Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

1

Nr 46.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående frihet
från utskiftningsskatt vid upplösning av Bergslagernas
järnvägsaktiebolag m. fl. bolag.

I en den 2 april 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 197, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående frihet från utskiftningsskatt vid upplösning
av Bergslagernas järnvägsaktiebolag m. fl. bolag.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna i förordningen den 27 juni
1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags
tillgångar icke skola äga tillämpning vid upplösning av nedannämnda
bolag i samband med införlivning i statsbanenätet av de till trafikförvaltningen
Göteborg—Dalarne—Gävle hörande järnvägarna, nämligen
Bergslagernas järnvägsaktiebolag, Gävle—Dala järnvägsaktiebolag, Södra
Dalarnes järnvägsaktiebolag, Lödöse—Lilla Edets järnvägsaktiebolag, Kil—
Fryksdalens järnvägsaktiebolag, järnvägsaktiebolaget Dal—Västra Värmland
och Dalslands järnvägsaktiebolag ävensom G. D. G. biltrafiks aktiebolag,
Trafikaktiebolaget Haglund & Larsson, Aktiebolaget Göteborgs express
& transport, Aktiebolaget Samtrafik, Aktiebolaget Hast och Aktiebolaget
Fjorden.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, dä förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Sedan 1947 års riksdag (skriv, nr 309) anvisat ett investeringsanslag för
budgetåret 1947/48 av 80 315 000 kronor till förvärv av aktier i Bergslager 1

Bihanq till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 46.

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

nas med flera järnvägsaktiebolag (GDG-bolagen), hava de avsedda aktieförvärven
kommit till stånd. Kungl. Maj :t har därefter den 5 mars 1948 på
föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet beslutat avlåta
proposition till riksdagen (nr 191) med förslag dels att riksdagen måtte
bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för att de ifrågavarande
bolagen — jämte tillhörande dotterbolag, i den mån Kungl. Maj :t
så funne lämpligt — skulle träda i likvidation dels ock att riksdagen måtte
föreskriva att de berörda järnvägarna skulle från den 1 juli 1948 införlivas
med statens järnvägar.

Vid anmälan av nyssnämnda ärende framhöll chefen för kommunikationsdepartementet,
att i samband med att GDG-bolagen — eventuellt med
något undantag —- likviderades och deras egendom utskiftades skulle bolagen
enligt nu gällande bestämmelser i förekommande fall erlägga utskiftningsskatt.
Då likvidation av Västeråsbanan i motsvarande ordning skedde,
erlades utskiftningsskatten av statens järnvägar med anlitande av driftmedel.
I förevarande fall syntes av budgettekniska skäl driftmedlen icke
lämpligen böra användas för ändamålet. Chefen för finansdepartementet
komme därför senare i annat sammanhang att föreslå, att bolagen medgåves
befrielse från att erlägga sådan skatt. Vid bifall till detta förslag bortfölle
frågan, huru täckning skulle beredas för utskiftningsskatten, och chefen
för kommunikationsdepartementet ansåge sig därför ej ha anledning
att vidare beröra denna fråga.

I skrivelse den 17 oktober 1947 har järnvägsstyrelsen anfört, att i samband
med likvidationen GDG-bolagen skulle komma att påföras utskiftningsskatt,
vilken för samtliga GDG-bolag beräknades uppgå till 27 å 28
milj. kronor. Denna skatt skulle i huvudsak komma att drabba staten i
egenskap av ägare till huvudparten av aktierna i bolagen.

Styrelsen har vidare erinrat om att motsvarande förhållanden tidigare inträffat
i samband med införlivandet med statsbanenätet av vissa andra
järnvägar, varvid — enligt statsmakternas beslut — täckning av skatterna
skulle beredas av statens järnvägars driftsmedel. Med hänsyn till storleken
av den för GDG-bolagen beräknade utskiftningsskatten bleve förhållandet i
detta fall väsentligt annorlunda. Järnvägsstyrelsen kunde icke ställa i utsikt,
att de statsskatter, som normalt komme alt följa med avvecklingen av
GDG-bolagens verksamhet, skulle kunna bestridas med driftsmedel. Vidtoges
icke någon åtgärd, bleve styrelsen nödsakad hemställa om särskilt anslag
för skatternas täckning.

