Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

1

Nr 33.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändring av gällande bestämmelser rörande avdragsrätt
och skattskyldighet för medlemsavgifter till
vissa föreningar.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen II: 42 av herrar Fagerholm och Kyling, vari hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag till bestämmelse
om rätt för medlem i tjänstemanna- och arbetarorganisationer
att vid beskattning erhålla avdrag för medlemsavgifter till organisationerna
i fråga samt att i stället beskattning sker av utfallande bidrag, allt i
huvudsaklig överensstämmelse med 1944 års allmänna skattekommittés
betänkande av den 1 oktober 1946»; samt

2) motionen 11:295 av herr Pehrsson-Bramstorp m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att ändrade bestämmelser rörande avdragsrätten
och skattskyldigheten för medlemsavgifter måtte införas i enlighet med
vad i motionen anförts.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena
får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.

Enligt 20 § kommunalskattelagen skola vid beräkningen av inkomsten
från särskild förvärvskälla från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret
härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt)
avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas
förvärvande och bibehållande. Avdrag ma icke ske för den skattskyldiges
levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

1 anvisningarna till 19 § samma lag stadgas — förutom att fattigunderstöd,
begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient a
hospital, m. m. dyl. icke är att hänföra till skattepliktig inkomst — att detsamma
gäller i fråga om till andra föreningar än bostadsföreningar influtna
medlemsavgifter. Vidare sägs i punkt 1) av anvisningarna till 20 §, att
till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt samma paragraf
ej medgives, räknas bl. a. premier för egna personliga försäkringar och avgifter
till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige
är medlem.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 33 — 34.

- Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

19H års allmänna skattekommitté har i en den 1 oktober 1946 avgiven
promemoria behandlat frågan om avdragsrätt och skattskyldighet för medlemsavgifter
vid taxering. Beträffande innebörden av nu tillämpad praxis
på detta område har kommittén anfört, att avdragsrätt för utgivaren ansetts
föreligga endast om avgifterna med hänsyn till grunderna för deras
utgivande äro att likställa med arvode för åtagna arbetsuppgifter eller äro
att anse såsom försäkringspremier. Avdragsrätt för medlemsavgifter i egentlig
bemärkelse skulle alltså icke föreligga. Skatteplikt för mottagaren föreligger
endast beträffande sådana medlemsavgifter, som utgöra ersättning
för utförda prestationer. Avdrag för avgifter till fackföreningar och arbetslöshetskassor
medgives ej. Däremot medgives avdrag för medlemsavgifter
till arbetsgivarföreningar. Sistnämnda avdragsrätt torde ha grundats på att
avgifter till sådana föreningar ansetts ha karaktär av försäkringspremier
samt att bidrag, som av föreningarna vid arbetskonflikt utbetalas till medlemmarna,
beskattas hos dem.

Enligt kommitténs förslag skall en grundförutsättning för avdragsrätt
vara, att avgiften utgör en nödvändig utgift för intäkternas förvärvande
och bibehållande. Med denna utgångspunkt föreslår kommittén, att avdrag
skall vara medgivet, om avgiften utgår till förening eller sammanslutning,
som har till huvudsaklig uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen i viss förvärvskälla, eller till sådan förening eller sammanslutning,
som den skattskyldige måste tillhöra för att få utöva viss förvärvsverksamhet
eller utöva sådan verksamhet på visst sätt. Skattskyldighet
skall i regel föreligga för mottagaren av influtna medlemsavgifter, därest
de som erlagt avgifterna varit berättigade att erhålla avdrag för desamma.
Från influtna medlemsavgifter skall mottagaren få göra avdrag för utgifter
för bedrivande av den verksamhet, som motiverat avdragsrätten för
medlemsavgifterna. Vad nu sagts om skattskyldigheten för influtna avgifter
gäller ej avgifter till arbetsgivarföreningar och fackföreningar, varvid
till sistnämnda grupp räknas likartade sammanslutningar av tjänstemän.
Arbetsgivarföreningar och fackföreningar skola enligt förslaget icke beskattas
för influtna avgifter, utan medlemmarna skola beskattas för av dem
uppburna konfliktunderstöd. Beträffande båda organisationsformerna anläggas
försäkringstekniska synpunkter vid beskattningens utformning. Förslaget
i denna del innebär, att fackföreningar och tjänstemannaorganisationer
i beskattningshänseende erhålla lika behandling som arbetsgivarorganisationer
enligt nuvarande praxis.

Kommitténs förslag blev i de över detsamma avgivna remissyttrandena i
allmänhet tillstyrkt. Av flera länsstyrelser framhölls dock, att förslagets genomförande
skulle komma att medföra svårigheter vid tillämpningen, varjämte
påpekades önskvärdheten av att ett centralt organ funnes som kunde
verka för enhetlighet vid taxeringen. Vissa myndigheter avstyrkte eller uttalade
betänkligheter mot förslaget i fråga om medlemsavgifter till fackföreningar.

Forslaget har hittills icke föranlett framläggande av proposition till riksdagen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

3

I de ifrågavarande motionerna har med utgångspunkt från ovannämnda
kommittéförslag hemställts om ändrad lagstiftning på detta område.

