Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
1
Nr 10.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 10, såvitt propositionen avser förslag
till förordning om försäljningsskatt samt förordning
om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
I en den 3 januari 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 10, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga — förutom förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt samt förslag
till förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr
477) om skatt å vissa pälsvaror, rörande vilka förslag bevillningsutskottet
tidigare avgivit särskilt betänkande (nr 9) — vid propositionen fogade förslag
till
1) förordning om försäljningsskatt; samt
2) förordning om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
De sistnämnda båda författningsförslagen äro av följande lydelse:
1 Bilianq till riksdagens protokoll 1948. 7 sand. Nr 10—13.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
Förslag
till
förordning om försäljningsskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Skattskyldighetens omfattning m. m.
1 §•
För vara, som är upptagen i en vid denna förordning fogad förteckning,
skall, där varan yrkesmässigt försäljes inom riket eller varan hit införes,
till staten erläggas särskild skatt (försäljningsskatt) i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning.
2 §.
Den som inom riket yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara av egen
tillverkning är skyldig att hos kontrollstyrelsen vara registrerad såsom
säljare av skattepliktig vara.
Såsom säljare av skattepliktig vara må jämväl registreras annan näringsidkare,
som hos kontroll styrel sen anmäler att han inom riket yrkesmässigt
försäljer sådan vara.
3 §.
Registrerad säljare är skyldig att för varje av honom saluhållen skattepliktig
vara fastställa ett särskilt försäljningsvärde, avsett dels att möjliggöra
kontroll å skattens utgörande dels ock att, i den omfattning som
framgår av bestämmelserna i 6 §, ligga till grund för skattens beräknande.
Försäljningsvärdet skall motsvara det pris som varan antages komma att
betinga vid försäljning till konsument.
Vad i denna paragraf stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om vara,
för vilken skatten enligt vad nedan i 5 § stadgas utgår med i förteckningen
angivet belopp för varuenhet.
4 §.
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning inträder
då varan
a) av registrerad säljare försäljes till konsument;
b) av registrerad säljare försäljes — i annat fall än under a) avses —
till någon som icke själv är registrerad säljare;
c) av registrerad säljare uttages från rörelse för annat ändamål än försäljning; -
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
3
d) av annan än registrerad säljare införes till riket; eller
e) av annan än registrerad säljare försäljes till pris överstigande det
enligt 3 § åsatta försäljningsvärdet.
Skattskyldighet föreligger jämväl för vara, som ingår i registrerad säljares
lager vid tidpunkt då registreringen upphör.
2 mom. Försäljning, som av registrerad säljare bedrives till konsument
eller annan vilken icke själv är registrerad säljare, benämnes enligt denna
förordning skattepliktig försäljning. Annan försäljning benämnes skattefri
försäljning.
5 §•
Skatten utgår, i enlighet med vad i förteckningen angives, antingen med
däri upptagen procent av varans beskattningsvärde eller med i förteckningen
angivet belopp för varuenhet.
I fråga om varor, som införas till riket av annan än registrerad säljare,
skall dock skatten, i den omfattning som av förteckningen framgår, i stället
utgå med i förteckningen upptaget belopp för viktenhet.
Det åligger registrerad säljare, som under kalenderåret bedrivit skattepliktig
försäljning, att för nämnda tid eller, där registreringen omfattat
endast en del av året, för varje kalendermånad erlägga skatt med minst
det belopp vilket i förteckningen angivits såsom minimiskatt. Har den
skattepliktiga försäljningen avsett flera varuslag, för vilka minimiskatten
är bestämd till olika belopp, skall minimiskatt erläggas med det högsta
beloppet.
6 §•
Beskattningsvärdet utgör
a) då varan av registrerad säljare försäljes till konsument: det avtalade
vederlaget;
b) då varan av registrerad säljare — i annat fall än under a) avses —
försäljes till någon som icke själv är registrerad säljare: det åsatta försäljningsvärdet;
c)
då varan av registrerad säljare uttages från rörelse för annat ändamål
än försäljning: det åsatta försäljningsvärdet;
d) då varan av annan än registrerad säljare införes till riket
för försäljning: det pris varan antages komma att betinga vid försäljning
till konsument;
för annat ändamål: varans värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen,
med tillägg av den å varan belöpande tullen ävensom därutöver
tjugufem procent av det sålunda uträknade beloppet; samt
e) då varan av annan än registrerad säljare försäljes till pris överstigande
det enligt 3 § åsatta försäljningsvärdet: det belopp varmed vederlaget
överstiger nämnda värde.
I fall, varom förmäles i 4 § 1 mom. sista stycket, är beskattningsvärdet
lika med det åsatta försäljningsvärdet.
Kontrollstyrelsen äger, i den omfattning så lämpligen kan ske, före -
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
skriva att det åsatta försäljningsvärdet skall utgöra beskattningsvärde jämväl
vid försäljning som ovan under a) avses.
7 §•
Skatten skall för vara, som försäljes inom riket, erläggas av säljaren och
för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln äger rum.
I fall som avses i 4 § 1 mom. c), så ock i fall som avses i samma moment
sista stycket skall rörelseidkaren anses såsom säljare.
Vid skattepliktig försäljning inträder skattskyldighet, då varan levereras
till köparen.
8 §•
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen,
dock att beträffande skattepliktig införsel kontrollen handhaves av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen gemensamt.
9 §.
Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av försäljningsskatt.
Bestämmelser avseende försäljning inom riket.
10 §.
Ansökan om registrering som avses i 2 § skall göras skriftligen hos kontrollstyrelsen.
Ansökningen skall innehålla uppgifter angående sökandens fullständiga
namn och postadress, den av sökanden bedrivna rörelsen samt dagen då
försäljningen påbörjades eller avses skola påbörjas. Vidare skall i ansökningen
uppgivas, huruvida sökanden ämnar bedriva skattepliktig eller skattefri
försäljning.
Rörelseidkare som är registreringsskyldig enligt 2 § första stycket skall
göra ansökan om registrering senast fjorton dagar före försäljningens
början.
11 §.
Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.
I beviset skall angivas, huruvida sökanden registrerats såsom säljare med
skattepliktig försäljning eller såsom säljare med skattefri försäljning.
12 §.
Rörelseidkare som är registreringsskyldig enligt 2 § första stycket må
icke, innan registrering skett, bedriva försäljning av skattepliktig vara;
dock må den som övertagit av annan bedriven rörelse, därest han gör ansökan
om registrering inom fjorton dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen
till dess kontrollstyrelsen meddelat beslut över ansökningen. Under
Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 5
tid då rörelsen sålunda fortsättes skall rörelseidkaren, såvitt fråga är om
skyldighet att erlägga skatt, anses såsom registrerad säljare.