Sedan styrelsen anfört vissa principiella invändningar mot beviljandet av
sådant anslag ävensom framhållit, att här icke i egentlig mening vore tal
om någon utskiftning av bolagens tillgångar utan blott om en ombildning
av ett statsägt företag från en organisationsform till en annan, har styrelsen
ifrågasatt om icke det mest rationella vore att meddela befrielse från ifrågavarande
skatter.

Bevillningsutskottets betänkande nr i(i.

3

Chefen för finansdepartementet har i den föreliggande propositionen föreslagit
att — såsom i propositionen nr 191 till innevarande års riksdag
förutsatts — de ifrågavarande bolagen genom särskild lagstiftning befrias
från skyldighet att erlägga utskiftningsskatt. Rörande den av departementschefen
anförda motiveringen för delta förslag får utskottet hänvisa till propositionen
(s. 7—9).

Utskottet. I den föreliggande propositionen har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående
frihet från utskiftningsskatt vid upplösning av Bergslagernas järnvägsaktiebolag
in. fl. bolag. Såsom i propositionen framhållits har vid tidigare
tillfällen då järnvägsaktiebolag, vari staten förvärvat huvudparten av
aktierna, trätt i likvidation, utskiftningsskatten ansetts böra täckas av statens
järnvägars driftsmedel. Anledningen till att i nu förevarande fall i
stället föreslagits särskild lagstiftning, varigenom de ifrågavarande bolagen
skulle befrias från skyldighet att erlägga utskiftningsskatt, har angivits
vara den, att av budgettekniska skäl — utskiftningsskattens storlek och
det beräkneliga driftsresultatet av statens järnvägar — driftsmedlen icke
lämpligen borde användas för ändamålet. Utskottet finner icke anledning
till erinran mot att den föreliggande frågan löses på nu angivet sätt och tillstyrker
sålunda bifall till propositionen. Emellertid anser sig utskottet böra
i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på vissa frågor av mera principiell
natur.

Ur organisatorisk synpunkt innebär järnvägsförstatligandet att ett antal
mindre företag uppgå i den större organisationen, statens järnvägar. Samma
strävan att genom sammanslagning (fusion) uppnå koncentration av ekonomiska
företag i större enheter möter även inom det privata näringslivet.
Inom utskottet har nu den frågan väckts, huruvida icke skäl kunna anses
föreligga att, på enahanda sätt som i propositionen föreslagits skola gälla
vid sammanslagning av vissa statliga företag, medgiva befrielse från utskiftningsskatt
även vid fusion av privatägda aktiebolag, där alltså någon
utskiftning i egentlig mening icke förekommer.

Vid tillkomsten av 1927 års förordning om utskiftningsskatt framfördes
från vissa håll betänkligheter mot att den föreslagna skatten jämväl drabbade
sådana bolagsupplösningar, som innebure rekonstruktion eller fusion
med annat bolag, ehuru rationell grund för beskattning saknades i sådana
fall. Gentemot denna anmärkning framhöll departementschefen (prop. nr
134/1927 s. 13 o. 14), att det enligt hans åsikt icke kunde anses orättvist
att beskatta ett aktiebolags besparade vinstmedel jämväl då bolaget upplöstes
av den anledningen, alt bolagets rörelse uppginge i ett annat bolag. Departementschefen
ville dock medgiva, att det vore tänkbart, att utsikten att få
erlägga utskiftningsskatt skulle kunna i vissa fall avskräcka från bolagsfusioner,
vilka vore önskvärda ur såväl aktieägarnas som det allmännas
synpunkt. Enligt departementschefens mening torde det emellertid ej vara
möjligt alt fastställa andra regler för beskattning av upplösningar i sam -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

manhang med fusioner än de för upplösning i allmänhet gällande. Vidare
syntes de framförda anmärkningarna även av en annan orsak förlora i värde.
Med hänsyn till skattefriheten för moderbolag för från dotterbolag uppburen
aktieutdelning torde i fall av bolagsfusioner sådana dispositioner vidtagas,
att utskiftningsskatt i stort sett kunde undvikas. Slutligen ville departementschefen
framhålla, att den beskattning det här gällde vore så jämförelsevis
obetydlig (skattesatsen var ursprungligen 5 %), att verkligt betydelsefulla
bolagsfusioner knappast av densamma kunde röna någon nämnvärd
inverkan.

