Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

1

Nr 35.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa frågor rörande ngkterhetslagstiftningens
utformning.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen II: 139 av herr Dickson, vari hemställts, »dels att riksdagen
måtte hos regeringen begära att bestämmelser snarast måtte utfärdas i
syfte att porter och Öl, klass III, i utminuteringshänseende måtte jämställas
med vin, eller, därest något skäl därför skulle föreligga, med brännvin,
dels att vederbörande utskott måtte taga ställning till och upprätta förslag
i frågan om lämpliga beskattningsformer»;

2) motionen II: 304 av herrar Molander och Severin i Stockholm, vari
hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
utredning rörande frågan om spirituosamotbokens avskaffande och i anslutning
härtill utfärdandet av ändrade bestämmelser för spirituosaförsäljningen
till allmänheten»; samt

3) motionen II: 364 av herr Wiberg in. fl., vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till innevarande års
riksdag angående upphävande av restriktionerna i fråga om utskänkning å
restauranger med spriträttigheter».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i
det följande, hänvisa till motionerna.

Enligt 11 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker får tillverkning av maltdrycker
av tredje klassen äga rum allenast för utförsel ur riket samt för vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt, industriellt eller annat likartat
ändamål. Maltdrycker av tredje klassen utgöras jämlikt 3 § nämnda förordning
av sådana maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger 3,2 viktprocent.

Bestämmelser om utminutering av rusdrycker har meddelats i 4 kap. förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.
Utminutering må äga rum allenast till den vilken av hemortsbolaget erhållit
tillstånd att inköpa rusdrycker. För den som erhållit sådant tillstånd

1 Bihann till riksdagens protokoll 1958. 7 sand. Nr 35.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

skall bolaget utställa motbok, gällande för inköp å visst utminuteringsställe
(1 och 5 §§). I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget, med hänsyn
till köparens ålder och levnadsförhållanden, fastställa den högsta myckenhet
som må av honom inköpas. Denna myckenhet må ej överstiga fyra
liter för varje kalendermånad. Den må uttagas jämväl efter månadens utgång,
dock ej senare än sex månader därefter. Om särskilda skäl därtill
äro, må tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa större myckenhet
än vad sålunda fastställts (4 §).

I 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen, sådant detta författningsrum
lyder enligt förordningen den 13 december 1946 (nr 775), stadgas
bland annat, att då så prövas nödigt med hänsyn till att krig eller omedelbar
krigsfara råder eller arbetslöshet eller nöd i större omfattning föreligger
så ock då särskilda skäl eljest därtill äro, Konungen må meddela förbud
mot bedrivande av detaljhandel med rusdrycker eller föreskriva erforderliga
inskränkningar däri.

Med stöd av sistnämnda författningsrum har genom kungörelse den 13
december 1946 (nr 776) angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med
rusdrycker förordnats, att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större
myckenhet än tre liter för kalendermånad. Medgiven myckenhet må uttagas
jämväl efter månadens utgång, dock ej senare än tre månader därefter.
Utan hinder av vad sålunda stadgats må, om särskilda skäl därtill äro, tillstånd
lämnas att vid vissa tillfällen inköpa större myckenhet än ovan sagts.

Enligt 5 kap. 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen må utskänkning av
spritdrycker äga rum endast i samband med verklig måltid bestående av
lagad mat. Spritdrycker som genom utspädning med vatten eller annan alkoholfri
dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt må dock utskänkas utan samband
med måltid. Angående lägsta pris å sådan måltid samt utskänkning
av spritdryck, som må utskänkas utan samband med måltid, äger kontrollstyrelsen
utfärda föreskrifter. Kontrollstyrelsen må jämväl föreskriva, att
till gäst må vid samma besök utskänkas allenast viss högsta myckenhet
spritdrycker. Jämlikt 2 § samma kapitel skall vid utskänkning av vin
lagad mat vara att tillgå, där ej utskänkningen sker i samband med servering
av konditorivaror. Där vin på grund av hög alkoholhalt eller annan
anledning uppenbarligen är ägnat att tjäna såsom ersättning för spritdrycker,
äger kontrollstyrelsen föreskriva, att vinet må utskänkas endast i
samband med måltid och till viss högsta myckenhet.

