Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om
fortsatt giltighet av samma lag, m. m., dels ock b
ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 april 1948 dagtecknad proposition, nr 212, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430)
om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.

1 samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft elva
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 353 av herr Heiding m. fl.,
nr 354 av herrar Holmbåck och Petersson,
nr 355 av herrar Hage och Johannesson,
nr 356 av herr Lindblom m. fl. och
nr 357 av herr Ericsson, Carl Eric, ävensom
inom andra kammaren
nr 513 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,
nr 514 av herr Eriksson i Stockholm,
nr 515 av fru Ewerlöf och fru Möller,
nr 516 av herrar Mosesson och Svensson i Ljungskile,
nr 517 av herr Adolfsson m. fl. och
nr 518 av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl.

Därjämte har utskottet i samband med propositionen till behandling förehaft
tre före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 227
av herr Hage samt motionerna i andra kammaren nr 209 av fru Västberg
m. fl. och nr 215 av herr Kempe m. fl.

1 motionen 1:227 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att det snarast möjligt ulredes, huruvida och på vilket sätt
en ändring av i motionen omnämnda bestämmelser i gällande hyreslag må

1 Rihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 33.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

komma till stånd för att nå det syfte, för vilket i motionen redogjorts. De
lagbestämmelser, som omnämnas i motionen, äro bestämmelserna i 3 kap.
7 och 8 §§ lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Motionärens
syfte med den ifrågasatta utredningen är att bereda hyresgäst möjlighet
att sätta annan i sitt ställe även utan hyresvärdens samtycke. Beträffande
det närmare innehållet i motionen får utskottet hänvisa till denna.

1 motionen II: 209 har hemställts, att »en lagändring av sådant innehåll
snarast kommer till stånd, att den av makarna, som fått vårdnaden om
samtliga de barn, som äro under 16 år, och vilken icke enligt hyresavtalet
''förhyr lägenheten, får sig tillerkänd rätt att övertaga den av makarna förut
gemensamt bebodda lägenheten».

I motionen II: 215 har föreslagits, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl Maj :t hemställa om framläggande av förslag till lagstiftning,
avseende rätt för kommunal myndighet i orter, där hyresregleringslagen är
tillämplig, att pröva hyresavtal, som efter lagstiftningens ikraftträdande ingås
beträffande där befintliga bostadslägenheter».

1 motionerna I: 353 och II: 513, vilka äro likalydande, har hemställts, att
»riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 212 om förlängning
och ändring av hyresregleringslagen måtte avslå 8 b §».

I motionerna I: 354 och II: 516, vilka äro likalydande, har hemställts, att
»riksdagen ville, med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 212, utesluta
den däri föreslagna regeln om rätt för hyresnämnden att förordna att
överlåtelse av lägenhet skall äga rum trots att hyresvärden vägrar att samtycka
till överlåtelsen».

I motionen I: 355 har hemställts, att »till den föreslagna § 8 b i lagen den
19 juni 1942 om hyresreglering m. m. göres ett tillägg av förslagsvis följande
lydelse:

Vill hyresgäst, som under en tid av minst fem år drivit affärsverksamhet
i för ändamålet under samma tid förhyrd lägenhet, i samband med överlåtelse
av verksamheten sätta annan hyresgäst i sitt ställe och vägrar hyresvärden
medgivande härtill, äger hyresnämnden efter framställning av hyresgästen
därom förordna, därest hyresvärdens vägran finnes vara obillig och
det för verksamheten avtalade eller betingade vederlaget icke kan anses
oskäligt.»

I motionerna I: 356 och II: 518, vilka äro likalydande, har hemställts, att
»riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 212 i vad densamma
avser överlåtelse av hyresrätt i samband med lägenhetsbyte».

I motionerna I: 357 och II: 515, vilka äro likalydande, har hemställts, att
»riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag i proposition nr 212 i vad detsamma
avser tillägg av en § 8 b till nuvarande hyresregleringslag samt ändring
av § 9».

I motionen II: 514 har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 212 måtte till den föreslagna 8 b § i hyresregleringslagen
foga ett tillägg av i huvudsak den innebörd som i motionen angivits. I motionen
framhålles, att enligt motionärens mening den föreslagna 8 b § i

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

3

hyresregleringslagen bör kompletteras med ett stadgande av innehåll, att
vad som där föreslås icke skall äga tillämpning där bostadslägenheten äges
av kooperativ förening, som uthyr lägenheterna med iakttagande av turordningsrätt,
vilken grundats på av medlemmarna gjorda inbetalningar till
föreningen, såvida inom föreningen finnes någon medlem med dylik turordningsrätt
vilken är beredd att på i övrigt gällande villkor förhyra lägenheten
i fråga.

Motionärerna i motionen II: 517 framhålla, att de i första hand önska
bifall till det i motionen II: 215 framlagda förslaget. I motionen II: 517
hemställes, att »den i propositionen föreslagna 8 b § i lagen om hyresreglering
erhåller följande lydelse:

Vill hyresgäst överlåta sin hyresrätt till annan men vägrar hyresvärden
att samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden förordna, att överlåtelsen
likväl må äga rum, såframt hyresvärden ej visar, att den till vilken
överlåtelsen skulle ske skäligen icke kan tagas för god såsom hyresgäst eller
att överlåtelsen eljest skulle medföra väsentlig skada eller olägenhet för
honom. Är lägenheten förhyrd till bostad och belägen i kommun, där kommunal
bostadsförmedling finnes anordnad, må förordnande meddelas endast
då fråga är om överlåtelse till hyressökande, som anvisats av den kommunala
bostadsförmedlingen, samt å andra orter efter hörande av det kommunala
organ, som handhaver förmedlingen av statliga tertiärlån.

I fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen skall vad i 7 § stadgas äga
motsvarande tillämpning.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen och
motionerna.

Framställning om förlängning av hyresregleringen m. m.

Statens hyresråd har i skrivelse den 21 november 1947 hemställt, att lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in. (hyresregleringslagen)
samt lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt (bostadsrättskontrollagen), vilka lagar gälla till och
med den 30 september 1948, måtte erhålla fortsatt giltighet till och med
den 30 september 1949. över hyresrådets framställning ha efter remiss
yttranden avgivits av socialstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och
hyresgästernas riksförbund.

Inom justitiedepartementet har i februari 1948 upprättats en promemoria
angående rätt i vissa fall att överlåta eller övertaga hyresrätt. I promemorian
behandlas dels frågan om överlåtelse av hyresrätt i samband med lägenhetsbyte
dels ock spörsmålet om makes rätt till lägenhet vid hem- eller
äktenskapsskillnad. Över promemorian jämte därvid fogat förslag till lag
om ändring i hyresregleringslagen ha efter remiss yttranden avgivits av
Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland,
socialstyrelsen, hyresrådet, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göte -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

borgs och Bohus län, länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges fastighetsägareförbund
och hyresgästernas riksförbund. Fastighetsägareförbundet har
vid sitt yttrande fogat utlåtande av Stockholms fastighetsägareförening.

Vidare har hyresgästernas riksförbund i skrivelse den 3 juni 1947 hemställt
om åtgärder för att hindra nedläggandet av hotell och pensionat,
över denna framställning ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,
hyresrådet och fastighetsägareförbundet.

Nu nämnda frågor jämte vissa närstående spörsmål ha upptagits till behandling
i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen,
vilka lagar gälla till och med den 30 september 1948, förlängas
med ett år.