Frågan att från skatteplikt till utskiftningsskatt undantaga vad som vid
nedsättning av aktiekapital i eller upplösning av svenskt aktiebolag utskiftas
till annat sådant bolag har därefter vid olika tillfällen varit föremål för
uppmärksamhet. Såvitt utskottet har sig bekant berördes frågan senast i en
inom finansdepartementet upprättad, den 24 april 1940 dagtecknad promemoria,
vilken låg till grund för den av 1940 års riksdag beslutade höjningen
av utskiftningsskatten. Efter att ha understrukit svårigheten alt finna en
tillfredsställande lösning av förevarande spörsmål, anfördes i promemorian,
att frågan finge upptagas till fortsatt behandling vid en kommande översyn
av de skatter, som i skilda avseenden kompletterade skattesystemet, särskilt
utskiftnings- och ersättningsskatterna. I promemorian framhölls vidare, att
skälen för en utvidgning av friheten från s. k. kedjebeskattning för aktiebolag
till ifrågavarande område icke vore oomtvistliga (prop. nr 273/1940
s. 5 o. ff).

Utskottet har icke anledning att i detta sammanhang taga ställning
till frågan om utskiftningsskattens utformning vid bolagsfusioner. Emellertid
vill utskottet erinra om att hithörande spörsmål i viss mån torde
ha kommit i ett nytt läge efter tillkomsten av 1944 års aktiebolagslag, vilken
trätt i kraft den 1 januari i år. 1 den förut gällande aktiebolagslagen saknades
helt bestämmelser om fusion, varför en dylik kunde genomföras endast
med anlitande av allmänna civilrättsliga och aktiebolagsrättsliga regler
om överlåtelse, skuldövertagande, likvidation, ökning av aktiekapitalet
m. m. Då emellertid fusionsfrågorna i samband med den nutida utvecklingen
i riktning mot koncentration av ekonomiska företag i större enheter erhållit
alltmer ökad betydelse, ha vissa bestämmelser till underlättande av
fusion upptagits i den nya lagen (174—176 §§). Utskottet förutsätter, att
vid den allmänna översyn av utskiftningsskatteförordningen, som kan väntas
komma till stånd inom en nära framtid, även frågan om utskiftningsskatten
vid bolagsfusioner blir föremål för en förnyad undersökning. Därvid
synes särskilt böra utredas, huruvida den utveckling, som föranlett tillskapandet
av de nya reglerna om fusion i aktiebolagslagen, bör medföra en
uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt i sådana fall där det
icke är fråga om utskiftning i egentlig mening.

I detta sammanhang må jämväl erinras om att innevarande års riksdag
för en viss grupp av aktiebolag, nämligen försäkringsaktiebolagen, bemyndigat
Ivungl. Maj :t att, i fall då sådant bolag upplöses i anledning av att

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

5

dess försäkringsbestånd överlåtits till annat försäkringsbolag, vilket äger
samtliga aktier i förstnämnda bolag, efter särskild framställning medgiva
befrielse från skattskyldighet enligt förordningen om utskiftningsskatt. Rörande
denna fråga tillåter sig utskottet hänvisa till första lagutskottets utlåtande
nr 34/1948 s. 12—14.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 197, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående frihet från utskiftningsskatt
vid upplösning av Bergslagernas järnvägsaktiebolag
m. fl. bolag.

Stockholm den 20 maj 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Frans
Ericson, Heiiman, Wehtje, Ramberg, Näsgård, Widner och Petrén samt

från andra kammaren: herr Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö*, Björklund,
Hammarlund, Sandberg, Orgård, Falk, Karlsson i Grängesberg*, Karlsson
i Granebo* och Larsson i Luttra.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.