Bankoutskottets utlåtande nr 51.
1
Nr 51.
Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk förslag
till ngtt avlöningsreglemente för riksdagens verk
m. m.
Under erinran att 1947 års avlöningsreglemente för riksdagens verk — i
likhet med det år 1947 utfärdade statens allmänna avlöningsreglemente —
äger allenast provisorisk giltighet till och med den 30 juni 1948, uppdrogo
delegerade för riksdagens verk genom beslut den 4 mars 1948 åt ledamöterna
i 1947 års löne- och pensionskommitté för riksdagens verk, nämligen
bankofullmäktigen David Hall, ordförande, bankdirektören Hj. Ekengren,
kanslirådet i finansdepartementet F. Ericson samt riksgäldskommissarien
S. Widlund, att utarbeta förslag till de ändringar i gällande avlönings- och
pensionsreglementen för riksdagens verk, som kunde föranledas av de förslag,
vilka komme att framläggas för statsförvaltningen i övrigt.
Sedan Kungl. Maj :t i proposition nr 225 till innevarande års riksdag framlagt
förslag till nya avlöningsreglementen för den övriga statsförvaltningen
in. m. samt i proposition nr 274 föreslagit vissa ändringar i 1947 års allmänna
tjänsté- och familjepensionsreglementen, har kommittén till delegerade
överlämnat ett den 10 juni 1948 dagtecknat betänkande med förslag
till nytt avlöningsreglemente för riksdagens verk. Kommitténs betänkande
är bilagt detta utlåtande. Beträffande innehållet i detsamma får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till bilagan.
På anmodan av delegerade hava fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i
riksgäldskontoret, styrelsen för riksdagsbiblioteket, riksdagens justitieombudsman
och riksdagens militieombudsman avgivit utlåtanden över betänkandet.
Bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige hava vid sina utlåtanden
fogat yttranden från Biksbankstjänstemännens förening, föreningen
Kvinnor i statens tjänst och Civilförvaltningens personalförbund respektive
från Riksgäldskontorets tjänstemannaförening. Vidare har lönenämnden för
riksdagens verk, efter att ha tagit del av samtliga ovan omförmälda yttranden,
utlåtit sig över förslaget.
Riksbankstjänstemännens förening, föreningen Kvinnor i ståtens tjänst
och Riksgäldskontorets tjänstemannaförening hava framställt erinringar mot
lönekommitténs förslag i vad det avser bestämmelserna i 13 § angående möjligheten
att föreskriva tjänstgöringsskyldighet i en eventuell blivande statlig
affärsbank samt i 16 § beträffande lönenämndens sammansättning. I
övrigt har förslaget i de avgivna yttrandena tillstyrkts eller lämnats utan
erinran, bortsett från att Civilförvaltningens personalförbund framställt visst
1 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr 51.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
önskemål om övergångsbestämmelser beträffande tjänstemans skyldighet
att bidraga till kostnaden för tjänstedräkt.
Med skrivelse den 29 juni 1948 ha delegerade överlämnat lönekommitténs
förslag jämte inkomna yttranden samt därvid — under erinran att riksdagen
på hemställan av statsutskottet (uti. nr 165) bifallit vad Kungl. Maj :t
i förenämnda proposition nr 225 föreslagit — för egen del anfört följande.
Såsom kommittén framhållit, har förslaget till nytt avlöningsreglemente
utformats i nära anslutning till det i ovannämnda proposition nr 225 framlagda,
av riksdagen numera godkända förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente
med väsentligen samma eller motsvarande avvikelser i
förhållande till detta, som för närvarande gälla i förhållande till det för
innevarande budgetår gällande allmänna statliga reglementet. Beträffande
sådana bestämmelser, vilka äro gemensamma för riksdagens verk och för
statsförvaltningen i övrigt, innebär det nya reglementsförslaget följaktligen
— bortsett från 13 § — samma ändringar i förhållande till 1947 års avlöningsregleinente
för riksdagens verk som i propositionen förordats i förhållande
till det provisoriska statens allmänna avlöningsreglemente.
Delegerade anse sig böra biträda vad kommittén föreslagit och hava funnit
anledning närmare ingå på de särskilda bestämmelserna i förslaget endast
på de punkter, där erinringar framställts eller som beröra delegerades
egen sammansättning.
I 13 § av reglementsförslaget har kommittén föreslagit ett tillägg, enligt vilket
ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial,
skall vara pliktig att, där så av organisatoriska skäl finnes påkallat, efter
beslut av riksdagen låta förflytta sig till tjänstgöring hos bankaktiebolg, i vilket
staten innehar mer än hälften av aktiekapitalet. Detta förslag har föranletts
av att i det åt 1945 års bankkommitté meddelade uppdraget ingår att
pröva frågan om inrättande av en statlig affärsbank, samt att, om en dylik
bank skulle komma till stånd, till denna kunde komma att överflyttas vissa av
riksbankens nuvarande verksamhetsgrenar med därav följande nedskärning
av riksbankens kontorsnät och personalorganisation. Ett överförande
i viss utsträckning av personal från riksbanken till den nya affärsbanken
kunde därvid komma att befinnas lämpligt. Kommittén har i sin motivering
till förslaget vidare framhållit bl. a., att tjänsteman, som ålades tjänstgöra
vid affärsbanken, skulle kvarstå i sin innehavande tjänst i riksbanken
och sålunda vara garanterad den lön och pension, som tillkomme honom
enligt gällande bestämmelser. I analogi med vad som för statsförvaltningen
i övrigt förutsättes anser kommittén i princip böra gälla, att tjänstgöringen
skall innefatta arbetsuppgifter av liknande art som dem, tjänstemannen
haft att utföra under sin ordinarie tjänstgöring, eller i varje fall arbetsuppgifter,
för vilka tjänstemannen genom sin utbildning är skickad. Mot förslaget
i denna del ha, såsom ovan antytts, erinringar framställts av Riksbankstjänstemännens
förening, föreningen Kvinnor i statens tjänst och
Riksgäldskontorets tjänstemannaförening, vilka samtliga hemställt, att ifrågavarande
tillägg skulle utgå. Fullmäktige i riksbanken och övriga myndigheter,
som yttrat sig över förslaget, ävensom lönenämnden hava emellertid
lämnat förslaget utan erinran. Bankofullmäktige hava framhållit,
att förslaget i denna del är att betrakta som en ren beredskapsåtgärd med
hänsyn till att i 51 § icke intagits något stadgande om att tjänstemännen
äro skyldiga underkasta sig ändring av bestämmelserna i 13 §. Lönenämnden
har för sin del anfört följande.
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
3
»Enligt lönenämndens mening hör vid ett ställningstagande till förevarande spörsmål
beaktas såväl angelägenheten av att de tjänstemän, vilka kunna bli övertaliga i riksbanken
vid en överflyttning av viss del av verksamheten till en affärsbank, kunna tagas
i anspråk för lämpliga arbetsuppgifter inom en sådan bank, som tjänstemännens intresse
av att icke få sina tjänstgöringsförhållanden förändrade i för dem ogynnsam riktning.
Ur först angivna synpunkt synes — såsom även fullmäktige i riksbanken framhållit
— kommitténs förslag utgöra en naturlig beredskapsåtgärd. Skulle icke denna åtgärd
vidtagas, skulle riksbanken kunna ställas inför tvånget att i framtiden utbetala
lön till tjänstemän, av vilkas arbetskraft hanken icke skulle ha behov och vilka icke
skulle kunna placeras inom andra delar av statsförvaltningen. Även om det torde kunna
förutsättas, att tjänstemännen i allmänhet vid en eventuell omorganisation lojalt skulle
ställa sig till förfogande för tjänstgöring i affärsbanken, får man icke bortse från möjligheten,
att enstaka tjänstemän skulle kunna utnyttja det tvångsläge, vari riksbanken
skulle råka, för att skaffa sig den förmån, som lön på övergångsstat skulle innebära,
därest tjänstemännen icke tagas i anspråk för tjänstgöring. I anslutning till det nu anförda
vill lönenämnden framhålla, att det berättigade intresse, som tjänstemännen ha
att själva få bestämma angående sina tjänstgöringsförhållanden, hör kunna tillgodoses
även om de skulle få sin tjänstgöring förlagd till en affärsbank. I fråga om dem, som
verkligen äro beredda att ställa sin arbetskraft till förfogande och att göra en insats
på det nya verksamhetsområdet, bör sålunda vid omorganisationen all möjlig hänsyn
tagas till deras önskemål beträffande arbetsuppgifter o. d. Vad befordringsmöjligheterna
beträffar vill lönenämnden särskilt framhålla, att vederbörande torde få lättare att nå
en högre tjänsteställning inom affärsbanken än att vinna befordran inom riksbanken
efter en eventuell begränsning av denna banks verksamhet. Med beaktande av anförda
synpunkter har lönenämnden icke ansett sig böra framställa någon erinran mot det av
kommittén föreslagna tillägget till 13 §. Lönenämnden vill emellertid understryka lämpligheten
av att det i samband med tilläggets godkännande klart utsäges, att stadgandet
endast är avsett att tillämpas i samband med överflyttande av en del av riksbankens
verksamhet till en affärsbank, i vilken staten är huvuddelägare, samt att tjänstemännens
tjänstgöring i en dylik affärsbank skall såvitt möjligt ordnas i samförstånd med tjänstemännen
och under hänsynstagande till deras berättigade intressen.»
Två av lönenämndens ledamöter (herrar Falk och Wallenborg) hava biträtt
de tre personalföreningarnas hemställan om att tillägget i 13 § skulle
utgå. Reservanterna hava framhållit — förutom att kommittén bort överlägga
med personalorganisationerna innan här avsedda förslag framlades
— bl. a. att, om den av kommittén åsyftade statliga affärsbanken komme
till stånd, det syntes lämpligt att först då taga ställning till den föreslagna
»förflyttningsskyldigheten» i samband med den utredning om riksbankens
fortsatta arbetsuppgifter, som då måste ske. Det bleve då även tillfälle att
i denna så betydelsefulla fråga taga kontakt med tjänstemännen.
Delegerade instämma i vad lönenämnden anfört i nu förevarande fråga.
Såsom såväl lönekommittén som lönenämnden förutsatt bör självfallet,
innan tjänstemän åläggas att tjänstgöra i en eventuell blivande statlig affärsbank,
överläggningar äga rum med berörda personalorganisationer rörande
arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden.
Kommitténs förslag i 16 § angående lönenämndens sammansättning och
formen för dess tillsättande överensstämmer med vad som för närvarande
gäller och som gällde även vid tillkomsten av det nuvarande avlöningsreglementet.
Riksgäldskontorets tjänstemannaförening bar med instämmande
från Riksbankstjänstemännens förening och föreningen Kvinnor i statens
tjänst hemställt om sådan ändring av ifrågavarande bestämmelse, att personalorganisationerna
vid riksdagens verk skulle erhålla rätt att utse tre ledamöter
i lönenämnden jämte tre suppleanter för dessa. Kommitténs förslag
4
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
har däremot tillstyrkts eller lämnats utan erinran i övriga yttranden över
förslaget, och delegerade hava för sin del icke funnit anledning föreslå någon
ändring i detta förslag.
I likhet med lönekommittén samt bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige
anse delegerade, att det ur praktisk synpunkt skulle vara lämpligt om
hanko- och riksgäldsfullmäktige kunde utse vardera en suppleant för de
av respektive fullmäktige valda delegerade. 17 § 1 mom. första stycket i kommitténs
förslag torde följaktligen böra kompletteras med föreskrift av dylik
innebörd. Nämnda stycke synes förslagsvis kunna erhålla följande lydelse:
Delegerade för riksdagens verk utgöras av två av fullmäktige i riksbanken och två
av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka vederbörande fullmäktige inom sig utse för ett
år åt gången, samt ordföranden i styrelsen för riksdagsbiblioteket. Vardera fullmäktige
äga att inom sig utse en suppleant.
Enligt den föreslagna lydelsen skola banko- och riksgäldsfullmäktiges
representanter i delegerade liksom hittills utses för ett år i sänder. De nuvarande
representanterna hava valts för tiden till utgången av innevarande
år. Ehuru man får utgå från att suppleanter i allmänhet böra utses samtidigt
med att val sker av ordinarie ledamöter i delegerade, bör möjlighet föreligga
för vederbörande fullmäktigeinstitutioner att, så snart det nya reglementet
blivit utfärdat, välja suppleanter för tiden till årets slut. Den föreslagna avfattningen
av paragrafen innebär inget hinder mot en sådan åtgärd.
Även i övrigt hava delegerade ansett sig kunna biträda vad kommittén
föreslagit. Bankoutskottet synes sålunda böra utverka riksdagens bemyndigande
för delegerade att utfärda avlöningsreglemente för riksdagens verk i
huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag med den jämkning
beträffande 17 §, som ovan förordats, samt att under vissa av kommittén
angivna förutsättningar vidtaga ändringar i avlöningsreglementet ävensom
att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser. Delegerade torde vidare erhålla
bemyndigande att meddela föreskrifter om löneklassplacering av tjänstemän,
som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra ordinarie
tjänst, motsvarande lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång enligt kungörelsen
1947: 436, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i sådant
hänseende må beslutas för statsförvaltningen i övrigt (jfr prop. nr 225, s.
255 ff., samt statsutskottets utlåtande nr 165, s. 21). Slutligen torde bemyndigande
böra lämnas delegerade att vidtaga de ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för riksdagens verk, som föranledas av avlöningsreglementets
ändrade benämning.
Under åberopande av det anförda ha delegerade hemställt, att bankoutskottet
ville föreslå riksdagen att bemyndiga delegerade
a) att utfärda avlöningsreglemente för riksdagens verk i huvudsaklig
överensstämmelse med det av kommittén framlagda förslaget med den ändring
av 17 §, som av delegerade föreslagits,
b) att med iakttagande av vad lönekommittén anfört framdeles vidtaga
mot företagna ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente svarande
ändringar i avlöningsreglementet för riksdagens verk,
c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant hänseende må
beslutas för statsförvaltningen i övrigt, och av vad lönekommittén anfört
utfärda övergångsbestämmelser,
d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i sådant hänseende
må beslutas för statsförvaltningen i övrigt meddela föreskrifter om löne
-
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
5
klassplacering av tjänstemän, som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie
eller extra ordinarie tjänst motsvarande lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång
enligt kungörelsen 1947: 436, samt
e) att vidtaga de ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente för riksdagens
verk, som sammanhänga med avlöningsreglementets ändrade benämning.
Utskottet.
Såsom delegerade erinrat, har riksdagen numera med bifall till propositionen
nr 225 bemyndigat Kungl. Maj :t att utfärda nya avlöningsreglementen
för den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Enligt det av
delegerade nu framlagda förslaget skulle delegerade bemyndigas att — på
motsvarande sätt som i fråga om det Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandet
att utfärda statens allmänna avlöningsreglemente — utfärda avlöningsreglemente
för riksdagens verk i huvudsaklig överensstämmelse med det av
1947 års löne- och pensionskommitté för riksdagens verk utarbetade förslaget,
dock med visst tillägg till 17 § 1 mom. första stycket sagda reglemente
angående utseende av två suppleanter för delegerade. Bortsett från att i 13 §
reglementsförslaget införts en ny regel beträffande ordinarie tjänstemäns
tjänstgöringsskyldighet, ansluter sig förslaget i tillämpliga delar till det för
tjänstemän vid statsförsvaltningen i övrigt antagna lönesystemet allenast
med de avvikelser, som betingas av de särskilda förhållandena inom riksdagens
verk och vilka redan ha sin motsvarighet i 1947 års provisoriska reglemente
för samma verk. Utskottet har i likhet med de hörda myndigheterna
och lönenämnden funnit sig böra tillstyrka förslaget. Vad beträffar de olika
avsnitten av reglementsförslaget har utskottet funnit sig böra göra uttalanden
i följande hänseenden.
