Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

1

Nr 38.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om tillämpning av skattespärr i fråga om preliminär
skatt.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 177 av herrar Carl Eric Ericsson och Mannerskantz samt
II: 366 av herr Ljungqvist har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn av gällande uppbördsförordning i
syfte att sätta in 80-procent-spärren redan på den preliminära beskattningen
och i samband därmed av lagstiftningen om denna spärr, så att förslag
därom kan framläggas för innevarande års riksdag.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 177.

Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste åren.
Sålunda antogos genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar särskilda
förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende
skatter, som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942 respektive
taxeringsåret 1943. Dessa förordningar utfärdades den 18 juli 1942 (nr 644)
och den 30 juni 1943 (nr 493). Den sistnämnda författningen utsträcktes
därefter genom särskilda förordningar att gälla även skatt, som påförts på
grund av 1944 och 1945 års taxeringar. För taxeringsåren 1946 och 1947
ansågs någon skattespärr icke erforderlig med hänsyn till den skatteeftergift,
som beslöts i samband med uppbördsreformens genomförande. Vid

1947 års riksdag antogos bestämmelser dels angående en spärr för skatt,
som påförts genom 1948 års taxering, och dels angående en spärr för skatt
på grund av 1949 och senare års taxeringar. Förordningar härom utfärdades
den 26 juli 1947 (nr 583 och 584). Anledningen till att taxeringsåret

1948 i detta hänseende måste behandlas särskilt var, att den vid 1947 års
riksdag beslutade omläggningen av statsbeskattningen skulle träda i kraft
först från och med 1949 års taxering. Med hänsyn till att det nya skattesystemet
förutsatte spärregler, vilka gingo längre i fråga om skattebegränsning
än de som tidigare gällt, ansågs det riktigast att i fråga om skatter
på grund av 1948 års taxering, alltjämt tillämpa regler motsvarande dem
som gällt vid taxeringarna åren 1942—1945. De i förordningen den 26 juli
1947, nr 584, meddelade bestämmelserna, vilka sålunda avse skatter på
grund av senare taxeringar än den, som skall verkställas i år, äro endast

1 Bihang till riksdagens protokoll 19b8. 7 samt. Nr 38.

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

provisoriska och gälla tills vidare. Enligt uttalande av departementschefen
i proposition nr 299/1947 (s. 11) bör frågan om spärreglernas utformning
upptagas till förnyad prövning så snart tillräckliga erfarenheter vunnits
angående verkningarna av det nya skattesystemet.

De av 1947 års riksdag beslutade spärreglerna avse endast skatt, som påförts
på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande
skatt. Frågan om skattespärrens tillämpning även i fråga om den
preliminära skatten berördes emellertid i ovannämnda proposition nr 299.
Departementschefen anförde härom följande.

»Ett särskilt spörsmål är huruvida skattespärren skall tillämpas även i
fråga om den preliminära skatten. Det kan synas vara en onödig omgång att
taga ut skatt preliminärt, om den sedan skall restitueras till den skattskyldige
på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid torde det bliva svårt att i
praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär taxering eller
vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det faller av sig självt
att den förhandsberäkning av skatt, som sker före inkomståret eller under
löpande inkomstår, blir ganska schablonmässig. Vidare bör beaktas att i de i
uppbördsförordningen omnämnda jämkningsfall, som närmast motsvara det
förevarande, jämkning som regel icke får äga rum, såvida icke ändringen i
den preliminära skatten skulle uppgå till minst 1/5 av det ursprungligen beräknade
skattebeloppet. Emellertid torde vid tillämpning av skattebegränsningsbestämmeiserna
läget merendels vara det att fråga är om en större
skattedragare, som äger rätt till reduktion av den honom paförda skatten
med ett relativt sett ringa belopp. Tillämpning av skattespärren torde med
andra ord så gott som alltid förutsätta möjligheter till en noggrannare och
mera definitiv avvägning än som föreligga vid den preliminära taxei ingen
eller vid jämkningsbeslut under inkomståret.

