Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
15
Nr 23.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vidgad tilllämpning
av lagen om särskilda barnbidrag till att omfatta
även änklingars barn.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 123 i första kammaren av
herr Wahlund m. fl. och nr 320 i andra kammaren av herr Pettersson i
Dahl m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att »riksdagen ville
besluta, att lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
in. fl. måtte få vidgad tillämpning i så måtto, att den kommer att omfatta
även änklingars barn, samt att hithörande anslag måtte höjas i erforderlig
utsträckning».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet
hänvisa till motionerna.
Enligt 5 § lagen den 26 juli 7.917 om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders in. fl. barn utgår särskilt barnbidrag med högst 420 kronor för
år för barn, vars föräldrar avlidit, och för barn, vars fader eller moder
avlidit, såframt vårdnaden om barnet överflyttats till särskilt förordnad
förmyndare samt barnet ej stadigvarande bor tillsammans med den efterlevande
av föräldrarna. Har barnet egen inkomst kan detta medföra, att
barnbidrag icke utgår eller nedsättes.
Särskilt barnbidrag utgörande högst 250 kronor för barn och år utgår
enligt 6 § för barn, vars fader avlidit, för barn, vars fader åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering,
för barn, vars moder åtnjuter sådan folkpension, då föräldrarna ej sammanleva
samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans
med barnet, för barn, vars moder är gift med annan än barnets fader,
då styvfadern åtnjuter folkpension samt modern bar vårdnaden om eller
stadigvarande bor tillsammans med barnet, och för barn utom äktenskap,
beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år.
För änklings barn utgår däremot icke särskilt barnbidrag.
Särskilt barnbidrag enligt 0 § är inkomstprövat med hänsyn till moderns
(försörjarens) inkomst. Överstiger moderns (försörjarens) årsinkomst ett
visst belopp, minskas barnbidraget. Därjämte är särskilt barnbidrag enligt
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
6 § inkoinstprövat med hänsyn till barnets inkomst. Bestämmelser om inkomstprövning
finnas i 6 § 3 och 4 mom.
Förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl.
barn förelädes 1947 års riksdag genom propositionen nr 288. Till grund
för propositionen låg bland annat ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande
med förslag till lag om särskilda barnbidrag in. in. (SOU 1947: 21).
Beträffande frågan om särskilt barnbidrag till änklings barn och till barn
i familjer där hustrun är invalid anförde socialvårdskommittén i betänkandet
bland annat följande:
Enligt socialvårdskommitténs uppfattning bör man vid bedömandet av
förevarande spörsmål göra skillnad mellan å ena sidan det hjälpbehov, som
bär sin grund i att faderns inkomster icke räcka till barnens försörjning
ens om modern lever och är arbetsför, och å andra sidan det som föranledes
av de genom hustruns frånfälle eller invaliditet ökade kostnaderna för skötseln
av hemmet och barnen. Så som lagstiftningen om barnbidrag är upplagd
måste den med nödvändighet begränsas att avse fall där särskilda omständigheter
föreligga, vilka regelmässigt påkalla understöd från det allmänna
och klart avgränsa det föreliggande behovet från understödsbehov i
allmänhet. Vid denna gränsdragning måste man utgå från att de gifta männen
i regel ha förvärvsarbete, de gifta kvinnorna ej, och att sålunda familjerna
i allmänhet leva på männens arbetsinkomst. Om man hänförde fall
där mannens arbetsinkomst icke är tillräcklig för familjens försörjning
under lagen om barnbidrag, skulle denna helt ändra karaktär. I dylika fall
bör hjälpen såsom hittills utgå efter individuell behovsprövning. Bätt till
barnbidrag bör således icke föreligga då såväl fadern som modern leva och
äro arbetsföra. Då en moder som icke har förvärvsarbete dör eller blir invalid,
förändras den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida
att kostnaderna för skötseln av hemmet och barnen kunna bli större än
tidigare därigenom att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. (Det
bortses från de särskilda kostnaderna för vården av modern, om hon är
invalid.) Detta bör icke medföra, att det understödsbehov, som förelåg
redan då modern levde respektive var arbetsför och då måste fyllas genom
hjälp efter individuell behovsprövning, täckes genom understöd i normaliserad
form. En annan sak är att genom moderns frånfälle eller invaliditet
uppkommit ett nytt understödsbehov. Att fylla detta genom att göra barnen
berättigade till barnbidrag finner emellertid kommittén icke lämpligt.
Barnbidragen äro ej alls avpassade för ändamålet. Då endast ett barn finnes,
avses barnbidrag enligt kommitténs förslag skola utgå med högst 300
kronor för år, vilket uppenbarligen oftast är otillräckligt för att täcka merkostnaden
för hemhjälp. Om barnantalet är stort, kan summan av barnbidragen
uppgå till belopp som överstiger sagda merkostnad. Att vid bestämmandet
av barnbidragens belopp taga hänsyn till dylika omständigheter
torde ej låta sig göra. Om man därför vill bereda hjälp i fall varom
bär är fråga, torde man böra söka lösningen efter andra linjer.
Socialvårdskommittén fann icke skäl föreslå, att särskilt barnbidrag
skulle utgå till änklings barn eller till barn i familjer, där hustrun är invalid.