Rörelseidkare, vilken registrerats såsom säljare med skattefri försäljning,
äger icke bedriva skattepliktig försäljning.
13 §.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i ansökan om registrering,
är rörelseidkaren skyldig att underrätta kontrollstyrelsen härom
senast åtta dagar därefter.
14 §.
För utövande av kontrollen över försäljningsskattens behöriga utgörande
äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde till
samtliga lokaler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning
eller försäljning av skattepliktiga varor.
15 §-
Registrerad säljare är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att
den enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning,
inköp och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla
kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med
tillhörande handlingar.
Registrerad säljare skall, därest han bedriver skattepliktig försäljning,
ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande
meddelar, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman i enlighet med
kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.
16 §.
Den, som utan att vara registrerad säljare bedriver tillverkning eller försäljning
eller förmedlar försäljning av skattepliktig vara, är skyldig att på
anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom
ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt för kontrollens
utövande.
Jämväl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning
av skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.
17 §.
Registrerad säljare skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla
kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman erforderliga prov å varan samt i
förekommande fall beskrivning över densamma ävensom ställa för kontrollen
nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.
Såsom prov tillhandahållen vara skall efter verkställd undersökning
snarast återställas.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
Vad i första stycket stadgas om registrerad säljare skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan rörelseidkare som bedriver tillverkning eller
försäljning av skattepliktig vara eller av vara, beträffande vilken det kan
antagas att skattskyldighet föreligger.
18 §.
Skattskyldig skall för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder upprättad deklaration angående beskattningsvärdet av
sin skattepliktiga försäljning eller, i fråga om vara för vilken skatt skall
utgå med i förteckningen angivet belopp för varuenhet, antalet försålda
enheter med angivande tillika i vartdera fallet av den å varorna belöpande
skatten. Deklarationen skall i förekommande fall avse jämväl varor, som
av registrerad säljare uttagits från rörelsen för annat ändamål än försäljning
eller som ingått i den skattskyldiges lager vid den tid då hans registrering
såsom säljare av skattepliktig vara upphörde.
Deklaration, varom i första stycket förmäles, skall vara till riktigheten
styrkt av två trovärdiga personer samt insändas till kontrollstyrelsen senast
å femtonde dagen i andra månaden efter den månad som deklarationen
avser.
Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration
skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall
deklaration skall insändas inom en månad efter varje kvartals utgång.
Kontrollstyrelsen må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva att deklaration
skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, dock tidigast
inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången av
den månad eller det kvartal deklarationen avser.
19 §•
I deklaration som avses i 18 § äger skattskyldig från det sammanlagda
beskattningsvärdet för den skattepliktiga försäljningen göra avdrag för
beskattningsvärdet av sådana i denna försäljning ingående varor, som
a) enligt bevis av tullmyndighet för den skattskyldiges räkning utförts
ur riket eller till svensk frihamn eller
b) enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt vid införsel till riket.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad
mån avdrag jämväl må göras för beskattningsvärdet av varor, vilka säljaren
återtagit eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund
av bristande betalning från köparen.
Vad i denna paragraf stadgas angående avdrag från beskattningsvärdet
skall i fråga om vara, för vilken skatten skall utgå med i förteckningen angivet
belopp för varuenhet, i stället avse avdrag från det enligt deklarationen
upplupna skattebeloppet.
20 §.
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration som avses i 18 § eller befinnes
avgiven deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den
skatt, som rätteligen skall utgå.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
7
I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,
då särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills
vidare, till dess deklaration avgivits, att förfoga över skattepliktig vara.
21 §.
Den som idkar försäljning av skattepliktig vara i strid mot 12 § första
stycket är skyldig att erlägga skatt såsom om han varit registrerad säljare.
Det ankommer på kontrollstyrelsen att fastställa den skatt, som sålunda
skall erläggas.
22 §.
Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration, som avses
i 18 §, erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens
postgirokonto.
I fall som avses i 20 § första stycket eller 21 § ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma och meddela den skattskyldige tid, inom vilken
skatten skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontroll styrelsen
meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits,
att förfoga över skattepliktig vara.
23 §.
Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen
ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 22 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
24 §.
Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas.
Bestämmelser avseende införsel till riket.
25 §.
Då annan än registrerad säljare till riket inför skattepliktig vara, skall
den skattskyldige, där ej annat nedan stadgas, i samband med tulltaxeringen
av varan till tullmyndigheten i två exemplar avlämna en på tro och heder
avgiven deklaration angående varans beskattningsvärde.
Deklaration erfordras icke beträffande vara, för vilken skatt utgår med i
förteckningen angivet belopp för viktenhet eller varuenhet, ej heller beträffande
annan vara därest denna införes till riket för annat ändamål än försäljning.
I fråga om vara som sist sagts skall den skattskyldige i stället till
tullmyndigheten avlämna skriftlig försäkran i två exemplar rörande ändamålet
med införseln; dock att sådan försäkran icke erfordras om det är
uppenbart att varan införes för annat ändamål än försäljning eller användning
i förvärvssyfte.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
26 §.
Skatt, som enligt avgiven deklaration eller enligt av tullmyndigheten verkställd
uträkning belöper å införd vara, skall erläggas till tullverket samtidigt
med tullen. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven betalning
skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.
27 §.
Deklaration eller försäkran, som avses i 25 §, skall slutligen granskas av
kontrollstyrelsen och skall för sådant ändamål det ena exemplaret av handlingen
av tullmyndigheten översändas till kontrollstyrelsen.
Befinnes vid granskningen, att skatt påförts med för lågt belopp, skall
kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma och
meddela den skattskyldige tid, inom vilken sådan skatt skall erläggas.
Vad i 14—17 §§, 22 § tredje stycket och 24 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om skattskyldig som avses i denna paragraf.
28 §.
För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till
svensk frihamn, må restitution av skatt åtnjutas i den ordning och omfattning,
Kungl. Maj :t bestämmer.
Skatt utgår icke för vara, som införes under sådana omständigheter, att
för densamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen
eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning; dock att skattskyldighet
föreligger vid återinförsel av vara, för vilken skatt icke erlagts eller för
vilken erlagd skatt restituerats.
29 §.
Tullmyndighet åligger att till kontrollstyrelsen lämna uppgift angående
den införsel till riket av skattepliktig vara, som företages av registrerad
säljare.
30 §.
