt skyddsrum, avsett för högst
tjugufem personer, må dock anordnas
utan att det erbjuder skydd mot rökoch
stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen
i särskilt fall med hänsyn till belägenheten
av anläggning eller byggnad,
för vilken skyddsrummet är avsett,
annorlunda förordnar.
45 §.
1 mom. Det åligger kommun att
a) genom sina myndigheter lämna
civilförsvarschefen biträde i sådana
frågor rörande civilförsvaret som hava
samband med de särskilda myndigheternas
verksamhetsområden;
b) i enlighet med gällande organisationsplan
inrätta och utrusta allmänna
skyddsrum samt vidtaga andra
byggnadsanordningar ävensom reservanordningar
för vatten-, gas- och eléktricitetsförsörjningen;
c)
utföra källarmurs genombrott för
allmänna och enskilda skyddsrum;
d) vårda och underhålla de under
b) omförmälda anordningarna;
e) förvara och underhålla sådan för
det allmänna civilförsvarets ordningsoch
bevakningstjänst, brandtjänst samt
tekniska tjänst anskaffad materiel,
som icke utgör personlig utrustning
för tjänstegrenarnas personal;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler
för civilförsvarets administration samt,
i den mån skyldighet härutinnan icke
åvilar ägare eller innehavare av anläggning
eller byggnad, för förvaring
av annan materiel och utrustning för
civilförsvaret än som avses under e)
ävensom för utbildningsverksamheten
inom civilförsvaret;
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
3
(Gällande lydelse:)
1 mom. (andra—fjärde styckena).
Där två eller flera kommuner helt
eller delvis ingå i samma civilförsvarsområde,
skola kommunerna gemensamt
svara för civilförsvarets upprätthållande,
i vad det enligt planen hänför
sig till civilförsvarsområdet i dess
helhet, och i övrigt var för sig. De
gemensamma kostnaderna skola förskjutas
av den kommun, inom vilken
civilförsvar schef en enligt planen under
högsta civilförsvar sb er edskap skall
hava sin uppehållsort, eller, då uppehållsorten
är belägen utom civilförsvarsområdet,
av den kommun länsstyrelsen
bestämmer.
I den mån de gemensamma kostnaderna
icke enligt 47 § täckas av statsmedel,
skola de årligen fördelas mellan
kommunerna i förhållande till det antal
skattekronor och skatteören, som
inom varje kommun eller del av kommun
påförts de skattskyldiga vid nästföregående
års taxering till allmän
kommunalskatt. Påstår kommun, att
särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund,
såsom att vidtagen åtgärd
kan antagas bliva till särskilt gagn
för viss kommun, eller uppkommer
eljest tvist mellan kommunerna beträffande
skyldigheten att bidraga till
(Föreslagen lydelse:)
g) svara för avlöning och annan
ersättning till personal, vars tjänstgöring
i civilförsvaret enligt 20 § skall
anses fullgjord i kommunal anställning;
samt
h) under civilförsvar sberedskap
samt vid utbildning och övning i den
omfattning organisationsplanen angiver
till allmänna civilförsvarets förfogande
ställa kommunen tillhörig materiel
och annan egendom.
2 mom. Där åtgärd, som avses i
1 mom. b)—e), enligt gällande organisationsplan
hänför sig till flera i samma
civilförsvarsområde helt eller delvis
ingående kommuner, skall den
kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga
åtgärden och förskjuta kostnaderna
därför.
I den mån kostnaderna icke täckas
av statsmedel, skola de årligen fördelas
mellan kommunerna i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören,
som inom varje kommun eller del av
kommun påförts de skattskyldiga vid
nästföregående års taxering till allmän
kommunalskatt. Påstår kommun, att
särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund,
såsom att vidtagen åtgärd
kan antagas bliva till särskilt gagn
för viss kommun, eller uppkommer
eljest tvist mellan kommunerna beträffande
skyldigheten att bidraga till
kostnaderna, äger länsstyrelsen efter
framställning förordna, hur fördelningen
skall ske. Sådan framställning
skall göras sist inom tre månader efter
det kommun anmodats erlägga sin
kostnadsandel eller, där framställningen
göres av kommun, som förskjutit
kostnaderna, efter utgången av det
kalenderår, under vilket desamma för
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
(Gällande lydelse:)
kostnaderna, äger länsstyrelsen efter
framställning förordna, hur fördelningen
skall ske. Sådan framställning
skall göras sist inom tre månader efter
det kommun anmodats erlägga sin
kostnadsandel eller, där framställningen
göres av kommun, som förskjutit
kostnaden, efter utgången av det
kalenderår, under vilket kostnaden förskjutits.
Till den kommun, som förskjutit de
gemensamma kostnaderna, hava övriga
kommuner att i överensstämmelse med
fördelning enligt tredje stycket utgiva
på dem belöpande andelar av kostnaderna.
(F öre sl a g en lydelse:)
skjutits. Till den kommun, som förskjutit
kostnaderna, hava övriga kommuner
att i överensstämmelse med fördelning
som nu sagts utgiva på dem
belöpande andelar därav.
Vad i andra stycket stadgas skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad
som uppkommit under civilf försvarsberedskap
och hänför sig till ändamål,
vilket i organisationsplanen angivits
såsom gemensamt för flera kommuner,
samt beträffande förlust i anledning
av skada å kommun tillhörig materiel
eller annan egendom, som jämlikt 1
mom. h) under civilförsvarsberedskap
ställts till civilförsvarets förfogande
för ändamål som nu sagts.
46 §. 46 §.
1 mom. I varje---sådan nämnd.
Kommun skall tillsätta särskild civilförsvarsnämnd;
dock må kommun,
som har ett invånarantal understigande
3 000 eller erhållit länsstyrelsens tillstånd
därtill, kunna uppdraga i stad
åt drätselkammaren och på landet åt
kommunalnämnden att vara civilförsvarsnämnd.
Har kommunalförbund
bildats för handhavande av civilförsvaret,
må förbundsdirektionen utgöra
civilförsvarsnämnd för de i förbundet
ingående kommunerna.
Är civilförsvarschef ledamot eller
ersättare i kommunalnämnd, drätselkammare
eller förbundsdirektion, åt
vilken uppdragits att vara civilförsvarsnämnd,
äger civilförsvarsehefen icke
deltaga i de till civilförsvarsnämnden
hörande ärendenas handläggning i
vidare mån än som stadgas i 4 mom.
Är civilförsvarsehefen i enlighet med
Kommun äger tillsätta särskild civilförsvarsnämnd.
Under civilförsvarsberedskap
må Konungen förordna, att
särskild civilförsvarsnämnd skall tillsättas.