Enligt kommittéförslaget skulle 13 § i avlöningsreglementet kompletteras
med en föreskrift, att ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt
eller konstitutorial, skulle vara pliktig att, där så av organisatoriska skäl
finnes påkallat, efter beslut av riksdagen låta förflytta sig till tjänstgöring
hos bankaktiebolag, i vilket staten innehar mer än hälften av aktiekapitalet.
Av motiveringen till förslaget i fråga framgår, att stadgandet uteslutande tager
sikte på förhållanden, vilka framdeles skulle bli aktuella, om en statlig
affärsbank skulle inrättas och denna därvid komme att övertaga vissa av
riksbankens verksamhetsgrenar. Avsikten är alltså icke att utan vidare föreskriva
skyldighet för personalen att låta förflytta sig till tjänstgöring vid
något av de bankaktiebolag, i vilket staten redan nu innehar huvuddelen av
aktiekapitalet, nämligen Aktiebolaget Jordbrukarbanken och Aktiebolaget
Göteborgs handelsbank. Utskottet finner anledning särskilt framhålla detta,
enär, enligt vad remisshandlingarna utvisa, motsatsen gjorts gällande från
tjänstemannahåll. I övrigt vill utskottet understryka vad kommittén, lönenämnden
och delegerade anfört därom, att innan tjänsteman ålägges att
6
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
tjänstgöra i en eventuell blivande statlig affärsbank, överläggningar självfallet
böra äga rum med berörda personalorganisationer rörande såväl arbetsuppgifter
som tjänstgöringsförhållanden. Påpekas bör dessutom, att enligt
förslaget riksdagens beslut erfordras för att dylik skyldighet skall inträda.
Utskottet förutsätter, att i samband med ett beslut angående sådana
organisatoriska förändringar inom riksbanken, varom här är fråga, personalens
tjänstgöring såvitt möjligt ordnas i samförstånd med tjänstemännen
och under hänsynstagande till deras berättigade intressen. Utskottet utgår
vidare såsom självklart från att 13 § ej må utnyttjas att ålägga riksbankens
befattningshavare tjänstgöringsskyldighet vid statlig affärsbank, där arbetskonfliktstillstånd
råder. Beträffande frågan om de former, under vilka tjänstgörings-
samt avlönings- och pensionsförhållandena lämpligen böra ordnas
för den personal, som må komma att överflyttas för tjänstgöring hos en
eventuell statlig affärsbank, vill utskottet framhålla, att denna fråga kan
bli föremål för närmare övervägande först i samband med förslag till riksdagen
om inrättande av en dylik bank.
Emellertid är det nödvändigt att redan nu i det nya avlöningsreglementet
fastslå den här avsedda tjänstgöringsskyldigheten, enär en sådan möjlighet
eljest icke står öppen förrän vid nästa lönereglering och då endast under
förutsättning, att tjänstemännen, såsom vid nu förevarande lönereglering
får antagas vara fallet, finna med sin fördel förenligt att övergå på det nya
lönereglementet. Om det nu föreslagna tillägget icke skulle göras, skulle, såsom
lönenämnden framhållit, riksbanken kunna ställas inför tvånget att i
framtiden utbetala lön till tjänstemän, av vilkas arbetskraft banken icke
skulle ha behov och vilka icke skulle kunna placeras inom andra delar av
statsförvaltningen. Av det anförda torde framgå, att utskottet hyser den uppfattningen,
att de farhågor, som från tjänstemannahåll yppats gentemot
den föreslagna utvidgade tjänstgöringsskyldigheten, äro oberättigade.
I anslutning till vad kommittén anfört, vill utskottet framhålla önskvärdheten
av att ändringar vidtagas i stadgarna för riksdagsbiblioteket i syfte att
tillsättningsformerna för ordinarie tjänster inom biblioteket regleras i överensstämmelse
med kommitténs uttalande på denna punkt. Det torde ankomma
på biblioteksstyrelsen att framlägga förslag i detta avseende.
I likhet med lönenämnden och de myndigheter, som särskilt yttrat sig i
detta ämne, anser utskottet någon ändring icke påkallad av 16 § i reglementsförslaget
beträffande lönenämndens sammansättning, varom yrkande
framställts från tjänstemannahåll. I fortsättningen bör nämnden alltså liksom
hittills utses av bankoutskottet, givetvis med beaktande i möjligaste mån
av personalorganisationernas önskemål beträffande valet av löntagarrepresentanter.
Utskottet biträder delegerades förslag, att till 17 § 1 mom. första stycket i
avlöningsreglementet införes ett tillägg, varigenom fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret skulle äga utse vardera en suppleant i
delegerade. Såsom delegerade framhållit, synes hinder icke böra möta för
vederbörande fullmäktigeinstitutioner att, så snart det nya reglementet ut
-
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
7
färdats, välja var sin suppleant för delegerade för tiden intill innevarande
års slut.
Delegerade ha vidare — i analogi med Kungl. Maj :t lämnade bemyndiganden
beträffande statsförvaltningen i övrigt — hemställt om bemyndigande
att med iakttagande av vad lönekommittén anfört framdeles vidtaga
mot företagna ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente svarande
ändringar i avlöningsreglementet för riksdagens verk. Mot vad sålunda föreslagits
har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Slutligen ha delegerade anhållit om bemyndigande att utfärda vissa övergångsbestämmelser,
att meddela föreskrifter om löneklassplacering i vissa
fall samt att vidtaga de ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente för
riksdagens verk, som sammanhänga med avlöningsreglementets ändrade
benämning. Då förslaget i dessa delar överensstämmer med vad som i motsvarande
hänseenden beslutats för statsförvaltningen i övrigt, tillstyrker
utskottet detsamma.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga delegerade för riksdagens verk
a) att utfärda avlöningsreglemente för riksdagens verk i
huvudsaklig överensstämmelse med det av 1947 års löne- och
pensionskommitté för riksdagens verk framlagda förslaget
med den ändring av 17 §, som av delegerade föreslagits,
b) att med iakttagande av vad lönekommittén anfört
framdeles vidtaga mot företagna ändringar i statens allmänna
avlöningsreglemente svarande ändringar i avlöningsreglementet
för riksdagens verk,
c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant
hänseende må beslutas för statsförvaltningen i övrigt, och
av vad lönekommittén anfört utfärda övergångsbestämmelser,
d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i sådant
hänseende må beslutas för statsförvaltningen i övrigt
meddela föreskrifter om löneklassplacering av tjänstemän,
som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra ordinarie
tjänst motsvarande lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång
enligt kungörelsen 1947: 436, samt
c)att vidtaga de ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för riksdagens verk, som sammanhänga med avlöningsreglementets
ändrade benämning.
Stockholm den 1 juli 1948.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Leander, Lundqvist, Edin,
Persson i Älvdalsåsen, Näsgård, Johannesson och Annér;
från andra kammaren: herrar Wiberg, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,
Mattsson, Eriksson i Sandby, Fagerholm, Stjärne och Molander.
Reservation
av herrar Wiberg, Lundqvist och Fagerholm, vilka beträffande 13 § reglementsförslaget
anfört och hemställt följande:
»Förslaget till avlöningsreglemente innehåller i 13 § bestämmelser om
skyldighet för innehavare av ordinarie tjänst att låta förflytta sig icke endast
till civil tjänst inom statsförvaltningen i övrigt utan även till tjänstgöring
hos bankaktiebolag, i vilket staten innehar mer än hälften av aktiekapitalet.
Sistnämnda stadgande är i första hand avsett såsom en s. k. beredskapsåtgärd
för det fall att 1945 års bankkommitté skulle föreslå inrättandet
av en särskild statlig affärsbank och detta förslag vinner riksdagens
bifall. I enlighet med sin lydelse avser bestämmelsen emellertid jämväl
tjänstgöringsskyldighet vid de affärsbanker, där staten redan nu innehar
aktiemajoriteten, även om bestämmelsen skall så tolkas, att skyldighet
att tjänstgöra vid sistnämnda banker förutsätter ett beslut från riksdagens
sida.
Den i förslaget förordade bestämmelsen om skyldighet att tjänstgöra i
företag där staten visserligen är innehavare av det väsentliga ekonomiska
intresset, men som av staten drives i det enskilda företagets form, äger icke
sin motsvarighet i det för övriga statstjänstemän gällande avlöningsreglementet
och är knappast förenlig med de grundsatser, som av hävd gälla
för statstjänstemännens ställning. Ej heller överensstämmer förslaget med
den princip för personalrekrytering, som i övriga fall tillämpats beträffande
sådana företag, vilka staten driver i det enskilda företagets form.
Enär vidare överflyttning av riksbankstjänstemän till sådana affärsbanker,
där staten redan nu innehar aktiemajoriteten, ej torde vara aktuell
samt ej heller förslag om inrättande av statlig affärsbank förelagts riksdagen,
saknas anledning att i förevarande sammanhang upptaga till behandling
frågan om de personaldispositioner, som kunna föranledas av ett
eventuellt framtida beslut om inrättande av en statlig affärsbank.
Med anledning av det anförda hemställes, att 13 § erhåller följande lydelse:
13
§.
Innehavare av ordinarie tjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt eller
konstitutorial, är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller
annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, därest delegerade
på framställning av vederbörande myndighet så pröva lämpligt, till ordinarie
tjänst vid annat riksdagens verk. Tjänsteman, som nu sagts, är vidare pliktig
att, där så av organisatoriska skäl finnes påkallat, efter beslut av riksdagen
låta förflytta sig till verk vid den civila statsförvaltningen.»
467999. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.
1947 ÅRS LÖNE- OCH PENSIONSKOMMITTÉ FÖR
RIKSDAGENS VERK
FÖRSLAG
TILL
AVLÖNINGSREGLEMENTET FÖR
RIKSDAGENS VERK
Avgivet den 10 juni 1948
Till
Herrar Delegerade för Riksdagens verk.
Med erinran att 1947 års avlöningsreglemente för riksdagens verk — i
likhet med det år 1947 utfärdade statens allmänna avlöningsreglemente —
ägde allenast provisorisk giltighet till och med den 30 juni 1948 uppdrogo
Herrar Delegerade genom beslut den 4 mars 1948 åt ledamöterna i 1947 års
löne- och pensionskommitté för riksdagens verk — bankofullmäktigen
D. Hall, tillika ordförande, bankdirektören Hj. Ekengren, kanslirådet i
finansdepartementet F. Ericson samt riksgäldskommissarien S. Widlund
— att utarbeta förslag till de ändringar i gällande avlönings- och pensionsreglementen
för riksdagens verk, som kunde föranledas av de förslag, vilka
komme att framläggas för statsförvaltningen i övrigt.
Sedan numera för riksdagen framlagts proposition nr 225 med förslag
till nya avlöningsreglementen in. m. samt proposition nr 274 med förslag
till vissa ändringar i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
m. in., får löne- och pensionskommittén till fullgörande av sitt uppdrag
överlämna förslag till nytt avlöningsreglemente för riksdagens verk
ävensom förslag i vissa andra därmed sammanhängande frågor. Lönekommitténs
sekreterare har under denna del av dess arbete liksom tidigare varit
amanuensen i finansdepartementet C. Edgardh.
Förslaget till nytt avlöningsreglemente för riksdagens verk har upprättats
på grundval av det i förutnämnda proposition nr 225 framlagda förslaget
till definitivt statens allmänna avlöningsreglemente med väsentligen
samma eller motsvarande avvikelser i förhållande till detta, som för närvarande
gälla i förhållande till det för innevarande budgetår gällande allmänna
statliga reglementet. Med avseende å sådana bestämmelser, vilka
äro gemensamma för riksdagens verk och för statsförvaltningen i övrigt,
innebär det nu framlagda reglementsförslaget följaktligen ändringar i förhållande
till 1947 års avlöningsreglemente för riksdagens verk motsvarande
dem som i propositionen förordats i förhållande till det provisoriska statens
allmänna avlöningsreglemente. Beträffande ifrågavarande ändringar
ävensom bestämmelsernas allmänna innebörd torde här få hänvisas till propositionen,
i vilken lämnas en utförlig specialmotivering till förslaget till
definitivt statens allmänna avlöningsreglemente. Härutöver torde få erinras,
att de särskilda uttalanden med avseende å vissa bestämmelsers tilllämpning
inom riksdagens verk, som gjordes av löne- och pensionskommittén
i dess betänkande med förslag till 1947 års avlöningsreglemente för
riksdagens verk, samt vad eljest i detta hänseende anfördes i samband med
3
den fortsatta behandlingen av nämnda reglementsförslag (jfr bankoutskottets
uti. 1947: 58), bör i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet jämväl
med avseende å det nu föreslagna reglementet.
Gällande reglemente benämnes »1947 års avlöningsreglemente för riksdagens
verk». Med hänsyn till att årtalsbeteckning icke avses skola tilllämpas
i fråga om statens allmänna avlöningsreglemente föreslås det blivande
reglementet skola benämnas »Avlöningsreglementet för riksdagens
verk».
Vid redigeringen av reglementsförslaget har eftersträvats eu i möjligaste
mån sammanfallande paragrafering med det allmänna statliga reglementet;
detta har ansetts angeläget med hänsyn till att för statsförvaltningen i övrigt
meddelade tillämpningsbestämmelser kunna komma att tillämpas för
riksdagens verk ävensom för att underlätta återfinnandet av kommentarer
till bestämmelserna i den förutnämnda specialmotiveringen till förslaget
till definitivt statens allmänna avlöningsreglemente. Uet framlagda förslaget
innebär, att de paragrafer i de båda reglementena, vilkas innehåll till
någon del sammanfaller, skulle komma att upptagas under motsvarande
paragraf nummer; avvikelser med avseende å momentbeteckningarna inom,
respektive paragrafer ha däremot icke kunnat undvikas i vissa fall. Särskilda
förhållanden gälla beträffande 16, 17, 35 och 36 §§ reglementsförslaget.
Under dessa paragrafer ha i stället för de under samma paragrafnummer
i förslaget till allmänt statligt reglemente upptagna bestämmelserna,
vilka icke skulle komma i fråga för tillämpning inom riksdagens
verk, intagits vissa för nämnda verk speciella bestämmelser.
I 3 § 1 mom. reglementsförslaget har intagits en bestämmelse, som saknar
motsvarighet i nu gällande reglemente. Enligt detta stadgande skola,
där i reglementet hänvisning sker till för statsförvaltningen i övrigt gällande
bestämmelser, delegerade äga — om och i den mån så anses erforderligt
— meddela kompletterande föreskrifter angående bestämmelsernas
tillämpning inom riksdagens verk. Kommitténs förslag på denna punkt
äger samband med att kommittén ansett det ur administrativ synpunkt
vara ändamålsenligt att i reglementsförslaget i möjligast omfattande utsträckning
hänvisa till föreskrifter, som enligt förslaget till allmänt statligt
reglemente avses skola meddelas av Kung]. Maj :t. Hänvisning till av delegerade
utfärdade bestämmelser har skett endast i vissa särskilda fall. Med
hänsyn till den nära överensstämmelsen mellan avlöningsbestämmelserna
för tjänstemän vid den allmänna civilförvaltningen och för tjänstemän vid
riksdagens verk synas i allmänhet icke, vare sig med hänsyn till föreskrifternas
materiella innehåll eller ur tillämpningssynpunkt, hinder böra möta
mot att dylika, av Kungl. Maj :t för statsförvaltningen i övrigt meddelade
föreskrifter göras tillämpliga jämväl för tjänstemän vid riksdagens verk.
Det har emellertid ansetts lämpligt, att åt delegerade skall meddelas ett
allmänt bemyndigande alt i avsedda fall — i den mån behov härav anses
föreligga — meddela kompletterande föreskrifter beträffande bestämmelsernas
tillämpning. Det må i detta sammanhang framhållas, att hinder
icke bör möta för delegerade att — om så prövas lämpligt — i föreskrifter,
som av dem utfärdas, intaga bestämmelser, vilka av Kungl. Maj :t utfärdats
för statsförvaltningen i övrigt.