Med stöd av berörda bestämmelser i 5 kap. har kontrollstyrelsen i cirkulär
den 5 december 1942 meddelat föreskrifter angående måltidstvång och
kvantitetsbegränsningar m. m. vid utskänkning av rusdrycker.

Av innehållet i de ifrågavarande motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för det i motionen II: 139 framförda yrkandet har motionären
åberopat innehållet i en av honom vid 1947 års riksdag väckt motion, II: 1.
I sistnämnda motion hade motionären anfört, att ingen vid full hälsa va -

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

3

rande svensk medborgare hade laglig möjlighet att inom landet inköpa
porter och Öl, klass III, av inhemsk tillverkning. Gällande bestämmelser i
detta hänseende saknade stöd av förnuftet och vore ägnade att sprida löje
över svensk lagstiftning.

I motionen II: 304 har anförts i huvudsak följande. Den år 1944 tillsatta
nykterhetskommitténs uppgift vore ytterst vittutseende och tidskrävande.
Efter mer än tre års arbete kunde man icke säga annat än att lång tid
och mycket arbete ännu återstode innan något egentligt resultat kunde bliva
synligt. Under sådana förhållanden kunde ifrågasättas om det icke vore
praktiskt och underlättande för det fortsatta utredningsarbetet att därur
utbryta frågan om motbokens avskaffande. Detta så mycket mer som det
här rörde sig om motboken endast såsom en teknisk distributionsdetalj.
Den med motboken sammanhängande nykterhetsfrämjande kontrollen skulle
icke komma att beröras. Kontrollen kunde nämligen bibehållas på ett
smidigare och mera tilltalande sätt utan motbok samtidigt som en icke
oväsentlig rationaliseringsvinst ovillkorligen måste bli en omedelbar följd
av motbokens försvinnande. I den mån motboken tidigare kunde ha befordrat
en av nykterhetsintressets målsättningar hade det naturligen funnits
skäl för dess bibehållande. Nu torde man emellertid kunna säga, att
det klientel, som man genom motbokskontrollen velat skydda, skaffat sig
spirituösa på andra vägar, t. ex. genom kostnadskrävande restaurangbesök
eller i sämsta fall genom smyghandel.

Såsom en tänkbar lösning av frågan ville motionärerna föreslå, att motboken
i dess nuvarande form indroges. I stället skulle fri inköpsrätt medgivas
exempelvis av 3 eller 4 liter spirituösa per månad. Inköp utöver den
fria kvantiteten skulle alltjämt vara underkastade tillståndsprövning eventuellt
i modifierad form. För att icke fria inköp skulle kunna ske på olika
platser inom landet skulle del nuvarande anvisandet av inköpsställe bibehållas.
Ett andra alternativ kunde tänkas så att t. ex. å den första litern generellt
finge utgå en lämpligt avvägd rabatt och med villkor i övrigt som
under första alternativet.

Till stöd för det i motionen II: 3(54 framställda yrkandet har framhållits
bl. a. följande. Det hade försports, att något resultat av 1944 års nykterhetskommittés
verksamhet ej vore att vänta förrän i början av 1950-talet
på grund av uppdragets mycket stora omfattning. Detta betydde, att icke
ens de mest angelägna detalj spörsmålen skulle kunna lösas förrän i samband
med hela frågan någon gång på 1950-talet. Då i stort sett enighet numera
torde råda om lösningen av vissa detaljfrågor inom nykterhetslagstiftningens
område och då dessa otvivelaktigt vore av den art, att de utan men
skulle kunna utbrytas ur problemkomplexet och göras till föremål för särskilda
beslut, torde intet skäl av avgörande karaktär kunna anföras mot
ett dylikt förfaringssätt. Detta borde vara desto angelägnare, som en allt
starkare opinion i landet riktade sig mot vissa bestämmelser och förhål -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