Sålunda har i motionen II: 42 (av herrar Fagerholm och Kyling) anförts
bl. a., att det nu stadgade förbudet mot avdrag för medlemsavgifter till fackliga
organisationer innebure ett avsteg från den eljest inom beskattningen
vedertagna principen att nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande
vore avdragsgilla. Även om medlemskap i den tjänstemannaorganisation
eller fackförening, som funnes för viss bransch, i regel icke vore ur juridisk
synpunkt obligatoriskt för arbetstagarna inom branschen, vore medlemskapet
så självklart och naturligt för dem, att det i realiteten nära nog
komme att framstå såsom obligatoriskt. Med hänsyn härtill hemställdes om
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till bestämmelser i fråga
om medlemsavgifter till tjänstemanna- och arbetarorganisationer i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag.

I motionen II: 295 (av herr Pehrsson-Bramstorp m. fl.) har framhållits
bl. a., att de av kommittén föreslagna avdragsreglerna för utgivaren syntes
vara lämpliga. Den av kommittén förordade lösningen i fråga om avgifterna
i den mottagande organisationens hand vore däremot icke rationell,
såvitt anginge arbetsgivarföreningar, fackföreningar och därmed jämställda
sammanslutningar. Avgifterna till sådana föreningar kunde nämligen användas
till annat ändamål än konfliktunderstöd och därmed jämförliga utbetalningar.
Det syntes därför lämpligt, att för samtliga föreningar, som
dreve verksamhet av ekonomisk betydelse för medlemmarna, skattskyldighet
skulle föreligga för erhållna medlemsavgifter. Föreningen eller sammanslutningen
skulle emellertid erhålla avdrag för vad som avsatts för
framtida ändamål för fullföljande av föreningens allmänna syften. I den
mån medlen toges till användning borde de utgöra skattepliktig intäkt för
föreningen, som emellertid samtidigt skulle erhålla avdrag för utbetalda belopp.
Motionärerna hemställde, att ändrade bestämmelser rörande avdragsrätten
och skattskyldigheten för medlemsavgifter måtte införas i enlighet
med vad sålunda anförts.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har förslag
till ändrade bestämmelser rörande avdragsrätt och skattskyldighet för
medlemsavgifter under år 1946 framlagts av 1944 års allmänna skattekommitté,
vilket förslag dock hittills icke föranlett proposition till riksdagen.
Att förslaget sålunda ännu icke lagts till grund för lagstiftning i ämnet beror
enligt vad utskottet inhämtat närmast därpå att förslagets genomförande
— i avsaknad av ett centralt organ med uppgift att verka för enhetlighet
vid taxeringen — befarats kunna medföra svårigheter vid tillämpningen.

I de föreliggande motionerna har hemställts om lagstiftningsåtgärder i
anledning av ovannämnda kommittéförslag. Sålunda yrkas i motionen
11:42 (av herrar Fagerholm och Kyling) skrivelse till Kungl. Maj :t med
hemställan om förslag till bestämmelser beträffande avdragsrätt och skattskyldighet
för medlemsavgifter till tjänstemanna- och arbetarorganisatio -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

ner. I motionen II: 295 (av herr Pehrsson-Bramstorp m. fl.) yrkas, att riksdagen
måtte besluta ändrade bestämmelser rörande avdragsrätt och skattskyldighet
för medlemsavgifter till föreningar eller sammanslutningar, som
ha till huvudsaklig uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
i viss förvärvskälla, eller till sådana föreningar eller sammanslutningar,
som den skattskyldige måste tillhöra för att få utöva viss förvärvsverksamhet
eller utöva sådan verksamhet på visst sätt.

Utskottet är givetvis icke berett att nu taga ställning till det ifrågavarande
kommittéförslaget, vilket gäller ett ämne av åtminstone i vissa avseenden
tämligen svårbedömlig natur. Sedan utskottet tagit del av detta förslag, har
utskottet dock trott sig finna, att skäl tala för ett fortsatt övervägande från
Kungl. Maj :ts sida för utrönande av huruvida förslaget till alla delar kan anses
ha blivit utformat på mest ändamålsenliga sätt. Särskilt gäller detta vad
angår frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter till tjänstemanna- och arbetarorganisationer
samt det därmed sammanhängande sprörsmålet om den
skatterättsliga behandlingen av konfliktunderstöd. Den i motionen 11:295
berörda frågan om skattskyldigheten för vederbörande organisationer av
uppburna medlemsavgifter, vilken fråga i förslaget reglerats olika för skilda
kategorier av organisationer, synes utskottet även böra tagas under omprövning.
Ä andra sidan står det för utskottet fullt klart, att en lösning av
frågan om den skatterättsliga behandlingen av medlemsavgifterna — särskilt
vad angår avgifter till s. k. branschorganisationer, vilka avgifter i
sin helhet eller till övervägande del äro att anse såsom driftkostnader för utgivaren
— snarast bör äga rum. På grund härav vill utskottet understryka
angelägenheten av att Kungl. Maj :t vid nästkommande års riksdag, oavsett
om förslag till inrättande av ett centralt organ med uppgift att verka för
enhetlighet vid taxeringen då blir framlagt eller ej, förelägger riksdagen proposition
med förslag till reglering av avdragsrätten och skattskyldigheten
för medlemsavgifter. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till
de ifrågavarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 42 av herrar Fagerholm och Kyling
om rätt för medlem i tjänstemanna-och arbetarorganisationer
att vid beskattning erhålla avdrag för medlemsavgifter
till organisationerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

2) att motionen II: 295 av herr Pehrsson-Bramstorp m. fl.
om ändring av gällande bestämmelser om avdragsrätt och
skattskyldighet för medlemsavgifter till vissa föreningar
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.

Bevillningsutskottets betänkande nr 33. 5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander, Björnsson, Heuman, Wehtje och Niklasson samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Björklund,
Hammarlund, Sandberg, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg,
Olson i Göteborg och Sundström.