Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
organisationen av rationaliseringsverksamheten på
jordbrukets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 3, 81 och 97) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet beräkna
dels till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor,
dels till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 235 000
kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av
5 950 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 500 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett
reservationsanslag av 260 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Ersättning
till ortsombud ett förslagsanslag av 175 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna:
Kostnader för planeringskommittéer ett förslagsanslag
av 400 000 kronor, dels till Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare
av mindre jordbruk ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor, dels till
Bidrag till jordbrukets rationalisering ett reservationsanslag av 16 000 000
kronor, dels till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti
ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 27 februari 1948 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 149, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med giltighet från och med den I juli
1948 tills vidare, fastställa personalförteckning för lantbruksstyrelsen i enlighet
med vad föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, förordat; 2)

godkänna avlöningsstat för lantbruksstyrelsen att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1948/49;

3) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 460 000
kronor;

b) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 235 000
kronor;

c) till Lantbruksstyrelsen: Kostnader för utbetalande av producent- och
kontantbidrag ett anslag av 60 000 kronor;

1 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 27.

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

4) bemyndiga Kungl. Maj :t att, med giltighet från och med den 1 juli
1948 tills vidare, fastställa personalförteckning för lantbruksnämnderna i
enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

5) godkänna avlöningsstat för lantbruksnämnderna, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1948/49;

6) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 500 000
kronor;

b) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 350 000
kronor;

c) till Lantbruksnämnderna: Ersättningar åt ortsombuden ett förslagsanslag
av 200 000 kronor;

d) till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett reservationsanslag av 260 000
kronor;

e) till Lantbruksnämnderna: Byggnadsrådgivning ett anslag av 25 000
kronor;

f) till Lantbruksnämnderna: Kostnader för planeringskommittéer ett förslagsanslag
av 400 000 kronor;

g) till Bidrag till jordbrukets rationalisering ett reservationsanslag av
16 000 000 kronor;

h) till Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre
jordbruk ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor;

i) till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning
ett förslagsanslag av 50 000 kronor;

7) å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 under Diverse kapitalfonder
till Jordfonden anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor;

8) medgiva att under budgetåret 1948/49 statlig kreditgaranti må beviljas
för dels lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000
kronor och jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 20 000 000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill,
medgiva jämkning i sagda fördelning, dels lån för inre rationalisering
intill ett belopp av 15 000 000 kronor, dels driftslån intill ett belopp av
5 000 000 kronor;

9) bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den 1 juli 1948 å övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet inom den bostadspolitiska organisationen
eller rationaliseringsorganisationen överföra ordinarie egnahemsdirektör eller
egnahemskonsulent, som ej i samband med omorganisationen placeras å
högre tjänst än den av honom förut innehavda, därvid egnahemsdirektör
må placeras i lönegrad Ca 27;

10) bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den 1 juli 1948 å övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet inom rationaliseringsorganisationen
överföra innehavarna av två ordinarie byrådirektörstjänster vid egnahemsstyrelsen; 11)

medgiva att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser, som i övrigt
bliva erforderliga för genomförandet av den föreslagna organisationen;
samt

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

3

12) godkänna av föredragande departementschefen i övrigt framlagda
förslag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

I: 132 av herr Mannerskantz m. fl., såvitt densamma avser storleken av anslagen
till lantbruksnämnderna och till bidrag till jordbrukets rationalisering,

I: 194 av herr Elof sson, Gustaf, m. fl.,

1:301 av herr Nilsson, Bror,

I: 302 av herr Sundberg, Carl,

1:303 av herrar Nilsson, Hjalmar, och Isaksson,

I: 323 av herr Mannerskantz in. fl.,

1: 324 av herrar Heiding och Gränebo,

I: 325 av herr Lindblom m. fl.,

1: 326 av herr Nilsson, Bror,

1: 327 av herr Nilsson, Bror,

1: 328 av herr Nilsson, Bror,

1:329 av herr Osvald m. fl.,

II: 217 av herr Liedberg m. fl., likalydande med motionen nr 132 i första
kammaren, såvitt densamma avser storleken av anslagen till lantbruksnämnderna
och till bidrag till jordbrukets rationalisering,

11:321 av herr Pettersson i Rosta m. fl., likalydande med motionen nr
194 i första kammaren,

II: 462 av herrar Jönsson i Rossbol och Andersson i Gisselås,

11: 463 av herr Larsson i Karlstad m. fl., likalydande med motionen nr
328 i första kammaren,

II : 464 av herrar Jonsson i Malmgrava och Hseggblom, likalydande med
motionen nr 302 i första kammaren,

II: 465 av herr Gustafsson i Vimmerby m. fl.,

11:466 av herr Hseggblom m. fl, likalydande med motionen nr 303 i
törsta kammaren,

H: 467 av herrar Sveningsson och Hseggblom, likalydande med motionen
nr 301 i första kammaren,

U: 475 av herr Svensson i Ljungskile m. fl., likalydande med motionen
nr 329 i törsta kammaren,

H: 476 av herr Nilsson i Göingegården m. fl., likalydande med motionen
nr 323 i första kammaren,

II: 477 av herrar Johansson i Mysinge och Pettersson i Dahl,

<II:.478 av herr Boman i Stafsund m. fl., likalydande med motionen nr
325 i lörsta kammaren,

II; 479 av herr Boman i Stafsund m. fl., likalydande med motionen nr
327 i lörsta kammaren.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen
av de frågor, som beröras av motionerna. Beträffande motiveringen
för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 juni 1947 tillkallade statsrådet
Sköld genom beslut samma dag sju sakkunniga att verkställa utredning
angående frågan om organisationen av verksamheten för jordbrukets
yttre och inre rationalisering. De sakkunniga, vilka antagit benämningen
1947 års centrala lantbrukskommitté, ha utgjorts av landshövdingen B. G.
Hj. Hammarskjöld, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare,
hemmansägaren K. A. M. Andersson i Löbbo, egnahemsdii ektören
S. G. G:son Berg, ledamoten av riksdagens andra kammare, disponenten
N. O. Jönsson i Rossbol, statskommissarien R. E. Norberg, biträdande överlantmätaren
H. C. B. Wetterhall samt överdirektören G. R. Ytterborn. Genom
beslut den 15 juli 1947 tillkallade statsrådet Sköld vidare jämlikt ovannämnda
bemyndigande inom varje hushållningssällskaps område fyra sakkunniga
att utgöra lokalkommitté under den centrala lantbrukskommittén.
Centralkommittén har den 19 december 1947 avlämnat betänkande med utredning
och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets
yttre och inre rationalisering (SOU 1948: 2). I fråga om vissa av kommittén
behandlade övergångsbestämmelser har egnahemsdirektören Berg på
en punkt avgivit särskilt yttrande.

över kommitténs förslag ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter
och sammanslutningar.

Rörande innehållet av betänkandet och de däröver avgivna yttrandena
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen.

Här må vidare erinras om att, på grundval av ett av särskilda utredningsmän
— sociala jordbrukskreditutredningen — avgivet betänkande med förslag
till ordnandet av den sociala jordbrukskreditgivningen m. m., i proposition
den 27 februari 1948, nr 187, framlagts förslag bland annat om utlämnande
av lån för förvärv av jordbruksegnahem ävensom av driftslån
för anskaffande av inventarier m. m.

Den nu förevarande propositionen, nr 149, innehåller anslagsäskanden
för de organ — lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen — vilka enligt
1947 års riksdagsbeslut skola handhava den statliga verksamheten för
jordbrukets yttre och inre rationalisering.

Vidare hemställes i propositionen om anvisande av medel för utlämnande
av bidrag — i form av avskrivningslån eller direkta bidrag till yttre
och inre rationaliseringsåtgärder. I samband därmed föreslås även vissa
mindre ändringar i och tillägg till de av 1947 års riksdag beslutade bidragsgrunderna.

I den nu förevarande propositionen har upptagits ej blott frågan om
medelsbehovet för finansiering av yttre och inre rationaliseringsåtgärder
utan även spörsmålet om medelsbehovet i anledning av den i propositionen

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

5

nr 187 föreslagna låneverksamheten. Hela det här ifrågavarande statliga
finansieringsstödet förutsattes skola utgå i form av statlig kreditgaranti
för lån, tagna i enskilda kreditinrättningar. Bemyndigande begäres att bevilja
sådan kreditgaranti intill vissa i propositionen angivna maximibelopp.

Slutligen innehåller propositionen hemställan om anvisande av medel
för utlämnande av producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av
mindre jordbruk ävensom förslag till utformningen av bidragsreglerna på
vissa punkter.

Utskottet kommer att i det följande vid sin behandling av de i propositionen
berörda frågorna tillämpa den uppdelning av dessa i olika avsnitt,
som gjorts i propositionen.

Huvuddragen av kommitténs förslag och tidpunkten för ikraft''
trädandet av den nya organisationen.

Kommittén.

Beträffande huvuddragen av kommitténs förslag har i propositionen lämnats
följande sammanfattande redogörelse.

»Enligt 1947 års riksdags beslut skall omorganisationen av rationaliseringsverksamheten
genomföras från och med den 1 juli 1948. Kommittén har även
utgått härifrån vid framläggandet av sina förslag. Sålunda har kommittén
förutsatt, att lantbruksnämnderna från och med sagda dag skola övertaga
den av hushållningssällskapen bedrivna statsunderstödda verksamheten för
inre rationalisering ävensom egnahemsnämndernas verksamhet på jordbrukets
område. Likaså skola nämnderna vid sagda tidpunkt gripa sig an
med de nya uppgifter, som tillkomma enligt sagda riksdagsbeslut, främst
den utvidgade låne- och bidragsverksamheten för yttre och inre rationalisering,
handhavandet av statens aktiva inköpspolitik, utövandet av statens
förköpsrätt och ledningen av planeringsverksamheten. Även det centralorgan
-— lantbruksstyrelsen — som skall bildas genom en sammanslagning av den
nuvarande lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen, har förutsatts skola
träda i verksamhet den 1 juli 1948.

På sätt i det följande kommer att närmare angivas har kommittén uppskattat
nämndernas personalbehov — lantbruksingenjörsorganisationen ej
inräknad -— till omkring 510 personer. En betydande del av dessa motsvaras
givetvis av befattningshavare, som nu finnas i egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen.
Kommittén har till jämförelse med den nyss angivna
siffran anfört, att omkring 190 befattningshavare för närvarande funnes
anställda i egnahemsnämnderna samt att av hushållningssällskapens personal
i runt tal 200 befattningshavare hade sådana arbetsuppgifter, som komme
att överföras till lantbruksnämnderna. Även den nuvarande lantbruks -

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

ingenjörsorganisationens befattningshavare avses i enlighet med 1947 års
riksdags beslut i fortsättningen skola ingå i lantbruksnämnderna. Antalet
av dessa uppgår för närvarande till omkring 200. Kommittén har här ej
föreslagit annan utvidgning än som motsvarar inrättandet av två nya lantbruksingenjörsdistrikt,
eller en utökning med 12 befattningshavare.

Det nu angivna personalbehovet för lantbruksnämnderna utgör närmast
vad kommittén ansett nödvändigt på längre sikt. Kommittén har emellertid
pekat på att man med hänsyn till den begränsade personaltillgången på
kvalificerad personal hade anledning förmoda, att lantbruksnämnderna icke
skulle vara fullt utbyggda i personalhänseende redan den 1 juli 1948. Om
medelsanvisningen för jordbrukets rationalisering under budgetåret 1948/49
begränsades i förhållande till vad man tidigare räknat med, skulle detta vidare
medföra, att verksamheten under sagda budgetår måste bedrivas i
försiktigare takt än som förut avsetts. Under dessa förutsättningar kunde
lantbruksnämndernas avlönings- och omkostnadsanslag för nästa budgetår
beräknas till något lägre belopp än som skulle erfordras vid full utbyggnad.
Den reducering kommittén sålunda ansett möjlig utgör för avlöningsanslagen
omkring 12 procent av avlöningskostnaden för hela det nyss angivna
antalet befattningshavare.

Det av kommittén beräknade personalbehovet vid den blivande lantbruksstyrelsen
motsvarar i det närmaste det sammanlagda antalet befattningshavare
vid den nuvarande lantbruksstyrelsen (fiskeribyrån ej inräknad)
och egnahemsstyrelsen. Att märka är då, att vissa av egnahemsstyrelsens
arbetsuppgifter bortfalla, medan å andra sidan nya uppgifter tillkomma.

Bortsett från spörsmålet om organisationen av den statliga verksamheten
för förbättring av bostäder å jordbruksfastigheter och om formerna för
det statliga lånestödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering avse,
såsom redan nämnts, de frågor, som kommittén i övrigt behandlat i sitt
betänkande och som äro av beskaffenhet att här böra upptagas, i huvudsak
endast smärre jämkningar i och tillägg till de beslut, som fattades vid
1947 års riksdag.

I fråga om den yttre rationaliseringen har kommittén bland annat föreslagit
utbetalande av bidrag från rationaliseringsanslagen till täckande av
kostnader för vissa lantmäteriförrättningar.

Vad angår den inre rationaliseringen har kommittén förordat jämkningar
i grunderna för bidrag till betesanläggningar, ägovägar och ekonomibyggnader
ävensom i organisationen av betesförbättringsverksamheten i vissa
delar av Norrland.

Vidare ha behandlats frågorna om den utsträckning, i vilken lantbruksnämnderna
böra medverka vid utarbetande av planer till förbättringsföretag,
grunderna för ersättning för sådant arbete, den medverkan, som andra
organ böra lämna, och frågan om ersättning härför ävensom om gottgörelse
till lantbruksnämndernas ortsombud och till gode män vid planeringsföretag.

Beträffande producent- och kontantbidragen till vissa innehavare av

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

7

mindre jordbruk har kommittén bland annat diskuterat gränsdragningen
mellan producent- och kontantbidrag, tidpunkterna för utbetalning av bidragen,
huruvida och i vilken utsträckning efterreglering skall ske ävensom
frågan om ersättning till mejerier in. fl. för medverkan vid utbetalande av
dylika bidrag.»

Departementschefen.

Departementschefen har i propositionen anfört följande.

»Ett av huvudsyftena med den av riksdagen år 1947 i princip beslutade
omorganisationen av rationaliseringsverksamheten var att samordna de insatser,
som nu göras av olika organ, och att därigenom skapa garantier för
att de medel, som samhället ställer till förfogande för rationaliseringsändamål,
utnyttjas på ett lämpligt sätt. Angelägenheten av en sådan samordning
minskas uppenbarligen i och för sig ej, om rationaliseringsverksamheten av
en eller annan anledning tills vidare måste bedrivas i en långsammare takt
än som i och för sig skulle ha varit önskvärt. De skäl, som anförts för uppskov
med omorganisationen, finner jag därför icke bärande utan anser, att
densamma såsom ursprungligen avsetts bör genomföras från och med den
1 juli 1948. En annan sak är att rationaliseringsverksamhetens omfattning
givetvis måste anpassas efter de förutsättningar, som nu föreligga. Redan i
direktiven för kommitténs arbete angav jag, att verksamheten till följd av
bristen på arbetskraft och önskvärdheten av att i nuvarande konjunkturläge
såvitt möjligt begränsa statsutgifterna icke kunde forceras utan till en
början måste bedrivas med viss återhållsamhet. Den utveckling, som sedan
dess ägt rum, har medfört, att dessa synpunkter nu måste tillmätas ännu
större betydelse än då direktiven meddelades. Jag finner det därför nödvändigt,
att anslagen såväl för rationaliseringsåtgärder som till organen för
dylika åtgärder begränsas kraftigt. I det senare hänseendet kommer jag bland
annat att föreslå, att lantbruksnämnderna tills vidare skola hållas inom en
ej oväsentligt snävare ram än kommittén avsett.

Bortsett härifrån kan jag — med en del jämkningar som i det följande
skola närmare angivas — i huvudsak godtaga de förslag, som kommittén
framlagt.»

Motioner.

I motionerna 1: 194 och II: 321 — vilka väckts innan förevarande proposition
avlämnats— har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära framläggande för årets riksdag av förslag med syfte att tills
vidare till dess det ekonomiska läget stabiliserats uppskjuta verkställandet
av det av 1947 års riksdag fattade principbeslutet om rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område och dess administrativa organisation.

I motionerna 1:323 och 11:470 har yrkats, att ikraftträdandet av de i
propositionen föreslagna åtgärderna måtte temporärt uppskjutas samt att
i samband därmed ikraftträdandet av lagen om kronans förköpsrätt, den i

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

anledning av propositionen nr 75/1947 beslutade ändringen i lagen om expropriation
samt lagen om överflyttande på lantbruksnämnd av egnahemsnämnd
och jordbrukskommission åliggande uppgifter måtte uppskjutas under
motsvarande tid.

I motionerna I: 329 och II: 475 har, såvitt nu är i fråga, yrkats, att riksdagen
måtte avslå propositionen i vad den gäller omorganisation av rationaliseringsverksamheten.

Utskottet.

De beslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken,
som fattades av 1947 års riksdag, åsyftade i främsta rummet att underlätta
och främja den fortsatta rationaliseringsverksamheten inom jordbruket
samt därigenom skapa förbättrade försörjningsmöjligheter för jordbrukets
utövare. Genom de då fattade besluten angående den statliga låne- och bidragsverksamheten
för jordbrukets yttre och inre rationalisering avsåg man
sålunda att i väsentligt högre grad än hittills ekonomiskt stödja och stimulera
av jordbrukarna planerade rationaliseringsåtgärder. Likaså voro de då
vidtagna lagstiftningsåtgärderna — införandet av förköpsrätt och expropriationsrätt
— avsedda att möjliggöra ett undanröjande av de hinder, som
i särskilda fall kunde föreligga för genomförandet av erforderliga förbättringsåtgärder.

Behovet av en omfattande fortsatt rationalisering inom jordbruket, vilken
särskilt tar sikte på förhållandena vid de mindre brukningsdelarna,
framstår nu ingalunda som mindre än vad fallet var, då nämnda beslut fattades.
Det framgår sålunda exempelvis av numera tillgängliga siffror rörande
befolkningsutvecklingen under de senaste åren, att avgången av arbetskraft
från jordbruket fortsätter i mycket kraftig takt. Ett uppskov med
verkställigheten av de år 1947 fattade besluten angående det statliga stödet
åt rationaliseringsverksamheten kan under sådana förhållanden icke antagas
bliva till gagn för jordbruket. Ett sådant uppskov skulle ju nämligen
bland annat innebära, att man avstode från de ökade möjligheter,
som dessa beslut ge i arbetet med att avhjälpa befintliga brister å brukningsdelarna.
Och enligt utskottets uppfattning är det ytterst endast genom att
bilda och bevara lämpliga fastigheter med tillfredsställande bruknings- och
försörjningsmöjligheter, som man kan hoppas att varaktigt förbättra brukarnas
ställning och att inom jordbruket bevara och effektivt nyttiggöra den
där erforderliga arbetskraften.

Givet är, att man vid bedömningen av, huruvida ett uppskov med verkställigheten
av de år 1947 fattade principbesluten bör komma i fråga, även
måste beakta de förändringar i det ekonomiska läget, som inträtt efter det
sagda beslut fattades. Såsom framhållits i propositionen är det med hänsyn
till bristen på arbetskraft och önskvärdheten av att i nuvarande konjunkturläge
begränsa statsutgifterna icke möjligt att forcera den statliga
verksamheten på ifrågavarande område utan i stället nödvändigt att hålla

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

9

denna verksamhet inom en ej oväsentligt trängre ekonomisk ram än den,
som förutsattes då principbesluten fattades. Ej heller detta förhållande utgör
emellertid enligt utskottets uppfattning något skäl för att man skulle
helt avstå från att sätta sagda beslut i verket. Tvärtom synes det angeläget
att även inom en begränsad ekonomisk ram alla befintliga möjligheter tillvaratagas
att genom stöd åt rationaliseringssträvandena främja jordbrukets
utveckling.

Utskottet kan med hänsyn till vad nu anförts icke tillstyrka de i motionerna
I: 194 och II: 321 ävensom motionerna I: 323 och II: 476 framförda
yrkandena om uppskov med tillämpningen av de i propositionen föreslagna
eller av 1947 års riksdag beslutade riktlinjerna och medlen för jordbrukets
yttre och inre rationalisering.

Vad härefter angår frågan om de organ, som skola handhava den statliga
verksamheten för yttre och inre rationalisering, samt därmed sammanhängande
spörsmål finner utskottet det uppenbart, att betydande olägenheter
skulle uppstå, därest denna verksamhet temporärt skulle läggas på de nu
befintliga organen. Den fördelning av uppgifterna på olika organ, som i så
fall måste ske, skulle allvarligt motverka strävandena att samordna insatserna
på detta område. De nuvarande organen äro vidare icke vare sig med
hänsyn till sin sammansättning eller till sin personalutrustning lämpade att
handha alla de nytillkommande uppgifterna. Det skulle härjämte säkerligen
icke vara ägnat att gagna ifrågavarande verksamhet, om denna under en
övergångstid skulle anförtros åt andra organ än dem, som slutligen skola
handhava densamma. Erinras må för övrigt även om att ett omfattande arbete
nu nedlagts på organiserandet av lantbruksnämnderna, vilket arbete
skulle behöva göras om senare, därest ikraftträdandet av den nya organisationen
nu skulle uppskjutas.

I vad mån avseende bör fästas vid de betänkligheter, som i förenämnda
motioner ävensom i motionerna I: 329 och II: 475 anförts mot att nu genomföra
den av 1947 års riksdag beslutade organisationen, beror enligt utskottets
uppfattning främst på den storlek, som denna organisation avses få. Med
den begränsade ram, som i propositionen föreslagits för den nya organisationen,
kunna emellertid enligt utskottets mening dessa betänkligheter icke
tillmätas någon avgörande betydelse. Med hänsyn härtill och till den vikt
det har för rationaliseringsarbetet, att de nya organen skola träda i funktion
snarast möjligt, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka de i nämnda
motioner framställda yrkandena om uppskov med omorganisationen. Utskottet
anser i stället i likhet med departementschefen att denna — såsom
från början avsetts — bör träda i kraft den 1 juli 1948.

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Vissa frågor angående utformningen av det statliga stödet
för yttre och inre rationalisering.

Kommittén.

Beträffande kommitténs förslag i hithörande delar — i propositionen redovisade
under de fyra rubrikerna låne ver k sam heten, frågor
angående lantbruksnämndernas fastighetsförvärv
m. m., bidrags verksamheten och frågor angående torrläggningsverksam
heten — hänvisas till propositionen s. 15—19,
25, 26, 28—33, 43 och 44.

Departementschefen.

I fråga om departementschefens uttalanden angående låneverksamheten
torde i huvudsak få hänvisas till propositionen s. 21—25. Beträffande
de viktigaste av de där behandlade frågorna må sammanfattningsvis
angivas att, såsom redan tidigare nämnts, kreditgarantiformen i princip
föreslås skola tillämpas beträffande det statliga stödet för finansiering av
yttre och inre rationaliseringsåtgärder samt beträffande driftslån och lån
för förvärv av jordbruksegnahem. Lån till torrläggningsföretag böra dock
tillsvidare, liksom hittills, utlämnas ur avdikningslånefonden. Den förordade
omläggningen av stödsystemet innebär, att ett flertal statliga lånefonder
ej längre skola behöva tagas i anspråk för utlämnande av lån. Sålunda
böra lån efter den 30 juni 1948 ej utlämnas ur egnahemslånefonden, jordförmedlingslånefonden,
arrendelånefonden, arbetarsmåbrukslånefonden, fonden
för premielån till egnahemslåntagare, fonden för krislån till jordbrukare,
gödselvård slånefonden, täckdikningslånefonden, allmänna nyodlingsfonden
och norrländska nyodlingsfonden; dock att fonderna böra användas för utbetalande
av redan beviljade men ej utlämnade lån. Ej heller böra under
fonden för låneunderstöd, statskontorets delfond, lån utlämnas till uppförande
av siloanläggningar eller till underlättande av kolonisation av estlandssvenska
familjer. De förluster, som kunna uppkomma till följd av de
statliga garantiåtagandena, böra täckas ur ett särskilt å driftbudgeten upptaget
anslag. Samtliga den 1 juli 1948 utestående, av egnahemsstyrelsen eller
egnahemsnämnderna utlämnade lån ävensom samtliga vid sagda tidpunkt
utestående, av hushållningssällskapen utlämnade gödselvårds-, täckdiknings-,
nyodlings-, betesförbättrings- och siloanläggningslån böra överföras
till riksbankens avdelningskontor samt efter överföringen redovisas
å riksbankens delfond av fonden för låneunderstöd. Det bör ankomma på
Kungl. Maj :t att avgöra de detaljfrågor, som kunna uppkomma i samband
med överföringen. Förvaltningen av endast delvis utbetalade lån bör omhänderhavas
av lantbruksnämnderna, till dess lånen helt utbetalats. Sedan
detta skett, böra lånen överföras till vederbörande avdelningskontor och förvaltas
av detta. Förvaltningen av de bidrag till yttre och inre rationaliserings -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

11

åtgärder, som hushållningssällskap och egnahemsorgan kunna ha utlämnat
före den 1 juli 1948 med förbehåll om återbetalningsskyldighet under vissa
förutsättningar, bör i fortsättningen ankomma på lantbruksnämnderna. Vad
angår bidrag till inre rationalisering, som hushållningssällskap beviljat före
den 1 juli 1948 men ej helt utbetalt före sagda dag, bör sällskapet äga självt
avgöra, huruvida det vill omedelbart överlåta den fortsatta handläggningen
av bidragsärendet till lantbruksnämnden eller självt verkställa resterande
utbetalning och först därefter överlämna förvaltningen till lantbruksnämnden.

I propositionen har vidare påpekats, att vid en övergång till systemet med
statlig kreditgaranti den frågan uppkommer, huruvida denna stödform skall
få användas även för omplacering av tidigare beviljade lån ur statliga lånefonder
på jordbrukets område. Departementschefen har rörande denna
fråga anfört följande:

»Denna fråga kan väntas bliva aktuell särskilt av den anledningen, att
räntan på de nya lån, som kunna komma att beviljas mot statlig kreditgaranti,
i regel torde bliva lägre än den, som för närvarande gäller för lån
ur statliga lånefonder. Jag anser mig icke för närvarande kunna tillstyrka
förslag till en allmän nedsättning av räntesatserna å lån ur lånefonderna
på jordbrukets område. Vid sådant förhållande synes det mig riktigast, att
kreditgaranti i regel endast skall få lämnas för att finansiera nya jordförvärv
eller nya förbättringsåtgärder. I vissa fall bör dock undantag kunna
göras från denna regel. Om en jordbrukare söker kreditgaranti för att finansiera
en viss förbättringsåtgärd och samtidigt vill omplacera ett äldre
lån, som han fått ur någon av de statliga utlåningsfonderna på jordbrukets
område, bör nämligen lantbruksnämnden enligt min uppfattning kunna medgiva,
att kreditgarantien får omfatta även det belopp, som behövs för att
lösa det äldre lånet. Vid prövningen av frågor om sådan utvidgning av kreditgarantien
bör emellertid beaktas, hur utvidgningen kommer att inverka
på lantbruksnämndens möjligheter att lämna kreditgaranti för mera angelägna
företag. Det sammanlagda belopp, för vilket varje lantbruksnämnd
skall äga lämna kreditgaranti, torde komma att maximeras. Eftersom kreditbehovet
för nya rationaliseringsåtgärder självfallet bör tillgodoses i första
hand, bör sådan garanti för omplacering av äldre lån medgivas endast i
den mån risk ej föreligger för att nämnden därigenom avhänder sig möjlighet
alt stödja nya förbättringsåtgärder. Ansökan om kreditgaranti, som
uteslutande avser att möjliggöra en omplacering av äldre lån, bör vidare under
inga förhållanden bifallas.»

Vad angår lantbruksnämndernas fastighetsförvärv
in. m. har departementschefen anfört bland annat följande:

»I huvudsak kan jag biträda vad kommittén anfört angående lantbruksnämndernas
fastighetsförvärv och vissa därmed sammanhängande frågor.
Beträffande förvaltningen av nämndernas fastigheter vill jag dock anmärka,
att det enligt min uppfattning ej bör komma i fråga, att dessa fastigheter
formellt skulle lyda under den allmänna skogsvårdslagens bestämmelser.

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Däremot bör skötseln av skogarna å desamma i största möjliga utsträckning
ske med tillämpning av de principer, vilka ligga till grund för det nu framlagda
förslaget till skogsvårdslag. Bland annat är det, såsom framhållits i
propositionen angående ny skogsvårdslag, angeläget att avverkningar å dylika
fastigheter ej skola företagas i sådan omfattning, att skogen, då den återförenas
med enskilda jordbruksfastigheter, ej kan giva det stöd åt dessa, som
är avsett med kompletteringen.

Med anledning av vad i några yttranden anförts angående inköp av fastigheter
på lager för rationaliseringsändamål vill jag erinra om att denna fråga
ingående behandlades av särskilda utskottet vid 1947 års riksdag i dess utlåtande
över propositionen angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken.
Utskottet framhöll i nämnda utlåtande rörande denna fråga sammanfattningsvis,
att det icke vore lämpligt att uppställa ett generellt förbud
mot att använda förköpsrätten för andra än aktuella rationaliseringsåtgärder.
Det borde i stället förutsättas, att rationaliseringsorganet i ett dylikt fall
skulle mot varandra väga den fördel det innebure, att förvärvet gåve ökade
möjligheter att längre fram genomföra den yttre rationaliseringen, samt de
nackdelar, som eventuella förvaltningssvårigheter och svårigheter i samband
med den blivande försäljningen av marken kunde anses innebära. Samma
synpunkter anlades på frågan om dylika förvärv medelst statens aktiva inköpspolitik.
Den ståndpunkt, som utskottet sålunda intog och som godkändes
av riksdagen, synes utgöra tillräcklig vägledning för nämnderna. Anledning
torde därför ej finnas att nu ytterligare ingå på denna fråga.»

Beträffande de förslag, som i propositionen framlagts rörande utformningen
av b i d r a g s v e r k s a in h e t e n, torde i huvudsak få hänvisas till
propositionen s. 38—42. Sammanfattningsvis må beträffande de viktigaste
av de där behandlade frågorna nämnas, att departementschefen till en början
anfört, att det bör få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungi.
Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter
angående fördelningen av de medel, som stå till förfogande för inre rationaliseringsåtgärder.
Vidare föreslås, att lantbruksnämnderna skola få
befogenhet att i särskilda fall fastställa annan löptid och amorteringstakt
för avskrivningslånen än den normalt förutsatta. I fråga om organisationen
av betesförbättringsverksamheten förordas, att den statliga betesförbättringsverksamheten
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
skall ligga hos skogsvårdsstvrelserna, medan sagda verksamhet i övriga delar
av landet bör omhänderhavas av lantbruksnämnderna. Dock bör den
betesförbättringsverksamhet, som skogsvårdsstyrelserna ej längre skola bedriva,
överföras till nämnderna först den 1 juli 1949. Avskrivningslån för
anläggning av ägovägar föreslås skola utgå efter en norm av 40 procent
av kostnaderna för anläggningen och kunna utlämnas för sådana vägföretag,
vilka huvudsakligen skola tjäna de inre kommunikationerna på en eller
flera fastigheter. Nämnas må till slut, att departementschefen icke upptagit
ett av kommittén framlagt förslag om utlämnande av särskilda tilläggsbidrag
för betesförbätlring under villkor om betesfredning samt om änd -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27. 13

ring i normerna för avskrivningslån till ekonomibyggnader. Rörande de sistnämnda
båda frågorna har i propositionen anförts följande:

»Kommittén har i fråga om betesförbättringsverksamheten vidare föreslagit
att, utöver de avskrivningslån, som skulle kunna utgå enligt 1947 års
riksdags beslut, vissa tilläggsbidrag skulle kunna utlämnas under villkor
av betesfredning. Med hänsyn till den betydelse det såväl ur skogsbrukets
som ur jordbrukets synpunkt har att skogsbetet så långt möjligt inskränkes,
finner jag det motiverat, att en extra stimulans skall kunna lämnas, om
man därigenom får möjlighet att genomföra betesfredning. Jag kan däremot
icke ansluta mig till kommitténs förslag, att denna stimulans skulle lämnas
i form av tilläggsbidrag, vilka skulle kunna utgå till alla jordbruk, oberoende
av brukningsdelens storlek och brukarens ekonomiska ställning. EU
tillfredsställande resultat synes i stället kunna ernås redan inom ramen för
de allmänna bestämmelserna om avskrivningslån. Enligt dessa får den fastställda
normen för sådana lån överskridas, då särskilda omständigheter därtill
föranleda. Sådana särskilda omständigheter böra enligt min mening ofta
anses föreligga, då en brukare, som dittills utnyttjat skogsbete, i samband
med sökande av bidrag till en betesanläggning förbinder sig att betesfreda
sin skogsmark eller att avstå från gemensamhetsbete. Ej heller kan jag
biträda förslaget att inom de områden, där bestämmelserna om det norrländska
skogsproduktionsanslaget nu gälla men förutsättas komma att upphöra,
bidrag till sådana förrättningar, som påbörjats eller till vilka bidrag
sökts före den 1 januari 1948, skall utgå efter skogsproduktionsanslagets
grunder, om detta skulle vara till fördel för sakägarna. Lantbruksnämndernas
befogenhet att i särskilda fall avvika från bidragsnormerna torde även
här få anses tillräcklig.

