Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

21

Nr 44.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för avhjälpande
av bristen på vissa för jordbruksdriften
nödvändiga maskiner och redskap.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 7 av herr Domö m. fl. och II: 14 av herr Skoglund
i Doverstorp in. fl., har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa, att Kungl. Maj :t omedelbart låter vidtaga de åtgärder som
äro nödvändiga för att den oroväckande maskin- och redskapsbristen inom
jordbruket skall kunna avhjälpas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Utskottet får här erinra, att det i förevarande motioner berörda spörsmålet
nyligen varit föremål för behandling i riksdagens första kammare i det
att chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Sträng, på grund
av en i ämnet framställd interpellation av ledamoten av kammaren, herr
Osvald, den 18 februari 1948 lämnat en redogörelse för de åtgärder som
vidtagits eller kunde emotses för att trygga jordbrukets behov av maskiner
och redskap. Statsrådet anförde därvid i huvudsak följande.

Vad beträffar tilldelningen av järn till svenska tillverkare av lantbruksmaskiner
och redskap utgjorde densamma i runda tal under år 1943 35 000
ton, under år 1944 29 000 ton, under år 1945 22 000 ton samt åren 1946 och
1947 26 000 ton för vartdera året. Nedgången under år 1945 sammanhängde
med verkstad skonflikten. Siffran för år 1947 är dock endast beräknad.

För den övervägande delen av järnleveranserna till ifrågavarande ändamål
har Domnarvets järnverk svarat. Detta verk har emellertid under åren
1946 och 1947 måst vidkännas en väsentlig nedgång i produktionen beroende
på svårigheter med arbetskraft och -—• under senare delen av år 1947
—elektrisk kraft. Dessa omständigheter ha naturligen medfört svårigheter
att förse tillverkarna av lantbruksmaskiner med erforderliga kvantiteter
järn. Industrikommissionen har emellertid hos Domnarvet lyckats utverka,
att de erforderliga leveransreduktionerna i mindre grad gått ut över tillverkarna
av lantbruksmaskiner och redskap än över andra fabrikanter.

För att möjliggöra ökad produktion av material till nu ifrågavarande tillverkning
har industrikommissionen dels sökt att från Domnarvet till järnverk,
som icke tillhöra maskin- och redskapstillverkarnas sedvanliga leverantörer,
överflytta order å rund-, fyrkant- och plattjärn, dels uppmanat
tillverkarna att nedbringa antalet dimensioner för att på så sätt åstadkom -

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

ma större och enhetligare specifikationer för beställningarna hos järnverken,
dels även understött järnverkens hänvändelser till tillverkarna att
ställa arbetskraft till järnverkens förfogande.

För år 1948 beräknas leveranserna av svenskt järn från maskin- och redskapstillverkarnas
ordinarie järnleverantörer till omkring 25 000 ton. Därutöver
torde, om tilldelningen av elektrisk kraft icke minskas och icke heller
särskilda svårigheter beträffande arbetskraft uppkomma, en leverans
om 1 000 å 2 000 ton järn kunna komma i fråga från de icke ordinarie leverantörer,
till vilka vissa order på rund-, fyrkant- och plattjärn överflyttats.

Man söker även att få till stånd import av järn för ifrågavarande ändamål,
främst från England. Förhoppningar föreligga här att inom ramen
för gällande handelsavtal från detta land erhålla en kvantitet om cirka 4 000
ton järn. Under år 1947 har för ändamålet tillstyrkts importlicenser å järn
om tillhopa 7 584 ton. En icke obetydlig del av sistnämnda kvantitet, uppskattningsvis
3 500 ton, väntas inkomma till landet under 1948.

Sålunda skulle under hela år 1948 sammanlagt 33 000 å 34 000 ton järn
kunna ställas till de inhemska lantbruksmaskins- och redskapstillverkarnas
förfogande. Om minimibehovet beräknas till 37 000 ton skulle alltså en
brist om 3 000. ä 4 000 ton föreligga. Dock måste härvid beaktas, att endast
en obetydlig del av import järnet kan förutses inkomma till landet under
årets första månader.

Traktorer och andra lantbruksmaskiner ha under år 1946 importerats
för sammanlagt 15,i miljoner kronor, varav 13,9 miljoner kronor belöpte på
traktorer och återstoden 1,2 miljoner på andra lantbruksmaskiner. Under
1947 har den sammanlagda importen haft ett värde av 25,2 miljoner kronor,
därav 21,9 miljoner kronor för traktorer och 3,3 miljoner kronor för
övriga lantbruksmaskiner.