Där särskild civilförsvarsnämnd ej
finnes, skall i stad drätselkammaren
och på landet kommunalnämnden vara
civilförsvarsnämnd; kommun dock obetaget
att uppdraga åt annat kommunalt
organ att vara civilförsvarsnämnd. Har
kommunalförbund bildats för civilförsvarsändamål,
må förbundsdirektionen
utgöra civilförsvarsnämnd för de i förbundet
ingående kommunerna.
Är civilförsvarschef ledamot eller
ersättare i organ, som enligt tredje
stycket är civilförsvarsnämnd, äger
civilförsvarsehefen icke deltaga i de
till civilförsvarsnämnden hörande ärendenas
handläggning i vidare mån än
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
5
(Gällande lydelse:)
nämnda stadgande närvarande vid civilförsvarsnämndens
sammanträde, må
hänsyn härtill ej tagas vid avgörande
av fråga, huruvida beslutfört antal
ledamöter är tillstädes.
47 §.
1 mom. För kostnad, som kommun
fått vidkännas på grund av 45 § 1 och 2
mom., äger kommunen erhålla statsbidrag
med två tredjedelar av kostnadens
belopp, därest icke nedan i detta
kapitel annorlunda stadgas.
2 mom. Statsbidrag utgår icke för
kostnad som avser
a) avlöning och annan ersättning
för tjänstgöring, som enligt 20 § skall
anses fullgjord i den kommunala anställningen;
b)
anskaffande av materiel, utrustning
och annan egendom, som kommunen
ställt till förfogande, i den
mån densamma anskaffats eller kan
förväntas komma att huvudsakligen
användas för annat ändamål än för
civilförsvaret;
c) administration av andra åtgärder
inom civilförsvaret än sådana som
avse inkvartering och därmed sammanhängande
sociala uppgifter;
d) förvaring, underhåll och kontroll
av materiel, utrustning och annan
egendom;
e) rese- och traktamentsersättning,
som under tid, då civilförsvar sb er edskap
icke råder, utgår till annan än
civilförsvars chef eller ställföreträdare
och ej avser deltagande i utbildningskurs,
som för flera civilförsvarsom
-
(Föreslagen lydelse:)
som stadgas i 4 mom. Är civilförsvarschefen
i enlighet med nämnda stadgande
närvarande vid civilförsvarsnämndens
sammanträde, må hänsyn
härtill ej tagas vid avgörande av fråga,
huruvida beslutfört antal ledamöter
är tillstädes.
47 §.
För kostnad, som kommun fått vidkännas
på grund av 45 § 1 mom. b)
och c), äger kommunen erhålla statsbidrag
med två tredjedelar av kostnadens
belopp. Statsbidraget må dock
ej beräknas å högre belopp än det vartill
kostnaden skäligen kan skattas.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
(Gällande lydelse:)
råden anordnas av civilförsvar sstyr elsen
eller länsstyrelsen eller på dessa
myndigheters föranstaltande;
f) lokaler för annan utbildning än
sådan som anordnas av civilförsvarsstyrelsen
eller länsstyrelsen.
3 mom. Kommun äger erhålla statsbidrag
med kostnadens hela belopp i
vad avser
a) avlöning och annan ersättning,
enligt vad därom är särskilt föreskrivet,
till civilförsvarschef och ställföreträdare
ävensom under civilförsvarsberedskap
till annan civilförsvarspliklig
personal än sådan vars tjänstgöring
skall enligt 20 § anses fullgjord i den
kommunala anställningen;
b) inkvartering och därmed sammanhängande
uppgifter av social natur,
i den mån kostnaderna icke äro
av beskaffenhet som i 2 mom. under
a), b), d), e) eller f) sägs, med rätt likväl
för Konungen att, såframt åtgärderna
avse allenast civilförsvarsområdets
egna invånare, bestämma statsbidraget
till endast två tredjedelar.
48 §.
Statsbidrag enligt 47 § fastställes
för varje kalenderår av länsstyrelsen,
där ej Konungen annorlunda förordnar.
Statsbidraget må ej i något fall
beräknas å högre belopp än det vartill
kostnaden i varje särskilt fall skäligen
kan skattas.
Ansökan om statsbidrag för visst
kalenderår skall göras före utgången
av nästa kalenderår, med rätt likväl för
Konungen att medgiva prövning av
ansökan ändå att den göres senare.
(Föreslagen lydelse:)
Statsbidrag fastställes för varje
kalenderår av länsstyrelsen, där ej
Konungen annorlunda förordnar. Ansökan
om statsbidrag för visst kalenderår
skall göras före utgången av
nästa kalenderår, med rätt likväl för
Konungen att medgiva prövning av
ansökan ändå att den göres senare.
Länsstyrelsen äger att till kommun
utgiva förskott å statsbidrag i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar.
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
7
(Gällande lydelse:)
(Föreslagen lydelse:)
Länsstyrelsen äger att till kommun
utgiva förskott å statsbidrag i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar.
49 §.
Där särskilda omständigheter det
föranleda, äger Konungen medgiva, att
kommun må erhålla statsbidrag för
sina kostnader jämlikt 45 § jämväl i
andra fall eller med högre belopp än
förut stadgats.
48 §.
Där särskilda omständigheter det
föranleda, äger Konungen medgiva, att
kommun må för kostnad, som kommun
fått vidkännas på grund av 45 § 1 mom.
b) och c), erhålla högre statsbidrag
än förut stadgats.
49 §.
Tillhandahåller kommun lokaler för
civilförsvarets administration, för förvaring
av annan materiel eller utrustning
för civilförsvaret än som avses i
45 § 1 mom. e) eller för utbildning,
som anordnas av civilförsvarsstyrelsen
eller länsstyrelsen, skall skälig ersättning
därför utgivas av statsmedel. Ersättningen
skall, då överenskommelse
ej kan träffas, bestämmas av länsstyrelsen.
50 §.
Har hos — — — för tjänstgöringen.
50 §.
Där under högsta civilförsvarsberedskap
till allmänt civilförsvar hörande
materiel eller annan egendom avsevärt
skadats på grund av fientlig
verksamhet eller ock under användning
utom det egna civilförsvarsområdet,
äger den kommun, som anskaffat materielen
eller egendomen, att av statsmedel
erhålla skälig gottgörelse.
Där under högsta civilförsvarsberedskap
materiel eller annan egendom,
som kommun enligt gällande organisationsplan
ställt till allmänna civilförsvarets
förfogande, avsevärt skadats
på grund av fientlig verksamhet eller
ock under användning utom det egna
civilförsvarsområdet, äger kommunen
erhålla skälig gottgörelse av stats
-
medel.
Gottgörelse enligt — — — är belägen.
51 §. 51 §.
Ingår municipalsamhälle eller del Ingår municipalsamhälle eller del
därav i civilförsvarsområde skola föl- därav i civilförsvarsområde skola följande
särskilda bestämmelser gälla: jande särskilda bestämmelser gälla:
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
(Gällande lydelse:)
1. Yad i 45 § 3 mom. stadgas skall
äga motsvarande tillämpning å municipalsamhället.