Enligt förslaget öppnas vidare möjlighet för hyresgäst att även utan hyresvärdens
samtycke överlåta bostadslägenhet till annan i syfte att genom
byte erhålla annan bostad. Fråga om sådan överlåtelse prövas av hyresnämnd.
För att framställning härom skall kunna bifallas fordras att vägande
skäl tala för bytet och att hyresvärdens vägran att samtycka till överlåtelsen
finnes vara obillig.

Frågan om vilken av makar som efter hem- eller äktenskapsskillnad skall
äga nyttja en tidigare av makarna gemensamt disponerad bostadslägenhet
föreslås i propositionen skola lösas genom bodelning eller skifte mellan makarna.
Företräde skall härvid tillkomma den make, som med beaktande av
samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten. Då det avgörande,
som vid bodelningen eller skiftet vinnes mellan makarna, icke är
bindande för hyresvärden, föreslås därjämte att den företrädesberättigade
maken skall kunna av hyresnämnden berättigas inträda i rättsförhållandet
gentemot hyresvärden under förutsättning att detta icke kan anses obilligt.

Slutligen upptages i propositionen förslag om sådan ändring av hyresregleringslagen,
att — förutom bostadslägenheter — ej heller lägenheter
avsedda för hotell- eller pensionatrörelse må utan hyresnämndens tillstånd
uthyras eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål.

Den i motionen 11:215 berörda frågan om kommunal myndighets

prövning av hyresavtal.

Den i motionen II: 215 berörda frågan har vid flera tillfällen tidigare mer
eller mindre direkt varit föremål för överväganden.

I samband med hyresregleringslagens antagande vid 19b2 års riksdag var
frågan om obligatorisk kommunal bostadsförmedling och åtgärder i övrigt
för att skapa ökad trygghet för hyressökande familjer med barn föremål för
övervägande. Utskottet har redogjort närmare härför i sitt utlåtande nr 57
vid 1943 års riksdag, vartill utskottet får hänvisa (se s. 1—4).

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

5

I anslutning till det under krigsåren pågående arbetet med den ekonomiska
politikens utformning i syfte att motverka en skadlig prisstegring igångsattes
en utredning angående införande av behovsprövning å bostadsmarknaden.
Nämnda utredning omhänderhades av en inom finansdepartementet
tillkallad utredningsman, revisionssekreteraren Erik Hagbergh. Utredningsmannen
avlämnade till fullgörande av sitt uppdrag den 19 mars 1943 en
samma dag dagtecknad promemoria jämte utkast till lag om tillstånd att
hyra bostad (hyreslicens) in. in. Enligt utkastet skulle i vissa tätorter hyresavtal
beträffande bostadslägenhet icke få träffas, med mindre hyresnämnden
meddelat hyresgästen tillstånd att hyra bostad i orten. För lagutkastets
närmare innehåll har utskottet redogjort i sitt tidigare nämnda utlåtande
nr 57 till 1943 års riksdag, vartill utskottet även i detta sammanhang får
hänvisa (se s. 4—5). Yttrande över promemorian ha avgivits av socialstyrelsen,
statens hyresråd, statens byggnadslånebyrå och bostadssociala utredningen,
ävensom av Svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,
Hyresgästernas riksförbund och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund. I samtliga yttranden utom Stadsförbundets
avstyrktes utredningsmannens förslag i dess föreliggande skick.

Vid 1943 års riksdag hemställdes i motionerna nr 185 i första kammaren
av herr Hage och nr 131 i andra kammaren av herr Edberg m. fl., att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder
i syfte att bereda ökat skydd åt hyressökande familjer med barn, förslagsvis
genom införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling med anmälningsskyldighet
för hyresvärdar och förtursrätt för barnfamilj till hyresledig
lägenhet.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, hemställde i sitt utlåtande
nr 57, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1946 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Kempe in. fl. en
motion, nr 556, i vilken bl. a. föreslogs, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skulle hemställa om utarbetande av förslag till ändrad lagstiftning att
föreläggas riksdagen vid samma års höstsession, enligt vilken lagstiftning
kommunerna skulle åläggas att, i händelse bostadsförsörjningen inom kommunen
icke vore tillfredsställande, vidtaga åtgärder för dess förbättring
samt att upprätta kommunal bostadsförmedling och fastighetsägarna att
upplåta hvreslediga lägenheter till bostadssökande, som den kommunala bostadsförmedlingen
anvisade.

Statsutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt utlåtande nr 238,
alt vad i motionen anförts om lagstiftning rörande bland annat skyldighet
för kommuner alt vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsförsörjningen
icke borde i dåvarande läge påkalla åtgärd från riksdagens sida, samt hemställde,
att motionen i de delar, varom nu vore fråga, icke måtte bifallas.
Riksdagen biföll denna utskottets hemställan.

Vid 1947 års riksdag behandlade andra lagutskottet två motioner, nr 205
i första kammaren av herr Johannesson och nr 306 i andra kammaren av

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

herr Sköldin, i vilka motioner hemställdes, att riksdagen måtte besluta att
till Kungi Maj :t göra framställning om skyndsam utredning och förslag
dels rörande skärpt lagstiftning om skyldighet för fastighetsägare att anmäla
hyresledighet till den kommunala bostadsförmedlingen, dels rörande
införande av skyldighet för fastighetsägarna att av det hyressökande bostadsklientel,
som fanns anmält hos den kommunala bostadsförmedlingen,
söka och taga sina hyresgäster, dels ock rörande införande av bestämmelser,
som skapade större förutsättningar för familjer med barn att erhålla
bostad, dock med beaktande av den begränsning i denna fastighetsägarnas
skyldighet, som angavs i motionerna.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande nr 44 anförde utskottet bland
annat följande:

Ett i paragrafer utformat förslag om hyreslicens framlades redan 1943 i
den förut nämnda promemorian, som utarbetats av revisionssekreteraren
Hagbergh. Remissinstanserna underkände ganska enhälligt detta förslag
till lösning och skisserade i sina yttranden i flera fall andra inbördes olika
förslag till reglerande åtgärder. I motionerna ha nu lämnats andra uppslag
till ingripanden på hyresmarknaden, och i yttrandena över motionerna ha
ytterligare framkommit delvis ganska detaljerade utkast till ingripanden
efter nya linjer.

Samtliga mera genomtänkta förslag bygga på den tanken, att hyresvärdarnas
val av hyresgäster skall begränsas antingen till viss större eller
mindre grupp hyressökande eller till bestämd hyressökande. Därest t. ex.
hyresvärdarna ålades att som hyresgäster antaga familjer med barn, konime
en dylik åtgärd att i realiteten innebära, att ansvaret för denna grupps
bostadsförsörjning övervältrades på vissa enskilda medborgare. Dylika ingripanden
kunna befaras få åtminstone viss produktionshämmande verkan och
därigenom direkt motverka det primära intresset av ökad bostadsproduktion.

Vidare torde under alla omständigheter en ganska vidlyftig administrativ
apparat för handhavande av denna angelägenhet bliva erforderlig. Med hänsyn
till betydelsen av dylika avgöranden för den enskildes del måste ett
besvärsförfarande finnas. Tillika uppställa sig vissa ersättningsfrågor, därest
av det allmänna anvisad hyresgäst icke förmår fullgöra sina skyldigheter
gentemot hyresvärden.

Vad här anförts gäller också de av motionärerna föreslagna åtgärderna,
i den mån dessa kunna bliva verkningsfulla. Vad beträffar motionärernas
förslag om skärpt skyldighet för fastighetsägare att anmäla inträffade hyresledigheter
till kommunal bostadsförmedling ävensom att välja sina hyresgäster
bland de hyressökande, som finnas anmälda hos sådan bostadsförmedling,
kunna dylika åtgärder inte få någon som helst effekt isolerade
utan endast i förening med andra ingripanden.

