Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
1
Nr 30.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för skattskyldig att vid taxering åtnjuta
avdrag även i annan kommun än hemortskommunen.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 24 av herr Ivar Persson m. fl. och II: 25 av herr Hansson
i Skegrie m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i gällande skatteförfattningar, att skattskyldig tillkommande avdrag i vissa
fall även må kunna få åtnjutas i annan kommun än hemortskommunen,
samt att vederbörande utskott måtte utforma förslag till författningsändringar».
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 25.
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit
här i riket bosatt under hela beskattningsåret, åtnjuta avdrag från den i
hemortskommunen skattepliktiga inkomsten för vissa utgifter, som ej äro
hänförliga till viss förvärvskälla (allmänna avdrag). Har skattskyldig endast
under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall sådant
avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Skattskyldig
får i hemortskommunen avdraga periodiskt understöd och därmed jämförlig
periodisk utbetalning, som icke må avräknas från inkomst av särskild
förvärvskälla, dock att avdrag icke får ske för vad som utgått till person,
tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,
för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Vidare
må i hemortskommunen avdragas avgift till allmänna pensionsförsäkringen
och övrig pensionsförsäkring, som icke har samband med anställning,
därest avgiften erlagts för den skattskyldige själv eller, i förekommande
fall, för hans make eller omyndiga barn, dock med undantag av avgift
till ränte- eller kapitalförsäkringsanstalt eller på grund av försäkring
mot engångspremie. Avdrag är slutligen medgivet från inkomst i hemortskommunen
för premier och andra avgifter, som den skattskyldige för sig
eller i förekommande fall även för sin make och sina omyndiga barn betalt
för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, kapital- och olycksfallsförsäkring samt
1 liiliang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 30—32.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
viss livränteförsäkring. Avdrag för sistnämnda premier och avgifter må ej
för skattskyldig eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och
båda makarna under året haft försäkringar, för dem båda tillsammans åtnjutas
till högre belopp än 200 kronor.
Till de allmänna avdragen i hemortskommunen hör även det i 46 §
3 mom. kommunalskattelagen omförmälda särskilda avdraget för gift kvinna.
Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större
delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst
av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes
inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Vidare äger skattskyldig enligt 48 § kommunalskattelagen åtnjuta ortsavdrag
(grundavdrag och familjeavdrag) endast från den i hemortskommunen
taxerade inkomsten.
Syftet med de ifrågavarande motionerna är att skattskyldiga skall erhålla
rätt att åtnjuta allmänna avdrag samt ortsavdrag från i annan kommun
än hemortskommunen till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst,
därest den skattskyldige icke kan tillgodogöra sig honom tillkommande
avdrag i hemortskommunen.
Kommunalskatteberedningen, som i sitt betänkande med förslag till omlägggning
av den kommunala beskattningen m. m. (SOU 1942: 34 s. 169—170)
bl. a. behandlade frågan om ortsavdrags utnyttjande i annan kommun än
hemortskommunen, ansåg, att nu gällande ordning å detta område, varigenom
intressekonflikten mellan den skattskyldige och de skatteberättigade
kommunerna i huvudsak lösts till den skattskyldiges nackdel, icke vore
tillfredsställande. Principen om kommunen såsom ett slutet beskattningsområde
syntes beredningen icke kunna tillmätas oinskränkt giltighet i ett
beskattningssystem, vilket såsom vårt byggde på skatteförmågeprincipen.
Skatteförmågan hos en skattskyldig, som hade förvärvskällor inom flera
kommuner, kunde icke bedömas med hänsyn till förhållandena inom varje
kommun för sig. Först genom ett sammanställande av den skattskyldiges
samtliga förvärvskällor i de olika kommunerna kunde en samlad och riktig
bild av hans skatteförmåga erhållas. Av dessa skäl ansåge beredningen det
bäst stå i överensstämmelse med grunderna för vårt skattesystem, att ortsavdragens
storlek bestämdes under hänsynstagande till den skattskyldiges
samtliga taxerade inkomster. Kommunalskatteberedningen framlade emellertid
icke något förslag till lösning av frågan.
1944 års skattesakkunniga upptogo förevarande spörsmål i hela dess vidd
till prövning (SOU 1945: 35 s. 54 o. f.) och framkommo därvid till samma
principiella ståndpunkt som kommunalskatteberedningen. De sakkunniga
föreslogo i enlighet härmed, att bl. a. de allmänna avdragen — förutom det
särskilda avdraget för gift kvinna — samt ortsavdragen, därest de icke
helt kunde utnyttjas i hemortskommunen, finge avräknas från skattepliktig
inkomst, som den skattskyldige haft i annan kommun.