Formulär till deklaration, försäkran och uppgift, som avses i 25 och
29 §§, fastställas av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt.
Ansvarsbestämmelser m. m.
31 §.
Den som i strid mot 12 § idkar försäljning av skattepliktig vara straffes
med dagsböter, ej under tjugu.
Den som i strid mot förbud, varom i 20 § andra stycket eller 22 § tredje
stycket stadgas, förfogar över skattepliktig vara, straffes med dagsböter, ej
under fyrtio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
fängelse i högst sex månader.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 9
Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger
enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,
straffes med böter, högst trehundra kronor.
32 §.
Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad
honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade
föreskrifter.
33 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
34 §.
Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa
tullfri vara, som är upptagen i den vid denna förordning fogade förteckningen,
straffes med dagsböter. Har någon olovligen infört eller sökt införa
sådan vara, skall denna dömas förverkad jämte emballage, vari den
förvaras.
I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av
vara, som anses förverkad, ävensom angående förfarandet med i beslag
tagen vara samt påföljd vid förskingring av vara, som skolat dömas förverkad,
skola de bestämmelser, som gälla olovlig införsel av tullpliktig vara,
äga motsvarande tillämpning.
35 §.
Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna
förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häremot
bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än
tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.
36 §.
Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva i denna förordning avsedd försäljning.
37 §.
Förseelse, som avses i 31 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,
vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet,
eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.
38 §.
Förseelse, som avses i 31 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas
endast efter angivelse av kontrollstyrelsen.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
39 §.
Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
40 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.
Härvid skall iakttagas att, där i förordningen avsedd försäljning bedrives
vid tiden för ikraftträdandet, den i 10 § tredje stycket omförmälda ansökan
om registrering skall göras senast den 10 juli 1948.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
11
Förteckning
över
varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under
nedanstående statistiska nummer.
Statistiskt
nr
Varuslag
Skattesats
procent
av beskattningsvärdet
-
kro nor för varu enhet -
999-1000
ur 1001
1002: 1
1002: 2
1323-1325
1326: 2
Mattor, ej särskilt nämnda, även
försedda med sömnadsarbete
eller fransar:
innehållande silke ........
helt eller delvis av ull eller
andra djurhår, utan inblandning
av silke, knutna:
med högst 250 knutar på
en längd av 1 m, dock icke
där antalet knutar per
kvadratmeter uppgår till
högst 25 000
med mer än 250 men ej mer
än 450 knutar på en längd
av 1 m ...............
med mer än 450 knutar på
på en längd av 1 m----
Arbeten av guld, silver eller platina,
även med infattade pärlor
eller stenar, ej utgörande artiklar,
avsedda för tekniskt
bruk, eller plåt, rör och tråd
Pärlor och koraller, äkta, oinfattade
samt ädelstenar, oinfattade,
även konstgjorda, andra än
industridiamanter, ävensom bijouterivaror
av äkta pärlor,
äkta koraller eller ädelstenar,
vilka på grund av anmärkning
efter stat. nr 2064 bliva hänförliga
till stat. nr 1326: 2....
20
Särskild
skattesats
för
vissa varor
vid
import,
kronor
för
100 kg
20
20
20
20
20
Minimiskatt (i kronor)
för registrerad säljare med
skattepliktig försäljning
10 000
1 000
2 000
4 000
av enbart
egen tillverkning
-
per
år
1200
per
mån.
eljest
per
år
100
1200
3 600
per
mån
300
100
1200
100
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
Statistiskt
nr
Varuslag
Skattesats
procent
av beskattningsvärdet
-
kro nor för varu enhet -
Särskild
skattesats
för
vissa varor
vid
import,
kronor
för
100 kg
Minimiskatt (i kronor)
för registrerad säljare med
skattepliktig försäljning
av enbart
egen tillverkning
-
per
år
per
mån.
eljest
per
år
per
män
ur 1885: 2
ur 1992: 1
Grammofonverk, ingående i radiogrammofoner
............
Grammofoner och grammofonverk
.......................
20
20
1200
100
3 600
300
1992: 2
Färdiga grammofonskivor......
Anm. Skatt skall ej utgå för:
varor, vilka tidigare inom riket
varit föremål för försäljning till
konsument;
ordnar, medaljer och märken
av guld, silver eller platina, där
de utdelas såsom förtjänsttecken
eller utan betalning;
färdiga grammofonskivor med allenast
intalad text, avsedda för
undervisningsändamål, eller färdiga
grammofonskivor, framställda
var och en i endast ett
exemplar.
1
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
13
Förslag
till
förordning om slutlig avveckling av den allmänna
omsättningsskatten.
Härigenom förordnas — med ändring av vad i motsvarande hänseenden
är stadgat i förordningen den 13 december 1940 (nr 1 000) om allmän omsättningsskatt
och förordningen den 20 december 1946 (nr 767) om avveckling
av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skattesats
av fem procent -— som följer.
Tidpunkten för slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
1 §.
Allmän omsättningsskatt skall, såvitt angår vara för vilken skatt utgår
efter högre skattesats än fem procent av den skattepliktiga omsättningen
(skärpt omsättningsskatt), icke uttagas vid försäljning, arbetsprestation
eller uthyrning, varom avtal slutes efter den 30 juni 1948, eller vid uttag
från rörelse eller vid import, som sker efter nämnda dag.
Ej heller skall allmän omsättningsskatt uttagas vid försäljning av personautomobil,
tyngre motorcykel eller sidvagn till motorcykel, varom avtal
slutes efter den 30 juni 1948, eller vid import efter nämnda dag av sådant
fordon.
Allmän omsättningsskatt vid icke fullgjorda avtal m. m.
2 §•
1 mom. Har avtal om försäljning, arbetsprestation eller uthyrning av
vara, som avses i 1 § första stycket, slutits före utgången av juni månad
1948 och utgör vederlaget enligt hittills gällande bestämmelser skattepliktig
omsättning, skall, där avtalet av den skattskyldige fullgjorts före ovannämnda
tidpunkt, allmän omsättningsskatt utgå även om vederlaget icke
kommer den skattskyldige till godo förrän efter samma tidpunkt.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
avtal om försäljning av fordon, varom i 1 § andra stycket förmäles.
2 mom. Allmän omsättningsskatt skall jämväl utgå då fråga är om sådant
i 1 mom. omförmält avtal, som av den skattskyldige fullgöres efter utgången
av juni månad 1948, därest den skattskyldige icke visar att skatt ej inräknats
i det avtalade vederlaget eller att detta efter avtalets ingående nedsatts
med ett mot skatten svarande belopp.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
3 fi.
