Bankoutskottets utlåtande nr 49.
1
Nr 49.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om reglering av pensions
förhållandena för konstitutionsutskottets sekreterare
S. V. Holm.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena under nr 187 i första kammaren av herrar
Holmbäck och Andersson, Jones Erik, och den andra under nr 314 i andra
kammaren av herr Spångberg jämte två av kammarens övriga ledamöter,
har hemställts, »att riksdagen, i anslutning till vad i det föregående anförts,
ville besluta, att bestämmelserna i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för riksdagens verk angående förordnandepension till närmast jämförlig
befattningshavare i lönegrad Cp skola äga motsvarande tillämpning beträffande
konstitutionsutskottets sekreterare Sune Valdemar Holm».
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen I: 187.
Av handlingarna inhämtas, att Holm är född den 18 april 1902, att han
år 1921 avlade filosofie kandidatexamen och år 1923 juris kandidatexamen,
att han innehaft anställning hos konstitutionsutskottet såsom kanslist resp.
notarie år 1927, såsom notarie med sekreterargöromål åren 1928—1930 och
såsom sekreterare alltsedan år 1931, att han alltsedan år 1932 är sekreterare
hos riksdagens interparlamentariska grupp samt att han biträtt vid
vissa sakkunnigutredningar.
över förevarande motioner har utskottet inhämtat yttrande från riksdagens
kanslideputerade, vilka anfört:
I motionerna erinras om, att konstitutionsutskottets ordförande och vice
ordförande herrar Hallén och Jones Erik Andersson i en den 7 juni 1946
till bankoutskottet avlåten skrivelse gjorde framställning om åtgärder för
beredande av pensionsrätt åt Holm. Vad till stöd härför anfördes i skrivelsen
finnes återgivet i motionen I: 187, vartill kanslideputerade sålunda
kunna hänvisa. På anmodan av herrar talmän avgåvo kanslideputerade ett
i motionen jämväl återgivet yttrande av innebörd att den då gjorda framställningen
icke borde bifallas. Jämväl herrar talmän funno i skrivelse
till bankoutskottet framställningen icke böra föranleda någon åtgärd.
Bankoutskottet tillkännagav härefter i skrivelse till konstitutionsutskottets
presidium, att utskottet i anslutning till kanslideputerades och herrar talmäns
ställningstagande icke funnit skäl att för det dåvarande tillstyrka någon
åtgärd i framställningens syfte.
I avseende å de skäl, som i de nu väckta motionerna åberopats, få kanslideputerade
hänvisa till motionen 1: 187.
Bihang till riksdagens protokoll J048. 8 samt. Nr 49.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 49.
Motionärerna yrka nu, att riksdagen ville besluta att bestämmelserna i
1947 års tjänstepensionsreglemente för riksdagens verk angående förordnandepension
till närmast jämförlig befattningshavare i lönegrad Cp skola
äga motsvarande tillämpning beträffande Holm. Denna framställning innebär
sålunda i sak en upprepning av den som för två år sedan gjordes av
konstitutionsutskottets presidium. Kanslideputerade kunna därför för sin
del hänföra sig till vad kanslideputerade då anförde. Att sedan dess några
ändrade förhållanden inträtt, som skulle kunna föranleda frågans återupptagande,
framgår i vart fall ej av hittills förebragt utredning. Motionärerna
ha emellertid utgått från att bankoutskottets uttalande år 1946 icke torde
kunna uppfattas som ett rent avslag på den då gjorda framställningen om
reglering i förväg av Holms framtida pensionsförhållanden utan endast
vore ett beslut om uppskov under en relativt begränsad tidrymd med frågans
lösning i avvaktan på ett ordnande av riksdagsvaktmästarnas anställnings-
och pensionsförhållanden, varför — sedan sistnämnda spörsmål vunnit
sin lösning vid slutet av föregående års riksdag — tidpunkten nu vore
inne för omprövning av frågan om åtgärder för beredande av pensionsrätt
åt Holm. Kanslideputerade kunna näppeligen instämma ens i detta betraktelsesätt.
Däremot kunde möjligen visst samband sökas mellan denna fråga och
den vid nu innevarande riksdag alltjämt oavgjorda frågan om pensionering
av vissa äldre riksdagsvaktmästare. Kanslideputerade ha ur principiella
synpunkter intet att erinra mot frågans upptagande vid en utredning, som
bankoutskottet möjligen kan finna böra anställas i sådant sammanhang.
