Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
1
Nr 26.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändring i förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riksförsäkring sanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
Genom en den 5 mars 1948 dagtecknad proposition, nr 186, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
om ändring i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att § 3 mom. 3 samt § 4 mom. 5 och 6 förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i
riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(N uv ar an de lydelse:)
§3.
Mom. 3. Sedan avgifterna antecknats
i arbetsgivarförteckningarna äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörligt
anslag å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de sålunda antecknade
avgifterna.
§4.
Mom. 5. över de avgifter, vilka icke
erlagts i föreskriven ordning, uppgör
riksförsäkringsanstalten för perioder
av året, som av anstalten bestämmas,
1 Senaste lydelse se SFS 1946: 494.
867 48 Biharig till riksdagens protokoll 1948.
(Föreslagen lydelse:)
§3-
Mom. 3. Sedan avgifterna antecknats
i arbetsgivarförteckningarna äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörlig
inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de sålunda antecknade
avgifterna.
§4.
Mom. 5. över de avgifter, vilka icke
erlagts i föreskriven ordning, uppgör
riksförsäkringsanstalten för perioder
av året, som av anstalten bestämmas,
9 sand. 2 avd. Nr 26.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
(Nuvarande lydelse:)
särskilt för varje län förteckningar
samt överlämnar desamma till vederbörande
länsstyrelser, som hava att
i föreskriven ordning verkställa indrivning
av avgifterna.
Sedan de i första stycket omförmälda
förteckningarna uppgjorts, äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörligt
anslag å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de i förteckningarna
upptagna avgifterna.
Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit
att inom för varje fall föreskriven
tid inbetala det avgiftsbelopp,
som då förfallit till betalning, skall
erlägga böter med tre procent av den
förfallna avgiftens belopp. Avgift och
böter skola indrivas i den ordning,
som om resterande skatt är i uppbördsförordningen
stadgat.
Av böterna skall en tredjedel, dock
ej mer än 100 kronor, tillfalla, för det
fall att avgiften påförts till betalning
i Stockholms stad och där indrivits,
stadens kassa, men i övriga fall den,
som verkställt indrivningen. Återstoden
av bötesbeloppet skall tillfalla
statsverket.
(Föreslagen lydelse:)
särskilt för varje län och varje utmätningsmansdistrikt
inom länet förteckningar
samt överlämnar desamma till
vederbörande länsstyrelser, som hava
att verkställa indrivning av avgifterna
i den ordning, som om resterande skatt
är i uppbördsförordningen stadgat.
Sedan de i första stycket omförmälda
förteckningarna uppgjorts, äger
riksförsäkringsanstalten från vederbörlig
inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra
sig beloppet av de i förteckningarna
upptagna avgifterna.
Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit
att inom för varje fall föreskriven
tid inbetala det avgiftsbelopp,
som då förfallit till betalning, skall
erlägga restavgift, beräknad efter fyra
öre för varje full krona av det sålunda
icke erlagda avgiftsbeloppet, dock ej
mindre än tjugufem öre. Restavgift
skall indrivas i den ordning, som i
uppbördsförordningen är stadgat.
Restavgift skall för varje restförd
avgiftspost tillkomma utmätningsman
med en tredjedel, dock högst 100 kronor.
Har exekutionsbiträde anlitats
för indrivningen, äger dock denne uppbära
hälften av den utmätningsmannen
tillkommande restavgiften för medel,
med vilkas indrivning han tagit
befattning. Där i stad, med eller utan
magistrat, i övrigt finnas meddelade
särskilda föreskrifter rörande dispositionen
av restavgift, skola dessa
föreskrifter tillämpas jämväl beträffande
restavgift, som avses i denna förordning.
Restavgift, som enligt bestämmelserna
i andra stycket skulle hava tillkommit
landsfiskal, skall tillfalla statsverket.
Har landsfiskal anlitat exeku
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
tionsbiträde för indrivningen, äger
dock denne uppbära den del av restavgiften,
som enligt vad i andra stycket
stadgas tillkommer honom. 1 övrigt
skall restavgift, som icke enligt bestämmelserna
i andra stycket tillkommer
befattningshavare eller enligt för
stad meddelade särskilda föreskrifter
stadens kassa, tillfalla statsverket.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1948.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt föreskrifterna i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130; ändrad
48/1930, 144/1933, 232/1937, 494/1946 och 517/1947) angående uppbörd av avgifter
för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete skola dylika försäkringsavgifter för s. k. mindre arbetsgivare
(d. v. s. arbetsgivare med i regel mindre än fem årsarbetare) uppbäras
i samband med skatteuppbörden. Så snart avgifterna för visst år av riksförsäkringsanstalten
antecknats i arbetsgivarförteckningarna för ifrågavarande
år äger emellertid anstalten tillgodogöra sig hela beloppet av avgifterna från
ett å riksstaten uppfört anslag. Större arbetsgivares försäkringsavgifter påföras
icke i arbetsgivarförteckningarna utan debiteras av riksförsäkringsanstalten
arbetsgivarna direkt. Anstalten äger från nämnda anslag tillgodogöra
sig uppkommande restantier å dessa avgifter. Beträffande såväl mindre
som större arbetsgivares försäkringsavgifter, som icke erlagts i föreskriven
ordning, gäller, att de skola indrivas på sätt i uppbördsförordningen stadgas.
