Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
1
Kr 36.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning angående det gällande skattesystemets
verkningar i vissa avseenden.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 116 av herr Domö m. fl. och II: 195 av herr Falla
m. fl. har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att en utredning rörande det gällande skattesystemets verkningar i
de avseenden som i motionerna berörts måtte skyndsamt igångsättas ävensom
att utredningens resultat och de förslag, som av utredningen föranledas,
måtte föreläggas riksdagen.
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 116.
Den av 1947 års riksdag beslutade omläggningen av den direkta statsbeskattningen
innebar bl. a. följande. Med avseende å skattesystemets
konstruktion skedde den ändringen, att den dittills gällande kombinerade
inkomst- och förmögenhetsbeskattningen särskildes i två från varandra
helt fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Genom
antagandet av förordningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt
upphävdes förordningarna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt om särskild skatt å förmögenhet, varjämte den under
de senare åren uttagna värnskatten, som inarbetats i de nya skatteskalorna,
avskaffades.
Inkomstbeskattningen av fysiska personer sker enligt det nya skattesystemet
liksom enligt det förutvarande efter en progressiv skala. Medan
skatten enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt bestod
av en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, är den ståtliga inkomstskatten
i sin helhet rörlig, dock med en begränsning av rörligheten så
till vida att skatten icke i något inkomstskikt må överstiga 70 procent av
inkomsten i detta skikt.
Den statliga inkomstskatten för juridiska personer utformades såsom
en fast, proportionell skatt med för olika slag av juridiska personer bestämda
procentsatser. I jämförelse med tidigare skattesatser, med hänsyn
jämväl tagen till värnskatten, inneburo de nya eu höjning för bl. a. svenska
aktiebolag från 32 till 40 procent av den beskattningsbara inkomsten.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19A8. 7 samt. Nr 36 — 37.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
För svenska ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska personer bibehölls
däremot skattesatsen vid tidigare gällande 32 procent.
Beträffande förmögenhetsbeskattningen enligt det nya skattesystemet
gäller att fysisk person är befriad från skattskyldighet till statlig förmögenhetsskatt,
i den mån den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger
30 000 kronor. Skatteskalan för förmögenheter över nämnda belopp utformades
såsom en fast, progressiv skiktskala med skattesatser från 6 till 18
promille. Liksom tidigare finnes en särskild reduktionsregel för de fall,
då inkomsten är låg i förhållande till den skattepliktiga förmögenheten.
Denna regel innebär, att, därest för fysisk person eller oskift dödsbo den skattepliktiga
förmögenheten överstiger 30 gånger den till statlig inkomstskatt
fastställda sammanräknade nettoinkomsten, den beskattningsbara förmögenheten
skall utgöra ett belopp, motsvarande 30 gånger den sammanräknade
nettoinkomsten, dock lägst 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Av de juridiska personer, som varit underkastade förmögenhetsskatt
genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, undantogos
från skattskyldighet ekonomiska föreningar. Förmögenhetsskatten för
juridiska personer gjordes proportionell och bestämdes till 1,5 promille av
den beskattningsbara förmögenheten om och i den mån densamma överstiger
5 000 kronor.
Två förordningar om begränsning i vissa fall av skatt antogos, av vilka
den ena enbart hänför sig till på grund av 1948 års taxering utgående
skatter, under det att den andra gäller tills vidare från och med den 1
januari 1949. Enligt den senare förordningen äger fysisk person eller
oskift dödsbo erhålla avkortning eller restitution av skatt med det belopp,
varmed den skattskyldige på grund av taxering för visst taxeringsår påförd
statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel sammanlagt överstiga 80 procent av
den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten ökad med vid taxeringen medgivet avdrag för allmänna
skatter, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt icke må överstiga
den statliga inkomstkatten.
I de förevarande motionerna har erinrats om det mycket starka motstånd,
som vid den av 1947 års riksdag genomförda omläggningen av den
direkta beskattningen restes av en betydande minoritet inom riksdagen
och som riktades bl. a. mot skärpningarna av förmögenhets- och bolagsbeskattningen.