I anslutning til! eu i förslaget till allmänt statligt reglemente intagen bestämmelse
har i 5 § 1 inom. reglementsförslaget återinförts ett stadgande,
enligt vilket ordinarie tjänst med lönegradsbeteckningen Ca tillsättes mc
-
4
delst fullmakt eller konstitutorial i enlighet med vad därom särskilt stadgas.
En häremot svarande bestämmelse återfanns i 1 §'' 3 mom. 1939 års
avlöningsreglemente för riksdagens verk. Vid denna tid förekommo vissa
fullmaktstjänster vid riksdagens verk. I samband med utarbetandet av
förslaget till sistnämnda reglemente påtalade dåvarande lönekommitté för
riksdagens verk den oklarhet, som rådde i fråga om tillsättningsformerna
för ordinarie tjänster vid riksdagsbiblioteket. Kommittén erinrade sålunda,
att bibliotekets stadgar icke upptogo bestämmelser angående tillsättningsformerna
för dylika tjänster och att beträffande tjänstetillsättningen vid
biblioteket den praxis utbildat sig, att vederbörande tjänsteman i allmänhet
endast erhöll protokollsutdrag, utvisande att han blivit innehavare av den
tjänst, varom fråga var. 1947 års löne- och pensionskommitté har kunnat
konstatera, att de i fråga om riksdagsbiblioteket påtalade förhållandena
med därav följande oklarhet alltjämt kvarstå. Inom övriga riksdagens verk
gäller för närvarande generellt, att tjänster med lönegradsbeteckningen Ca
tillsättas medelst konstitutorial. Det synes vara angeläget, att jämväl vid
riksdagsbiblioteket anställning i ordinarie tjänst skall ske med tillämpning
av viss i avlöningsreglementet angiven anställningsform och då måhända
företrädesvis, i anslutning till vad som gäller vid övriga riksdagens verk,
medelst konstitutorial. 1 avvaktan på att denna fråga blir föremål för behandling
i vederbörlig ordning, har i reglementsförslaget i här förevarande
bestämmelse liksom i 2 och 13 §§ upptagits såväl anställning medelst fullmakt
som medelst konstitutorial.
I 13 § reglementsförslaget ha upptagits nu gällande bestämmelser angående
ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet med ett av särskilda
omständigheter föranlett tillägg. Beträffande nämnda tillägg må anföras
följande. Kommittén har vid utarbetandet av reglementsförslaget ansett
sig böra uppmärksamma vissa spörsmål, som kunna uppkomma med anledning
av att i det åt 1945 års bankkommitté meddelade uppdraget ingår
att pröva frågan om inrättande av en statlig affärsbank. Därest på grund
av förslag från sistnämnda kommitté en dylik bank skulle komma till stånd,
kunna till denna komma att överflyttas vissa av riksbankens nuvarande
verksamhetsgrenar med härav följande nedskärning av riksbankens kontorsnät
och personalorganisation. Ett överförande i viss utsträckning av
personal från riksbanken till den nya affärsbanken kunde härvid komma
att befinnas lämpligt. Sättet för verkställande av en dylik överföring
komme naturligen att bli beroende av vilken form, som valdes för bankens
drivande. Särskilda problem skulle uppkomma för det fall, att banken
icke komme att erhålla formen av ett verk utan drivas såsom aktiebolag
med staten såsom huvuddelägare. Eftersom hithörande frågor, innan bankkommittén
framlagt sitt förslag, äro av hypotetisk natur, kan det icke
komma i fråga att i detta sammanhang närmare ingå härpå. Kommittén har
emellertid funnit angeläget, att det nya avlöningsreglementet erhåller en
utformning, vilken möjliggör utnyttjande av den ordinarie, medelst konstitutorial
tillsatta personalen jämväl för uppgifter, som skulle ankomma på
ett sådant bolag. Kommittén har härvid ansett uteslutet att föreskriva eji
förflyttningsskyldighet i egentlig mening till en statlig affärsbank
i aktiebolagets form. I det för statsförvaltningen i övrigt gällande avlöningssystemet
finnes emellertid exempel på att tjänsteman med bibehållande
av innehavande tjänst är skyldig fullgöra tjänstgöring
utanför den egentliga statsförvaltningen. Enligt en redan nu gällande, i
5
41 § 3 inom. förslaget till avlöningsreglementet för folkskolan upptagen
bestämmelse är sålunda ordinarie nomadlärare skyldig alt, förutom förflyttning
till annan ordinarie lärartjänst inom det statliga undervisningsväsendet,
under särskilda förhållanden jämväl underkasta sig förflyttning
till tjänstgöring å lärartjänst inom det kommunala undervisningsväsendet.
I viss anslutning härtill förordar kommittén, att till bestämmelserna om
förflyttningsskyldighet skall fogas en föreskrift om skyldighet för tjänsteman
att under samma förutsättningar, som gälla med avseende å förflyttning
till tjänst inom statsförvaltningen i övrigt, låta förflytta sig till tjänstgöring
hos bankaktiebolag, i vilket staten innehar mer än hälften av aktiekapitalet.
Erinras må att riksdagens beslut erfordras, för att dylik skyldighet
skall inträda och att man torde kunna förutsätta, att i samband med
ett beslut angående sådana organisatoriska förändringar, om vilka här
skulle bli fråga, tjänstemännens berättigade intressen komme att i möjligaste
mån tillgodoses. Tjänsteman, som ålades tjänstgöra vid affärsbanken,
skulle kvarstå i sin innehavande tjänst i riksbanken och sålunda vara garanterad
den lön och pension, som tillkommer honom enligt gällande bestämmelser.
Beskaffenheten av den tjänstgöring, som tjänsteman skulle
kunna åläggas, torde få bli föremål för en närmare reglering i samband
med prövningen av andra uppkommande frågor. I analogi med vad härvidlag
inom statsförvaltningen i övrigt förutsättes beträffande förflyttningsskyldighet
anser kommittén i princip böra gälla, att tjänstgöringen skall
innefatta arbetsuppgifter av liknande art som dem tjänstemannen haft att
utföra under sin ordinarie tjänstgöring, eller i varje fall arbetsuppgifter,
för vilka tjänstemannen genom sin utbildning är skickad.
I 17 § reglementsförslaget ha med bibehållande av nuvarande formulering
sammanförts de i 16 och 17 §§ gällande reglemente meddelade bestämmelserna
angående delegerade för riksdagens verk samt om besvär över
delegerades beslut. Kommittén vill emellertid ifrågasätta, om det icke skulle
vara till praktisk fördel att komplettera bestämmelserna med regler angående
utseende av visst antal suppleanter. Dylika regler kunde exempelvis
innefatta, att banko- respektive riksgäldsfullmäktige hade att utse vardera
en suppleant.
Vid riksbanken tillämpas för närvarande i vissa fall en enhetlig övertidsersättning
till tjänstemän i olika lönegrader, vilka efter frivilligt åtagande
fullgöra övertidsarbete med arbetsuppgifter, vilka icke vanligen åvila dem
under ordinarie arbetstid, såsom exempelvis i fråga om sedelräkningsarbete.
Kommittén vill understryka, att de under 32 g föreslagna bestämmelserna
angående gottgörelse för övertidstjänstgöring icke få anses utgöra
hinder för en fortsatt tillämpning av nämnda princip för ersättningens bestämmande,
i den mån så anses vara lämpligt ur praktisk synpunkt.
T förutnämnda proposition nr 225 förordas med avseende å ordningen
för utfärdandet av statens allmänna avlöningsreglemente och för detaljjämkningar
däri skola gälla grunder motsvarande dem, varom förslag förelädes
1947 års riksdag med avseende å det då framlagda förslaget till avlöningsreglemente.
Ifrågavarande förslag innefattade, all ordalydelsen av
avlöningsreglementet icke skulle för godkännande underställas riksdagen.
1 stället skulle riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t alt utfärda reglementet
i huvudsaklig överensstämmelse med författningsförslag fogade vid vederbörande
riksdagsskrivelse eller vid i skrivelsen åberopat utskottsutlåtande.
Härigenom skulle Kungl. Maj:t vara oförhindrad alt vidtaga förtydligan
-
6
den eller eljest redaktionella jämkningar i författningarna, såväl vid utfärdandet
som därefter. Kungl. Maj :t skulle vidare under vissa närmare angivna
förutsättningar bemyndigas utan riksdagens medverkan ändra avlöningsreglementet
(jfr prop. 1948: 225, s. 26). Ordningen för antagandet
av 1947 års avlöningsreglemente för riksdagens verk kom att påverkas av
att statens allmänna avlöningsreglemente erhöll endast provisorisk giltighet
och undergick överarbetning före utfärdandet. I nuvarande läge synas i
fråga om utfärdandet av avlöningsreglementet för riksdagens verk böra tilllämpas
samma grunder, som föreslagits med avseende å det allmänna statliga
reglementet. Beträffande formen för vidtagande av framtida ändringar
i riksdagsregleinentet må erinras om löne- och pensionskommitténs föregående
år gjorda uttalande i frågan. Kommittén anförde då.
I den mån dylika ändringar föranledas av ändringar i det statliga reglementet
med avseende å för de båda reglementena gemensamma och likalydande bestämmelser,
torde åt delegerade kunna lämnas bemyndigande att företaga ändringarna.
För ändringar i fråga om för riksdagens verk speciella bestämmelser
förutsättes däremot skola krävas riksdagens beslut.
Kommittén förordar, att under de i dess tidigare uttalande angivna förutsättningarna
delegerade måtte erhålla bemyndigande att vidtaga ändringar
i avlöningsreglementet.
Vid tiden för avgivandet av kommitténs förslag har riksdagen ännu icke
fattat beslut i anledning av förberörda proposition nr 225. Kommittén förutsätter,
att under den fortsatta behandlingen av dess förslag böra beaktas
sådana av riksdagen eventuellt beslutade ändringar i förslaget till statens
allmänna avlöningsreglemente, vilka äro av natur att föranleda ändringar
jämväl i avlöningsreglementet för riksdagens verk, ävensom sådana ändringar
i övrigt i förhållande till propositionen, som kunna inverka på kommitténs
förslag. Kommittén utgår från, att delegerade före reglementets
utfärdande skola äga vidtaga jämkningar av formell natur i anslutning till
av Kungl. Maj:t i motsvarande sammanhang företagna jämkningar i det
allmänna statliga reglementet.
Med avseende å övergångsbestämmelser till det nya reglementet torde,
i den mån detta icke innefattar sakliga ändringar i förhållande till nuvarande
reglemente, bestämmelser av samma innebörd böra gälla som de till
1947 års avlöningsreglemente meddelade. Med hänsyn till vissa i reglementsförslaget
innefattade ändringar torde emellertid, liksom i vad gäller
det allmänna statliga reglementet, behov komma att föreligga av ytterligare
övergångsbestämmelser i vissa hänseenden. Bemyndigande synes böra utverkas
för delegerade att med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant
hänseende må beslutas för statsförvaltningen i övrigt, utfärda övergångsbestämmelser
till det nya avlöningsreglementet.
Såsom förutsattes under riksdagsbehandlingen av nu gällande reglemente
ha i särskild ordning meddelats beslut angående vissa förmåner i samband
med övergången till avlöningsreglementet, såsom angående personligt lönetillägg
till den nuvarande riksbankschefen och beträffande övergångsbestämmelser
om tjänstedräkt för riksdagens vaktmästare. Dylika beslut synas
böra äga fortsatt giltighet jämväl efter ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet.
De av delegerade i samband med ikraftträdandet av
1947 års reglemente fastställda tjänste- och personalförteckningarna äro
icke tidsbegränsade och kunna utan ändring gälla jämväl efter utfärdandet
av det nya avlöningsreglementet; motsvarande gäller i fråga om den lika
-
7
ledes av delegerade för tiden till och med den 31 december 1949 fastställda
övergångsplanen för riksbanken.
Det må erinras, att tjänsteman, som icke önskar övergå på det nya avlöningsreglementet,
med hänsyn till gällande reglementes provisoriska karaktär
kommer att återgå på 1939 års avlöningsbestämmelser.
I förutnämnda proposition nr 225 beröras jämväl vissa spörsmål rörande
tjänstemäns lönetur vid tillämpning av reglerad befordringsgång. Genom
den tillämpning härom meddelade bestämmelser erhållit ha uppkommit
ojämnheter i löneturshänseende mellan tjänstemän, som från och med den
1 juli 1947 tillhöra reglerad befordringsgång, och tjänstemän, som före
nämnda dag befordrats till tjänster motsvarande slutstadiet i reglerad befordringsgång.
Med hänsyn härtill ha i propositionen t ramlagts vissa förslag
beträffande omräkning av löneturen för sistnämnda tjänstemän. De
för statsförvaltningen i övrigt genom kungörelse 1947: 436 meddelade bestämmelserna
angående reglerad befordringsgång förutsattes i 1947 ars
riksdags beslut beträffande löneregleringen för tjänstemän vid riksdagens
verk skola äga motsvarande tillämpning inom dessa verk. I propositionen
påtalade förhållanden i löneturshänseende kunna i anslutning härtill förekomma
jämväl inom riksdagens verk. Bemyndigande torde därför böra inhämtas
för delegerade att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant
hänseende må beslutas för statsförvaltningen i övrigt, meddela föreskrifter
om löneklassplacering för tjänstemän, som före den 1 juli 1947
erhållit ordinarie eller extra ordinarie tjänst motsvarande lägst slutstadiet
i reglerad befordringsgång enligt kungörelsen 1947:436.
De genom proposition nr 274 till årets riksdag föreslagna ändringarna i
1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen medföra icke
behov av ändringar i motsvarande reglementen för riksdagens verk. Bemyndigande
torde emellertid höra inhämtas för delegerade att vidtaga de
ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente för riksdagens verk, som
sammanhänga med avlöningsreglementets ändrade benämning.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får kommittén hemställa,
att delegerade för riksdagens verk måtte
dels anhålla, att riksdagens bankoutskott ville föreslå
riksdagen bemyndiga delegerade
a) att utfärda avlöningsreglementet för riksdagens verk i
huvudsaklig överensstämmelse med det av kommittén framlagda
förslaget,
b) att med iakttagande av vad i det föregående anförts
framdeles vidtaga mot företagna ändringar i statens allmänna
avlöningsreglemente svarande ändringar i avlöningsreglementet
för riksdagens verk,
c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i sådant
hänseende må beslutas för statsförvaltningen i övrigt, och
av vad i det föregående anförts utfärda övergångsbestämmelser,
d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i
sådant hänseende må beslutas för statsförvaltningen i övrigt
meddela föreskrifter om löneklassplacering av tjänstemän,
som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra
8
ordinarie tjänst motsvarande lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång
enligt kungörelsen 1947:436,
e) att vidtaga de ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för riksdagens verk, som sammanhänga med avlöningsreglementets
ändrade benämning;
dels ock meddela erforderliga tilläggsbestämmelser till
avlöningsreglementet för riksdagens verk samt i övrigt utfärda
de föreskrifter, som för reglementets tillämpning må
befinnas erforderliga.
Stockholm den 10 juni 1948.
DAVID HALL
Hjälmar Ekengren Folke Ericson Sten Widlund
I Claes H. Edgardh.
9
F örslag
till
Åvlöningsreglementet för riksdagens verk.
1 avd. Inledande bestämmelser.
1 §•
Reglementets tillämpningsområde m. m.
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande tjänstemän vid
riksdagens verk samt riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman.
2 mom. I reglementet avsedda tjänstemän anställas såsom innehavare av
a) ordinarie tjänst;
b) extra ordinarie tjänst;
c) aspiranttjänst;
d) extra tjänst; eller
e) arvodesbefattning.
Riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman skola
vid reglementets tillämpning anses såsom innehavare av ordinarie tjänst,
vilken tillsättes medelst förordnande för viss tid.
I fråga om tjänster, som avses under a)—d), gälla nedan i denna avdelning
samt i 2 och 3 avd. meddelade bestämmelser. Angående bestämmande
av avlöningsförmåner för innehavare av arvodesbefattning stadgas i 4 avd.
2 §•
Lönegrader.
De i 1 § 2 mom. a)—d) avsedda tjänsterna hänföras till lönegrader med
de beteckningar och nummer, som framgå av följande sammanställning, i
vilken jämväl angives tillämplig löneplan i statens löneplansförordning den
30 juni 1947 (nr 377).
Löneplan nr |
||||
2 |
||||
Anställningsform |
Lönegrads- |
Löne |
grads- |
|
beteck- ning |
nummer |
beteck- ning |
nummer |
|
Ordinarie anställning. |
||||
Fullmakt eller konstitutorial................ |
Ca |
1—37 |
— |
— |
Förordnande för viss tid .................. |
— |
— |
ep |
1—21 |
Förordnande tillsvidare .................... |
— |
— |
Cr |
1—24 |
1cke-ordinarie anställning. |
||||
Förordnande såsom extra ordinarie tjänsteman |
Ce |
1—37 |
— |
— |
Förordnande såsom aspirant................ |
Cf |
1—35 |
— |
— |
Förordnande såsom extra tjänsteman........ |
eg |
1—37 |
— |
— |
10
3 §•
För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser.
1 mom. Där i reglementet förekommer hänvisning till bestämmelser, som
gälla för statsförvaltningen i övrigt, äga delegerade för riksdagens verk (delegerade),
om och i den mån så anses erforderligt, meddela kompletterande
föreskrifter angående bestämmelsernas tillämpning inom riksdagens verk.
2 mom. Vid jämförelse mellan olika tjänster skall den tjänst anses högst,
för vilken månadslönen enligt 3 § statens löneplansförordning är högst.
Hänsyn skall härvid tagas, inom lönegrad, som omfattar flera löneklasser,
till den högsta löneklassen och inom löneklass, som upptager flera lönebelopp,
till det högsta av dessa.
2 avd. Förvaltningsbestämmelser.
4 §.
Tjänsters inrättande och lönegradsplacering.
1 mom. Ordinarie tjänster inrättas och lönegradsplaceras av riksdagen.
Vederbörande myndighet må dock utan att frågan underställes riksdagen
besluta om tillfällig ökning av antalet tjänster med lönegradsbeteckningen
Ca, i den mån så erfordras för att bereda tjänsteman, vars förordnande att
innehava tjänst med lönegradsbeteckningen Cp upphört utan att efterföljas
av förnyat förordnande, tillfälle att övergå till tjänst inom den lönegrad
han före förordnandet tillhörde.
2 mom. Extra ordinarie tjänster inrättas och lönegradsplaceras av vederbörande
myndighet med iakttagande att tjänsten må åsättas högst det lönegradsnummer,
som gäller för ordinarie tjänst med motsvarande arbetsuppgifter;
dock att, där behov uppstår av extra ordinarie tjänst i högre lönegrad
än den 24 :e eller, såvitt angår riksbanken och riksgäldskontoret, inom
högre lönegrad än den 30:e, fråga om sådan tjänsts inrättande och lönegradsplacering
skall underställas prövning av delegerade.
3 mom. Aspiranttjänster och extra tjänster må, där ej delegerade annorlunda
beslutit, inrättas och lönegradsplaceras av vederbörande myndighet
med iakttagande att sådan tjänst må åsättas högst följande lönegradsnummer,
nämligen
aspiranttjänst det lönegradsnummer, som med två enheter understiger
lönegradsnumret för den ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som normalt
utgör första befordringstjänst från aspiranttjänsten, dock lägst lönegradsnumret
1, samt
extra tjänst det lönegradsnummer, som gäller för ordinarie eller extra ordinarie
tjänst med motsvarande arbetsuppgifter.
Tjänstetillsättning.
i mom. Ordinarie tjänst med lönegradsbeteckningen Ca tillsättes medelst
fullmakt eller konstitutorial i enlighet med vad därom särskilt stadgas.
11
Tillsättning medelst konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ
väg avsättas från sin tjänst på grund av fel eller försummelse i
tjänsten.
2 mom. För den, som förordnas att innehava anställning såsom extra
ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman, skall utfärdas antagningsbevis
eller annan skriftlig tillsättningshandling. Avser anställning
avkortad tjänstgöringstid, skall detta angivas i tillsättningsliandlingen.
3 mom. Tjänst, som nedan angives, må innehavas endast av den, som
uppnått följande levnadsålder, nämligen
21 års ålder i fråga om ordinarie tjänst,
20 års ålder i fråga om extra ordinarie tjänst samt
17 års ålder i fråga om aspiranttjänst.
Angående företeende av läkarintgg för vinnande av anställning gäller vad
därom särskilt stadgas.
6 §•
Förening av lönegradsplacerade tjänster m. m.
1 mom. Förening må ske,
a) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med ordinarie tjänst, som tillsättes
medelst förordnande tills vidare och ej är förenad med pensionsrätt,
eller med högre aspiranttjänst eller högre extra tjänst, samt
b) av ordinarie tjänst med högre extra ordinarie tjänst,
allt dock under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövningen
av den av de båda tjänsterna som först nämnts.
Vidare må extra ordinarie tjänster, aspiranttjänster och extra tjänster
förenas, såframt anställningen i tjänsterna avser avkortad tjänstgöringstid
och den sammanlagda tjänstgöringstiden icke överstiger den för jämförlig
ordinarie tjänsteman bestämda.
Ovan meddelade bestämmelser om förening av tjänster skola gälla jämväl
om den ena tjänsten är sådan ordinarie, extra ordinarie, aspirant- eller
extra tjänst, vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser.
Efter tillstånd av delegerade må med ordinarie eller extra ordinarie tjänst
förenas beställning å reservstat eller avgångsstat vid försvaret eller beställning
å arméns eller marinens övergångsstat. Med ordinarie tjänst må dock
allenast förenas sådan beställning å övergångsstat, vars innehavare ej är
underkastad full tjänstgöringsskyldighet.
2 mom. Utöver vad i 1 mom. stadgas må förening icke ske
a) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med annan ordinarie eller
extra ordinarie statlig tjänst eller med jämförlig kommunal befattning, med
mindre delegerade, i fråga om ordinarie tjänst med stöd av riksdagens beslut,
för visst fall därtill lämnat medgivande;
b) av ordinarie eller extra ordinarie tjänst, aspiranttjänst eller extra
tjänst med statlig aspiranttjänst eller extra tjänst eller med jämförlig kommunal
befattning, med mindre vederbörande myndighet därtill lämnat medgivande.
12
7 §.
Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag.
1 mom. För förening av ordinarie eller extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning
eller därmed jämförligt uppdrag i andra fall än i 6 § avses eller
med uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening
eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri,
handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren
eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte, fordras
särskilt tillstånd av vederbörande myndighet, så 1''ramt icke myndigheten
tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat uppdraget eller ock fråga är om
uppdrag såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken eller banken för internationell
betalningsutjämning.
Tillstånd, varom i detta moment är fråga, må beviljas endast för såvitt
innehavet av befattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt
för utövandet av den tjänst, varmed förening skulle ske. Tillstånd bör avse
viss tid.
2 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, att tjänsteman tillfälligtvis
icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig
omfattning.
3 mom. Justitieombudsman och militieombudsman må ej under sin ämbetstid
utöva tjänst, uppdrag eller befattning, som enligt vad därom är
föreskrivet icke må förenas med justitieråds- eller regeringsrådsämbete.
I fråga om förbud i andra fall för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare
av viss tjänst att åtaga sig visst uppdrag eller att utöva verksamhet,
som ej lämpligen bör förenas med hans tjänst, äger vederbörande myndighet
utfärda erforderliga föreskrifter.
8 §•
Vikariatsförordnanden m. m.
t mom. Då det prövas erforderligt att uppehålla ordinarie, extra ordinarie
eller extra tjänst med vikarie och därför anlitas innehavare av lönegradsplacerad
statlig tjänst, må tjänstemannen utan förändring av anställningen
meddelas vikariatsförordnande å tjänsten. Sådant förordnande må
kunna meddelas jämväl i det fall, att tjänstens innehavare för handläggning
av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande
av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis
från övriga honom åliggande tjänstegöromål.
Kan ordinarie eller extra ordinarie tjänst förutses komma att uppehållas
på förordnande med full tjänstgöring under minst sex månader i föijd,
skall, så framt icke delegerade för visst fall eller viss grupp av fall annorlunda
beslutit, vikariatslöneförordnande snarast möjligt meddelas å tjänsten.
Delegerade må jämväl eljest, då särskilda skäl därtill föranleda, medgiva
att vikariatslöneförordnande å tjänst av angivna slag må meddelas.
Vikariatslöneförordnande skall, om ej annat följer av beslut, som meddelats
av delegerade eller, efter delegerades bemyndigande, av vederbörande
myndighet, meddelas i den ordning, i förekommande fall efter kungörande
till ansökning, som är stadgad för tillsättande av den tjänst förordnandet
avser. Vikariatslöneförordnande må icke meddelas annan än den, som äger
13
behörighet för tjänst av det slag förordnandet avser och i övrigt är fullt
lämplig för förordnandet. Ifrågakommer till sådant förordnande annan än
den, som innehar lönegradsplacerad statlig tjänst, skall han i stället anställas
som extra tjänsteman med placering i lönegrad med samma ordningsnummer,
som gäller för den uppehållna tjänsten.
Tjänsteman må endast under förutsättning att det uppenbarligen är betingat
av statens intressen förordnas att uppehålla tjänst, som är lägre än
den han innehar eller å vikariatslöneförordnande uppehåller.
2 mom. Innehavare av lönegradsplacerad statlig tjänst må, där ej delegerade
annorlunda beslutit, kunna meddelas förordnande, vilket utan att
innebära vikariat å viss tjänst avser bestridande av göromål, som eljest
ankomma på tjänstemän i viss högre lönegrad. Beträffande sådant förordnande
att bestrida göromål skall vad i 1 mom. stadgas äga motsvarande
tillämpning.
9
Stationeringsort. Ortsgrupper.
Tjänstemans stationeringsort bestämmes av vederbörande myndighet
med iakttagande av de bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar för statsförvaltningen
i övrigt.
Beträffande fördelningen av orterna i riket å olika ortsgrupper skall
gälla vad härutinnan av Kungl. Maj :t fastställes för statsförvaltningen i
övrigt.
10 §.
Tjänstgöringsföreskrifter. Tjänstgöringstidens längd och fördelning.
1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som
meddelas i för vederbörande verk gällande reglementen, instruktioner, stadgar
eller andra bestämmelser.
Angående tjänstemans ställning vid arbetskonflikter gäller vad därom
må vara stadgat beträffande tjänstemän vid statsförvaltningen i övrigt.
2 mom. För extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman
gäller i fråga om tjänstgöringstidens längd vad som tillämpas för jämförlig
ordinarie tjänsteman. Extra ordinarie tjänsteman, aspirant eller extra tjänsteman
må dock kunna anställas för tjänstgöring, vid vilken tjänstgöringstiden
för dag eller längre tidsperiod räknat är avkortad sålunda, att den
motsvarar hälften eller större del av den, som tillämpas för jämförlig
ordinarie tjänsteman.
3 mom. Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring å sön- eller helgdag,
skall tjänsteman, om ej vederbörande myndighet av särskilda skäl annorlunda
bestämt, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan
dag.
11 §•
Tjänstemans skyldighet att uppehålla annan tjänst.
Tjänsteman är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt
högst tre månader av ett och samma kalenderår uppehålla högre tjänst vid
det verk han tillhör.
14
12 §.
Tjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.
Tjänsteman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad
därom särskilt stadgas.
13 §.
Ordinarie tjänstemans förflyttningsskyldighet m. m.
Innehavare av ordinarie tjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt eller
konstitutorial, är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller
annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, därest delegerade
på framställning av vederbörande myndighet så pröva lämpligt, till ordinarie
tjänst vid annat riksdagens verk. Tjänsteman, som nu sagts, är vidare
pliktig att, där så av organisatoriska skäl finnes påkallat, efter beslut
av riksdagen låta förflytta sig till civil tjänst inom statsförvaltningen i
övrigt eller till tjänstgöring hos bankaktiebolag, i vilket staten innehar mer
än hälften av aktiekapitalet.
14 §.
Ordinarie tjänstemans avgångsskyldighet.
Ordinarie tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten under förutsättningar,
som angivas i gällande tjänstepensionsreglemente.
15 §.
Icke-ordinarie tjänstemans entledigande.
1 mom. Entledigande av extra ordinarie tjänsteman eller aspirant skall
föregås av skriftlig uppsägning. Därvid skola iakttagas följande uppsägningstider:
beträffande
extra ordinarie tjänsteman minst tre månader, om uppsägning
sker från vederbörande myndighets sida, och minst en månad, om
uppsägning sker från tjänstemannens sida, samt
beträffande aspirant minst en månad, oavsett från vilken sida uppsägning
sker.
1 den mån särskilda förhållanden därtill föranleda, må dock myndigheten
kunna besluta, att viss eller vissa extra ordinarie tjänstemän, vilkas arbete
är av mera kvalificerad art, skola iakttaga längre uppsägningstid än ovan
sagts. Sådant beslut är icke gentemot tjänstemannen gällande, med mindre
denne före tjänstens tillträdande underrättats om den längre uppsägningstiden
samt uppgift om densamma intagits i tillsättningshandlingen.
2 mom. I fråga om extra tjänsteman må vederbörande myndighet kunna
besluta, att entledigande skall föregås av skriftlig uppsägning. Sådant beslut
är icke gentemot tjänstemannen gällande, med mindre denne före
tjänstens tillträdande underrättats om att skriftlig uppsägning skall iakttagas
samt uppgift härom intagits i tillsättningshandlingen. Uppsägningstiden
skall utgöra en månad, oavsett från vilken sida uppsägning sker,
eller den kortare tid, som angivits i tillsättningshandlingen.
15
3 mom. Vederbörande myndighet äger med tjänstemannen överenskomma
om ändring i vad som eljest må gälla angående uppsägning.
4 mom. Utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser om uppsägning
skall anställningen upphöra, då tjänsteman i fall, som nedan angivas,
övergår till annan statlig tjänst, nämligen
a) då extra ordinarie tjänsteman övergår till lika hög eller högre ordinarie
tjänst eller till högre extra ordinarie tjänst samt
b) då aspirant eller extra tjänsteman övergår till lika hög eller högre
ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller till högre aspirant- eller extra
tjänst.
Bestämmelserna angående uppsägning skola vidare icke gälla då anställningen
är tidsbegränsad eller fråga är om entledigande på grund av
tjänstefel.
Angående entledigande av extra ordinarie tjänsteman i samband med
pensionering stadgas i gällande tjänstepensionsreglemente.
16 §.
Lönenämnd.
För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en nämnd, lönenåmnden
för riksdagens verk.
Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av sju ledamöter, vilka jämte lika
antal suppleanter för dem tillsättas av bankoutskottet varje gång för en
tid av tre år. Bland de sålunda tillsatta förordnar bankoutskottet ordförande
och vice ordförande.
Instruktion för nämnden utfärdas av bankoutskottet.
17 §.
Delegerade för riksdagens verk.
1 mom. Delegerade för riksdagens verk utgöras av två av fullmäktige i
riksbanken och två av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka vederbörande
fullmäktige inom sig utse för ett år åt gången, samt ordföranden i styi’elsen
för riksdagsbiblioteket.
