Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
stöd åt fiskerinäringen, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

Sedan riksdagens kamrar, första kammaren den 21 och andra kammaren
den 28 april 1948, beslutat utan överläggning återremittera till utskottet dess
utlåtande nr 17 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående stöd åt
fiskerinäringen m. in. jämte i ämnet väckta motioner, får utskottet anföra
följande.

I årets statsverksproposition (bil. 30: kapitalbudgeten s. 16—17) har
Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition rörande
stödjande åtgärder på fiskerinäringens område, till lån till främjande
av beredning och avsättning av fisk m. m. beräkna ett investeringsanslag
av 500 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 30 januari 1948 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 48, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.,

dels medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1949 må i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen förordade grunder anordnas reglering
av priserna på saltvattensfisk,

dels godkänna, att i övrigt åtgärder till fiskerinäringens stödjande må
vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen angivits,

dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 under Fonden för låneunderstöd
till Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk
m. m. anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.

Sammanfattning.

1. Utvecklingen inom fiskerinäringen under mellankrigsperioden och under
de senaste åren ger vid handen, att ett statligt stöd till fisket är nödvändigt
om icke inkomstnivån inom näringen skall bli oskäligt låg. Detta stöd
bör på kort sikt inriktas på prisreglerande åtgärder samt på lång sikt på en
omfattande rationalisering inom såväl själva fisket som inom fiskhandeln.
Målsättningen för de statliga åtgärderna bör vara att ge fiskets utövare möjlighet
att vid rationella produktionsförhållanden uppnå en med övriga befolkningsgrupper
likvärd levnadsstandard.

2. För att förverkliga denna målsättning erfordras att den prisstödjande

1 Bihang till riksdagens protokoll HUS. 10 sand. Nr 29.

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

och handelsreglerande verksamheten inom fisket fortsättes under de närmaste
åren. I detta syfte föreslås dels att Kungl. Maj :t bemyndigas meddela
särskilt bildad försäljningsförening ensamrätt att inom sitt verksamhetsområde
handha förstahandsförsäljningen av all fisk eller visst fiskslag dels
att nu gällande prisregleringssystem bibehålies efter i stort sett oförändrade
grunder.

3. För att prisregleringarna skola kunna upprätthållas måste importen av
fisk regleras. Enligt förenämnda förordning bemyndigas Kungl. Maj :t att
uppta importavgift på såväl färsk som beredd fisk. En skärpning av importrestriktionerna
bör däremot om möjligt undvikas.

4. Rationaliseringen av produktionen bör närmast gå ut på att förbättra
fångstmetoderna och minska arbetsåtgången. Samtidigt bör ett bättre tillvaratagande
av fångsterna för ernående av högre kvalitet på de ilandförda
produkterna eftersträvas. Staten bör liksom hittills stödja denna verksamhet,
bland annat genom lån ur fiskerilånefonden. Den i annat sammanhang
föreslagna fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök bör genom en
målmedveten undersöknings- och upplysningsverksamhet kunna bidra till
denna rationaliserings genomförande.

5. Ett av de viktigaste medlen till förbättring av fiskarenas förvärvsmöj''ligheter
är att vidga marknaden för fiskets produkter, vilket bör kunna ske
om konsumenterna erbjudas fisk av högre kvalitet och till jämnare priser
än för närvarande. Rationaliseringen inom distributionen bör närmast ta
sikte härpå. Den bör söka förbilliga distributionen, motverka spekulationen
samt genomföra snabbare transporter och ändamålsenligare behandling och
förvaring av fisk i distributionens alla led. I huvudsak komma strävandena
i denna riktning att som hittills åvila fiskarenas sammanslutningar. Staten
bör härvid medverka bland annat genom att från det under Fonden för
låneunderstöd anvisade anslaget till främjande av beredning och avsättning
av fisk m. m. bevilja lån till åtgärder som äro ägnade att förbättra
distributionen.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft sjutton
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner (s. 17—18).

Kungl. Maj :ts författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om viss reglering av handeln^med fisk. m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med fisk förstås i dena förordning såväl färsk som frusen, kryddad, saltad,
sockersaltad, torkad eller rökt fisk.

Vad i förordningen sägs om fisk skall även gälla räkor.

Med fiskare avses i förordningen endast svensk fiskare.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

3

Om viss reglering av handeln med fisk.

2 §•

Hava fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
eller sammanslutningar av sådana fiskare ensamma eller tillsammans
med personer eller företag, vilka idka handel med fisk, bildat ekonomisk
förening för omhändertagande och försäljning av fisk, som ilandföres
inom visst område, må föreningen, därest den finnes äga förutsättning
för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt antal fiskare, kunna
erhålla Kungl. Maj :ts tillstånd att såsom auktoriserad producentförening
från fiskare för försäljning mottaga fisk, som ilandföres inom området.
Tillståndet må begränsas att gälla allenast visst eller vissa slag av fisk. Fisk,
som omfattas av sådant tillstånd, benämnes i det följande handelsreglerad
fisk.

Den, som inom auktoriserad producentförenings område ilandför handelsreglerad
fisk, må mot vederlag överlåta denna, förutom till producentföreningen,
allenast till statens livsmedelskommission eller eljest i den
ordning och under de villkor kommissionen bestämmer.

Auktoriserad producentförening är pliktig att enligt samma grunder, son**''
gälla i fråga om medlems fångst, för försäljning mottaga handelsreglerad
fisk, som inom föreningens område ilandföres av annan fiskare.

Är tillförseln av något slag av handelsreglerad fisk så riklig, att det kan
antagas att en väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt
tillstånd, må producentförening efter medgivande av livsmedelskommissionen
lämna fiskare, som mera regelbundet levererar till föreningen och för
vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till
leverans.

I övrigt skall auktoriserad producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet
ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som kunna hava
uppställts vid tillståndets beviljande, ävensom de särskilda föreskrifter, som
livsmedelskommissionen kan komma att meddela.

Tillstånd, varom i första stycket förmäles, må av Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, av livsmedelskommissionen återkallas, då
skäl därtill äro.

3 §•

I andra fall än i 2 § andra stycket avses må handelsreglerad fisk allenast
i den ordning och under de villkor livsmedelskommissionen bestämmer mot
vederlag överlåtas till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person
eller företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning
av varor till avsalu.

4 §•

Vid handel med fisk skall priset, där ej livsmedelskommissionen annat
medgiver, angivas per viktenhet.

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

Om prisregleringsavgift å fisk.

5 §•

För fisk, som ilandföres här i riket, skall, där fråga icke är om import,
prisregleringsavgift upptagas i den utsträckning och med det belopp, som
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, livsmedelskommissionen
bestämmer.

Avgiften skall erläggas i samband med första försäljningen av fisken samt
gäldas av köparen. För fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion försäljer
för förbrukning i köparens hushåll, skall avgiften dock betalas av säljaren.

6 §•

Medel, som inflyta genom upptagande av prisregleringsavgift, skola enligt
livsmedelskommissionens bestämmande användas för reglering av priset å
fisk.

7 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, livsmedelskommissionen
må, där så finnes erforderligt för att reglera priset å fisk, förordna,
att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk, som importeras
till riket. Avgiften skall erläggas i samband med införseln.

8 §.

Prisregleringsavgift skall inbetalas till livsmedelskommissionen i den ordning
kommissionen bestämmer. Kommunal fiskhamnsförvaltning skall vara
skyldig att, om kommissionen så föreskriver, uppbära och till kommissionen
redovisa dylik avgift.

Inbetalas icke prisregleringsavgiften i föreskriven ordning, må avgiften på
framställning av livsmedelskommissionen omedelbart utmätas med det belopp,
vartill kommissionen efter verkställd undersökning fastställer densamma.

Då särskilda skäl därtill äro, må kommissionen jämväl meddela den avgiftpliktige
förbud att tills vidare, till dess avgiften guldits, bedriva sådan
verksamhet, som enligt 5 och 7 §§ medför skyldighet att erlägga prisregleringsavgift.

Antecknings- och uppgiftsskyldighet.

10 §.