Skattskyldig äger rätt att i den skattepliktiga omsättningen för tiden till
utgången av juni månad 1948 inräkna jämväl sådant vederlag, varför skattskyldighet
föreligger enligt 2 § men som vid nämnda tidpunkt ännu icke
kommit den skattskyldige till godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.
Vid beräkning av den skattepliktiga omsättningen må avdrag ske med
belopp motsvarande den del av vederlaget, som enligt företedd utredning
måste antagas icke komma den skattskyldige till godo.
4 §.
Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för förbrukning
såsom material inom rörelsen inköpt skattepliktiga varor, som avses i 1 §,
under sådana förhållanden, att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå
i den skattepliktiga omsättningen för mottagaren av vederlaget, må rörelseidkaren
vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning för tiden till utgången
av juni månad 1948 göra avdrag för vederlaget ändå att detta
vid nämnda tidpunkt ännu icke utgivits.
5 §•
Skattskyldig åligger att i fall, som avses i 9 § första stycket andra punkten
förordningen om allmän omsättningsskatt, avgiva tilläggsuppgift beträffande
i 1 § omförmälda varor för tiden från utgången av närmast föregående
räkenskapsår till och med den 30 juni 1948. Sådan tilläggsuppgift
skall avlämnas senast den 20 juli 1948.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om skattskyldig, som avses i 9 § andra stycket nyssnämnda förordning.
6 §•
Det åligger skattskyldig att senast den 20 juli 1948 avlämna särskild uppgift
angående sin skattepliktiga omsättning, i vad avser vederlag varför
skattskyldighet föreligger enligt 2 § men som icke kommit honom till godo
före utgången av juni månad 1948. Vad nu sagts skall dock icke gälla i
fråga om skattskyldig, som verkställt redovisning på sätt i 3 § omförmäles.
7 S.
1 mom. Huvuduppgift, varom förmäles i 9 § förordningen om allmän omsättningsskatt,
skall såvitt angår varor som avses i 1 § upprättas för tiden
den 1 juli—den 30 september 1948 samt avlämnas senast den 20 oktober
1948. Sådan uppgiftsskyldighet åvilar dock icke skattskyldig, som verkställt
redovisning på sätt i 3 § omförmäles.
2 mom. I huvuduppgift, som avses i 1 mom., skall i den skattepliktiga
omsättningen inräknas jämväl vederlag, varför skattskyldighet föreligger
enligt 2 § men som den 30 september 1948 icke kommit den skattskyldige
till godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
15
Vad i 3 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
redovisning varom i detta moment är fråga.
8 §.
Skattskyldig må åtnjuta anstånd på sätt i följande stycke sägs med inbetalning
av allmän omsättningsskatt för sådan skattepliktig omsättning, för
vilken särskild redovisning lämnas jämlikt 7 § 2 mom., dock att anstånd
icke må åtnjutas där den oguldna skatten understiger 100 kronor. Såsom
förutsättning för tillgodonjutande av dylikt anstånd skall gälla, att den
skattskyldige samtidigt med avlämnande av huvuduppgift enligt 7 § gör
anmälan att han önskar tillgodonjuta anstånd med skattebetalningen.
Skatt, som omfattas av anståndet, skall erläggas med en femtedel senast
den 20 i envar av månaderna december 1948 samt februari, april, juni och
augusti 1949; dock att länsstyrelsen, om synnerliga skäl därtill äro, må medgiva
utsträckning av anståndstiden med högst ett år.
9 §.
Därest skattskyldig senast den 20 oktober 1948 inbetalar allmän omsättningsskatt
för den skattepliktiga omsättning, för vilken särskild redovisning
lämnats jämlikt 7 § 2 mom., må den skattskyldige åtnjuta avdrag med
fyra procent av den skatt, som belöper på ifrågavarande omsättning.
Allmän omsättningsskatt å inneliggande varulager.
10 §.
Det åligger skattskyldig, i vilkens varulager vid utgången av juni månad
1948 ingår vara för vilken skatteplikt föreligger enligt förordningen den
1948 (nr ) om försäljningsskatt, att erlägga allmän omsättningsskatt
för nämnda vara; dock skall vad nu sagts icke gälla beträffande
skattskyldig som från och med den 1 juli 1948 jämlikt nyssnämnda förordning
registrerats såsom säljare av varan.
11 §•
Allmän omsättningsskatt enligt 10 § utgår med tjugu procent av det pris,
som varan antages komma att betinga vid försäljning till konsument.
12 g.
Skattskyldig åligger att senast den 20 juli 1948 avlämna särskild uppgift
beträffande sådana skattepliktiga varor som avses i 10 §.
13 §.
Allmän omsättningsskatt enligt 10 § skall erläggas med en femtedel senast
den 20 i envar av månaderna augusti—december 1948; dock att länsstyrelsen,
om synnerliga skäl därtill äro, må medgiva utsträckning av betal
ningstiden med högst ett år.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
Taxering, restitution m. m.
14 §.
Taxering till allmän omsättningsskatt år 1948 skall avse dels omsättning
av i 1 § angivna varor under tiden från utgången av den tidsperiod, för vilken
taxering verkställts år 1947, till och med den 30 september 1948, dels
ock varulager för vilket skattskyldighet föreligger enligt 10 §.
15 §.
Skattskyldig äger hos länsstyrelsen erhålla restitution av erlagd skatt i den
mån skatten belöper på vederlag, som jämlikt 3 § eller 7 § 2 mom. vid taxeringen
inräknats i den skattepliktiga omsättningen men som enligt sedermera
företedd utredning varken influtit eller kan antagas komma att inflyta.
Ansökan varom här är fråga skall ingivas till länsstyrelsen senast den
30 juni 1950.
16 §.
Vad i 31—34 §§ förordningen om allmän omsättningsskatt är stadgat beträffande
uppgift enligt 9 § nämnda förordning skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om uppgift, som lämnas enligt denna förordning.
17 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.
I anledning av propositionen nr 10 ha väckts ett flertal motioner, vilka
hänvisats till utskottet. Emellertid ha dessa motioner, vilka samtliga avse
det genom propositionen framlagda förslaget till förordning angående ändring
i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt, behandlats av
utskottet redan i dess betänkande nr 9.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Den allmänna omsättningsskatten infördes genom förordningen den 13
december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt, som trädde i kraft
den 1 januari 1941. Förordningen upphävdes emellertid i huvudsakliga delar
— från och med den 1 januari 1947 — genom förordningen den 20 december
1946 (nr 767) om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den
utgår efter en skattesats av fem procent.