Gäller fråga, som enligt reglementet skall av delegerade avgöras, tjänsteman
vid justitieombudsmansexpeditionen eller militieombudsmansexpeditionen,
skall vederbörande ombudsman beredas tillfälle att deltaga i ärendets
avgörande.
Instruktion för delegerade utfärdas av bankoutskottet.
2 mom. Den, som icke åtnöjes med delegerades beslut, äger däri hos
bankoutskottet söka ändring genom besvär.
Missnöje med beslut skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos delegerade inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden erhållit
del av beslutet.
Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton
dagar ingivas till delegerade, vilka hava att så snart ske kan överlämna besvären
jämte eget utlåtande till bankoutskottet.
16
3 avd. Avlöningsbestämmelser.
1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.
18 §.
Tjänstemans rätt till avlöningsförmåner m. m.
1 mom. Innehavare av i 1 § 2 mom. a)—d) avsedd tjänst äger på grund
av sin anställning rätt till avlöningsförmåner under förutsättningar och
enligt grunder, som stadgas i detta reglemente och de särskilda bestämmelser,
" vilka meddelas på grund av föreskrift i reglementet eller eljest utfärdas
av delegerade, ävensom pensionsrätt i den mån så följer av gällande
tjänste- och familjepensionsbestämmelser.
Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits enligt beslut
av riksdagen, må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande
verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej för uppdrag eller arbete,
vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats
särskilda medel och den myndighet, varunder tjänstemannen lyder, finner
skäl medgiva särskild gottgörelse.
2 mom. Då tjänsteman i fall, som avses i 6 §, frånträder utövningen av
viss av honom innehavd tjänst på grund av att han samtidigt innehar annan
i reglementet avsedd tjänst, skall han, om ej delegerade annat medgiva,
allenast åtnjuta de med sistnämnda tjänst förenade avlöningsförmånerna.
3 mom. Under vikariatslöneförordnande skall tjänsteman avstå de med
den innehavda tjänsten förenade avlöningsförmånerna och i stället åtnjuta
de avlöningsförmåner, som tillkomma innehavare av sådan tjänst, som förordnandet
avser.
4 mom. Tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflgttats från
högre till lägre ordinarie tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas såsom
innehavare av den högre tjänsten.
19 §.
Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.
1 mom. Avlöningsförmåner, som avses i denna avdelning, utgöras av:
lön (2 kap.),
semester och semesterersättning (3 kap.),
vikariatsersättning och gottgörelse för övertidstjänstgöring in. m. (4
kap.),
särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvoden (5 kap.),
tjänstebostad och tjänstedräkt samt andra förmåner in natura (6 kap.),
sjukvård (7 kap.) samt
begravningshjälp m. m. (8 kap.).
2 mom. Tjänsteman, vilken innehar tjänst med lönegradsbeteckningen
Ca, Ce eller Cg och högst lönegradsnumret 22 eller med lönegradsbeteckningen
Cf och högst lönegradsnumret 20, må för utförande av visst arbete
kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för å tjänsten eljest
utgående kontanta avlöningsförmåner uppbära ersättning efter ackord eller
beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.
17
3 mom. På beslut av delegerade skall bero, om och i vad mån avdrag å
lönen skall ske för tjänsteman, som åtnjuter avlöning i beställning å reservstat
vid försvaret.
i mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension
eller årligt understöd, beror på beslut av delegerade, om och i vad mån
av sådan anledning avdrag å lönen skall ske. Vad sålunda stadgats äger
icke tillämpning i fråga om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.
2 kap. Lönen.
20 §.
Lönegradernas konstruktion.
1 mom. Lönegraderna med beteckningen Ca, Ce eller Cg omfatta de löneklasser,
som angivas i följande tabell.
Lönegrad med |
Omfattar löneklasserna |
Lönegrad med |
Omfattar löneklasserna |
||||||||||
beteckning |
nr |
a |
b |
C |
d |
å löne-plan nr |
beteckning |
nr |
a |
b |
C |
d |
å löne-plan nr |
nr |
nr |
||||||||||||
Ca, Ce, Cg |
i |
i |
2 |
3 |
4 |
i |
Ca, Ce, Cg |
20 |
20 |
21 |
22 |
23 |
i |
2 |
2 |
3 |
4 |
5 |
21 |
21 |
22 |
23 |
24 |
||||
3 |
3 |
4 |
5 |
6 |
22 |
22 |
23 |
24 |
25 |
||||
4 |
4 |
5 |
6 |
7 |
23 |
23 |
24 |
25 |
26 |
||||
5 |
5 |
6 |
7 |
8 |
24 |
24 |
25 |
26 |
27 |
||||
6 |
6 |
7 |
8 |
9 |
25 |
25 |
26 |
27 |
28 |
||||
7 |
7 |
8 |
9 |
10 |
26 |
26 |
27 |
28 |
29 |
||||
8 |
8 |
9 |
10 |
11 |
27 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
9 |
9 |
10 |
11 |
12 |
28 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
10 |
10 |
11 |
12 |
13 |
29 |
29 |
30 |
31 |
32 |
||||
11 |
11 |
12 |
13 |
14 |
30 |
30 |
31 |
32 |
33 |
||||
12 |
12 |
13 |
14 |
15 |
31 |
31 |
32 |
33 |
34 |
||||
13 |
13 |
14 |
15 |
16 |
32 |
32 |
33 |
34 |
35 |
||||
14 |
14 |
15 |
16 |
17 |
33 |
33 |
34 |
35 |
36 |
||||
15 |
15 |
16 |
17 |
18 |
34 |
34 |
35 |
36 |
37 |
||||
16 |
16 |
17 |
18 |
19 |
35 |
35 |
36 |
37 |
38 |
||||
17 |
17 |
18 |
19 |
20 |
36 |
36 |
37 |
38 |
39 |
||||
18 |
18 |
19 |
20 |
21 |
37 |
37 |
38 |
39 |
40 |
||||
19 |
19 |
20 |
21 |
22 |
Löneklasserna hava, alltefter sin ordning inom vederbörande lönegrad,
i tabellen åsatts beteckningen a, b, c eller d.
Inom varje lönegrad skall den högsta löneklassen anses omfatta fyra lönerum,
betecknade d4, d.„ d, och d4. Att tjänsteman hänföres till högre
lönerum än det lägsta medför icke, att han i sin tjänst erhåller högre
avlöning, men är av betydelse i vissa fall, då tjänstemannen tillträder annan
tjänst.
2 mom. Lönegrad med beteckningen Cf omfattar den löneklass å löncplan
nr 1, som har samma nummer som lönegraden.
Lönegrad med beteckningen Cp eller Cr omfattar den löneklass å löneplan
nr 2, som har samma nummer som lönegraden.
2—S1G932
18
21 §.
Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.
/ mom. Den, som tillträder tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser,
skall, i den mån ej annat följer av bestämmelserna i 22—24 §§, vid
tjänstetillträdet placeras i lönegradens lägsta löneklass och för varje tidsperiod,
som nedan sägs, uppflyttas en löneklass inom lönegraden eller, då
han uppnått dennas högsta löneklass, ett lönerum inom löneklassen, intill
dess fjärde lönerummet uppnåtts.
Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under
vilket tre år förflutit från tjänstetillträdet. Om från periodens början förekommit
mer än 120 dagar, vilka enligt av Kungl. Maj :t för statsförvaltningen
i övrigt meddelade bestämmelser icke må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning,
skall i stället gälla, att perioden utlöper vid utgången
av det kalenderkvartal, då från periodens början infallit 976 dagar, vilka
enligt samma bestämmelser må tillgodoräknas för sådan uppflyttning.
Andra tidsperioden och följande tidsperioder räknas på motsvarande
sätt, varje period från ingången av det kalenderkvartal från och med vilket
uppflyttning skett.
2 mom. Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga
om den, som tillträder vikariatslöneförordnande.
22 §.
Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst.
1 mom. Tjänstemans placering och uppflyttning i löneklass (lönerum)
sker med hänsyn till tidigare innehavd tjänst enligt vad i denna paragraf
sägs, därest han tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller Cg
och tidigare innehaft tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar,
dock att hänsyn icke må tagas till tjänst, efter vars frånträdande tjänstemannen
under en sammanhängande tid av tre år icke vid något tillfälle
innehaft lönegradsplacerad statlig tjänst, statlig anställning med avlöning
enligt kollektivavtal eller anställning, vilken enligt av Kungl. Maj:t för
statsförvaltningen i övrigt meddelade bestämmelser skall i förevarande hänseende
jämställas med tjänst eller anställning av angivet slag.
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas,
att vikariatslöneförordnande likställes med innehav av sådan tjänst, som
förordnandet avser, samt
att med tidigare tjänst avses jämväl tjänst, som bibehålies efter tillträdandet
av den nya tjänsten (vikariatslöneförordnandet).
2 mom. Tjänsteman skall placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum),
a) om den nya tjänsten är högre än den senast innehavda (befordran,
vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. m.): enligt den vid reglementet
såsom bilaga A fogade placeringstabellen med tillhörande anvisningar, tilllämpad
med utgångspunkt från den senast innehavda tjänsten,
b) om den nya tjänsten är lika hög som den senast innehavda (transport,
övergång från vikariatslöneförordnande till tjänst i samma lönegrad
m. m.): som om tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han
tillträdde den senast innehavda tjänsten, samt
19
c) om den nya tjänsten är lägre än den senast innehavda (övergång till
lägre tjänst frivilligt eller tvångsvis i annat fall än i 18 § 4 mom. avses,
upphörande av vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. in.): som om
tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den senast
innehavda tjänsten.
Har tjänsteman tidigare innehaft, i fall som avses under a) högre tjänst
än den senast innehavda och i fall som avses under c) lägre, lika hög eller
högre tjänst, skall tjänstemannen, om det är för honom förmånligare, placeras
och uppflyttas i löneklass (lönerum)
antingen enligt ovannämnda placeringstabell med tillhörande anvisningar,
tillämpad med utgångspunkt från den senast innehavda tjänst, som är
lägre än den nya, eller från dessförinnan innehavd tjänst, som är högre
än den förstnämnda men ändock lägre än den nya tjänsten,
eller som om tjänstemannen tillträtt den nya tjänsten redan då han först
tillträdde lika hög eller högre tjänst.
Där enligt ovan meddelade bestämmelser tjänsteman skall placeras och
uppflyttas som om han tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde
viss annan tjänst, skall, om de båda tjänsterna icke innehafts i en följd,
för löneklassuppflyttning tillgodoräknas den mellanliggande tiden, i den
mån tjänstemannen därunder innehaft lönegradsplacerad statlig tjänst, som
är lika hög som eller högre än den nya tjänsten, dock ej dagar, vilka icke
må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning.
23 §.
Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd anställning
enligt kollektivavtal.
Den, som tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller Cg eller
vikariatslöneförordnande å sådan tjänst, skall, om detta är för honom förmånligare
än en tillämpning av bestämmelserna i 21 eller 22 §, enligt vad
i denna paragraf sägs placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum) med
hänsyn till tidigare efter fyllda 18 år hos staten innehavd anställning med
avlöning enligt kollektivavtal;
dock att hänsyn icke må tagas till anställning, efter vars frånträdande
tjänstemannen under en sammanhängande tid av tre år icke vid något tillfälle
innehaft lönegradsplacerad statlig tjänst, statlig anställning med avlöning
enligt kollektivavtal eller anställning, vilken enligt av Kungl. Maj :t
för statsförvaltningen i övrigt meddelade bestämmelser skall i förevarande
hänseende jämställas med tjänst eller anställning av angivet slag.
Tjänstemannen placeras och uppflyttas enligt det av följande alternativ,
som är för honom förmånligast.
a) Tjänstemannen placeras i den löneklass, vari vid beräkning enligt av
Kungl. Maj :t för statsförvaltningen i övrigt meddelade bestämmelser lönen
närmast överstiger hans senaste kollektivavtalsavlöning, dock att placering
må ske högst i första lönerummet av lönegradens högsta löneklass.
b) Tjänstemannen placeras och uppflyttas i löneklass med tillgodoräknande
i följande omfattning av i första stycket avsedd sammanlagd anställningstid,
nämligen
vid tillträde av tjänst med högst lönegradsnumret 14: tid utöver 6 år,
dock högst (> år;
20
vid tillträde av tjänst med lönegradsnummer 15 eller 16: tid utöver 9 år,
dock högst 6 år; samt
vid tillträde av tjänst med lönegradsnumret 17: tid utöver 9 år, dock
högst 3 år.
Vid tillämpning av bestämmelserna under b) skall varje hel treårsperiod,
som tillgodoräknas, medföra uppflyttning en löneklass. Tid, som icke uppgår
till hel treårsperiod, skall anses vara förlagd omedelbart före tidpunkten
för den nya tjänstens tillträdande och oavkortad tillgodoräknas för löneklassuppflyttning
med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 21 §
1 mom. andra stycket.
24 §.
Löneklassplacering enligt särskilda beslut och bestämmelser.
Delegerade äga, om och i den mån så prövas skäligt, meddela beslut eller
utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller viss grupp av fall förmånligare
placering eller uppflyttning i löneklass (lönerum) inom lönegraden
må erhållas än som följer av bestämmelserna i 21—23 §§.
25 §.
Lön enligt högre löneklass än den, vari tjänsteman är placerad.
1 mom. För bibehållande vid tjänsten av den, som innehar tjänst i lönegrad
omfattande flera löneklasser, äga delegerade, där tjänstemannen är
särskilt kvalificerad för tjänsten och det anses påkallat av statens intresse,
medgiva, att tjänstemannen må åtnjuta lön enligt i löneplanen upptagen
högre löneklass, dock högst enligt den löneklass, vars nummer med två
enheter överstiger numret för högsta löneklassen inom lönegraden. Sådant
medgivande innebär icke ändring i tjänstemannens löneklassplacering.
2 mom. Tjänsteman, som på grund av något sitt förvållande förflyttats
från högre till lägre ordinarie tjänst, äger åtnjuta lön lägst enligt den löneklass
han tillhörde omedelbart före förflyttningen, ändå att han icke är
placerad i sagda löneklass.
26 §.
Lönebeloppet inom vederbörande löneklass.
1 mom. Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.
Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes tjänstemans lön efter den ortsgrupp,
till vilken hans stationeringsort blivit hänförd.
2 mom. För icke-ordinarie tjänsteman, som är anställd för avkortad
tjänstgöring, skall lönen minskas med så stor del, som svarar mot avkortningen.
21
Vid tillämpning härav skall iakttagas, att månadslön, som efter minskning
slutar på öretal, skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar
på 50 öre, till närmast högre krontal samt att daglön, som efter minskning
icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.
27 §.
Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.
t mom. Lönen utgår från och med den dag tjänsten enligt utnämningseller
annan tillsättningshandling tillträdes, till och med den dag tjänsten
frånträdes, med iakttagande av bestämmelserna i 18 och 19 §§.
Tjänsteman är skyldig att vidkännas löneavdrag i enlighet med bestämmelserna
i 2 och 3 mom. här nedan samt 28 §, i den mån ej annat beslutes
med stöd av viss i reglementet meddelad bestämmelse eller delegerade med
hänsyn till särskilda omständigheter finna skäl att för visst fall annorlunda
bestämma.
2 mom. Löneavdragen äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.
A-avdraget framgår av statens löneplansförordning. För icke-ordinarie
tjänsteman, som är anställd för tjänstgöring med avkortad tjänstgöringstid,
skall tillämpas ett i förhållande till månadslönens minskning reducerat
A-avdrag, i förekommande fall jämkat på sätt i 26 § 2 mom. andra
stycket stadgas i fråga om daglön.
B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.
C-avdraget är lika med lönen, i förekommande fall bestämd under iakttagande
av föreskrifterna i 26 § 2 mom.