En var, som yrkesmässigt försäljer handelsreglerad fisk eller som använder
sådan fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu,
så ock en var som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att
erlägga prisregleringsavgift, skall vara skyldig att, i den utsträckning livsmedelskommissionen
föreskriver och i enlighet med de närmare anvisningar
kommissionen meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29-

5

som erfordras för kontroll av handelsregleringen eller över att prisregleringsavgift
behörigen erlägges.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att på
anfordran tillhandahålla kommissionen eller dess ombud nämnda anteckningar
och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom
de övriga uppgifter angående rörelsen kommissionen föreskriver, dels att i
den utsträckning kommissionen bestämmer och i enlighet med de närmare
anvisningar kommissionen meddelar till kommissionen eller dess ombud
lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §•

Överlåter någon fisk i strid mot vad i 2 § andra stycket eller i 3 § är
stadgat,

eller bryter någon mot vad i 2 § tredje stycket stadgats eller mot villkor,
som föreskrivits jämlikt 2 § för tillgodonjutande av tillstånd som där avses,
eller överträder någon sådana särskilda föreskrifter, som jämlikt 2 §
meddelats av livsmedelskommissionen för auktoriserade producentföreningar.

eller bryter någon mot vad i 4 § stadgats,
straffes med dagsböter.

12 §.

Den som bryter mot förbud, varom i 9 § andra stycket förmäles, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon att i anteckningar, varom i 10 § första stycket förmäles,
införa uppgift, som bort där införas, straffes, där underlåtenheten är uppsåtlig,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt eljest med
dagsböter.

Inför någon oriktig uppgift i sådana anteckningar, som nyss nämnts,
eller lämnar någon oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftskyldighet,
varom i 10 § andra stycket förmäles,

straffes, där den oriktiga uppgiften införts eller lämnats mot vättre vetande,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt, där så ej
är fallet men den som infört eller lämnat uppgiften därvid gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet, med dagsböter.

13 §.

Den som underlåter att fullgöra vad enligt 10 § andra stycket åligger
honom, böte från och med femton till och med trehundra kronor. Livsmedelskommissionen
må jämväl förelägga honom vite.

Länsstyrelse äger fälla till vite enligt denna paragraf.

14 §.

Upplysning, som inhämtats med stöd av 10 §, må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande av -

6 Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

sedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller
fängelse.

15 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 11 eller 12 § omförmäld förseelse, som
begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

16 §.

Förseelse, varom i 14 § förmäles, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av målsäganden.

17 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

18 §.

Livsmedelskommissionen äger meddela närmare föreskrifter rörande tilllämpningen
av denna förordning samt medgiva undantag från de i 2 § andra
stycket och 3 § givna bestämmelserna. Kommissionen må ock, då särskilda
omständigheter därtill föranleda, efterskänka prisregleringsavgift ävensom
förordna om avkortning av dylik avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med
den 30 juni 1950. Vad i förordningen stadgas i fråga om åsidosättande av
tystnadsplikt samt beträffande annan förseelse, vilken ägt rum under tiden
för förordningens giltighet, skall äga tillämpning även efter sistnämnda dag.

Med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånd att med ensamrätt
för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres utmed viss kuststräcka,
skola fortfarande gälla.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 juli 1945 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp
sakkunniga att enligt angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva
förslag angående fiskerinäringens efterkrigsproblem och den prisreglerande
verksamheten på fiskets område. De sakkunniga, som antagit benämningen
1945 års fiskeriutredning, ha utgjorts av byrådirektören, filosofie doktorn
C. W. Hessle, ordförande, ombudsmannen S. Corneliusson, öckerö, direktören
L. Häller, Göteborg, fiskaren G. Nilsson, Hörviken, kontrollanten H.
Myrgren, Hudiksvall, ombudsmannen G. Högström, Drottningholm, framlidne
direktören C. F. Cederlund, Örebro, fiskhandlaren E. Molin, Stockholm,
direktören H. Johansson, Göteborg, samt direktören A. Kewenter,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

7

Stockholm. Sedan direktören C. F. Cederlund på grund av sjukdom frånsagt
sig utredningsuppdraget, förordnades fr. o. in. den 15 november 1945 direktören
M. Stidner, Göteborg, som ledamot av utredningen. Den 13 februari
1946 tillkallades såsom ytterligare sakkunnig utrikesrådet N. K.
Ståhle.

Utredningen, som vid behandlingen av vissa frågor biträtts av särskilda
experter, har den 2 januari 1947 avgivit betänkande med förslag angående
fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten
på fiskets område (SOU 1947: 2).

Över utredningens förslag ha utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,
lantbruksstyrelsen, generaltullstyrelsen, riksräkenskapsverket,
järnvägsstyrelsen, socialstyrelsen, statens livsmedelskommission, statens
priskontrollnämnd, samtliga länsstyrelser, Svenska västkustfiskarnas
centralförbund, Svenska ostkustfiskarnas centralförbund, Svenska sydkustfiskarnas
centralförbund, Skånes fiskareförbund, Svenska insjöfiskarnas
centralförbund, Svensk andelsfisk förening u. p. a., Ostkustfisk centralförening
u. p. a., Svenska fiskhandelsförbundet, Svenska konservfabrikernas
riksförening, Sveriges ångtrålarförening, Sveriges grossistförbund och Sveriges
färskfiskgrossisters riksförbund.

Vid lantbruksstyrelsens utlåtande ha fogats yttranden från samtliga fiskeriintendenter
samt från Södra Sveriges fiskeriförening, Stor sjöfiskarnas
försäljningsförening u. p. a. och Bohusläns islandsfiskares förening u. p. a.
Länsstyrelserna ha tillika överlämnat yttranden från samtliga hushållningssällskaps
förvaltningsutskott samt från åtskilliga fiskerinämnder och fiskeriinspektörer.
Vid kommerskollegiums utlåtande ha fogats yttranden från
ett flertal handelskamrar samt från Sveriges köpmannaförbund. Slutligen
ha Svenska ostkustfiskarnas centralförbund och Ostkustfisk centralförening
u. p. a. bifogat yttranden från ett antal till dessa organisationer anslutna
fiskareförbund och auktoriserade fiskförsäljningsföreningar.

Skrivelser i ärendet ha vidare inkommit från Ostkustens auktoriserade
strömmingsgrossisters förening, Sveriges fiskredskapshandlares förening
samt från företag anslutna till Sveriges sill- och fiskimportörförening.

Sammanfattning av 1945 års fiskeriutrednings betänkande
och däröver avgivna yttranden.

Efter eu översikt över fisket har utredningen berört yrkesfiskarenas ekonomi
och därvid med ledning av erfarenheterna från mellankrigsperioden
och verkställda undersökningar uttalat farhågor för att det ekonomiska läget
för fiskarena i framtiden kan komma att allvarligt försämras.

Organisationsväsendet bland fiskarena.

Utredningen som berört handelsregleringen för strömming och i samband
därmed uppkomna organisationsbildningar har ansett sig kunna konstatera,
att den s. k. auktorisationen av producentföreningar varit till gagn

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

för såväl fiskarena som de privata fiskhandlarna. Med hänsyn härtill har
utredningen ansett sig böra förorda, att Kungl. Maj :t genom en förordning
erhåller möjlighet att utvidga auktorisationen av producentföreningar till
att gälla vilket slag av fisk eller skaldjur och vilken del av landet som
helst. Utredningen har härvid föreslagit, att regleringen av strömmingshandeln
förlänges inom ramen av denna författning.

I remissyttrandena har förslaget om auktorisation av producentföreningar
ägnats stor uppmärksamhet, men bedömningen härav har utfallit synnerligen
olika. Fiskarenas organisationer ha överlag instämt i utredningens
uttalanden och kraftigt understrukit nödvändigheten av att förslaget snabbt
genomföres. Detsamma gäller ett flertal länsstyrelser och hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Förslaget har däremot utsatts för kritik från
några av de centrala ämbetsverken, statens livsmedelskommission och statens
priskontrollnämnd samt några länsstyrelser. Handelns organisationer
ha slutligen ställt sig klart avvisande på förevarande punkt.

Lantbruksstyrelsen har i princip icke erinrat mot auktorisationen men
starkt betonat, att den måste vara av tillfällig karaktär. Statskontoret har
ansett auktorisationen böra snarast avvecklas. Livsmedelskommissionen
har uttalat, att några sakskäl icke ha anförts för införande av auktorisation
även beträffande annan fisk än strömming. Priskontrollnämnden har
understrukit de principiella betänkligheterna mot auktorisationen, då denna
skulle ytterligare stärka monopoliseringstendenserna inom näringslivet, och
ansett auktorisation böra förekomma blott i undantagsfall samt kunna
medgivas jämväl privata partihandlare.

