10

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Nr 54.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avskaffande av ortsavdragen.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, I: 181 av
herr Wahlund m. fl. och II: 362 av herr Hedlund i Rådom, har hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
ville låta utreda frågan om avskaffande av ortsavdragssystemet inom statsbeskattningen
och dettas ersättande med förenklade skatteregler».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 181.

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket
med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp
I omfattar orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste
levnadskostnaderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen
enligt de närmare föreskrifter, Konungen äger meddela, och gäller för en tid
av fem år i sänder. Jämlikt 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
bestämmes jämväl storleken av statligt ort savdrag med hänsyn till de ortsgrupper,
som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

I 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt stadgas vidare angående
statligt ortsavdrag bl. a. följande. Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, åtnjuter statligt
ortsavdrag med i ortsgrupp I 2 500 kronor, i ortsgrupp II 2 625 kronor,
i ortsgrupp III 2 750 kronor, i ortsgrupp IV 2 875 kronor och i ortsgrupp V
3 000 kronor. För ensamstående skattskyldig bestämmes det statliga ortsavdraget
på sätt framgår av en vid förordningen fogad tabell. Denna tabell
innebär, att ortsavdraget till en början utgör i ortsgrupp I 1 600 kronor, i
ortsgrupp II 1 700 kronor, i ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900
kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Vid taxerade inkomster överstigande,
från ortsgrupp I räknat, 2 600 — 2 700 — 2 800 — 2 900 — 3 000 kronor reduceras
ortsavdraget med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för 1 000
kronors ökning av den taxerade inkomsten. Reduktionen är därigenom avslutad
vid taxerade inkomster av, från ortsgrupp I räknat, 10 600 — 10 700
— 10 800 — 10 900 — 11 000 kronor. För taxerade inkomster överstigande
de nu nämnda åtnjuter således ensamstående skattskyldig icke något statligt
ortsavdrag.

I de föreliggande motionerna har framhållits bl. a., att det givetvis vore i
sin ordning att ortsavdragen för mycket låga inkomster åstadkomme skat -

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

11

tefrihet d. v. s. undantoge hela inkomsten från beskattning. Emellertid uppstode
besvärligheter, då ortsavdragen i inkomstgrupperna därovanför undantoge
en del av inkomsten från beskattning. Det hade visat sig matematiskt
omöjligt för avdragen att fylla den dubbla funktionen att åstadkomma dels
skattebefrielse för vissa medborgare och dels skatteavvägning för andra. Vid
1947 års skattereform hade ortsavdragen avskaffats vad anginge barnen.
Alla familjer inom samma ortsgrupp finge numera samma ortsavdrag och
samma skatt oberoende av barnantalet. Enligt motionärernas mening borde
ortsavdragen helt avskaffas. De representerade ett system, som definitivt
vittrat sönder. Reduktionen av ortsavdragen för ensamstående medförde vissa
inadvertenser i skattesystemet. Den väsentliga motiveringen för motionärernas
yrkande om ortsavdragssystemets avskaffande vore emellertid önskemålet
om en förenkling av beskattningsreglerna.

I motionerna har skisserats ett system, anpassat efter den nuvarande beskattningen
i mellersta dyrort. Motionärerna framhålla i anslutning härtill,
att då de ansåge att dyrortsgrupperingen inom beskattningen borde avskaffas,
en fråga som i detta sammanhang ej skulle diskuteras, hade en dylik
gradering ej verkställts. Emellertid påpekas vidare, att ett avskaffande av
ortsavdragen icke med nödvändighet behövde innebära ett avskaffande av
dyrortsgrupperingen. De i motionerna framlagda beskattningsreglerna hade
motionärerna begränsat till de lägre inkomsträjonger, där den stora massan
av skattebetalare befunne sig (taxerade inkomster ej överstigande 10 000
kronor). Beskattningen av högre inkomster kunde ske efter liknande regler.

Det system, som i motionerna skisserades, innebure följande: För ensamstående
skattskyldig uttoges av den taxerade inkomsten dels en fast skatt
av 7 procent dels ock en progressiv skatt med en procentsats, som motsvarade
en promille av den taxerade inkomsten, varefter ett fast avdrag av 170
kronor medgåves. För gift skattskyldig uttoges av den taxerade inkomsten
en fast skatt av 5 procent och en progressiv skatt med en procentsats, som
motsvarade 0,7 promille av den taxerade inkomsten, varefter ett fast avdrag
av 185 kronor medgåves.

I anslutning härtill framhålla motionärerna med anförande av visst siffermaterial,
avseende laxerade inkomster av högst 10 000 kronor, att överensstämmelsen
mellan resultatet av de skisserade reglerna och de nu för
ortsgrupp III utgående skatterna vore mycket god.

Utskottet. 1 de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om utredning angående avskaffande av ortsavdragssystemet
vid den statliga beskattningen och detta systems ersättande med
förenklade skatteregler.

Utskottet får erinra om att motioner i samma syfte väcktes vid 1947 års
riksdag i anledning av den då framlagda propositionen med förslag till omläggning
av den direkta statsbeskattningen. Samma års bevillningsutskott,
som avstyrkte sistnämnda motioner, anförde i sitt över propositionen avgivna
betänkande nr 50 att, då utskottet icke kunnat tillstyrka dyrortsgrupperingens
avskaffande varom yrkande framställts i vissa andra motioner, utskot -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr Öl.

tet ej heller kunde förorda hela ortsavdragssystemets avskaffande. Skulle
det emellertid framdeles visa sig möjligt att avskaffa dyrortsgrupperingen,
ansåge utskottet — utan att taga ställning till de av motionärerna anförda
synpunkterna — att vad i motionerna anförts borde tagas under närmare
övervägande. Vad utskottet sålunda yttrat godkändes av riksdagen.

