Bevillningsutskottets betänkande nr 3.
1
Nr 3.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)
om nöjesskatt, jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 3 januari 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 8, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 21 december
1945 (nr 823) om nöjesskatt.
Härigenom förordnas, att 2, 7, 9 och 11 §§ förordningen den 21 decem -
ber 1945 om nöjesskatt skola erhalla
Nuvarande Igdelse:
2
Nöjesskatten fördelas med hälften
till staten och med hälften till den
kommun, inom vars område nöjestillställningen
äger rum.
7
Nöjesskatten utgår med 15 procent
å bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten; dock att, om biljettpriset
vid biograf föreställning översti
1
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt
ändrad lydelse på satt nedan angives.
Föreslagen Igdelse:
§•
Nöjesskatten fördelas med hälften
till staten och med hälften till den
kommun, inom vars område nöjestillställningen
äger ruin. För nöjestillställning
som avses i 3 § c) skall dock
nöjesskatten i stället fördelas med tre
fjärdedelar till staten och en fjärdedel
till kommunen.
§•
Nöjesskatten utgår med 15 procent
å bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten; dock att för biografföreställning
nöjesskatten utgår med
. Nr 3.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 3.
Nuvarande lydelse:
ger en krona, nöjesskatten utgör 15
procent av en krona samt 30 procent
av återstoden av biljettpriset.
9
Såsom biljettpris — — — betalning
(fribiljett).
I biljettpriset---till tillställ
ningen.
Avser biljett ett flertal tillställningar
eller ett flertal personer, beräknas
skatt därå såsom för motsvarande antal
biljetter för en tillställning eller
en person. Har icke vid biljettens utlämnande
bestämts, huru många tillställningar
eller personer biljetten avser,
beräknas skatten å biljetten till
20 procent av biljettpriset eller, då
fråga är om biografföreställning, till
25 procent av nämnda pris.
11
Medgives rätt —--biljett ut
lämnats.
Kan sådan utredning icke vinnas,
beräknas skatten till 20 procent av
det bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter
och andra därmed likställda
avgifter, eller, då fråga är om biografföreställning,
till 25 procent av
nämnda bruttobelopp. Där tillförlitlig
utredning ej kan vinnas angående
den verkliga bruttoinkomsten, uppskattas
denna till bruttoinkomsten
vid utsålt hus eller efter annan lämplig
beräkningsgrund.
Föreslagen lydelse:
30 procent, om biljettpriset icke överstiger
en krona, och eljest med 30
procent av en krona och 45 procent av
återstoden av biljettpriset.
§•
Såsom biljettpris —- —• — betalning
(fribiljett).
I biljettpriset ----till tillställ
ningen.
Avser biljett ett flertal tillställningar
eller ett flertal personer, beräknas
skatt därå såsom för motsvarande antal
biljetter för en tillställning eller en
person. Har icke vid biljettens utlämnande
bestämts, huru många tillställningar
eller personer biljetten avser,
beräknas skatten å biljetten till
20 procent av biljettpriset eller, då
fråga är om biografföreställning, till
40 procent av nämnda pris.
§•
Medgives rätt---biljett ut
lämnats.
Kan sådan utredning icke vinnas,
beräknas skatten till 20 procent av
det bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter
och andra därmed likställda
avgifter, eller, då fråga är om
biografföreställning, till 40 procent
av nämnda bruttobelopp. Där tillförlitlig
utredning ej kan vinnas angående
den verkliga bruttoinkomsten,
uppskattas denna till bruttoinkomsten
vid utsålt hus eller efter annan
lämplig beräkningsgrund.
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1948.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
Bevillningsutskottets betänkande nr 3. 6
1) de likalydande motionerna I: 39 av herr Linderot m. fl. och II: 108 av
herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå förevarande
proposition;
2) motionen II: 138 av herrar Stjärne och Persson i Svensköp, vari hemställts,
»att riksdagen måtte med ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 8
besluta att 2, 7, 9 och 11 §§ förordningen den 21 december 1945 skola erhålla
följande lydelse:
§ 2.
Nöjesskatten fördelas med tre fjärdedelar till staten och en fjärdedel till
den kommun, inom vars område nöjestillställningen äger rum.
§ 7.