I fråga om avskrivningslån till ekonomibyggnader har kommittén på en
punkt föreslagit ändring av de år 1947 fattade besluten. Denna ändring skulle
bestå däri, att bestämmelserna om avskrivningslån för förbättring av ekonomibyggnader
icke skulle tillämpas i fråga om silos och gödselvårdsanläggningar
(inklusive urinbrunnar). Avskrivningslån för dylika företag skulle i
stället alltid utgå efter en norm av 25 procent av den beräknade kostnaden.
För en dylik ändring bar främst anförts det skälet, att det belopp, som skulle
kunna erhållas i avskrivningslån till sagda företag, skulle kunna bliva ringa
eller intet, om anläggningarna utfördes efter det andra förbättringar av ekonomibyggnaderna
genomförts i sådan omfattning, att avskrivningslånets
maximibelopp helt eller i det närmaste tagits i anspråk för dessa förbättringar.
För min del är jag dock ej beredd att förorda ett frångående av det principbeslut,
som år 1947 fattades på denna punkt. Den av kommittén föreslagna
ändringen skulle uppenbarligen i realiteten innebära detsamma som eu ej
oväsentlig ökning av maximibeloppet för avskrivningslån till ekonomibyggnader.
En sådan höjning kan jag i nuvarande läge icke tillstyrka. De olägenheter
av utformningen av reglerna om bidrag till ekonomibyggnader, som
kommittén påtalat, äro vidare ej något, som speciellt träffar silos och gödselvårdsanläggningar.
De äro i stället en ofrånkomlig följd av själva grundprin -

14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

cipen i bidragssystemet, nämligen att av de bidragsberättigade brukningsdelarna
de mindre skola erhålla ett proportionsvis något högre bidrag än de
större.»

Beträffande de i propositionen behandlade frågorna om torrläggningsverksam
heten torde få hänvisas till propositionen (s. 47_

Motion.

I motionen 11:462 har hemställts, att frågan om tidpunkten för lantbruksnämndernas
övertagande av de norrländska skogsvårdsstyrelsernas
betesförbättringsverksamhet enligt skogsproduktionsanslaget måtte uppskjutas,
till dess lantbruksnämnderna utbyggts till sådan kapacitet, att
risk för en betänklig stagnation i det för Norrland betydelsefulla skogliga
återuppbyggnadsprogrammet icke längre kunde anses föreligga.

Utskottet.

Ett system med statlig kreditgaranti för lån till yttre och inre rationaliseringsåtgärder,
med undantag av torrläggningsföretag, ävensom till jordbruksegnahemslån
samt driftslån bör enligt utskottets uppfattning ej oväsenligt
minska lantbruksnämndernas arbetsbörda och därmed också det
allmännas kostnader för verksamheten. Utskottet tillstyrker därför, att
det statliga finansieringsstödet på nu angivna områden skall lämnas i form
av sådan garanti. Såsom i propositionen anförts torde det, sedan erfarenhet
vunnits av detta system, böra prövas, om ej detsamma kan användas
även i andra delar av den statliga låneverksamheten för jordbrukets rationalisering.

Ett särskilt problem utgör i detta sammanhang den skillnad som kan
komma att föreligga mellan räntan å sådana lån, som tidigare utlämnats
ur de statliga lånefonderna på jordbrukets område, och räntan å de lån,
som i fortsättningen kunna utlämnas från enskild kreditinrättning mot
statlig kreditgaranti. Frågan om en nedsättning av räntan å lån av förstnämnda
slag till en nivå, som motsvarar det nuvarande ränteläget för bottenlån,
kan uppenbarligen ej lösas separat för lånefonderna på jordbrukets
område utan måste ses i ett större sammanhang. Utskottet finner sig
i nuvarande läge ej kunna förorda en generell sådan nedsättning. Vid sådant
förhållande torde det, såsom även framhållits i propositionen, icke
böra komma i fråga, att kreditgaranti i allmänhet skulle lämnas för inlösen
av äldre lån. Utskottet förutsätter emellertid, att frågan om räntan å
äldre lån från statliga lånefonder kommer att beaktas av Kungl. Maj :t.

Vad i propositionen i övrigt föreslagits beträffande låneverksamheten
och de frågor rörande förvaltningen av lån och bidrag, som uppkomma vid
omorganisationen av rationaliseringsverksamheten, har ej heller givit utskottet
anledning till erinran.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

15

Likaså kan utskottet godtaga vad departementschefen anfört rörande
lantbruksnämndernas fastighetsförvärv och förvaltningen av inköpta fastigheter.
Utskottet vill i detta sammanhang beträffande frågan om inköp
av fastigheter på lager för rationaliseringsändamål erinra om att särskilda
utskottet i sitt utlåtande nr 2 över propositionen nr 75/1947 framhöll, att
åtskilliga faktorer kunde medföra, att det ofta kunde framstå såsom
olämpligt med sådana markförvärv i rationaliseringssyfte, där staten skulle
behöva kvarstå såsom ägare av marken under viss tid, innan denna kunde
överlåtas till ägaren av den brukningsdel, med vilken den varit avsedd att
sammanläggas, samt att det med hänsyn härtill vore angeläget att lantbruksnämnden
vid uppkommande frågor om förvärv av mark för rationaliseringsändamål
skulle söka att redan i samband med förvärvet träffa överenskommelse
med den, till vars fastighet marken vore avsedd att läggas,
om försäljning av marken till denne. Samtidigt uttalades även, såsom departementschefen
erinrat i nu förevarande proposition, att det icke vore
lämpligt att uppställa ett generellt förbud mot att använda förköpsrätten
eller den aktiva inköpspolitiken för andra än aktuella rationaliseringsåtgärder,
utan att rationaliseringsorganet i ett dylikt fall borde mot varandra
väga den fördel det innebure, att förvärvet gåve ökade möjligheter att
längre fram genomföra den yttre rationaliseringen, samt de nackdelar som
eventuella förvaltningssvårigheter och svårigheter i samband med den blivande
försäljningen av marken kunde anses innebära. Jordbruksutskottet
vin för sin del här ytterligare understryka och uttala sitt gillande av de synpunkter
på denna fråga, som sålunda anlades av särskilda utskottet vid

1947 års riksdag.

Beträffande bidragsverksamheten för yttre och inre rationalisering ha
i propositionen upptagits åtskilliga delvis mera detaljbetonade frågor på
hithörande område. Jämväl de här framlagda förslagen synas väl avvägda
och utskottet tillstyrker sålunda desamma. På två punkter, nämligen i
fråga om betesförbättringsverksamheten samt storleken av bidrag till silos
och gödselvårdsanläggningar, finner utskottet sig dock böra göra särskilda
uttalanden.

Med anledning av vad som anförts i motionen 11:462 rörande tidpunkten
för överförande av viss betesförbättringsverksamhet från skogsvårdsstyrelserna
till lantbruksnämnderna vill utskottet först framhålla, att utskottet
i och för sig finner de skäl bärande, som i propositionen åberopats för
att sagda verksamhet i lappmarkerna bör omhänderhavas av skogsvårdsstyrelserna
men i övriga delar av landet av lantbruksnämnderna. Den överföring
av viss betesförbättringsverksamhet från skogsvårdsstyrelserna till
lantbruksnämnderna, som i enlighet härmed bör ske, bör emellertid ej äga
rum redan i samband med igångsättandet av lantbruksnämndernas verksamhet,
utan företagas först då nämnderna fått sådan personalutrustning
och hunnit komma i gång med sitt övriga arbete på sådant sätt, att risk ej
föreligger alt överföringen skall lända till men vare sig för betesförbätt -

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

ringsverksamheten eller för nämndernas övriga verksamhet. Utskottet har
därför intet att erinra mot vad i propositionen föreslagits om att med överföringen
skall få anstå till den 1 juli 1949. Det synes svårt att bedöma, huruvida
något ytterligare uppskov kan bliva nödvändigt ur de synpunkter
som nyss anförts. Utskottet finner det därför icke lämpligt att nu beslut
fattas om sådant ytterligare uppskov. Denna fråga torde i stället, om så
skulle visa sig erforderligt, kunna upptagas vid nästkommande års riksdag.

Vad angår storleken av de bidrag, som böra utgå för betesförbättring,
hade kommittén bland annat föreslagit att, utöver de av 1947 års riksdag
beslutade bidragen, vissa tilläggsbidrag skulle kunna utlämnas under villkor
av betesfredning. Detta förslag har emellertid ej upptagits i propositionen
utan departementschefen har hänvisat till att ett tillfredsställande resultat
syntes kunna ernås redan inom ramen för de allmänna bestämmelserna
om avskrivningslån. Utskottet har intet att erinra mot den ståndpunkt,
som departementschefen sålunda intagit, men vill understryka, att
sådana omständigheter, som motivera ett överskridande av den eljest fastställda
normen för avskrivningslån till betesanläggningar, i regel böra anses
föreligga, då möjlighet finnes att uppnå betesfredning i samband med
betesanläggningen. I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att
de! särskilt då avskrivningslån för betesanläggning förknippas med villkor
om betesfredning är av vikt att avskrivningstiden ej blir för kort. I
dylika fall bör det sålunda enligt utskottets uppfattning ofta kunna anses
motiverat att utsträcka avskrivningstiden utöver den normalt avsedda tidrymden
av 10 år.

Vad till slut angår frågan om avskrivningslån till silos och ekonomibyggnader
har departementschefen ej i nuvarande läge ansett sig kunna
tillstyrka ett av kommittén framlagt förslag om att de allmänna bestämmelserna
om avskrivningslån för förbättring av ekonomibyggnader icke
skulle tillämpas i fråga om silos och gödselvårdsanläggningar utan att avskrivningslån
för sistnämnda företag i stället alltid skulle utgå efter en
norm av 25 procent av den beräknade kostnaden. Utskottet vill rörande
denna fråga framhålla, att det i betraktande av den stora betydelse, som
dylika företag ha för ett gott resultat av jordbruksdriften, synes önskvärt,
att desamma skola beredas en något förmånligare ställning i bidragshänseende
än som följer av de år 1947 fattade besluten. Med hänsyn till
det allmänna ekonomiska läget finner utskottet sig emellertid ej nu kunna
på denna punkt tillstyrka någon ändring av sagda beslut utan biträder alltså
propositionen även i denna del.

Vad departementschefen anfört rörande torrläggningsverksamheten har
ej givit utskottet anledning till erinran.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

17

Vissa arvodes- och ersättningsfrågor m. m.

Kommittén.

Kommittén har under ifrågavarande avsnitt bland annat behandlat frågan
om den utsträckning, i vilken lantbruksnämnderna böra biträda jordbrukarna
vid upprättande av planer till förbättringsåtgärder samt om arvode
till lantbruksnämnderna för projekteringsarbete. Vidare har här behandlats
frågan om ersättning för medverkan vid regional- och individualplanering,
därvid bland annat föreslagits att tjänsteman hos lantbruksnämnd,
som förordnades till verkställande ledamot i planeringskommitté, icke skulle
erhålla något särskilt arvode för detta arbete, medan däremot tjänsteman
från hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse eller lantmäteriorganisationen,
som finge dylikt uppdrag, borde erhålla, förutom ersättning för avstådd lön,
dagarvode med 8 kronor för sammanträdesdag eller arbetsdag, som han
därutöver ägnade åt planeringsuppdraget. Vidare ha behandlats spörsmålen
om ersättning till vissa myndigheter för deras medverkan i lantbruksnämndernas
arbete, ävensom till lantbruksnämndernas ortsombud och gode män,
om organisationen av lantbruksnämndernas räkenskaper och bokföring
m. m. samt om fortsatt statsbidrag till Lantbruksförbundets byggnadsförening
(LBF) för rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor.

En redogörelse för innehållet av kommitténs här framlagda förslag återfinnes
i propositionen s. 48—56.

Yttrandena.

Rörande yttrandena över ifrågavarande avsnitt av kommitténs betänkande
torde här allenast böra nämnas att LBF hemställt, att i samband med
omorganisationen av rationaliseringsverksamheten och avvecklingen av det
nu till LBF utgående statsbidraget föreningens utestående fordringar för
projekteringsarbete, som förmedlats av egnahemsnämnderna, skulle regleras.
Föreningen har anfört, att det sammanlagda beloppet av nu föreliggande
och sannolikt uppkommande, till betalning förfallna, men intill den
1 juli 1948 obetalda fordringar för projektering, som utförts på grund av
uppdrag från egnahemsnämnderna, beräknats uppgå till omkring 200 000
kronor. Det funnes icke något skäl, varför föreningen skulle bära den förlust,
som komme att uppstå, om betalning skulle utebliva för det arbete,
som dessa fordringar motsvarade. En dylik förlust skulle vidare otvivelaktigt
nödvändiggöra en höjning av taxorna. Föreningen ansåge det därför
rimligt och rättvist, att dessa fordringar skulle regleras i samband med egnahemsnämndernas
upphörande.

Departementschefen.

Departementschefen har med anledning av nyssnämnda framställning
från LBF uttalat, att någon anledning ej syntes föreligga alt nu överväga
utbetalande av ersättning av statsmedel till föreningen för dess utestående
2 11 ihan g till riksdagens protokoll 19i8. 10 samt. Nr 27.

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

fordringar för sådant projekteringsarbete som förmedlats av egnahemsorganen.
I vart fall syntes denna fråga böra anstå till dess någon överblick
vunnits över den utsträckning, i vilken de projekterade företagen kunde antagas
komma till utförande, ävensom över möjligheterna att indriva fordringarna
hos de enskilda uppdragsgivarna. Departementschefen har vidare
biträtt kommitténs förslag rörande ersättning för deltagande i såväl regional-
som individualplanering.

Rörande innehållet av departementschefens under detta avsnitt framlagda
förslag torde i övrigt få hänvisas till propositionen s. 61—65.

Motioner.

I motionerna I: 328 och II: 463 har yrkats att tjänsteman hos lantbruksnämnd,
vilken erhölle uppdrag att vara verkställande ledamot av planeringskommitté,
skulle erhålla samma dagarvode som de tjänstemän från
hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse eller lantmäteriorganisationen, vilka
anförtroddes samma uppgift.

Utskottet.

Med anledning av vad som anförts i motionerna 1:328 och 11:463 vill
utskottet framhålla, att planeringsarbetet utgör en av lantbruksnämndernas
arbetsuppgifter och att det med hänsyn härtill icke synes lämpligt, att
tjänsteman hos nämnden skulle utöver sin lön erhålla särskild gottgörelse
för deltagande i sådant arbete. I fråga om befattningshavare hos hushållningssällskap
eller skogsvårdsstyrelse eller hos lantmäteriorganisationen synes
saken ligga något annorlunda till. Det arbete, som åligger verkställande
ledamot av planeringskommitté, har för dessa befattningshavare i regel
mindre samband med deras egentliga arbetsuppgifter än vad fallet är beträffande
tjänsteman hos lantbruksnämnden. Utskottet vill därför ej motsätta
sig att, i vart fall tills vidare under det planeringsverksamheten har
mera försöksartad karaktär, särskilt dagarvode må, i enlighet med vad departementschefen
föreslagit, utgå till tjänsteman hos hushållningssällskap
eller skogsvårdsstyrelse eller i lantmäteriorganisationen, som förordnas till
verkställande ledamot i planeringskommitté. Utskottet förutsätter emellertid
härvid, att denna fråga kan komma att omprövas vid en senare tidpunkt.

Rörande den av LBF gjorda framställningen om ersättning av statsmedel
för utestående fordringar för visst projekteringsarbete vill utskottet framhålla,
att det enligt utskottets uppfattning synes rimligt, att föreningen ej
för ifrågavarande verksamhet skall behöva bära förluster, som uppkommit
på grund av uppdrag, verkställda genom förmedling av egnahemsnämnderna.
Såsom departementschefen framhållit, synes emellertid med ställningstagandet
till föreningens ersättningsyrkande böra anstå till dess någon överblick
vunnits över den utsträckning, i vilken de projekterade företagen kun -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

19

na antagas komma till utförande, ävensom över möjligheterna att utfå fordringarna
hos de enskilda uppdragsgivarna.

Vad departementschefen i övrigt anfört under ifrågavarande avsnitt finner
sig utskottet kunna godtaga.

Frågor angående det särskilda stödet åt vissa innehavare av

mindre jordbruk.

Kommittén.

En redogörelse för innehållet av kommitténs här framlagda förslag återfinnes
å s. 66—68 i propositionen. Såsom framgår av denna har kommittén
dels föreslagit vissa förtydliganden i fråga om rätten till bidrag, dels behandlat
frågan om förhållandet mellan producent- och kontantbidrag, dels
upptagit spörsmålen om tidpunkten för utbetalande av bidrag, om efterreglering
samt om ersättningar till mejerier m. fl. för medverkan beträffande
distribuerandet av bidragen.

Departementschefen.

Beträffande departementschefens här gjorda uttalanden torde få hänvisas
till propositionen s. 71—73.

Motioner.

I motionerna I: 329 och II: 475 har yrkats att producentbidrag — i stället
för enligt de regler som antogos av 1947 års riksdag — tills vidare skall utgå
enligt nu gällande regler med den ändringen att bidragsbeloppet skall höjas
till 6 öre per kilogram.

Utskottet.

Enligt utskottets uppfattning har ej något förhållande inträffat, som motiverar
ett frångående av de år 1947 beslutade grunderna för det särskilda
stödet åt vissa innehavare av mindre jordbruk. Utskottet avstyrker alltså
de i motionerna 1:329 och 11:475 framställda yrkandena härom. Erinras
må för övrigt, att ett bifall till dessa yrkanden skulle medföra en ganska
betydande ökning av kostnaderna för producentbidragen. Utskottet biträder
vidare vad i propositionen föreslagits angående utformningen av ifrågavarande
bidragsverksamhet.

