Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående visst förtydligande av lagen om val till riksdagen.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 214, av herr Näsgård hemställes, »att riksdagen måtte för sin del
besluta sådant förtydligande av lagen om val till riksdagen, att den omständigheten
att innehavare av ordinarie plats å s. k. spaltad valsedel avsagt sig
kandidatur icke skall medföra att för denne uppfört efterträdarnamn uteslutes
från placering vid röstsammanräkning för utseende av efterträdare
till riksdagsman, som avgått före valperiodens utgång; samt att vederbörande
utskott måtte uppgöra förslag till erforderliga lagtextändringar».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I 15 § tredje stycket lagen om val till riksdagen stadgas, att varje valsedel
må å sedelns vänstra sida upptaga högst två namn utöver det antal riksdagsmän
valet avser. Namnen skola uppföras vart för sig i de särskilda rummen
och gälla själva riksdagsmannavalet samt, i den mån namnen därvid
icke tagas i anspråk, val av efterträdare åt avgången riksdagsman. För efterträdarevalet
må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras
högst två namn för vart och ett av de för själva riksdagsmannavalet upptagna
namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två namn, skola de förekomma
det ena under det andra.

Om förtärandet vid ny röstsammanräkning bestämmes i 21 §:

Där någon, som blivit vald till riksdagsman, vid valtillfället avsäger sig
uppdraget, skall valförrättaren genast företaga ny röstsammanräkning inom
det parti, för vilket den avgångne blivit våld. Blev den avgångne vald för
flera partier, skall sammanräkningen ske inom det parti, från vilket plats
först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tillldelades
plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman, anses
såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står främst
av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,
eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,
som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det
namn som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln. Den, som
erhållit högsta rösttalet, är vald i den avgångnes ställe.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. 2 avd. Nr 22.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Skulle jämväl sålunda utsedd riksdagsman vid valtillfället avsäga sig
uppdraget, förfares på enahanda sätt; och skall vid den nya sammanräkningen
såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar, som gällde för den
först avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i
ordningen.

Ifrågavarande bestämmelser tillkommo år 1921 (prop. nr 353, konstitutionsutskottets
uti. nr 49 med därvid fogad reservation, riksdagens skrivelse
nr 320). Till grund för lagstiftningen låg proportionalvalsakkunnigas betänkande
den 18 april 1921 del II. I frågan om principerna för ny röstsammanräkning
uttalade de sakkunniga (s. 63):

Skulle alltså å en valsedel den mot en föreslagen riksdagsmans namn svarande
ersättarerutan icke vara ifylld, tillräknas rösten vid ersättarevalet liksom
nu den av de förut till riksdagsmän ej valde, vilkens namn för själva
riksdagsmannavalet står främst å sedeln. Samma skulle bliva förhållandet,
ifall till ersättare för viss riksdagsman utsetts en i motsvarande ersättareruta
uppförd person och, efter det denne avsagt sig uppdraget eller eljest avgått,
även övriga i vederbörande ersättareruta eventuellt förefintliga namn på
liknande sätt förbrukats. Skulle nu den för själva riksdagsmannavalet upptagne,
som stode närmast vid ersättarevalet, av någon anledning icke kunna
utses till efterträdare, kunde det måhända synas riktigast att, för den händelse
den mot hans namn svarande ersättarerutan blivit ifylld, vid uträkningen
övergå till denne. Vi hava emellertid föreslagit, att man i stället fortsätter
nedåt sedelns vänstra sida, sålunda på samma sätt som nu. Det kan
vara ovisst, vilket tillvägagångssätt som mest överensstämmer med valnämndens
intentioner; det gäller ju allt fortfarande ersättare icke för bäraren av
det sist omnämnda namnet å vänstra sidan utan för den ursprungligen avgångne.

För det tänkbara fall, att, efter uttömmandet av den mot den avgångnes
namn svarande ersättarerutan, jämväl namnen å vänstra sidan blivit i och
för uträkning av ersättare förbrukade, föreslås, att turen kommer till de återstående
ersättarenamnen i den ordning, vari de förekomma å valsedeln.

Vid ny röstsammanräkning den 29 december 1947 för utseende av efterträdare
till avgången ledamot av första kammaren tillämpades i Östergötlands
län vallagens regler sålunda, att A, som på valsedeln under den först
avgångne upptagits som namn för själva riksdagsmannavalet och som ingivit
avsägelse före sammanräkningen, betraktades som obefintlig. Det för honom
särskilt upptagna efterträdarenamnet på valsedelns högra sida, B, ansågs
likaledes obefintligt, varför nästa å ordinarie plats upptagna kandidat,
C, utsågs till ledamot av första kammaren. Över länsstyrelsens beslut anfördes
besvär, med yrkande att B måtte utses till riksdagman. Regeringsrätten
uttalade i utslag den 9 februari 1948 över besvären att, »enär vid röstsammanräkning
för utseende av ny efterträdare åt den, som valts till ledamot
av riksdagens första kammare, valsedels röstvärde, om namn för själva riksdagsmannavaret
finnes å valsedeln, icke må tillgodoräknas annat efterträdarenamn
än sådant, som särskilt upptagits för den först avgångne, och länsstyrelsen
förty rätteligen förfarit, lämnar Kungl. Maj :t besvären utan bifall».

I regeringsrättens avgörande har i anslutning till förarbetena till lagen om
val till riksdagen fastslagits, att ersättareval alltid avser utseende av efter -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

3

trädare till den ursprungligen valde riksdagsmannen. Det är alltså till skillnad
mot vad motionären antagit utan betydelse om i tur stående efterträdare,
vilken upptagits såsom namn för själva riksdagsmannavalet, ingivit avsägelse
före ny röstsammanräkning eller ej. I det i motionen angivna fallet
kunde de å valsedeln upptagna personliga suppleanterna med undantag för
den ursprungligen valde riksdagsmannens komma i fråga först sedan de för
själva riksdagsmannavalet upptagna namnen förbrukats. Den av motionären
förordade ordningen skulle enligt utskottets uppfattning ingalunda bättre
tillgodose valmännens intentioner än nu gällande regler. Härtill kommer,
att regeringsrättens utslag undanröjt den tvekan rörande bestämmelsernas
tolkning som tidigare kunnat råda. Utskottet avstyrker därför en lagändring
i motionens syfte och hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1948.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August Johanson,
Herlitz, Elmgren, Björck*, Mattsson, Lindén*, Hällgren*, Bror Nilsson
och Thun; samt

från a n d r a kammaren: herrar Hallén, Nolin*, Norén*, Kyling, Spångberg,
Dickson*, Hansson i Skediga*, fru Svedberg* och herr Larsson i Stockholm.

Ej närvarande vid justeringen.