Prisregleringar på fisk.

Utredningen har erinrat om att enligt nu gällande bestämmelser prisregleringen
på väst- och sydkusterna i princip är uppbyggd på grundval av
ett minimipris på den till färskkonsumtion och beredning sålda fisken
och ett garantipris på överskottsfisken, medan prisregleringen på ostkusten
gäller endast i fråga om strömming. Utredningen har förordat, att det nuvarande
systemet med vissa smärre förändringar prövas åtminstone ännu ett
år. Utredningen har kommit till den slutsatsen, att prissättningen på fisk
bör betraktas såsom ett inkomstreglerande instrument, samt föreslagit, att
minimipriserna fastställas vid en nivå, som ger fiskarena en skälig bärgning.
Utredningen har ansett, att garantipriserna böra avpassas så att de icke
endast ge fiskarena en nödtorftig täckning för de rörliga kostnaderna på
en fiskeresa utan även täcka övriga kostnader samt om möjligt ge en blygsam
inkomst. Å andra sidan ha nämnda priser ansetts icke böra sättas
så högt att ett fiske kan baseras på dem.

Kostnaderna för de av utredningen ifrågasatta prisregleringarna ha beräknats
till 2,65 miljoner kronor för ett år och föreslagits att till 1,65 miljoner
kronor bestridas av de av staten uppburna regleringsavgifterna och till 1
miljon kronor av statsanslag.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

9

Remissinstanserna ha med få undantag varit ense om att prisregleringarna
på fisk i en eller annan form måste fortsättas åtminstone ännu någon tid.
Av detaljerna i utredningens förslag ha framför allt de nya principerna för
fastställande av miniini- och garantiprisernas höjd tilldragit sig intresse.
Lantbruks styrelsen har anslutit sig till utredningens förslag. Statskontoret
har däremot förordat återgång till fri prisbildning. Priskontrollnämnden
har uttalat, att minimipriserna böra ligga på sådan höjd, att de medverka
till men icke ge en inkomst som anses vara skälig bärgning. Livsmedelskommissionen
har ansett sig icke kunna biträda utredningens förslag till minimioch
garantiprissättning, främst emedan statens utgifter för upprätthållande
av dessa priser skulle komma att bli alltför stora. Kommissionen har understrukit,
att det icke minst från kårens egen synpunkt är önskvärt, att prisregleringarna
på längre sikt kunna i huvudsak finansieras av avgifter som
upptagas av fiskerinäringen.

Fiskhandeln, fiskförädlingsverksamheten och den inrikes avsättningen

av fisk.

Utredningen har för att underlätta detalj distributionen av fisk föreslagit
inrättandet av en särskild lånefond för anskaffning av bilar för fisktransport,
ur vilken fond lån till inköp av bil skulle kunna beviljas den som
önskar bedriva ambulatorisk fiskhandel. — Såvitt gäller fiskförädlingsverksamheten
har utredningen framlagt ett förslag till förordning om kontroll
av beredning av fisk med konstruktion såsom en ramförfattning inom
vilken Kungl. Maj :t skulle äga utfärda närmare bestämmelser. Vidare har
utredningen föreslagit bestämmelser med syfte att åstadkomma en jämnare
kvalitet och en ändamålsenligare förpackning av fiskfiléer. Under erinran
att lån till uppförande av fryshus hittills endast i mindre utsträckning kunnat
utlämnas från anslaget till befrämjande av beredning och avsättning
av fisk in. in. har utredningen med hänsyn till betydelsen av tillgång till
kyl- och fryshus för fiskets avsättning föreslagit, att under nämnda rubrik
för ändamålet anvisas ett anslag av 3 miljoner kronor. — Vad angår den
inrikes avsättningen av fisk har utredningen bl. a. föreslagit, att i varje län
tillsättas fiskdistributionsnämnder med uppgift att medverka till handelns
rationalisering och att samordna olika åtgärder för handel, upplysning och
propaganda.

Remissinstanserna ha i flertalet fall tillstyrkt utredningens förslag om
lån till anskaffande av bilar för fisktransport. — Utredningens förslag om
kontroll av beredda och konserverade fiskvaror samt om främjande av
tillverkning av fiskfiléer ha bedömts mycket olika. Sålunda ha länsstyrelsen
och hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Göteborgs och Bohus län
samt fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt avstyrkt förslaget under hänvisning
till att ytterligare undersökning av frågan erfordrades. Även statskontoret
har avstyrkt förslaget och därvid åberopat de stora kostnader som
dess genomförande skulle medföra. Utredningens förslag om ökade anslag

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29-

till lån till främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. för att
möjliggöra utvidgad utlåning för uppförande av frys- och kylhus har i allmänhet
biträtts i yttrandena. Några länsstyrelser ha dock uttalat sig i avstyrkande
riktning. — Förslaget att inrätta fiskdistributionsnämnder har
avstyrkts i övervägande antalet yttranden.

Åtgärder för nedbringande av fiskets omkostnader m. m.

Utredningen har framhållit, att det stöd som från statens sida lämnats
till fiskebåtsflottans utveckling genom fonden för fiskerinäringens befrämjande
(fiskerilånefonden) varit av utomordentligt stor betydelse, och förutsatt,
att medel även framdeles i erforderlig utsträckning komma att ställas
till förfogande för denna stödverksamhet. I särskild skrivelse den 27 februari
1946 har utredningen gjort framställning om ändrade bestämmelser i
kungörelsen den 7 augusti 1907 (nr 61) angående bestämmelser rörande
fonden för fiskerinäringens befrämjande med syfte att lån ur sagda fond
skola kunna utlämnas till fiskebåts förseende med ekolod, kylmaskineri
eller annan maskinell utrustning. Utredningen har vidare föreslagit, att bestämmelserna
rörande användning av det under Fonden för låneunderstöd
anvisade anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning av
fisk m. m. ändras på sådant sätt, att rörelsekapital må kunna som lån ställas
till inköpsföreningarnas förfogande för kollektiva redskaps- och förnödenhetsinköp.
Härjämte har utredningen föreslagit, att tullen på fisknät och
för nättillverkning avsett bomullsgarn avskaffas.

Remissinstanserna ha endast i ett fåtal fall mera ingående behandlat förslaget
om kreditgivning till inköpsföreningar för anskaffning av redskap
och förnödenheter, därvid vissa erinringar av principiell natur rests mot
förslaget. Förslaget om avskaffande av tullen på fisknät och garn till nättillverkning
har mött kritik i de flesta yttranden där denna fråga upptagits
till behandling.

Skrivelse från livsmedelskommissionen om grunderna för
prisregleringen på fisk.

I underdånig skrivelse den 16 januari 1948 har statens livsmedelskommission
framlagt förslag om prisreglering på fisk efter den 30 juni 1948 m. m.
Kommissionen, som i skrivelsen redogjort för överläggningar med representanter
för vederbörande fiskarorganisationer och för några större sammanslutningar
av fiskets avnämare, har för egen del förklarat sig anse, att prisregleringarna
för tiden efter den 30 juni 1948 böra utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande system. Vad beträffar medelsbehovet för
upprätthållande av prisregleringarna fram till den 1 juli 1949 har kommissionen
uttalat, att såvitt nu kan bedömas detta behov torde kunna täckas
av löpande regleringsavgifter enligt nuvarande grunder samt av den å pris -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

11

regleringarna hittills uppkomna behållningen å något över 1,5 miljoner kronor.
Kommissionen har härvid förutsatt att, därest fångst- eller marknadsutvecklingen
skulle bli sådan att ytterligare medel komme att erfordras,
täckning härför även i fortsättningen skulle kunna erhållas genom upptagande
av regleringsavgift å beredd importfisk. Kommissionen har meddelat,
att samråd ägt rum med statens priskontrollnåmnd, som i sak biträtt
kommissionens förslag men erinrat om att nämnden tidigare framfört vissa
betänkligheter mot att även beredd importfisk belädes med regleringsavgift.

Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. in.

Till Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. har för
innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Bestämmelser
rörande anslagets användning äro meddelade i kungörelsen den
It maj 1934 (nr 138) angående lån av statsmedel för främjande av beredning,
förvaring och avsättning av fisk.

I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för
ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1948/49 anvisas ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor. Styrelsen har till stöd för sin framställning
anfört i huvudsak följande.