Utskottet är, som av det nu anförda framgår, väl medvetet om de betydande
nackdelar, som ett ingripande från det allmännas sida på detta område
måste medföra. Dessa svårigheter få dock enligt ustkottets mening
icke leda till att man i alla lägen avstår från att vidtaga sådana åtgärder.

Barnfamiljerna, vilka redan under normala förhållanden äro mindre eftersökta
hyresgäster, komma vid en tilltagande bostadsbrist i en allt besvärligare
situation. Ur sociala och andra synpunkter kan det bliva nödvändigt
att på något sätt bispringa dylika familjer, som icke kunnat erhålla
bostad. Under vissa omständigheter måste såväl samhället taga på sig det

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

7

besvär och de kostnader, som äro förenade med åtgärder, vilka kunra behövas,
som enskilda hyresvärdar och andra hyressökande underkasta sig inskränkningar
i hittillsvarande avtalsfrihet, för att de mest trängande behoven
skola kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill synes det utskottet ni. a
tagas under övervägande, huruvida det bör uppgöras förslag till en bere •
skapslagstiftning, som på orter, där så erfordras, tillåter en behovsprövning
av de hyressökande och som giver en verklig företrädesrätt till hyreslediga
lägenheter åt vissa grupper.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännagiva
vad utskottet i utlåtandet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet.

Förhållandena på bostadsmarknaden äro sådana, att en förlängning av
hyresregleringen är nödvändig. Utskottet har därför icke något att erinra
mot de föreslagna förlängningarna av hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen.

Enligt gällande rätt får i allmänhet en hyresgäst icke utan hyresvärdens
samtycke överlåta sin lägenhet. I propositionen föreslås, att om en lägenhet
är förhyrd till bostad och hyresgästen vill sätta viss hyressökande i sitt ställe
för att genom byte i ett eller flera led erhålla annan bostad, men hyresvärden
vägrar att samtycka till överlåtelsen, skall, under vissa förutsättningar,
hyresnämnden äga att på framställning av hyresgästen förordna, att överlåtelsen
likväl må äga rum. Bestämmelse härom föreslås skola intagas i hyresregleringslagen
i en ny paragraf betecknad 8 b §. I motionerna 1:353,
I: 354, 1: 356, I: 357, II: 513, II: 515, II: 510 och II: 518 yrkas, att propositionen
i denna del måtte avslås.

Genom byte av lägenheter kunna i många fall vinnas betydande fördelar.
Under nuvarande bostadsbrist är det ofta endast genom lägenhetsbyte som
en hyresgäst kan erhålla en annan och för honom lämpligare bostad. Lägenhetsbyten
äro ägnade att motverka den stelhet på bostadsmarknaden, som är
en följd av bostadsbristen och den därav föranledda hyresregleringen. Eftersom
bostadsbristen i viss mån är ett fördelningsproblem följer härav, att
lägenhetsbyten äro önskvärda. I och för sig delar utskottet därför departementschefens
uppfattning, att lägenhetsbyten böra underlättas. Utskottet är
emellertid icke övertygat om lämpligheten av den förslagna lagstiftningen
beträffande lägenhetsbyten. Såsom ovan angivits har enligt gällande lagstiftning
en hyresvärd möjlighet att förhindra en hyresgästs lägenhetsbyte.
Departementschefen har i proposilionen framhållit, att det funnes anledning
till antagande, att hyresvärdarna som regel visat förståelse för hyresgästernas
önskemål på denna punkt. Delta torde också vara riktigt. I propositionen
saknas däremot hållpunkter för att bedöma i vilken utsträckning hyresvärdar
utan bärande skäl förhindrat i och för sig önskvärda byten. I den
till grund för propositionen inom justitiedepartementet upprättade promemorian
uppgives endast, att det ej sällan inträffat, att hyresvärden vägrat

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

sitt samtycke, ehuru någon befogad anmärkning icke kunnat riktas mot den
ifrågasatta nya kontrahenten i hyresförhållandet. Departementschefen har
härom i propositionen uttalat, att det givetvis förekommit fall, då hyresvärden
vägrat att samtycka till en ifrågasatt överlåtelse, och att uppenbarligen
hyresvärden stundom kan ha haft giltig anledning härtill men att i andra fall
hans avslag kan ha skett utan bärande skäl.

Propositionen ger föga ledning för att bedöma behovet av den föreslagna
lagstiftningen om lägenhetsbyten. Det är också svårt att avgöra, om vinsten
av den föreslagna lagstiftningen står i rimlig proportion till lagstiftningens
obestridliga nackdelar. Redan nu torde det icke vara helt ovanligt, att en
hyresgäst betingar sig otillåten ersättning i samband med lägenhetsbyte.
Sådana olagliga transaktioner skulle säkerligen öka i omfattning, om den
föreslagna rätten till lägenhetsbyte genomfördes. Denna utveckling skulle
givetvis bli till förfång för lojala hyresgäster och hyresgäster med begränsade
ekonomiska resurser. Den föreslagna lagstiftningen torde också komma
att förorsaka hyresnämnder och statens hyresråd betydligt ökat arbete. Enligt
utskottets mening ha övervägande skäl för den föreslagna lagstiftningen
rörande hyresgästs bytesrätt icke kunnat åberopas. Utskottet förordar därför,
att Sb § utgår ur den föreslagna lagen om ändring i hyresregleringslagen
in. m. Detta medför redaktionella jämkningar i andra delar av lagtexten och
i lagens rubrik. Om 8 b § i förslaget utgår, blir den föreslagna ändringen i
20 § hyresregleringslagen obehövlig.

Vid detta ställningstagande har utskottet utgått ifrån, att hyresvärdarna
i regel icke utan bärande skäl förhindra i och för sig önskvärda lägenhetsbyten.
Skulle det visa sig, att hyresvärdarna i mera nämnvärd omfattning
utan godtagbara skäl motsätta sig lägenhetsbyten, får frågan om hyresgästs
rätt till sådana byten tagas upp till förnyat övervägande. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

1 motionen 11:514 framställes yrkande om ett tillägg till den i propositionen
föreslagna 8 b § i syfte att från paragrafens tillämpningsområde undantaga
bostadslägenheter, som ägas av kooperativa föreningar. Av principiella
skäl skulle det enligt utskottets mening knappast vara möjligt att
bifalla detta yrkande. Då emellertid utskottet förordat, att 8 b § skall utgå ur
lagförslaget, saknar utskottet anledning att upptaga frågan om det föreslagna
undantaget för kooperativa föreningar till närmare behandling.