Lantbruksnämnderna.

Kommittén.

De förslag rörande lantbruksnämnderna, som kommittén framlagt och
som behandlats i propositionen (se propositionen s. 73—83), avse dels lantbruksnämndernas
sammansättning och frågan om arvode till ordförande
och ledamöter i nämnden, dels rätten att överklaga lantbruksnämndernas

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

beslut, dels frågan om befattningar hos lantbruksnämnderna (frånsett lantbruksingenjörsavdelningarna)
samt behovet av nya lantbruksingenjörsdistrikt,
dels slutligen lantbruksnämndernas behov av möbler och annan utrustning
samt av lokaler.

Rörande personalbehovet må här nämnas, att kommittén upprättat följande
förslag till personalförteckning för ordinarie respektive icke ordinarie
personal hos lantbruksnämnderna (utom lantbruksingenjörsorganisationen).

Ordinarie personal.

26 lantbruksdirektörer .....

26 förste lantbrukskonsulenter
26 lantbrukskonsulenter ....
26 kamrerare ..............

35 lantbrukstekniker ......

20 kansliskrivare ..........

36 kanslibiträden ..........

40 kontorsbiträden ........

Icke ordinarie personal.

26 byggnadskonsulenter .....................

19 lantbrukskonsulenter .....................

37 lantbruksassistenter .....................

35 lantbrukstekniker .......................

35 lantbrukstekniker .......................

35 kanslibiträden ...........................

68 kontors- och skrivbiträden ...............

26 kontorsbud ..............................

Ca

32

Ca

29

Ca

26

Ca

25

Ca

16

Ca

15

Ca

11

Ca

8

Ce

27

Ce

26

Cf

17-

-Ce

24

Ce

16

Cf

9-

-Ce

15

Ce

11

Cf

4-

-Ce

8

Arvode ca 250 kr./mån.

Till fullständigande av uppgifterna om avlöningsförhållandena för lantbruksassistenterna
må nämnas, att enligt kommitténs förslag dessa befattningshavare
skulle lönegradsplaceras enligt reglerad befordringsgång, som
om de tillhört sådan personalkategori, som avsåges i 4 § 1 mom. b) kungörelsen
den 30 juni 1947 (nr 436) angående reglerad befordringsgång för
viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Även lantmätare borde kunna
komma i fråga för sistnämnda tjänster. I så fall borde för dem tilllämpas
den befordringsgång, som i 4 § 1 mom. a) nämnda kungörelse angivits
för lantmätare på rekryleringsstadiet inom lantmäteristaten.

Beträffande formerna för tillsättande av lantbruksnämndernas befattningshavare
har kommittén uttalat, att lantbruksdirektörerna borde tillsättas
av Kungl. Maj :t efter anmälan av generaldirektören. Befattningar i lönegrad
Ca 27 och högre lönegrad med beteckningen Ca utom lantbruksdirektörerna
ävensom motsvarande lönegrader med beteckningen Ce borde
tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen. övrig personal
borde antagas av styrelsen; dock borde styrelsen äga möjlighet att

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

21

medgiva, att annan icke-ordinarie personal än personal i lönegrad Ce 27
och högre lönegrad finge antagas av lantbruksnämnderna. Rekryteringspersonalen
borde därvid regelmässigt kunna antagas av nämnderna.

Vad angår behovet av nya lantbruksingenjörsdistrikt har kommittén förordat
en uppdelning i två distrikt av dels det distrikt, som nu omfattar
Hallands län samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskapsområde, dels
Kalmar läns distrikt. Inom vart och ett av de nybildade distrikten borde
placeras en lantbruksingenjör i lönegrad Ca 32, en förste assistent i lönegrad
Ca 23, ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11, två extra ordinarie assistenter
i lönegrad Ca 20 och ett extra ordinarie kontorsbiträde i lönegrad Ce 8.

Departementschefen.

Angående departementschefens uttalanden rörande lantbruksnämndernas
sammansättning, frågan om arvode till ordförande och ledamöter i
nämnden ävensom rätten att anföra besvär över lantbruksnämnds beslut
torde få hänvisas till propositionen s. 91—93.

Beträffande lantbruksnämndernas personalbehov har i propositionen framhållits,
att den försämring i det allmänna ekonomiska läget, som inträtt sedan
besluten om de allmänna riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten
fattades, tvingade till återhållsamhet. Sålunda måste de statliga anslagen
för yttre och inre rationalisering hållas på en lägre nivå än som i
och för sig varit önskvärd med hänsyn till storleken av det föreliggande
förbättringsbehovet. Redan denna beskärning av verksamheten medförde
att personalbehovet vid nämnderna bleve mindre än vad som eljest skulle
ha varit fallet. Även bortsett härifrån vore det emellertid i nuvarande läge
nödvändigt att iakttaga största återhållsamhet vid inrättandet av nya
tjänster. Departementschefen hade därför ansett den av kommittén föreslagna
organisationen böra begränsas ej oväsentligt.

I propositionen har vidare framhållits, att en uppskattning av nämndernas
personalbehov erbjöde betydande svårigheter. Den beräkning av
detta, som nu kunde komma att göras, borde därför huvudsakligen betraktas
såsom ett provisorium i avbidan på närmare erfarenheter angående den
blivande arbetsbelastningen för nämnderna ävensom i avvaktan på den
utvidgning av den statliga låne- och bidragsgivningen, som kunde finnas
möjlig att genomföra, då mera normala förhållanden åter inträdde. Lantbruksnämndernas
personalbehov borde vidare lämpligen beräknas sammanfattningsvis
för samtliga nämnder. Det borde därefter ankomma på
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen
att fördela personalen på de olika nämnderna samt att vidtaga de justeringar
i denna fördelning, som kunde komma att visa sig påkallade.

Beträffande befattningarna inom lantbruksnämnderna har departementschefen
härefter anfört följande.

»Vad angår de olika personalkategorier, som böra finnas inom lantbruksnämnderna,
och antalet befattningshavare inom varje kategori — här bort -

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

ses tills vidare från lantbruksingenjörsavdelningarna — bör uppenbarligen
till en början för varje lantbruksnämnd räknas med en lantbruksdirektör.
Den av kommittén för dessa föreslagna anställningsformen och lönegradsplaceringen
synes böra godtagas.

Vidare böra inom varje nämnd finnas en eller flera konsulenter. Mot
den av kommittén föreslagna benämningen å dessa — lantbrukskonsulenter
— har jag intet att erinra. Däremot kan jag ej ansluta mig till kommitténs
åsikt, att en del av dessa konsulenter skulle erhålla särskilda befattningar
såsom förste lantbrukskonsulenter i högre lönegrad än de övriga.
Vad arbetsuppgifternas vikt angår synes det knappast kunna anses
föreligga någon principiell skillnad mellan ifrågavarande befattningar och
konsulentbefattningarna vid hushållningssällskapen. Då riksdagen år 1947
för de senare beslutat en avlöning motsvarande 26 lönegraden, torde alltså
även samtliga lantbrukskonsulenter böra placeras i sistnämnda lönegrad.
Antalet befattningar som lantbrukskonsulent synes tills vidare kunna bestämmas
till 60, d. v. s. 11 mindre än det av kommittén föreslagna antalet.
Av dessa befattningar torde 45 böra placeras i lönegrad Ca 26 och återstående
15 i lönegrad Ce 26.

Med hänsyn till antalet och omfattningen av de byggnadsärenden, som
komma att handläggas av lantbruksnämnderna, torde det vara nödvändigt,
att vid varje nämnd inrättas en befattning som byggnadskonsulent. Jag
finner mig dock icke kunna förorda högre lönegradsplacering för dessa
konsulenter än för övriga konsulenter vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap
eller 26 lönegraden. Byggnadskonsulentbefattningarna torde
böra uppföras i lönegrad Ce 26. Jag vill vidare anmärka dels att det i vissa
fall torde komma att möta svårigheter att redan vid starten erhålla kompetenta
sökande, dels att arbetsbördan i vissa nämnder måhända till en
början icke kommer att vara tillräckligt stor för att bereda full sysselsättning
åt en byggnadskonsulent. Det torde därför få ankomma på Kungi.
Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, när dylik befattning
skall tillsättas. Till undvikande av missförstånd må anmärkas, att ifrågavarande
tjänster äro avsedda för handläggning av ekonomibyggnadsärenden,
medan, såsom förut nämnts, den tekniska behandlingen av bostadsärendena
i princip skall ankomma på länsbostadsnämnderna. Givetvis böra emellertid
de båda organen samverka, så att den befintliga arbetskraften kan utnyttjas
effektivt.

I likhet med kommittén finner jag det motiverat, att lantbruksnämnderna
utrustas med vissa tjänstemän på rekryteringsstadiet med agronomeller
lantmäteriutbildning — lantbruksassistenter. Definitiv ställning till
frågan om dessa befattningshavares avlöningsförhållanden synes, vad angår
personer med lantmäteriexamen, kunna tagas först i samband med
behandlingen av 1944 års personalutrednings betänkande angående anställningsförhållandena
för bland annat viss civil personal med teknisk utbildning
inom statsförvaltningen. Särskild utredning synes vidare böra ske
angående anställningsförhållandena för befattningshavare med agronomexamen
inom statsförvaltningen.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

23

Tills vidare synes emellertid kommitténs förslag rörande lantbruksassistenternas
avlöningsförhållanden böra godtagas som ett provisorium. Antalet
av dessa tjänstemän torde böra begränsas till 30.

Mot kommitténs förslag om inrättande av 26 kamrerarbefattningar har
jag intet att erinra. Med hänsyn till det kvalificerade arbete, som kommer
att falla på dessa befattningshavare, kan jag även godtaga den för dem
föreslagna lönegradsplaceringen, Ca 25.

I likhet med kommittén anser jag, att lantbruksnämndernas behov av
juridisk sakkunskap tills vidare bör tillgodoses genom att nämnderna bemyndigas
anlita utomstående jurister mot arvode. Där länsstyrelsen på
grund av arbetets omfattning eller av annan anledning ej lämpligen kan
ställa erforderlig arbetskraft till förfogande, torde möjlighet finnas att på
annat sätt tillgodose sagda behov. Det bör för övrigt ej förutsättas, att
lantbruksnämnden under alla förhållanden i första hand skall söka erhålla
sådan arbetskraft från länsstyrelsen.

Vid lantbruksnämnderna komma vidare att behövas befattningshavare,
motsvarande hushållningssällskapens vandringsrättare eller jordbruksinstruktörer.
Dessa torde, såsom kommittén föreslagit, lämpligen kunna erhålla
tjänstetiteln lantbrukstekniker. Vid beräkningen av medelsbehovet för
dylika befattningshavare synes man kunna utgå från antalet av de vandringsrättarbefattningar,
till vilka hushållningssällskapen tidigare erhållit
statsbidrag, eller således 96. Av lantbruksteknikerna torde 35 böra uppföras
å ordinarie stat (Ca 16) och 35 å extra-ordinarie stat (Ce 16). I avbidan
på ställningstagandet till nyssnämnda betänkande angående reglering av
anställningsförhållandena för viss civil personal med teknisk utbildning
inom statsförvaltningen torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela
bestämmelser angående avlöning åt övriga lantbrukstekniker. Det i ett yttrande
framförda förslaget om inrättande av ett antal befattningar som förste
lantbrukstekniker kan jag icke biträda.

Några särskilda befattningar som kansliskrivare i lönegrad Ca 15 anser
jag ej nu böra inrättas. Jag vill erinra om att dylika befattningar ej för
närvarande finnas inom egnahemsorganisationen och ej heller ingå bland de
befattningar hos hushållningssällskapen, för vilka statsbidrag utgår.

Vad kommittén föreslagit om inrättande av befattningar som kanslibiträden,
kontors-, skriv- och ritbiträden samt om lönegradsplaceringen för sådan
personal finner jag kunna godtagas. Emellertid bör enligt min uppfattning
antalet av dessa befattningshavare åtminstone tills vidare kunna begränsas
väsentligt. Sålunda torde medel nu ej böra beräknas för avlönande
av högre antal kanslibiträden än sammanlagt 55 mot av kommittén
föreslagna 91 kansliskrivare och kanslibiträden. Av förstnämnda befattningshavare
torde 26 böra placeras i lönegrad Ca 11 och de övriga i lönegrad
Ce 11. Det erforderliga antalet kontors-, skriv- och ritbiträden synes kunna
uppskattas till 110, därav 40 böra placeras i lönegrad Ca 8 och de återstående
70 avlönas enligt den reglerade befordringsgången för icke-ordinarie
personal i statens tjänst.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

24

Vad kommittén föreslagit om kontorsbud samt om anställande av täckdiknings-
och cementeringsförmän och ersättning till dessa har ej givit mig
anledning till erinran. Vad särskilt angår kontorsbuden vill jag med anledning
av vad som anförts i ett yttrande understryka, att dylika självfallet
ej böra anställas annat än om och i den mån ett verkligt behov därav föreligger.

I enlighet med det anförda synes följande uppskattning kunna göras av
personalbehovet vid lantbruksnämnderna (utom lantbruksingenjörsorganisationen).

Ordinarie personal.

26 lantbruksdirektörer ...................... Ca 32

45 lantbrukskonsulenter ..................... Ca 26

26 kamrerare .............................. Ca 25

35 lantbrukstekniker ........................ Ca 16

26 kanslibiträden ........................... Ca 11

40 kontorsbiträden .......................... Ca 8.

Icke-ordinarie personal.

15 lantbrukskonsulenter ..................... Ce 26

26 byggnadskonsulenter ..................... Ce 26

30 lantbruksassistenter ...................... Cf 17—Ce 24

35 lantbrukstekniker ........................ Ce 16

26 lantbrukstekniker ........................ Enligt särskilda

bestämmelser

29 kanslibiträden ........................... Ce 11

70 kontors- och skrivbiträden ................ Cf 4—Ce 8

Härtill komma de kontorsbud, som eventuellt kunna erfordras i vissa
nämnder.

Inom ramen för tillgängliga medel torde tillfällig och extra personal få
anställas. Likaså bör personal kunna anställas under mera provisoriska
former, i den mån ordinarie och extra ordinarie befattningar icke omedelbart
tillsättas.

För lantbruksdirektörerna och kamrerarna torde några formella kompetenskrav
icke böra uppställas. Erinras må, att dylika krav ej heller uppställts
i fråga om hushållningssällskapens sekreterare och kamrerare. Vad
kommittén anfört angående den reella kompetens, som bör krävas av dessa
befattningshavare, kan jag godtaga.

För befattning som lantbrukskonsulent synes, på sätt anmärkts i vissa
yttranden, böra krävas agronomexamen. Med hänsyn till de uppgifter, som
komma att åvila byggnadskonsulenterna, torde det vara lämpligt, att dessa
befattningshavare i första hand skola ha ingenjörsutbildning. Byggnadskonsulent
bör därför hava avlagt ingenjörsexamen å byggnadsavdelning av lägst
teknisk fackskola.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

25

Vad kommittén anfört angående kompetensfordringarna för erhållande av
befattning som lantbruksassistent eller lantbrukstekniker har ej givit mig
anledning till erinran.

Där speciella behörighetsvillkor uppställts, bör dispens kunna medgivas
från dessa, om särskilda skäl därtill föreligga. Sådan dispens bör självfallet
beviljas endast då den reella kompetensen är väl styrkt.

Vad angår sättet för tillsättande av lantbruksdirektörstjänsterna synes
någon anledning ej föreligga att avvika från vad som regelmässigt förekommer
vid tillsättande av befattningar som chefstjänstemän. Lantbruksdirektörerna
torde alltså, såsom kommittén föreslagit, böra tillsättas av Kungl.
Maj :t efter anmälan av chefen för lantbruksstyrelsen. Även i fråga om övriga
befattningshavare torde kommitténs förslag i denna del böra godtagas.
»

Vad angår lantbruksingenjörsavdelningarna har departementschefen uttalat
att han väl funne starka skäl tala för båda de i kommitténs betänkande
föreslagna distriktsuppdelningarna. Av kostnadsskäl borde dock nu endast
en ny lantbruksingenjörsavdelning inrättas. Det hade då synts lämpligast,
att lantbruksnämnderna i Hallands län och Älvsborgs läns södra hushållningssällskapsområde
skulle erhålla var sin sådan avdelning. Den härför
erforderliga personalutvidgningen syntes kunna beräknas i enlighet med
vad som föreslagits i betänkandet.

Beträffande de förslag, som departementschefen i övrigt framlagt under
nu ifrågavarande avsnill, torde få hänvisas till propositionen s. 97
och 98. Härjämte må nämnas, att departementschefen i annat sammanhang
i propositionen framhållit, att han i förslaget angående organisationen av
lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen utgått från den av honom tidigare
uttalade och av riksdagen godkända ståndpunkten, att lantbruksnämnderna
inom rätt vida gränser skulle äga självständigt handlägga och avgöra
ärenden av större vikt. Hur gränsen för dessa lantbruksnämndernas befogenheter
borde dragas, syntes bland annat böra bliva beroende på de erfarenheter,
som kunde vinnas under arbetets gång. Det syntes därför vara lämpligast,
att några bindande regler härvidlag ej skulle uppställas i förväg. Det borde i
stället få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
lantbruksstyrelsen att med beaktande av den principiella ståndpunkt, som
intagits av 1947 års riksdag, pröva, hur lantbruksnämndernas befogenheter
borde närmare bestämmas, och att vidtaga de jämkningar härvidlag,
som eventuellt efter hand kunde befinnas lämpliga.