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
3
I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Före år
1945 gällande skatteförfattningar stipulerade att självdeklaration skulle
avgivas i den kommun, där den skattskyldige vore mantalsskriven under
taxeringsåret. Denna bestämmelse ändrades i samband med införandet av
källskattesystemet till att i stället föreskriva, att deklaration skulle avlämnas
i den kommun, där den skattskyldige vore mantalsskriven för året
näst före taxeringsåret. Denna ändring vidtogs därför att den slutliga skatten
skulle påföras i samma kommun vari den preliminära skatten erlagts.
I överensstämmelse härmed ändrades också kommunalskattelagens 66 §
till att föreskriva att »med hemortskommun förstås i denna lag den kommun,
där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret». Den förutvarande bestämmelsen i skattelagarna
att familje-, orts- och allmänna avdrag endast finge åtnjutas å
den i hemortskommunen skattepliktiga inkomsten stode emellertid kvar
oförändrad.
De ovannämnda ändringarna beträffande deklarationsort och hemortskommun
kunde därför i vissa fall åstadkomma att skattskyldig ginge miste
om honom tillkommande avdrag å den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga
inkomsten. Om en person, som under t. ex. år 1946 varit bosatt
i kommunen A och där blivit mantalsskriven i november månad samma
år, på nyåret 1947 flyttade till kommunen B och där övertoge ett jordbruk,
skulle han till denna sistnämnda kommun, inom vilken fastigheten
vore belägen, avlämna en särskild preliminär deklaration, efter vilken han
källbeskattades i kommunen B för jordbruksinkomsten. Han stode emellertid
fortfarande under inkomståret 1947 mantalsskriven i kommunen A,
vilken alltså vore hans hemortskommun. Under år 1948, vilket år vore
hans taxeringsår för inkomsten av jordbruket, skulle han avlämna dels
allmän självdeklaration till slutlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt
till kommunal inkomstskatt i kommunen A, dels skulle han för vederbörande
inkomst av jordbruksfastighet avlämna särskild deklaration till kommunal
inkomstskatt i kommunen där jordbruksfastigheten vore belägen. Om
vederbörande på grund av sjukdom, värnplikt, skolutbildning eller annan
orsak saknade till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst i kommunen
A (hemortskommunen) eller denna inkomst ej uppginge till avdragens
storlek, ginge vederbörande miste om den skattelättnad, som dessa
avdrag åsyftade att ge. Å den i kommunen B deklarerade inkomsten av
jordbruket finge ju inga avdrag göras.
Även om det inte rörde sig om så avsevärda belopp för varje sådan
skattsk3''ldig, så innebure dock bestämmelserna en orättvisa för vederbörande.
Detta gällde särskilt för en nybliven jordbrukare, för vilken första
årets inkomster sällan räckte till att täcka utgifterna. En rättelse på denna
punkt, som innebure att gällande avdrag finge göras även å i annan
kommun än hemortskommunen deklarerad och taxerad inkomst, syntes
befogad.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
Utskottet. I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i gällande bestämmelser, att skattskyldig erhåller
rätt att åtnjuta vissa allmänna avdrag samt ortsavdrag från i annan kommun
än hemortskommunen till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst,
därest den skattskyldige icke kan tillgodogöra sig avdragen i hemortskommunen.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har denna fråga, i vad
den avser ortsavdragen, varit föremål för överväganden inom kommunalskatteberedningen,
som intog den ståndpunkten att gällande regler i förevarande
fall innebure ett oberättigat avsteg från skatteförmågeprincipen.
1944 års skattesakkunniga anslöto sig i princip till den av kommunalskatteberedningen
uttalade uppfattningen och föreslogo, att skattskyldig skulle
erhålla rätt att åtnjuta allmänna avdrag — förutom det särskilda avdraget
för gift kvinna — samt ortsavdrag jämväl i annan kommun än hemortskommunen,
därest den skattskyldige icke kunde komma i åtnjutande av
desamma i hemortskommunen.
Även enligt utskottets mening är det önskvärt, att en ändring av gällande
bestämmelser på ifrågavarande område kommer till stånd. Enligt vad
utskottet inhämtat avses proposition skola föreläggas riksdagen på grundval
av 1944 års skattesakkunnigas förslag, och vissa förberedande arbeten
i detta syfte ha redan utförts. Propositionen kan dock icke förväntas bliva
framlagd till innevarande års riksdag. Då utskottet emellertid anser sig
kunna utgå ifrån att proposition i ämnet kommer att avlämnas till 1949
års riksdag, finner sig utskottet icke böra förorda bifall till de föreliggande
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 24 av herr Ivar Persson
m. fl. och II: 25 av herr Hansson i Skegrie m. fl. om rätt
för skattskyldig att vid taxering åtnjuta avdrag även i annan
kommun än hemortskommunen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 april 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Velander, Heiiman, Wehtje, Ramberg, Rosander och Näsgård, samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Hammarlund,
Sandberg Orgård, Olson i Göteborg, Sundström, Olofsson i Höganäs,
Karlsson i Granebo och Vigelsbo.