Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
1
Nr 33.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättring av
den statliga våxtkontrollen.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 231, av herr Björck har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om utredning angående förbättring av den kontroll
över importen av växter, blomsterlökar m. in., som åligger statens växtskyddsanstalt,
samt att Kungl. Maj :t må vidtaga de åtgärder eller för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionen
från lantbruksstyrelsen, styrelsen för statens växtskyddsanstalt och statens
plantskolenämnd. Vid växtskyddsanstaltens yttrande fanns fogat ett av
herr Osvald särskilt avgivet yttrande i ämnet.
Lantbruksstyrelsen har erinrat, att styrelsen i ett den 30 september 1947
dagtecknat utlåtande angående ett av styrelsen för statens växtskyddsanstalt
framlagt förslag rörande vissa förändringar i huvudanstaltens organisation
och utrustning i allt väsentligt tillstyrkt detsamma. Även om icke
de i motionen berörda trågorna direkt framhållits i nämnda förslag, hai
styrelsen likväl ansett att, därest anstalten bereddes ökade resurser för
effektivisering av sin verksamhet, anstalten komme att efter hand kunna
taga befattning med i motionen framställda spörsmål. Lantbruksstyrelsen
har därvid förutsatt, att det borde ankomma på växtskyddsanstalten, som
kontinuerligt följde med växtimport förenad kontroll, att fiamlägga de
förslag rörande förbättrade växtskyddsåtgärder, som erfarenheterna visade
vara påkallade.
Styrelsen för statens växtskyddsanstalt har uttalat, att de i motionen berörda
frågorna icke syntes mogna att tagas under behandling av en parlamentarisk
utredningskommitté. Styrelsen har såsom motivering härför anfört
i huvudsak följande.
Växtskyddsanstalten delar motionärens uppfattning, att en utbyggnad av
sundhetskontrollen vid införsel av växter och växtdelar är behövlig. Detta
har vid många tillfällen framhållits av anstalten, och dess framställningar
i ämnet ha lett till successiva förbättringar, om ock i blygsam omfattning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. Nr 33—36.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
Man måste emellertid noga överväga, i vad mån fördelarna av olika kontrollåtgärder
stå i rimligt förhållande till kostnaderna och till det med kontrollen
oundvikligen förenade intrånget för handeln.
Som exempel kan framdragas den av motionären omnämnda körsbärsflugan,
beträffande vilken kontroll vid införsel icke är föreskriven. Undersökning
av importerade partier av en så ömtålig vara som körsbär skulle
kräva en stor personal under den tid importen pågår och ändock oundgängligen
verka försenande på transporten. Då dels körsbärsflugan sedan
gammalt förekommer i Sverige — ehuru på andra värdväxter — och dels
effektiva bekämpningsåtgärder enligt utländska uppgifter blivit utexperimenterade,
torde man ha all anledning att ställa sig avvaktande med avseende
på dyrbara och hindersamma kontrollåtgärder i samband med införseln
av körsbär. På liknande sätt förhåller det sig med köksväxter utan
rot eller underjordisk stamdel, vilka f. n. icke äro underkastade kontroll.
Även dessa äro lätt förgängliga ting, som behöva snabbast möjliga transport.
Att importen av även sådana produkter kan innebära risker, vill ingen förneka,
men om dessa äro nog stora för att motivera för handeln allvarliga
ingrepp bör noga övervägas, vilket bör ankomma på fackmännen i växtskyddsfrågor.
Tyvärr är vårt land så starkt beroende av import av levande
växter och växtdelar, att man icke kan hänsynslöst tillgripa huru rigorösa
kontrollåtgärder som helst.
Även om det icke rimligen kan läggas den nuvarande kontrollverksamheten
till last, att blodlusen inkommit till landet, eftersom den förekom
här flera år innan någon inspektion kom till stånd, är det dock ofrånkomligt,
att ingen, om än aldrig så noggrann undersökning kan skapa full säkerhet
mot införande av farliga växtsjukdomar och parasiter. Desinfektion,
huvudsakligen genom begasning med cyanväte o. d., har därför tagits i
bruk i flera länder. Inom Europa ha begasningsinrättningar uppförts i två
franska hamnstäder, och begasningsfrågan har av växtskyddsanstaltens
chef diskuterats med chefen för den franska växtskyddstjänsten under en
resa i Frankrike 1947. Hur stora fördelar dylika anläggningar än skulle erbjuda
ur flera synpunkter, återstå dock en hel del detaljfrågor att vetenskapligt
utreda, innan saken kan anses mogen att eventuellt tagas om hand
av en parlamentarisk utredningskommitté.