Eörenämnda anslag har för innevarande budgetår uppförts under rubriken
Förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. m. Avgiftsbelopp, som förskotterats
från detta anslag, skola tillgodoföras anslaget när de inbetalats till
uppbördsmyndigheterna.
Riksräkenskapsverket har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 augusti 1947
föreslagit ändrat förfarande för förskjutande av ifrågavarande försäkringsavgifter
m. m.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
bland annat anfört:
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
»Riksräkenskapsverket har föreslagit en av arbetsbesparingsskäl motiverad
förenkling av nu föreskrivna förfarande för förskottering till riksförsäkringsanstalten
av olycksfallsförsäkringsavgifter, avseende såväl avgifterna från
mindre arbetsgivare som resterande avgifter från större arbetsgivare. I stället
för att avgifterna, såsom enligt nu gällande ordning skall ske, förskotteras
från ett å riksstaten anvisat anslag skola avgifterna enligt förslaget förskotteras
från en inkomsttitel för skattemedel. Avgifter, som ej erläggas av
de avgifts skyldiga, skola stanna å denna inkomsttitel. Denna ändring i det
nu tillämpade förfarandet torde böra vidtagas. I enlighet härmed har något
anslag till förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. in. icke äskats
för nästa budgetår.
Omläggningen torde böra föranleda ändringar i § 3 mom. 3 och § 4 mom. 5
andra stycket förordningen den 31 mars 1922 (nr 130).»
För budgetåret 1947/48 bär riksräkenskapsverket i förenämnda skrivelse
föreslagit en övergångsanordning, innebärande att det för detta budgetår anvisade
anslaget till förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. m. visserligen
disponeras av riksförsäkringsanstalten enligt utfärdade föreskrifter
men sedan genom omföring från inkomsttiteln Preliminär skatt å inkomst och
förmögenhet m. m. tillgodoföres ett belopp, motsvarande summan av de under
budgetåret i länsstyrelsernas räkenskaper uppdebiterade avgifterna samt att
alla hos länsstyrelserna inflytande avgifter tillgodoföras inkomsttiteln.
Departementschefen har i propositionen i nyssnämnda hänseende uttalat,
att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser i överensstämmelse
med riksräkenskapsverkets förslag, därest riksdagen icke har
något att erinra mot den föreslagna anordningen.
I propositionen har departementschefen vidare förklarat, att i detta sammanhang
ytterligare vissa ändringar utöver de förut angivna synas böra vidtagas
i förordningen den 31 mars 1922 och därutinnan anfört:
»En den 31 mars 1922 utfärdad tillämpningskungörelse (nr 132) till förordningen
erfordras icke längre sedan den föreslagna ändringen i förskotteringsförfarandet
genomförts. Det är min avsikt att föreslå, att kungörelsen upphäves.
Med anledning härav torde den i § 4 mom. 5 första stycket förordningen
intagna föreskriften att riksförsäkringsanstalten skall särskilt för varje
län avlämna förteckning över avgifter, som icke i föreskriven ordning erlagts
till anstalten, böra kompletteras med en föreskrift att sådan förteckning skall
avlämnas särskilt för varje utmätningsmansdistrikt inom länet. Vidare bör
en redaktionell ändring vidtagas i samma stycke.
Slutligen torde i detta sammanhang § 4 mom. 6 böra ändras. I detta moment
meddelas föreskrift om påföljd vid försummad betalning av försäkringsavgift,
som debiteras arbetsgivare direkt av riksförsäkringsanstalten. Enligt denna
föreskrift skall arbetsgivare, som underlåtit att inom i varje fall föreskriven
tid inbetala det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, erlägga böter
med tre procent av den förfallna avgiftens belopp. Avgift och böter skola indrivas
i den ordning, som om resterande skatt är i uppbördsförordningen
stadgat. I momentet meddelas vidare föreskrift om fördelningen av nämnda
böter. Enligt 66 § uppbördsförordningen utgår vid försummad skattebetalning
restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den icke erlagda
skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre. Uppbördsförordningens
bestämmelser bli tillämpliga beträffande de avgifter, som erläggas av mindre
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 26.
arbetsgivare. Det synes icke föreligga något skäl för att olika påfölj dsregler
skola gälla beträffande avgifter, som skola erläggas av större resp. mindre
arbetsgivare. Bestämmelserna i § 4 mom. 6 i 1922 års förordning torde därför
böra ändras i anslutning till uppbördsförordningens motsvarande bestämmelser.
Samtidigt torde den nuvarande bestämmelsen om fördelning av påföljdsavgiften
böra ändras till närmare överensstämmelse med eljest beträffande
dylika avgifter tillämpade regler.»
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran vare sig mot det
genom propositionen framlagda förslaget till förordning om ändring i förordningen
den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller
mot den i propositionen föreslagna övergångsanordningen för budgetåret
1947/48 och får därför hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition; samt
B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara,
att riksdagen icke funnit anledning till erinran mot att bestämmelser
om en övergångsanordning för budgetåret 1947/48 beträffande
förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. m. utfärdas
av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
i propositionen återgivna förslag.
Stockholm den 29 april 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Porslund, Hage Sten
Hallagård och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Cruse*, Holm*,
fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson i Igelsbo, Carlsson i Bakeröd
och Andersson i Alfredshem.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
867 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 avd.
Nr 26.