Beträffande innehållet i 1940 års förordning må här omnämnas, att allmän
omsättningsskatt skulle utgå i huvudsak vid yrkesmässig försäljning
av varor från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt vid
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
17
yrkesmässig försäljning av varor i restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse.
Skattskyldighet förelåg jämväl vid uttag av varor från rörelse,
vid import av utomlands inköpta varor samt i fråga om vissa slag
av tjänsteprestationer. Vissa betydelsefulla varor voro undantagna från beskattningen,
bland annat vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra
bränslen, för förtäring avsedda rusdrycker, tobaksvaror ävensom mjölk,
grädde, smör och margarin, potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd,
som Kungl. Maj :t bestämde. Omsättningsskatten utgick med fem procent av
den skattepliktiga omsättningen.
Den allmänna omsättningsskatten, som sålunda drabbade även konsumtionen
av åtskilliga oumbärliga förnödenheter, kompletterades bl. a. av sociala
skäl med en strängare beskattning av mera umbärliga eller lyxbetonade
varor. Denna skärpta beskattning — som alltjämt är gällande —
har anordnats dels såsom en skärpt omsättningsskatt beträffande vissa varor,
som företrädesvis försäljas i specialaffärer, och dels beträffande vissa
andra varor såsom en hos tillverkaren utgående varuskatt.
Sålunda stadgas i förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen
för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor, att
omsättningsskatt skall utgå med tjugu procent av den skattepliktiga omsättningen
såvitt angår varor upptagna i en vid förordningen fogad varuförteckning.
I denna förteckning upptagas bland annat mattor, vissa slag av
skodon, guld- och silverarbeten, pärlor, radiogrammofoner, kikare, vissa fotografikameror,
fickur och urboetter, grammofoner och grammofonskivor
ävensom väskor och koffertar av läder eller skinn.
Skärpt omsättningsskatt har tidigare utgått även för beredda, lösa pälsverk
och arbeten av pälsverk samt persedlar med pälsverk till övertyg eller
foder. Denna form av skärpt beskattning å pälsvaror frångicks emellertid
av kontrolltekniska skäl och ersattes med en särskild pälsvaruskatt. Sålunda
har genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa
pälsvaror införts en särskild styckeskatt på inom riket yrkesmässigt beredda
lösa pälsskinn, kompletterad med en värdeskatt å femton procent för vissa
till riket införda pälsvaror in. in. Storleken av beredningsskatten — som
varierar mellan 5 öre och 300 kronor per skinn — angives i en vid förordningen
fogad förteckning. Den yrkesmässiga beredningen av pälsskinn står
under uppsikt av kontrollstyrelsen, till vilken myndighet anmälan om beredningen
skall göras. Beredaren skall kvartalsvis till kontrollstyrelsen avgiva
en deklaration angående antalet av honom under deklarationsperioden
beredda skinn av olika slag, som utlämnats från beredningsstället eller dar
tagits i anspråk för vidare bearbetning. I samband härmed skall jämväl
skatten erläggas. Skatten för till riket införda pälsvaror upphäres av tullverket
i samband med tullen. Beskattningsvärdet utgör därvid varornas
värde, beräknat enligt 4 § tulltaxeförordningen med tillägg av den på varan
belöpande tullen. Beträffande importerade skinn av räv skall skatten utgå
med minst det belopp, som skolat erläggas, därest beredningen verkställts
inom riket.
2 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 7 sand. Nr 10 13.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
Den i det föregående omförmälda varuskatten å vissa varor regleras genom
förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt. Enligt denna
förordning utgöres varuskatt för choklad och konfilyrer, putsmedel för läderarbeten
och skodon, essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga
drycker, tandpulver och tandpasta, puder och smink samt lukt- och
toalettvatten, munvatten, parfymer och vissa kosmetiska preparat. De skattepliktiga
varorna angivas i en vid förordningen om varuskatt fogad särskild
förteckning, uppställd i anslutning till gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning.
Skatten skall för vara, som tillverkas inom riket, erläggas av
tillverkaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln
ägt rum. Skatten utgår med visst procenttal —- lägst 20 och högst
75 — av varans beskattningsvärde. Detta värde är lika med det pris, som
den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till
detaljhandlare eller, i fall där försäljning till detaljhandlare icke bedrives,
det pris, som den skattskyldige kan antagas ha betingat sig, därest
sådan försäljning skett. Tillverkningen av skattepliktig vara är ställd
under uppsikt av kontrollstyrelsen, till vilken myndighet anmälan om tillverkningen
skall göras. Inom en månad efter varje kvartals utgång eller
i vissa fall inom fjorton dagar efter varje månads utgång skall tillverkaren
till kontrollmyndigheten avgiva deklaration angående värdet av de
skattepliktiga varor, som under den tid deklarationen avser levererats till
köpare eller tagits i anspråk för vidare bearbetning. Skatten skall erläggas
samtidigt med deklarationens avlämnande. För vara, som införes till riket,
skall skatten erläggas till tullverket samtidigt med tullen.
Såsom förut berörts har den allmänna omsättningsskatten i huvudsakliga
delar avvecklats genom förordningen den 20 december 1946 (nr 767)
om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter
en skattesats av fem procent. I 1 § nämnda förordning stadgas att allmän
omsättningsskatt icke skall uttagas vid försäljning, arbetsprestation eller
uthyrning, varom avtal slutes efter den 31 december 1946, eller vid uttag
av vara från rörelse eller vid import, som sker efter nämnda dag. Beträffande
vara, för vilken allmän omsättningsskatt enligt vad därom särskilt
är stadgat utgår efter högre skattesats än fem procent av den skattepliktiga
omsättningen (skärpt omsättningsskatt), så ock vid försäljning och import
av personautomobiler samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar
skall dock även efter utgången av år 1946 allmän omsättningsskatt
uttagas enligt dittills gällande bestämmelser.
I fråga om de närmare motiven för avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten
har departementschefen hänvisat till 1946 års riksdagshandlingar
(propositionen den 5 april 1946, nr 222, med anhållan om riksdagens
yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten,
första särskilda utskottets utlåtande nr 2 den 7 juni 1946, riksdagens
skrivelse nr 431, propositionen den 29 november 1946, nr 386, med förslag
till förordning av avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den
utgår efter en skattesats av fem procent, in. in., sammansatta bevillnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
19
och jordbruksutskottets utlåtande nr 2 den 14 december 1946 samt riksdagens
skrivelse nr 566). I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas,
att till grund för propositionen den 29 november 1946, nr 386, legat ett av
särskilda sakkunniga —• varubeskattningskommittén1 — den 9 november
1946 avgivet betänkande med förslag till avveckling av den allmänna femprocentiga
omsättningsskatten.