Vad angår importen under 1948 av traktorer och andra lantbruksmaskiner
samt reservdelar från hårdvalutaländer, har det ansetts möjligt att för första
halvåret reservera 12 miljoner kronor. Härav beräknas omkring 3 miljoner
kronor för varor, som redan ankommit till svenska hamnar. Enligt uppgift
från industrikommissionen är det totala antalet i svenska hamnar liggande
traktorer för närvarande 163. För ny import skulle reserveras 9 miljoner
kronor, varav 5 miljoner kronor för traktorer — motsvarande omkring
1 000 stycken — 2,5 miljoner kronor för reservdelar och 1,5 miljoner kronor
för plogar och specialmaskiner.

Även från andra länder, främst England, torde man kunna räkna med import
av lantbruksmaskiner och redskap. Sålunda torde från England kunna
levereras 2 000 å 4 000 stycken traktorer av typen Fordson Major och vidare
ett antal traktorer av typen Ferguson. Importlicens har hittills beviljats
å 1 200 stycken traktorer av förut nämnda märke och 1 000 stycken av
typen Ferguson. Även av ytterligare ett par engelska traktortyper är viss
mindre import alt vänta.

Förutsättningar finnas för att den inhemska tillverkningen under år 1948
av traktorer kommer att uppgå till sammanlagt 5 000 stycken. En del av
dessa torde emellertid komma att exporteras, så att för den inhemska efterfrågan
skulle återstå omkring 3 900 stycken. Man kan sålunda räkna med en
tillförsel av nya traktorer under år 1948 av lägst 8 000 och högst 10 000 stycken.
Importen av traktorer under åren 1946 och 1947 utgjorde cirka 3 200
resp. 5 000 stycken. Tillförseln till jordbruket av inom landet tillverkade
traktorer utgjorde under dessa båda år i runda tal 900 resp. 1 900.

Under åren 1946—1948 torde det svenska jordbruket således kunna räkna
med en samlad tillförsel av lägst 19 000 och högst 21 000 traktorer. Om

Jordbruksutskottets utlåtande nr ii.

23

detta ses emot att vårt totala traktorbestånd åren närmast före kriget icke
översteg 20 000 egentliga traktorer, kan situationen i detta avseende anses
relativt tillfredsställande.

Under hänvisning till det anförda uttalade statsrådet, att myndigheterna
inom ramen av föreliggande resurser sökt på allt sätt främja tillverkning
och import av maskiner och redskap för lantbruket. Ytterligare utvägar
komme emellertid att sökas. Statsrådet förklarade sig slutligen till fullo
inse den samhälleliga vikten av att jordbrukets maskin- och redskapsfrågor
löstes på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionerna
från lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, som jämte eget utlåtande överlämnat
av ämbetsverket inhämtade yttranden från Kooperativa förbundet
och Sveriges industriförbund, statens handelskommission, statens industrikommission
och Sveriges lantbruksförbund. Av yttrandena må här återgivas
följande.

Lantbruksstyrelsen har under framhållande av att tillgodoseendet av jordbrukets
maskinbehov utgjorde en nödvändig förutsättning för tryggandet''
av den inhemska jordbruksproduktionen och med understrykande av den
rådande allvarliga bristen på lantbruksmaskiner och lantbruksredskap förordat
vidtagande av åtgärder till bristens avhjälpande.

Under hänvisning till förenämnda interpellationssvar har kommerskollegium
erinrat, att myndigheterna redan hade sin uppmärksamhet riktad på
ifrågavarande, för det svenska jordbruket och dess önskvärda rationalisering
vitala spörsmål. Det syntes även kunna förväntas, att detsamma skulle
så långt möjligt vore beaktas, oavsett om en särskild framställning i ämnet
gjordes från riksdagen.

Statens industrikommission har i sitt utlåtande lämnat vissa kompletterande
uppgifter till statsrådet Strängs interpellationssvar och därvid anfört
följande.

De i statsrådets svar omnämnda icke ordinarie leverantörerna av järn till
lantbruksmaskins- och redskapstillverkare ha numera åtagit sig att under
innevarande år till dessa tillverkare leverera tillhopa cirka 2 100 ton. Smedjebackens
Valsverks AB, som tillhör dessa tillverkares ordinarie järnleverantörer,
har, sedan verket erhållit erforderligt tillskott av såväl elektrisk
kraft som arbetskraft, förbundit sig att under tiden den 15 februari—1 april
— utöver ordinarie leveranser — till här ifrågavarande tillverkares förfogande
ställa ytterligare cirka 400 ton med 60 ton per vecka. Huruvida detta
järnverk även efter den 1 april kommer att kunna åtaga sig extra leveranser
till här ifrågavarande tillverkare kommer att bliva beroende av verkets tillgång
till härför erforderlig arbetskraft. Kommissionen har för avsikt att i
sinom tid upptaga diskussioner med verket angående fortsatta leveranser.