landen i nykterhetslagsliftningen, vilka uppenbarligen saknade grund i
det allmänna rättsmedvetandet. Dessutom torde man kunna påstå att känslan
för och behovet av ett större mått av personlig frihet gjorde sig allt
starkare gällande över hela vårt land. Därför torde det också ligga i samhällets
intresse, att de partiella reformer inom nykterhetslagstiftningen,
som stöddes och påyrkades av den allmänna opinionen, ofördröj ligen och
utan att avvakta nykterhetskommitténs definitiva slutförande av hela sitt
uppdrag finge sin lösning. De frågor, som därvid vore mest aktuella, kunde
lätt utpekas såsom de som stode i samband med utskänkningen. Såsom
kvantitetsbegränsningen vid spritutskänkning nu vore anordnad, torde den
i praktiken helt sakna betydelse. Även om en restauranggäst icke skulle
vilja försöka övertala vederbörande restaurangpersonal till överservering,
förelåge ju intet hinder för honom att tillfredsställa hela sitt alkoholbehov
genom besök å flera restauranger. Vidare kunde ju en restauranggäst samtidigt
med förtäringen av sina 15 cl sprit beställa starkvin utan restriktioner
i egentlig bemärkelse. Dessutom måste påpekas, att den nuvarande
kvantitetsbegränsningen vore uppenbart odemokratisk, då de tillåtna spritkvantiteterna
för män varierade från 8 cl på tredjeklassrestauranger till 15
cl på förstaklassrestaurangerna. Det förefölle nästan otroligt, att en dylik
klasskillnad mellan olika folkgrupper fortfarande kunde existera i vårt
samhälle av i dag.

I samband med kvantitctsbegränsningens borttagande borde enligt motionärernas
mening även det s. k. måltidstvånget avskaffas. I praktiken
hade nämligen denna bestämmelse visat sig ineffektiv. Man behövde bara
hänvisa till den s. k. restriktionsrättens vandring mellan restaurangköket
och borden i matsalen, vilken företeelse torde vara allmänt bekant. I tider
av allmän knapphet måste det anses moraliskt förkastligt, att stora kvantiteter
livsmedel på detta sätt förstördes. Slutligen tillkomme, att det nuvarande
mattvånget föranledde en vidlyftig, kostsam och tidsödande kontroll,
som i händelse av mattvångets avskaffande skulle kunna inbesparas.
I samband med avskaffandet av måltidstvånget måste givetvis samtidigt
upptagas frågan om restaurangernas vinstmarginaler å utskänkta spritdrycker.
De borde därvidlag garanteras en normal handelsvinst på utskänkningen,
som ersatte deras förluster på utebliven matförtäring, varför det
nuvarande vinstavskrivningssystemet beträffande utskänkt alkohol också
måste avskaffas.

I motionen har vidare framhållits att det med skäl torde kunna påstås,
att det nuvarande systemet beträffande utskänkningen byggde på en psykologiskt
felaktig grundsyn på det mänskliga handlandet. Systemet grundade
sig på ett bristande förtroende till och förståelse av individens ansvarskänsla,
varigenom denna åsidosatts till förmån för en tro på att man
lagstiftningsvägen kunde dirigera människornas handlingar på ett sätt,
som saknade resonans i det allmänna rättsmedvetandet. För att råda bot
mot missbruk av ett fåtal hade man tillgripit en väsentlig inskränkning i
samtliga medborgares rätt, vilket redan i sig vore osympatiskt men likväl

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

5

skulle kunna tolereras, om åtgärden ledde till åsyftat resultat. Detta hade
dock icke blivit fallet.

Slutligen har i motionen uttalats, att nykterhetskommittén borde erhålla
uppdrag att efter de i motionen angivna riktlinjerna inkomma med förslag
till lösning i så god tid, att förslaget kunde göras till föremål för beslut
av innevarande års vårriksdag.