Det i propositionen framlagda förslaget om rätt till överlåtelse av lägenhet
utan hyresvärdens samtycke avser endast bostadslägenheter. I motionen
1:355 föreslås, att i hyresregleringslagen införes en bestämmelse av det
innehåll, att en hyresgäst, som driver affärsrörelse i för ändamålet förhyrd
lägenhet, under vissa förutsättningar skall få lov att utan hyresvärdens
samtycke överlåta hyresrätten till affärslägenheten i samband med överlåtelse
av rörelsen. Motionärerna avse att åstadkomma bättre möjligheter
för en affärsdrivande hyresgäst att vid överlåtelse av rörelsen erhålla ersättning
för den goodwill, som hyresgästen kan ha förvärvat. Denna fråga
är komplicerad och svårlöst. Frågan får inte förenklas så, att den endast

Andra lagutskottets utlåtande nr 33. J

ses ur nuvarande hyresgästers synpunkt. Vederbörlig hänsyn får även tagas
till hyresvärdarnas berättigade intressen. Den av motionärerna föreslagna
lösningen kan icke anses tillfredsställande. Motionärernas förslag innebär i
realiteten, att nuvarande hyresgäster till affärslägenheter skulle få tillfälle
att utnyttja den rådande lägenhetsbristen på ett sätt, som står i strid mot
hyresregleringslagens syfte. Visserligen föreslå motionärerna, att överlåtelse
av af färslägenhet mot hyresvärdens vilja skall få ske endast om det för
rörelsen betingade eller avtalade vederlaget icke kan anses oskäligt, men
detta villkor utgör enligt utskottets mening icke något tillförlitligt hinder för
en hyresgäst att på ett otillbörligt sätt utnyttja rätten att överlåta af färslägenheten.
Det blir svårt att avgöra vad som kan anses vara skäligt vederlag
vid överlåtelse av en rörelse. Därjämte får man icke bortse från att
kontrahenterna vid en affärsöverlåtelse i syfte att få till stånd överlåtelse
av lägenheten kunna uppge lägre vederlagssumma än som faktiskt skall
utgå. Utskottet kan icke tillstyrka det i motionen 1:355 framlagda förslaget.

I motionen 11:215 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa om förslag till lagstiftning avseende rätt för kommunala
myndigheter i orter, där hyresregleringslagen är tillämplig, att pröva hyresavtal
som efter lagstiftningens ikraftträdande ingås beträffande där befintliga
bostadslägenheter. Detta förslag berör en under nu rådande bostadsbrist
synnerligen viktig fråga, nämligen frågan om att fördela det
förefintliga beståndet av hyreslägenheter på ett sådant sätt, att det — ur
social synpunkt sett — blir så tillfredsställande utnyttjat som möjligt. Emellertid
bli åtgärder för lösande av denna fördelningsfråga med nödvändighet
förenade med väsentliga nackdelar. Det kan icke undvikas, att betydande
inskränkningar i de enskildas avtalsfrihet måste göras, en vidlyftig administrativ
apparat blir erforderlig o. s. v. Vid 1947 års riksdag framhöll utskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 44, att utskottet vore väl
medvetet om de betydande nackdelar, som ett ingripande från det allmännas
sida på detta område måste medföra. Dessa svårigheter finge dock enligt
utskottets mening icke leda till att man i alla lägen avstode från att vidtaga
sådana åtgärder. Barnfamiljer, som redan under normala förhållanden
vore mindre eftersökta hyresgäster, komme vid en tilltagande bostadsbrist
i en allt besvärligare situation. Ur sociala och andra synpunkter kunde det
bli nödvändigt att bispringa dylika familjer, som icke kunnat erhålla bostad.
Under vissa omständigheter måste såväl samhället taga på sig det besvär
och de kostnader, som vore förenade med åtgärder, vilka kunde behövas,
som enskilda hyresvärdar och andra hvressökande underkasta sig
inskränkningar i hittillsvarande avtalsfrihet, för att de mest trängande behoven
skulle kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill syntes det utskottet böra
tagas under övervägande, huruvida det borde uppgöras förslag till en beredskapslagstiftning
som på orter, där så erfordrades, tilläte en beliovsprövning
av de hyressökande och som gåve en verklig företrädesrätt till
hyreslediga lägenheter åt vissa grupper. På utskottets hemställan tillkänna -

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

gav riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t vad utskottet anfört. Av uttalanden
som departementschefen gjort i propositionen nr 212 framgår, att
Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på föreliggande problem. Med
hänsyn härtill och med hänsyn till innehållet i den ovan omnämnda skrivelsen
finner utskottet det icke erforderligt att riksdagen nu gör någon
framställning till Kungl. Maj :t i denna fråga. Utskottet avstyrker därför
motionen 11:215. Härvid förutsätter emellertid utskottet, att Kungl. Maj :t
följer utvecklingen på bostadsmarknaden med uppmärksamhet och att
Kungl. Maj :t, om utvecklingen föranleder därtill, för riksdagen framlägger
förslag till åtgärder för att säkra tillgången på bostäder för dem, som äro
i störst behov därav.

Motionärerna i motionen II: 517 framhålla, att de i första hand önska bifall
till det i motionen II: 215 framställda yrkandet. I andra hand föreslås,
att den i propositionen föreslagna 8 b § i hyresregleringslagen får det innehåll,
att om hyresgäst vill överlåta sin hyresrätt till annan men hyresvärden
vägrar att samtycka till överlåtelsen, skall hyresnämnden äga förordna,
att överlåtelsen likväl må äga rum, såframt hyresvärden ej visar,
att den till vilken överlåtelsen skulle ske icke skäligen kan tagas för god
såsom hyresgäst eller att överlåtelsen eljest skulle medföra väsentlig skada
eller olägenhet för honom. År lägenheten förhyrd till bostad och belägen i kommun,
där kommunal bostadsförmedling finnes, må dock — enligt förslaget
i motionen II: 517 — förordnande meddelas endast då fråga är om överlåtelse
till hyressökande, som anvisats av den kommunala bostadsförmedlingen,
och å andra orter endast efter hörande av det kommunala organ,
som har hand om förmedlingen av statliga tertiärlån. I den mån detta förslag
avser andra lägenheter än bostadslägenheter får utskottet hänvisa till
vad utskottet anfört i samband med behandlingen av det i motionen I: 355
framställda yrkandet. Den föreslagna bestämmelsen att förordnande om
överlåtelse utan hyresvärdens samtycke endast finge ske, då fråga vore om
överlåtelse till hyressökande, som anvisats av kommunal bostadsförmedling,
kan synas lämplig ur bostadssocial synpunkt men skulle förmodligen — om
bestämmelsen skulle ha någon bostadssocial effekt — nedbringa antalet
överlåtelser till ett minimum och göra lagstiftningen om hyresgästs rätt att
överlåta lägenhet betydelselös. Utskottet avstyrker motionen 11:517.

I motionen I: 227 begäres utredning av frågan om hyresvärds skyldighet
att medgiva hyresgäst att överlåta förhyrd lägenhet. Till den del den begärda
utredningen avser bostadslägenheter får den anses ha blivit verkställd
i samband med tillkomsten av propositionen nr 212. Till den del den begärda
utredningen avser affärslägenheter får utskottet hänvisa till vad utskottet
anfört här ovan. Utskottet avstyrker motionen 1:227.

Enligt 9 § hyresregleringslagen gäller för närvarande, att lägenhet, som den
1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den blivit färdigställd, var avsedd
att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, ej må utan hyresnämndens
tillstånd uthyras eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål
än det sålunda avsedda. I propositionen föreslås ett tillägg till 9 § hyres -

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

regleringslagen i syfte att förhindra att lägenhet, som den 1 juni 1948 eller vid
senare färdigställande var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas för
hotell- eller pensionatrörelse, utan hyresnämndens tillstånd uthyres eller
av ägaren tages i bruk för väsentligen annat ändamål än nu sagts. I motionerna
I: 357 och II: 515 yrkas avslag på det i propositionen föreslagna tilllägget
till 9 § hyresregleringslagen. Motionärerna framhålla, att det är priskontrollnämndens
vägran att medgiva hotellen och pensionaten att taga ut
sina ökade kostnader i form av höjda priser som orsakat att hotell och pensionat
förvandlats till kontorslokaler och att riksdagen bör avslå förslaget
om ändring i 9 § hyresregleringslagen för att därigenom från priskontrollnämndens
sida tvinga fram en rimlig kompensation för kostnadsökningarna.
Utskottet kan icke dela motionärernas uppfattning i denna del. För att
hindra att tendensen att förvandla hotell och pensionat till kontorslokaler
sprider sig, är det nödvändigt att den i propositionen föreslagna lagändringen
i 9 § hyresregleringslagen genomföres. Utskottet tillstyrker därför det
i propositionen framlagda förslaget till ändring i 9 § hyresregleringslagen.

