Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
19
Nr 13.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ökad semesterlön åt
arbetstagare.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
114, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Dahlgren m. fl.
föreslagit, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om förslag till ökad semesterlön åt arbetstagare».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Nu gällande semesterlag, lagen den 29 juni 194-5 om semester, äger enligt
1 § tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med undantag
av sådana arbetstagare hos staten, för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande
semester.
Har mellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, som innefattar
avstående från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner
för arbetstagare än vad i semesterlagen stadgas, är avtalet enligt 2 § i sådan
del ogillt med mindre annat i lagen angives.
I 3 § stadgas, att arbetstagare på grund av det arbete, som han under
ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning, äger
rätt att av denne erhålla semester. Såsom kvalifikationsår må, såframt
överenskommelse därom träffas, gälla annan period av samma längd.
Semester skall utgå under året näst efter kvalifikationsåret. Under semester
skall lön utgå.
Enligt 4 § är arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller eljest under
sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka
över arbetets anordnande, icke berättigad till semester utan äger i stället
uppbära särskild semesterlön.
I 5 § stadgas, att arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas
därifrån, innan han åtnjutit semester eller semesterlön, vartill han förvärvat
rätt enligt semesterlagen, skall erhålla ersättning därför (semesterersättning).
Angående storleken av lönen under semestern stadgas i 14 §, att arbetstagare,
som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet,
äger uppbära den å semestertiden belöpande lönen. Annan arbetstagare
äger för varje semesterdag uppbära lön med belopp, motsvarande
hans genomsnittliga dagsinkoinst under de dagar av kvalifikationsåret, å
20
Andra lagutskottets utlåtande nr t3.
vilka han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Hänsyn skall därvid
icke tagas till sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för
arbetstagaren normala arbetstiden (övertidstillägg). För arbetstagare, som
icke är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, må
överenskommelse träffas om annan beräkning av lönen än den i lagen
föreskrivna, såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å
arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen
om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation.
Vid 194-7 års riksdag föreslog herr Dahlgren m. fl. i motionen II: 102,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till
ökad semesterersättning för arbetstagare.
Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt över motionen
avgivna utlåtande nr 11 yttrade:
I motionen föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om förslag till ökad »semesterersättning» för arbetstagare. Med
semesterersättning menas i semesterlagen den särskilda ersättning som
arbetstagare skall erhålla, om han lämnar sin anställning eller entledigas
därifrån innan han åtnjutit semester eller semesterlön. Av motionen framgår
emellertid, att motionärerna med uttrycket semesterersättning närmast
avse den lön som under semestern skall utgå till arbetstagare.
Semesterns huvudsyfte är att bereda vila och rekreation. Om semestern
skall utnyttjas på ett tillfredsställande sätt, uppstå emellertid för många
inkomsttagare med små inkomster svårlösliga ekonomiska problem. I viss
utsträckning ha dessa problem redan uppmärksammats. Statligt understöd
har lämnats till fria sommarresor för barn och rabatterade resor för husmödrar.
Vidare kan i detta sammanhang hänvisas till den verksamhet som
bedrives av Reso, folkrörelsernas rese- och semesterorganisation, Svenska
turistföreningen och andra enskilda sammanslutningar. En utbyggnad av
statens och de enskilda sammanslutningarnas verksamhet i syfte att bereda
personer med begränsade ekonomiska resurser bättre möjligheter till vila
och rekreation under semestern är synnerligen önskvärd. Däremot torde
det icke vara möjligt att lösa arbetstagarnas svårigheter med semesterkostnaderna
i enlighet med i förevarande motion angivna riktlinjer.
Det kan i och för sig vara ganska rimligt, att lönen under semestern utgår
med högre belopp än annars. Av motionen framgår, att syftet med motionärernas
förslag är att låta arbetsgivarna bära kostnaderna för arbetstagarnas
ökade utgifter under semestern. Det av motionärerna åsyftade
resultatet torde emellertid icke kunna uppnås med motionärernas förslag.
Om arbetsgivarna genom lag förpliktas att till arbetstagarna under semestern
betala högre lön än eljest, så komma självfallet arbetsgivarna att
vid löneförhandlingar med arbetstagarna kalkylera med denna omständighet,
och arbetstagarna kunna befaras själva få bära sina ökade levnadskostnader
under semestern genom att under övriga delar av året erhålla
mindre lön än de eljest skulle ha erhållit. Även för de arbetstagare som
avlönas av staten blir frågan om högre lön under semestern närmast en
rent löneteknisk fråga.
Av praktiska skäl kan det måhända i vissa fall vara lämpligt att arbets -
21
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
tagarna erhålla högre lön under semestern än eljest. Denna fråga bör
emellertid kunna lösas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll
utskottets hemställan.
Utskottet. Arbetstagare erhålla enligt semesterlagen lön under semestern.
De arbetstagare, som äro avlönade med tidlön, beräknad för vecka eller
längre tidsenhet, ha rätt att uppbära den å semestertiden belöpande lönen.
Annan arbetstagare äger för varje semesterdag uppbära lön med belopp
motsvarande hans genomsnittliga dagsinkomst under de dagar av kvalifikationsåret,
å vilka han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. För
sistnämnda arbetstagare kan under vissa förutsättningar överenskommelse
träffas om annan beräkning av lönen än den i lagen angivna.
I motionen föreslås, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om förslag till ökad semesterlön åt arbetstagare. Utskottet avstyrkte
i sitt utlåtande nr 11 vid 1947 års riksdag en motion med likartat
innehåll. Därvid framhöll utskottet bland annat, att det i och för sig
kunde vara rimligt att lönen under semestern utginge med högre belopp
än eljest men att detta närmast vore en löneteknisk fråga, som borde
kunna lösas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.
Utskottet har icke funnit skäl att nu frångå denna uppfattning.
Under åberopande av vad ovan anförts och vad utskottet i övrigt anfört
i sitt utlåtande nr 11 vid 1947 års riksdag får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Sten,
Björkman, Nils Elowsson, Hallagård* och Osvald*;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Johnsson
i Kastanjegården*, fru Johansson i Norrköping, herr Hedlund i
Rådom*, fru Boman*, herrar Lundberg och Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.