Motionärerna hade därvid uttalat den uppfattningen, att
skatteskärpningarna skulle drabba den produktiva företagsamheten på ett
menligt sätt samt komma att motverka utvecklingen av det riskvilliga och
i produktionens tjänst arbetande kapitalet. Detta skulle leda till att den
nödvändiga produktivitelshöjningen hämmades, vilket i sin tur skulle vara
ägnat att främja en utveckling i inflatorisk riktning. Vidare hade framhållits,
att de framlagda skatteförslagen grundade sig på ett ytterst bristfälligt
utredningsmaterial, som icke gåve erforderlig ledning för bedöman
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3
det av det ifrågasatta skattesystemets inverkan i framtiden på samhällsstrukturen
och det ekonomiska livet i vårt land.
De sålunda uttalade farhågorna hade efter genomförandet av 1947 års
skatteförslag icke skingrats utan efter hand blivit allt starkare. Till detta
hade bidragit dels vissa av motionärerna företagna, i en bilaga till motionen
närmare belysta utredningar rörande de nuvarande skatternas tvngd
och verkningar, dels den allvarliga ekonomiska kris, vari vårt land numera
befunne sig.
Dessa synpunkter utgjorde enligt motionärernas mening en saklig motivering
för att redan nu företaga justeringar av sådana nu gällande skattesatser,
som vore särskilt ägnade att verka främjande å konsumtionen
och sålunda direkt sparhämmande. Förmögenhetsskatten hade fått en sådan
tyngd att den i många lägen direkt omöjliggjorde ett fortsatt sparande.
Emellertid syntes ett fastställande av nya skattesatser icke böra ske utan
att detsamma föregåtts av en förutsättningslös, allsidig utredning. Motionärerna
erinrade om det uppdrag, som 1944 års allmänna skattekommitté
erhållit. I direktiven hade finansministern anfört bl. a., att för erhållande
av en tullständig bild av den förda finanspolitikens inverkan på inkomstfördelningen
krävdes en utredning, som utvisade, hur utvecklingen av olika
utgiftsposter på budgeten genom sina direkta och indirekta återverkningar
på inkomstbildningen modifierat den direkta effekten av beskattningen.
Statistiskt saknades möjligheter icke endast att genomföra en sådan undersökning
utan även att verkställa en likaledes önskvärd utredning rörande
företagsbeskattningens incidens och skattepolitikens indirekta återverkningar,
bl. a. genom förmedling av förändringar i sparande och kapitalbildning.
De senast berörda frågorna förtjänade att såvitt möjligt utiedas
dels ur synpunkten, hur skattepolitiken kunde eller borde anpassas
efter den ekonomiska politikens allmänna inriktning närmast med tanke
på efterkrigstiden, dels med hänsyn till förekomsten av inadvertenser i
skattereglernas utformning, som i särskilda fall ledde till en måhända icke
avsedd belastning eller skattelättnad. Vid denna undersökning borde prövas
exempelvis den s. k. marginalbeskattningens storlek och möjliga verkningar
vid skilda inkomsttyper. Särskild uppmärksamhet borde ägnas beskattningen
av riskbärande inkomster samt av riskbärande kapital
De sålunda anbefallda undersökningarna rörande beskattningens verkningar
hade icke i någon mån kommit till stånd.
Finansministern uttalade vid den år 1947 förda skattediskussionen såsom
sin uppfattning, att vad som anförts rörande skatteskärpningarnas
skadliga verkningar för sparsamhet, företagsamhet och andra välståndsskapande
krafter i allt väsentligt saknade grund. Motionärerna hade icke
kunnat finna, att han anfört några bärande skäl för denna sin uppfattning.
Finansministern hade vidare själv framhållit, att, om starka skäl
av allmänt ekonomisk natur kunnat andragas mot den genomförda skattefördelningen,
anledning funnits att tveka om dess genomförande. Han hade
aven uttalat, att en utjämning skattevägen av de ekonomiska förhållan
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
dena icke finge ske på ett sådant sätt och skatterna icke finge användas
på ett sådant sätt att det skadade det ekonomiska livet och därigenom minskade
den kaka som sedan skulle delas. Detta vore emellertid vad motionärerna
och många med dem nu befarade, och det vore i detta läge ett hela
vårt folks intresse att på otvetydigast möjliga sätt få avgjort, vilken av de
två mot varandra stående uppfattningarna om det gällande skattesystemets
verkningar, som vore i överensstämmelse med verkligheten.