Vid ingången av budgetåret 1946/47 fanns en behållning å anslaget av
11 000 kronor. Tillsammans med det anslagsbelopp, 500 000 kronor, som
beviljades för nämnda budgetår, stodo alltså sammanlagt 511 000 kronor till
förfogande. Härav disponerades 425 000 kronor, varför för innevarande budgetår
finnes disponibelt ett belopp av (511 000—425 000 -)- 500 000 = ) 586 000
kronor.

Anspråken på detta anslag ha starkt stegrats under den senaste tiden och
de under budgetåret 1946/47 inkomna ansökningarna om lån från anslaget
ha av brist på medel endast delvis kunnat bifallas. Det är också att förvänta,
att hela det för innevarande budgetår tillgängliga beloppet kommer att disponeras.
Att trots detta en viss behållning å anslaget uppstått sammanhanger
till stor del med svårigheterna att erhålla byggnadstillstånd, varigenom
behandlingen av vissa ansökningar fördröjts. För närvarande finnes flerstädes
bland fiskareorganisationerna ett starkt intresse för anordnande av
kyl- och fryshus. Som 1945 års fiskeriutredning i sitt betänkande framhållit,
föreligger också stort behov av dylika anläggningar. Lantbruksstyrelsen
anser detta behov vara så trängande, att kraftiga åtgärder böra vidtagas
för att snarast tillgodose detsamma trots rådande svårigheter på byggnadsmarknaden.
Lantbruksstyrelsen vill därför förorda, att ifrågavarande anslag,
i överensstämmelse med vad 1945 års fiskeriutredning föreslagit, ökas
till 3 000 000 kronor.

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2U.

Föredragande statsrådet.

Föredragande statsrådet — vars anförande i sin helhet återfinnes å s.
50 60 i propositionen — har anfört och föreslagit i huvudsak följande.

Målsättning och allmänna riktlinjer för den framtida fiskepolitiken.

Då situationen för det svenska fisket för närvarande företer vissa likheter
med förhållandena efter förra kriget, synas de farhågor för att en liknande
ogynnsam utveckling skall upprepas, vilka näringens representanter
framfört, icke alldeles oberättigade. Det är mot denna bakgrund, som åtgärder
föreslås till fiskets stöd.

De ekonomiska svårigheterna inom fisket synas huvudsakligen bero på
att efterfrågan på fisk icke stigit i samma grad som fångstmetoderna förbättrats
och produktionen ökat.

Även förhållandena på fiskmarknaden ha, särskilt tidigare, otvivelaktigt
såväl ur fiskarenas som ur konsumenternas synpunkt ej varit i allo tillfredsställande.

Utvecklingen i fråga om strömmingshandeln, där f örstahandsf örsäl j -ningen sedan mitten av 1930-talet genom ett statligt auktorisationsförfarande
med ensamrätt överlåtits på fiskarenas organisationer, visar, att spekulation
kan elimineras och handelsmarginalerna begränsas till gagn för
både producenter och konsumenter. Även det prisregleringssystem, som under
de senare åren tillämpats beträffande annan saltvattensfisk, har visat,
att det är möjligt att i betydande grad eliminera de ojämnheter i producentpriserna,
som eljest lätt uppkomma.

I vilken utsträckning statliga åtgärder i angivna hänseenden erfordras,
beror ytterst på styrkan hos fiskarenas egna organisationer. Det synes kunna
antas att dessa, åtminstone efter en viss tid, skola vara i stånd att själva
i huvudsak eller helt utan stöd av statliga regleringsanordningar skapa tillfredsställande
förhållanden i fråga om förstahandsförsäljningen. En dylik
utveckling bör även anses önskvärd. Intill dess man nått detta mål böra
emellertid statsmakterna vara beredda att ge fiskarena det stöd, som kan
erfordras för att fa till stand tillfredsställande förhållanden i fråga om försäljningen
av fisk.

En varaktig lösning av fiskets problem kan emellertid åstadkommas endast
under förutsättning att balans skapas mellan produktion och avsättning
samt att produktionskostnaderna nedbringas. Redan den sanering av
fiskmarknaden, som kan ernås genom regleringar av nyss berörd art, bör
i viss mån vara ägnad att skapa ökade avsättningsmöjligheter. Även vid
sidan härav torde åtskilligt kunna göras för att öka avsättningsmöjligheterna.
Sålunda torde en viss utvidgning av marknaderna inom landet kunna
åstadkommas, om fiskarenas organisationer i samarbete med handeln bedreve
en intensivare propaganda och upplysningsverksamhet samt vidtoge

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

13

åtgärder i syfte att tillförsäkra konsumenterna en regelbundnare tillförsel
av fisk av jämnare och bättre kvalitet. Såsom vid anmälan av proposition
angående inrättande av en fiskeristyrelse framhållits, böra fiskerinäringens
utövare i sina strävanden härvidlag kunna påräkna stöd från detta ämbetsverk
och likaså från det prisreglerande organet. Med avseende på exporten
komma statsmakterna givetvis att liksom hittills tillvarata fiskets intressen
vid handelsförhandlingar med främmande makter. Med hänsyn till de handelspolitiska
konsekvenserna och då de fördelar, som skulle kunna uppnås
härigenom, torde vara mycket begränsade, kan icke förordas, att den svenska
fisken genom skärpta importrestriktioner på längre sikt skulle beredas
ett ökat skydd på den inhemska marknaden. Någon ändring av de nuvarande
export- och importregleringarna, vilka äro nödvändiga för prisregleringssystemets
upprätthållande, ifrågasättes icke.

Målsättningen bör vara, att fiskerinäringens utövare skola ha samma
möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid rationella produktionsförhållanden
uppnå en skälig levnadsstandard och att erhålla sin del i den
allmänna välståndsutvecklingen. Skulle det visa sig, att detta mål ej kan
nås enbart genom de medel som nu berörts, torde även andra vägar att förbättra
fiskarbefolkningens ställning böra prövas. Härvid torde bland annat
tillskott av allmänna medel i prisreglerande syfte kunna övervägas. För
närvarande torde emellertid denna fråga ej vara aktuell.

Handels- och prisreglering.

Med hänsyn bland annat till de jämförelsevis goda erfarenheterna av
auktorisationen beträffande strömming torde Kungl. Maj :t böra erhålla
generellt bemyndigande att, inom de områden och för de fiskslag i fråga
om vilka behov härav kan föreligga, meddela fiskförsäljningsförening ensamrätt
till förstahandsför sälj ning av fisk. I samband härmed torde den
för strömmingsförsäljningsföreningarna på ostkusten gällande handelsregleringen
förlängas inom ramen för ovannämnda författning. En utvidgning
av auktorisationsförfarandet till andra fiskslag än strömming torde emellertid
böra övervägas endast om en dylik åtgärd är erforderlig för att ordna
avsättningsförhållandena på ett tillfredsställande sätt.

Vad gäller prisregleringen ifrågasättes icke nu någon ändring i gällande
system, utan detsamma bör tillämpas jämväl under budgetåret 1948/49. Icke
heller förordas någon ändring beträffande grunderna för prisavvägningen.
Då det genomsnittliga priset på fisk måste beräknas komma att ligga över
minimipriset bör detta sålunda även i fortsättningen fastställas så att det
medverkar till att ge fiskarena en skälig inkomst. Eftersom garantipriset
endast i situationer med betydande överskott mera avsevärt påverkar genomsnittspriset
till fiskarena, bör det ge täckning endast för de rörliga kostnaderna
vid en fiskeresa. Garantiprisets huvudsyfte är att tjäna som säkerhet
mot ekonomiska förluster utan att därför uppmuntra till ytterligare
ilandföringar.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