Endast under förutsättning att av en sådan utredning tilläventyrs framgår,
att hittills följd praxis beträffande pensionering av hos riksdagen anställd
personal icke tillfredsställer rimliga krav på en tryggad ålderdom för vederbörande,
komma i motionerna berörda frågor om avvägning av Holms
tjänsteställning, pensionsunderlag och familjepension till bedömande. I
denna del sakna kanslideputerade därför anledning att för det närvarande
uttala sig över motionerna.
Motionärerna ha ansett ett beslut i denna sak svårligen kunna åberopas
som prejudikat i något annat fall förr än tidigast efter några tiotal år.
Kanslideputerade kunna emellertid icke underlåta att framhålla, att utöver
Holm ett antal tjänstemän finnes hos riksdagen anställda, vilka icke synas
inneha tjänst, med vilken pensionsrätt är förenad. För dessas vidkommande
torde sålunda riksdagens ståndpunktstagande i anledning av motionen
I: 187 medföra konsekvenser.
Utskottet. Såsom i motionerna erinras, har frågan om beredande av pensionsrätt
åt Holm vid ett tidigare tillfälle bragts under bankoutskottets
prövning genom en av ordföranden och vice ordföranden i konstitutionsutskottet
hos bankoutskottet vid 1946 års riksdag (höstsessionen) gjord
framställning i ämnet. Efter hörande av kanslideputerade — vilka efter
hänvisning till den då ännu olösta frågan om riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden
ansågo spörsmålet om Holms framtida pensionerande
icke vara av den brådskande natur att ärendet behövde upptagas
under nämnda riksdag — samt av kamrarnas talmän, vilka instämde i vad
kanslideputerade anfört, tillkännagav bankoutskottet i skrivelse till kon
-
Bankoutskottets utlåtande nr 49.
3
stitutionsutskottets ordförande och vice ordförande sin anslutning till vad
kanslideputerade anfört, varför utskottet icke fann skäl att för det dåvarande
tillstyrka någon åtgärd i den gjorda framställningens syfte.
När nu Holms pensionsfråga motionsvägen dragits under riksdagens
prövning, har frågan såtillvida kommit i ett nytt läge, att de yngre riksdagsvaktmästarna
fått sina anställnings- och pensionsförhållanden reglerade
genom beslut av 1947 års riksdag, i det att denna personalgrupp omvandlats
till helårsanställda extra ordinarie tjänstemän. För de äldre vaktmästarna
ha enligt beslut av innevarande riksdag fastställts vissa grunder
i fråga om pensioneringen, varvid fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigats
besluta om pension i varje särskilt fall.
Med hänsyn till den långvariga anställning hos konstitutionsutskottet,
som Holm redan innehaft och ytterligare kan beräknas komma att inneha,
lärer man kunna utgå från att Holm, därest han icke tillträder pensionsberättigande
allmän tjänst, vid inträffande avgång ur riksdagens tjänst vid
en levnadsålder, motsvarande normal pensionsålder, kommer att få sig tillerkänd
riksdagspension på sätt tidigare i liknande fall förekommit (jfr
bankoutsk. uti. nr 19/1937 angående pension åt andra kammarens sekreterare
Per A. Cronvall).
Det yrkande, som innefattas i de väckta motionerna, har emellertid en
vidsträcktare innebörd och avser att åt Holm redan nu skapa garantier för
erhållande av viss till beloppet bestämd pension vid framdeles inträffande
avgång ur tjänst. Härvid skulle Holm anses hänförlig till gruppen förordnandetjänstemän
(Cp), vilket skulle innebära, att han vid avgången bleve
berättigad till genast börjande pension, oavsett då uppnådd levnadsålder.
Den sålunda väckta frågan är av så särpräglad natur, att den undandrager
sig bedömande med hänsyn till hittills tillämpad praxis beträffande pensionering
av riksdagstjänstemän. Motionärernas förslag måste därför i och
för sig ingiva betänksamhet. Över huvud taget synes det tveksamt, huruvida
förutsättningar kunna anses vara för handen att beträffande den
tjänst, varom här är fråga — vars innehavare anställes för en riksdag i
sänder och alltså endast för de! av kalenderår — konstruera en pensionsrätt
i likhet med den som gäller för statliga förordnandetjänstemän, vilka
i regel förordnas för sex år, undantagsvis för tre år. Utskottet kan därför
ej förorda, att riksdagen nu skulle binda sig för en förhandsutfästelse om
pension av den innebörd, som motionärerna tänkt sig.