Nöjesskatten utgår med 30 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten; dock att för biograf föreställning nöjesskatten utgår med
30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30
procent av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset.
§ 9.
Såsom biljettpris---betalning (fribiljett).
I biljettpriset----- till tillställningen.
Avser biljett ett flertal tillställningar eller ett flertal personer, beräknas
skatt därå såsom för motsvarande antal biljetter för en tillställning eller
en person. Har icke vid biljettens utlämnande bestämts, huru många tillställningar
eller personer biljetten avser, beräknas skatten å biljetten till
35 procent av biljettpriset eller, då fråga är om biografföreställning, till 40
procent av nämnda pris.
§ 11-
Medgives rätt---biljett utlämnats.
Kan sådan utredning icke vinnas, beräknas skatten till 35 procent av det
bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter och andra därmed likställda
avgifter, eller, då fråga är om biografföreställning, till 40 procent av nämnda
bruttobelopp. Där tillförlitlig utredning ej kan vinnas angående den verkliga
bruttoinkomsten, uppskattas denna till bruttoinkomsten vid utsålt hus
eller efter annan lämplig beräkningsgrund»; samt
3) motionen II: 140 av herr Johnsson i Skoglösa in. fl., vari hemställts,
»att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 8 måtte besluta,
att nöjesskattemedlen helt skola tillfalla staten och användas för att
befrämja landets kulturliv».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 3.
Vidare ha till utskottet hänvisats de likalydande motionerna I: 175 av
herr Domö in. fl. samt II: 237 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl., vari
hemställts — förutom att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. in. — att de
i motionerna framförda synpunkterna måtte beaktas vid behandlingen av
bland annat propositionen nr 8.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Enligt 1 § förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt
skall för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift,
erläggas nöjesskatt. Denna skatt fördelas — enligt vad i 2 § stadgas_med
hälften till staten och med hälften till den kommun, inom vars område
nöjestil]ställningen äger rum. I 7 § föreskrives, att nöjesskatten utgår med
15 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknat skatten; dock att, om
biljettpriset vid biograf föreställning överstiger en krona, nöjesskatten utgör
15 procent av en krona samt 30 procent av återstoden av biljettpriset.
Såsom framgår av vad departementschefen anfört i propositionen nr 5
till innevarande års riksdag har 1947 års konsumtionsskatteberedning i
skrivelse den 20 december 1947 framlagt förslag till vissa skärpningar av
den indirekta beskattningen; och har beredningen därvid förordat bl. a.
viss skärpning i fråga om nöjesskatten för biograf föreställning.
Beträffande innehållet i en inom beredningen upprättad, till finansdepartementet
överlämnad promemoria tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
nr 8 (s. 4—6).
I sin förut berörda skrivelse den 20 december 1947 har beredningen föreslagit,
att nöjesskatten för biografföreställningar höjdes från 15 till 30
procent för den del av biljettpriset, som icke överstege en krona, samt från
30 till 45 procent å återstoden av biljettpriset. Enligt beredningen kunde de
ökade skatteintäkter, som i följd härav kunde antagas uppkomma, beräknas
till omkring 25 miljoner kronor per år. Detta skattebelopp borde
i sin helhet inflyta till statsverket. Skatteskärpningen borde om möjligt
träda i kraft den 1 februari 1948. Beredningen förutsatte, att frågan om
skatteskärpningens fortbestånd upptoges till omprövning redan vid 1949
års riksdag. — En ledamot av beredningen (herr Öhman) har anfört, att
han icke kunde ansluta sig till beredningens förslag i denna del.
Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget
anfört följande:
»Såsom framgår av den proposition (nr 5) med förslag till förordning
om särskild automobilskatt, m. in., om vars avlåtande till riksdagen Kungl.
Maj .t förut denna dag fattat beslut, tillstyrker jag de av beredningen föreslagna
skärpningarna av den indirekta beskattningen. I enlighet härmed
föreslår jag nu, att bestämmelsen i 7 § nöjesskatteförordningen ändras på
Bevillningsutskottets betänkande nr 3. 5
så sätt, att nöjesskatten för biograf föreställningar skall utgå med 30 procent,
om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30 procent
av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset. Samtidigt härmed
bör i 2 § införas den särskilda bestämmelsen, att nöjeskatten för biografföreställning
skall fördelas med tre fjärdedelar till staten och med en fjärdedel
till vederbörande kommun. Denna fördelningsgrund kommer att medföra,
att inkomstökningen i stort sett tillfaller statsverket, dock att en obetydlig
del därav kommer att tillfalla kommunen.