Motioner.

I motionerna 1:301 och 11:467 har yrkats, att sekreterare hos hushållningssällskap
skulle tillerkännas samma gottgörelse för arbete inom lantbruksnämnden
som icke självskriven ledamot av denna.

I motionerna I: 303 och II: 466 har hemställts, att — därest omorganisationen
av rationaliseringsverksamheten icke uppskötes — riksdagen måtte

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

besluta, att tillsättande av lantbruksdirektörer skulle ske efter ansökningsförfarande
i vanlig ordning samt att lantbruksnämnderna skulle beredas
möjlighet att yttra sig över av lantbruksstyrelsen uppgjorda förslag om
tjänsternas tillsättande.

Yrkande om att lantbruksdirektörerna skola tillsättas efter ett ansökningsförfarande
i vanlig ordning har framställts jämväl i motionerna I: 325
och II: 478.

I motionen 1:326 har hemställts, att 26 lantbrukskonsulenttjänster i 26
lönegraden måtte omföras till förste lantbrukskonsulenttjänster i 29 lönegraden.

I motionerna I: 327 och II: 479 har föreslagits, att avlöning till lantbruksassistent
skulle utgå efter reglerad befordringsgång med början i lönegrad
Cf 20 och med höjning till lönegrad Ce 24 efter tre år.

Slutligen har i motionerna 1:302 och 11:464, 1:324 samt 11:465 yrkats,
att Kalmar läns lantbruksingenjörsdistrikt måtte uppdelas i två distrikt.

Utskottet.

Såsom framhållits i propositionen erbjuder det betydande svårigheter att
rätt bedöma lantbruksnämndernas personalbehov. Det är vidare särskilt i
nuvarande ekonomiska läge av vikt, att organisationen ej göres större än
som är oundgängligen nödvändigt. Å andra sidan är det även angeläget, att
organisationen skall bliva fullt arbetsduglig. En alltför långt driven återhållsamhet
vid inrättandet av befattningar hos lantbruksnämnderna kan lätt
medtöra, att nämnderna icke kunna göra den insats i rationaliseringsarbetet,
som jordbrukarna ha rätt att vänta, och att behandlingen av ärenden
hos nämnderna kan fördröjas på ett sätt, som är ägnat att minska förtroendet
för de nya organen. Utskottet finner sig vid en avvägning mellan dessa
synpunkter icke ha anledning att göra någon erinran mot den ram för organisationen,
som angivits i propositionen. Utskottet vill emellertid härvid understryka,
att denna ram endast bör betraktas som ett provisorium i avbidan
på närmare erfarenheter rörande arbetsbelastningen hos nämnderna
och på den ökning av anslagen för rationaliseringsändamål, som bör ske,
då mera normala förhållanden inträda.

Vad i propositionen föreslagits angående lantbruksnämndernas sammansättning
ävensom angående arvode till ordförande och ledamöter hos nämnderna
finner utskottet kunna godtagas. Med anledning av det i motionerna
I: 301 och II: 467 framställda yrkandet, att sekreterare hos hushållningssällskap
skall erhålla samma gottgörelse för arbete inom lantbruksnämnden
som icke självskriven ledamot av denna, vill utskottet framhålla, att det
enligt utskottets uppfattning principiellt ej är lämpligt, att en befattningshavare
skall erhålla särskild gottgörelse för sådant arbete, som får anses
ligga inom ramen för hans normala arbetsuppgifter. Då vidare löneställningen
för hushållningssällskapens sekreterare vid fjolårets riksdag bestämdes
under hänsynstagande bland annat till de arbetsuppgifter, som
komma att åvila sekreterarna i samband med lantbruksnämndernas ratio -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

27

naliseringsverksamhet, kan utskottet ej tillstyrka att sekreterarna nu skulle
tillerkännas särskild gottgörelse för deltagande i lantbruksnämndernas sammanträden.
Utskottet vill i detta sammanhang jämväl anmärka, att en följdriktig
tillämpning av nyssnämnda princip skulle kräva, att ersättning ej
heller skulle utgå till hushållningssällskapens sekreterare eller lantbruksdirektörerna
för deltagande i sammanträde med hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Utskottet finner det emellertid ej för närvarande lämpligt
att föreslå någon ändring på denna punkt men förutsätter, att denna fråga
uppmärksammas, så snart i annat sammanhang en ändring av nu gällande
kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation
ävensom av sällskapens stadgar kan bliva aktuell.

Utskottet kan vidare också godtaga förslaget att överlantmätarna såsom
ett provisorium i avbidan på en definitiv lönereglering skola erhålla ett årligt
arvode å 1 200 kronor för deltagande i lantbruksnämndernas arbete. Utskottet
förutsätter härvid att endast ett arvode skall utgå i de fall, där en överlantmätares
arbetsområde omfattar två lantbruksnämndsområden.

Vad angår de frågor, som gälla särskilda kategorier av befattningshavare,
torde utskottet först få uppehålla sig vid det i motionerna 1: 303 och II: 466
ävensom I: 325 och II: 478 behandlade spörsmålet om sättet för tillsättande
av lantbruksdirektörstjänsterna. Någon meningsskiljaktighet torde icke råda
om vikten av att för dessa tjänster erhållas personer, vilka ha förutsättningar
att på ett lyckligt sätt lösa sina grannlaga och krävande uppgifter,
och att vid tillsättandet av tjänsterna den reella kompetensen bör vara avgörande.
Ur dessa synpunkter är emellertid enligt utskottets uppfattning
knappast något att vinna genom ett ansökningsförfarande och upprättande
av förslag till tjänsterna. Snarare synes ett dylikt tillvägagångssätt vara
ägnat att minska möjligheterna att erhålla lämpliga personer, då det väl
kan tänkas alt en dylik person drar sig för att deltaga i ett ansökningsförfarande
inför risken att vid upprättandet av förslag mera formella kvalifikationer,
såsom exempelvis lång tjänstetid, tillmätas alltför stor betydelse.
Med hänsyn härtill och till tjänsternas karaktär av chefstjänster biträder
utskottet alltså den ståndpunkt i frågan, som intagits i propositionen.

Beträffande det i motionen I: 326 framställda förslaget om inrättande av
ett antal tjänster som förste lantbrukskonsulenter i 29 lönegraden anser utskottet
väl, att vissa skäl tala för att åtminstone vid en del lantbruksnämnder
skola finnas befattningshavare i tjänste- och löneställning mellan lantbrukskonsulenterna
i 26 lönegraden och lantbruksdirektörerna. Utskottet
är emellertid i nuvarande statsfinansiella läge icke berett att förorda inrättande
av dylika tjänster.

Vad i propositionen föreslagits angående avlöningsförhållandena för lantbruksassistenterna
utgör, såsom där framhållits, endast ett provisorium i
avbidan på en mera allmän reglering av avlöningsförhållandena för personal
med teknisk utbildning eller agronomutbildning. Utskottet finner under sådana
förhållanden ej anledning att förorda avvikelse från den ståndpunkt
departementschefen bär intagit och avstyrker alltså det i motionerna I: 327

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

och II: 479 framställda förslaget till reglerad befordringsgång för dessa befattningshavare.

Jämväl i övrigt kan utskottet biträda vad i propositionen föreslagits angående
lantbruksnämnderna med allenast den anmärkningen, att de där
upptagna lantbruksteknikerna lämpligen synas böra benämnas lantbruksinstruktörer.
Härjämte vill utskottet — som i likhet med departementschefen
anser att en uppdelning av lantbruksingenjörsdistriktet i Kalmar län
icke nu bör ske — betona önskvärdheten av att denna fråga kommer att
lösas inom en snar framtid.

Lantbruksstyrelsen.

Kommittén.

Beträffande kommitténs förslag hänvisas till redogörelse i propositionen
s. 98—113.

Departementschefen.

Departementschefens förslag rörande organisationen av lantbruksstyrelsen
(se propositionen s. 119—124) innebär bland annat, att lantbruksstyrelsen
skall organiseras på två huvudavdelningar, nämligen en rationaliseringsavdelning
och en lantbruksavdelning. Å rationaliseringsavdelningen
skola finnas en jordförbättringsbyrå, en byggnadsbyrå, en planläggningsbyrå
och en social byrå. Å lanlbruksavdelningen skola finnas en lantbruksbyrå,
en stuteribyrå och en undervisningsbyrå. Härjämte skola inrättas en
kanslibyrå och en kameralbyrå.

Personalbehovet vid lantbruksstyrelsen har departementschefen beräknat
på följande sätt

Ordinarie personal

1 generaldirektör .................................... Cp 19

1 överdirektör och souschef .......................... Cp 17

1 överdirektör ...................................... Cp 15

1 byråchef ........................................ Cp 9

8 byråchefer ........................................ Ca 33

1 byrådirektör ...................................... Ca 31

1 byrådirektör ...................................... Ca 29

1 kamrerare ........................................ Ca 29

3 förste byråingenjörer .............................. Ca 29

1 förste byråsekreterare .............................. Ca 29

1 förste aktuarie .................................... Ca 29

1 förste revisor ...................................... Ca 27

2 statskonsulenter .................................. Ca 27

2 byråinspektörer.................................... Ca 27

3 byråsekreterare .................................... Ca 24

2 revisorer ........................................ Ca 24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

29

1 byråagronom ...................................... Ca 24

3 byråingenjörer .................................... Ca 24

1 byråassistent ...................................... Ca 24

5 kansliskrivare ................. Ca 15

1 kassör ........................................... Ca 15

1 materialförvaltare ................................ Ca 14

5 kanslibiträden .................................... Ca 11

3 expeditionsvakter .................................. Ca 9

14 kontorsbiträden.................................... Ca 8

Icke ordinarie personal

5 byrådirektörer .................................... Ce 31

1 förste byråagronom ................................ Ce 29

1 förste byråingenjör ................................ Ce 29

1 revisor .......................................... Ce 24

2 mejeriinspektörer .................................. Ce 24

1 byråingenjör ...................................... Ce 24

3 byråassistenter .................................... Ce 24

1 byggnadskontrollant .............................. Ce 24

1 ingenjör sbiträde .................................. Ce 22

2 ingenjör sbiträden .................................. Ce 19

2 kansliskrivare .................................... Ce 15

4 tekniker .......................................... Ce 15

4 kanslibiträden .................................... Ce 11

1 tekniskt biträde .................................. Ce 11

3 expeditionsvakter .................................. Ce 9

16 amanuenser ...................................... Cf 17—Ce 24

16 kontorsbiträden och skrivbiträden.................... Cf 4—Ce 8

Anmärkas må, att två av befattningarna som förste byråingenjör i lönegrad
Ca 29 och en av befattningarna som byråingenjör i lönegrad Ca 24
icke äro avsedda att återbesättas efter de nuvarande innehavarnas avgång.

Motion.

I motionen 11:477 har hemställts om sådan ändring i lantbruksstyrelsens
byråindelning, att ärenden rörande samtliga husdjur skulle sammanföras
till en gemensam byrå, förslagsvis benämnd husdjursbyrån.

Utskottet.

Med anledning av det i motionen 11:477 framställda förslaget om inrättande
av en husdjursbyrå inom lantbruksstyrelsen för behandling av alla
ärenden rörande husdjur vill utskottet framhålla, att lämpligheten av en
dylik ändring av byråindelningen icke synes kunna bedömas utan närmare
utredning. Utskottet kan redan på grund härav icke biträda motionärernas
förslag. Det torde emellertid kunna förutsättas, att frågan kommer att
uppmärksammas av lantbruksstyrelsen. Erinras må i detta sammanhang

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

även, att i propositionen uttalats, att lantbruksstyrelsen bör äga vidtaga de
jämkningar i fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika byråer, som
styrelsen med ledning av vunna erfarenheter kan finna lämpliga, ävensom
inom ramen för den för hela styrelsen fastställda personalförteckningen
överflytta viss eller vissa befattningar från en byrå till en annan, om så
skulle visa sig lämpligt.

Vad i propositionen anförts angående organisationen av lantbruksstyrelsen
har ej heller i övrigt givit utskottet anledning till erinran utan tillstyrkes
alltså av utskottet.

Övergångsanordningar för vissa befattningshavare.

Kommittén.

Beträffande kommitténs förslag hänvisas till redogörelse i propositionen
s. 124—127.

Departementschefen.

Departementschefen har här bland annat föreslagit, att egnahemsdirektör,
som ej i samband med omorganisationen utnämndes till lantbruksdirektör
eller erhölle tjänst i högre lönegrad inom den bostadspolitiska
organisationen, skulle överföras å övergångsstat såsom egnahemsdirektör
i lönegrad Ca 27 och med skyldighet att tjänstgöra inom bostads- eller rationaliseringsorganisationen.
Förslaget har i propositionen motiverats på
följande sätt.

»Vad angår de ordinarie befattningshavarna inom egnahemsorganisationen
uppkommer till en början frågan om särskilda övergångsanordningar beträffande
egnahemsdirektörerna. Såsom kommittén framhållit, torde icke
samtliga nuvarande ordinarie egnahemsdirektörer kunna påräkna befordran
till lantbruksdirektörer. Då jag icke anslutit mig till kommitténs förslag
om inrättande av förste lantbrukskonsulentbefattningar, kan jag ej
heller räkna med den av kommittén anvisade möjligheten att egnahemsdirektör,
som ej utnämndes till lantbruksdirektör, skulle erhålla befattning
som förste lantbrukskonsulent. Däremot torde det kunna antagas, att någon
eller några av egnahemsdirektörerna — liksom även andra befattningshavare
inom egnahemsorganisationen -— kunna placeras inom den bostadspolitiska
organisationen.

I en reservation av en ledamot av kommittén, vilken vunnit anslutning i
åtskilliga yttranden, har förordats att egnahemsdirektör, som ej finge anställning
som lantbruksdirektör eller erhölle chefsbefattning i de planerade
lokalorganen för bostadsförsörjningen, skulle tjänstgöra som egnahemsdirektör
på övergångsstat i lönegrad Ca 29 samt medgivas rätt att för
löneklassuppflyttning få tillgodoräkna sig hela sin tjänstgöring som egnahemsdirektör.
Sådan egnahemsdirektör borde vidare i pensionshänseende
hänföras till samma lönegrad som lantbruksdirektör.

I likhet med kommittén finner jag det principiellt betänkligt, att en befattningshavare
i samband med en omorganisation skulle placeras på över -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

31

gångsstat i högre lönegrad än den han förut tillhört. I detta fall föreligger
emellertid det speciella förhållandet, att redan vid tiden för tillsättandet av
dessa tjänster förelåg ett principuttalande om deras placering i dåvarande
lönegraden A 24, d. v. s. i en högre lönegrad än den som sedan kommit att
bestämmas såsom ett provisorium i avbidan på lösningen av vissa andra
gruppers lönefrågor. Med hänsyn härtill anser jag det skäligt, att de egnahemsdirektörer,
som ej i samband med omorganisationen utnämnas till lantbruksdirektörer
eller erhålla tjänst i högre lönegrad inom den bostadspolitiska
organisationen, skola överföras å övergångsstat såsom egnahemsdirektörer
i lönegrad Ca 27 och med skyldighet att tjänstgöra inom bostadseller
rationaliseringsorganisationen. Så länge dylika befattningar å övergångsstat
uppehållas, böra lika många ordinarie lantbrukskonsulentbefattningar
hållas vakanta. Med hänsyn till gällande bestämmelser angående löneklassplacering
vid uppflyttning i lönegrad synas vid ett bifall till detta
förslag särskilda bestämmelser icke behövas om rätt för ifrågavarande befattningshavare
att tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring inom egnahemsorganisationen.
En högre lönegradsplacering än den jag nu angivit anser jag
av förut berörda principiella skäl icke kunna komma i fråga.»

Departementschefen har vidare uttalat, att det borde få ankomma på
Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser, som kunde befinnas
erforderliga utöver vad som angivits i propositionen. Kungl. Maj :t borde
även äga föranstalta om de förberedande åtgärder, som erfordrades för att
den nya organisationen skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1948.

Beträffande departementschefens anförande under ifrågavarande avsnitt
torde i övrigt få hänvisas till propositionen s. 128—130.

Motioner.

I motionerna I: 325 och II: 478 har yrkats, att egnahemsdirektörer, vilka
ej utnämndes till lantbruksdirektörer eller erhölle tjänst i högre lönegrad
inom den bostadspolitiska organisationen, skulle medgivas rättighet att,
om de så önskade, efter Kungl. Maj :ts prövning, erhålla placering på indragningsstat
samt att de egnahemsdirektörer, som överfördes på övergångsstat,
samtidigt skulle placeras i lönegrad Ca 29.

Utskottet.