I propositionen föreslås slutligen i syfte att reglera makes rätt till lägenhet
vid upplösning av äktenskap en lag med vissa bestämmelser om hyresrätt
vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. m. samt ändringar i 8 a §
hyresregleringslagen. Dessa förslag föranleda ingen erinran från utskottets
sida. Den begäran om lagändring, som framställts i motionen II: 209, får
anses ha blivit uppfylld genom den i propositionen föreslagna lagstiftningen
om makes rätt till lägenhet vid upplösning av äktenskap.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande
proposition, nr 212, framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag
icke kunnat i oförändrat skick antagas —• måtte för sin del
antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Lag

angående ändring i lagen den 19
juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. in., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a,
9 och 20 §§ lagen den 19 juni 1942
om hyresreglering m. m.1 skola er 1

Lydelsen av 8 a § se SFS 1946: 87; senaste
lydelsen av 9 § se SFS 1943: 112 och av 20 §
se SFS 1947: 142.

(Utskottets förslag:)

Lag

angående undrad lydelse av 8 a
och 9 §§ lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. in., så
ock om fortsatt giltighet av samma
lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a
och 9 §§ lagen den 19 juni 1942
om hyresreglering m. in.1 skola er 1

Lydelsen av 8 a § se SFS 1946: 87; senaste
lydelsen av 9 § se SFS 1943: 112.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

hålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att i lagen skall införas
en ny paragraf, betecknad 8 b §, av
nedan angiven lydelse, dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 25
april 1947 (nr 142) gäller till och
med den 30 september 1948, skall
äga fortsatt giltighet till och med
den 30 september 1949.

(Utskottets förslag:)

hålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att samma lag,
vilken enligt lag den 25 april 1947
(nr 142) gäller till och med den 30
september 1948, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september
1949.

8 a §.

Skall hyresförhållande beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller
flera gemensamt, upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon
av dem, och vägrar hyresvärden annan, som har del i hyresrätten, att
övertaga lägenheten, äger hyresnämnden på framställning av den senare
förordna därom, såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig.

Vill make----i hyresrätten.

Har make genom bodelning eller skifte i anledning av äktenskapets återgång,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad tillagts hyresrätten till lägenhet,
som av andra maken eller av båda makarna är förhyrd till bostad för
gemensamt bruk, och vägrar hyresvärden den förre att övertaga lägenheten,
äger hyresnämnden på framställning förordna därom, såframt hyresvärdens
vägran finnes vara obillig.

1 fråga om hyresvillkoren vid övertagande av lägenhet enligt bestämmelserna
här ovan skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning varom förmäles i första eller andra stycket skall göras
inom fjorton dagar från det hyresvärden i samband med uppsägning eller
eljest tydligt meddelat sökanden, att hyresförhållandet skall upphöra. Skall
i fall som avses i tredje stycket hyresförhållandet upphöra, skall ock framställning
som där sägs göras inom nämnda tid.

8 b §.

År lågenhet förhyrd till bostad och
vill hyresgästen sätta viss hyressökande
i sitt ställe för att genom byte,
i ett eller flera led, erhålla annan
bostad, men vägrar hyresvärden att
samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden
på framställning av hyresgästen
förordna, att överlåtelsen
likväl må äga rum inom viss av
nämnden bestämd tid, såframt hyresrätten
ej är förverkad samt vä -

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

gande skäl tala för bytet och hyresvärdens
vägran finnes vara obillig.

I fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen
skall vad i 7 § stadgas äga
motsvarande tillämpning.

9 §■

Lägenhet, som den 1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den
blivit färdigställd, var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad,
så ock lägenhet, som den 1 juni 1948 eller vid senare färdigställande
var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse,
må ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller av ägaren tagas
i bruk för väsentligen annat ändamål än nu sagts.

Hyresnämnden äger —--- möblerat skick.

20 §.

Hyresnämndens beslut — — —
nämndens beslut.

Part, som---stycket sägs.

Nämndens beslut utom i ärende
som avses i 8 b § skall, om ej hyresrådet
annorlunda förordnar, lända
till efterrättelse utan hinder av anförda
besvär. I vad beslutet avser
förfluten tid skall vad nu sagts dock
gälla allenast såvitt fråga är om besvär
av den som vid beslutet upphört
eller sedermera upphör att vara hyresvärd
eller hyresgäst beträffande
lägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1948
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1948, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 juni 1948 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1948 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1948, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juni
1948. Förordnande varom i nämnda paragraf tredje stycket sägs må icke
meddelas, om hyresförhållandet upphört före den 1 juni 1948.

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19
juni 1942 om hyresreglering m. m. skola äga tillämpning i viss ort, äger
Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna
skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som
Konungen bestämmer.

B. att riksdagen måtte antaga följande två genom förevarande
proposition, nr 212, framlagda förslag till

Lag

angående fortsatt gilligliet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 25 april
1947 (nr 143) gäller till och med den 30 september 1948, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september 1949.

L ag

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller
äktenskapsskillnad m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet till bostad för gemensamt
bruk och går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad
mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten till lägenheten,
ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning
eller skifte tilläggas endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma
den make som med beaktande av samtliga omständigheter kan anses
bäst behöva lägenheten.

Angående rätt för make som hyresrätten sålunda tillagts att i vissa fall
övertaga lägenheten, ehuru hyresvärden icke samtyckt därtill, stadgas i
lagen om hyresreglering m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948 och gäller till och med den 30
september 1949. Har bodelning eller skifte påkallats under lagens giltighetstid,
skall även därefter vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å
bodelningen eller skiftet.

Lagen skall icke äga tillämpning då äktenskapet gått åter eller hemskillnad
eller äktenskapsskillnad vunnits före lagens ikraftträdande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

15

C. att motionerna 1:353, 1:354, 1:355, 1:356, 1:357,
11:513, 11:514, 11:515, 11:516, 11:517 och 11:518 måtte
anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt;

D. att motionen II: 209 måtte anses besvarad genom vad
utskottet under A. och B. hemställt;

E. att motionen I: 227 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; och

F. att motionen II: 215 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Hage,
Uhlén, Nerman, Carl Eric Ericsson och Wahlund;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg*, Larsson
i Östersund, Jacobsson i Igelsbo*, fru Västberg*, fru Ewerlöf, herrar Lundberg
och Holmberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Olovson i Västerås och Larsson i Östersund;

2) beträffande utskottets hemställan under A. av herr Carl Eric Ericsson
och fru Ewerlöf, vilka anfört:

I 9 § nu gällande hyresregleringslag stadgas, att bostadslägenhet ej utan
tillstånd av hyresnämnd må tagas i bruk för annat ändamål. I propositionen
nr 212 föreslås, att detta förbud skall omfatta även hotell och pensionat. Utskottet
tillstyrker propositionen i denna del. Såsom framgår av motionerna
I: 357 och II: 515 yrka vi avslag på den i propositionen föreslagna ändringen
i 9 § hyresregleringslagen. Vi anse nämligen, att departementschefen och utskottet
delvis felbedömt anledningen till att hotell och pensionat i viss utsträckning
under senare tid omändrats till kontorslokaler. Detta beror en -

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 33: reservationer.

ligt vår uppfattning ej »framför allt på personalsvårigheter», även om sådana
i sin mån medverka, utan huvudsakligast på att denna verksamhet
till följd av stark begränsning å rumspriserna ofta ej kan bedrivas utan förlust.
Vi anse ej, att det är riktigt, att en viss grupp medborgare i samhället,
i detta fall innehavare av hotell- och pensionatrörelser, skall med tillhjälp
av lagen tvingas att driva sin rörelse med förlust. De kunna visserligen
lägga ned sin verksamhet men stå då med sina ofta till höga priser förhyrda
lägenheter, vilka de ej tillåtas disponera för annat ändamål.