2. Municipalsamhället är skyldigt
att till förfogande för allmänna civilförsvaret
inom området ställa materiel,
utrustning och annan egendom, som
är behövlig för civilförsvaret och tillhör
eller innehaves av municipalsamhället.
3. Municipalsamhället äger enahanda
rätt till gottgörelse av statsmedel
som beträffande kommun stadgas i
50 §.
76 §.
I den mån det prövas nödigt för
fullgörande av sådan uppgift i avseende
å civilförsvaret som åvilar kommun,
äger vederbörande civilförsvarschef,
därest behovet icke med tillräcklig
skjndsamhet kan tillgodoses genom
frivillig överenskommelse, att för kommunens
räkning, i enlighet med vad i
detta kapitel närmare stadgas, under
civilförsvarsberedskap taga i anspråk
markområden, byggnader, utrymmen,
livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar,
materiel och annan egendom,
som finnes inom civilförsvarsområdet
och innehaves av annan än
staten.
Yad nu stadgats skall i fråga om
anordnande av allmänt skyddsrum
samt källarmursgenombrott i tillämpliga
delar gälla jämväl under tid, då
civilförsvarsberedskap icke råder; dock
att vad som sägs om civilförsvars chef
skall hava avseende å länsstyrelsen.
(Föreslagen lydelse:)
1. Vad som stadgas i 45 § i mom.
a) samt g) och h) jämte därtill anslutande
bestämmelser i 45 § 2 mom.
skall äga motsvarande tillämpning å
municipalsamhället.
2. Municipalsamhället äger enahanda
rätt till gottgörelse av statsmedel
som beträffande kommun stadgas i
50 §.
76 §.
I den mån det prövas nödigt för
fullgörande av staten åvilande uppgift
för upprätthållande av civilförsvaret
inom civilförsvarsområde, äger
civilförsvarschefen, därest behovet icke
med tillräcklig skyndsamhet kan tillgodoses
genom frivillig överenskommelse,
i enlighet med vad i detta kapitel
närmare stadgas, under civilförsvarsberedskap
taga i anspråk markområden,
byggnader, utrymmen, livsmedel,
transportmedel, utrustningspersedlar,
materiel och annan egendom,
som finnes inom civilförsvarsområdet
och innehaves av annan än staten. Motorfordon,
släpfordon och motorredskap
må efter länsstyrelsens medgivande
tagas i anspråk ändå att de
finnas inom annat till länet hörande
civilförsvarsområde.
1 den mån det prövas nödigt för
fullgörande av kommuns skyldigheter
enligt 45 § 1 mom. b) och c) att egendom
tages i anspråk för kommunens
räkning, skall vad ovan sägs äga motsvarande
tillämpning. Yad sålunda
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
9
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
stadgats skall i fråga om utförande
av byggnadsanordning och källarmursgenombrott
gälla jämväl under
tid, då civilförsvarsberedskap icke
råder; dock att länsstyrelsen därvid
skall utöva den befogenhet, som enligt
första stycket tillkommer civilförsvarschefen.
81 §. 81 §.
1 mom. Har egendom tagits i an- 1 mom. Har egendom tagits i anspråk
jämlikt 76 § eller åtgärd vidta- språk jämlikt 76 § eller åtgärd vidtagits
jämlikt 80 §, är egendomens ägare gits jämlikt 80 §, är egendomens ägare
eller innehavare berättigad till ersätt- eller innehavare berättigad till ersättning
efter vad nedan sägs. Ersättning ning efter vad nedan sägs. Ersättning
gäldas av den kommun, som har att i gäldas, om egendomen tagits i anspråk
första hand svara för tillgodoseende för kommuns räkning, av kommunen
av det behov för vilket egendomen och eljest av staten,
tages i anspråk.
För egendom — —- — egendomens nyttjande.
Då egendom — — — ersättning härför.
Har åtgärd — — — genom åtgärden.
82 §.
Har genom frivillig överenskommelse
nyttjanderätt till egendom för
det allmänna civilförsvarets behov
upplåtits till kommun och lider egendomen
skada eller avsevärd försämring,
vartill hänsyn ej tagits vid överenskommelsen,
äger upplåtaren påkalla
ersättningsfrågans prövning.
85 §.
I den mån det prövas oundgängligt
för fullgörande av annan uppgift i avseende
å civilförsvaret än i 76 § sägs,
äger civilförsvarsmyndighet, i enlighet
med vad Konungen därom närmare
förordnar, under civilförsvarsberedskap
taga i anspråk egendom, som
innehaves av annan än staten. Härvid
82 §.
Har genom frivillig överenskommelse
egendom med nyttjanderätt
ställts till det allmänna civilförsvarets
förfogande och lider egendomen skada
eller avsevärd försämring, vartill
hänsyn ej tagits vid överenskommelsen,
äger den som upplåtit nyttjanderätten
påkalla ersättningsfrågans provning.
85 §.
I den mån det prövas oundgängligt
för fullgörande av annan uppgift i avseende
å civilförsvaret än i 76 § sägs,
äger civilförsvarsmyndighet, i enlighet
med vad Konungen därom närmare
förordnar, under civilförsvarsberedskap
taga i anspråk egendom, som
innehaves av annan än staten. Härvid
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
(Gällande lydelse:)
skola i tillämpliga delar bestämmelserna
i 76—84 §§ lända till efterrättelse;
dock med iakttagande att ersättning
för egendom som tagits i anspråk
eller för åtgärd som vidtagits skall
utgå av statsmedel samt att ersättning,
som skall utgå efter taxa, skall till
beloppet fastställas av den civilförsvarsmyndigbet,
som utövat förfoganderätten.
(Föreslagen lydelse:)
skola i tillämpliga delar bestämmelserna
i 76—84 §§ lända till efterrättelse;
dock med iakttagande att ersättning,
som skall utgå efter taxa, skall
till beloppet fastställas av den civilförsvarsmyndighet,
som utövat förfoganderätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1949; dock att 26 § i dess nya lydelse
skall lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1948.
Det åligger kommun att, i den mån
så påfordras, till civilförsvarets förfogande
ställa kommunen den 1 juli
1949 tillhörig materiel, utrustning eller
annan egendom, som anskaffats för
civilförsvarets administration och förrådsförvaltning
samt tjänste gr enarna
inom det allmänna civilförsvaret. För
nyttjande av egendom avsedd för de
två först nämnda ändamålen skall av
statsmedel utgå skälig ersättning som,
då överenskommelse ej kan träffas, bestämmes
av länsstyrelsen.