14

Bestämmelser om auktorisation och uttagande av prisregleringavgift samt
vissa därmed sammanhängande spörsmål böra i fortsättningen meddelas i
en av Kungl. Maj :t med riksdagen utfärdad förordning. Det torde liksom
hittills få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
vederbörande organ för prisregleringsverksamheten att handha prisregleringen
i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som godkänts av
riksdagen.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till förordning om viss reglering av handeln med fisk, m. m., vilket
torde böra föreläggas riksdagen till antagande. I fråga om auktorisation och
därmed följande handelsreglering innebär som förut antytts förslaget, att
ett auktorisationsförfarande, likartat med det som för närvarande tillämpas
i fråga om strömming, skall kunna användas även för andra slag av fisk.
Jämväl bestämmelserna om prisregleringsavgift överensstämma i huvudsak
med de nu gällande. Vissa avvikelser föreligga dock. Medan det för närvarande
ankommer på statens livsmedelskommission att bestämma om uttagande
av prisregleringsavgift och om avgiftens belopp, skall enligt förslaget
denna befogenhet tillkomma Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, livsmedelskommissionen. I samband med denna ändring har
den nu gällande maximeringen av avgiftsbeloppet ansetts kunna slopas.
Möjligheten att uttaga avgift för importerad fisk föreslås i anslutning till
vad livsmedelskommissionen i skrivelse den 16 januari 1948 föreslagit skola
omfatta all fisk, sålunda även beredd vara. Vad handelsregleringen angår
föreslås, att till auktoriserad producentförening skall kunna antagas ej blott
förening, vilken uteslutande består av fiskare eller sammanslutningar av
fiskare, utan även förening, som bildats av fiskare eller fiskaresammanslutningar
tillsammans med personer eller företag, vilka idka handel med fisk.
Avsikten härmed är att skapa möjlighet att inom en förening med ensamrätt
till förstahandsförsäljningen av fisk åstadkomma en viss samverkan
mellan fiskarena samt den enskilda handeln och den handel, som bedrives
av konsumentkooperationen. I anslutning till en av livsmedelskommissionen
tidigare gjord framställning ha slutligen i förslaget upptagits dels stadgande
om att kommunal fiskhamnsförvaltning skall vara skyldig att, om kommissionen
så föreskriver, uppbära och till kommissionen redovisa dylik
avgift, dels vissa bestämmelser om utmätning av prisregleringsavgift samt
om rätt för kommissionen att efterskänka eller förordna om avkortning
av sådan avgift. De senare bestämmelserna överensstämma med vad som
gäller enligt förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk,
grädde och ost. Förordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1948 och
gälla till och med den 30 juni 1950.

Kostnaderna för upprätthållande av en prisregleringsverksamhet i enlighet
med nu angivna principer torde under nästa budgetår såsom livsmedelskommissionen
anfört kunna täckas med inflytande regleringsavgifter
samt den till cirka 1,5 miljoner kronor uppgående behållningen på de medel,
som enligt gällande direktiv äro avsedda att utöver löpande reglerings -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

15

avgifter användas för den fortsatta prisregleringen. Något särskilt anslag
för ändamålet torde fördenskull icke behöva anvisas för budgetåret 1948/49.

I detta sammanhang erinras, att prisregleringsföreningarna genom beslut
av 1946 års riksdag tillerkänts statslån för prisregleringsverksamheten å
tillhopa 3,5 miljoner kronor. Härjämte har vid 1947 års riksdag staten genom
riksgäldskontoret ställt garanti å ett riksbankslån till Västkustfisk förening
u. p. a. å intill 2,5 miljoner kronor jämte ränta. I anslutning till vad
kommissionen föreslagit torde hinder icke böra möta för prisregleringsföreningarna
att jämväl under nästkommande budgetår få åtnjuta ifrågavarande
lån till deras hela belopp. På de av kommissionen anförda skälen
tillstyrkes att föreningarna, i likhet med vad som medgivits för löpande
budgetår, för budgetåret 1948/49 beviljas räntefrihet å lånen med undantag
av berörda riksbankslån.

Frågor rörande fiskhandel och avsättningsförhållanden.

Utredningens förslag till statliga lån för anskaffande av bilar för fisktransport
bör beaktas. Detta syfte torde kunna tillgodoses med lån från det
under fonden för låneunderstöd anvisade anslaget till lån till främjande av
beredning och avsättning av fisk in. m. Härvid torde lån böra utlämnas
även till anskaffande av kylboxar in. in. De medel som beräknats till denna
fond för budgetåret 1948/49 och som uppgå till samma belopp som anvisats
för innevarande budgetår, eller 500 000 kronor, torde med hänsyn till
den återhållsamhet, som måste iakttagas i fråga om långivning för övriga
ändamål, vara tillräckliga även för denna utvidgade låneverksamhet, varför
någon ytterligare medelsanvisning icke torde vara erforderlig.

Kontroll av kvaliteten hos beredda och konserverade fiskprodukter samt
av tillverkningen av fiskfiléer torde få anses vara en verksamhet av den
art, att den bör ombesörjas av försäljningsorganisationerna själva. Ett visst
behov kan föreligga för försäljningsorganisationerna att erhålla stöd av
staten för en utbyggnad av kvalitetskontrollen. Det synes emellertid icke
möjligt att för närvarande vidtaga åtgärder i detta syfte. Frågan skulle icke
kunna lösas enbart genom utfärdandet av kvalitetsföreskrifter. Härjämte
skulle erfordras en omfattande och kostnadskrävande kontrollapparat, mot
vars inrättande man i nuvarande läge måste hysa allvarliga betänkligheter.
Hela detta spörsmål synes icke ännu moget för avgörande, utan torde få
göras till föremål för ytterligare överväganden.

Bland åtgärder som vidtagits i viss utsträckning i syfte att dämpa de tillfälliga
och säsongmässiga växlingarna i ulbudet av fisk må särskilt nämnas
frysning och lagring av fångstöverskott. Delvis med stöd av lån från
det under fonden för låneunderstöd anvisade anslaget till främjande av
avsättning och beredning av fisk m. in. ha anläggningar för frysning och
lagring av fisk kommit till stånd under de senaste åren. Denna verksamhet
torde även böra fortsättas och utökas i den utsträckning som det ekonomiska
läget medger. Betydelsen härav torde emellertid även bortsett från

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

den återhållsamhet i fråga om byggnadsinvesteringar, som i nuvarande läge
måste iakttagas, icke böra överskattas.

För att underlätta avsättningen vid särskilt stora fångster kan övervägas
att använda uppkommande fisköverskott till beredning av olja, såsom exempelvis
sillolja. Med hänsyn härtill synes lån från berörda anslag även böra
få utlämnas till uppförande av fabrik avsedd för sådan verksamhet.

Fiskeriutredningens förslag om inrättande av fiskdistributionsnämnder
finner sig föredragande statsrådet icke kunna biträda. En verksamhet i
detta syfte synes böra komma till stånd på frivillighetens väg.

Fiskets omkostnader.

Bland de åtgärder för nedbringande av fiskets kostnader som hittills vidtagits
har det stöd som från statens sida lämnats till fiskeflottans utveckling
från fiskerilånefonden allmänt tillmätts stor betydelse. Föredraganden
förutsätter därför att medel även framdeles komma att ställas till förfogande
för denna stödverksamhet. För närvarande gäller, att lån från fonden i
varje särskilt fall må uppgå till högst 35 000 kronor. Enligt beslut av 1921
års riksdag (Utgifter för kapitalökning, bil. 2, p. 4; r. skr. nr 252 A) må
av Kungi. Maj :t årligen disponeras ett belopp av 1 800 000 kronor såsom
lån från ifrågavarande fond. Med hänsyn till fördelen av att större fiskebåtar
komma till användning torde nyssnämnda maximigräns å 35 000 kronor
böra höjas. Denna gräns synes lämpligen kunna sättas till 60 000 kronor.
Någon anledning att på grund härav nu höja beloppet för den totala
utlåningen från fonden synes emellertid icke föreligga. I detta sammanhang
erinras, att vid bifall till förslaget om inrättande av en fiskeristyrelse
lantbruksstyrelsens befattning med förevarande låneverksamhet kommer
att övertagas av nämnda styrelse. Det synes härvid lämpligt att för vinnande
av enhetlighet vid låneärendenas behandling jämväl de länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län åvilande uppgifterna i berörda hänseende överflyttas
å fiskeristyrelsen. Vid denna låneverksamhet torde jämväl andra behov
böra uppmärksammas än de som nu kunna tillgodoses från fonden.
Fiskeriutredningens förslag att lån från fiskerilånefonden skola kunna utlämnas
även för anskaffning av ekolod, kylmaskineri eller annan maskinell
utrustning av fiskebåt finnes sålunda i hög grad beaktansvärt. Det tillstyrkes
därför, att lån från förevarande fond må åtnjutas jämväl för nu nämnda
ändamål. Vid bifall till vad nu förordats torde det få ankomma å Kungl.
Maj :t att vidta de författningsändringar, som må bli erforderliga. Någon
medelsanvisning för nästkommande budgetår till fiskerilånefonden torde
med hänsyn till förefintlig behållning icke behöva ifrågakomma.