Vad angår de försök, som gjorts att erhålla järn från England för här
ifrågavarande tillverkningar, vill kommissionen meddela, att cirka 3 400
ton järn kontrakterats för successiv leverans under år 1948. Ytterligare en
kvantitet om 874 ton har utlovats skola levereras från England, varvid några
utfästelser beträffande leveranstider dock icke kunnat lämnas. Från Eng -

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

land torde sålunda cirka 4 300 ton vara att förvänta, ehuru dock ovisshet
råder beträffande leveranstiderna för den mindre kvantiteten.

Vad sedan angår frågan om importen av traktorer, vill kommissionen
nämna, att i det med Österrike nyligen träffade handelsavtalet upptagits en
import från detta land av 200 Steyertraktorer.

Slutligen får kommissionen framhålla, att vad ovan anförts visserligen
medför en viss mindre förbättring av försörjningen med material för
lantbruksmaskiner och -redskap, men att likväl en brist om 2 000 å 3 000
ton järn fortfarande torde komma att föreligga.

Statens bandelskommission, som endast berört frågor som avse den internationella
handeln, har under hänvisning till statsrådet Strängs interpellationssvar
uttalat följande.

Vad som i interpellationssvaret anfördes om importen av järn från England
för lantbruksmaskintillverkning och förhoppningarna att inom ramen
för gällande handelsavtal från detta land erhålla en viss kvantitet äger alltjämt
giltighet. För närvarande är det icke möjligt att göra några ytterligare
uttalanden om den fortsatta importen av järn från England med hänsyn
till att de engelska exportpriserna på järn av ifrågavarande slag anses för
höga i förhållande till den svenska prissättningen för de färdiga lantbruksmaskinerna.
Överläggningar lära pågå mellan maskin- och redskapstillverkarna,
å ena sidan, samt statens priskontrollnämnd och statens industrikommission,
å den andra.

Beträffande importen under 1948 av traktorer och andra lantbruksmaskiner
samt reservdelar från hårdvalutaländer må utöver vad som nämndes i
sagda interpellationssvar anföras, att till och med den 30 mars under innevarande
år licenser beviljats för import från hårdvalutaländer av traktorer,
plogar och redskap till ett värde av i runt tal 4,4 miljoner kronor, varav omkring
3,9 miljoner kronor avse traktorer till ett antal av omkring 1 070 och
återstoden eller drygt en halv miljon kronor avser plogar och redskap. Importlicenser
för reservdelar ha beviljats till ett värde av 1,5 miljoner kronor.

I fråga om importen av traktorer från England må som komplettering till
de av chefen för folkhushållningsdepartementet lämnade uppgifterna nämnas,
att under januari och februari 1948 licenser beviljats för import av
tillhopa 1 678 traktorer till ett värde av omkring 12 miljoner kronor. För
närvarande pågår en omfattande licensgivning. De nuvarande dispositionerna
antyda, att licensgivningen för traktorer från England inom en mycket
snar framtid bör ha uppgått till drygt 3 500 traktorer.

Vad angår möjligheterna till import av lantbruksmaskiner under senare
delen av 1948 anser sig handelskommissionen böra understryka, att valutaläget
är så ytterligt allvarligt, att nedskärningar måste göras även av import
av högsta angelägenhetsgrad. Att bestämma omfattningen av dessa
nedskärningar blir därför en avvägningsfråga. Vid den avvägning, som
inom ramen för den av Kungl. Maj :t fastställda s. k. hårdvalutaimportplanen
ankommer på handelskommissionen, kommer lantbrukets trängande
behov av maskinell utrustning att av kommissionen beaktas. Detsamma
gäller vid licensgivningen för import av lantbruksmaskiner från s. k. svagvalutaländer,
vilken licensgivning dock i stort sett kan ske endast inom
de gränser, som finnas uppdragna i gällande handelsavtal.

Handelskommissionen anser sig slutligen böra med några ord beröra den
svenska exporten av andra lantbruksmaskiner än traktorer. Exporten av
viktigare sådana maskiner framgår av nedanstående tablå.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44. 25

Utförselvärde i

i 1 000-tal

kronor

1944

1945

1946

1947

Tröskverk ................