Utskottet. I motionen II: 139 har yrkats, att porter och Öl, klass III, i
utminuteringshänseende måtte jämställas med vin, eller därest något skäl
därför skulle föreligga, med brännvin. Syftet med motionerna II: 304 och
11:364 är, att rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser om utminutering
och utskänkning måtte i vissa angivna hänseenden ändras. Sålunda
har i motionen II: 304 hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om utredning rörande frågan om motbokens avskaffande och i anslutning
därtill utfärdandet av ändrade bestämmelser för spirituosaförsäljningen
till allmänheten. I motionen 11:364 har föreslagits, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till årets riksdag angående upphävande
av restriktionerna i fråga om utskänkning å restauranger med
spriträttigheter.

Beträffande motionen II: 139 får utskottet erinra om att en motion med
i huvudsak samma yrkande som den nu föreliggande väcktes av samme motionär
vid 1947 års riksdag. I sitt i anledning av motionen avgivna betänkande
nr 10, som godkändes av riksdagen, anförde 1947 års bevillningsutskott
bland annat, att enligt utskottets mening den i motionen berörda frågan
icke borde upptagas till ett isolerat bedömande utan ses i samband med
frågan om det lämpligaste sättet för maltdrycksförsäljningens ordnande
över huvud taget. Förslag härom hade framlagts av 1934 års maltdryckskominitté
i ett år 1936 avgivet betänkande. Utskottet erinrade vidare om att
det inom 1944 års nykterhetskommitté påginge utredning angående den
svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning. Utskottet,
som förutsatte att frågan om maltdrycksförsälj ningens ordnande
komine att tagas under övervägande i samband med denna utredning, avstyrkte
bifall till motionen.

Den sålunda uttalade uppfattningen, att bestämmelserna rörande försäljning
inom landet av porter och Öl, klass III, icke böra upptagas till ett
isolerat bedömande utan ses i samband med frågan om det lämpligaste
sättet för maltdrycksförsäljningens ordnande över huvud taget, anser utskottet
böra tillmätas avgörande betydelse jämväl vid ställningstagandet till yrkandet
i den nu föreliggande motionen II: 139. Med hänsyn härtill och då
enligt riksdagsberättelsen till innevarande års riksdag nykterhetskommittén
upptagit maltdryckslagstiftningen till behandling, finner sig utskottet
böra avstyrka motionen II: 139.

Vad härefter angår motionerna 11:304 och 11:364 har i desamma hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av vissa
frågor som ha samband med utminuteringen och utskänkningen av rus2
Hihanij till riksdnnens protokoll 1948. 7 samt. Nr 35.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

drycker. I huvudsak samma principiella skäl, som föranlett utskottet att avstyrka
motionen II: 139, torde kunna åberopas mot ett bifall till nu ifrågavarande
båda motioner. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka att de i motionerna
berörda frågorna brytas ut ur det större sammanhanget för att behandlas
särskilt. Utskottet vill även erinra om att enligt riksdagsberättelsen
till 1947 års riksdag nykterhetskommittén under år 1946 igångsatt en större
undersökning, grundad på material från 1945 års folkräkning, systembolagens
registermaterial, socialregistren och straffregistret, angående alkoholmissbrukets
nuvarande omfattning och restriktionssystemets verkningar i
olika avseenden. Enligt vad som under hand upplysts för utskottet har arbetet
inom nykterhetskommittén numera fortskridit så långt, att kommittén
synes kunna bliva i tillfälle att avgiva sitt betänkande i så god tid
under år 1949 att förslag i ämnet kan framläggas vid 1950 års riksdag. På
grund härav avstyrker utskottet jämväl motionerna 11:304 och 11:364.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen 11:139 av herr Dickson angående ändring
av bestämmelserna rörande försäljning inom landet av
porter och Öl, klass III, m. m. icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 304 av herrar Molander och Severin i
Stockholm angående ändrade bestämmelser för försäljning
till allmänheten av spritdrycker icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd; samt

3) att motionen 11:364 av herr Wiberg in. fl. angående
upphävande av restriktionerna i fråga om utskänkning å
restauranger med spriträttigheter icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Frans
Ericson, Hetiman, Wehtje, Ramberg, Näsgård, Widner och Petrén, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö,
Hammarlund, Sandberg, Orgård, Falk, Karlsson i Grängesberg, Karlsson i
Granebo och Larsson i Luttra.

487577. '' Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.