Vad angår de i motionerna I: 325 och II: 478 framställda yrkandena vill
utskottet erinra om att av olika skäl, främst sammankopplingen med löneregleringen
för hushållningssällskapens sekreterare, någon definitiv lönereglering
för egnahemsdirektörerna aldrig kommit till stånd. Utskottet
finner det under sådana förhållanden befogat, att i samband med omorganisationen
av rationaliseringsverksamheten frågan överväges om särskilda
övergångsanordningar för de egnahemsdirektörer, som ej i samband med
omorganisationen befordras till lantbruksdirektörer eller inom den bostadspolitiska
organisationen erhålla tjänst i högre lönegrad än den de nu inneha.
De vid fjolårets riksdag beslutade lönegradsplaceringarna för lantbruks -

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

direktörerna och hushållningssällskapens sekreterare kunna väl icke med
fog åberopas som skäl för en löneförbättring åt ifrågavarande egnahemsdirektörer.
Dessa lönegradsplaceringar bestämdes ju nämligen med hänsynstagande
till befattningshavarnas blivande arbetsuppgifter inom en väsentligt
utvidgad rationaliseringsverksamhet och de kunna sålunda näppeligen
även anses giva uttryck för den löneställning, som i och för sig skulle ha
varit skälig för egnahemsdirektörerna om en definitiv lönereglering för
dessa kommit till stånd tidigare. Såsom i propositionen anförts, förelåg
emellertid vid tiden för inrättandet av egnahemsdirektörsbefattningarna ett
principuttalande från riksdagens sida om placering av dessa tjänster i dåvarande
lönegraden A 24, motsvarande nuvarande lönegraden Ca 27. Med
hänsyn härtill synes det utskottet rimligt att dessa befattningshavare vid
omorganisationen skola erhålla en sådan löneförbättring att de komma i
samma ställning som från början avsetts. Även med beaktande av det värdefulla
arbete, som de nuvarande egnahemsdirektörerna utfört, finner sig
utskottet däremot av principiella skäl icke kunna tillstyrka en längre gående
löneförbättring. Utskottet kan ej heller biträda det i nämnda motioner
framställda yrkandet, att ifrågavarande egnahemsdirektörer skulle beredas
möjlighet att övergå på indragningsstat. Utskottet förutsätter emellertid
att vid bestämmandet av de blivande arbetsuppgifterna för dessa befattningshavare
största möjliga hänsyn kommer att tagas till deras egna önskemål.

Ej heller i övrigt har utskottet något att erinra emot vad departementschefen
anfört och föreslagit under ifrågavarande avsnitt.

Kostnadsberäkningar och anslagsäskanden.

Kommittén.

Beträffande kommitténs uttalanden hänvisas till redogörelse i propositionen
s. 130—139.

Departementschefen.

»Den beräkning av personalbehovet vid lantbruksstyrelsen, som jag framlagt,
innebär beträffande den ordinarie personalen i förhållande till kommitténs
förslag en ökning med en byråchef i 33 lönegraden och en kassör i
15 lönegraden. Vidare tillkomma två byrådirektörer å övergångsstat i lönegrad
Ca 29. Å andra sidan minskas den ordinarie personalen med 4 byrådirektörer
i 31 lönegraden, en förste byråingenjör i 29 lönegraden, en byråinspektör
i 27 lönegraden och 3 byråassistenter i 24 lönegraden. I fråga om
den icke-ordinarie personalen tillkomma i jämförelse med kommitténs förslag
tre byrådirektörer i 31 lönegraden, en förste byråingenjör i 29 lönegraden,
3 byråassistenter i 24 lönegraden och en telefonist, medan en förste byråagronom
i 29 lönegraden, en bokhållare i 21 lönegraden, en amanuens och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

33

en kassör bortgå. Vidare har jag föreslagit en något lägre lönegradsplacering
för lantbruksstyrelsens chef och överdirektörerna än vad kommittén
avsett. Förslaget, att vissa tjänster ej skola återbesättas, kommer även att
medföra någon kostnadsminskning, eftersom innehavaren av en av dessa
befattningar uppnår pensionsåldern före detta års slut.

Ett hänsynstagande till dessa förändringar medför en minskning av det
av kommittén vid full verksamhet uppskattade medelsbehovet med i runt
tal 77 000 kronor å posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän, medan
posten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör höjas med omkring
55 000 kronor. Med hänsyn till dessa förändringar synes även posten
för rörligt tillägg kunna nedräknas med omkring 2 000 kronor.

Posten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
synes, därest i enlighet med mitt förslag arvodesbefattningen som inspektör
för köttklassificeringen överföres till statens livsmedelskommission och det
särskilda arvodet till den ene överdirektören bortfaller, kunna nedsättas
med 12 000 kronor.

Mot de belopp, vilka beräknats för posterna Ersättningar till sakkunniga
och Ersättningar för byggnadskontroll, har jag intet att erinra. Anmärkas
må att sistnämnda post avser kostnaderna för den tekniska kontrollen
över byggnadsföretag, till vilka lån eller bidrag beviljats.

I enlighet med det nu angivna skulle för Lantbruksstyrelsen: Avlöningar
erfordras ett förslagsanslag av 1 480 000 kronor. Med hänsyn till att några
av de nya befattningarna sannolikt icke torde komma att kunna tillsättas
redan från och med den 1 juli 1948, synes medelsbehovet för budgetåret
1948/49 kunna uppskattas till sammanlagt 1 460 000 kronor, därav 715 000
kronor för avlöningar till ordinarie tjänstemän, 14 000 kronor för arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 10 000 kronor för
ersättningar till sakkunniga, 70 000 kronor för ersättningar för byggnadskontroll,
508 000 kronor för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
samt 143 000 kronor för rörligt tillägg.

Till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader torde i enlighet med kommitténs
reducerade beräkning böra upptagas ett förslagsanslag av 235 000 kronor.

Enligt betänkandet skulle från ett särskilt förslagsanslag till producentoch
kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk bestridas dels
den ersättning, som skall utgå till statens livsmedelskommission och Svenska
mejeriernas riksförening samt respektive mejerier för utbetalning av
bidrag samt kontroll över bidragsverksamheten, dels kostnaderna för den
extra personal, som kan komma att erfordras hos lantbruksstyrelsen och
lantbruksnämnderna i anledning av bidragsgivningen, dels ersättning och
resekostnad till ortsombud, dels ock kostnader av expensnatur.

.lag har redan förut förklarat mig dela den av riksräkenskapsverket uttalade
uppfattningen, att kostnaderna för administrationen av ifrågavarande
verksamhet icke böra bestridas från ett dylikt bidragsanslag. Kostnaderna
för den extra personal, som kan behövas hos lantbruksstyrelsen och lant l{

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 27.

34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

bruksnämnderna för liandhavandet av bidragsverksamheten ävensom för
de utgifter av expensnatur, som föranledas av densamma, torde i stället
böra bestridas från organens avlönings- och omkostnadsanslag. Vidare bör
gottgörelse till lantbruksnämndernas ortsoinbud för deras befattning med
bidragsärendena utgå ur det anslag, som bör upptagas för ersättningar till
dylika ombud. För de belopp, som skola utgå till mejerierna och livsmedelskommissionen
för utbetalande av bidrag och kontroll över utbetalningarna,
bör slutligen upptagas ett särskilt anslag. Detta synes kunna benämnas
Lantbruksstyrelsen: Kostnader för utbetalande av producent- och kontantbidrag.
Anslaget synes, i anslutning till kommitténs beräkningar, kunna
upptagas med 60 000 kronor.

Vad angår lantbruksnämndernas avlöningsanslag representera de av mig
förordade förändringarna i organisationen —- lantbruksingenjörsavdelningarna
ej inräknade — i förhållande till kommitténs förslag beträffande ordinarie
befattningshavare en ökning av antalet lantbrukskonsulenter i 26
lönegraden med 19 men en minskning med 26 förste lantbrukskonsulenter
i 29 lönegraden, 20 kansliskrivare i 15 lönegraden och 10 kanslibiträden i
11 lönegraden. Beträffande den icke ordinarie personalen innebär mitt förslag
i förhållande till kommitténs en ökning med 2 kontors- och skrivbiträden
men en minskning med 4 lantbrukskonsulenter, 7 lantbruksassisten''ter,
9 lantbrukstekniker och 6 kanslibiträden. Härjämte torde det kunna antagas,
att särskilda kontorsbud ej komma att behövas i samtliga nämnder.

I jämförelse med den av kommitténs anslagsberäkningar, som avser
verksamhet med full personaluppsättning, representera dessa förändringar
ävensom de av mig förordade ändringarna i fråga om personalen vid lantbruksingenjörsorganisationen
en kostnadsminskning med i runda tal
356 000 kronor för avlöningar till ordinarie personal, 184 000 kronor för
avlöningar till icke-ordinarie personal samt 64 000 kronor för rörligt tilllägg.

De särskilda årsarvoden, som enligt vad jag tidigare anfört böra utgå
till överlantmätarna, torde få bestridas ur lantbruksnämndernas avlöningsanslag.
Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, synes med anledning härav böra uppräknas med 30 000 kronor. Beräkningarna
av anslagsbehovet för ersättningar till sakkunniga samt till
täckdiknings- och cementeringsförmän torde kunna godtagas.

Vid bedömandet av den inverkan den av mig förordade begränsningen av
personalen kan få för medelsbehovet under avlöningsanslaget för budgetåret
1948/49 bör uppmärksammas, att kommittén, vilken beräknat sagda
behov vid full personalbesättning till 6 624 000 kronor, ansett anslaget för
nästkommande budgetår kunna begränsas till 5 950 000 kronor, med hänsyn
till att det icke torde bliva möjligt att redan från början besätta alla de beräknade
tjänsterna. Samma kostnadsbegränsande faktor kommer, ehuru
givetvis i mindre grad, att göra sig gällande även inom en i enlighet med
mitt förslag nedskuren organisation. Säkra hållpunkter saknas för en bedömning
av storleken av de belopp det här kan röra sig om. Vid ett över -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

35

vägande av frågan har jag emellertid ansett anslaget skäligen kunna beräknas
till 5 500 000 kronor eller sålunda 450 000 kronor mindre än det
av kommittén angivna beloppet. Av sagda belopp torde 2 430 000 kronor
böra beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän, 170 000 kronor för
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 50 000 kronor
för ersättningar till sakkunniga, 100 000 kronor för ersättningar till
täckdiknings- och cementeringsförmän, 2 200 000 kronor för avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal samt 550 000 kronor för rörligt tillägg.

Även lantbruksnämndernas omkostnadsanslag kommer självfallet att påverkas
av den av mig förordade nedskärningen av lantbruksnämndernas personal.
Anslaget synes böra upptagas till 1 350 000 kronor, därav 20 000
kronor för sjukvård, 950 000 kronor för reseersättningar och 380 000 kronor
för expenser.

Vad angår medelsbehovet för ersättningar åt ortsombuden bör beaktas
att, enligt vad jag nyss nämnt, ur ifrågavarande anslag även böra utgå arvoden
och reseersättningar till ortsombuden för behandling av vissa ärenden
angående bidragen till innehavare av mindre jordbruk. Anslaget, vilket
bör ha förslagsanslags karaktär, synes med anledning härav böra uppräknas
med 25 000 kronor till 200 000 kronor.

Mot kommitténs beräkning av medelsbehovet för utrustning åt lantbruksnämnderna
har jag intet att erinra.

Såsom tidigare nämnts torde man böra räkna med att verksamheten vid
de nu befintliga statliga byggnadskontoren åtminstone i viss utsträckning
kan komma att fortsätta efter utgången av innevarande budgetår. Å riksstaten
för budgetåret 1948/49 torde därför böra upptagas ett anslag till
Lantbruksnämnderna: Byggnadsrådgivning med ett belopp av 25 000 kronor.
I överensstämmelse med vad hittills brukats torde böra gälla, att inflytande
taxeinkomster skola tagas till uppbörd å förevarande anslag samt
att bruttoutgifterna å anslaget må överstiga 25 000 kronor i den mån inkomster
inflyta.

Den reducerade beräkningen av kostnaderna för regionalplanering synes
böra godtagas. För Kostnader för planeringskommittéer torde alltså
böra upptagas ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

Såsom tidigare framhållits, är det i nuvarande läge ofrånkomligt, att anslagen
till bidrag till yttre och inre rationalisering sättas lägre än som i
och för sig varit motiverat med hänsyn till omfattningen av det föreliggande
förbättringsbehovet. Sammanlagt torde för nästkommande budgetår böra
för detta ändamål beräknas ett anslag av 16 000 000 kronor. Det synes
ändamålsenligt att, såsom kommittén förordat, dessa belopp uppföras å ett
gemensamt reservationsanslag för bidrag till yttre och inre rationalisering.
Av beloppet torde i första hand 5 000 000 kronor böra beräknas för bidrag
till yttre rationalisering och återstoden för bidrag till inre rationalisering.
Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att vidtaga de förändringar
i sagda fördelning, som kunna finnas lämpliga med hänsyn till efter -

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

frågan på bidrag för olika ändamål och till omständigheterna i övrigt. Ur
ifrågavarande anslag torde vidare högst 250 000 kronor få användas för utbetalande
av statsbidrag till byggande av odlingsvägar i Norrland och Dalarna.

Vad angår kostnaderna för producent- och kontantbidrag till vissa innehavare
av mindre jordbruk vill jag understryka den redan vid fjolårets
riksdag betonade svårigheten att mera exakt beräkna dessa. Med denna
reservation har jag intet att erinra mot den i betänkandet angivna uppskattningen
av kostnaderna för producentbidragen. Däremot synes det mig
sannolikt att kostnaderna för kontantbidragen komma att understiga den
däri angivna siffran. Med hänsyn till nyssnämnda osäkerhet har jag dock
ej ansett anslaget böra nedsättas med mer än 1 000 000 kronor eller således
till 75 000 000 kronor. Såsom tidigare nämnts bör ifrågavarande anslag ej
användas för gäldande av någon del av de på bidragsverksamheten belöpande
administrationskostnaderna.

Anslaget till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti torde
böra beräknas i enlighet med vad kommittén angivit och sålunda upptagas
såsom ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Vid ett genomförande av systemet med statlig kreditgaranti torde — beträffande
de fonder varom nu är fråga — tillskott behövas endast till jordfonden.
Kommitténs uppfattning av medelsbehovet för detta ändamål anser
jag böra godtagas och förordar alltså, att för detta ändamål upptages ett
investeringsanslag av 10 000 000 kronor.

Frågan om eventuellt kapitaltillskott till avdikningslånefonden har behandlats
i årets statsverksproposition och torde här ej behöva ånyo upptagas.
Med anledning av vad statskontoret och riksräkenskapsverket anfört
rörande förvaltningen av fonden vill jag emellertid förorda, att förvaltningen
skall överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela härför erforderliga föreskrifter.

Omfattningen av den statliga kreditgarantin för yttre och inre rationaliseringsåtgärder
samt för den sociala jordbrukskreditgivningen bör, såsom
förut nämnts, begränsas på så sätt, att vissa gränser fastställas, över vilka
det sammanlagda beloppet av statliga garantiåtaganden ej får stiga. Dessa
gränser torde i fråga om lån för yttre och inre rationalisering samt för jordbruksegnahem
kunna bestämmas i enlighet med kommitténs förslag. Beträffande
driftslån hade sociala jordbrukskreditutredningen ansett sig böra räkna
med ett kreditbehov av 8 000 000 kronor. Då man måste räkna med att
verksamheten ej redan från början kommer att få full omfattning, synes
emellertid maximisiffran för kreditgaranti för sistnämnda ändamål kunna
för nästkommande budgetår sättas till 5 000 000 kronor. Riksdagens medgivande
torde alltså böra sökas att under budgetåret 1948/49 bevilja statlig
kreditgaranti beträffande

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

37

dels lån för yttre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor
och jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning,

dels lån för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor,
dels driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kronor.

Såsom kommittén föreslagit torde den inkomst i form av förrättningsavgifter
för arbete av lantbruksnämndernas tjänstemän, som kan komma
att inflyta under budgetåret 1948/49, böra redovisas såsom inkomst å driftsbudgeten
under A. Egentliga statsinkomster, II. Uppbörd i statens verksamhet.

Kommitténs uppskattning av det sammanlagda inkomstbeloppet finner
jag böra godtagas. Under sagda inkomsttitel torde alltså böra upptagas ett
belopp av 750 000 kronor.»

Motioner.

I motionerna I: 132 och II: 217 — vilka väckts innan ifrågavarande proposition
avlåtits till riksdagen — har, såvitt nu är i fråga, yrkats, att de
under nionde huvudtiteln i årets statsverksproposition upptagna anslagen
till Lantbruksnämnderna och till Bidrag till jordbrukets rationalisering måtte
minskas med ett belopp av 1 777 700 kronor, svarande mot vissa i motionerna
föreslagna utgiftsökningar med avseende å skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
samt för åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m„ för
befrämjande av fröodlingen samt för åtgärder mot smittsam kastning hos
nötkreaturen.