Varubeskattningskommittén — som enligt sina direktiv haft i uppdrag
att undersöka även frågan, i vilken omfattning det kunde anses motiverat
att, sedan den allmänna omsättningsskatten avvecklats, bibehålla den såsom
ett komplement till nämnda skatt införda strängare beskattningen av
vissa konsumtionsvaror av mera umbärlig eller lyxbetonad art — har sedermera
med skrivelse den 29 mars 1947 överlämnat betänkande med förslag
till avveckling av den allmänna omsättningsskatten samt till omläggning
av varubeskattningen. Vid detta betänkande ha fogats — förutom förslag
till förordningar om ändring i vissa delar av 1941 års varuskatteförordning
och 1943 års förordning om skatt å vissa pälsvaror, rörande vilka
förslag utskottet, såsom förut anmärkts, avgivit särskilt betänkande (nr 9)
— dels förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten,
i vad den utgår efter en skattesats av tjugo procent, in. m. och
dels förordning om försäljningsskatt. Beträffande innehållet i sistnämnda
båda författningsförslag, vilka såsom bilaga fogats vid statsrådsprotokollet,
hänvisas till propositionen (s. 115—124).
Över varubeskattningskommitténs betänkande den 29 mars 1947 ha efter
remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.
Departementschefen har förklarat sig i princip kunna biträda de av
varubeskattningskommittén framlagda förslagen om införande av en försäljningsskatt
och om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
I anslutning härtill har departementschefen anfört följande:
»Sedan den allmänna omsättningsskatten upphävts från och med den 1
januari 1947 torde jämväl den skärpta omsättningsskatten, sådan den för
närvarande är utformad, böra avvecklas. Då emellertid de varor, för vilka
skärpt omsättningsskatt utgår, måste anses vara av mera umbärlig natur
synes det i nuvarande läge motiverat, att nämnda varor i annan ordning
göras till föremål för en särskild beskattning i den mån tekniska hinder
häremot icke kunna anses föreligga. Såsom nyss anförts skulle enligt kommitténs
mening en dylik beskattning i form av en försäljningsskatt vara
praktiskt genomförbar med avseende å följande varuslag, nämligen mattor,
guld smedsvaror och grammofonvaror. Till sistnämnda förslag kan jag, av
skäl som i det följande närmare angivas, i princip ansluta mig. Till frågan
i vad mån beskattningsområdet för en försäljningsskatt bör bestämmas
på annat sätt än kommittén förordat och i vad mån kommitténs förslag i
denna del i övrigt bör omarbetas återkommer jag likaledes i det följande.
1 Ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn II. I.. E. Sjödahl, ordförande, direktören
O. R. Sundén, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren N. W. Sundström, t. f.
byråchefen i kontrollstyrelsen E. E:son Thulin samt centralkonsulenten A. O. Åkesson.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
I samband med avvecklingen av den skärpta omsättningsskatten bör även
den allmänna omsättningsskatten för personautomobiler och motorcyklar
upphävas. Frågan huruvida dessa fordon i stället böra underkastas en extra
beskattning av annat slag har behandlats i den proposition (nr 5) med förslag
till förordning om särskild automobilskatt, m. m., som Kungl. Maj :t
förut denna dag beslutat avlåta till riksdagen.»
Beträffande motiveringen i övrigt för de i propositionen framlagda förslagen
rörande införandet av en försäljningsskatt och om avveckling av
den allmänna omsättningsskatten tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.
Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen:
Införande av en försäljningsskatt s. 62—79.
Slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten s. 79.
Detalj motivering till författningsförslagen:
Förslaget till förordning om försäljningsskatt s. 93—100.
Förslaget till förordning om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten
s. 100—105.
Till utskottet ha i anledning av propositionen, såvitt den behandlas i förevarande
betänkande, inkommit skrifter från Sveriges grossistförbund och
Svenska grammofonhandlareföreningen. Av innehållet i skrifterna må här
omnämnas följande.
Sveriges grossistförbund har framfört erinringar mot vissa kontrollföreskrifter
i förslaget till förordning om försäljningsskatt. Att försäljningsskatten
såsom sådan krävde en mycket ingående kontroll vore ofrånkomligt.
Emellertid vore vissa av de föreslagna kontrollföreskrifterna alltför vittgående
och ägnade att giva författningen en utpräglat polisiär karaktär. I
första hand gällde detta 36 §, som helt borde utgå. Enligt 19 § skulle det
ankomma på kontrollstyrelsen att pröva, huruvida och i vad mån avdrag i
deklarationen finge göras för beskattningsvärdet av varor, vilka säljaren
återtagit eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande
betalning från köparen. Att avdragsrätt måste beviljas en säljare för
varans beskattningsvärde i nu angivna fall syntes klart. Denna rätt borde
emellertid uttryckligen fastslås i författningen och icke vara beroende på
kontrollstyrelsens prövning. Vidare funnes anledning att framställa erinringar
mot de i 18 § meddelade bestämmelserna om deklaration. Det syntes
välbetänkt, att då särskilda skäl kunde åberopas, skattskyldig kunde få
avgiva deklaration för kalenderkvartal i stället för kalendermånad. Inom
vissa branscher, exempelvis handeln med knutna mattor, måste en sådan
förlängd deklarationsperiod generellt medgivas. Då skattskyldig hade att
avlämna en på tro och heder upprättad deklaration angående beskattningsvärdet
av sin skattepliktiga försäljning, syntes det icke påkallat eller lämpligt
att dessutom kräva, att deklarationen skulle vara bestyrkt av två trovärdiga
personer. Enligt allmänna rättsgrundsatser komme ju företaget så
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
21
som sådant alltid att svara för riktigheten av deklarationen. Med hänsyn till
den föreslagna författningens komplicerade och svårtydda karaktär erfordrades
tillämpningsanvisningar, vilka borde utfärdas av kontrollstyrelsen.
Svenska grammofonhandlareföreningen har understrukit de synpunkter,
som Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim) anfört
i sitt yttrande över varubeskattningskommitténs förslag (se propositionen
s. 72). Föreningen har vidare åberopat vad kontrollstyrelsen yttrat i fråga
om lämpligheten att differentiera skattesatserna för grammofonskivor (se
propositionen s. 74). Försäljningsskatten skulle främst komma att drabba
småföretagare, av vilka många vore i hög grad beroende av inkomsten av
försäljningen av grammofonskivor, även om inkomsterna av denna försäljning
icke vore tillräckliga för vederbörandes uppehälle. För 282 av föreningens
385 medlemmar hade försäljningen av grammofonskivor år 1946
uppgått till lägre belopp än 10 000 kronor och för ytterligare 34 medlemmar
hade försäljningen icke överstigit 25 000 kronor. Den föreslagna lagerskatten
om 20 procent å inneliggande lager av grammofonskivor skulle medföra
förluster för de icke registrerade försäljarna på grund därav att vissa skivor,
återgivande exempelvis populärmusik, mycket snart bleve okuranta.
