Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

5

Nr 31.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående skattefrihet för föräldrars eller anhörigas
kostnader för barns studier vid högre läroanstalter.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 118 av herrar Arrhén och Hjalmar Nilsson samt II: 200
av herr Haeggblom m. fl. har hemställts, »att riksdagen hos Kungl. Maj :t
ville begära utredning och förslag om skattefrihet för föräldrars eller anhörigas
kostnader för barns studier vid högre läroanstalter».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 200.

Stipendier, som utgå till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest
äro avsedda för mottagarens utbildning, räknas enligt 19 § kommunalskattelagen
icke till skattepliktig inkomst.

Enligt 46 § 2 mom. samma lag äger skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag för
bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock
att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som
utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 § 1 mom.
stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 § är berättigad
till avdrag därför.

Såsom framgår av vad ovan nämnts är avdrag för periodiskt understöd
i regel icke medgivet i fråga om vad som utgått till annans undervisning
eller uppfostran. Emellertid har frågan om ändrade bestämmelser
därutinnan tidigare varit föremål för riksdagens bedömande. Sålunda behandlades
denna fråga i ett flertal vid 1945 års riksdag väckta motioner.
I de likalydande motionerna I: 74 (av herr Elon Andersson m. fl.) och
II: 131 (av herr andre vice talmannen Carlström m. fl.) hemställdes bl. a.,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära utredning och förslag
om rätt till avdrag vid beskattning av periodiskt understöd, som utgivits
till annans undervisning eller uppfostran. Ett yrkande om att riksda -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

gen för sin del måtte besluta om sådan ändring i gällande skattelagstiftning,
att avdrag medgåves för dylika periodiska understöd, framfördes i de
likalydande motionerna I: 169 (av herr Nordenson) och II: 275 (av herr
Wiberg). Vidare hemställdes i de likalydande motionerna 1:99 (av herrar
Grym och Ragnar Bergh) samt II: 144 (av herr Gavelin m. fl.) bl. a., att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i 46 § kommunalskattelagen, att
avdrag även kunde erhållas för bidrag till annans undervisning och studier
utom hemorten.

1945 års bevillningsutskott, som i sitt betänkande nr 17 yttrade sig över
jämväl andra motionsvis framställda yrkanden, förutsatte, att vissa spörsmål
angående avdragsrätt för periodiskt understöd skulle upptagas till
behandling av 1944 års allmänna skattekommitté. Utskottet anförde i anledning
av de ovan nämnda yrkandena i huvudsak följande:

»Utskottet får i anledning härav framhålla, att den skattelättnad, som
kan anses påkallad till följd av kostnaderna för undervisning och uppfostran
av den skattskyldiges egna barn under 18 år, enligt nuvarande bestämmelser
är avsedd att regleras genom ortsavdragen. Att såsom i de likalydande
motionerna I: 99 och II: 144 ifrågasatts, beträffande barn under
nämnda ålder avdrag därjämte skulle kunna medgivas för kostnader av
angivet slag i form av periodiskt understöd finner utskottet icke befogat.
Utskottet kan ej heller anse skäl föreligga att med hänsyn till utbildningskostnaderna
medgiva avdrag för periodiskt understöd till den
skattskyldiges barn över 18 års ålder. I flertalet fall måste barn vid nämnda
ålder ägna sig åt förvärvsarbete, och en avdragsrätt för utbildningskostnader
skulle i sådana fall icke få någon betydelse. En dylik avdragsrätt
skulle följaktligen i regel endast komma sådana skattskyldiga till godo,
vilka ägde möjlighet att bereda sina barn fortsatt utbildning. Utskottet
kan vidare i likhet med 1936 års skattekommitté icke bortse ifrån att
påkostandet av högre utbildning åt barn i viss mån kan betraktas såsom
en kapitalplacering, varigenom barnets blivande försörjningsmöjlighet i de
flesta fall blir större än om barnet erhållit, motsvarande kapitalbelopp.

Beträffande utbildningskostnadernas storlek föreligger givetvis stor olikhet
för skattskyldiga, som äro bosatta å orter, där utbildningsmöjligheter
finnas, och för andra skattskyldiga. För sistnämnda skattskyldiga äro kostnaderna
för högre utbildning åt barnen i regel avsevärt större än för dem,
som äro bosatta å orter av angivet slag. Enligt utskottets mening bör emellertid
denna olikhet vinna beaktande på annat sätt än genom särskilda
skattelättnader för sådana skattskyldiga, som tyngas av dessa ökade kostnader.
Utskottet finner för sin del riktigare, att det stöd, som här kan vara
påkallat, lämnas exempelvis i form av stipendier. Utskottet får i detta hänseende
erinra om att Kungl. Maj :t i proposition nr 74 till innevarande års
riksdag angående studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom
äskat anslag till stipendier in. in. till belopp av omkring 2,3 miljoner
kronor.

Vad ovan anförts angående den i förevarande motioner ifrågasatta avdragsrätten
för periodiskt understöd för annans undervisning eller uppfostran
har avsett den skattskyldiges egna barn. Beträffande kostnader av angivet
slag för andra barn än den skattskyldiges egna anser utskottet däremot
böra tagas under övervägande, huruvida icke sådan avdragsrätt skulle
kunna införas. De omständigheter, som i främsta rummet tala mot en
avdragsrätt beträffande kostnader för de egna barnen, synas utskottet i

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

7

avsevärt mindre grad föreligga i fråga om andra barn. Utskottet förutsätter,
att frågan om möjligheten av en utvidgning av avdragsrätten för periodiskt
understöd i förevarande hänseende tages under omprövning vid den
ovan berörda utredningen.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnade riksdagen förenämnda
motioner i nu angivna delar utan åtgärd.

