Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

11

Nr 53.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till fraktlindring
för frukt till Norrbottens och Västerbottens

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 47 av herr Grgm m. fl. och II: 71 av herr Gavelin
m. fl., har hemställts, att riksdagen till fraktlindring för frukt till Norrbottens
och Västerbottens län för budgetåret 1948/49 anvisar 50 000 kronor.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet
hänvisa till dessa.

För vart och ett av budgetåren 1945/46, 1946/47 och 1947/48 har riksdagen,
med anledning av motioner, för ifrågavarande ändamål beviljat ett
reservationsanslag av 50 000 kronor. Medlen ha använts för att möjliggöra
för mindre bemedlade familjer med barn, företrädesvis i de inre delarna av
Norrbottens och Västerbottens län, att erhålla tillgång till färsk frukt.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionerna
från statskontoret samt länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens
län.

Statskontoret har erinrat om att jordbruksutskottet i utlåtande nr 26 vid
1946 års riksdag framhållit, att anslaget till fraktlindring för frukt till Norrbottens
och Västerbottens län borde betraktas såsom tillfälligt och kunna
avvecklas när exempelvis frågan om barnbidrag bringats till en lösning eller
annan möjlighet yppade sig att tillgodose det uppställda syftemålet. Under
hänvisning härtill har statskontoret uttalat, att enligt ämbetsverkets mening
i nuvarande statsekonomiska läge anslag för ifrågavarande ändamål
icke bör anvisas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt utlåtande anföit töljande.

I yttrande den 1 mars 1945 till jordbruksutskottet anförde länsstyrelsen

i samma ämne följande. , , , .... , ,.

Att kosten i de nordliga delarna av riket kan ha behov av tillskott genom
frukt torde vara obestridligt. Givetvis är det de ekonomiskt svagare
folkgrupperna som främst skulle behöva hjälpas till möjlighet att för rimliga
priser komma åt frukt. Fråga är då om denna bisträckning kommer till
sin rätt genom en nedsättning av järnvägsfrakterna. En summarisk undersökning
har visat att de kvantiteter frukt — svensk och utländsk som
årligen importeras till de två nordligaste länen torde uppgå till mera an

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

5 000 ton. Ett statsanslag, som i motionen begäres, av 50 000 kronor skulle
icke medföra större prissänkning än 1 öre per kilogram, måhända något
mer då någon del av kvantiteten ankommer hit med annat befordringssätt
än järnväg. Om man skall gå fram på den av motionärerna föreslagna vägen
tarvas alltså helt andra belopp än det som motionärerna ifrågasatt.

I själva verket skulle icke så mycket stå att vinna med ett dylikt fraktbidrag,
och i alla händelser skulle icke de flesta av de befolkningsgrupper
bli hjälpta som man vill nå med denna aktion. Dessa bo till största delen
icke vid järnväg. Distributionen från de större handelsorterna ut till landsbygden
torde dra en kostnad av 5—10 öre per kilogram. Det synes förnuftigare
att sätta in hjälpaktionen här, för att bereda landsbygdens folk möjlighet
att få tag i frukt till priser som icke allt för mycket överstiga priserna
i handelscentra.

Vad länsstyrelsen sålunda anförde äger fortfarande giltighet.

I Kungi. brev den 9 november 1945, varigenom bidrag första gången beviljades,
föreskrevs att beloppet skulle användas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad norrlandskommittén i skrivelse den 3 september 1945 föreslagit.

De medel som hittills ställts till länsstyrelsens förfogande har länsstyrelsen
därför disponerat så att beloppen fördelats mellan vissa av länets kommuner,
företrädesvis i de inre delarna av länet, varjämte länsstyrelsen uppdragit
åt barnavårdsnämnderna i dessa kommuner att vidtaga lämpliga åtgärder
för att anskaffa och utdela färsk frukt åt sådana mindre bemedlade
familjer med barn, som anses böra komma i fråga.

Länsstyrelsen har från de 20 barnavårdsnämnder inom länet, som handhaft
utdelningen av frukt, införskaffat redogörelse för erfarenheter som
vunnits och yttranden om någon annan form av bidragsverksamhet för att
få till stånd ökad konsumtion av frukt bland de ekonomiskt svagare folkgrupperna
i länet ansåges praktiskt genomförbar. Omkring halva antalet
av dessa barnavårdsnämnder har uttalat att utdelningen kommit till god
nytta. Några barnavårdsnämnder ha framhållit, att utdelningen haft ganska
ringa betydelse, beroende på svårigheter att ordna verksamheten på annat
sätt än genom engångsutdelning och på grund av att de erhållna beloppen
endast försloge till en liten kvantitet för varje individ. Från några håll har
anförts, att utdelningen förorsakat besvär och framkallat missnöje bland
dem, som ej fått del av densamma. På frågan om någon annan form av bidragsverksamhet
ansåges genomförbar ha 6 barnavårdsnämnder lämnat nekande
svar. Andra barnavårdsnämnder, som uttalat sig på denna punkt,
ha i stället förordat fraktnedsättning, rabattsystem eller "utdelning vid skolbarnsbespisningen.