De nu föreslagna höjningarna av nöjesskatten böra vidare föranleda motsvarande
ändringar i 9 och 11 §§.
Ändringarna böra träda i kraft den 1 februari 1948.»
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
Såsom motivering för de likalydande motionerna I: 39 och II: 108 ha motionärerna
åberopat vad de anfört i de av dem i anledning av propositionen
nr 5 väckta likalydande motionerna 1:36 och 11:105 Rörande innehållet
i dessa sistnämnda motioner tillåter sig utskottet hänvisa till sitt betänkande
nr 1 ävensom till dessa båda motioner.
I motionen II: 138 har framhållits att i nuvarande läge en generell höjning
av nöjesskatten vore befogad. Då Kungl. Maj :t nu föreslagit en höjning
av nöjesskatten på biografföreställningar till ungefär det dubbla, ansåge
motionärerna, att den allmänna skattesatsen för nöjestillställningar
borde höjas till 30 procent. Detta måste medföra en ändring av fördelningen
mellan stat och kommun av de influtna skatteintäkterna. Motionärerna
förutsatte, att frågan om skatteskärpningens fortbestånd koinme att upptagas
till omprövning vid 1949 års riksdag.
I motionen II: 140 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts
i huvudsak följande. De skäl, som vid tidigare tillfällen åberopats för den
meningen att nöjesskatten i sin helhet borde tillfalla staten, ägde alltjämt
giltighet. Det väsentligaste skälet vore att nöjesskatten verkade mycket
ojämnt kommunerna emellan. Nöjesskattemedlen användes för att befrämja
sociala och kulturella ändamål, men det kunde knappast försvaras, att en
viss kommun finge större möjligheter att tillgodose dessa ändamål endast
därför, att den inom sina gränser hyste inkomstbringande nöj esf öretag. Beträffande
den i propositionen föreslagna höjningen av nöjesskatten på biografföreställningar
och dess användning hade motionärerna inga erinringar
att göra i annan mån än att nöjesskatten i sin helhet borde tillfalla statsverket.
Beträffande det närmare innehållet i de likalydande motionerna 1:175
och II: 237 hänvisas till utskottets betänkande nr 1 (s. 4—6).
Utskottet. I sitt betänkande nr 1 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 6 med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den It juni
1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
har utskottet tagit ställning till vissa mera allmänna frågor rörande
den indirekta beskattningen, vilka uppkommit i anslutning till Kungl. Maj:ts
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 3.
propositioner nr 5—10 till innevarande års riksdag. Vad utskottet i sagda
betänkande anfört i berörda hänseenden är tillämpligt jämväl såvitt angår
den nu föreliggande frågan om skärpning i nöjesbeskattningen. Utskottet
får alltså härutinnan hänvisa till sitt nyssnämnda betänkande.
Härmed har utskottet även redovisat sin ställning till de likalydande motionerna
I: 175 (av herr Domö in. fl.) och 11:237 (av herr Skoglund i Doverstorp
m. fl.), vilka motioner av utskottet avstyrkas.
Enligt det i propositionen nr 8 framlagda förslaget till förordning angående
ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt
skall nöjesskatten för biograf föreställning — som för närvarande utgår med
15 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 15 procent
av en krona och 30 procent av återstoden av biljettpriset — höjas till
30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest till 30 procent
av en krona och 45 procent av återstoden. Vidare föreslås i samma
proposition den ändringen, att nöjesskatten för biografföreställningar skall
tördelas med tre fjärdedelar till staten och en fjärdedel till kommunen.
I anledning av nu berörda förslag har i de likalydande motionerna I: 39
(av herr Linderot m. fl.) och II: 108 (av herr Hagberg i Luleå m. fl.) yrkats
avslag å propositionen med hänsyn till bl. a. att en skattehöjning på
biografbiljetter komme huvudsakligen att drabba de mindre inkomsttagarna
och måste betraktas som en statsmakternas åtgärd i syfte att fördyra
det praktiskt taget enda offentliga nöje, som stode de bredare befolkningsskikten
till buds.
