Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud
jakt efter sjöfågel under våren.

(2:a

mot all
avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 206 av herr Näslund och II: 328 av herr von Friesen,
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att all jakt efter sjöfågel under våren måtte varda förbjuden».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser angående jakttider för sjöfågel äro meddelade dels
i Kungl. Maj :ts jaktstadga den 3 juni 1938 med däri sedermera företagna
ändringar, dels ock i kungörelsen den 27 juni 1947 angående tillfälliga ändringar
i fridlysningstiderna för vissa djurslag. Enligt nämnda författningar
är vårjakt å de i motionerna berörda sjöfågelsarterna, ejder, svärta, bergand,
knipa, vigg, brunand, sjöorre, alfågel, storskrake och småskrake, med
vissa undantag tillåten i Bottniska viken från finska gränsen till Västernorrlands
läns södra gräns under tiden den 1 maj—10 maj samt inom Bottniska
viken i övrigt, Östersjön och Öresund till Kullens spets under tiden
den 1 april—-20 april. Utmed västkusten från Kullens spets till norska
gränsen är vår jakt helt förbjuden.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande från domänstyrelsen
som tillika överlämnat yttranden från Svenska jägareförbundet
och Jägarnas riksförbund.

I samtliga remissyttranden har motionärernas framställning avstyrkts.

Svenska jägareförbundet har anfört i huvudsak följande.

Under senare år ha från såväl jaktvårdsorganisationer som enskilda personer
inom kustlänen vid upprepade tillfällen framförts förslag om ändring
av nu gällande fridlysningsbestäminelser för sjöfågeln, i flera fall syftande
till förbud mot all sjöfågeljakt under våren. Frågan har även upprepade
gånger varit föremål för överväganden inom förbundet.

Förbundet har emellertid ansett sig icke böra taga slutgiltig ställning till
frågan, innan det kunnat klargöras, vilket inflytande vårjakten har på sjöfågelstammarna.
Förbundet har också uppdragit åt försöksledaren för förbundets
viltundersökningar att utföra en sådan undersökning.

De hitintills verkställda undersökningarna, som påbörjades våren 1945,
ha lämnat omfattande material för frågans bedömande. Materialets värde
är emellertid intimt förbundet med de klimatiska förhållanden under vilka

1 Bihang till riksdagens protokoll 19t8. 10 samt. Nr 22—26.

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

materialet hopsamlats. Vårarna 1946 och 1947 rådde högst onormala -väderleksförhållanden,
vilka 1947 t. o. m. framtvingade restriktiva ingripanden
i vårjakten i syfte att förebygga alltför stark decimering av häckfågeln.
Väderleksförhållandena dessa vårar påverkade i så betydande utsträckning
både fågelstammarnas fördelning och jaktens omfattning, att det insamlade
materialet icke i full utsträckning kan läggas till grund för ett
generellt bedömande av de spörsmål, som undersökningen är avsedd att ge
svar på. Av dessa skäl har försöksledaren ansett erfarenheter från ytterligare
ett år erforderliga. De praktiska undersökningarna beräknas kunna
slutföras stundande vår och sommar, och försöksledarens yttrande torde
föreligga före 1948 års utgång.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får Svenska jägareförbundet
hemställa, att frågan om förbud mot jakt efter sjöfågel under våren upptages
till behandling först sedan resultatet av förbundets undersökning föreligger.

Jägarnas riksförbund har uttalat bland annat följande.

Principiellt är Jägarnas riksförbund av den åsikten att sjöfågelsjakt under
våren bör vara förbjuden, men under nuvarande förhållanden anser
sig emellertid förbundet föranlåtet avstyrka motionerna.

Motiveringen för ett generellt jaktförbud, nämligen att de mycket kalla
vintrarna åren 1940—1942 och 1946—1947 skulle ha decimerat de kring
våra kuster övervintrande sjöfågelstammarna, är ej vetenskapligt styrkt.
Orsakerna till stammarnas reducering, om sådan över huvud taget föreligger,
torde vara flera, såsom äggplockningen, havsörnens starka ökning i
antal, bebyggelsens utsträckning allt längre ut i skärgården, varigenom
sjöfåglarna undanträngts från sina forna häckningsplatser, beredskapsåtgärderna
under krigsåren och militära övningar i fredstid. Enligt iakttagelser
av kustbefolkning har nedgång i stammarna icke konstaterats, utan
på sina håll har tvärtom ökning förmärkts. De stränga vintrarna har sjöfågeln
ändrat flyttvägar, vilket kunnat ge sken av decimering.