Den välbehövliga ökning i rumsbeståndet för den resande allmänheten,
som det här gäller, bör man söka åstadkomma på annat sätt än genom en
ny restriktiv lagstiftning, som måhända endast till en ringa del kommer att
fylla sitt ändamål. Man bör enligt vår mening i stället vidtaga positiva åtgärder
i syfte att få fram den rumsreserv som otvivelaktigt finnes i våra
storstäder. Man bör vidare tillse, att priskontrollen icke göres sådan, att
den förhindrar en på sund ekonomisk grundval bedriven hotell- och pensionatrörelse.
Det torde även finnas andra möjligheter att erhålla en ökad
tillgång på resanderum.

Vi hemställa därför,

att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande
proposition, nr 212, framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag icke
kunnat i oförändrat skick antagas -—• måtte för sin del antaga
följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 a § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 25 april 1947 (nr 142) gäller till och med
den 30 september 1948, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september
1949.

8 a §.

Skall hyresförhållande beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller
flera gemensamt, upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon
av dem, och vägrar hyresvärden annan, som har del i hyresrätten, att övertaga
lägenheten, äger hyresnämnden på framställning av den senare förordna
därom, såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig.

Vill make---i hyresrätten.

Har make genom bodelning eller skifte i anledning av äktenskapets återgång,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad tillagts hyresrätten till lägen -

J Lydelsen av 8 a § se SFS 1946:87.

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 17

het, som av andra maken eller av båda makarna är förhyrd till bostad för
gemensamt bruk, och vägrar hyresvärden den förre att övertaga lägenheten,
äger hyresnämnden på framställning förordna därom, såframt hyresvärdens
vägran finnes vara obillig.

I fråga om hyresvillkoren vid övertagande av lägenhet enligt bestämmelserna
här ovan skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning varom förmäles i första eller andra stycket skall göras
inom fjorton dagar från det hyresvärden i samband med uppsägning eller
eljest tydligt meddelat sökanden, att hyresförhållandet skall upphöra. Skall
i fall som avses i tredje stycket hyresförhållandet upphöra, skall ock framställning
som där sägs göras inom nämnda tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1948
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1948, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 juni 1948 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1948 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1948, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juni
1948. Förordnande varom i nämnda paragraf tredje stycket sägs må icke
meddelas, om hyresförhållandet upphört före den 1 juni 1948.

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19
juni 1942 om hyrsreglering in. in. skola äga tillämpning i viss ort, äger
Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna
skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som
Konungen bestämmer.

3) beträffande utskottets hemställan under A. av herr Holmberg, som
anfört:

Enligt min mening innebär Kungl. Maj :ts förslag till lagstiftning om lägenhetsbyten
icke tillräckliga garantier för att ledigblivna bostäder upplåtas
på ett med hänsyn till behovet och ur samhällets synpunkt önskvärt
och riktigt sätt. Samma invändning kan göras mot det i motionen 11:514
framställda yrkandet.

Mot ett bifall till propositionen i detta avseende vill jag framhålla, att
den föreslagna bestämmelsen om lägenhetsbyten kan komma att leda till
att mindre bemedlade familjer på grund av rådande höga hyrespriser av ekonomiska
skäl låta sig förledas till att sänka sin bostadsstandard och att i
övrigt behovssynpunkter och andra sociala skäl kunna komma att förbises
vid lägenhetsbyten.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt 2 avd. Nr 33.

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

I motionen 11:215 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa om förslag till lagstiftning avseende rätt för kommunala
myndigheter i orter, där hyresregleringslagen är tillämplig, att pröva hyresavtal
som efter lagstiftningens ikraftträdande ingås beträffande där befintliga
bostadslägenheter. Detta förslag berör en under nu rådande bostadsbrist
synnerligen viktig fråga, nämligen frågan om att fördela det förefintliga
beståndet av hyreslägenheter på ett sådant sätt, att det — ur social
synpunkt sett — blir så tillfredsställande utnyttjat som möjligt.

För att uppnå detta syfte bör man enligt min mening icke låta avskräcka
sig därav, att vissa inskränkningar i de enskildas avtalsfrihet måste vidtagas.
Av uttalanden som departementschefen gjort i propositionen 212
framgår, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på föreliggande
problem. Med hänsyn härtill är det icke erforderligt, att riksdagen nu gör
någon ytterligare framställning till Kungl. Maj :t i denna fråga. Därvid förutsättes
emellertid, att Kungl. Maj :t följer utvecklingen på detta område
med uppmärksamhet och snarast undersöker möjligheten att åstadkomma
bättre förhållanden på bostadsmarknaden genom sådana åtgärder, som föreslagits
av Stockholms stad och i motionen II: 215.

I likhet med motionärerna i motionen II: 517 anser jag emellertid, att bestämmelsen
om lägenhetsbyten bör omformas så, att de kommunala myndigheter,
som ha att ansvara för medborgarnas bostadsförsörjning, få möjlighet
att öva inflytande på bytesfrågornas avgörande.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen — med förklarande att riksdagen funnit
viss ändring böra vidtagas i det genom förevarande proposition,
nr 212, framlagda förslaget till lag angående ändring
i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in.,
så ock om fortsatt giltighet av samma lag — måtte för sin
del antaga nämnda förslag med den ändringen, att den
förslagna 8 b § erhåller följande lydelse:

8 b §.

Vill hyresgäst överlåta sin hyresrätt till annan men vägrar hyresvärden
att samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden förordna, att överlåtelsen
likväl må äga rum, så framt hyresvärden ej visar, att den till vilken överlåtelsen
skulle ske skäligen icke kan tagas för god såsom hyresgäst eller
att överlåtelsen eljest skulle medföra väsentlig skada eller olägenhet för
honom. Är lägenheten förhyrd till bostad och belägen i kommun, där kommunal
bostadsförmedling finnes anordnad, må förordnande meddelas endast
då fråga är om överlåtelse till hyressökande, som anvisats av den kommunala
bostadsförmedlingen, samt å andra orter efter hörande av det kommunala
organ, som handhaver förmedlingen av statliga tertiärlån.

I fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen skall vad i 7 § stadgas äga
motsvarande tillämpning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 19

4) av herrar Hage och Uhlén, vilka inom utskottet yrkat bifall till propositionen
även i den del av densamma, som gäller hyresgästs rätt till lägenhetsbyte,
och därför ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:

Förhållandena på bostadsmarknaden--— (lika med utskottet)--- —

och bostadsrättskontrollagen.

Enligt gällande —---- (lika med utskottet)---måtte avslås.