Såsom tidigare redovisats har i motionerna I: 329 och II: 475 yrkats avslag
å propositionen i vad den gäller omorganisationen av rationaliseringsverksamheten.
I anslutning härtill har i motionerna hemställts, att riksdagen
måtte dels anslå erforderliga medel för att nu verksamma organ skola
kunna fortsätta sitt arbete i erforderlig omfattning under budgetåret 1948/
49, dels å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisa
till bidrag till jordbrukets rationalisering ett reservationsanslag av kronor
16 000 000, till producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av
mindre jordbruk ett förslagsanslag av kronor 75 000 000, till täckande av
förluster på grund av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning ett
förslagsanslag av kronor 50 000, dels medgiva att under budgetåret 1948/
49 statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 20 000 000 kr. med rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena
skulle giva anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning,
för lån för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kr. samt
för driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kr., dels bemyndiga Kungl. Maj :t
att fördela de medel, som anslås för lån och bidrag, på tidigare verksamma
organ.

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Utskottet.

Under hänvisning till vad utskottet tidigare uttalat rörande propositionen
och de i anledning av densamma väckta motionerna kan utskottet godtaga
vad departementschefen här anfört.

Utskottets hemställan.

Med förmälan att uttalandena i propositionen, i den mån de icke särskilt
berörts i det föregående, icke föranlett någon erinran från utskottets sida,
får utskottet — som i ett annat denna dag avgivet utlåtande tillstyrkt de i
propositionen nr 187 framlagda förslagen rörande den sociala jordbrukskreditgivningen
-— hemställa:

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 132 och II: 217, I: 194 och
II: 321, I: 323 och II: 476 samt I: 329 och II: 475, sistnämnda
båda motioner i vad de avse organisationen av rationaliseringsverksamheten
samt motionerna 1:132 och 11:217 i
vad de avse anslagen till sagda verksamhet,

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att, med giltighet från och
med den 1 juli 1948 tillsvidare, fastställa personalförteckning
för lantbruksstyrelsen i enlighet med vad föredragande
departementschefen förordat i statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för den 27 februari 1948;

2) godkänna följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen
att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 715 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis
.............................. » 14 000

3. Ersättningar till sakkunniga, förslags vis.

............................. » 10 000

4. Ersättningar för byggnadskontroll, för slagsvis

........................ » 70 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ........................ » 508 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 143 000

Summa kronor 1 460 000;

3) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisa:

a) till Lantbruksstgrelsen: Avlöningar

ett förslagsanslag av ............ kronor 1 460 000

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27. 39

b) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av ............kronor 235 000

c) till Lantbrukstyrelsen: Kostnader för

utbetalande av producent- och kon tantbidrag

ett anslag av.......... » 60 000;

4) a) med avslag å motionerna 1:302 och 11:464, 1:324
samt II: 465 bifalla Kungl. Maj :ts förslag i fråga om antalet
lantbruksingenjör savdelningar vid lantbruksnämnderna och
befattningshavarna vid dessa;

b) med avslag å motionen 1:326 bifalla Kungl. Maj:ts
förslag angående inrättande av lantbrukskonsulentbefatlningar
vid lantbruksnämnderna och lönegradsplacering för
innehavarna av dessa tjänster; samt

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i övrigt, med giltighet
från och med den 1 juli 1948 tills vidare, fastställa personalförteckning
för lantbruksnämnderna i enlighet med vad föredragande
departemenschefen förordat i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 27 februari 1948;

5) godkänna följande avlöningsstat för lantbruksnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ..................... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis
............................ >

3. Ersättningar till sakkunniga, förslags vis

............................ »

4. Ersättningar till täckdiknings- och ce inenteringsförmän,

förslagsvis .... »

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ...................... »

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... »

Summa kronor

2 430 000

170 000

50 000

100 000

2 200 000
550 000

5 500 000;

6) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisa:

a) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar

ett förslagsanslag av.............. kronor 5 500 000

b) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader
ett förslagsanslag av

1 350 000

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

c) till Lantbruksnämnderna: Ersättningar
åt ortsombuden ett förslagsanslag

av .............................. kronor 200 000

d) till Lantbruksnämnderna: Utrustning

ett reservationsanslag av .......... » 260 000

e) till Lantbruksnämnderna: Bgggnads rådgivning

ett anslag av............ » 25 000

f) till Lantbruksnämnderna: Kostnader

för planeringskommittéer ett förslagsanslag
av ........................ » 400 000

g) till Bidrag till jordbrukets rationalisering
ett reservationsanslag av ... . * 16 000 000

h) till Producent- och kontantbidrag till
vissa innehavare av mindre jordbruk

ett förslagsanslag av .............. » 75 000 000

i) till Täckande av förluster på grund av
statlig kreditgaranti vid jordbrukskre ditgivning

ett förslagsanslag av...... » 50 000;

7) å kapitalbudgeten för budgetåret
1948/49 under Diverse kapitalfonder till
Jordfonden anvisa ett investering sanslag
av ................................ » 10 000 000;

8) medgiva att under budgetåret 1948/49 statlig kreditgaranti
må beviljas för dels lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 15 000 000 kronor och jordbruksegnahemslån
intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill,
medgiva jämkning i sagda fördelning, dels lån för inre
rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor, dels
driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kronor;

9) med avslag å motionerna I: 325 och II: 478, i vad de
avse övergångsanordningar för vissa egnahemsdirektörer,
bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den 1 juli 1948
å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet inom den
bostadspolitiska organisationen eller rationaliseringsorganisationen
överföra ordinarie egnahemsdirektör eller egnahemskonsulent,
som ej i samband med omorganisationen
placeras å högre tjänst än den av honom förut innehavda,
därvid egnahemsdirektör må placeras i lönegrad Ca 27;

10) bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 juli
1948 å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet inom rationaliseringsorganisationen
överföra innehavarna av två ordinarie
byrådirektör stjänster vid egnahemsstyrelsen;

J ordbruksutsk.ottets utlåtande nr 27.

41

11) medgiva att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser,
som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av den föreslagna
organisationen; samt

B) att riksdagen må

1) med avslag å motionen II: 462 godkänna Kungl. Maj :ts
förslag angående lantbruksnämndernas övertagande av viss
betesförbättringsverksamhet från skogsvårdsstyrelserna;

2) med avslag å motionerna 1:329 och 11:475, i vad de
avse grunderna för utbetalande av producentbidrag för
mjölk, bifalla vad i propositionen föreslagits angående utformningen
av producent- och kontantbidrag till vissa innehavare
av mindre jordbruk;

3) med avslag å motionerna 1:328 och 11:463 biträda
Kungl. Maj :ts förslag angående ersättning för deltagande i
planeringsverksamheten;

4) med avslag å motionerna I: 301 och II: 467 godkänna
det i propositionen framlagda förslaget rörande ersättning
till ordförande och ledamöter av lantbruksnämnd;

5) med avslag å motionerna I: 303 och II: 466 samt I: 325
och II: 478, sistnämnda båda motioner i vad de avse förfarandet
vid tillsättande av lantbruksdirektörstjänster, godkänna
vad Kungl. Maj :t föreslagit angående tillsättandet av
dylika tjänster;

6) med avslag å motionerna I: 327 och II: 479 bifalla vad
i propositionen föreslagits angående avlöningsförhållandena
för lantbruksassistenter vid lantbruksnämnderna;

7) med avslag å motionen II: 477 godkänna vad i propositionen
anförts angående byråindelningen inom lantbruksstyrelsen;
samt

8) godkänna av Kungl. Maj :t i övrigt i propositionen
framlagda förslag.

Stockholm den 29 april 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Alfred Andersson, Anderberg, Hjalmar
Nilsson, Svedberg, Jonsson, Bror Nilsson, Björck* och Hollertz; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Liedberg, Andersson
i Tungelsta, Andersson i Surahammar, Jacobson i Vilhelmina, Pettersson
i Rosta, Svensson i Ljungskile och Jonsson i Järvsand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

42

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Reservationer:

A. Beträffande utskottets utlåtande i dess helhet.

1) av herr Pettersson i Rosta, vilken ansett att utskottets utlåtande bort
ha följande lydelse:

»De förslag, som framlagts i propositionen nr 149, avse genomförandet av
de av 1947 års riksdag fattade principbesluten angående rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område och dess organisation, särskilt i vad
angår anvisande av medel för denna verksamhet och för de tilltänkta organen.

I propositionen har visserligen vid beräkningen av medelsbehovet en nedprutning
skett både i förhållande till de uppskattningar, som gjordes i samband
med fattandet av nämnda principbeslut, och i förhållande till de förslag,
vilka framlagts av 1947 års centrala lantbrukskommitté. Även efter
dessa nedprutningar kvarstår dock det faktum, att de i propositionen framlagda
förslagen innebära en betydande ökning av det allmännas utgifter på
detta område och en betydande ansvällning av den administrativa apparaten.

Vårt ekonomiska läge är ju för närvarande ansträngt, och risk för en
fortsatt inflationistisk penningutveckling finnes, emedan penninginkomsterna
ökat i större omfattning än tillgången på varor. För att söka eliminera
denna risk har Kungl. Maj :t tvingats att överbalansera budgeten för nästa
budgetår genom såväl höjning av inkomsterna som minskning av utgifterna.
Bland annat har i syfte att minska det överflödiga köpkraftsöverskottet
höjd beskattning genomförts på vissa konsumtionsvaror liksom på motorfordonstrafiken.
Vidare avses att starkt beskära investeringsverksamheten.
Det är troligt att någon förändring till det bättre i det nuvarande krisläget
icke kommer att inträda relativt snabbt utan atl tvånget att överbalansera
budgeten kommer att kvarstå även för de närmast kommande budgetåren.
Då staten således av nödtvång måste föra en återhållsam budgetpolitik, kan
man med skäl ifrågasätta, om det är lämpligt att just nu påbörja den av
fjolårets riksdag i princip beslutade rationaliseringsverksamheten samt sätta
i gång den stora organisationsapparat som avses för att leda denna verksamhet.
Skall rationaliseringsverksamheten taga sin början redan detta år,
måste ju lantbruksnämnderna omedelbart använda sig av den aktiva inköpspolitiken
och förköpsrätten för att anskaffa mark för rationaliseringsändamål.
Detta kräver betydande investeringar från statens sida. Anslagskraven
för de nästkommande budgetåren torde därigenom sannolikt komma
att höjas.

Enligt utskottets mening är det därför lämpligt, att genomförandet av
den nya organisationen uppskjutes tills vidare till dess vårt lands ekonomiska
läge stabiliserats. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till statsrådets
och chefens för finansdepartementet redogörelse i årets statsverksproposition
för principerna för budgetens utarbetande. Där framhålles att

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

43

man, för att icke skärpa läget, i viss män blivit tvungen att skjuta undan
även sådana utgifter, som visserligen syfta till rationalisering eller eljest
normalt vore förenliga med god ekonomi, men vilka först på längre sikt
skulle verka i sådan riktning. Detta resonemang kan med fördel tillämpas
på utgifterna för rationaliseringen inom jordbruket. Denna rationalisering
måste nödvändigtvis bli ett arbete på lång sikt. Därför synes det lämpligt
att i nuvarande läge spara på dessa utgifter.

Även andra skäl kunna anföras för ett uppskov. Utvecklingen på den allra
senaste tiden, de ovissa ekonomiska konjunkturerna, bristen på livsmedel i
världen och de ökade arbetskostnaderna inom jordbruket in. in. kunna göra
det tvivelaktigt om de riktlinjer för jordbruksrationaliseringen, som 1942
års jordbrukskommitté på sin tid drog upp, numera äro fullt hållbara. Det
må erinras om att denna kommitté utgick från den uppfattningen, att livsmedelsproduktionen
ganska snabbt skulle ökas såväl i vårt eget land som i
världen i övrigt med påföljd, att vi skulle få komma att brottas med ett
överskottsproblem. För att jordbruket skulle kunna erhålla ekonomisk likställighet
med andra näringar borde det enligt kommitténs mening tillerkännas
ett prisstöd som skydd mot pristryckande konkurrens från de utländska
marknaderna. Men en förutsättning härför skulle vara, att produktionsvolymen
inom jordbruket genom olika rationaliseringsåtgärder hölls
på en sådan nivå, att överproduktion skulle kunna undvikas. Dessa riktlinjer
godkändes av förra årets riksdag.

Livsmedelsproduktionen i världen har emellertid utvecklat sig i en annan
riktning än vad som 1942 års jordbrukskommitté förutsatte. Denna produktion
är för närvarande otillräcklig för att kunna fylla behoven av livsmedel.
Många folk tvingas att leva på en mycket låg näringsstandard, och sannolikheten
talar för att det kommer att dröja mycket länge innan livsmedelsproduktionen
blir så stor, att det kan bli tal om en överproduktion. Under
sådana förhållanden förefaller det icke rimligt att genom rationalisering
lägga ned mindre jordbruk i vårt land. Vi skulle då sannolikt icke kunna
fylla vårt eget folks behov av livsmedel. Då vi vidare måste skära ned investeringsverksamheten,
förefaller det icke rikligt att binda kapital i större
omfattning för rationaliseringsändamål inom jordbruket.

Enligt utskottets mening bör således rationaliseringsverksamheten inom
jordbrukets tills vidare fortsätta enligt de riktlinjer som hittills gällt och
omhänderhavas av de organ, som nu äro i verksamhet på detta område. För
att så skall ske bör det ankomma på Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga
de förslag, som erfordras för ändamålet.

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

A) att riksdagen må, med bifall till de likalydande motionerna
I: 194 och 11:321 ävensom 1:323 och 11:476

1) avslå förevarande proposition; samt

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om framläggande
för årets riksdag dels av förslag till de åtgärder, som erfordras

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

för att tills vidare till dess det ekonomiska läget stabiliserats
uppskjuta verkställigheten av de i anledning av propositionen
nr 75/1947 fattade besluten angående rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område, dels av anslagsäskandcn
för att nuvarande organ på detta område skola
kunna fortsätta sin verksamhet;

B) att övriga i anledning av förevarande proposition väckta
motioner, i den mån de ej kunna anses besvarade genom
utskottets hemställan under A), icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.»

2) Av herrar Björck och Svensson i Ljungskile, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort ha följande lydelse:

»De beslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, som
fattades av 1947 års riksdag, åsyftade i främsta rummet att underlätta och
främja den fortsatta rationaliseringsverksamheten inom jordbruket samt därigenom
skapa förbättrade försörjningsmöjligheter för jordbrukets utövare.
Besluten inneburo dels införandet av förköpsrätt och expropriationsrätt, dels
ökade anslag till lån och bidrag varigenom av jordbrukarna planerade rationaliseringsåtgärder
kunna givas ett mera verksamt stöd än tidigare och dels
slutligen tillskapandet av en ny organisation för rationaliseringsverksamhetens
bedrivande.

Sedan riksdagen i fjol fattade sitt principbeslut har betydelsefulla förändringar
inträtt i vårt ekonomiska läge. Såsom framhålles i propositionen
blir det därför — bl. a. med hänsyn till bristen på arbetskraft och material
— nödvändigt att hålla verksamheten inom en ej oväsentligt trängre ekonomisk
ram än den, som förutsattes då principbesluten faltades. Då emellertid
behovet av en fortsatt rationalisering inom jordbruket alltjämt kvarstår,
utgöra dessa förhållanden enligt utskottets mening icke något skäl för
att man skulle helt avstå från att verkställa de i fjol fattade besluten.

Den föreliggande situationen innebär dock enligt utskottets uppfattning,
att man inte kan förutsätta, att de planerade lantbruksnämnderna i någon
väsentlig utsträckning skulle kunna bedriva en aktiv rationaliseringsverksamhet
i form av inköp och sammanläggning av gårdar med åtföljande
omedelbara krav på ombyggnads- och anläggningsarbetet. Den starka överströmningen
av folk från jordbruket till stadsnäringarna, vilken skildrats
i motionerna 1:329 och 11:475, ''.alar också för att ytterligare arbetskraft
icke genom samhällets eget ingripande i nuvarande situation bör överföras
från jordbruket med därav åtföljande ökade invandring till städerna. Däremot
föreligger även i nuvarande situation ett behov av att den rationalisering,
som blir aktuell i samband med ägarskifte eller genom andra initiativ
från jordbrukarnas sida uppmuntras och stödjes. Detta är emellertid en
verksamhet, som i hög grad sammanfaller med vad som redan tidigare
ägt rum om också i mindre skala. Det torde därför enligt utskottets mening

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

45

inte erbjuda några större svårigheter för egnahemsnämnder och hushållningssällskap
att i den begränsade omfattning, som den ekonomiska situationen
medgiver, tillämpa de nya bidragsgrunderna. Utskottet förordar
därför med bifall till motionerna I: 329 och II: 475 samt med beaktande
jämväl av vad som rörande denna fråga anförts i motionerna 1:194 och
11:321 ävensom 1:323 och 11:476, att verkställigheten av det i fjol fattade
beslutet till vidare uppskjutes i vad det gäller den nya organisationen.
Däremot bör anslag beviljas så att de tidigare verksamma organen kunna
tillämpa de nya grunderna för lån och bidrag.

Vad i propositionen föreslagits beträffande låne- och bidragsverksamheten
för yttre och inre rationalisering har i och för sig ej givit utskottet anledning
till erinran. På två punkter, nämligen i fråga om betesförbättringsverksamheten
samt storleken av bidrag till silos och gödselvårdsanläggningar,
finner utskottet sig dock böra göra särskilda uttalanden.