Omfattningen av den i motionerna förordade utredningen vore sålunda i
huvudsak angiven i direktiven till 1944 års allmänna skattekommitté. Vissa
andra spörsmål förefunnes därjämte, vilka påkallade uppmärksamhet. Då
förmögenhetsskatten uttages efter så höga skattesatser som de nuvarande
vore det av mycket stor betydelse att skattens underlag bleve bestämt på
ett riktigt sätt. Motionärerna hänvisade till 1936 års bevillningsutskotts
betänkande nr 46, vari utskottet bl. a. uttalat, att det bleve nödvändigt
att vid en eventuell skärpning av förmögenhetsskatten taga under omprövning,
huruvida icke då gällande bestämmelser om beräkning av den skattepliktiga
förmögenheten borde göras till föremål för revision.
I fråga om förmögenhetsbeskattning vore det nödvändigt att söka göra
klart för sig vad som vore den verkliga skillnaden i ekonomisk ställning
mellan den som hade kapital och den som endast hade inkomst, t. ex. av
tjänst, vilket spörsmål borde övervägas i detta sammanhang. Förmögenhetsskattens
utformning aktualiserade även frågan om vilka inkomst- och
förmögenhetsgrupper som framför allt bidroge till nybildningen av kapital.
För att en utredning härom skulle bli i möjligaste mån vägledande,
borde den omfatta även tiden före 1948.
I direktiven till allmänna skattekommittén talades om jämkningar eller
kompletterande föreskrifter av den typ, varpå gällande spärregler erbjöde
exempel. Enligt uttalande av finansministern vid 1947 års riksdag finge
80-procentregeln betraktas som ett provisorium. Vid den sålunda ifrågasatta
undersökningen syntes även den vid förmögenhetsbeskattningen gällande
reduktionsregeln böra omprövas.
Tidigare hade samma skattesatser gällt för aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Såväl statsskatteberedningen som finansministern förutsatte,
att en sådan jämställdhet skulle råda även i forsättningen, ehuru en viss
höjning av skattesatsen hade förslagits. Riksdagen höjde emellertid endast
skattesatsen för aktiebolag. Denna omotiverade höjning tillskapade en
icke önskvärd skillnad mellan de nämnda företagsformerna. Detta förhållande
komme otvivelaktigt att i fortsättningen inverka på valet av verksamhetsform
liksom på konkurrensmöjligheterna mellan de båda slagen
av företag. Det vore angeläget att utredningen beaktade tendenserna i detta
avseende och undersökte möjligheterna att återinföra likställighet i beskattningshänseende
mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar genom
en sänkning av bolagsskatten.
Motionärerna föreslogo slutligen, att utredningen måtte omfatta frågan,
i vad mån den höga beskattningen motverkade en önskvärd inriktning av
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
5
kapitalrörelserna mellan vårt land och utlandet samt i vad mån investeringar
eller utgifter av omkostnadskaraktär företoges, som vore olämpliga
ur allmänt ekonomisk synpunkt men motiverade, om hänsyn toges till
deras verkningar i skattehänseende. Man vore därmed inne på frågan, huruvida
»skattetänkandet» blivit en dominerande faktor i vårt ekonomiska
liv och följaktligen en faktor, som vore ägnad att snedvrida detta.
Motionärerna saknade anledning att ingå på frågan, huruvida en utredning
rörande vårt skattesystem och dess verkningar skulle omhänderhavas
av 1944 års allmänna skattekommitté, men ville framhålla önskvärdheten
av att de rent ekonomiska spörsmålen utreddes under åtminstone samverkan
med konjunkturinstitutet.
Utskottet. 1 de ifrågavarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om er. utredning rörande det gällande skattesystemets
verkningar i vissa avseenden, som i motionerna närmare angivits.
Bland de spörsmål, som vid denna utredning borde upptagas till behandling,
ha i motionerna nämnts förmögenhetsbeskattningen samt beskattningen av
aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Det nu gällande systemet för den statliga beskattningen av inkomst och
förmögenhet antogs av föregående års riksdag och trädde i tillämpning
från och med innevarande års ingång. Detta system innebär i åtskilliga
hänseenden betydelsefulla förändringar i jämförelse med det förutvarande
skattesystemet. Utskottet vill icke bestrida, att med hänsyn härtill en
närmare belysning av det nya skattesystemets verkningar för vårt ekonomiska
liv skulle kunna anses önskvärd. Nu förefintliga möjligheter till
ett bedömande av dessa verkningar äro nämligen icke stora. Om det låter
sig göra att genom en utredning vinna ökad kunskap härutinnan, skulle
detta uppenbarligen vara av stort intresse. I den mån med motionerna kan
ha åsyftats att erhålla ett förutsättningslöst klarläggande av det nya skattesystemets
verkningar, finner utskottet alltså i och för sig intet att erinra
mot denna tanke.