Ett liknande syfte har det av fiskeriutredningen väckta förslaget om lån
till rörelsekapital för av fiskare bildad förening för kollektiva inköp av
fiskredskap och motordrivmedel från det tidigare berörda anslaget till lån
till främjande av beredning och avsättning av fisk m. in. Detta förslag tillstyrkes.
Det torde få ankomma å Kungl. Maj :t att vidta härför erforderlig
författningsändring.

J ordbruksutskottets utlåtande nr 29.

17

Vad till sist angår frågan om borttagande av tullen på fisknät torde detta
spörsmål icke vara av sådan betydelse för omkostnaderna i fisket att det
bör lösas i förevarande sammanhang. Då man torde kunna förutsätta att
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har sin uppmärksamhet riktad
på spörsmålet om behovet av en inhemsk nättillverkning ur beredskapssynpunkt,
anses anledning saknas att här ingå på denna fråga.

Motionerna.

De motioner utskottet förehaft till behandling i samband med Kungl.
Maj :ts förevarande förslag äro följande, nämligen

1) I: 263 av herr Lundgren, likalydande med II: 400 av herr Skantze m.
fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr
48 i vad den avser en utvidgning av auktorisationsförfarandet jämlikt § 2
i propositionen samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
omprövning om bibehållandet av producentföreningarnas auktorisation
av strömmingshandeln;

2) I: 261 av herr Lodenius m. fl., likalydande med II: 399 av herr Hansson
i Skegrie m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj :ts proposition nr 48 måtte besluta sådan ändring av 2 § första stycket
i Förslag till förordning om viss reglering av handeln med fisk, m. m., att
endast ekonomisk förening, bildad av fiskare eller sammanslutningar av
fiskare, må medgivas tillstånd såsom auktoriserad producentförening samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningsändring; 3)

I: 262 av herr Gustavson, likalydande med II: 416 av herr Staxäng m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1948/49 anvisa ett belopp
av 50 000 kronor att ställas till fiskeristyrelsens förfogande till kontroll
över beredning och inläggning av fisk i enlighet med det förslag, som avgivits
av 1946 års utredning angående central fiskeristyrelse;

4) I: 259 av herr Hällgren, vari hemställts, att riksdagen måtte å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49 under Fonden för låneunderstöd till Lån
till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. anvisa ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor;

5) I: 260 av herrar Petersson och Osvald, likalydande med II: 401 avherr
Utbult m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att på kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49 under fonden för låneunderstöd till
lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. anvisa ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor;

6) II: 403 av herr Adolfsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 48 besluta att å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49 under Fonden för låneunderstöd till Lån till främjande
av beredning och avsättning av fisk in. m. anvisa ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor att användas efter de riktlinjer som i motionen

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. AV 29.

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

förordats, samt att prisregleringen på fisk måtte utformas efter de principer
som i motionen anförts;

7) 1:203 av herr Hällgren, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av kungl. kungörelsen av den 30 juni 1943 (SFS nr 220),
att bestämmelsen om ett högsta lånebelopp av 35 000 kronor ändras till
högst 50 000 kronor; och att det belopp, som årligen må disponeras ur fonden
för fiskerinäringens befrämjande (fiskerilånefonden) för anskaffande
av fiskebåtar m. in., höjes från 1,8 miljoner kronor till 2,5 miljoner kronor;

8) II: 150 av herr Utbult m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
1) ändring av kungl. kungörelsen av den 30 juni 1943 nr 220, så att
bestämmelsen om ett högsta lånebelopp av 35 000 kronor ändras därhän,
att lånet må utgöra 50 % av båtens anskaffningsvärde, dock högst 75 000
kronor; 2) att det belopp som årligen må disponeras ur fonden för fiskerinäringens
befrämjande (fiskerilånefonden) för anskaffande av fiskebåtar
m. in. höjes till 3 000 000 kronor;

9) I: 133 av herr Mannerskantz m. fl., likalydande med II: 223 av herrar
Jonsson i Malmgrava och Hseggblom, vari hemställts, att riksdagen måtte
anvisa ett anslag av 50 000 kronor för anskaffande av och för bedrivande av
försöksverksamhet med ekolodsutrustning inom ostkustfisket;

10) 1:100 av herrar Petersson och Osvald, likalydande med 11:166 av
herr Utbult m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att för upprättande
av fonden för främjande av maskinell utrustning på fiskebåtar
anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kronor och att lån beviljas efter i
motionerna angivna grunder med tillämpande i övrigt av samma bestämmelser
som gälla för understöd av fiske på avlägsna fiskeplatser;

11) 11:402 av herrar Ljungqvist och Hjalmarson, vari hemställts, att
riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 48, i
vad den avser förslag om statslan till fiskeriföreningar för inköp av vissa
förnödenheter för fisket, beakta i motionen framförda synpunkter.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet
hänvisa till dessa.

Utskottet.

De undersökningar som företagits av 1945 års fiskeriutredning ge vid
handen, att för fiskerinäringens utövare föreligga svårigheter att bereda
sig en ekonomisk ställning som jämställer dem med övriga befolkningsgrupper
inom vårt land. Erfarenheterna från mellankrigsperioden utgöra
också belägg härför. Till en del torde dessa svårigheter ha sin grund i en
viss överdimensionering av fisket. I en tid av full sysselsättning inom andra
arbetsområden bör detta förhållande kunna utjämnas genom utvecklingens
§^ng. En omständighet som i detta sammanhang är av större betydelse
är ojämnheten i fråga om tillförseln. En stegring av tillförseln uppväges
icke i erforderlig man av ökad avsättning och får därigenom en menlig
inverkan på prisbildningen. Tillförselns ojämnhet har sin grund i natur -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

19

liga förhållanden —■ fångsternas varierande storlek vid olika årstider —■
och kan sålunda icke regleras. Man är därför hänvisad till att inrikta åtgärder
i utjämnande syfte på att söka förbättra avsättningsförhållandena och
reglera prisbildningen. Det är givetvis icke blott för staten utan i än högre
grad för fiskerinäringens utövare själva av intresse, att åtgärder i nämnda
hänseenden kunna genomföras utan medverkan från statens sida. Då detta
visat sig icke för närvarande vara möjligt, ha i propositionen framlagts
förslag till vissa statliga stödåtgärder, som begränsats till tiden eller äro
avsedda att genomföras endast i fall av behov. Utskottet ansluter sig till
den bakom dessa förslag liggande tanken att ge fiskerinäringen en hjälp till
självhjälp.

De i propositionen föreslagna stödåtgärderna avse att om så erfordras
ordna förstahandsförsäljningen av fisk på visst sätt, reglera fiskpriserna,
främja avsättningen av fisk och nedbringa fiskets omkostnader.

Frågan om förstahandsförsälj ningens ordnande, som föreslagits skola
kunna ske genom den tidigare inom strömmingshandeln tillämpade s. k.
auktorisationen, har föranlett starka meningsbrytningar redan i remissyttrandena
över fiskeriutredningens förslag. Tvekan i detta hänseende har
också kommit till uttryck inom utskottet. Det har sålunda ifrågasatts, om
tillräckliga sakskäl anförts för att utsträcka auktorisationsförfarandet till
annan fisk än strömming. Det har även hänvisats till att auktorisationssystemet
för fiskarenas egna organisationer kan medföra en viss bundenhet.
Utskottets majoritet har emellertid anslutit sig till det i propositionen framlagda
förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj :t att i fall av behov meddela
auktorisation beträffande även annan fisk än strömming. Detta ställningstagande
har föranletts främst av de starka önskemål härutinnan som
uttalats från fiskarenas sida. — Särskilt intresse har i denna del tilldragit
sig det i propositionen framlagda förslaget, att till auktoriserad producentförening
skall kunna antagas ej blott förening, vilken uteslutande består
av fiskare eller sammanslutningar av fiskare, utan även förening, som bildats
av fiskare eller fiskaresammanslutningar tillsammans med personer
eller företag, vilka idka handel med fisk. Från ett flertal fiskareorganisationers
sida ha uttalats farhågor för att denna bestämmelse, som innefattar
en avvikelse från fiskeriutredningens förslag, skulle kunna äventyra fiskarenas
bestämmanderätt i fråga om fiskförsäljningens ordnande. Utskottets
majoritet har emellertid funnit dessa farhågor överdrivna vid det förhållandet
att medverkan från fiskarenas sida i här åsyftade samföreningar icke
kan framtvingas. Det har, såsom även föredragande statsrådet framhållit,
fastmera ansetts vara en fördel, att en möjlighet till samverkan mellan
fiskarena samt den enskilda handeln och konsumentkooperationen öppnats
genom den föreslagna bestämmelsen.