Sjöfågelsjakten under våren är för stora grupper av den under vinter och
vår från yttervärlden isolerade skärgårdsbefolkningen ett efterlängtat och
välbehövligt tillskott i ensidig kosthållning. Denna jakt är skärgårdsbefolkningen
alltså i behov av för sin försörjning. Kustbefolkningen är tämligen
enstämmigt av den uppfattningen, att vårj akt kunde vara förbjuden inomoch
mellanskärs och tillåten i den yttre skärgården. Ett generellt förbud
skulle uppfattas som ett ytterligare missgynnande av en av naturen missgynnad
befolkningsgrupp och få skadliga verkningar. Med stöd av erfarenheter
från andra jaktliga områden måste man tyvärr befara, att totalförbud
kan leda till uppammande av illegal jakt. En lag grundad på så omtvistad
motivering som motionärernas skulle icke få någon förankring i allmänna
rättsmedvetandet och icke vinna tillbörlig respekt och efterlevnad.

Under hänvisning till det anförda har förbundet föreslagit bland annat,
att sakkunniga tillkallades för utredning av orsakerna till sjöfågelstammarnas
decimering samt att frågan om ändrad lagstiftning beträffande sjöfågelsjakten
upptoges till förnyad prövning sedan resultatet av denna utredning
förelåge.

Domänstyrelsen har framhållit, att frågan om förbud mot jakt efter sjöfågel
under våren borde upptagas till behandling först sedan resultatet av
den av Svenska jägareförbundet igångsatta undersökningen angående sjöfågel
och vårjaktens inflytande på sjöfågelstammarna förelåge.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

3

Utskottet. Fog synes föreligga för motionärernas påstående, att sjöfågelstammarna
inom landet under senare år undergått en viss decimering. Att
så blivit fallet torde ha berott på flera samverkande omständigheter, såsom
de senaste årens kalla vintrar, ökningen av antalet havsörnar m. m. I vad
mån den tillåtna vårjakten å sjöfågel bidragit härtill synes utan närmare
utredning svårt att bedöma. Möjligheten härav har emellertid, såsom framgår
av vad i ärendet förekommit, beaktats av ansvariga jägarkretsar, i det
att Svenska jägareförbundet medelst anlitande av medel, som av Kungl.
Maj:t ställts till förbundets förfogande från jaktvårdsfonden, låtit igångsätta
en undersökning av vårjaktens inflytande på sjöfågelstammarna. Det
synes utskottet att slutförandet av nämnda undersökning bör avvaktas innan
frågan om förbud mot sjöfågelsjakt om våren upptages. I detta sammanhang
vill utskottet erinra att bestämmelserna om fridlysningstider
falla under Kungl. Maj :ts egen lagstiftning och sålunda kunna ändras utan
något riksdagens beslut. Då jägareförbundet torde ha för avsikt att underställa
Kungl. Maj :t resultatet av nämnda undersökning, förutsätter utskottet
att Kungl. Maj :t, därest undersökningen skulle giva vid handen att vårjakten
på sjöfågel i avsevärd mån bidrager till fågelstammarnas decimering,
skall finna gott vidtaga därav påkallade ändringar i gällande fridlysningsbestämmelser.

Med hänsyn till det sålunda anförda anser sig utskottet icke böra tillstyrka
bifall till föreliggande motioner. Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 206 och II: 328 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Cad Edmund Eriksson,
Alfred Andersson, Anderberg, Cad Sundberg, Nils Olsson, Näslund och Hjalmar
Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Sörsjön, Carlström, Lundbom,
Andersson i Surahammar, Jacobson i Vilhelmina, Pettersson i Rosta,
Andersson i Hyssna och Nilsson i Göingegården.

Reservation

av herr Näslund.