Genom byte av lägenheter kunna i många fall vinnas betydande fördelar.
Under nuvarande bostadsbrist är det ofta endast genom lägenhetsbyte som
en hyresgäst kan erhålla en annan och för honom lämpligare bostad. Lägenhetsbyten
äro ägnade att motverka den stelhet på bostadsmarknaden, som är
en följd av bostadsbristen och den därav föranledda hyresregleringen. Eftersom
bostadsbristen i viss mån är ett fördelningsproblem följer härav, att
lägenhetsbyten äro önskvärda. På grund härav delar utskottet departementschefens
uppfattning, att lägenhetsbyte bör underlättas på det sätt,
som föreslagits i propositionen.

I nämnda proposition har sistnämnda förslag motiverats bl. a. därmed,
att statsrådet kommit till den uppfattningen, att planerade lägenhetsbyten
i en viss utsträckning avvisats av resp. hyresvärdar även i sådana fall, där
detta skett utan bärande skäl. Samtidigt har dock i propositionen framhållits,
att det funnes anledning till antagande, att hyresvärdarna som regel
visat förståelse för hyresgästernas önskemål på denna punkt. Detta
torde också vara riktigt.

För sin del anser utskottet — i likhet med statsrådet — att redan den
omständigheten, att det kunnat påvisas, att planerade lägenhetsbyten av här
nämnt slag av hyresvärden i vissa fall avvisats, utgör ett vägande motiv för
en kristidslagstiftning av här nämnt slag, och detta särskilt med hänsyn
därtill, att vårt land befinner sig i en situation med en rent katastrofal bostadsbrist
i flertalet städer m. fl. samhällen.

Givetvis skulle det ha varit önskvärt, om till grund för en sådan lagstiftning
som den här föreslagna kunnat läggas en grundlig utredning,
varigenom kunnat siffermässigt mera definitivt konstateras, i vilken utsträckning
ett nekande från hyresvärdarnas sida till planerade bostadsbyten
ägt rum, på sådant sätt att detta kunnat anses obilligt. Det torde emellertid
av naturliga skäl vara mycket svårt — då det gäller ett sådant område
som detta och då det även gäller att i varje fall slå fast om nekandet
kunnat anses som obilligt — att här förebringa en övertygande siffermässig
redovisning, omfattande alla de samhällen, som skulle beröras av en
lagstiftning av detta slag. Utskottet finner sig på denna punkt kunna hysa
fullt förtroende till vad som i den till grund för propositionen inom justitiedepartementet
upprättade promemorian uppgivits, nämligen att det ej
sällan inträffat, alt hyresvärden vägrat sitt samtycke till framförda framställningar
från hyresgäster om lägenhetsbyten.

På grundvalen av nämnda promemoria har departementschefen kommit
till den uppfattningen, att hyresvärden understundom kan ha haft giltig

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

anledning till ett nekande, men att i andra fall hans avslag kan ha skett
utan bärande skäl. Man kan ha anledning utgå ifrån att detta påstående
grundar sig på erfarenheter från håll, där man sedan en tid tillbaka sysslat
med dessa spörsmål, exempelvis från de många hyresgästföreningarna, utspridda
runt om i landet och omfattande cirka 150 000 organiserade hyresgäster,
sammanslutna i en riksorganisation, Hyresgästernas riksförbund,
vilken sammanslutning i princip tillstyrkt förslaget. Härtill kommer att
bl. a. följande tillfrågade institutioner även tillstyrkt eller icke haft något
att erinra mot förslaget, nämligen socialstyrelsen — som haft att här bevaka
de sociala synpunkterna — en hovrätt, en minoritet av tre medlemmar
i hyresrådet samt slutligen lagrådet, vars yrkande om några mindre
justeringar i lagtexten iakttagits vid den slutliga utformningen av förslaget.
I dessa tillstyrkanden torde kunna ligga en antydan därom, att från
nämnda institutioners sida det ansetts, att det utredningsmaterial, som föreli§§er
i denna fråga, kan anses vara tillräckligt för att därpå grunda en
lagstiftning.

Med utgångspunkt från vad här anförts vill utskottet alltså framhålla,
att detta ej kunnat tillägna sig den uppfattningen, att en i vissa motioner
påstådd bristande utredning och frånvaron av tillräckligt bevismaterial
motiverar ett avslag — ett avslag som för övrigt kan tänkas komma att
stimulera hyresvärdarnas benägenhet att neka till skeende framställningar
om lägenhetsbyten. Åtminstone anser utskottet, att de synpunkter, vilka i
propositionen anförts för ett bifall till densamma på denna punkt, väga
tyngre än de motiv, som anförts för ett avslag.

Här vill utskottet särskilt framhålla, att ett bifall till förslaget torde kunna
i någon mån medverka till, att det åstadkommes någon ändring i det nu
existerande missförhållande, som består däri, att arbetare och andra löntagare,
vilka förflyttats till en ny arbetsplats, ofta på grund av bostadsbristen
tvingas leva borta från sin familj och sitt hem med därmed följande
ökade kostnader. Det torde vara ett betydande allmänt intresse, att åtminstone
något försökes för alt i någon mån åstadkomma ändring i nämnda
hänseende.

Härutöver anser sig utskottet — som motiv för att detsamma ej kan tillstyrka
de framförda motionerna om avslag på lägenhetsbytesförslaget (§ 8 b
i propositionen) — böra understryka, vad som även framhålles i propositionen,
nämligen att ett negativt ställningstagande till bytesrätten icke är
ägnat att i allmänhet leda till »en större rörlighet» inom bostadsmarknaden
eller till någon fördel för hyresvärdarna, så att de skulle få någon avsevärt
större möjlighet att uthyra den avvisade bytessökandens lägenhet till annan
hyresgäst, som av en eller annan anledning kunde te sig mera acceptabel
för hyresvärden. Tvärtom torde följden av en sådan negativ inställning
bli, att resp. bytessökande icke våga flytta ur sina resp. bostäder, utan
sitta kvar i dessa. Härigenom torde även i de flesta fall komma att förhindras
en omflyttning — vilken ur alla utgångspunkter torde vara synnerligen
önskvärd — nämligen den, som består i att en hyresgäst kan lämpa sitt

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 21

bostadsinnehav efter för honom nyinträdda ekonomiska och andra förhållanden.

I några motioner har som motiv för avslag på propositionens förslag om
rätt till bostadsbyte framhållits, att detta skulle kunna leda till ett ökat
antal fall med utbetalande av ersättning från den ena hyresgästen till den
andra vid byte av lägenhet. Det torde icke kunna förnekas, att sådant sker
och kan ske i en viss utsträckning. Men det finnes anledning att antaga,
att detta i större utsträckning praktiserats och kommer att praktiseras från
hyresvärdens sida, särskilt efter ett eventuellt avslag på propositionens förslag
om rätt till bostadsbyte. Genom ett sådant avslag torde nämligen hyresvärdens
maktställning vis ä vis hyresgästen att på sätt och vis ytterligare
stärkas. Då det däremot gäller tvenne bytessökande hyresgäster — oftast
småfolk i samma ekonomiska ställning och med samma intresse att få bytet
genomfört — torde däremot möjligheterna att med framgång kräva och uttaga
sådan ersättning vara synnerligen små. Det torde alltså knappast finnas
några motiv för att, med anförande av dylika skäl, gå emot regeringsförslaget
på denna punkt.

Utskottet — som här upptagit till bemötande några av de skäl, som i de
väckta motionerna anförts för ett avslag på § 8 b (om rätten till lägenhetsbyte)
-— vill slutligen framhålla, att det framlagda förslaget på nämnda
punkt synes vara synnerligen moderat utformat, i synnerhet som det är
försett med ett flertal förutsättningar för att ett bifall skall kunna medgivas
av hyresnämnden, nämligen

1) hyresrätten får ej vara förverkad;

2) vägande skäl skola tala för bytet;

3) hyresvärdens vägran skall befinnas vara obitlig.

