Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.
1
Nr 40.
Utlåtande i anledning av Kungi. Maj.ts proposition angående
ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 27 februari 1948 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 138, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att Kungl. Maj :t må i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av departementschefen förordats vidtaga ändring i
gällande grunder för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån ej därför redogöres
i det följande, hänvisa till propositionen.
Allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på
grund av smittsamma husdjurssjukdomar ha meddelats genom kungörelse
den 26 juli 1926, nr 389 (ändrad 164/1932, 343/1941 och 153/1945).
Enligt dessa grunder kan ömsesidigt kreatursförsäkringsbolag med av
Kungl. Maj :t fastställd bolagsordning på därom gjord framställning av
Kungl. Maj :t antagas till försäkringsgivare med ändamål att meddela sådan
försäkring, varom nu är fråga. Sådant bolag är bland annat skyldigt
att verkställa avsättning till en särskild reservfond. Avsättningen skall enligt
3 § i kungörelsen för varje år beräknas särskilt för varje län på grundval
av den totala försäkringssumman inom länet vid årets utgång och ske
med belopp, som minst motsvarar en utdebitering för 100 kronors försäkringssumma
av för Malmöhus län 10 öre, för Kristianstads län 4 öre och för
Övriga län 2 öre (säkerhetstillägg), dock högst skillnaden mellan 30 öre
och nettopremien för länet för 100 kronors försäkringssumma. Uppgår nettopremien
för visst år och län till 30 öre eller mera, skall ingen avsättning
beräknas för sådant län.
Då reservfonden uppgår till belopp, som med hänsyn till fondens ändamål
kan anses tillräckligt, kan Kungl. Maj:t medgiva, att ytterligare avsättning
till fonden ej behöver verkställas.
Medel ur reservfonden få användas endast för att täcka utdebitei ingsbehov
på grund av skadeersättningar under år, då skadorna inom ett eller
flera län varit mera betydande. I den mån nettopremien för visst år och län
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 10 sand. Nr 40 45.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.
överstiger 30 öre, skola — enligt 4 § i kungörelsen — i första hand reservfondens
ränteavkastning för året och till övriga län hänförliga säkerhetstillägg
användas, så långt ske kan, för att nedbringa utdebiteringsbehovet
för förstnämnda län intill 30 öre. Om för mer än ett län nettopremierna
överstiga 30 öre, fördelas ränteavkastning och säkerhetstillägg mellan dessa
län i förhållande till de överskjutande beloppen. Om utdebiteringsbehoven
för ett eller flera län därefter överstiga 30 öre, skola de delar av utdebiteringsbehoven,
som falla mellan 30 och 60 öre, intill hälften täckas genom
nedsättning med högst en fjärdedel av den vid årets början befintliga reservfonden
och överskjutande delar intill tre fjärdedelar täckas genom ytterligare
nedsättning av fonden, dock högst med så stort belopp att därefter
återstår hälften av reservfonden vid årets början. Om vidare de belopp, varmed
nedsättning av reservfonden högst får ske, icke förslå till att i avsedd
utsträckning täcka utdebiteringsbehoven för två eller flera län, skola nämnda
belopp användas till att täcka nyss angivna delar av utdebiteringsbehoven
till den mindre, för samtliga dessa län lika del, vartill beloppen förslå.
Samtidigt med att reservfonden nedsättes enligt ovan nämnda regler inträder
rätt till statsbidrag. Enligt 6 § i kungörelsen utgår dylikt bidrag med
belopp, som motsvarar dels hälften av återstående utdebiteringsbehov mellan
30 och 60 öre, dels tre fjärdedelar av återstående utdebiteringsbehov
utöver 60 öre. Försäkringsbolaget är skyldigt att disponera statsbidraget så,
att det i form av minskad utdebitering kommer försäkringstagarna inom
det eller de län till godo, för vilka det avsetts (7 §).
I en inom jordbruksdepartementet upprättat promemoria har föreslagits
viss jämkning av grunderna för beräknande av det statsbidrag, som enligt
nu gällande bestämmelser under vissa förutsättningar kan utgå till försäkringsbolag
med ändamål att meddela försäkring mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar.
I promemorian har inledningsvis nämnts, att försäkring med statsbidrag
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar för närvarande
meddelades av tre ömsesidiga kreatursförsäkringsbolag, nämligen Försäkringsbolaget
för smittsamma husdjurssjukdomar, Älvsborgs m. fl. läns
häst- och nötkreatursförsäkringsbolag samt Skånes mindre jordbrukares
ömsesidiga kreatursförsäkringsförening. Härefter har anförts bland annat
följande.
Såvitt framginge av förarbetena till kungörelsen den 26 juli 1926 hade
man vid fastställandet av grunderna för statsbidrag ej räknat med att inom
ett bolag fonderade medel vid sidan av reservfonden skulle stå till buds
för att täcka uppkommande utdebiteringsbehov.
Emellertid funnes sådana medel i relativt betydande omfattning, såväl
absolut som i förhållande till reservfondens storlek.