Har kommun före den 1 juli 1949
vidtagit åtgärd för upprätthållande av
civilförsvaret, skola beträffande statsbidrag
för därav föranledd kostnad
samt fördelning av densamma mellan
flera kommuner tillämpas de äldre bestämmelserna.
Har kommun före den 1
december 1944 anskaffat materiel, utrustning
eller annan egendom för civilförsvarsändamål,
skola dock bestämmelserna
i 47 § icke äga tillämpning,
såvitt Konungen ej annorlunda förordnar.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
likalydande nr 268 i första kammaren av herr Lindström m. fl. och nr 424 i
andra kammaren av herr Håstad m. fl.;
likalydande nr 269 i första kammaren av fröken Andersson och nr 423 i
andra kammaren av fru Ewerlöf m. fl.;
likalydande nr 270 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. och
nr 425 i andra kammaren av herr Thapper m. fl.; samt
nr 430 i andra kammaren av herrar Lundqvist och Svensson i Alingsås.
Yrkandena i motionerna återgivas i det följande.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för Kungl. Maj:ts förslag och för
yrkandena i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning.
Civilförsvarslagen antogs vid 1944 års riksdag att gälla till och med den 30
juni 1949. I det av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till civilförsvarslag
hade icke förutsatts någon begränsning av lagens giltighetstid.
Tidsbegränsningen beslöts av riksdagen med den motiveringen, att den tid
som stått till buds för utskottsbehandlingen av lagförslaget icke medgivit den
ingående granskning som under mera normala arbetsförhållanden bort komma
ett så omfattande lagkomplex till del samt att organisationen icke framlagts
för riksdagen i det utformade skick som plägade vara förutsättningen för ett
definitivt riksdagsbeslut. Nämnda förhållanden borde giva anledning till ytterligare
omprövning inom viss tid såväl av lagbestämmelsernas innehåll som
av organisationens omfattning. Riksdagen förklarade sig emellertid med begränsningen
av lagens giltighetstid icke avse att giva uttryck för den uppfattningen,
att civilförsvarslag och civilförsvarsorganisation skulle vara obehövliga
efter utgången av den beslutade giltighetstiden. Riksdagen utginge fastmera
ifrån att ett civilförsvar av den allmänna karaktär som vore i fråga
framgent måste uppehållas som komplement till militärförsvaret. Innan statsmakterna
gåve lagstiftningen på området en i analogi med allmänna lagar
icke tidsbegränsad karaktär borde emellertid den av riksdagen såsom angelägen
betraktade omprövningen ha kommit till stånd.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1945 tillkallade
statsrådet Mossberg samma dag åtta sakkunniga för att verkställa översyn av
gällande anordningar för civilförsvaret och framlägga därav föranledda förslag.
De sakkunniga, vilka antogo benämningen 4945 års civilförsvarsutredning, utgjordes
av numera landshövdingen Th. Bergquist, ordförande, ledamoten av
riksdagens andra kammare docenten E. W. Håstad, överstelöjtnanten C. 1(. R.
Lemmel, ledamoten av riksdagens första kammare redaktören S. H. Linderot,
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
civilingenjören S. Y. Lundquist, ledamoten av riksdagens första kammare fru
Gärda Svenson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare verkstadsarbetaren
G. F. Thapper och kassörskan Märta Öberg. De sakkunniga avgåvo
den 10 januari 1947 ett betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation
m. m. (SOU 1947: 10).
Över betänkandet avgåvos yttranden av ett stort antal myndigheter, kommuner
och sammanslutningar.
Kungl. Maj:ts i propositionen nr 81 framlagda förslag äro med vissa avvikelser
grundade på civilförsvarsutredningens.
Sammanfattning av Kungl. Maj:ts förslag.
I överensstämmelse med vad 1945 års civilförsvarsutredning enhälligt förordat
anses i propositionen nr 81, att även i fortsättningen måste upprätthållas
ett under fredstid förberett civilförsvar vid sidan av det militära försvaret och
den ekonomiska försvarsberedskapen. Civilförsvaret avses skola i stort sett
bibehålla sin hittillsvarande karaktär. Det föreslås, att civilförsvarslagen med
vissa ändringar erhåller en icke tidsbegränsad giltighet. I anslutning härtill
förordas i propositionen nr 82 angående anslag till civilförsvaret för budgetåret
1948/49, vilken proposition hänvisats till statsutskottet, att civilförsvarsorganisationen
gives en fastare utformning än den för närvarande har. Civilförsvarsåtgärderna
avses skola framdeles successivt anpassas efter den fortgående
utvecklingen av angrepps- och försvarsmedlen.
Civilförsvarets uppgifter lämnas enligt förslaget i stort sett oförändrade.
Till civilförsvaret skall dock ytterligare hänföras den bevakningsverksamhet
som hittills utövats av landstormspolisorganisationen.
Civilförsvarets verksamhet under fredstid anses böra omfatta planläggning
— däri inbegripet bland annat forskning och försök —, utbildning och övning,
anskaffning och underhåll av materiel, förebyggande åtgärder i samband med
stadsplanering och dylikt samt anordnande av skyddsrum och vidtagande av
andra byggnadsanordningar.
Beträffande de i civilförsvarslagen angivna grunddragen av civilförsvarets
organisation föreslås ingen ändring. Organisationen skall sålunda fortfarande
vara rent civil, dock med viss begränsad direktivrätt för militär myndighet
under högsta civilförsvarsberedskap. Den centrala ledningen av civilförsvaret
skall under Konungen utövas av civilförsvarsstyrelsen. Inom länen skall ledningen
handhavas av länsstyrelserna, vid vilka för ändamålet liksom hittills
skola finnas särskilda försvarsavdelningar. Lokalt skall landet vara indelat
i civilförsvarsområden, i princip anslutande till polischefsdistrikten. Ledningen
av civilförsvaret inom ett sådant område skall utövas av en civilförsvarschef.
Befattningshavare vid polis- och brandväsendet skola fortfarande
vara skyldiga mottaga uppdrag att vara civilförsvarschef eller ställföreträdare
för sådan.
Civilförsvarets personalbehov förutsättes alltjämt skola tillgodoses genom
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
civilförsvarsplikt för de icke krigstjänstskyldiga medborgarna. I de bestämmelser
i civilförsvarslagen vilka reglera civilförsvarsplikten föreslås ingen ändring.
I enlighet härmed skall det åligga varje medborgare i åldern 16—65 år''
att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret som hans kroppskrafter och
hälsotillstånd medgiva. Personal som är avsedd att under civilförsvarsberedskap
fullgöra viss tjänst i civilförsvaret skall kunna på förhand uttagas därtill
genom inskrivning. Under civilförsvarsberedskap skall civilförsvarsplikt fullgöras
i den omfattning som är nödig med hänsyn till pågående eller befarad
fientlig verksamhet samt till behovet av utbildning och övning. Under annan
tid skall civilförsvarspliktig ej kunna tagas i anspråk för annat ändamål än
utbildning eller övning och icke under längre tid per kalenderår än 60 timmar
för inskriven och 30 timmar för annan. Den som inskrivits för tjänstgöring i
befälsbefattning skall därjämte kunna åläggas att medverka vid förberedelsearbetet
inom civilförsvaret i nödig omfattning. Konungen skall äga meddela
närmare bestämmelser angående civilförsvarspliktens omfattning.