Då tjänstledighet eller annat förhållande, som skall medföra löneavdrag,
föreligger under allenast del av dag (partiell tjänstledighet m. m.), tillämpas
det avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen.
3 mom. I fråga om löneavdrag vid tjänstledighet skall tjänsteman tillhöra
någon av följande tre avdragsgrupper, nämligen
grupp 1, vartill hänföras aspiranter och extra tjänstemän med mindre än
6 anställningsmånader,
grupp 2, vartill hänföras aspiranter och extra tjänstemän med minst 6
men mindre än 36 anställningsmånader, samt
grupp 3, vartill hänföras övriga tjänstemän.
Beträffande vad som härvid skall förstås med anställningsmånad skola
gälla de bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelar för statsförvaltningen i
övrigt.
28 §.
De fall då löneavdrag skall tillämpas.
I. Tjänstledighet: Tjänsteman äger åtnjuta lön under de förutsättningar
och i den omfattning, som framgå av efterföljande tabell, men skall i övrigt
vidkännas C-avdrag. För aspirant eller extra tjänsteman skola tillämpas
bestämmelserna för den avdragsgrupp tjänstemannen vid tjänstledighetens
början tillhör.
22
Tjänstledighetsorsak
1. Offentligt uppdrag.
a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen
eller kyrkomötet eller att vara riksdagens
revisor.
b) Uppdrag, där ersättning ej utgår eller
utgår allenast med visst belopp för
sammanträdes- eller förrättningsdag och
tjänstemannen icke medgivits rätt till
gottgörelse för de avlöningsförmåner han
under ledigheten avstått, i den mån ej
fråga är om uppdrag som avses under a).
2. Militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet
är å tjänstemannen tilllämpligt.
3. Militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet
icke är å tjänstemannen
tillämpligt.
a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgöres
det år den värnpliktige fyller 23
år eller därefter.
b) Frivillig befordrings- eller repetitionskurs
eller med sådan kurs jämställd
annan kurs eller övning, vilken erfordras
för vinnande eller bibehållande av viss
tjänstegrad såsom värnpliktigt befäl.
c) Tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare
i reserven, beställningshavare
å reservstat eller övergångsstat samt
officer i väg- och vattenbyggnadskåren.
Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs
för anställningshavare i reserven.
d) Hemvärnsövning, hemvärns- eller
driftvärnskurs eller sammanträde med
hemvärnets eller driftvärnets representations-
eller verkställande organ.
e) Tjänstgöring såsom eller utbildning
till lotta.
It. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen
eller av därmed jämförligt
allmänt intresse.
5. Iakttagelser, studier eller arbete av
betydelse för verket eller för tjänstemannens
kompetens för viss uppgift eller befattning
inom verket.
Löneförmån
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 3: Lön med A-avdrag.
Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj :t för
statsförvaltningen i övrigt meddelade bestämmelser.
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst
32 (lagar av ett och samma kalenderår.
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj :t för
statsförvaltningen i övrigt meddelade bestämmelser.
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst
14 dagar av ett och samma kalenderår.
Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj :t för
statsförvaltningen i övrigt meddelade bestämmelser.
Grupp 3: Oavkortad lön a) därest vederbörande
myndighet så förordnar med
hänsyn till att iakttagelserna, studierna
eller arbetet prövas på ett påtagligt sätt
kunna tjäna verkets intressen, b) beträffande
tjänsteman vid riksbanken eller
riksgäldskontoret vid studier i utlandet,
vilka i annat fall än under a) avses av
vederbörande myndighet prövas erforderliga
för den fackliga utbildningen, samt
c) då tjänstledighet erhållits för deltagande
på egen begäran i utbildningskurs
vid verket. I andra fall lön med B-avdrag
sammanlagt högst 120 dagar under loppet
av fem på varandra följande kalenderår,
dock högst 120 dagar av den tid,
under vilken tjänstemannen innehar
tjänst inom lönegrad med ett och samma
ordningsnummer.
23
Tjänstledighetsorsak
6. Sjukdom m. m.
a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,
föranledd av i tjänsten inträffad
händelse, som enligt allmän lag är att
hänföra till olycksfall i arbete, eller av
våld eller misshandel, för vilken tjänstemannen
blivit utsatt på grund av tjänsten.
I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom,
varom förmäles i gällande lag om försäkring
för vissa yrkessjukdomar eller 2)
smittsam sjukdom, som enligt gällande
epidemilag skall anmälas till vederbörande
myndighet. Under tjänstgöring å
utländsk ort ådragen svårare sjukdom,
som där uppträder epidemiskt men ej
alls eller allenast i sällsynta fall förekommer
inom Sverige.
Med tjänsten skall likställas annan
statlig anställning, sådan icke-statlig anställning,
vid vilken avlöning utgår enligt
av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,
samt uppdrag för statens räkning.
b) Sjukdom i andra fält än under a)
avses eller tvångsvis anordnad läkarundersökning.
c) Svag hälsas vårdande, då behovet av
ledighet härför är behörigen styrkt.
7. Havandeskap eller barnsbörd.
8. T jänstgöringsförbud till förekommande
av smittas spridning.
Löneförmån
Grupp 2: Oavkortad lön under högst
180 dagars ledighet av en och samma
tjänstledighetsorsak. Lön med B-avdrag i
övrigt, så framt ej vederbörande myndighet
på grund av särskilda förhållanden
finner anledning medgiva, att A-avdrag
skall tillämpas eller att avdrag icke skall
äga rum.
Grupp 3: Oavkortad lön.
Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 180
dagar av ett och samma kalenderår eller,
vid sjukdom som fortgår över årsskifte:
högst 180 dagar i en följd.
Grupp 3: Oavkortad lön under högst följande
antal dagar av ett och samma kalenderår:
25
dagar för tjänstemän tillhörande lönegraderna
Ca, Ce, Cf och Cg 1—14,
20 dagar för tjänstemän tillhörande lönegraderna
Ca, Ce, Cf och Cg 15—26 samt
10 dagar för tjänstemän tillhörande
övriga lönegrader.
Oavkortad lön må likväl icke utgå,
därest tjänstledigheten åtnjutes å tid, då
tjänstemannen på grund av föreskriften i
29 § 2 mom. c) andra stycket icke skulle
hava varit berättigad åtnjuta semester.
Lön med A-avdrag i övrigt.
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 120
dagar, dock ej för tid efter 120 :e dagen
från förlossningen.
Grupp 3: Lön med A-avdrag högst 120
dagar, dock ej för tid efter 120 :e dagen
från förlossningen.
Grupp 2: Oavkortad lön högst 180 dagar.
Lön med B-avdrag i övrigt, så framt ej
vederbörande myndighet på grund av
särskilda förhållanden finner anledning
medgiva, att A-avdrag skall tillämpas eller
att avdrag icke skall äga rum.
Grupp 3: Oavkortad lön.
24
Tjänstledighetsorsak |
Löneförmån |
9. Flyttning, för vilken ersättning för |
Grupp 3: Oavkortad lön högst 3 dagar. |
10. Uppdrag inom sådan personalsam-manslutning, som avser att tillvarataga |
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst |
11. Enskild angelägenhet av vikt. |
Grupp 3: Lön med B-avdrag högst 15 da-gar av ett och samma kalenderår. |
II. Arbete vid vederbörande verk kan icke beredas innehavare av aspiranttjänst
eller extra tjänst: Tjänstemannen skall, om han ej åtnjuter semester,
vidkännas C-avdrag.
III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: I fråga om avlöning till tjänsteman,
som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta
sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, gäller vad därom särskilt
stadgas.
Är tjänsteman avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss
sagts, kvarhållen av polismyndighet såsom misstänkt för brott eller häktad
för brott, eller undergår han frihetsstraff, är han skyldig vidkännas C-avdrag,
vederbörande myndighet likväl obetaget att, där så prövas skäligt,
låta honom uppbära viss del av lönen. Finnes avstängningen hava varit obefogad,
blir den kvarhållne ej häktad eller blir den kvarhållne eller häktade
frikänd, skall löneavdrag ej tillämpas och innehållen lön utbetalas.
IV. Tjänsteman avhåller sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet
eller kunna styrka giltigt förfall: Tjänstemannen skall vidkännas Cavdrag.
3 kap. Semester och semesterersättning.
29
Semester.
1 mom. Tjänsteman äger rätt att erhålla semester under det antal dagar
för helt år räknat (årssemester), som framgår av följande sammanställning.
Till och med |
Från och med |
|
Tjänstemän tillhörande |
det kalenderår, under vilket |
|
39 år |
40 år |
|
avdragsgrupp 1 eller 2.................................... |
20 dagar |
20 dagar |
avdragsgrupp 3: |
||
lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 1—14.................... |
20 » |
30 * |
lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 15—26 .................. |
25 » |
35 » |
övriga lönegrader ...................................... |
35 » |
45 * |
Semestern erhålles å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens
behöriga gång, under det löpande kalenderåret eller, om detta på grund av
25
tjänstgöringsförhållandena icke kunnat ske eller vederbörande myndighet i
annat fall finner skäl därtill lämna medgivande, under tiden 1 januari—
31 maj nästpåföljande år. Utan hinder av vad nu sagts må tjänsteman stationerad
å ort inom riket, där kallortstillägg utgår, av vederbörande myndighet
kunna medgivas att erhålla återstående semester under nästpåföljande
år i följd med semester för detta år.
Kassörer och andra tjänstemän, som hava sig anförtrodd kassavård, äro
pliktiga att begagna sig av semester, då sådant föreskrives av vederbörande
myndighet.
Till vissa icke-ordinarie tjänstemän kan utgå semesterersättning enligt
bestämmelserna i 30 §.
2 mom. Vid semesterns bestämmande skal! iakttagas följande.
a) Innehaves i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst under allenast
del av kalenderår, beräknas semestern i förhållande till tiden för tjänstinnehavet.
Uppkommer därvid brutet dagantal, sker avrundning till närmaste
hela dagantal. Uppgår den beräknade tiden till mindre än en halv
dag, föreligger icke rätt till semester. Såsom undantag från vad nu sagts
skall gälla, att tjänsteman, som avgår med rätt till ålders- eller förordnandepension,
äger åtnjuta den semester, som skulle tillkomma honom, om
han kvarstode i tjänst till kalenderårets utgång.
Äro olika årssemestrar tillämpliga för skilda delar av samma kalenderår,
beräknas semestern för varje del för sig, varefter den sammanlagda semestertiden
avrundas på nyss angivet sätt. Härvid skall hänsyn ej tagas till
anställningstid, för vilken semesterersättning utgått.
b) Har den, som tillträder i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst,
under samma kalenderår innehaft annan anställning hos staten eller ickestatlig
anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,
skall, om semestern i denna anställning beräknas för löpande kalenderår,
vad under a) stadgas äga motsvarande tillämpning.
Har tjänstemannen omedelbart före tjänstetillträdet innehaft sådan i
nästföregående stycke omförmäld anställning, i vilken semestern icke beräknas
för löpande kalenderår, äger tjänstemannen i den tillträdda tjänsten
erhålla i den tidigare anställningen intjänt men ej åtnjuten semester. Av
den semester, vartill tjänstemannen eljest är berättigad enligt bestämmelserna
i denna paragraf, må han åtnjuta högst det antal semesterdagar, varmed
årssemestern i den nya tjänsten befinnes överstiga den vid tjänstetillträdet
beräknade summan av intjänt men ej åtnjuten semester och tidigare
under kalenderåret åtnjuten semester. Med åtnjuten semester skall jämställas
semestertid, för vilken semesterersättning uppburits.
c ) Vidkännes tjänsteman C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet
för offentligt uppdrag, må semestern enligt av Kungl. Maj :t för
statsförvaltningen i övrigt meddelade bestämmelser minskas med så stor
del av årssemestern, som belöper på avdragstiden.
Har tjänsteman under innehav av anställning hos staten eller av ickestatlig
anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
— oavbrutet eller endast med kortare avbrott för tjänstgöring försöksvis
— under tiden 1 juli—31 december av annan anledning än tjänstledighet
för offentligt uppdrag vidkänts C-avdrag å lönen, åtnjutit tjänstledighet,
som avses i 28 S I, punkt (i b) eller c) eller punkt 11, eller åtnjutit
semester, må han ej, med mindre vederbörande myndighet finner skäl därtill
lämna medgivande, därefter erhålla semester förrän han minst DO dagar
26
tjänstgjort i anställning, som nvss nämnts, eller fullgjort uppdrag för
statens räkning. * 11 °
d) Om semester åtnjutits såväl före som efter dag eller dagar, som äro
tjänstefria, skall semestern anses hava omfattat jämväl den eller de mellanliggande
dagarna, i den mån ej annat följer av beslut eller bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj :t för statsförvaltningen i övrigt. Om semester
åtnjutits å del av dag, som i övrigt är tjänstefri till följd av partiell
tjänstledighet, skall semestern anses hava omfattat hela nämnda dag.
u
30
Semesterersättning.
Därest aspirant eller extra tjänsteman avgår ur statens tjänst eller avlider
innan han åtnjutit den semester, vartill han vid avgången eller dödsfallet
var berättigad enligt bestämmelserna i 29 §, äger tjänstemannen eller,
om han avlidit, hans dödsbo erhålla semesterersättning. Semesterersättningen
skall motsvara den lön, som tjänstemannen skulle hava erhållit
under förlängd anställning det antal dagar, som den återstående semestern
omfattar.
4 kap. Vikariatsersättning och gottgörelse för övertid stjänstgöring m. m.
31 §.
V ikariatsersättning.
1 inom. Då på grund av förordnande tjänsteman uppehåller högre ordinarie,
extra ordinarie eller extra tjänst eller bestrider göromål, som eljest
ankomma på tjänstemän i viss högre lönegrad, äger han, där ej fråga är
om vikariatslöneförordnande, åtnjuta vikariatsersättning.
Härvid skall iakttagas,
att innehavare av aspiranttjänst behandlas som om han vore innehavare
av sådan ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första
befordringstjänst från aspiranttjänsten, samt
att innehavare av sådan extra tjänst, som enligt vederbörande myndighets
beprövande motsvarar ordinarie eller extra ordinarie tjänst men är placerad
i lönegrad med lägre ordningsnummer än denna, behandlas som om
han i stället innehade en motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst.
2 mom. Vikariatsersättningen utgår enligt särskilda av Kungl. Maj:t med
stöd av riksdagens beslut utfärdade, såsom bilaga till statens "löneplansförordning
fogade tabeller med tillhörande anvisningar. I fall, som ej avses i
tabellerna, bestämmes vikariatsersättningen av vederbörande myndighet.
Då förordnande undantagsvis meddelas att under del av dag uppehålla
annan tjänst, skall vikariatsersättningen minskas i förhållande till nedsättningen
av tjänstgöringstiden på den uppehållna tjänsten.
Vid vikariatsförordnande eller förordnande att bestrida göromål, som eljest
ankomma på tjänstemän i viss högre lönegrad, skall, då så med hänsyn
till göromålens art och omfattning finnes skäligt, vikariatsersättningen bestämmas
till lägre belopp än som eljest skolat utgå.
27
32 §.
Gottgörelse för övertidstjänstgöring m. m.
1 mom. Där innehavare av tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce, Cf
eller Cg undantagsvis måste anlitas för övertidstjänstgöring, må tjänstemannen
kunna för sagda tjänstgöring erhålla gottgörelse i enlighet med
bestämmelserna här nedan samt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t
meddelar för statsförvaltningen i övrigt. Sådan gottgörelse må dock icke,
med mindre delegerade därtill lämna medgivande, tillkomma den, som
innehar eller å förordnande uppehåller tjänst i högre lönegrad än den 22:a,
eller aspirant tillhörande högre lönegrad än den 20 :e. Såsom förutsättning
för gottgörelse skall vidare, där ej särskilda skäl till annat föranleda, gälla,
att tjänsten enligt vederbörande myndighets beprövande avser arbete av
sådant slag, att behovet och varaktigheten av övertidstjänstgöring kunna
kontrolleras, och att tjänstemannen icke inom arbetsområdet utövar mera
självständigt befäl.