Utskottet har så mycket mindre anledning att ställa sig avvisande mot
tanken på en utredning med här angivet syfte som redan av 1947 års bevillningsutskott
vid skattefrågans behandling uttalades tveksamhet på vissa
punkter, ehuru skälen för ett genomförande av lagstiftningen även i dessa
delar dock ansågos väga tyngre. Nämnda utskott, som verkställde undersökningar
rörande bl. a. den skärpta förmögenhetsbeskattningens inverkan på
marginalskattens storlek, yttrade i detta hänseende i sitt betänkande nr 50,
att den omständigheten att höga marginalskattesatser kunde uppkomma
vid vissa kombinationer av inkomst och förmögenhet givetvis vore en olägenhet.
Utskottet fann också olikheten i skattesats vid inkomstbeskattningen
för å ena sidan aktiebolagen och å andra sidan de ekonomiska föreningarna
kunna innebära eu viss risk för att skattesynpunkter kunde bliva
avgörande vid valet av företagsform. Då utskottet kan instämma i vad
1947 års bevillningsutskott sålunda anfört, anser utskottet det vara av vär
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
de, om verkningarna av de nya reglerna i dessa avseenden kunde bliva närmare
klarlagda. En sådan undersökning, vilken bör ske efter objektiva grunder,
kan måhända även på andra punkter vara motiverad. Vid undersökningen
synes därjämte böra tillses, att den ifrågavarande lagstiftningen icke
blivit utformad på sådant sätt, att densamma kan utnyttjas för vinnande av
en obehörig skattelindring, samt att eventuellt förekommande bristfälligheter
i lagstiftningen av denna art i möjligaste mån bliva rättade.
Genom en utredning i ovan angivna hänseenden skulle skapas bättre
möjligheter för ett bedömande, huruvida — med beaktande av alla på frågan
inverkande faktorer — skäl kunna anses föreligga till ändring av förevarande
lagstiftning. Av stor betydelse skulle enligt utskottets mening även
vara, att genom denna utredning kunde erhållas ett ytterligare klarläggande
av skattesystemets verkningar i olika avseenden.
Den frågan måste naturligtvis ställas, på vad sätt en sådan utredning skall
ske. Det gäller här i första hand icke en skatteteknisk undersökning utan en
undersökning av allmänt ekonomisk natur. Motionärerna ha icke anvisat
någon väg för den av dem föreslagna utredningen, och utskottet är ej heller
berett att framlägga några riktlinjer i detta hänseende. En sak torde dock i
detta sammanhang få anses uppenbar. Vill man åstadkomma en utredning
efter objektiva grunder — och således ej endast att vissa härför anlitade
experter skola uttala prognoser eller omdömen om skattesystemets verkningar
— lärer det vara ofrånkomligt, att skattesystemet först under någon
tid måste ha varit i verksamhet. Det bör för övrigt i detta sammanhang icke
förbises, att på grund av de nuvarande inom produktionen rådande onormala
förhållandena med brist på bl. a. råvaror, elektrisk kraft och bränsle en nu
gjord undersökning rörande det nya skattesystemets verkningar med avseende
å produktionen skulle kunna giva ett missvisande resultat.
Med hänsyn till dessa omständigheter anser sig utskottet — trots sin
principiella anslutning till tanken på en utredning i detta ämne vid lämplig
tidpunkt — icke kunna tillstyrka bifall till de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 116 av herr Domö m. fl.
och II: 195 av herr Falla m. fl. om utredning angående det
gällande skattesystemets verkningar i vissa avseenden icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander, Björnsson*, Heuman, Wehtje*, Franzon och Niklasson
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö,
Björklund, Hammarlund, Sandberg*, Orgård, Jonsson i Skedsbygd, Olson i
Göteborg*, Sundström och Forsberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservatio n
av herrar Velander, Wehtje, Hagberg i Malmö och Olson i Göteborg, vilka
ansett, att utskottet, i anslutning till de likalydande motionerna I: 116 av
herr Domö m. fl. och II: 195 av herr Falla in. fl., bort hemställa, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville verkställa
utredning rörande det gällande skattesystemets verkningar i de avseenden,
som i motionerna berörts, ävensom förelägga riksdagen de förslag,
som av utredningen kunna föranledas.