Vad angår---(lika med utskottet s. 16)---denna del.

I fråga om utformningen av det särskilda stödet till vissa innehavare av
mindre jordbruk visa de överväganden, som ägt rum inom 1947 års centrala
lantbrukskommitté angående tillämpningen av riksdagens beslut förra
året om detta stöd, att en samordning av de kontanta bidragen och producentbidragen
kommer att medföra stora svårigheter. Detta beror, såsom
påpekats i motionerna I: 329 och II: 475, framför allt därpå, att producentbidraget
per kg mjölk är väsentligt högre än handelsmarginalen. Då dessutom
det i fjol fattade beslutet om prissättningen på lantbruksprodukter
i anslutning till en basjordbrukskalkyl inte ännu kan tillämpas, vill utskottet
med bifall till ovan nämnda motioner förorda, att producentbidraget
tillsvidare måtte utgå enligt samma grunder som f. n., dock med ett
från 4 till 6 öre per kg. höjt belopp, samt att de som icke kunna leverera
mjölk till mejeri, erhålla ett kontantbidrag av den omfattning som beslutades
vid 1947 års riksdag. En dylik medelsdisposition, vilken innebär bättre
hjälp åt innehavare av ofullständiga jordbruk med 4—7 kor, skulle,
enligt utskottets mening, inte bara leda till en i den praktiska tillämpningen
enklare ordning utan även på ett verksammare sätt stimulera mjölkproduktionen
och underlätta folkförsörjningen.

Mot beräkningarna av anslagen till bidrag till jordbrukets rationalisering,
till producent- och kontantbidrag samt till täckande av förluster på grund
av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning har utskottet intet att
erinra. Likaså kan utskottet godtaga vad i propositionen anförts beträffande
de belopp, för vilka kreditgaranti sammanlagt bör få beviljas. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj :t att verkställa erforderlig fördelning av disponibla
belopp på nu befintliga organ.

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa
:

A. att riksdagen må

1) i anledning av motionerna I: 194 och II: 321, I: 323 och
11:476 samt 1:329 och 11:475, såvitt dessa motioner avse

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

organisationen av rationaliseringsverksamheten, avslå propositionen
i vad den gäller organisationen av rationaliseringsverksamheten
;

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om framläggande
för årets riksdag av anslagsäskanden för budgetåret
1948/49 för nuvarande organ på detta område;

3) med avslag å motionerna I: 194 och II: 321 samt I: 323
och II: 476 i vad de avse annat än organisationen av rationaliseringsverksamheten
å riksstaten för budgetåret 1948/49
under nionde huvudtiteln anvisa:

a) till Bidrag till jordbrukets rationalise -

ring ett reservationsanslag av .... kronor 16 000 000

b) till Producent- och kontantbidrag till

vissa innehavare av mindre jordbruk
ett förslagsanslag av ...... » 75 000 000

c) till Täckande av förluster på grund

av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning
ett förslagsanslag
av ........................ » 50 000

4) medgiva att under budgetåret 1948/49 statlig kreditgaranti
må beviljas för dels lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 15 000 000 kronor och jordbruksegnahemslån
intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva
anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning,
dels lån för inre rationalisering intill ett belopp av
15 000 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att bestämma,
hur ifrågavarande belopp skall fördelas å nu befintliga organ,
dels driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kronor;

5) med bifall till motionerna I: 329 och II: 475, i vad de
avse grunderna för utbetalande av producentbidrag för
mjölk, samt med avslag å vad i propositionen föreslagits
angående dylika bidrag besluta, att producentbidrag för
mjölk under budgetåret 1948/49 skola utgå enligt nu gällande
grunder med den ändringen att bidraget höjes till
6 öre per kilogram;

6) godkänna i propositionen i övrigt framlagda förslag
med de ändringar som föranledas av att nu befintliga organ
tillsvidare skola omhänderha rationaliseringsverksamheten.

B. att de i anledning av propositionen väckta motionerna,
i den mån de ej kunna anses besvarade genom vad ovan
anförts, ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

3) av herr Hollertz.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

47

B. Vid utskottets hemställan under A punkt 4 b).

av herrar Hjalmar Nilsson och Bror Nilsson, vilka ansett att den del av
utskottets motivering å s. 27, som börjar med orden »Beträffande det» och
slutar med orden »dylika tjänster», ävensom utskottets hemställan i förevarande
del bort ha följande lydelse:

Motiveringen.

»För det i motionen I: 326 framställda förslaget om inrättande av ett antal
tjänster som förste lantbrukskonsulenter i 29 lönegraden tala enligt
utskottets mening starka skäl. Inrättandet av dylika befattningar i tjänsteoch
löneställning mellan lantbrukskonsulenterna i 26 lönegraden och lantbruksdirektörerna
måste väntas få en förmånlig inverkan på rekryteringen
av befattningshavarna och vara ägnat att stimulera intresset hos dessa. Värdet
härav ur det allmännas synpunkt måste antagas komma att mångdubbelt
överstiga den obetydliga merkostnad, som inrättandet av ifrågavarande
tjänster skulle medföra. Utskottet vill i detta sammanhang även peka på
att tillskapandet av dylika tjänster skulle ge ökade möjligheter att på ett
lämpligt sätt placera egnahemsdirektörer, vilka icke erhålla befattning som
lantbruksdirektörer. Utskottet förordar alltså, med tillstyrkan av det i
nämnda motion framställda förslaget, att vid lantbruksnämnderna, i stället
för de i propositionen föreslagna 45 befattningarna som lantbrukskonsulenter
i lönegrad Ca 26, skola inrättas 26 befattningar som förste lantbrukskonsulent
i lönegrad Ca 29 och 19 befattningar som lantbrukskonsulent i
lönegrad Ca 26.»

Utskottets hemställan.

A. att riksdagen må

4 b) med bifall till vad i motionen I: 326 föreslagits angående
lönegradsplacering för vissa lantbrukskonsulenter
och med frångående av Kungl. Maj :ts förslag i denna del
besluta, att vid lantbruksnämnderna skola inrättas 26 befattningar
som förste lantbrukskonsulent i lönegrad Ca 29,
19 befattningar som lantbrukskonsulent i lönegrad Ca 26
samt 15 befattningar som lantbrukskonsulent i lönegrad
Ce 26.»

C. Beträffande motiveringen till utskottets hemställan under A punkt 4 c).

av herrar Alfred Andersson, Svedberg, Andersson i Löbbo och Andersson
i Tungelsta, vilka anfört:

För de befattningshavare inom lantbruksnämnderna, vilka skola motsvara
hushållningssällskapens jordbruksinstruktörer, har i propositionen föreslagits
benämningen lantbrukstekniker. Utskottet åter har antört, att dessa be -

48

Jordbrnksutskottets utlåtande nr 27.

fattningshavare lämpligen syntes böra benämnas lantbruksinstruktörer. Enligt
vår uppfattning ger emellertid den i propositionen föreslagna benämningen
ett bättre uttryck för dessa befattningshavares uppgifter och medför
dessutom mindre risk för förväxling med hushållningssällskapens jordbruksinstruktörer.
Vi anse därför, att det stycke av utskottets motivering under
rubriken »Lantbruksnämnderna» vilket börjar med orden »Jämväl i» och
slutar med orden »snar framtid» (s. 28j, bort ha följande lydelse:

»Jämväl i övrigt kan utskottet biträda vad i propositionen föreslagits angående
lantbruksnämnderna. Utskottet — som i likhet med departementschefen
anser att en uppdelning av lantbruksingenjörsdistriktet i Kalmar län icke
nu bör ske — vill emellertid betona önskvärdheten av att denna fråga kommer
att lösas inom en snart framtid.»

D. Vid utskottets hemställan under A punkt 9).

av herrar Hjalmar Nilsson, Bror Nilsson, Hollertz och Licdberg, vilka ansett
att utskottets motivering under rubriken »övergångsanordningar för
vissa befattningshavare» (s. 31—32) ävensom utskottets hemställan i förevarande
del bort ha följande lydelse:

Motiveringen.

»Vad angår de i motionerna I: 325 och II: 478 framställda yrkandena vill
utskottet erinra om att av olika skäl, främst sammankopplingen med löneregleringen
för hushållningssällskapens sekreterare, någon definitiv lönereglering
för egnahemsdirektörerna aldrig kommit till stånd. Utskottet finner
det under sådana förhållanden befogat, att i samband med omorganisationen
av rationaliseringsverksamheten frågan överväges om särskilda övergångsanordningar
för de egnahemsdirektörer, som ej i samband med omorganisationen
befordras till lantbruksdirektörer eller inom den bostadspolitiska
organisationen erhålla tjänst i högre lönegrad än den de nu inneha. Utskottet
vill då först framhålla, att arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,
som åvilat egnahemsdirektörerna under den tid den nuvarande egnahemsorganisationen
varit i kraft, i och för sig synes hava motiverat en lönegradsplacering,
som legat över den de faktiskt haft. Det synes vidare rimligt,
att vid avgörandet av förevarande fråga hänsyn tages till den förändring i
tjänsteställningen, som omorganisationen kommer att medföra för ifrågavarande
befattningshavare, i det att de förlora den ledande ställning de hittills
intagit och därmed även möjligheten att erhålla en sådan lönereglering, som
uppenbarligen bort vidtagas för egnahemsdirektörerna vid ett bibehållande av
den nuvarande organisationen.

Vid övervägande av dessa synpunkter har utskottet funnit det skäligt,
att ifrågavarande befattningshavare vid överföringen på övergångsstat skola
placeras i lönegrad Ca 29, och tillstyrker alltså det i motionerna I: 325 och
II: 478 framställda yrkandet härom. Däremot kan utskottet ej biträda det
i nämnda motioner framställda yrkandet, att ifrågavarande egnahemsdirek -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

49

törer skulle beredas möjlighet att övergå på indragningsstat. Utskottet förutsätter
emellertid att vid bestämmandet av de blivande arbetsuppgifterna för
dessa befattningshavare största möjliga hänsyn kommer att tagas till deras
egna önskemål.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot vad departementschefen
anfört och föreslagit under ifrågavarande avsnitt.»

Utskottets hemställan.

»A) att riksdagen må

9) a) avslå motionerna 1:325 och 11:478, i vad de avse
överföring av vissa egnahemsdirektörer på indragningsstat;
och

b) med bifall till motionerna I: 325 och II: 478, i vad de
avse lönegradsplacering för egnahemsdirektörer, som överföras
på övergångsstat, samt med ändring av vad därutinnan
föreslagits i propositionen bemyndiga Kungl. Maj :t att från
och med den 1 juli 1948 å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet
inom den bostadspolitiska organisationen eller
rationaliseringsorganisationen överföra ordinarie egnahemsdirektör
eller egnahemskonsulent, som ej i samband med
omorganisationen placeras å högre tjänst än den av honom
förut innehavda, därvid egnahemsdirektör må placeras i
lönegrad Ca 29:»

E. Vid utskottets hemställan under B punkt 3).

av herr Bror Nilsson, vilken ansett att utskottets motivering under rubriken
»Vissa arvodes- och ersättningsfrågor» (s. 18) ävensom utskottets
hemställan i förevarande del bort ha följande lydelse.

Motiveringen:

»Med anledning av vad som anförts i motionerna I: 328 och II: 463 vill
utskottet framhålla, att utskottet finner det vara skäligt och ägnat att befordra
ett gott samarbete, att de befattningshavare av olika kategorier, vilka
komma att tilldelas uppgiften att vara verkställande ledamot av planeringskommitté,
skola erhålla samma gottgörelse härför. Även till tjänsteman hos
lantbruksnämnd, som erhåller dylikt uppdrag, bör därför utgå ett dagarvode
av åtta kronor för sammanträdesdag eller förrältningsdag, som därutöver
ägnas åt planeringsuppdraget.

Rörande den---(lika med utskottet)----kunna godtaga.»

Utskottets hemställan.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 27.

50

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

»B) att riksdagen må

3) med bifall till de likalydande motionerna 1:328 och
II: 463 godkänna Kungl. Maj :ts förslag angående ersättning
för deltagande i planeringsverksamheten med den ändringen,
att till tjänsteman hos lantbruksnämnd, vilken erhåller
i uppdrag att vara verkställande ledamot i planeringskommitté,
skall utgå särskilt arvode efter samma grunder,
som i propositionen angivits för befattningshavare hos hushållningssällskap
eller skogsvårdsstyrelse eller i lantmäteriorganisationen,
vilken erhåller dylikt uppdrag.»

F. Vid utskottets hemställan under B punkt 5).

av herrar Hjalmar Nilsson, Bror Nilsson, Björck, Hollertz, Liedberg och
Svensson i Ljungskile, vilka ansett att den del av utskottets motivering under
rubriken »Lantbruksnämnderna», vilken börjar med orden »Vad angår»
och slutar med orden »i propositionen» (s. 27) ävensom utskottets
hemställan i förevarande del bort ha följande lydelse:

Motiveringen.

»Vad angår de frågor, som gälla särskilda kategorier av befattningshavare,
torde utskottet först få uppehålla sig vid det i motionerna 1: 303 och
II: 466 ävensom I: 325 och II: 478 behandlade spörsmålet om sättet för tillsättande
av lantbruksdirektörstjänsterna. Någon meningsskiljaktighet torde
icke råda om vikten av att för dessa tjänster erhållas personer, vilka ha
förutsättningar att på ett lyckligt sätt lösa sina grannlaga och krävande
uppgifter, och att vid tillsättandet av tjänsterna den reella kompetensen bör
vara avgörande. Den bästa garantin för att dessa synpunkter skola bliva
avgörande vid tillsättandet av tjänsterna utgör enligt utskottets uppfattning
ett ansökningsförfarande. Urvalet av de befattningshavare, som erhålla ifrågavarande
tjänster, kan i annat fall lätt komma att bliva begränsat till personer,
som särskilt kommit att uppmärksammas av lantbruksstyrelsens ledning,
medan lika eller måhända än mer kvalificerade personer få stå åt sidan.
För alla de befattningshavare inom rationaliseringsorganisationen, vilka
eftersträva att som sluttjänst erhålla en lantbruksdirektörsbefattning, måste
det vidare framstå som ett rimligt krav, att de skola kunna få sina meriter
till en dylik befattning vägda mot andra aspiranters under den garanti för
objektivitet, som offentligheten vid ett ansökningsförfarande erbjuder. Även
för utvecklingen av förhållandet mellan lantbruksnämnderna och jordbrukarna
synes det vara av värde, att förfarandet vid tillsättandet av lantbruksdirektörerna
blir sådant, att det ej ger någon anledning till farhågor
för att andra än rent objektiva grunder skola vara avgörande vid tillsättandet
av de främsta befattningarna inom lantbruksnämnderna.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

51

Även ur en annan synpunkt är det enligt utskottets mening att föredraga,
att ifrågavarande tjänster skola tillsättas genom ansökningsförfarande. Det
är uppenbarligen av vikt, att ett gott samarbete skall komma till stånd mellan
lantbruksdirektören, å ena, samt lantbruksnämndens ordförande och
övriga ledamöter, å andra sidan. Det synes då också rimligt, att lantbruksnämnden
skall ha möjlighet att giva sin mening tillkänna vid valet av lantbruksdirektör.

Den omständighet, som i propositionen åberopats som skäl för att lantbruksdirektörstjänsterna
borde tillsättas utan föregående ansökningsförfarande,
nämligen deras karaktär av chefstjänster, kan enligt utskottets uppfattning
ej tillmätas någon avgörande betydelse. Ansökningsförfarande tilllämpas
beträffande ett flertal tjänster inom statsförvaltningen, vilka äro
placerade i samma eller högre lönegrad än den, som föreslagits för lantbruksdirektörerna,
och vilka i samma mån som lantbruksdirektörsbefattningarna
kunna sägas ha karaktären av chefstjänster. Det förtjänar för
övrigt i detta sammanhang erinras om att lantbruksdirektörerna ej komma
att bliva chefstjänstemän i så måtto, att de ensamma skola leda och svara
för rationaliseringsarbetet inom lantbruksnämndernas områden, utan att de
skola vara underställda nämnden.

På grund av vad nu anförts förordar utskottet — i överensstämmelse med
vad som yrkats i motionerna I: 303 och II: 466 ävensom I: 325 och II: 478
men i motsats till vad som föreslagits i propositionen, att lantbruksdirektörstjänsterna
skola tillsättas efter ansökningsförfarande i vanlig ordning och att
lantbruksnämnd skall beredas tillfälle att yttra sig över av lantbruksstyrelsen
uppgjort förslag till besättande av sådan tjänst.»

Utskottets hemställan.

»B. att riksdagen må

5) med bifall till motionerna I: 303 och II: 466 samt I: 325
och 11:478, sistnämnda båda motioner i vad de avse förfarandet
vid tillsättande av lantbruksdirektörstjänster, besluta
att ifrågavarande tjänster skola tillsättas efter ansökningsförfarande
i vanlig ordning och att lantbruksnämnd
skall beredas tillfälle att yttra sig över av lantbruksstyrelsen
uppgjort förslag till besättande av sådan tjänst.»