Ävenså förutsättes alltjämt, att den nytillträdande bytes-hyresgästen skall
kunna anses vara lika solvent hyresbetalare som den gamla. Och slutligen
utsäges på s. 14 i propositionen, att »i sådana fall, där hyresvärden lider
något avsevärt men av förändringen, bör den tydligen icke få komma till
stånd».

Genom sådana bestämmelser som dessa torde hyresvärdens intressen
komma att bliva på ett rimligt sätt tillgodosedda, så långt detta kan ske i
en kristidslagstiftning, vid vars tillkomst hänsynen till krisförhållandena
och det allmännas intresse måste beaktas i högre grad än under andra tidsförhållanden.

T de väckta motionerna har emellertid avslagsyrkandet motiverats även
från andra utgångspunkter än de här anförda. Utan att i detalj gå in på
alla dessa olika avslagsmotiv, finner utskottet, att inget av dessa äro av
den styrka och beviskraft, att de i och för sig motivera ett avslag.

Däremot har utskottet icke kunnat underlåta att fästa visst avseende vid
yrkandet i motionen 11:514, vari föreslagits, att förslaget om bytesrätten
skall kompletteras med ett tillägg att nämnda bestämmelse ej skall äga
tillämpning, där bostadslägenheten äges av kooperativ förening, som uthyr
lägenheterna med iakttagande av turordningsrätt. Utskottet finner

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

emellertid, att departementschefen redan observerat och upptagit till behandling
denna fråga (s. 29 i propositionen). Det som på nämnda ställe
anföres av statsrådet torde kunna innebära, att de i lagförslaget införda
förutsättningarna för hyresnämndens bifall till en bytesansökan inrymma
möjligheter för hyresnämnden att neka hyresbyte i de fall, där stadgebestämmelser
om prioritetsrätt för hyresgäst i ett kooperativt bostadsföretag
existerar. I sådana bostadsföretag, där innehavaren av bostaden besitter sin
bostad — ej som hyresgäst utan som ägare av bostaden — kan lagförslaget
med den utformning, som det fått, givetvis icke komma till någon tillämpning.
Men även där delägarens rätt till bostaden utformats som hyresrätt,
torde bestämmelsen i lagförslaget om att »vägande skäl» skola »tala för överlåtelsen»
kunna inrymma möjligheten till en tillämpning, som på denna
punkt tillgodoser motionären. Till yttermera visso vill utskottet emellertid
understryka, att nämnda bestämmelse bör tillämpas och tolkas på sådant
sätt, att den här nämnda principen om prioritetsrätten till bostad
icke sättes åt sidan.

I det sammanhanget anser sig utskottet även böra upptaga till behandling
ett yrkande i motionen II: 517, där det bl. a. hemställes, att förordnande
om lägenhetsbyte skall meddelas endast då fråga är om överlåtelse till
hyressökande, som anvisats av den kommunala bostadsförmedlingen, där
sådan finnes, och å andra orter endast efter hörande av det kommunala
organ, som har hand om förmedlingen av statliga tertiärlån. Avsikten
med detta yrkande torde vara, att man skall kunna vid bytet tillgodose
de sociala synpunkterna vid utväljandet av den nya hyresgästen och att
alltså den ur sociala synpunkter (familjens storlek m. in.) mest behövande
lägenhetssökanden skall kunna erhålla den lediga bostaden, vare sig han är
bytessökande eller icke.

Utskottet finner rent principiellt —- liksom det deklarerades vid en föregående
riksdagsbehandling av denna fråga — att uppnåendet av ett sådant
mål som detta, så långt det är möjligt, bör tillgodoses, d. v. s. att det
knappa bostadsbeståndet fördelas med hänsyn till resp. bostadssökandes
behov av en bostad (familjens storlek in. m.). Utskottet vill också understryka,
att statsmakterna böra ha sin uppmärksamhet fästad på detta problem
samt överväga, vad som kan åstadkommas för tillämpandet av en sådan
princip — för vilket dock torde erfordras tämligen radikala författningsändringar
inom detta område. Då emellertid inget lagförslag ligger utarbetat
i denna synnerligen komplicerade fråga, anser utskottet, att den
omständigheten att detta spörsmål kan komma att bli föremål för utredning,
syftande till en ny eller reviderad lagstiftning, icke bör utgöra hinder
för att den i propositionen föreslagna mindre omfattande reformen nu genomföres.
Denna reform torde icke kunna sägas gå i motsatt riktning mot
den lagstiftning, som eventuellt senare kan komma till stånd, om denna
kominer att taga sikte på att framskapa ett skydd främst för stora barnrika
familjer. Ty det torde med tämligen stor visshet kunna påstås, att —
då propositionens mål på denna punkt om bytesrätten är att slå vakt om

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 23

de familjer, som inneha en bostad men önska byta sig till en annan — så
syftar den till att skydda en grupp av hyresgäster, som till övervägande del
utgöres av stora eller medelstora familjer. Däremot torde de, som stå som
sökande till erhållande av en bostad och icke ännu erhållit en sådan — vilkas
tillgodoseende ej här är föremål för lagstiftning — till en större procent
utgöras av nygifta familjer utan barn samt liknande kategorier. Det
måste givetvis vara samhällets uppgift att i bostadshänseende söka fortast
möjligt tillgodose även nämnda kategorier. Men detta kan knappast ske på
annat sätt än genom ökat bostadsbyggande men icke på sådant sätt, att
skyddandet av dem, som nu inneha en bostad, skulle eftersättas. Det kan i
detta sammanhang framhållas, att det framlagda förslaget om bytesrätten
i stort sett icke innebär något annat än att man åt tvenne bostadsinnehavare
— vars rätt att kvarbo i sina bostäder fastställts i hyresregleringslagen —
försöker skydda denna redan lagligen garanterade rätt, även då bostadsinnehavarna
byta bostad med varandra.

Slutligen vill utskottet till behandling upptaga den i motionerna 1:227
och 1:355 framförda uppfattningen, att rätten till lägenhetsbyte även bör
omfatta affärslokaler. Utskottet har icke kunnat finna, att en lagstiftning
av detta slag skulle vara orimlig och grundar detta påstående bland annat
även på ett uttalande å s. 15 (nederst) i propositionen. Då emellertid
utskottet förutsätter, att vid en fortsatt utredning av hyresfrågorna Kungl.
Maj:t skall finna anledning att till prövning upptaga även denna fråga, avstår
utskottet för närvarande från att yrka bifall till motionsförslaget på
denna punkt.

Utskottet övergår därefter till att behandla övriga i propositionen framförda
förslag, vilka ej här förut berörts.

Enligt 9 § hyresregleringslagen (s. 10 i utlåtandet)-----(lika med utskottet)
---i 9 § hyresregleringslagen.

I propositionen föreslås---(lika med utskottet)---upplös ning

av äktenskap.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom förevarande
proposition, nr 212, framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

B. att riksdagen måtte antaga de genom förevarande proposition,
nr 212, framlagda förslagen till

lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. in.; och

lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad
eller äktenskapsskillnad in. in.;

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

C. att motionerna I: 353, I: 354, I: 355, I: 356, I: 357,
II: 513, II: 514, II: 515, II: 516, II: 517 och II: 518 måtte
anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt;

D. att motionen II: 209 måtte anses besvarad genom vad
utskottet under A. och B. hemställt;

E. att motionen I: 227 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; och

F. att motionen II: 215 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481083