Kommittén var emellertid icke enhällig i denna del. En av kom
-
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
mitténs ledamöter, generaldirektören Höjer, var skiljaktig och ansåg, att
lagen om särskilda barnbidrag borde utvidgas till att avse även bidrag till
gifta invalida kvinnors och änklingars barn. Höjer anförde bland annat:
På ett tidigare stadium av det sociala reformarbetet har man i viss utsträckning
begränsat rätten till socialförsäkringens under vissa förutsättningar
utgående förmåner till det ena könet eller i fråga om förmåner för
barn till sådana fall, där sagda förutsättningar förelegat t. ex. i fråga om
fadern, under det att uppfyllandet av samma förutsättningar i fråga om
modern ej givit barnet rätt till förmånen. Orsaken härtill torde i regel ha
varit, att man ansett de i sammanhanget aktuella hjälpbehoven i avseende
på det andra könet mera sällan förekommande och en lagstiftning för dessa
fall därför mindre behövlig. I och för sig kan en sådan ståndpunkt försvaras.
Frågan bör emellertid ses även ur en annan synpunkt.
Vår familjerättsliga lagstiftning gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att
mannen alltjämt i de flesta fall är huvudförsörjaren avspeglar sig sålunda
icke i lagstiftningen, i vilken det endast talas om den ene maken och den
andre maken. Ett likartat betraktelsesätt har under 1946 av statsmakterna
anlagts inom tvenne områden av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen
och arbetslöshetsförsäkringen.
Full jämförbarhet mellan här berörd lagstiftning och den nu ifrågavarande
föreligger visserligen icke. Den princip om likställighet mellan könen,
som statsmakterna genom sagda beslut godtagit, har emellertid lika stor
bärkraft beträffande lagstiftning om bidrag till invaliders och ensamstående
försörjares (änkas och änklings) barn som inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
När denna princip nu godtagits av statsmakterna,
bör den icke i här ifrågavarande lagstiftning skjutas åt sidan. Det får bli
en senare sak att i detta avseende åvägabringa enhetlighet inom socialförsäkringen,
så långt nu dylik av praktiska skäl är önskvärd och möjlig att
genomföra.
Det i propositionen nr 288 framlagda förslaget till lag om särskilda barnbidrag
innehöll icke någon bestämmelse om att barn till änklingar och till
gifta invalida kvinnor skulle bli berättigade till särskilt barnbidrag.
Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade propositionen
nr 288, yttrade i sitt över propositionen avgivna utlåtande nr 5 beträffande
frågan om särskilt barnbidrag till barn, vars moder avlidit:
Enligt 6 § 1 mom. första stycket 1. i den föreslagna lagen utgår allmänt
barnbidrag för barn, vars fader avlidit. För barn, vars moder avlidit, utgår
däremot icke särskilt barnbidrag. Den svenska familjerättsliga lagstiftningen
gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att mannen i de flesta fall är
huvudförsörjaren återspeglar sig icke i lagstiftningen. Rent principiellt
måste det därför vara riktigt att barn, vars moder avlidit, i bidragshänseende
skola vara likställda med barn, vars fader avlidit. Särskilda barnbidrag
till barn, vars moder avlidit, skulle emellertid i den praktiska tillämpningen
kunna leda till egendomliga konsekvenser. Det skulle bliva nödvändigt att
låta det särskilda barnbidraget utgå även om den efterlevande fadern gifter
om sig. Detta skulle få till följd att en man, som gift om sig efter sin första
hustrus död, skulle kunna uppbära särskilt barnbidrag till sina och sin
första hustrus barn, vilket han icke kunnat göra så länge hans första hustru
2—- Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 21—23.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
levde. Det torde därför vara ofrånkomligt att undantaga barn, vars moder
avlidit, från rätten till särskilt barnbidrag.
Utskottet. Enligt 1947 års lag om särskilda barnbidrag äro barn till änklingar
uteslutna från rätten till särskilt barnbidrag. Barn vars fader avlidit
kunna erhålla särskilt barnbidrag. Rent principiellt måste en sådan
skillnad vara felaktig, och även sakligt torde skillnaden vara svår att försvara.
Änklingars barn kunna befinna sig i en ekonomiskt sett lika bekymmersam
ställning som barn vars fader avlidit.
Frågan om särskilt barnbidrag till änklingars barn var under övervägande
vid 1947 års riksdag. Att dessa barn då icke erhöllo rätt till särskilt
barnbidrag berodde på befarade svårigheter vid den praktiska tillämpningen.
Dessa svårigheter äro visserligen icke obetydliga, men hänsynen
till svårigheterna bör enligt utskottets mening icke lägga hinder i vägen för
ett förnyat övervägande av frågan. En utredning om sådan ändring av
1947 års lag om särskilda barnbidrag att änklingars barn i bidragshänseende
bli likställda med änkors barn bör därför komma till stånd.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville låta föranstalta om en utredning
angående sådan ändring av lagen den 26 juli 1947 om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn
att änklingars barn i bidragshänseende bli likställda med
änkors barn samt att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda; och
B. att motionerna I: 123 och 11:320, i den mån de icke
besvarats genom vad utskottet under A. hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 april 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Björkman, Nils Elowsson,
Uhlén, Osvald*, Wahlund och Hollertz;
från andra kammaren: herrar Hermansson, Cruse*, Holm, Andersson
i Gisselås, fru Västberg, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem
och fru Sandström*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esse''te ab. Stockholm 1943
841236