Jag anser mig därför och då fråga nu är allenast om ett provisorium böra
förorda, att spärren icke tillämpas annat än i fråga om skatt som påförts på
grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt.»

Frågan om skattespärrens tillämpning beträffande den preliminära skatten
framfördes även motionsvis vid 1947 års riksdag. Sålunda hemställde
herr Beck-Friis i motionen I: 193, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Ivungl. Maj :t anhålla om utredning angående skattespärr beträffande
den preliminära skatt, som skulle erläggas för år 1947. Samma års bevillningsutskott,
som upptog motionen till behandling i samband med propositionen
nr 299, anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 51
bland annat följande.

»Ett särskilt spörsmål, som icke förelegat vid tidigare lagstiftning om skattebegränsning,
är, huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga om
den preliminära skatten. Denna fråga har berörts i motionen I: 193, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning angående skattespärr beträffande den preliminära skatt,
som skall erläggas för år 1947. Såsom departementschefen anfört torde det
emellertid möta svårigheter att i praktiken taga hänsyn till skattespärren
redan vid preliminär taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under
inkomståret. Utskottet ansluter sig till den av departementschefen uttalade
meningen, att skattespärren icke skall tillämpas annat än i fråga om skatt
som påförts på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande
skatt. Utskottet avstyrker därför motionen I: 193.»

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

3

1 de nu föreliggande motionerna ha motionärerna till stöd för det däri
framställda yrkandet anfört i huvudsak följande. Genom omläggningen av
uppbördssystemet hade frågan om skattespärren komplicerats för de därav
berörda skattskyldiga på så sätt, att de under uppbördsåret komme att få
erlägga ett större belopp än vad skattespärren skulle motivera, varigenom de
komme att få »ligga ute med» stora skattebelopp under förhållandevis lång
tid, i vissa fall ända upp till två år. Starka såväl principiella som praktiska
skäl talade för att sätta in skattespärren på ett sådant stadium, d. v. s. redan
beräffande den preliminära skatten, att den fyllde sitt omedelbara ändamål
och bleve effektiv. 1 förra avseendet vore det icke tillfredsställande, att skattskyldiga
genom den nuvarande ordningen faktiskt skulle behöva betala in i
skatt större del av sin inkomst än vad en sträng tillämpning av 80-procentspärren
skulle föranleda till eller eventuellt till och med mera än sin inkomst.
Ur praktisk synpunkt måst det anses vara en onödig omgång att
först taga ut skatt preliminärt för att sedan restituera densamma till den
skattskyldige på grund av spärrlagstiftningen. Att förhållandet för de skattskyldigas
del vore kännbart såsom en tung belastning fölle av sig självt.
Rent uppbördstekniskt sett torde det icke innebära alltför stora svårigheter
att lösa denna fråga så att skattespärren sattes in redan på den preliminära
skatten. Naturligtvis måste trots allt den slutliga debiteringen rätta till
eventuella skillnader mellan den preliminära och den slutliga skatten. Med
ledning av den erfarenhet, som centrala uppbördsnämnden vunnit under
sin hittillsvarande verksamhetstid, torde denna fråga säkerligen kunna lösas
på ett för alla parter tillfredsställande sätt.

Utskottet. 1 ifrågavarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av gällande uppbördsförordning i
syfte att göra den s. k. 80-procentspärren tillämplig jämväl i fråga om den
preliminära skatten ävensom i samband därmed av lagstiftningen om denna
spärr.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att gällande regler om skattespärr
icke äga tillämpning annat än i fråga om skatt, som påförts på grund
av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt. Vid
framläggandet för 1947 års riksdag av förslag till bestämmelser om skattebegränsning
berörde departementschefen även frågan om spärrens eventuella
tillämpning i fråga om den preliminära skatten. I proposition nr 299/
1947 anfördes sålunda bland annat, att det kunde synas vara en onödig omgång
att taga ut skatt preliminärt, om den sedan skulle restitueras till den
skattskyldige på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid syntes det bliva
svårt alt i praktiken laga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär
taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det vore
självklart alt den förhandsberäkning av skatt, som skedde före inkomståret
eller under löpande inkomstår, bleve ganska schablonmässig. På grund därav
och då bestämmelserna om skattespärr endast vore av provisorisk natur
förordades i propositionen, att spärren endast skulle tillämpas beträffande

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

slutlig eller tillkommande skatt och sålunda icke beträffande den preliminära.