Som en väsentlig brist i den nuvarande organisationen betecknar motionären
»den ringa differentieringen av den statliga växtskyddsverksamheten».
En boskillnad mellan det vetenskapliga och det praktiska verksamhetsområdet
framhålles som eftersträvansvärd. Såsom styrelsen framhållit
i den till Kungl. Maj :t i augusti 1947 överlämnade utredningen angående
vissa förändringar i statens växtskyddsanstalts organisation och utrustning
i vad angår huvudinstitutionen är det styrelsens — även av tjänstemännen
biträdda — uppfattning, att en intim samverkan mellan forskning
samt upplysnings- och kontrollverksamhet är till fördel för båda verksamhetsgrenarna.
Denna uppfattning vidhåller styrelsen alltjämt. Motionären
har framdragit skapandet av statens plantskolenämnd som bevis för en naturlig
strävan att särskilja det vetenskapliga och det praktiska verksamhetsområdet.
Häremot kan och bör invändas, att huvuduppgiften för plantskoleinspektionen
är kontroll av sortäktheten hos fruktträd och bärväxter, inklusive
grundstammar, plantornas form och utbildning in. fl. kvalitetsegenskaper
samt givetvis också deras sundhetstillstånd. Det viktigaste kompetenskravet,
som måste ställas på personalen vid plantskolekontrollen, är
skicklighet i sortkännedom och praktisk plantskoleskötsel. Annorlunda förhåller
det sig med den kontrollverksamhet, som har till väsentlig uppgift
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
3
att förhindra eller försvåra införseln och spridandet av sjukdomar och skadedjur.
Av dess handhavare erfordras allsidig och grundlig växtpatologisk
utbildning och permanent kontakt med den fortlöpande forskningen på det
växtpatologiska området. En i möjligaste mån intim förbindelse mellan
vetenskaplig och praktisk verksamhet är i detta fall något eftersträvansvärt,
icke tvärtom.
Motionärens önskan att få till stånd en permanent kontroll inom landet
av alla viktiga kulturväxters hälsotillstånd har utan tvivel ett lovvärt syfte,
men torde dock vara svår att till fullo förverkliga. Redan då fråga var
om inrättande av kontroll beträffande fruktträdsplantor, ville statsmakterna
icke acceptera en obligatorisk kontroll utan valde att gå fram på frivillighetens
väg. Härigenom restes visserligen intet hinder för att sälja av parasiter
angripna fruktträd (undantag: blodlusen), men det bereddes å andra
sidan möjlighet att vid inköp anlita sådana säljare, vilkas kulturer underställts
frivillig statlig kontroll. Den som är angelägen om att erhålla friska
trädplantor kan sålunda vända sig till de företag som anslutit sig till plantskolekontrollen.
En motsvarande kontrollverksamhet kan tänkas genomförd
för även andra växtslag, t. ex. prydnadsväxter, därest ett så stort intresse för
saken förefinnes bland handelsträdgårdsmästarna, att dessa någorlunda
allmänt äro hågade att ansluta sig till kontrollen och erlägga de för densammas
bedrivande erforderliga avgifterna. En diskussion av denna sak synes
i första hand höra upptagas mellan de intresserade yrkesmännen och statens
växtskyddsanstalt.
Ledamoten av anstaltens styrelse, professorn H. Osvald, har i ett särskilt
yttrande på anförda skäl ansett att styrelsen bort tillstyrka vidtagandet
av åtgärder i motionens syfte.
Statens plantskolenämnd har anfört bland annat följande.
Statens plantskolenämnd delar motionärens uppfattning att importkontrollen
vid införsel av växter och växtdelar i vissa avseenden borde utbyggas.
Efter importspärrens införande i mars 1947 har livsmedelskommissionen
för yttrande underställt plantskolenämnden inkomna licensansökningar
för import av plantskolealster och därigenom har nämnden beretts tillfälle
taga del av de importerade alstrens ursprung och värde. Åtskilliga ansökningar
om import av fruktträd ha av nämnden avstyrkts och licens därför
icke beviljats. Nämndens inspektör har vid upprepade tillfällen dessutom
biträtt vid inspektion i tullen för att bilda sig en uppfattning om produkternas
kvalitet. Nämnden har kunnat konstatera, att den inspektion, som
utföres genom statens växtskyddsanstalts försorg, på ett ganska tillfredsställande
sätt förhindrar införsel av svåra växtparasiter.