Det måste medgivas, alt det utdelningsförfarande, som ägt rum inom länet
genom barnavårdsnämnderna, icke visat sig helt lyckat. Länsstyrelsen
har emellertid icke funnit någon bättre utväg att disponera de anslagna
medlen enligt de givna direktiven. Det är därför önskvärt, om andra åtgärder
för att stimulera fruktkonsumtionen i övre Norrland kunde vidtagas.
Såsom länsstyrelsen framhållit i sitt yttrande den 1 mars 1945 kan statsbidrag
till fraktlindring icke gärna komma i fråga. Rabattsystem torde erfordra
en vidlyftig organisation, som icke står i rimlig proportion till resultatet.
bnp

I stället bör enligt länsstyrelsens mening undersökas om hjälpåtgärden
lämpligen kan kombineras med skolbarnsbespisningen möjligen på det sätt
att särskilt tilläggsbidrag till anordnande av skolmåltider beviljas vissa
skoldistrikt i övre Norrland med villkor att frukt ingår till viss mvckenhet
i måltiderna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

13

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som vid sitt utlåtande fogat inhämtade
yttranden från ett antal kommuner i länet, har för egen del anfört följande.

De av riksdagen för tidigare år beviljade anslagen hava i anslutning till
meddelade direktiv disponerats så, att anslaget av länsstyrelsen fördelats
mellan kommunerna inom länets lappmark, varefter vederbörande kommunala
myndighet fördelat det anvisade beloppet mellan barnrika familjer
inom kommunen. Som regel har detta skett på sådant sätt att den kommunala
myndigheten utdelat anvisningar å mindre belopp, varierande med
hänsyn till den bidragsbeviljade familjens förhållanden, för inköp av frukt.

Länsstyrelsen har över de nu föreliggande motionerna inhämtat yttranden
från kommunalnämnderna i de kommuner, som erhållit del av anslagen.
Yttranden från Malå, Lycksele, Stensele, Dorotea och örträsks kommuner
hava inkommit och bifogas. De övriga kommunerna hava hittills icke
avgivit begärt yttrande.

I allmänhet har man i de avgivna yttrandena vitsordat nyttan och behovet
av de hittills beviljade anslagen.'' Inom några kommuner ställer man
sig dock, såsom av yttrandena framgår, mera reserverad. Från Dorotea
kommunalnämnd avgivet yttrande utmynnar i ett avstyrkande av anslaget.

Länsstyrelsen hyser för sin del betänkligheter emot ett fortsättande av
denna anslagsverksamhet. Dels innebär en tilldelning efter hittills tillämpade
grunder av smärre belopp efter behovsprövning att verksamheten får
en karaktär av fattigvårdsunderstöd, som i längden motverkar det goda syftet,
och varigenom man kan riskera att göra frukten impopulär. På denna
väg kan man icke vinna det eftersträvade resultatet att hos befolkningen
i gemen väcka insikten om nyttan av frukt såsom mera allmänt förekommande
livsmedel. Icke heller kan sägas att de små belopp, som det för varje
familj kan bliva fråga om inom det ifrågavarande anslagets ram, hava någon
egentlig ekonomisk betydelse ens för familjer med mera begränsade
möjligheter. Härutinnan må särskilt åberopas att barnfamiljerna genom de
allmänna barnbidragen måste anses hava fått helt andra förutsättningar
än förut att var för sig sörja för en näringsrik kost.

Därjämte må erinras att skolbarnsbespisningen numera öppnat en utväg
att tillgodose det uppväxande släktets näringsbehov på ett sätt och i en omfattning,
som tidigare icke varit tänkbar.

I belysning härav förefaller det anslag, som genom de föreliggande motionerna
begäres, vara tämligen betydelselöst och innebära ett bortplottrande
av medel till ingen eller ringa nytta. Med detta uttalande avser länsstyrelsen
ingalunda att bestrida nyttan av att billig frukt skall stå till befolkningens
förfogande såsom ett välbehövligt och allmänt eftersträvat tillskott
i kosthållet. Tvärtom bör allt göras som avser att uppnå ett sådant
resultat. Men detta kan icke, såvitt länsstyrelsen kan finna, möjliggöras eller
underlättas med det begärda anslaget för utdelning i hittills tillämpad
form. I stället bör man inrikta sig på ett mera allmänt förbilligande av priserna
på frukt och på en intensifierad propaganda för ökad fruktkonsumtion.

Länsstyrelsen har avslutningsvis uttalat, att länsstyrelsen med allt erkännande
av det goda syftet med de föreliggande motionerna på anförda skäl
anser sig icke kunna förorda bifall till desamma.

Utskottet. I utlåtanden i förevarande ämne vid såväl 1945 som 1940 och
1947 års riksdagar har utskottet uttalat tvekan, huruvida medgivande till

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

fraktlindring för frukt innebure den lämpligaste åtgärden för att få till
stånd en ökad konsumtion av frukt i Norrbottens och Västerbottens län. I
belysning av länsstyrelsernas i det föregående återgivna utlåtanden framstår
denna tvekan såsom ytterligt befogad. Med hänsyn till den i ärendet
nu föreliggande utredningen finner utskottet, att en i och för sig önskvärd
ökning av fruktkonsumtionen inom de berörda områdena bör främjas i annan
ordning än de förevarande motionerna förutsätta.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 47 och II: 71 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 juni 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 51.