Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.
1
Nr 6.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om visst tillägg till 1 § lagen rörande ng indelning av
riket i borgerliga kommuner.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 247, av herr Ståhl m. fl. hemställes, »att riksdagen beslutar antaga
ett tillägg till Lag rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner,
den 21 juni 1946, 1 §, av följande innebörd: Dock må sammanläggning icke
ske mot befolkningens uttalade mening i de fall, då nuvarande kommun
därav skulle lida mer avsevärt ekonomiskt men, då den nybildade kommunen
skulle få sitt förvaltningscentrum förlagt till tätort belägen i annan
kommun, eller då kommunen på grund av stort ytinnehåll och geografiska
betingelser i övrigt skulle bli uppenbart svåradministrerad; samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför lämpad lagtext».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
I 1946 års lag rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner föreskrives,
att en allmän översyn av kommunindelningen i riket skall äga rum
i syfte att möjliggöra genomförandet av en med hänsyn till de kommunala
förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet samt förhållandena
i övrigt lämplig indelning av riket i borgerliga kommuner. Vid indelningsändring
i anledning av översynen må, när förhållandena därtill föranleda,
kommuner sammanläggas utan hinder av vad eljest är stadgat om villkor
för ändring i kommunal indelning. Vidare innehåller lagen bestämmelser
om sättet för sammanläggningsförfarandet. Sedan varje länsstyrelse verkställt
utredning i ämnet uppgöres ett preliminärt förslag till indelning av
länet i kommuner. Över förslaget inhämtas yttrande från de av sammanläggningarna
berörda kommunerna samt från landstingens förvaltningsutskott.
Härefter översändas de i anledning av yttrandena eventuellt överarbetade
förslagen till kammarkollegiet. Kammarkollegiet har att, efter den ytterligare
utredning som kan visa sig erforderlig, överlämna förslagen med eget utlåtande
till Kungl. Maj :t, som beslutar i de särskilda indelningsärendena.
I enlighet med de av 1946 års riksdag (skr. nr 340) godkända riktlinjerna
för indelningsarbetet gäller vidare, att två av Kungl. Maj :t utsedda personer
med praktisk erfarenhet från kommunalt arbete ingå i den avdelning
av kollegiet, som handlägger dessa ärenden. Ytterligare deltager en av Kungl.
Maj:t utsedd representant för varje län vid beredningen inom kammarkollegiet
av de förslag, som röra länet.
Enligt riktlinjerna för den kommunala nyindelningens genomförande skall
eftersträvas en kommunstorlek å omkring 3 000 invånare med en minimi
1
Bihang till riksdagens protokoll 1948. S samt. 2 avd. Nr 6—S.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.
gräns på 2 000 invånare. Såsom skatteunderlag räknades med lägst 8 000—
10 000 kronor. I såväl propositionen i ämnet (nr 236/1946) som i konstitutionsutskottets
av riksdagen godkända utlåtande (nr 19) framhölls emellertid,
att de allmänna grunderna för den nya kommunindelningen ej alltid
kunde följas med hänsyn till de skiftande betingelserna i vissa fall.
Konstitutionsutskottet uttalade härom:
Ehuru utskottet som ovan sagts ansluter sig till tanken på en fixerad minimigräns,
vill utskottet, bland annat i anledning av ovan angivna motioner,
betona, att denna gräns icke kan bliva undantagslös. Icke blott ökommuner
eller kommuner med jämförliga kommunikationssvårigheter kunna bilda
undantag från minimiregeln, utan även i andra fall, där mera betydande
olägenheter skulle uppkomma genom en sammanslagning, böra avvikelser
från den uppställda regeln kunna äga rum. Huruvida en kommun med
mindre invånarantal än 2 000 kan anses äga förutsättning att på ett tillfredsställande
sätt fylla de anspråk, som böra ställas på en kommunal förvaltnings-
och självstyrelseenhet, må i förekommande fall prövas med hänsyn
tagen icke blott till befolkningstal och skatteunderlag utan även till
andra faktorer såsom geografiska betingelser, bebyggelser och kommunikationsförhållanden,
existerande indelningar, befintligheten av lämpligt beläget
administrativt centrum, de ekonomiska och kulturella förbindelsernas
inriktning m. in. I de fall då fråga uppkommer om sammanläggning av stad
eller köping med landskommun bör vid ställningstagande till ifrågasatt indelningsändring
särskild hänsyn tagas till de speciella omständigheter, som
därvid kunna tala för bibehållandet av gällande indelning.