Vid 1947 år riksdag väcktes en motion, I: 193, vari hemställdes om skrivelse
till Kungl. Maj :t med anhållan om utredning angående skattespärr beträffande
den preliminära skatt, som skulle erläggas för år 1947. Samma års
bevillningsutskott, som upptog motionen till behandling i samband med
ovannämnda proposition nr 299, anslöt sig till den av departementschefen
uttalade meningen och avstyrkte motionen. Utskottets hemställan bifölls
av riksdagen.

Beträffande den praktiska betydelsen av lagstiftningen angående skattebegränsning
föreligga vissa uppgifter för taxeringsåren 1942 och 1943. Enligt
en inom finansdepartementet företagen undersökning verkställdes sålunda
avkortning eller restitution av skatt år 1942 i 17 fall och år 1943 i 15
fall. Skattereduktionen hade 1942 omfattat något över 200 000 kronor och
1943 omkring 250 000 kronor. För ett bedömande av frågan i vilken omfattning
de nu gällande spärreglerna komma att vinna tillämpning torde emellertid
de anförda siffrorna knappast vara vägledande. De av 1947 års riksdag
beslutade skatteskärpningarna för större inkomsttagare och förmögenhetsägare
torde nämligen komma att medföra en ökning av antalet skattskyldiga,
vilka bliva berättigade att efter tillämpning av spärreglerna erhålla
reduktion i påförd skatt. I detta sammanhang må även erinras om att den
skattespärr, som skall tillämpas från och med taxeringsåret 1949, går längre
i fråga om skattebegränsning än tidigare gällande spärregler. Enligt vad som
upplysts inom utskottet ha fall förekommit, där skattskyldiga haft att erlägga
preliminär skatt med belopp, som avsevärt överstigit den skatt som slutligen
skall gäldas. Med hänsyn till det anförda och då det synes utskottet vara
en angelägen uppgift att åtgärder vidtagas för att bringa den preliminära
skatten för nu ifrågavarande skattskyldiga i så nära överensstämmelse med
den slutliga som möjligt, tillstyrker utskottet, att en utredning verkställes i
syfte att möjliggöra en tillämpning av gällande skattebegränsningsbestämmelser
redan på den preliminära skatten. Däremot finner sig utskottet icke
kunna tillstyrka motionärernas yrkande om en översyn av hela lagstiftningen
om gällande spärregler. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen
är denna lagstiftning allenast av provisorisk karaktär i avvaktan på att tillräckliga
erfarenheter vinnas angående verkningarna av den omläggning
av statsbeskattningen, som beslöts föregående år. Med hänsyn till att det
nya skattesystemet ännu icke tillämpats vid någon årlig taxering, anser utskottet
förutsättningarna för den i motionerna påyrkade översynen av
hela .spärrlagstiftningen icke vara för handen. Utskottet avstyrker alltså
motionerna i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 177 av herrar Carl Eric Ericsson och Mannerskantz
samt II: 366 av herr Ljungqvist, om tillämpning av skatte -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38. 5

spärr i fråga om preliminärskatt, i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om en översyn av gällande lagstiftning om skattebegränsning
i syfte att möjliggöra den s. k. 80-procentspärrens
tillämpning redan i fråga om den preliminära skatten
samt för riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 27 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander*, Frans Ericson*, Heiiman, Wehtje*, Franzon och Näsgård;
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Hammarlund*,
Orgård, Henriksson, Falk*, Olofsson i Höganäs*, Swedberg* och
Larsson i Luttra.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.