I de nu föreliggande motionerna har erinrats om att staten efter beslut
av 1945 och 1946 års riksdagar börjat anvisa stipendier åt studerande vid
högre allmänna läroverk, realskolor m. fl. så kallade högre läroanstalter.
Såväl i budgeten för 1947/48 som för 1948/49 vore anslaget för dessa stipendier
upptaget till 8 miljoner kronor, varav högst 3 250 000 kronor finge
* användas till behovsstipendier. I förhållande till de summor, som den årliga
skolgången kostade för de högre läroanstalternas elever, vore dock detta
förhållandevis stora anslag relativt litet. Höstterminen 1946 hade blott 14 %
av gymnasieeleverna fått statliga stipendier. Detta betydde att kostnaderna
för ungdomens skolgång vid de högre läroanstalterna i första hand bestredes
av föräldrar och anhöriga. Då statsstipendiernas tillkomst innebure ett
erkännande av statens skyldighet att träda till med hjälp, då de anhörigas
tillgångar vore otillräckliga, kunde med fog hävdas att föräldrar — vilkas
inkomster Iåge så högt att de behovsprövade stipendierna ej kunde komma
deras barn till godo — befriade staten från en annars numera ofrånkomlig
skyldighet att lämna bidrag. Enligt motionärernas mening borde detta motivera
skattefrihet för dessa utlägg, som av föräldrarna presterades till direkt
utgiftsminskning för statskassan. Även ur andra synpunkter talade
rätt och billighet för en sådan ordning. Sådana bestämmelserna nu vore,
utginge behovsstipendierna, som utdelades i förhållande till föräldrarnas
beskattningsbara inkomst och förmögenhet enligt för varje år fastställda
grunder, med oreducerade belopp på 540 kronor endast när föräldrarna
hade mycket låg inkomsttaxering. Även den gräns i fråga om beskattningsbar
inkomst, som utgjorde maximum för erhållande av något som helst
behovsstipendium, vore så pass låg, att ett stort antal av dem, som befunne
sig ovanför denna gräns, inte utan betydande svårigheter kunde bekosta
sina barns skolgång vid högre läroanstalter. Särskilt om familjerna
vore barnrika, räckte de ordinarie inkomsterna många gånger inte till för
dessa kostnaders bestridande, utan extrainkomster måste skaffas genom
förtjänster utöver det ordinarie arbetet. Detta innebure ett betydelsefullt
problem för hela medelklassen såväl på landsbygd som i stad. Hur problemet
måst lösas exemplifierades av det hårda arbete för extraförtjänster,
som måste presteras av lärare, präster, kontorsfolk och andra föräldrakategorier,
för att barnens skolgång skulle kunna klaras. Samtidigt hade åtskilliga
till denna medelklass hörande kanske egna studieskulder att betala.
Den av motionärerna föreslagna skattefriheten skulle kunna regleras genom
eu utvidgning av avdragsrätten för periodiskt understöd. Därvid kunde
övervägas en mera frikostig linje, innebärande att skattefrihet medgåves

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

för en total beräknad normalkostnad för ett barns skolgång i den skattskyldiges
ort, minskad med eventuellt erhållet statsstipendium. Eller också kunde
väljas ett till de statliga behovsstipendierna anpassat skattefritt belopp,
så att skattefrihet medgåves för ett belopp motsvarande högsta möjliga
behovsstipendium, i förekommande fall minskat med tilldelat dylikt stipendium.
Valet mellan dessa linjer borde givetvis göras med hänsyn tagen
till deras inverkan på skatteintäkterna, vilken inverkan genom utredning
borde fastställas.

Utskottet. I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen hos Kungl.
Maj :t måtte begära utredning och förslag om skattefrihet för föräldrars eller
anhörigas kostnader för barns studier vid högre läroanstalter.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt till*
avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning
till annans undervisning eller uppfostran tidigare varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet. I ett flertal vid 1945 års riksdag väckta motioner
framfördes bl. a. likartade yrkanden som i de nu föreliggande motionerna.
Samma års bevillningsutskott, som fann skäl tala för att avdrag medgåves
för bidrag till undervisning eller uppfostran av andra barn än den skattskyldiges
egna, förutsatte, att frågan om möjligheten av en utvidgning därutinnan
av avdragsrätten för periodiskt understöd toges under omprövning
av 1944 års allmänna skattekommitté. Riksdagen godkände bevillningsutskottets
betänkande och lämnade i enlighet med utskottets hemställan
de motionsvis framställda yrkandena utan åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat äro såväl frågan om den skatterättsliga behandlingen
av stipendier till undervisning eller utbildning som det i förevarande
motioner behandlade spörsmålet om avdragsrätt för periodiskt understöd
för undervisning eller uppfostran för närvarande under utredning
inom 1944 års allmänna skattekommitté, vilken kan förväntas senare under
innevarande år avgiva förslag i ämnet. Med hänsyn härtill finner utskottet
anledning saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan
om utredning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 118 av herrar Arrhén
och Hjalmar Nilsson samt II: 200 av herr Haeggblom m. fl.
angående skattefrihet för föräldrars eller anhörigas kostnader
för barns studier vid högre läroanstalter icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Bevillninnsutskottets betänkande nr 31.
Närvarande:

9

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander, Frans Ericson, Heuman.Wehtje, Rosander och Näsgård,
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Hammarlund,
Sandberg, Orgård, Olson i Göteborg, Sundström, Olofsson i Höganäs,
Karlsson i Granebo och Vigelsbo.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 7 saml. Nr 30—32.