Det väsentliga syftet med de nu ifrågavarande motionerna är enligt vad
motionärerna anfört att erhålla förenklade regler för den statliga skattens
beräknande. 1 motionerna skisseras ett system — vilket jämväl framlades
i de vid föregående års riksdag väckta motionerna — varigenom det med
orlsavdragen avsedda syftet skulle kunna uppnås med begagnande av vissa
regler för skattens beräkning, olika för ensamstående och för äkta makar.
Med dessa regler åsyftas att erhålla ett skattebelopp, som så nära som
möjligt motsvarar den enligt nu gällande skattesystem utgående skatten
vid en uttagning av 100 procent av grundbeloppet. De i motionerna i detta
hänseende gjorda beräkningarna gälla en skattskyldig, bosatt i kommun
tillhörande ortsgrupp III och med en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst
ej överstigande 10 000 kronor. Av motionerna framgår, att i de nu
nämnda fallen de i motionerna skisserade reglerna resultera i ett skattebelopp,
som tämligen väl överensstämmer med den enligt nuvarande skattesystem
utgående skatten. Motionärerna framhålla vidare, att ett avskaffande
av ortsavdragssyslemet ej med nödvändighet behöver innebära ett avskaffande
av dyrortsgrupperingen samt att beskattningen av högre inkomster
än de nu nämnda kan ske efter liknande regler.

I den föreliggande frågan bar utskottet samma uppfattning som 1947 års
bevillningsutskott. Oavsett de skäl, som kunna anföras för eller emot ortsavdragssystemet
i dess nuvarande utformning, anser sålunda utskottet att,
så länge dyrortsgrupperingen bibehålies i vårt skattesystem, ett avskaffande
av hela ortsavdragssystemet icke kan ifrågakomma. Att det skulle
vara tekniskt möjligt att med avseende å skattens beräkning utforma särskilda
regler för envar av de fem ortsgrupperna — likartade med de i motionerna
angivna reglerna — kan visserligen icke betvivlas. Det torde dock enligt
utskottets mening näppeligen kunna göras gällande, att härigenom skulle
vinnas en förenkling av skattesystemet. En omläggning av skattesystemet i
enlighet med de i motionerna skisserade riktlinjerna skulle, om dyrortsgrupperingen
bibehålies och ungefärligen samma skatt avses skola uttagas som
enligt nu gällande grunder, beträffande skattskyldiga med iaxerad inkomst
ej överstigande It) 000 kronor nödvändiggöra tio olika regler av den typ som
i motionerna avses, varav fem för ensamstående och fem för gifta skattskyldiga.
I fråga om skattskyldiga med taxerad inkomst överstigande 10 000
kronor torde erfordras på annat sätt utformade regler. De i motionerna skisserade
reglerna kunna nämligen, om ungefärligen samma skatt skall erhållas
som enligt nuvarande skattesystem, icke begagnas i sådana fall, då den
taxerade inkomsten mera avsevärt överstiger 10 000 kronor. Detta belyses
närmare i följande sammanställning, vari de enligt nuvarande grunder uträknade
skattebeloppen, vilka äro avjämnade till helt antal kronor, avse
skattskyldig, bosatt i kommun tillhörande ortsgrupp III.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

13

Till statlig
inkomstskatt
taxerad
inkomst

Statlig inkomstskatt för
ensamstående skattskyldig

Statlig inkomstskatt för
gift skattskyldig

enligt nu
gällande
grunder

enligt den
i motionerna
angivna regeln

enligt nu
gällande
grunder

enligt den
i motionerna
angivna regeln

2 000

20

10

_

_

3 000

126

130

25

28

4 000

266

270

127

127

5 000

427

430

240

240

6 000

617

610

365

367

7 000

815

810

510

508

8 000

1037

1030

670

663

9 000

1268

1270

835

832

10 000

1514

1530

1015

1015

15 000

2 910

3130

2100

2140

20 000

4 670

5 230

3 680

3 615

25 000

6 670

7 830

5 570

5 440

50 000

18170

28 330

16 795

19 815

100 000

45 170

106 830

43 657

74815

Att döma av de i sammanställningen återgivna skattebeloppen synes det
föga antagligt, att det beträffande taxerade inkomster överstigande 10 000
kronor skulle vara tillfyllest med en ny regel för skatteberäkningen. Sannolikt
måste för skilda inkomstlägen flera olika regler utformas.

Härtill kommer att vid ändrat skatteuttag, vilket nu sker genom en höjning
eller sänkning av den för varje år beslutade uttagningsprocenten, helt
nya regler för alla skattskyldiga måste utformas.

På grund härav kan utskottet icke tillstyrka de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 181 av herr Wahlund
m. fl. och II: 362 av herr Hedlund i Rådom angående avskaffande
av ortsavdragen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander,
Gustaf Elofsson, Wehtje*, Franzon*, Rosander, Widner* och Einar
Eriksson* samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Henriksson*, Falk*, Olson
i Göteborg, Sundström, Kristensson, Ohlsson i Kastlösa*, Vigelsbo*, Bladh
och Larsson i Luttra.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.