I anslutning till bestämmelserna om civilförsvarsplikt framlägges i propositionen
nr 81 förslag till utbildningsprogram för de civilförsvarspliktiga. Det
föreslås, att utbildningen inom det allmänna civilförsvaret — den del av den
aktiva organisationen som är avsedd för skydd av samhället i dess helhet —•
och verkskyddet utvidgas att omfatta icke blott som under de senaste åren
befäl utan även annan personal med kvalificerade uppgifter. Beträffande hemskyddet
anses utbildning böra ske av befälet — blockchefer och hemskyddsledare.
Den hittills årsklassvis bedrivna grundläggande utbildningen av de
civilförsvarspliktiga avses skola ersättas med en till folk- eller fortsättningsskolans
sista klass eller däremot svarande klass i högre läroanstalter förlagd
tio timmars kurs i brandskydd och olycksfallsvård. Därjämte skola 18-åriga
kvinnor inom tätorter vara skyldiga att genomgå tilläggsutbildning i sjukvård
under högst tio timmar. Det förutsättes, att männen bibringas viss utbildning
i civilförsvarstjänst under värnpliktstjänstgöringen. — Den sålunda
föreslagna obligatoriska utbildningen anses utgöra ett minimum, som i möjligaste
mån bör kompletteras genom frivillig utbildning. För höjande av beredskapen
bör det frivilliga intresset på allt sätt uppmuntras. Främst böra
riksluftskyddsförbundet och dess underavdelningar stödjas i sin verksamhet.
Även andra frivilliga organisationer, såsom Böda korset, Arbetarnas samaritförbund
och lottarörelsen böra intresseras att i detta hänseende medverka till
att stärka civilförsvaret.
Enligt propositionen nr 81 skulle ovan nämnda utbildningsprogram ej börja
tillämpas förrän från och med den 1 juli 1949. I enlighet härmed äskades i
propositionen nr 82 medel för utbildning under budgetåret 1948/49 i huvudsak
enligt nu tillämpade normer. Sedermera har Kungl. Maj:t emellertid i en
den 30 april 1948 dagtecknad proposition, nr 233, angående vissa anslag till
civilförsvaret m. in., vilken proposition hänvisats till statsutskottet, med hänsyn
till det skärpta utrikespolitiska läget föreslagit, att det nya utbildningsprogrammet
skall, såvitt angår personal tillhörande allmänna civilförsvaret
14 Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
och verkskyddet, börja tillämpas redan under nästa budgetår. Beträffande
sagda personal avses skola bedrivas såväl nyutbildning som repetionsutbildning.
Utbildningen skall kompletteras med övningar. I fråga om hemskyddet
föreslås däremot ingen omedelbar ändring av den omfattning i vilken utbildningen
för närvarande bedrives. Ett av civilförsvarsstyrelsen framställt förslag
om grundläggande utbildning av 38-åriga kvinnor och 48-åriga män har
avstyrkts. Det i propositionen nr 81 framlagda nya utbildningsprogrammet
för hemskyddet förutsättes alltjämt skola träda i tillämpning den 1 juli 1949.
I propositionen nr 233 har äskats medel för frivillig utbildning i betydligt
större omfång än som tidigare varit avsett.
I propositionen nr 81 bär skisserats vissa riktlinjer för en utvidgning av
rätten till ersättning för dem som deltaga i utbildning. Denna utvidgning
skulle vinna tillämpning från och med den dag då det nya utbildningsprogrammet
ursprungligen avsetts skola börja genomföras, alltså från och med den 1
juli 1949. Förslaget i propositionen nr 233 om framflyttning av tiden för
ikraftträdandet av detta program beträffande allmänna civilförsvaret och verkskyddet
har icke föranlett förslag om nya ersättningsbestämmelser.
Beträffande frågan om anordnande av skyddsrum har departementschefen
i propositionen nr 81 förklarat sig vara i princip ense med 1945 års civilförsvarsutredning
om att skyddsrum böra byggas även i fortsättningen. Spörsmålet
om i vilken omfattning och på vad sätt detta bör ske har emellertid
ansetts böra ytterligare utredas. I avbidan på resultatet av denna utredning
har föreslagits, att de nuvarande lagbestämmelserna med en mindre ändring
beträffande kravet på skydd vid mindre skyddsrum (26 §) alltjämt skola
gälla. Det skall alltså fortfarande föreligga skyldighet att inrätta allmänna
och enskilda skyddsrum och efter förordnande av vederbörande civilförsvarschef
upptaga källarmursgenombrott. — I propositionen nr 81 föreslogos
beträffande skyddsrumsbyggande! vissa modifierande bestämmelser, avsedda
att utfärdas i administrativ ordning. I propositionen nr 233 hava förslagen
härutinnan ändrats och den tidigare avsedda skyddsrumsskyldigheten
skärpts.
Beträffande kommunernas skyldigheter med avseende å civilförsvaret föreslås
i propositionen nr 81 genomgripande ändringar. Enligt nu gällande regler
åligger det kommun att i första hand, med rätt till statsbidrag i vissa fall,
ekonomiskt och materiellt svara för upprätthållande av det allmänna civilförsvaret
och i vissa hänseenden även av det särskilda civilförsvaret. Enligt
förslaget skall staten i princip övertaga detta ansvar, dock att vissa (i 45 §)
uppräknade förpliktelser alltjämt skola åvila kommunerna. Förslaget innebär,
att kommunerna befrias bland annat från kostnaderna för administration,
utbildning och anskaffning av materiel samt i betydande grad från kostnaderna
för förvaring av materiel. De viktigaste av de kommunala uppgifter
som bibehållas äro att i viss utsträckning tillhandahålla för fredsmässigt bruk
avsedd materiel samt att med rätt till statsbidrag anordna allmänna skyddsrum
och källarmursgenombrott för allmänna och enskilda skyddsrum även
-
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
som vidtaga vissa andra byggnadsanordningar. Storleken av statsbidraget till
nämnda åtgärder bär provisoriskt, i avbidan på resultatet av den fortsatta utredningen
i skyddsrumsfrågan, bestämts enligt nu gällande regler. Statsbidrag
skall alltså regelmässigt utgå med två tredjedelar av kostnadens belopp
(47 och 48 §§). — I anslutning till förslaget om begränsning av kommunernas
ansvar förordas, att kommun ej längre skall vara skyldig tillsätta särskild
civilförsvarsnämnd (46 §). — Bland annat av statsfinansiella skäl avses de nya
bestämmelserna om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun icke skola
träda i kraft förrän den 1 juli 1949.