Motionären efterlyser en permanent kontroll inom landet av alla viktiga
kulturväxters hälsotillstånd. En sådan kontroll skulle kunna vara till gagn
men torde vara mycket svår att genomföra. Framför allt skulle handeln med
hithörande alster avsevärt försvåras. De fördelar kontrollen skulle medföra
torde icke stå i rimlig proportion till kostnaderna för densamma. Vid inrättandet
av statlig plantskolekontroll, vilken dock endast omfattar fruktträd,
här- och nötbuskar samt fruktträdsgrundstammar, ville statsmakterna icke
gå med på en obligatorisk kontroll utan valde att stödja en frivillig. Genom
införandet av denna kontroll restes icke något hinder mot försäljning av
parasitärt skadade alster av hithörande växtslag, men möjlighet bereddes
att vid inköp kunna anlita sådana plantskolor, vilkas odlingar underställts
kontroll. Köpare, som äro angelägna om att erhålla friska fruktträd och
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
bärbuskar, kunna sålunda vända sig till plantskolor, som äro anslutna till
plantskolekontrollen. En liknande kontroll av andra växter kan tänkas
genomförd, men det synes vara lämpligast att denna fråga upptages till
behandling först sedan närmare erfarenhet vunnits av den nyligen inrättade
kontrollverksamheten.
Med hänsyn till det anförda har nämnden ansett sig icke böra yrka på
företagande av en utredning i ämnet. Därest emellertid en sådan skulle
komma till stånd borde emellertid vissa spörsmål rörande importen av
plantskolealster jämväl beaktas.
Utskottet. Den i ärendet förebragta utredningen har bibringat utskottet
den uppfattningen, att den statliga kontrollen över hälsotillståndet hos importerade
växter och växtdelar, om än behäftad med vissa brister, fungerar
i stort sett tillfredsställande. Utskottet förutsätter att styrelsen för statens
växtskyddsanstalt, som enligt sin instruktion har till uppgift att i enlighet
med utfärdade bestämmelser utöva kontroll och inspektion å växtskyddstjänstens
område, skall ha sin uppmärksamhet riktad på de av motionären
påtalade förhållandena och för Kungl. Maj :t framlägga de förslag till ändringar
i gällande bestämmelser, som kunna anses påkallade.
Beträffande motionärens förslag om anordnande av en permanent kontroll
av hälsotillståndet hos alla kulturväxter synes enligt utskottets mening ett
dylikt förslag svårt att förverkliga. Vad angår trädplantor finnes för närvarande
möjlighet för den, som önskar garanti för att få friska sådana, att
hänvända sig till företag, som äro anslutna till den frivilliga statliga plantskolekontrollen.
En dylik kontroll torde, såsom styrelsen för växtskyddsanstalten
i sitt i ärendet avgivna utlåtande framhållit, kunna genomföras
även för andra växtslag. Det synes utskottet som om det i första hand bör
ankomma på styrelsen för växtskyddsanstalten att närmare överväga de
förutsättningar som kunna finnas för anordnande av en sådan kontroll och
att därefter för Kungl. Maj :t framlägga förslag i ämnet.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att chefen för jordbruksdepartementet
i årets statsverksproposition vid anmälan av punkten rörande anslag
till avlöningar vid växtskyddsanstalten (IX. H. T., p. 10) framhållit,
att vissa utredningar verkställts i fråga om växtskyddsanstaltens organisation
men att de förslag som därvid framlagts syntes böra ytterligare övervägas
innan frågan underställdes riksdagen. Departementschefen har det
oaktat, bland annat i syfte att i någon mån tillgodose de önskemål, som av
jordbruksutskottet framförts vid behandlingen av vissa vid 1947 års riksdag
väckta motioner angående utredning om utvidgning och effektivisering
inom växtskyddets område, in. m. (uti. nr 53), ansett vissa smärre utbyggnader
av växtskyddsorganisationen kunna vidtagas redan från och med
nästa budgetår. I avvaktan på Kungl. Maj :ts slutliga ställningstagande till
nämnda utredningar kan utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga, att
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
5
riksdagen nu hos Kungl. Maj :t hemställer om utredning angående växtskyddsverksamhetens
organisation.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionen I: 231 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 20 maj 1948.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson,
Alfred Andersson, Nils Olsson, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Björck och Hollertz;
samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön,
Carlström, Lundbom, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö,
Larsson i Karlstad och Jacobson i Vilhelmina.