Så som bidragsbestämmelserna nu vore utformade, spelade dispositionsfondens
storlek icke någon roll vid bestämmandet av statsbidraget. En dylik
ståndpunkt kunde emellertid, i vart fall i betraktande av dispositions
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.
3
fondernas nuvarande storlek, knappast anses motiverad, och en ändring
av bestämmelserna syntes därför påkallad. Ändringen borde vidtagas i samband
med de ändringar i bolagsordningarna för ifrågavarande försäkringsbolag,
som under alla förhållanden bleve nödvändiga, därest det till årets
riksdag framlagda förslaget till ny lag om försäkringsrörelse antoges.
En tänkbar lösning av frågan vore, att bestämmelserna ändrades så, att
statsbidrag skulle utgå först sedan vederbörande bolags egna medel — reservfonden
dock endast till den gräns som angåves i 4 § i kungörelsen -—-tagits i anspråk för att täcka utdebiteringsbehovet.
Även en annan lösning syntes kunna ifrågakomma, vilken jämväl den
innebure en viss saklig ändring av nuvarande bestämmelser men närmare
anknöte till dessa än den förut skisserade. De i 6 § i kungörelsen angivna
reglerna om statsbidrag innebure att, om utdebiteringsbehov täcktes av
bolagets egna medel ända upp till den gräns, som angivits i 4 §, eller hälften
av utdebiteringsbehovet mellan 30 och 60 öre samt 3/4 av utdebiteringsbehovet
utöver 60 öre, komme statsbidraget att utgå med belopp, motsvarande
V. av hela utdebiteringsbehovet mellan 30 och 60 öre samt 3/ie av
utdebiteringsbehovet utöver 60 öre. Det Iåge med hänsyn till dispositionsfondernas
nuvarande storlek nära till hands att maximera statsbidraget till sistnämnda
andelar av utdebiteringsbehovet, varvid dock maximigränsen för
statsbidrag till täckande av utdebiteringsbehov över 60 öre för enkelhetens
skull borde bestämmas till 1/l av hela utdebiteringsbehovet.
I vissa fall borde dock en sådan maximigräns kunna överskridas. Man
kunde ej bortse från möjligheten av att ett försäkringsbolags egna fonder
och andra tillgängliga medel på grund av inträffade epizootier komme att
tagas i anspråk i så stor utsträckning, att bolaget ej på sådant sätt som angåves
i 4 § kunde täcka utdebiteringsbehovet upp till den gräns som där sades.
I dylika fall borde den nyss förordade maximiregeln träda ur funktion
och statsbidraget, i den mån så behövdes för att täcka bristen, kunna
höjas till högst det belopp, som skulle utgå enligt nu gällande bidragsregler.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har efter redogörelse
för de i ärendet avgivna remissyttrandena anfört och föreslagit följande.
»Innan jag ingår på den fråga, som behandlats i departementspromemorian,
torde jag få erinra om att det, då beslut fattades om statligt stöd till
ifrågavarande försäkringsverksamhet, av dåvarande departementschefen
framhölls, att det borde ankomma på djurägarna att genom försäkring
skydda sig mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.
Statsmakternas uppgift borde endast vara att ingripa reglerande och ordnande,
så att djurägarna kunde få ett effektivt försäkringsskydd utan att
behöva vidkännas alltför betungande premier och utdebiteringar. Dessa synpunkter
böra enligt min uppfattning alltjämt vara vägledande för statsmakternas
verksamhet på ifrågavarande område.
I överensstämmelse med denna min uppfattning har jag icke ansett mig
böra föreslå någon åtgärd i anledning av ett av epizootisakkunniga den 26
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 40.
september 1947 framlagt förslag om att staten skulle åtaga sig att direkt ersätta
djurägarna sådana kostnader och förluster, som nu inrymdes under
den statsunderstödda försäkringsverksamheten. Med hänsyn till den konsolidering,
som numera skett inom försäkringsverksamheten på detta område,
synes det däremot befogat, att frågan om grunderna för det statliga
stödet omprövas. Att helt slopa detta stöd kan enligt min mening icke komma
i fråga, då en mera omfattande epizooti uppenbarligen kan medföra sådana
utgifter, att försäkringstagarna trots storleken av de nu befintliga
fonderna i avsaknad av statsbidrag skulle kunna bliva belastade med alltför
betungande utdebiteringar. Däremot synes en jämkning av bidragsgrunderna
i enlighet med det senare av de i departementspromemorian angivna alternativen
befogad och väl överensstämmande med förut berörda synpunkter.
De farhågor, som i några yttranden uttalats för att en sådan jämkning
skulle försvaga bolagens intresse av att ytterligare ekonomiskt befästa sin
ställning eller försämra förutsättningarna för försäkringsverksamheten,
sakna enligt min uppfattning grund. Jag tillstyrker därför, att bestämmelserna
ändras på sätt angivits i nämnda alternativ.»
Utskottet. Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer förty,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 3 juni 1948.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg,
Näslund, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Jonsson och Isaksson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta,
Ericsson i Sörsjön, Andersson i Surahammar, Jacobson i Vilhelmina,
Svensson i Vä, Stattin och Utbult.