Med övertidstjänstgöring förstås tjänstgöring utöver den, som av vederbörande
myndighet fastställts såsom normal för den tjänst eller det slag av
tjänstgöring, varom fråga är. Vad angår tjänsteman, som anställts för avkortad
tjänstgöring, förstås med övertidstjänstgöring vad som överskjuter
full tjänstgöring. Såsom övertidstjänstgöring anses icke tjänstgöring, vars
fullgörande icke påkallats eller godkänts av vederbörande myndighet.
Med arbete å kvalificerad övertid förstås övertidstjänstgöring å natt, varmed
här avses tiden mellan klockan 22 och 6, å sön- eller helgdag, påskafton,
midsommarafton eller julafton eller å tid, som infaller mellan klockan
18 och 22 å dag före sön- eller helgdag. Med arbete å enkel övertid
förstås övertidstjänstgöring å annan tid än nu sagts.
2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring skall, i den mån så kan ske,
utgå i form av ledighet från annan tjänstgöring. Tiden för sådan kompensationsledighet
skall motsvara en och en halv gånger den tid övertidst jänstgöringen
omfattat. Kompensationsledighet för arbete, som utförts å kvalificerad"
övertid, skall likväl, om den beredes å annan tid än sådan, å vilken
övertidstjänstgöring anses utgöra arbete å kvalificerad övertid, omfatta
dubbelt så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen fullgjorts.
3 mom. I den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring icke kan
i enlighet med vad i 2 mom. sägs beredas genom ledighet, äger tjänstemannen
för densamma åtnjuta övertidsersättning.
Övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete
å kvalificerad övertid framgår av statens löneplansförordning. För tjänsteman
skall, där ej annat bestämmes av vederbörande myndighet, tillämpas
den övertidsersättning, som gäller för den löneklass och ortsgrupp, efter
vilken han åtnjuter lön. För övertidsarbete, som utförts å högre tjänst,
utan att tjänstemannen i denna tjänst åtnjutit vikariatslön, skall dock övertidsersättningen
utgå med belopp, som gäller för löneklassen närmast över
den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, eller för den högre löneklass,
som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna tjänstens lönegrad. För
övertidsarbete, som frivilligt utförts å lägre tjänst, må övertidsersättningen
icke utgå med högre belopp än som gäller för högsta löneklassen i den lägre
tjänstens lönegrad.
I intet fall må övertidsersättning utgå enligt högre löneklass än den 25:e.
28
4 mom. Där tjänsteman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, undantagsvis
måste anlitas för tjänstgöring jämväl å sådan dag eller del av
dag, under vilken han med hänsyn till den för honom gällande anställningen
eljest icke skolat tjänstgöra, äger han härför åtnjuta fgllnadslön.
Denna skall för hel dag vara lika med daglönen och för del av dag utgöras
av den därpå belöpande delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det
belopp, som skulle hava utgjort tjänstemannens daglön, om han varit anställd
för full tjänstgöring.
Vad i första stycket sagts skall gälla jämväl vid förordnande att uppehålla
annan tjänst, som är lika hög som eller högre än tjänstemannens egen
tjänst, så framt icke vikariatslön utgår.
o kap. Särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvoden.
33 §.
Särskilda ersättningar.
/ mom. Angående ersättning vid resa inom riket för förrättning i statens
ärenden gäller vad därom stadgas i allmänna resereglementet och i särskilda
av delegerade meddelade föreskrifter.
För tjänsteresa utom riket utgår ersättning enligt grunder, som fastställas
av vederbörande myndighet.
2 mom. Tjänsteman, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än
stationeringsorten eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å
sådan annan ort, äger, om i 1 mom. avsett fall ej föreligger, åtnjuta resekostnadsersättning
för av honom vid semesterns inträde eller upphörande
löretagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna. Företager
tjänstemannen inom riket resa mellan tjänstgöringsorten och annan ort än
stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för densamma, dock icke med
högre belopp än som motsvarar beräknad resekostnad för resa mellan tjänstgörings-
och stationeringsorterna. Här meddelade bestämmelser skola allenast
gälla beträffande resor i samband med semester omfattande minst sex
dagar i följd. Angående grunderna för resekostnadsersättnings beräknande
i här avsedda fall skall gälla, vad därom förordnats för statsförvaltningen
i övrigt.
Därest tjänsteman efter semesterns inträde men före utgången av densamma
återkallas till tjänstgöring, beror på prövning av vederbörande myndighet,
i vad mån ersättning av statsmedel må utgå för av tjänstemannen
företagen resa, som står i samband med semesterns avbrytande.
3 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten
äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de bestämmelser,
som gälla för statsförvaltningen i övrigt, dock icke i något fall till högre
belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet bestämda
traktamentsersättningen. Tjänsteman, för vilken fast stationeringsort ej
bestämts, må av vederbörande myndighet tilldelas tjänstgöringstraktamente
under högst 90 dagar efter förändring av tjänstgöringsort.
i mom. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad i enlighet
med de bestämmelser, som gälla för statsförvaltningen i övrigt.
5 mom. Direktören vid riksbankens pappersbruk äger uppbära representationsbidrag
med högst 2 000 kronor för år räknat, enligt grunder som
bestämmas av fullmäktige i riksbanken.
29
34 §.
Kallortstillägg.
1 mom. Till tjänsteman stationerad å sådan ort inom rikets nordliga delar,
där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna
i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,
utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillägg
med följande för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen
-
för |
kallortsklass |
i |
........... 96 |
kronor |
» |
» |
ii ........ |
........... 156 |
|
» |
in |
.......... 240 |
» |
|
IV |
........... 360 |
|||
» |
v ......... |
........... 540 |
» |
|
» |
» |
VI |
........... 720 |
» |
För tjänsteman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, skall tillämpas
ett i förhållande till avkortningen minskat kallortstillägg.
Kallortstillägg skall avstås för tid, då tjänstemannen vidkännes C-avdrag
å lönen.
2 mom. I fråga om de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters
fördelning å de olika kallortsklasserna skall tillämpas, vad härutinnan gäller
för statsförvaltningen i övrigt.
35
Tilläggsarvoden.
1 mom. Efter bestämmande av vederbörande fullmäktige må tilläggsarvode
utgå till vice riksbankschef, som ej är fullmäktig, med högst 7 000
kronor, till riksgäldsdirektör, som ej är fullmäktig, med högst 4 000 kronor
samt till direktörerna vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri
med högst 2 000 kronor, allt för år räknat.
2 mom. För tid, då till tilläggsarvode berättigad tjänsteman vidkännes
löneavdrag, skall, allt efter det fråga är om A-, B- eller C-avdrag, arvodet
minskas med en fjärdedel eller hälften eller helt avstås.
36
Ställföreträdararvoden.
1 mom. Bankokommissarie, som förordnas att vara ställföreträdande
sektionschef, må av fullmäktige i riksbanken tillerkännas ställföreträdartirvode
med högst 2 400 kronor för år.
2 mom. Till tjänsteman, som förordnas att vara riksgäldsdirektörens ersättare,
må efter bestämmande av fullmäktige i riksgäldskontoret utgå
ställföreträdararvode med högst 2 400 kronor för år.
Därest till ersättare förordnas fullmäktig, äger denne åtnjuta ersättning
med belopp, som fastställes av fullmäktige.
Hava fullmäktige vid förfall för riksgäldsdirektörens ersättare förordnat
annan alt fullgöra riksgäldsdirektören åvilande göromål (tillfällig ersät
-
30
tare), äga fullmäktige bestämma den särskilda ersättning, som i anledning
härav prövas böra utgå till den förordnade.
3 mom. Ställföreträdararvode skall avstås för tid, då vederbörande
tjänsteman vidkännes C-avdrag å lönen.
37 §.
Gratifikation eller belöning.
Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest medel
för sådant ändamål finnas anvisade.
6 kap. Tjänstebostad, tjänstedräkt och andra förmåner in natura.
38 §.
Tjänstebostad m. m.
1 mom. Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, som till beskaffenhet
och storlek överensstämmer med vad därom föreskrives i gällande hälsovårdsstadga
och i särskilda av vederbörande myndighet meddelade bestämmelser,
är han skyldig mottaga tjänstebostaden.
Skyldighet att mottaga av staten ägd eller disponerad tjänstebostad, för
vilken enligt vad nedan i denna paragraf sägs ersättning skall utgå, föreligger
likväl endast, om bostadens upplåtande är påkallat ur tjänstesynpunkt.
Tjänsteman, som är skyldig att mottaga honom anvisad tjänstebostad, är
ock skyldig att bebo densamma.
2 mom. Har åt tjänsteman anvisats av staten ägd eller disponerad
tjänstebostad, som han är skyldig mottaga, skall han för densamma månadsvis
i efterskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom
kontant inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till
avdraget (hyresavdrag).
Ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i
allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet
samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Vid
ersättningens bestämmande skola jämväl beaktas bostadens belägenhet och
dess karaktär av tjänstebostad. I ersättningen skall i förekommande fall
inbegripas gottgörelse för centraluppvärmning eller annan särskild förmån,
som kan följa med bostaden. I övrigt skola vid ersättningens bestämmande
iakttagas de grunder, som tillämpas inom statsförvaltningen i övrigt.
Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan
vederbörande myndighet och tjänstemannen, skall frågan hänskjutas till
lönenämnden för riksdagens verk. Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits
till dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningen
blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet,
med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av lönenämnden
nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket.
Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.
31
Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla
tjänstemannen bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga
ersättning därför beräknad efter statens självkostnadspris.
Utan hinder av vad här ovan föreskrivits äger ordinarie portvakt hos
riksdagen åtnjuta fri tjänstebostad med värme och lyse.
3 mom. Det åligger innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit,
hans dödsbo att i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse
upplåta utrymme i tjänstebostaden för tjänstemannens vikarie eller
efterträdare.
4 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall, såvida annat icke avtalats, avträda tjänstebostaden å fardag, som infaller
näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfallet timat.
Avflyttning skall dock, om icke annorlunda överenskommes, ske,
a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas,
inom skälig tid därefter, om ny tjänstebostad anvisats honom, men eljest å
den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom
om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,
b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste
fardag efter avgången samt
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.
5 mom. I fråga om tjänstebostads begagnande samt vård och underhåll
skola de särskilda föreskrifter gälla, som härutinnan meddelas av vederbörande
myndighet.
39
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
1 mom. I fråga om tjänstemans skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken samt att innehava övrig för tjänsten erforderlig
utrustning skall gälla vad vederbörande myndighet därutinnan bestämmer.
Närmare föreskrifter angående vad vid tillämpning av bestämmelserna i
denna paragraf skall förstås med tjänstedräkt, tjänstetecken och skyddsbeklädnad
meddelas av vederbörande myndighet.
2 mom. Till tjänsteman, som är pliktig att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild
skyddsbeklädnad, må genom vederbörande myndighets försorg utlämnas
för ändamålet erforderliga persedlar och materialier i enlighet med vad
här nedan närmare angives. Efter myndighetens beprövande må jämväl
andra persedlar och materialier, vilka anses lämpliga för tjänstemannens
personliga bruk i tjänsten, kunna genom myndighetens försorg utlämnas
till honom.
Utlämnandet sker
a) med äganderätt, därvid tjänstemannen har att erlägga ersättning enligt
3 inom.,
b) såsom län mot ersättning enligt vad i 4 mom. stadgas, då vederbörande
myndighet av särskilda skäl därtill lämnar medgivande, eller
c) såsom lån utan ersättning, då vederbörande myndighet prövar lämpligt
att på detta sätt utlämna tjänstetecken, skyddsbeklädnad eller sådan
klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjänsteman, som ej är
skyldig att innehava densamma.
32
3 mom. För persedlar och materialier, vilka utlämnas med äganderätt,
skola tillämpas av vederbörande myndighet fastställda normalpriser, beräknade
att motsvara myndighetens självkostnader för tillhandahållandet.
För i tjänstedräkt ingående uniformspersedlar eller materialier till sådana
persedlar må likväl ersättningen i följande fall bestämmas till lägre belopp
än som motsvarar normalpriset.
a) För obligatorisk uniformspersedel, som tjänsteman anskaffar i samband
med att han blir ålagd innehava persedeln, skall ersättningen motsvara
allenast en fjärdedel av normalpriset.
b) Vid anskaffning av obligatorisk uniformspersedel i annat fall än under
a) sägs skall under förutsättningar, som nedan angivas, vid ersättningens
bestämmande avdrag från normalpriset ske, i den mån så följer av bestämmelser
meddelade av delegerade. Sådant avdrag skall avvägas så, att
det kan anses motsvara den ökning av tjänstemannens utgifter för beklädnad,
som eljest skulle uppkomma till följd av användandet av uniform.
Avdraget må dock icke överstiga hälften av normalpriset.
För anskaffning fastställt avdrag må tillämpas, så framt från den närmast
föregående anskaffningen av motsvarande persedel förflutit minst så
lång tid som den, vilken av vederbörande myndighet bestämts såsom kortaste
normala brukningstid för persedeln under de tjänstgöringsförhållanden
eller för den personalgrupp, varom fråga är. Därest persedel på grund
av olyckshändelse, stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänsteman,
må han dock vid anskaffning av ersättningspersedel kunna erhålla
avdrag utan hinder av att kortare tid än nyss angivits förflutit från den närmast
föregående anskaffningen.
c) Har tjänsteman tillhandahållits uniformspersedel, som ej är obligatorisk,
eller materialier till sådan persedel, må tjänstemannen medgivas tillgodonjuta
avdrag i enlighet med vad ovan under b) sägs, därest det med
hänsyn till tjänstens art prövas ligga i statens intresse att underlätta persedelns
anskaffning.
Ersättning, som i detta moment avses, skall erläggas kontant vid persedlarnas
eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande
myndighet medgiver, att den må erläggas genom avdrag å tjänstemannens
avlöning under viss tid.
4 mom. Där persedlar eller materialier utlämnas såsom lån mot ersättning,
skall denna erläggas månadsvis i efterskott med belopp, som fastställts
av vederbörande myndighet. Ersättningen skall avvägas så, att den
motsvarar den besparing av tjänstemannens utgifter för beklädnad, som
kan anses uppkomma genom persedlarnas eller materialiernas tillhandahållande.
5 mom. Har tjänsteman, åt vilken tyg till uniformspersedel tillhandahållits
genom vederbörande myndighets försorg, själv ombesörjt persedelns
tillverkning, må han kunna erhålla kontant bidrag till täckande av styrkta
kostnader för tillverkningen. Bidraget må utgå med högst det belopp, vartill,
vid tillämpning av bestämmelserna i 3 inom., statens andel i tillverkningskostnaderna
— däri inbegripet, förutom sylön, kostnad för foder
och smärre tillbehör — skulle hava uppgått, om persedeln hade tillverkats
genom myndighetens försorg.
Då särskilda skäl därtill föreligga, äger vederbörande myndighet lämna
bidrag till styrkt kostnad för sådan anskaffning av tjänstedräkt, som helt
ombesörjts av vederbörande tjänsteman. Bidraget skall i sådant fall be
-
33
räknas med utgångspunkt från självkostnadspriset för av myndigheten tillhandahållen
tjänstedräkt.
6 mom. Tjänsteman, åt vilken tjänstetecken utlämnats mot ersättning,
må kunna få detsamma efter skälig brukningstid inlöst med ett belopp,
motsvarande hälften av den erlagda ersättningen.
40 §.
Vissa andra förmåner in natura.