Antalet okuranta grammofonskivor utgjorde i genomsnitt 35 å 36 procent
av hela skivlagret. Grammofonförsäljarna borde berättigas att vid lagerskattens
bestämmande få avdraga 40 procent av lagervärdet.
Utskottet. I förevarande betänkande har utskottet upptagit till behandling
de i propositionen nr 10 framlagda förslagen till dels förordning om
försäljningsskatt och dels förordning om slutlig avveckling av den allmänna
omsättningsskatten.
Beträffande förslaget till förordning om slutlig avveckling av den allmänna
omsättningsskatten må här omnämnas, att den allmänna femprocentiga
omsättningsskatten, med vissa undantag, upphävts från och med den 1 januari
1947. Enligt vad föredragande departementschefen anfört borde jämväl
den skärpta (tjugoprocentiga) omsättningsskatten — som alltsedan år
1941 utgått för ett flertal varor, såsom mattor, vissa slag av skodon, guldoch
silverarbeten, grammofonvaror, kikare, kameror, fickur samt väskor,
koffertar m. in. av läder eller skinn — i sin nuvarande utformning avvecklas.
Samtidigt härmed borde enligt departementschefen även den femprocentiga
omsättningsskatt, som fortfarande utginge för personautoinobiler och motorcyklar,
upphävas.
Enligt förevarande författningsförslag skall den allmänna omsättningsskatten
i nu berörda hänseenden avvecklas från och med den 1 juli 1948
(1 §). I författningsförslaget ha vidare upptagits särskilda föreskrifter i
fråga om skattens uttagande dels beträffande utestående fordringar den 30
juni 1948 (2 § 1 mom.) och dels såvitt angår avtal om s. k. framtida leveranser
(2 § 2 inom.). Författningsförslaget reglerar jämväl förfarandet vid
slutavvecklingen av den allmänna omsättningsskatten (3—9 §§) samt taxe
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
ringsförfarandet in. in. (14—17 §§). Slutligen ha i författningsförslaget upptagits
vissa bestämmelser om beskattning av inneliggande varulager den 30
juni 1948 (10—13 §§); dessa bestämmelser, som sammanhänga med förslaget
om införandet av en försäljningsskatt, återkommer utskottet till i det
följande.
Vad härefter angår förslaget till förordning om försäljningsskatt har i
propositionen (s. 41) anförts, att då de varor, för vilka skärpt omsättningsskatt
utginge, måste anses vara av mera umbärlig natur det syntes i nuvarande
läge motiverat, att dessa varor i annan ordning gjordes till föremål
för en särskild beskattning i den mån tekniska hinder däremot icke kunde
anses föreligga. Enligt vad i propositionen vidare anförts syntes en dylik
beskattning i form av en försäljningsskatt vara praktiskt genomförbar med
avseende å tre grupper av varor, beträffande vilka för närvarande uttoges
skärpt omsättningsskatt; och dessa tre grupper utgjordes av följande varuslag,
nämligen mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror.
Beträffande den närmare utformningen av den föreslagna nya försäljningsskatten
må följande framhållas.
I propositionen föreslås, att försäljningsskatt för mattor skall utgå dels
för mattor, som innehålla silke, och dels för knutna mattor av ull eller
andra djurhår dock med undantag för mattor med mindre än 25 000 knutar
per kvadratmeter. Gränsdragningen i sistnämnda hänseendet har tillkommit
för att möjliggöra ett undantagande från försäljningsskatten — liksom
hittills från den skärpta omsättningsskatten — av rya- och flossamattor
av inhemsk tillverkning. I fråga om guldsmedsvaror skall försäljningsskatt
utgå för arbeten av guld — däribland även släta guldringar — silver och
platina samt för pärlor, koraller och ädelstenar, dock med vissa undantag.
Av grammofonvaror skall försäljningsskatt utgå för grammofonverk, grammofoner
och färdiga grammofonskivor. Beträffande samtliga tre varugrupper
gäller vidare att försäljningsskatt icke skall utgå för varor, vilka tidigare
inom riket varit föremål för försäljning till konsument, d. v. s. för begagnade
varor.
Enligt vad i propositionen föreslås är försäljningsskatten utformad såsom
en kombinerad omsättnings- och tillverkningsskatt med skattekontrollen
förlagd till endast en myndighet, nämligen kontrollstyrelsen. För att
kunna genomföra en sådan beskattningsform har föreslagits ett system med
(hos kontrollstyrelsen) registrerade säljare. Envar tillverkare av varor, för
vilka försäljningsskatt skall utgå, är skyldig att hos kontrollstyrelsen registrera
sig såsom säljare av skattepliktig vara. Sådan registrering kan
efter ansökan erhållas även av grossister och detaljister, vilka försälja
skattepliktiga varor. Försäljningsskatten uttages på sådant sätt, att skattskyldighet
inträder vid försäljning till konsument eller vid försäljning till
sådan grossist eller detaljist som icke är registrerad säljare. Fördelen med
registreringen kommer alltså att ligga däri att tidpunkten för skattens
erläggande framflyttas. En detaljist, exempelvis innehavaren av en spe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
23
cialaffär, som är registrerad säljare, blir skattskyldig först genom försäljningen
av skattepliktig vara till allmänheten; om detaljisten däremot
icke varit registrerad skulle han i stället varit skyldig att erlägga försäljningsskatten
redan vid inköpet av varan hos tillverkaren eller en registrerad
grossist. Å andra sidan ha i förslaget upptagits vissa bestämmelser om
minimiskatter per månad eller år, vilka bestämmelser tillkommit i syfte
att begränsa antalet registrerade säljare. Genom en på nu angivet sätt kombinerad
tillverknings- och omsättningsskatt vinnes å ena sidan att grossister
och detaljister in. fl. kunna i viss utsträckning undgå att förskottera
skatten och å andra sidan att antalet skattskyldiga hålles inom relativt
snäva gränser.