........ 724

663

852

890

Såningsmaskiner ..........

........ 972

877

1 140

671

Gödselspridare ............

........ 43

77

432

405

Skördemaskiner ............

........ 1 203

1 415

4 600

3 562

Slåttermaskiner ............

........ 1 360

2 934

3 934

3 231

Hästräfsor och hövändare ....

........ 116

331

494

391

Ogräsrensare och hästhackor

—

—

398

Summa 4 418

6 297

11 452

9 548.

Exporten torde under de sista åren omfattat ungefär 15 procent av antalet
inom landet levererade maskiner.

Till största delen torde exporten under de senaste åren möjliggjorts genom
import av järn samt genom inköp i fria marknaden, medan däremot av
industrikommissionen prioriterat järn åtgått för inom landet levererade maskiner.
Exporten har till större delen gått till grannländerna samt Nederländerna,
Belgien och Schweiz. De skäl som talat mot en drastisk nedskärning
av exporten för att därmed underlätta den inhemska försörjningen, ha varit
dels önskemålet att på längre sikt bevara de gamla utlandsmarknaderna för
svenska lantbruksmaskiner, bland vilka särskilt de nordiska länderna fäst
synnerligen stor vikt vid dessa leveranser, dels den omständigheten, att nuvarande
inhemska prisförhållanden torde förutsätta att maskiner, som tillverkats
av importerat material, åtminstone i viss utsträckning åter exporteras.
Det kan ur sistnämnda synpunkt ifrågasättas huruvida en avveckling
av exporten nämnvärt skulle öka tillgången på maskiner inom landet.
Till den ovan återgivna uppfattningen har även direktören H. A:son Moberg
i statens maskinprovningsanstalt i en utredning beträffande behovet av lantbruksmaskiner
under år 1948 anslutit sig.

Det osäkra läget i fråga om den inhemska försörjningen under 1948 har
dock medfört en viss försiktighet i fråga om exportutfästelser i olika handelsavtal
under år 1948. Nämnas kan att exportutfästelserna i bilaterala varuutbytesavtal
för 1948 torde komma att stanna vid ca 5,5 miljoner kronor mot
i runt tal 7 miljoner kronor under 1947.

Kooperativa förbundet och Sveriges lantbruksförbund ha förordat vidtagande
av åtgärder i av motionärerna angivet syfte.

Sveriges industriförbund har framhållit nödvändigheten av att öka den
inhemska produktionen av jordbruksmaskiner. Det vore därför önskvärt, att
ytterligare importjärn kunde ställas till jordbruksmaskinindustriens förfogande.
Om dylikt järn kunde uppbringas, korame det emellertid sannolikt
att betinga så höga priser, att dessa icke kunde inrymmas i de mycket snäva
kalkyler, som gällde inom denna bransch. Då priset på exempelvis skördemaskiner
icke fått höjas sedan år 1941, vore det nuvarande prisläget på hemmamarknaden
uppenbart otillfredsställande och företagens räntabilitet hade
under de senaste åren utsatts för allvarliga påfrestningar. En bättre försörjning
med importjärn och därmed en utökad inhemsk tillverkning skulle
kunna underlättas, om företagen i branschen finge medgivande att företaga
vissa väl motiverade prisjusteringar.

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.

Utskottet. Utskottet finner i likhet med motionärerna det vara ett intresse
av största betydelse för landets försörjning att jordbrukets behov av maskiner
och redskap i görligaste mån tillgodoses. Såsom av den föregående redogörelsen
framgår har emelleidid, sedan förevarande motioner avlämnats,
statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet i ett i första kammaren
den 18 februari 1948 avgivet svar på en interpellation i ämnet lämnat
en ingående redogörelse för de åtgärder som vidtagits eller komma att vidtagas
för att trygga jordbrukets maskinbehov. I nämnda interpellationssvar
uttalades bland annat, att myndigheterna inom ramen för tillgängliga resurser
sökt på allt sätt främja tillverkning och import av maskiner och redskap
för lantbruket och att ytterligare utvägar komme att sökas. Departementschefen
förklarade sig tillika till fullo inse den samhälleliga vikten av
att jordbrukets maskin- och redskapsbehov löstes på ett tillfredsställande
sätt. Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser utskottet, som med tillfredsställelse
hälsat de åtgärder på hithörande område som redan vidtagits
eller av departementschefen utlovats, tillräckliga skäl icke föreligga för utskottet
att tillstyrka någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna.
Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 7 och II: 14 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 juni 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 40.