Nödvändigheten av hänsynstagande till ortsbefolkningens mening betonades
likaledes av utskottet, som yttrade:
Att såsom flertalet motionärer framhållit, nödig hänsyn skall tagas till
förefintligheten av en utpräglad folkmening har klargjorts genom uttalanden
av kommittén och föredraganden. Utskottet anser det självklart, att
hänsyn tages till en bestämd folkmening inom berörda kommuner så långt
detta är förenligt med reformens huvudsyfte och i de enskilda fallen en
lämplig indelning kan åstadkommas. Införandet av vetorätt för kommunerna
gentemot indelningsförslag är däremot enligt utskottets mening icke förenligt
med förslagets karaktär av allmän reglering.
För att underlätta genomförandet av nyindelningen och undanröja olägenheter
under övergångstiden hade kommunindelningskommittén föreslagit
utgivandet av s. k. övergångsbidrag, en anordning, vartill departementschefen
och riksdagen anslöto sig. Kommittén hade härom uttalat:
Att övergångsbidrag icke bör utgå för mindre skattehöjningar som ur anpassningssynpunkt
äro av ringa betydelse är självfallet. Överstiger den genom
kommunsammanslagningen vållade skattehöjningen icke 50 öre, synes sådant
bidrag icke böra ifrågakomma. Redan genom en sådan rimlig begränsning
skulle det stora flertalet kommuner vara uteslutna från utjämningsförfarandet.
Övergångsbidraget bör efter Ivungl. Maj :ts bestämmande i varje
särskilt fall i samband med förordnandet om sammanslagningen anpassas
så, att skatteökningen för skattedragarna inträder successivt med högst 50
öre vartannat år. Anledning att tillämpa mindre ökning än 50 öre vartannat
år, torde endast undantagsvis förekomma. Efter sådana grunder kan en
skatteskillnad av högst 3 kronor avvecklas under en tioårsperiod. Då skatteskillnaderna
mera sällan torde uppgå till två kronor, torde övergångsbidra
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.
3
gen i regel kunna upphöra tidigare än efter tio år. I enstaka undantagsfall
kan det emellertid tänkas, att den beräknade skatteskillnaden uppgår till
mer än 3 kronor. I sådana fall torde Kungl. Maj :t i samband med förordordnandet
om indelningsändringen böra — med hänsyn till de mer eller
mindre ömmande omständigheter som kunna föreligga — bestämma huruvida
ytterligare övergångsbidrag må utgå. Bidrag bör icke utan mycket starka
skäl utsträckas över en tioårsperiod. Maximering av den periodiska höjningen
till 50 öre per tvåårs intervall samt intet bidrag efter tio år torde
vara fördelaktigare för kommunen än högre maximum eller kortare intervall.
De av motionärerna i vissa fall befarade ekonomiska konsekvenserna av
sammanläggningarna torde icke behöva uppkomma med hänsyn till de sistberörda
övergångsbidragen. Vad angår frågan om förläggandet av de nybildade
kommunernas förvaltningscentrum bestämmes detta av kommunerna
själva, varför föreskrifter härom icke kunna lämnas av indelningsmyndigheterna.
Till spörsmålet om undantag från de allmänna indelningsgrunderna
i anledning av geografiska förhållanden och kommunikationer inom
kommunerna, har riksdagen såsom ovan visats tagit ställning vid angivandet
av riktlinjerna för sammanläggningarna. Indelningsarbetet har vidare fortskridit
därhän, att flertalet länsstyrelser ingivit sina förslag till kammarkollegiet.
Ett tillägg till 1946 års indelningslag i den av motionärerna föreslagna
lydelsen skulle följaktligen kunna föranleda osäkerhet om tolkningen
av förut givna direktiv rörande sammanläggningsarbetet. Dessutom ankommer
det i sista hand på Kungl. Maj :t att vid prövningen av indelningsförslagen
tillse, att de av riksdagen godkända grunderna iakttagas, enligt
vilka vederbörlig hänsyn skall tagas till sådana lokala förhållanden, som
böra föranleda undantag från de allmänna indelningsreglerna utan att reformens
huvudsyfte därigenom förfelas.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 februari 1948.
På konstitutionsutskottets vägnar:
JONES ERIK ANDERSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,
Karl August Johanson, Hjalmar Nilsson*, Björck*, Mattsson, Gustavson,
Hällgren, Sandberg* och Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Thorell, Pettersson i Norregård, von
Friesen*, Nilsson i Göteborg*, Nolin, Norén, Spångberg, fru Björck, herr
Haeggblom och fru Svedberg.
Ej närvarande vid justeringen.