Vid resa för förrättning i statens ärenden samt vid tjänstgöring, vid vilken
tjänstgöringstraktamente kan utgå, må fri förplägnad och fri inkvartering
kunna beredas tjänsteman. I sådant fall skall hänsyn till här avsedd förmån
tagas vid bedömande av i vad mån ersättning må utgå för resan eller tjänstgöringen.
7 kap. Sjukvård.
41 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård.
1 mom. Tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 27 § 3 mom. angivna
grupperna 2 och 3, erhåller på statens bekostnad vid sjukdom läkarvård
jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet
nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i
detta kapitel stadgas eller av delegerade för särskilt fall bestämmas.
Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller
även i andra fall, som avses i 28 § I, punkt 6a).
3 mom. Då tjänsteman av annan anledning än för offentligt uppdrag åtnjuter
tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet att därunder
vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter nämnda 14
dagar avstå från de förmåner, varom i detta kapitel förmäles; vederbörande
myndighet likväl obetaget att medgiva, att förmånerna må bibehållas för
en tid av högst tre månader.
4 mom. I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering
utomlands äger vederbörande myndighet bestämma.
42 §.
Verksläkare.
Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall,
där ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för
sådant ändamål anställda verksläkare. Instruktion för verksläkare utfärdas
av delegerade.
3—816932
34
43 §.
Läkarvård och läkarintyg.
1 mom. Tjänsteman, vilken avses i 41 §, är berättigad att kostnadsfritt
anlita verksläkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten
erfordras rörande tjänstemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande
av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras
av verksläkaren, skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas
av statsmedel.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning,
som nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman
uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren,
eller då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas.
I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan
av staten eller av kommun anställd läkare.
2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av
verksläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad
för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara
attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger
rum.
3 mom. Bestämmelserna i 1 mom. första stycket och 2 mom. skola äga
tillämpning jämväl å tjänsteman tillhörande den i 27 § 3 mom. angivna
gruppen 1.
44 §.
Specialistvård.
1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling
av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt
vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under
förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt
bestämmelserna i 43 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård
nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock
godkänt valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas på poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av
statsmedel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 41 § 1 mom. andra
stycket.
45 §.
Sjukhusvård.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verks
-
35
läkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 43 §
1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor
i övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal samt
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för salspatient vid dylikt
sjukhus fastställda avgiften.
Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn
till andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av
vad ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt
vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda
kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal.
Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade
tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag
av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet
enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande
taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter
prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke
med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan
högst skulle hava erlagts.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter
dyrare plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av
staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt
sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande
myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med
högre belopp än nu sagts.
46 §.
Läkemedel.
/ mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits
antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist eller
tandläkare, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 44 § hänvänt
sig.
2 mom. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av verksläkaren,
innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.
36
47 §.
Bad, massage m. m.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av
verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,
må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av
statsmedel.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,
som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,
bekostas av statsmedel.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
48 §.
Resor och sjuktransporter.
I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den
sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,
under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen
enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller
förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens
behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig
kostnad för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård
samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av
behandling, som avses i 47 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel,
varom förmäles i 47 § 2 mom.
Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.
8 kap. Begravningshjälp m. m.
49 §.
1 mom. Avlider tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 27 § 3 mom.
angivna grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,
vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av tjänsten,
skall dock, där tjänstemannens månadslön överstiger familjepensionen för
månad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.
För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena
under den månad, då dödsfallet inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd
av olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående
begravningshjälpen anses inbegripen.
2 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,
må, i förekommande fall utöver begravningshjälp, av statsmedel
bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten
eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande
kostnaderna för transport till stationeringsorten.
37
9 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.
50 §.
1 mom. I den män ej annat följer av vad i 2 och 3 inom. sägs eller av
särskilt av delegerade meddelat beslut, skall på nedan angivet sätt beräkning
och utbetalning varje kalendermånad för sig ske av det belopp, som
tillkommer tjänsteman på grund av de i reglementet innefattade eller med
stöd av detsamma meddelade bestämmelserna om
lön och löneavdrag,
vikariatsersättning och i 32 § 4 mom. avsedd fyllnadslön,
kallortstillägg samt
tilläggs- och ställföreträdararvoden.
Vid beräkningen iakttages
a) att tillämpning skall ske av månadslön, så framt icke tillämpning av
daglön påkallas till följd av att lönen avser allenast en del av månaden
eller för olika delar av månaden skall beräknas enligt olika löneklasser
eller ortsgrupper eller eljest enligt olika grunder eller skall utbetalas från
skilda tjänsteställen,
b) att beträffande C-avdrag vad under a) här ovan sagts skall äga motsvarande
tillämpning,
c) att beträffande sådan annan förmån än lönen, som år upptagen med
visst belopp för år räknat, vad under a) sagts skall äga motsvarande tilllämpning,
varvid förmånen skall anses belöpa med lika stort belopp å varje
kalendermånad och månadsbelopp med lika stor del å varje dag under månaden,
samt
d) att, om annan jämkningsföreskrift ej gäller, vad av månads- eller dagbelopp
överskjuter helt öretal bortfaller.
Utbetalningen av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den del
detsamma icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, sker tidigast
den tjugufemte dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Om
beloppet tillställes tjänstemannen genom postverket eller genom insättning
i bank, skall det av vederbörande myndighet utanordnas i så god tid, att
det kan beräknas vara för tjänstemannen tillgängligt senast den sista helgfria
dagen i månaden.
Då tjänstemans anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads
utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen
ske i samband med anställningens upphörande.
2 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må i 1 mom. avsedd utbetalning
grundas på preliminär beräkning, vid vilken hänsyn icke tages
till tjänstgöringsförhållandena under den löpande kalendermånaden eller
hänsyn allenast tages till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i månaden.
Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger
del, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan,
skall skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle i förstnämnda fall
utbetalas till tjänstemannen och i sistnämnda fall avdragas från det belopp,
som då eljest skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig
på preliminär beräkning, överstiger del, som skolat utgå vid tillämpning av
bestämmelserna i 1 inom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas från
tjänstemannen tillkommande lön, skall tjänstemannen vara skyldig alt återbetala
detsamma inom lid och i den ordning, som vederbörande myndighet
bestämmer.
38
3 mom. Efter vederbörande myndighets beslut må utbetalning vid tidigare
tidpunkt än i 1 mom. sägs kunna ske
a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löneförmånerna
uppburits för kortare tid än månad, till i detta reglemente avsedd
lönegradsplacerad tjänst samt
b) undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig
hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter
är av behovet synnerligen påkallad.
Utbetalning må avse högst det belopp, som kunnat utgå, om tjänstemannens
anställning upphört vid utbetalningstillfället.
4 mom. I fråga om ordningen för utbetalning av annan i reglementet
avsedd löneförmån än som avses i 1 mom. äger vederbörande myndighet
besluta efter vad som synes myndigheten lämpligast.
10 kap. Tjänstemans skyldighet att underkasta sig ändring i
avlöningsbestämmelsema.
51 §.
1 mom. Tjänsteman är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar
m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:
19 § 2 mom. angående ersättning efter ackord eller beting,
21—23 §§ angående placering och uppflyttning i löneklass och löneruin,
28 § I, punkt 3 angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsregleinentet
icke är å tjänstemannen tillämpligt,
28 § I, punkt 6 angående tjänstledighet för sjukdom in. in., i den mån
ändrade bestämmelser påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,
29 och 30 §§, såvitt angår tid då krigsavlöningsreglementet är å tjänstemannen
tillämpligt,
32 § angående gottgörelse för övertidstjänstgöring in. in.,
33—37 §§ angående särskilda ersättningar samt lönetillägg och tilläggsarvoden,
utom såvitt angår de i 34 § 1 och 2 mom. meddelade bestämmelserna
angående kallortstillägg,
38 § angående tjänstebostad m. in.,
39 § angående tjänstedräkt m. in. samt
41—48 §§ angående sjukvård.
2 mom. Tjänsteman är vidare skyldig underkasta sig minskning i eller
upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.
4 avd. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av
arvodesbefattning.
52 §.
För innehavare av i 1 § 2 mom. e) avsedd arvodesbefattning fastställas
avlöningsförmånerna av vederbörande myndighet, i den mån ej delegerade
härutinnan meddela beslut. Vid bestämmande av avlöningsförmåner för
39
här avsedda tjänstemän skall föreskrift meddelas angående semester och
semesterersättning.
Är tjänsteman, som i första stycket avses, berättigad att av statsmedel
uppbära tjänstepension eller årligt understöd eller lön för beställning å
reservstat vid försvaret, skall hänsyn härtill tagas vid avlöningens bestämmande,
i den mån icke pensionsförmånen utgöres av reservpension eller
däremot svarande engångsbelopp.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1948, från och med vilken dag
vad i tidigare gällande författning eller föreskrift finnes stridande mot
reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår tjänsteman, å
vilken reglementet erhåller tillämpning.
Bilaga A.
Anvisningar till placeringstabellen å omstående sida.
1. Löneklassplacering med utgångspunkt från en omedelbart före tjänstetillträdet
innehavd tjänst. För bestämmande av löneklassplaceringen uppsökes
i tabellen kombinationen av lönegradsnumret för den tidigare tjänsten
och numret å den löneklass (löneklass och lönerum), vari tjänstemannen
senast var placerad. Därefter undersökes, om den närmast undre raden
(i samma kolumn eller längre åt vänster) upptager den nya tjänstens lönegradsnummer.
Allteftersom så är fallet eller icke skall följande gälla:
a) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer återfinnes
å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt vänster),
placeras tjänstemannen i den löneklass (lönerum), som denna kombination
upptager. Var tjänstemannen i den tidigare tjänsten placerad i högsta löneklassens
fjärde lönerum, uppflyttas han i löneklass (lönerum) enligt bestämmelserna
i 21 §. I annat fall uppflyttas han första gången i löneklass
(lönerum) vid den samtidigt med eller efter tjänstetillträdet infallande tidpunkt,
då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle hava
vunnit uppflyttning; kan ytterligare uppflyttning i löneklass (lönerum)
komma i fråga, skola bestämmelserna i 21 § äga motsvarande tillämpning.
b) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer ej
återfinnes å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt
vänster), skola bestämmelserna i 21 § tillämpas.
2. Löneklassplacering med utgångspunkt från en tjänst, som icke innehafts
omedelbart före den mja tjänstens tillträdande. Tjänstemannen erhåller
den löneklassplacering och löneklassuppflyttning, som skulle hava tillkommit
honom enligt punkt 1, om han bibehållit den tidigare tjänsten intill
den nya tjänstens tillträdande med rätt att för uppflyttning i löneklass
(lönerum) tillgodoräkna den mellanliggande tiden, i den mån han därunder
innehaft lönegradsplacerad statlig tjänst, som är lika hög som eller högre
än den tidigare tjänsten, dock ej dagar, vilka icke må tillgodoräknas för
löneklassuppflyttning.
40
Placeringstabell.
Löneklassplacering i tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce eller Cg med
hänsyn till lägre tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar.
I tabellen angives i varje sifferkombination lönegradsnummer före samt löneklass- och
lönerumsnummer efter kolon.
Kolumn |
||||||
a |
b |
C |
di |
d2 |
d3 |
d4 |
1 : 1 |
||||||
2: 2 |
1 : 2 |
|||||
3: 3 |
2: 3 |
1 : 3 |
||||
4: 4 |
3: 4 |
2: 4 |
1: 4, |
|||
5: 5 |
4 : 5 |
3: 5 |
2: 5, |
1: 42 |
||
6: 6 |
5: 6 |
4: 6 |
3: 6, |
2: 52 |
1: 43 |
|
7: 7 |
6: 7 |
5: 7 |
4: 7, |
3: 62 |
2: 53 |
1: 4, |
8: 8 |
7: 8 |
6 : 8 |
5: 8t |
4: 72 |
3: 63 |
2: 54 |
9: 9 |
8: 9 |
7: 9 |
6: 9, |
5: 82 |
4: 73 |
3: 6, |
10 : 10 |
9 : 10 |
8 : 10 |
7 : 10, |
6: 92 |
5: 83 |
4: 74 |
11 :11 |
10 :11 |
9: 11 |
8 : 11, |
7 :102 |
6: 93 |
5: 8, |
12: 12 |
11 : 12 |
10 : 12 |
9 : 12, |
8 : 112 |
7 : 103 |
6: 9, |
13 : 13 |
12:13 |
11 : 13 |
10 : 13, |
9: 122 |
8 : 113 |
7 : 104 |
14 : 14 |
13 : 14 |
12 : 14 |
11 : 14, |
10: 132 |
9: 123 |
8 : 114 |
15:15 |
14 : 15 |
13 : 15 |
12 : 15, |
11 :142 |
10 : 133 |
9 : 124 |
16 : 16 |
15 : 16 |
14 : 16 |
13 : 16, |
12 : 152 |
11:14, |
10:13, |
17 : 17 |
16 : 17 |
15 : 17 |
14 : 17, |
13 : 16a |
12: 15, |
11 : 14, |
18 : 18 |
17 : 18 |
16 : 18 |
15:18, |
14 : 172 |
13 : 163 |
12:15, |
19 : 19 |
18 : 19 |
17 : 19 |
16 : 19, |
15 : 182 |
14 : 17, |
13 : 16, |
20:20 |
19 : 20 |
18 : 20 |
17 : 20, |
16 : 192 |
15 : 18, |
14: 17, |
21 :21 |
20 : 21 |
19 : 21 |
18 : 21, |
17 :202 |
16 : 19, |
15 : 18, |
22:22 |
21 : 22 |
20 : 22 |
19 : 22, |
18 : 212 |
17 : 20, |
16 : 19, |
23: 23 |
22 : 23 |
21 : 23 |
20 : 23, |
19 : 222 |
18:21, |
17 : 20, |
24:24 |
23 : 24 |
22: 24 |
21 : 24, |
20 : 232 |
19 : 22, |
18:21, |
25 : 25 |
24 : 25 |
23 : 25 |
22 : 25, |
21 : 242 |
20 : 23, |
19 : 22, |
26:26 |
25 : 26 |
24 : 26 |
23 : 26, |
22 : 252 |
21 : 24, |
20 : 23, |
27:27 |
26:27 |
25 : 27 |
24 : 27, |
23 : 262 |
22 : 253 |
21 : 24, |
28:28 |
27 : 28 |
26:28 |
25 :28, |
24 : 272 |
23 : 26, |
22 : 25, |
29 : 29 |
28 : 29 |
27 : 29 |
26 : 29, |
25 : 282 |
24 : 27, |
23 : 26, |
30:30 |
29:30 |
28 : 30 |
27 :30, |
26 : 292 |
25 : 283 |
24 : 27, |
31 : 31 |
30:31 |
29 :31 |
28:31, |
27 : 302 |
26 : 29, |
25 :28, |
32:32 |
31 :32 |
30 : 32 |
29 :32, |
28 : 312 |
27 : 30, |
26 : 29, |
33:33 |
32:33 |
31 : 33 |
30: 33, |
29 : 322 |
28 :313 |
27 :30, |
34:34 |
33:34 |
32:34 |
31 :34, |
30: 332 |
29 :323 |
28 : 31, |
35:35 |
34:35 |
33:35 |
32: 35, |
31 :342 |
30 :33, |
29:32, |
36:36 |
35:36 |
34:36 |
33 :36, |
32 :352 |
31: 34, |
30:33, |
37:37 |
36 : 37 |
35 :37 |
34 :37, |
33 : 362 |
32 : 35, |
31 :34, |
37:38 |
36 : 38 |
35 :38, |
34 :372 |
33 :36, |
32 :35, |
|
37 : 39 |
36 :39, |
35 : 382 |
34 :373 |
33:36, |
||
37 :40, |
36: 392 |
35 : 38, |
34 :37, |
|||
37 : 402 |
36 : 39, |
35 :38, |
||||
37 : 40, |
36 :39, |
|||||
37:40, |
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948
8X6932