I fråga om de enskildas skyldigheter med avseende å civilförsvaret föreslås
ingen ändring i nu gällande lagbestämmelser. Det skall sålunda fortfarande
åligga fastighetsägarna bland annat att anskaffa, förvara och underhålla
materiel och utrustning för verksamheten vid hemskydd, att i alla avseenden
vidtaga de åtgärder som fordras för verksamheten vid verkskydd samt
att anordna enskilda skyddsrum.
I de nu gällande bestämmelserna om förfoganderätt för civilförsvarets behov
föreslås vissa ändringar, vilka till väsentlig del sammanhänga med de
förordade nya reglerna om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.
Departementschefen beträffande utbildningen för liemskyddsändamäl.
I propositionen nr 81 har departementschefen i detta hänseende anfört:
Under kriget bedrevs en omfattande utbildning för hemskyddet. I början
av sista krigsåret avsågs grundläggande utbildning skola ske av fyra årsklasser,
nämligen män i åldern 16, 17, 18 och 48 år samt kvinnor i åldern
16, 17, 18 och 28 år. Mot slutet av året befriades emellertid de 48-åriga männen
och de 28-åriga kvinnorna från utbildningsskyldigheten. Från 1946 ha
endast 16-åringar varit skyldiga undergå grundläggande utbildning, vilken omfattat
högst 10 timmar, varjämte 18-åriga kvinnor haft att genomgå tilläggsutbildning
i sjukvård under högst 10 timmar. Såväl den grundläggande utbildningen
som tilläggsutbildningen har endast avsett civilförsvarspliktiga, som
haft stadigvarande bostad eller sysselsättning inom område eller anläggning
med särskilt civilförsvar.
Enligt en av utredningen verkställd undersökning har efter krigets slut
konstaterats en betydande avmattning av intresset för den grundläggande
utbildningen. Det är uppenbart att ett sådant förhållande måste vara till men
för utbildningsresultatet. Man torde överhuvud icke under fred i fråga om
den grundläggande utbildningen kunna räkna med samma förståelse för civil1''örsvarsplikten
som när det gäller den föreslagna utbildningen för allmänna
civilförsvaret och verkskyddet. Med hänsyn härtill och av ekonomiska skäl
anser jag att den obligatoriska utbildningen för allmänheten bör i möjligaste
mån begränsas.
Enligt utredningens mening böra förberedelserna på detta område taga sikte
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
på att skapa förutsättningar för en forcerad massutbildning i ett skärpt läge.
Utredningen föreslår i detta syfte att befälspersonalen inom hemskyddsorganisationen
— blockchefer och hemskyddsledare — bibringas en utbildning
som tar sikte på att göra dem skickade icke blott att fullgöra sina uppgifter
som befäl under krigsförhållanden utan även att kunna vid behov till övriga
civilförsvarspliktiga inom eget block eller hemskydd meddela den utbildning
på kort tid, som påkallas i en akut krissituation. Därutöver skall
enligt förslaget den uppväxande ungdomen efter hand meddelas sådan elementär
kunskap om eldsläckning och sjukvård att åtminstone någon grund
finnes att bygga på om en forcerad utbildning skulle behöva tillgripas. Ungdomsutbildningen
bör enligt utredningens förslag i form av en tio timmars
kurs i brandskydd och olycksfallsvård förläggas till skolorna, varjämte 18-åriga kvinnor skulle vara skyldiga att genomgå tilläggsutbildning i sjukvård
under högst tio timmar. Två av utredningens ledamöter ha avstyrkt förslaget
om denna tilläggsutbildning, medan tre andra ledamöter förordat att sådan
utbildning skulle meddelas icke blott 18-åringar utan även en årsklass kvinnor
i åldern 35—40 år. Utredningen förutsätter, att viss civilförsvarsutbildning
kommer att meddelas under värnpliktstjänstgöring.
Mot den principiella uppläggningen av utredningens utbildningsprogram
kan invändas att, såsom utredningen själv anmärkt, några garantier för att den
för en forcerad massutbildning erforderliga tiden kommer att stå till buds ej
finnes samt att statsmakterna i ett skärpt läge kunna tänkas komma att i det
längsta dröja med igångsättande av massutbildning. Trots detta anser jag
mig icke f. n. böra förorda en mera omfattande obligatorisk utbildning än utredningen
föreslagit. Till denna min ståndpunkt bidrar den omständigheten,
att ett betydande beredskapsvärde ännu torde kvarstå av den under krigsåren
meddelade utbildningen.
En väsentlig förutsättning för inskränkning av den grundläggande utbildningen
är att för befattningarna såsom blockchefer och hemskyddsledare rekryteras
så lämpliga personer som möjligt och att dessa bibringas en tillfredsställande
utbildning för att tjänstgöra både som befäl och som instruktörer.
Jag är medveten om att det kan bli svårt att erhålla ett tillräckligt antal
för instruktörsverksamhet lämpade hemskyddsledare. Svårigheterna böra
dock icke överdrivas. I en kritisk situation blir det huvudsakligen fråga
om att lära de civilförsvarspliktiga hur eldsläckning skall gå till och
hur skadade skola omhändertagas. Härvid kommer det framför allt an på att
någon inom varje hemskydd har sådana färdigheter att han genom praktisk
demonstration kan visa de övriga hur sådana saker skola utföras. Såsom utredningen
framhållit har man anledning räkna med att i ett skärpt läge intresset
bland befolkningen för civilförsvaret kommer att underlätta utbildningsverksamheten.
Kännedomen om larmsignaler, utrymningsplanläggning
och annat dylikt torde i en krissituation snabbt vinna allmän spridning.
Vad utredningen anfört som skäl till att ungdomsutbildningen förlägges
till skolorna finner jag övertygande, varför jag tillstyrker utredningens för
-
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
slag därutinnan. Att märka är att undervisning i civilförsvarstjänst i skolorna
icke är någon nyhet. Sådan undervisning förekommer redan nu i viss om också
begränsad omfattning. Utredningens förslag avser att göra undervisningen
obligatorisk och därigenom mera effektiv. I några av yttrandena har uttalats
den meningen, att frågan om skolutbildning i brandskydd och olycksfallsvård
icke borde lösas förrän 1946 års skolkommission tagit ställning till densamma.
Enligt min mening torde det emellertid icke föreligga anledning att uppskjuta
regleringen av ett detaljspörsmål såsom det föreliggande till dess skolfrågan
i dess helhet blivit löst. Chefen för ecklesiastikdepartementet har anslutit sig
till denna uppfattning.