I propositionen förordas, att försäljningsskatten beräknas med hänsyn
till den skattepliktiga varans beskattningsvärde. Detta värde utgör i det
praktiskt mest betydelsefulla fallet, nämligen vid försäljning i specialaffär
direkt till konsument, det avtalade vederlaget. I detta beskattningsvärde -—
som konstruerats på samma sätt som beskattningsvärdet vid fastställandet
av den allmänna omsättningsskatten —- ingår sålunda även skatten för den
försålda varan.
Skattesatsen har enligt propositionen fastställts till 20 procent av beskattningsvärdet,
dock med vissa undantag. För mattor som importeras föreslåsen
viktskatt av 100 kronor per kilogram för mattor av silke och 10—40 kronor
per kilogram för knutna mattor av annat material. Därjämte föreslås att
försäljningsskatten för färdiga grammofonskivor fastställes till en krona
per styck.
I fråga om redovisningen av försäljningsskatten skall enligt propositionen
skattskyldig månads- eller kvartalsvis avgiva deklaration till kontrollstyrelsen
rörande omfattningen av den skattepliktiga försäljningen. Bestämmelserna
rörande kontrollen äro utformade i nära överensstämmelse med
vad redan nu gäller med avseende å kontrollen över varuskatten.
Såsom framgår av det förut anförda skall enligt propositionen den hittillsvarande
skärpta omsättningskatten för varugrupperna mattor, guldsmedsvaror
och grammofonvaror omföras till en försäljningsskatt. I anslutning
härtill har det ansetts erforderligt att införa en särskild lagerskatt i fråga
om nämnda varor i sådana fall, där rörelseidkaren icke registrerats per den
1 juli 1948 såsom säljare av skattepliktig vara. Denna lagerskatt, som skall
uppbäras i samma ordning som den skärpta omsättningsskatten, är avsedd
att utgå med 20 procent av det pris, som varan antages komma att betinga
vid försäljning till konsument. Bestämmelserna om lagerskatten ha, såsom
förut omnämnts, upptagits i förslaget till förordning om slutlig avveckling
av den allmänna omsättningsskatten.
Utskottet tillstyrker, att den allmänna omsättningsskatten, till de delar
skatten alltjämt utgår, avvecklas från och med den 1 juli 1948. De i propositionen
föreslagna bestämmelserna om sättet för avvecklingens genomförande
föranleda ingen erinran från utskottets sida.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
Vad angår förslaget om införandet av en försäljningsskatt vill utskottet
erinra om att då den skärpta omsättningsskatten för bl. a. mattor, guldsmedsvaror
och grammofonvaror infördes år 1941 nämnda beskattning motiverades
med att det i dåvarande krisläge vore nödvändigt att öka statsverkets
inkomster genom skärpt beskattning. Nu rådande förhållanden
motivera, att beskattningen av sagda varor alltjämt bibehålies vid i huvudsak
samma nivå som hittills. Enligt utskottets mening är den föreslagna
omvandlingen av den skärpta omsättningsskatten till en försäljningsskatt
praktiskt genomförbar. I enlighet härmed och då den utformning försäljningsskatten
erhållit enligt propositionen synes lämplig tillstyrker utskottet
Kungl. Maj :ts förslag jämväl såvitt angår försäljningsskatten.
Beträffande detaljerna i författningsförslagen har Sveriges grossistförbund
i sin till utskottet ingivna skrift gjort gällande, att kontrollstyrelsen såvitt
angår försäljningskatten tillagts alltför vittgående befogenheter gentemot de
skattskyldiga. Vad sålunda anförts torde dock icke böra föranleda någon
ändring i Kungl. Maj :ts förslag; utskottet vill erinra om att i huvudsak
samma befogenheter lämnats kontrollstyrelsen enligt exempelvis 1941 års
förordning om varuskatt. Ej heller de av Svenska grammofonhandlareföreningen
hos utskottet framförda synpunkterna i fråga om försäljningsskatten
å grammofonvaror anser utskottet sig kunna biträda. Utskottet vill
framhålla, att införandet av en försäljningsskatt å dessa varor icke betyder,
att en ny extra skattetunga lägges å desamma; tvärtom innebär omläggningen
av beskattningen från skärpt omsättningsskatt till försäljningsskatt
i vissa fall — såsom beträffande större grammofonskivor, vilka för närvarande
inklusive den skärpta omsättningsskatten i allmänhet betinga ett
detalj handelspris av 8 kronor — en icke obetydlig skattesänkning. Grammofonhandlareföreningens
farhågor med avseende å verkningarna av lagerskatten
finner utskottet sig icke kunna dela, särskilt med hänsyn till
det förhållandet att lagerskatten skall utgå med 20 procent å det pris, som
varan vid tiden för skattskyldighetens inträdande den 1 juli 1948 antages
komma att betinga vid försäljning till konsument, och icke å det vid varans
inköp fastställda försäljningspriset.
Från kontrollstyrelsen har under hand hemställts, att övergångsbestämmelsen
till förordningen om försäljningsskatt måtte kompletteras. Enligt
vad kontrollstyrelsen härvid framhållit borde den i 19 § angivna avdragsrätten
omfatta beskattningsvärdet av jämväl sådana varor, för vilka lagerskatt
erlagts av icke registrerad säljare per den 1 juli 1948. Den sålunda
föreslagna kompletteringen torde böra genomföras.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
proposition nr 10, i de delar varom nu är fråga, icke kunnat
av riksdagen oförändrad bifallas,
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 10.
I) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om försäljningsskatt med den ändringen, att bestämmelserna
om ikraftträdandet skola erhålla följande lydelse:
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.
Härvid skall iakttagas följande.
1. Där i förordningen avsedd försäljning bedrives vid tiden
för ikraftträdandet, skall den i 10 § tredje stycket omförmälda
ansökan om registrering göras senast den 10 juli
1948.
2. Utöver de avdrag, som skattskyldig äger åtnjuta enligt
19 §, är skattskyldig berättigad att från det sammanlagda
beskattningsvärdet för den skattepliktiga försäljningen göra
avdrag för beskattningsvärdet av sådana i denna försäljning
ingående varor för vilka allmän omsättningsskatt visas hava
erlagts enligt 10 § förordningen den 1948
(nr ) om slutlig avveckling av den allmänna omsätt
ningsskatten.
II) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
Stockholm den 26 februari 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Velander, Gustaf
Elofsson, Heuman, Wehtje, Ramberg, Rosander, Widner och Sjö, samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hammarlund, Orgård,
Henriksson*, Olson i Göteborg, Nilsson i Kristinehamn*, Kristensson, Olofsson
i Höganäs, Bladh och Johnsson i Skoglösa*.
Icke närvarit vid justering av betänkandet.