Emellertid må icke förbises — vilket också framhållits i motionerna —
att det kan framstå som önskvärt, att konstitutionsutskottet vid valet av
sekreterare icke är bundet av personliga hänsyn, vilket kan bli fallet så
länge Holms pensionsfråga är svävande. Under sådana förhållanden och
med beaktande av alt Holm, som ägnat huvuddelen av sina krafter åt riksdagen,
icke innehar någon annan pensionsberättigande tjänst, tala skäl för
alt pensionsfrågan nu bringas till en positiv lösning. En dylik lösning sy
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 4.9.
nes utskottet böra sökas i den formen, att Holm tillförsäkras pensionsrätt
på grund av sin anställning hos konstitutionsutskottet enligt i princip de
grunder, som enligt 1947 års tjänstepensionsreglemente för riksdagens verk
gälla beträffande innehavare av befattningar tillsatta medelst fullmakt eller
konstitutorial, och vilka i stort sett godkänts för pensioneringen av äldre
riksdagsvaktmästare. Detta skulle innebära, att Holm berättigades åtnjuta
pension från uppnådd ålder av 65 år eller, i händelse av invaliditet eller
sjukdom, dessförinnan enligt reglementets bestämmelser. Vid avgång från
riksdagens tjänst före 65 års ålder av annan anledning än invaliditet eller
sjukdom skulle Holm erhålla rätt till tjänstelivränta, som beräknas efter
antalet tjänstår och utgår fr. o. in. nämnda ålder. Om Holm nödgas avgå
från sin befattning i konstitutionsutskottet före nämnda ålder och icke
kan erhålla annan i pensionshänseende ungefär likvärdig tjänst hos riksdagen
eller annorstädes, bör han av riksdagen beredas en genast börjande
livränta med skäligt belopp.
I pensionshänseende torde Holm skäligen böra likställas med befattningshavare
i lönegraden Ca 33 (byråchef m. fl.), vilket innebär, att pensionen
skulle, vid minst 30 fulla tjänstår, bli 10 920 kronor och vid lägre antal
tjänstår reduceras i proportion till det felande antalet. I fråga om tjänstårsberäkningen
synes i analogi med vad som medgivits beträffande riksdagsvaktmästarna
(jfr bankoutsk. uti. 57/1947 s. 6) böra gälla, att Holm
berättigas tillgodoräkna all effektiv tjänstgöringstid hos riksdagen ökad
med 25 procent, med iakttagande härvid att antalet under ett och samma
kalenderår tillgodoräknade tjänstgöringsdagar icke må överstiga 365. Enligt
de principer, som plägat tillämpas vid beviljande av s. k. riksdagspensioner,
synes Holm böra få vidkännas en reduktion av pensions- resp. livräntebeloppet
med 10 procent med hänsyn till att han icke erlagt några
pensionsavgifter.
Beträffande frågan om familjepension resp. familjelivränta åt Holms
efterlevande synes denna, med utgångspunkt från pensionsunderlaget i
lönegraden Ca 33, böra ordnas i anslutning till de grunder, som gälla enligt
familjepensionsreglementet för riksdagens verk, dock med iakttagande av
ovan angivna regler för tjänstår sberäkning och reduktion med hänsyn till
ej erlagda pensionsavgifter.
Det bör ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret att i sådana fall,
då pensionsreglementena skola tillämpas på Holm eller hans efterlevande,
pröva och avgöra fråga om beviljande av pension eller livränta.
Ett beslut av ovan angiven innebörd torde näppeligen behöva medföra
några direkta konsekvenser beträffande pensioneringen av med Holm likställda
tjänstemän hos riksdagen (kammar- och utskottssekreterare), enär
dessa samtliga redan ha pensionsrätt på grund av anställning i statlig fullmakts-
eller konstitutorialtjänst. Beträffande övriga tjänstemän hos riksdagen,
för vilka riksdagspension kan ifrågakomma, föreligga ej såsom be
-
Bankoutskottets utlåtande nr 49.
5
träffande Holm några särskilda skäl för att pensionsfrågan upptages på
förhand, utan torde densamma böra liksom hittills prövas i varje särskilt
fall i samband med avgång ur tjänst.
På grund av det anförda hemställes,
1) att riksdagen måtte besluta reglera pensionsförhållandena
för konstitutionsutskottets sekreterare Sune Valdemar
Holm i överensstämmelse med ovan angivna grunder; samt
2) att förevarande motioner I: 187 och II: 314 måtte anses
besvarade genom vad utskottet ovan under 1) hemställt.
Stockholm den 16 juni 1948.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik, Lundqvist, Petersson
i Karlskrona, Andersson i Tidaholm, Persson i Älvdalsåsen och Persson
i Vinslöv;
från andra kammaren: herrar Wiberg, Paulsen, von Seth, Fröderberg,
Sundberg, Nilsson i Landskrona, Persson i Norrby och fru Humla.