I vissa yttranden har yppats tvekan beträffande lämpligheten av utredningens
förslag att det skulle föreligga skyldighet för folkskollärare och gymnastiklärare
att medverka vid skolutbildningen i brandskydd och olycksfallsvård.
Enligt min mening vore det ur många synpunkter lämpligast, om skolornas
ordinarie lärarpersonal kunde svara för undervisningen även i dessa
ämnen. Om denna personal icke besitter erforderlig kompetens för ändamålet,
böra emellertid i möjligaste mån tillhandahållas fackutbildade instruktörer.
Att så sker bör dock icke medföra att de ordinarie lärarna erhålla frihet
från att deltaga i undervisningen. De böra medverka om icke för annat så för
egen förkovran. Om fackutbildad instruktör icke kan tillhandahållas, bör
vederbörande lärare på egen hand så gott sig göra låter ombesörja utbildningen.
Jag förutsätter att liksom nu är fallet handledningar för lärarpersonalen
utfärdas. På grund av det anförda biträder jag utredningens förslag om
skyldighet för folkskollärare och gymnastiklärare att medverka vid ifrågavarande
utbildning.
En annan fråga är hur lärarpersonalen bör bibringas sådana kunskaper och
färdigheter att den kan utöva en verkligt effektiv instruktörsverksamhet. Såsom
utredningen föreslagit bör för detta ändamål utbildningen vid seminarier
och gymnastiska institut kompletteras. För redan befintlig lärarpersonal
torde böra anordnas frivilliga instruktörskurser. Jag har inhämtat att representanter
för skolöverstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, riksluftskyddsförbundet
och Röda korset enats om efter vilka riktlinjer och under vilka former
denna kursverksamhet bör ordnas. Deltagarna i sådan kurs böra av statsmedel
erhålla ersättning för förlorad arbetsinkomst samt dagtraktamente och
reseersättning.
Till dess lärarpersonalen erhållit erforderlig utbildning måste i stor utsträckning
anlitas speciella instruktörer. För ändamålet torde kunna användas
sådana till riksluftskyddsförbundet anslutna instruktörer, som hittills tagits i
anspråk för den grundläggande civilförsvarsutbildningen. Dessa skulle därigenom
sättas i tillfälle att underhålla sina färdigheter och bli i stånd att
bistå hemskyddsbefälet vid en eventuell massutbildning. Även sedan lärarpersonalen
utbildats bör det såsom utredningen föreslagit vara möjligt att
utnyttja utanför skolorna stående instruktörer.
2—lisa is Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 saml. 2 avel. Nr 40.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
Den föreslagna skolutbildningen synes böra planläggas av skolöverstyrelsen
i samråd med civilförsvarsstyrelsen.
Yad beträffar förslaget om tilläggsutbildning för 18-åriga kvinnor har
enligt vad jag erfarit den hittills bedrivna utbildningen i detta hänseende
genomgående omfattats med intresse. Som denna utbildningsform är av
stort värde anser jag att den bör bibehållas. Någon utvidgning av densamma
till att omfatta även en årsklass kvinnor i åldern 35—40 år bör enligt min
mening icke äga rum. Kvinnor i sagda ålder ha i stor utsträckning mycket
svårt att komma ifrån sina hemsysslor. Liksom utredningen anser jag att tillläggsutbildningen
bör avse endast dem som ha stadigvarande bostad eller
sysselsättning inom område eller byggnad för vilken särskilt civilförsvar
skall vara organiserat. Förutsättningar för anordnande av sådan utbildning
på andra håll torde saknas.
Beträffande frågan om utbildning i civilförsvarstjänst under värnpliktstjänstgöring
anser jag mig icke böra göra annat uttalande än att jag finner det
angeläget att sådan utbildning kommer till stånd.
Motionerna.
I motionerna 1: 268 och 11: 424 har beträffande utbildningen för hemskyddsändamål
anförts, att det enligt motionärernas åsikt vore ett minimikrav att
grundläggande utbildning meddelades åtminstone någon årsklass samt att det
borde övervägas, huruvida icke — förutom 18-åriga kvinnor — ytterligare någon
årsklass kvinnor borde erhålla tilläggsutbildning i sjukvård. Motionärerna
ha hemställt, att riksdagen vid prövningen av propositionen nr 81 måtte uttala
sig i anslutning till det sålunda anförda,
I motionerna 1: 269 och 11: 423 har yttrats bland annat: En planmässig utbildning
av vissa årsklasser inom hemskyddet vore i nuvarande läge av behovet
påkallad åtminstone i utsatta tätorter. — Yad departementschefen yttrat beträffande
angelägenheten av utbildning i civilförsvarstjänst under värnpliktstjänstgöring
förtjänade allt understöd. Därest efterutbildningsövningen för
de värnpliktiga mot förmodan slopades, måste frågan om den äldre manliga
befolkningens civilförsvarsutbildning upptagas från nya utgångspunkter. —
För det av reservanter inom civilförsvarsutredningen framförda förslaget om
utbildning i sjukvård — förutom av flickor — av en årsklass kvinnor i åldern
35—40 år talade i nuvarande läge ännu starkare skäl än när utredningens betänkande
framlades. Möjligen vore det lämpligare att denna utbildning förlädes
till åldern 40—45 år. Sjukvårdsutbildningen av flickor borde ske vid
20 års ålder och ökas till 15 eller 20 timmar. — Motionärerna ha hemställt, att
riksdagen måtte beakta vad sålunda anförts.
I motionerna 1: 270 och 11: 425 har yrkats, att riksdagen måtte avstyrka förslaget
om obligatorisk tilläggsutbildning i sjukvård för 18-åriga kvinnor.
Motionen 11: 430 utmynnar i yrkandet, att riksdagen måtte för sin del besluta,
att civilförsvarslagen skall erhålla giltighet endast till och med den
30 juni 1951.
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
19
Utskottet.
Med hänsyn till det moderna krigets karaktär får civilförsvaret anses vara
en oundgänglig del av det totala försvaret. Så länge den utrikespolitiska
situationen tvingar oss att hålla ett militärt försvar, måste vi även vidtaga
åtgärder för att i möjligaste män vidmakthålla produktionen och skydda
befolkningen i händelse av krig.
De efter civilförsvarslagens tillkomst vidtagna civilförsvarsåtgärderna ha
icke i allo varit ägnade att skapa intresse för civilförsvaret. Utskottet vill
uttala den förhoppningen, att genom ändamålsenliga åtgärder skapas förutsättningar
för ökat intresse hos allmänheten och att en verklig ansträngning
göres att inom ramen för beviljade medel bringa beredskapen inom civilförsvaret
på högsta möjliga nivå.
Enligt propositionen nr 81 böra civilförsvarsåtgärderna i stort sett bibehålla
sin hittillsvarande allmänna karaktär. I överensstämmelse härmed
föreslås på ett undantag när inga genomgripande ändringar i civilförsvarslagen.