Av utskottets här redovisade ställningstagande till auktorisationsfrågan
följer, att utskottet funnit sig icke kunna biträda vare sig de likalydande
motionerna I: 263 och 11:400, vari yrkats avslag beträffande utvidgning av
auktorisationen, eller de likalydande motionerna I: 261 och II: 399, vari yr -

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

kats, att auktorisation skulle kunna medgivas endast förening, som består
uteslutande av fiskare eller sammanslutningar av fiskare.

Det i propositionen framlagda förslaget till prisreglering föranleder icke
erinran från utskottets sida. Utskottet biträder jämväl de i propositionen
föreslagna grunderna för prisavvägningen. Med anledning härav finner utskottet
vad i motionen II: 403 anförts i fråga om fastställandet av minimipriser
på fisk icke böra föranleda åtgärd.

På grund av vad nu anförts beträffande auktorisationsförfarandets utvidgning
och prisregleringen, och då utskottet icke i övrigt har något att
erinra mot innehållet i det vid propositionen fogade författningsförslaget
tillstyrker utskottet, att riksdagen antager detta förslag.

De i propositionen föreslagna åtgärderna för att främja avsättningen av
fisk gälla dels detaljdistributionen, dels kontrollen av fiskprodukter och dels
lagringsförhållandena. Vad angår detalj distributionen biträder utskottet förslaget,
att statliga lån medgivas för anskaffande av bilar för fisktransport
in. m. och att dylika lån lämnas från det under fonden för låneunderstöd
anvisade anslaget till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.
— I fråga om kontrollen av fiskprodukter har föredragande statsrådet framhållit,
att denna verksamhet torde få anses vara av den art, att den bör i
huvudsak ombesörjas av försäljningsorganisationerna själva men att ett
visst behov kan föreligga för dessa organisationer att erhålla statens stöd
för utbyggnad av kontrollen. Utskottet, som ansluter sig till dessa uttalanden,
förutsätter, att åt den föreslagna fiskeristyrelsen uppdrages att utreda
behovet av och formen för ett sådant statligt stöd. Då bidrag till kontroll
av fiskprodukter enligt utskottets mening icke bör beviljas, innan
utredning i nyssnämnda hänseenden verkställts, finner utskottet vad härutinnan
hemställts i de likalydande motionerna I: 262 och II: 416 icke böra för
närvarande föranleda någon riksdagens åtgärd. — Vad angår lagringsförhållandena
har i propositionen berörts frysning och lagring av fångstöverskott.
Av vad utskottet inledningsvis anfört torde framgå, att denna verksamhet
enligt utskottets mening är att betrakta såsom ett av de verksammaste
medlen att stödja fiskerinäringen, i det att man på denna väg
kan motverka de olägenheter som ojämnheten i tillförseln av fisk innebära.
Behovet av kyl- och fryshus har framhållits av fiskeriutredningen och lantbruksstyrelsen
har i sin förut berörda skrivelse den 30 augusti 1947 påvisat
det starka intresset bland fiskareorganisationerna för anordnande av
dylika anläggningar. Lån för ifrågavarande ändamål ha under de senaste
åren lämnats från det under fonden för låneunderstöd anvisade anslaget
till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. Utskottet ansluter
sig till föredragande statsrådets uttalande, att denna verksamhet bör
fortsättas och ökas i den utsträckning, som det ekonomiska läget medger.

Vad utskottet här anfört beträffande olika åtgärder för att främja avsättningen
av fisk lärer utvisa, att man måste räkna med betydande anspråk
på det anslag från vilket lån till dessa åtgärder föreslagits skola utgå,
nämligen investeringsanslaget under fonden för låneunderstöd till främjande

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

21

av beredning och avsättning av fisk m. m. Särskilt torde detta komma att
gälla anläggningar av kyl- och fryshus. Även om svårigheterna på byggnadsmarknaden
kunna förutses komma att medföra en begränsning av denna
verksamhet, synes det likväl utskottet, att medel böra göras tillgängliga för
utlåning i betydligt större omfattning än som föreslagits i propositionen.
Utskottet vill sålunda tillstyrka, att förevarande investeringsanslag, som för
innevarande budgetår är uppfört med 500 000 kronor, i enlighet med vad
som yrkats i motionerna 1:259, 1:260 och 11:401 samt 11:403 ökas till
3 000 000 kronor.

Vad gäller åtgärder för att nedbringa fiskets omkostnader har i propositionen
föreslagits, att maximigränsen för lån från fonden för fiskerinäringens
befrämjande (fiskerilånefonden) skall höjas från 35 000 till 60 000
kronor för att möjliggöra inköp av större fiskebåtar men att någon ökning
av beloppet för den totala utlåningen från fonden icke skall ske. Yrkandet
i motionen I: 203, att maximigränsen för lån skall höjas till 50 000 kronor,
har därmed förfallit. I motionen har emellertid tillika yrkats, att det belopp
som årligen må disponeras ur fonden skall höjas från 1,8 miljoner till
2,5 miljoner kronor. Härjämte har i motionen II: 150 yrkats, att högsta
lånebeloppet skall ändras till 50 % av båtens anskaffningsvärde, dock högst
75 000 kronor, och att det till årlig disposition stående beloppet skall ökas
till 3 miljoner kronor. Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka bifall till
någondera av dessa båda motioner. — Föredragande statsrådet har vidare
funnit beaktansvärt, att lån från fiskerilånefonden skola kunna utlämnas
för anskaffning av ekolod, kylmaskineri eller annan maskinell utrustning
av fiskebåt. Utskottet, som delar denna uppfattning, finner sig med hänsyn
härtill icke kunna biträda vare sig yrkandet i de likalydande motionerna
I: 133 och II: 223 om ett anslag av 50 000 kronor för anskaffande av och
bedrivande av försöksverksamhet med ekolodsutrustning inom ostkustfisket
eller yrkandet i de likalydande motionerna I: 100 och II: 166 om anvisning
av ett belopp av 100 000 kronor till en fond för främjande av maskinell
utrustning på fiskebåtar.

I propositionen har slutligen i förevarande hänseende tillstyrkts, att från
det förut berörda anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning
av fisk m. m. skall kunna medgivas lån till rörelsekapital för av fiskare
bildad förening för kollektiva inköp av fiskredskap och motordrivmedel. Utskottet
ansluter sig till detta förslag och kan följaktligen icke beakta de
synpunkter som framförts i motionen II: 402.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 263 och II: 400 samt I: 261 och II: 399 antaga
förut omförmälda förordning om viss reglering av
handeln med fisk, m. in.,

2) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionen II: 403 i vad avser principerna för prisreglering -

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

en medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1949
må i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående
förordade grunder anordnas reglering av priserna på saltvattensfisk,

3) med avslag å motionen 11:402 godkänna, att i övrigt
åtgärder till fiskerinäringens stödjande må vidtagas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående angivits,

4) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:259, 1:260 och 11:401 samt 11:403, den
sistnämnda i vad avser anslagsbeloppet, å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49 under Fonden för låneunderstöd till
Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.
anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor;

B) att motionen 1:262 av herr Gustavson, likalydande
med II: 416 av herr Staxäng m. fl., icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd,

C) att motionerna I: 203 av herr Hällgren och II: 150 av
herr Utbult m. fl. icke må föranleda någon riksdagens åtgärd,

D) att motionen I: 133 av herr Mannerskantz m. fl., likalydande
med II: 223 av herrar Jonsson i Malmgrava ochHseggblom,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd,

E) att motionen I: 100 av herrar Petersson och Osvald,
likalydande med II: 166 av herr Utbult m. fl., icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Hjalmar
Nilsson*, Svedberg, Jonsson, Henry Johansson, Hollertz och Osvald;
samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Vimmerby, Andersson i
Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Nilsson i Göingegården,
fru Eriksson, herrar Johansson i Torp och Utbult.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

23

Reservationer:

I. Vid A. 1):

a) av herrar Tjällgren, Gustafson i Vimmerby och Utbult, vilka ansett, att
utskottet bort, på sätt yrkats i de likalydande motionerna I: 261 och II: 399,
besluta sådan ändring av 2 § första stycket i förslaget till förordning om viss
reglering av handeln med fisk m. m., att endast ekonomisk förening, bildad
av fiskare eller sammanslutningar av fiskare, må medgivas tillstånd såsom
auktoriserad producentförening samt att i enlighet härmed 2 § första stycket
i förevarande förordning bort erhålla följande lydelse:

»Hava fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
eller sammanslutningar av sådana fiskare bildat ekonomisk förening
för omhändertagande och försäljning av fisk, som ilandföres inom visst område,
må föreningen, därest den finnes äga förutsättning för dylik verksamhet
och omfatta tillräckligt antal fiskare, kunna erhålla Kungl. Maj :ts tillstånd
att såsom auktoriserad producentförening från fiskare för försäljning
mottaga fisk, som ilandföres inom området. Tillståndet må begränsas att
gälla allenast visst eller vissa slag av fisk. Fisk, som omfattas av sådant tillstånd,
benämnes i det följande handelsregler ad fisk.»

b) av herrar Hollertz och Nilsson i Göingegården, vilka anfört:

I enlighet med motionerna 1: 263 och II: 400 hemställa vi, att propositionen
avslås såvitt gäller utvidgning av auktorisationsförfarandet.