Ä andra sidan har i motionen II: 138 (av herrar Stjärne och Persson i
Svensköp) hemställts att nöjesskatten måtte skärpas — icke endast såvitt
angår biograf föreställningar — utan även beträffande övriga slag av nöjestillställningar,
och att i sistnämnda hänseendet nöjesskatten måtte höjas
från nuvarande 15 procent till 30 procent av biljettpriset. Samtidigt har yrkats,
att den i propositionen föreslagna principen för fördelning av nöjesskatten
för biografföreställningar måtte utsträckas att gälla samtliga slag
av nöjestillställningar.
Enligt utskottets mening är det i nuvarande läge befogat att genomföra
eu skärpning även i fråga om nöjesbeskattningen. Vad angår den omfattning,
i vilken en skärpt nöjesbeskattning bör ifrågakomma, vill utskottet
framhålla, att en höjning av nöjesskatten för andra nöjestillställningar än
biografföreställningar skulle kunna orsaka ideella och andra liknande organisationer
visst ekonomiskt avbräck. Med hänsyn härtill ansluter utskottet
sig till det i propositionen nr 8 framlagda förslaget att begränsa skatteskärpningen
i förevarande hänseende till biografföreställningar.
Utskottet kan sålunda icke tillstyrka vare sig de likalydande motionerna
I: 39 och II: 108 eller motionen II: 138.
Beträffande det i motionen II: 140 (av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.)
gjorda yrkandet, att nöjesskatten i sin helhet skulle tillgodoföras statsverket
må erinras om att denna fråga i viss mån kan komma i annat läge sedan
den nyligen beslutade ändringen i kommunernas indelning blivit genom
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 3. ''
förd. För övrigt har spörsmålet om nöjesskattemedlens fördelning så sent
som hösten 1945 prövats av riksdagen utan att därvid någon ändring vidtogs
i den sedan lång tid tillbaka gällande fördelningsgrunden. Utskottet
avstyrker därför även motionen II: 140.
I propositionen nr 8 har föreslagits att skärpningen i nöjesbeskattningen
skulle träda i kraft den 1 februari 1948. Emellertid har under hand till utskottet
från biografägarhåll framförts en hemställan, att tiden för ikraftträdandet
måtte bestämmas till en måndag; härigenom skulle nämligen
redovisningarna från biograferna underlättas. Med beaktande härav föreslår
utskottet, att den av utskottet förordade skärpningen i nöjesbeskattningen
träder i kraft först från och med den 2 februari 1948.
I sitt förut berörda betänkande nr 1 i anledning av förslaget om skärpt
beskattning av tobaksvaror har utskottet — under hänvisning till vissa, i
betänkandet återgivna uttalanden av föredragande departementschefen —
anfört, att utskottet förutsatte att frågan om de förordade skattehöjningarnas
fortbestånd komme att underställas 1949 års riksdag. Vad utskottet sålunda
framhållit är enligt utskottets mening tillämpligt jämväl med avseende å den
skatteskärpning, som utskottet tillstyrkt i nu förevarande betänkande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 8 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, ävensom med avslag å de likalydande
motionerna 1:39 (av herr Linderot m. fl.) och II:
108 (av herr Hagberg i Luleå m. fl.), motionen II: 138 (av
herrar Stjärne och Persson i Svensköp) samt motionen II:
140 (av herr Johnsson i Skoglösa in. fl.) — antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning angående ändring
i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt
med den ändringen, att dagen för ikraftträdandet
fastställes till den 2 i stället för den 1 februari 1948, samt
2) att de likalydande motionerna I: 175 (av herr Domö
m. fl.) och II: 237 (av herr Skoglund i Doverstorp in. fl.) i
vad desamma avse propositionen nr 8 måtte, i den mån de
icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 24 januari 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 3.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson*, Sjödahl, Ekman,
Velander, Björnsson, Heiiman, Rosander, Widner*, Niklasson* och Isaksson*,
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Hammarlund*,
Sandberg, Orgård*, Henriksson, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg,
Sundström och Bladh.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
1) av herrar Velander, Isaksson, Henriksson och Olson i Göteborg, vilka
hänvisat till sin vid utskottets betänkande nr 1 fogade reservation; samt
2) av herr Jonsson i Skedsbygd.
487101. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1918.