Undantaget angår frågan om fördelningen av kostnaderna mellan
staten och kommunerna. Lagen bör enligt propositionen erhålla en icke
tidsbegränsad giltighet.
Utskottet finner ej skäl till erinran mot de föreslagna lagbestämmelserna.
Vid tillkomsten av lagen torde, såsom framgår av 1944 års riksdags ovan
återgivna yttrande, ha förutsatts att lagen efter den av riksdagen begärda
omprövningen skulle erhålla icke tidsbegränsad karaktär. Denna omprövning
har nu skett. Vi måste räkna med att under överskådlig framtid vara
nödsakade att upprätthålla ett civilförsvar. Hur detta vid olika tider bör
gestalta sig är det visserligen icke möjligt att nu bedöma, men det kan på
goda grunder antagas, att utformningen av civilförsvarslagen icke kommer
att i sådan grad påverkas av framtida erfarenheter på krigföringens område,
att det med hänsyn därtill kan bli fråga om en genomgripande omstöpning.
Det må särskilt anmärkas, att civilförsvarets uppgifter i lagen angivas i
ytterst allmänna ordalag, vilka utan lagändring tillåta en vittgående anpassning
av civilförsvarsåtgärderna efter ändrade förhållanden, samt att lagen i
fråga om organisationen endast lämnar vissa grundläggande bestämmelser.
Naturligtvis kan det liksom beträffande andra lagar bli erforderligt att vidtaga
ändringar i civilförsvarslagen. I propositionen har till och med förutsatts
att stadgandena om anordnande av skyddsrum kunna komma att revideras.
Det finns emellertid ej anledning att med hänsyn härtill göra lagens
giltighetstid begränsad.
I motionen II: 430 har såsom särskilt skäl för en sådan begränsning åberopats
att icke ens de krigsdeltagande länderna slutfört sina utredningar
angående civilförsvarets framtida organisation och att det därför icke vore
tillrådligt att här i landet låsa fast eu civilförsvarsorganisation av permanent
karaktär. I anledning härav må framhållas följande. Det i propositionen
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
nr 82 framlagda förslaget om en fastare utformning av civilförsvarsorganisationen
hänför sig uteslutande till civilförsvarsstyrelsen. En fast minimiorganisation
skulle utformas så att den — när omständigheterna det fordrade
och medgåve — utan väsentliga förändringar kunde utökas. Det förtjänar
anmärkas, att Kungl. Maj:t i propositionen nr 233 med hänsyn till det
skärpta utrikespolitiska läget äskat medel för en temporär sådan utökning.
Utskottet kan icke finna att tillskapandet av en fast minimiorganisation av
den angivna karaktären skulle ställa hinder i vägen för anpassning av organisationen
efter utvecklingen på anfalls- och försvarsteknikens område.
Beträffande frågan om civilförsvarslagens giltighetstid må ytterligare framhållas,
att lagen till en väsentlig del innehåller bestämmelser om skyldigheter
i olika hänseenden för kommuner och enskilda och att det måste
vara av värde att dessa skyldigheter fastslås i en mera slutgiltig form.
På skäl som ovan anförts tillstyrker utskottet, att civilförsvarslagen erhåller
en icke tidsbegränsad giltighet.
Beträffande de i propositionen nr 81 upptagna spörsmål som icke direkt
hänföra sig till civilförsvarslagens framtida bestånd och innehåll anser sig
utskottet endast böra göra följande uttalanden.
I fråga om den personella beredskapen har framlagts ett utbildningsprogram
avsett att stadfästas i administrativ ordning. I vad detta angår
personalen inom det allmänna civilförsvaret och verkskyddet har i propositionen
nr 233, vilken hänvisats till statsutskottet, äskats medel för genom -förande av programmet redan från och med nästa budgetår. Med hänsyn
härtill synes utbildningsfrågan i denna del böra i sin helhet bedömas av
statsutskottet. I det följande upptages därför endast spörsmålet om utbildningen
inom hemskyddet, i vilket avseende det föreslagna nya programmet
avsetts skola träda i kraft först från och med den 1 juli 1949.
Beträffande den omfattning i vilken utbildning tidigare bedrivits och innebörden
i förslaget får utskottet hänvisa till den föregående framställningen .
Ehuru utskottet hyser viss tveksamhet om möjligheten att på den väg
som föreslagits i propositionen nr 81 upprätthålla nöjaktig beredskap inom
hemskyddet, vill utskottet icke för närvarande förorda en mera omfattande
utbildningsplan. Som förslaget måste anses som ett minimum, avstyrker
utskottet bifall till det i motionerna I: 270 och II: 425 framställda yrkandet
om slopande av tilläggsutbildning i sjukvård för 18-åriga kvinnor.
Den obligatoriska utbildningen av andra än skolbarn, bör enligt utskottets
mening i möjligaste mån äga rum i civilförsvarets egen regi. Det inom
många civilförsvarsområden rådande bruket att luftskyddsförening eller länsförbund
av sådana föreningar efter avtal helt handhar utbildningen bör sålunda
inskränkas. Vid utbildningen bör emellertid anlitas därtill skickade,
av riksluftskyddsförbundet och dess underavdelningar utbildade instruktörer.
Utskottet anser i likhet med departementschefen angeläget att den manliga
befolkningen under värnpliktstjänstgöringen meddelas utbildning i civilförsvarstjänst.
21
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen att den obligatoriska
utbildningen bör i möjligaste mån kompletteras genom frivillig
sådan.
Beträffande frågan om modifiering i administrativ ordning av bestämmelserna
om anordnande av skyddsrum ba i den till statsutskottet hänvisade
propositionen nr 233 såsom förut anmärkts framlagts vissa förslag som av
vika från vad därutinnan förekommer i propositionen nr 81. Med hänsyn
härtill anser sig andra lagutskottet ej böra göra något uttalande i ämnet.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte med avslag å motionen II: 430 bifalla
propositionen nr 81;
B. att motionerna I: 268 och II: 424 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört;
C. att motionerna I: 269 och II: 423 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört; samt
D. att motionerna I: 270 och II: 425 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 8 juni 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Löfvander, Sten, Björkman,
Uhlén, Nerman och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Olovsson i Västerås, Ryberg, Larsson i
Östersund, Jacobsson i Igelsbo, Andersson i Eskilstuna, fru Ewerlöf, herrar
Lundberg och Andersson i Alfredshem.
Reservation
av herrar Björkman och Carl Eric Ericsson samt fru Ewerlöf, vilka beträffande
frågan om utbildning för liemskyddsändamål ansett, att utskottet bort
förorda, att riksdagen måtte uttala sig i överensstämmelse med vad som anförts
i motionerna I: 269 och II: 423.