På grund härav hemställa vi, att utskottets utlåtande erhåller följande
lydelse:

»De undersökningar---(lika med utskottet)---om tillför seln.

En stegring av tillförseln borde därför så långt som möjligt uppvägas
av en ökad avsättning genom export. En sådan utökning av exporten av
fiskets produkter borde i avsevärd grad kunna främjas genom att problemet
starkare än vad hittilldags varit fallet beaktades vid förhandlingar om
handelsavtal mellan Sverige och främmande makter. Ökad export i förening
med förbättrade lagringsmöjligheter i kyl- och fryshus skulle med
all sannolikhet vara de bästa medlen för att skapa stabilitet i prisbildningen
inom handeln med fisk.

Frågan om---(lika med utskottet) ----viss bundenhet. 1945

års fiskeriutredning anför beträffande den föreslagna auktorisationen, att
''betänkligheter kunna resas ur allmänt samhälleliga synpunkter mot en
dylik ensamrätt’. Samma utredning framhöll vidare, att ''fiskarenas ekonomiska
organisationer numera ha erhållit betydligt större anslutning och
stadga än tidigare, så att de nu ha större möjlighet än tidigare att utan
dylik stödåtgärd från det allmännas sida inverka på tillförsel och avsättning’.
Av citaten framgår att utredningen själv varit av den uppfattningen,
att motiven för ifrågavarande ensamrätt numera äro svagare än tidigare.
Utskottet delar denna uppfattning och anser, alt tillräckliga skäl icke an -

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

förts för införande av bestämmelser om en utvidgning av auktorisationsförfarandet
vid förstahandsförsäljningen av fisk jämlikt 2 § i författningsförslaget.

Det i---(lika med utskottet)---— föranleda åtgärd.

De i---(lika med utskottet)---läget medger.

Vad utskottet---(lika med utskottet)--- 3 000 000 kronor.

Vad gäller---(lika med utskottet) — — — på fiskebåtar.

I propositionen---(lika med utskottet)---motionen II: 402.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

1) med förklaring, att det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till förordning om viss reglering av
handeln med fisk, m. m. icke kunnat i oförändrat skick antagas,
för sin del antaga följande förslag till

Förordning om prisregleringsavgift å fisk.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med fisk förstås i denna förordning såväl färsk som frusen, kryddad,
saltad, sockersaltad, torkad eller rökt fisk.

Vad i förordningen sägs om fisk skall även gälla räkor.

Med fiskare avses i förordningen endast svensk fiskare.

2 §.

Vid handel med fisk skall priset, där ej livsmedelskommissionen annat
medgiver, angivas per viktenhet.

Om prisregleringsavgift å fisk.

3 §.

För fisk, som ilandföres här i riket, skall, där fråga icke är om import,
prisregleringsavgift upptagas i den utsträckning och med det belopp, som
Eungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, livsmedelskommissionen
bestämmer.

Avgiften skall erläggas i samband med första försäljningen av fisken
samt gäldas av köparen. För fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion
försäljes för förbrukning i köparens hushåll, skall avgiften dock
betalas av säljaren.

25

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

4 §.

Medel, som inflyta genom upptagande av prisregleringsavgift, skola enligt
livsmedelskommissionens bestämmande användas för reglering av priset
å fisk.

5 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, livsmedelskommissionen
må, där så finnes erforderligt för att reglera priset å fisk, förordna,
att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk, som importeras
till riket. Avgiften skall erläggas i samband med införseln.

6 §.

Prisregleringsavgift skall inbetalas till livsmedelskommissionen i den
ordning kommissionen bestämmer. Kommunal fiskhamnsförvaltning skall
vara skyldig att, om kommissionen så föreskriver, uppbära och till kommissionen
redovisa dylik avgift.

7 §•

Inbetalas icke prisregleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på
framställning av livsmedelskommissionen omedelbart utmätas med det belopp,
vartill kommissionen efter verkställd undersökning fastställer densamma.

Då särskilda skäl därtill äro, må kommissionen jämväl meddela den avgiftspliktige
förbud att tills vidare, till dess avgiften guldits, bedriva sådan
verksamhet, som enligt 3 och 5 §§ medför skyldighet att erlägga prisregleringsavgift.

Antecknings- och uppgiftsskyldighet.

8 §.

En var, som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga
prisregleringsavgift, skall vara skyldig att, i den utsträckning livsmedelskommissionen
föreskriver och i enlighet med de närmare anvisningar
kommissionen meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen,
som erfordras för kontroll över att prisregleringsavgift behörigen erlägges.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att
på anfordran tillhandahålla kommissionen eller dess ombud nämnda anteckningar
och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom
de övriga uppgifter angående rörelsen kommissionen föreskriver, dels
att i den utsträckning kommisionen bestämmer och i enlighet med de närmare
anvisningar kommissionen meddelar till kommissionen eller dess ombud
lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 29.

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

Ansvarsbestämmelser m. m.

9 §•

Bryter någon mot vad i 2 § stadgats, straffes med dagsböter.

10 §.

Den som bryter mot förbud, varom i 7 § andra stycket förmäles, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon att i anteckningar, varom i 8 § första stycket förmäles,
införa uppgift, som bort där införas, straffes, där underlåtenheten är uppsåtlig,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt eljest med
dagsböter.

i; Inför någon oriktig uppgift i sådana anteckningar, som nyss nämnts,

eller lämnar någon oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet,
varom i 8 § andra stycket förmäles,

straffes, där den oriktiga uppgiften införts eller lämnats mot bättre vetande,
med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt, där så ej
är fallet men den som infört eller lämnat uppgiften därvid gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet, med dagsböter.

11 §•

Den som underlåter att fullgöra vad enligt 8 § andra stycket åligger
honom, böte från och med femton till och med trehundra kronor. Livsmedelskommissionen
må jämväl förelägga honom vite.

Länsstyrelse äger fälla till vite enligt denna paragraf.

12 §.

Upplysning, som inhämtats med stöd av 8 §, må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

13 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 9 eller 10 § omförmäld förseelse, som
begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

14 §.

Förseelse, varom i 12 § förmäles, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av målsäganden.

15 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

27

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

16 §.

Livsmedelskommissionen äger meddela närmare föreskrifter rörande
tillämpningen av denna förordning. Kommissionen må ock, då särskilda
omständigheter därtill föranleda, efterskänka prisregleringsavgift ävensom
förordna om avkortning av dylik avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med
den 30 juni 1950. Vad i förordningen stadgas i fråga om åsidosättande av
tystnadsplikt samt beträffande annan förseelse, vilken ägt rum under tiden
för förordningens giltighet, skall äga tillämpning även efter sistnämnda
dag.

Med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånd att med ensamrätt
för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres utmed viss kuststräcka,
skola fortfarande gälla.

2) med bifall---(lika med utskottet) —--riks dagens

åtgärd.»

II. Vid A. 4) av herrar Carl Edmund Eriksson, Svedberg, Jonsson, Henry
Johansson, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö och Jacobson i
Vilhelmina samt fru Eriksson, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
Kungl. Maj :ts förslag om ett investeringsanslag å 500 000 kronor under
Fonden för låneunderstöd till Lån till främjande av beredning och avsättning
av fisk m. m.