Bevillninasutskottets betänkande nr 1.
1
Nr 1.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 3 januari 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 6, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror.
Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
16 §.
I varje tobaksvar as priskur antpris skall skatt ingå dels med ett belopp,
vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen
:
För inom |
riket tillverkad vara |
För till |
riket införd vara |
|||
Procent |
Belopp för |
Procent |
Belopp för |
|||
av pris- |
||||||
kurant- |
1 st. |
1 kg. |
kurant- |
1 st. |
1 kg. |
|
priset |
öre |
kr. |
priset |
öre |
kr. |
|
Cigarrer ................ |
54 |
2-00 |
— |
63 |
4 |
— |
Cigarrcigarretter......... |
62 |
l-oo |
— |
68 |
2 |
— |
Cigarretter .............. |
1 72 |
0''45 |
— |
68 |
1-7 |
— |
j Höktobak............... |
73 |
— |
2''75 |
78 |
— |
1-50 |
Tuggtobak.............. |
48 |
— |
2-00 |
63 |
— |
1-50 |
Snus.................... |
60 |
— |
l-oo |
67 |
— |
1''50 |
1 Bihanp till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 1.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
I skattehänseende---3,3 gram.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1948.
Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 37 av herr Linderot m. fl. samt
II: 106 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
avslå förevarande proposition.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till den i anledning av propositionen nr 5 väckta motionen
II: 105, vilken sistnämnda motion innehåller motiveringen även för
nu ifrågavarande motioner.
Vidare ha till utskottet hänvisats de likalydande motionerna I: 175 av
herr Domö m. fl. samt II: 237 av herr Skoglund i Doverstorp in. fl., vari
hemställts — förutom att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m. — att
de i motionerna framförda synpunkterna måtte beaktas vid behandlingen
av bland annat propositionen nr 6.
I den mån i det följande redogörelse ej lämnas för innehållet i sistnämnda
båda motioner får utskottet hänvisa till motionerna.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten dels med viss procent
av varans priskurantpris dels ock med visst efter varans myckenhet bestämt
belopp. Storleken av tobaksskatten — vilken skatt utgått efter oförändrade
grunder sedan lagens ikraftträdande den 1 juli 1943 — framgår
av följande sammanställning:
För inom |
riket tillverkad vara |
För til |
riket införd vara |
|||
Procent |
Belopp för |
Procent |
Belopp för |
|||
kurant- |
1 st. |
1 kg. |
kurant- |
1 st. |
1 kg. & |
|
■ |
priset |
öre |
kr. |
priset |
öre |
kr. |
Cigarrer................. |
54 |
0-8 |
63 |
4 |
||
Cigarrcigarretter......... |
62 |
0-4 |
68 |
2 |
— |
|
Cigarretter .............. |
72 |
0''2 |
68 |
1-8 |
— |
|
Röktobak............... |
73 |
— |
1 -60 |
78 |
— |
1-50 |
Tuggtobak.............. |
48 |
— |
1''00 |
63 |
— |
1*50 |
Snus.................... |
60 |
— |
0''7ö |
67 |
— |
1-50 |
Bevillningsutskottets betänkande nr 1. "
Såsom framgår av vad departementschefen anfört i proposition nr 5 till
innevarande års riksdag har 194-7 ars konsumtionsskatteberedning i skrivelse
den 20 december 1947 framlagt förslag till vissa skärpningar av den
indirekta beskattningen; och har beredningen därvid bl. a. förordat, att
vissa ändringar vidtoges med avseende å beskattningen av tobaksvaror.
Vid förenämnda skrivelse har beredningen fogat viss utredning, som
införskaffats från aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. Rörande inneTiållet
av denna utredning tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
nr 6 (s. 4—6).
I en den 1 december 1947 dagtecknad promemoria, vilken upprättats inom
finansdepartementet efter samråd med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
och som därefter varit tillgänglig för konsumtionsskatteberedningen,
har föreslagits, att de för tobaksvaror gällande skattesatserna skulle ändras
på så sätt, att den s. k. myckenhetsskatten, d. v. s. den del av tobaksskatten
som utginge med visst belopp, beräknat per styck eller per kilogram,
höjdes — såvitt anginge inom riket tillverkade varor — på följande sätt
nämligen:
för cigarrer.............................. från 0 8 till 2 0 öre per styck
» cigarrcigarretter....................... * O''4 * f‘° * * *
» cigarretter............................ * O''2 » O’45 » » »
» röktobak............................. » 1-50 » 2-75 kr. per kg.
> tuggtobak............................. » 1’00 5 200 » » ’
Vidare har i promemorian föreslagits, att myckenhetsskatten för importerade
cigarretter höjdes från 1,3 till 1,7 öre per styck.
I samma promemoria har uttalats, att ökningen av statsverkets skatteintäker
även enligt det i promemorian framlagda förslaget kunde beräknas
till omkring 50 miljoner kronor för år.
Konsumtionsskatteberedningen har i sin förut berörda skrivelse den 20
december 1947 förklarat sig tillstyrka, att beskattningen av tobaksvaror
skärptes på sätt i nyssnämnda promemoria föreslagits. Enligt beredningens
mening komrne genom dessa höjningar statsverkets inkomster av tobaksbeskattningen
att ökas med omkring 50 miljoner kronor per år. — En ledamot
av beredningen (herr Öhman) har emellertid ansett, att tobaksbeskattningen
icke borde skärpas.
Departementschefen har till stöd för det i den föreliggande propositionen
framlagda förslaget anfört följande:
»Såsom framgår av den proposition (nr 5) med förslag till förordning
om särskild automobilskatt, in. in., som Kungl. Maj :t förut denna dag
beslutat avlåta till riksdagen, förordar jag, att beskattningen av tobaksvaror
skärpes på sådant sätt att intäkterna av ifragavarande beskattning
ökas med omkring 50 miljoner kronor.
De erforderliga ändringarna i skattesatserna torde böra genomföras i en -
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
lighet med det av 1947 års konsumtionsskatteberedning förordade förslaget.
Skatteskärpningarna böra sålunda icke beröra den del av tobaksskatten,
som utgår med viss procent av prislcurantpriset, utan endast den s. k. myckenhetsskatten.
I fråga om skärpningen av skattesatserna för de olika slagen
av tobaksvaror förordar jag — i överensstämmelse med vad beredningen
föreslagit att skatten för inom riket tillverkade varor höjes för
cigarrer från 0,8 till 2,o öre, för cigarrcigarretter från 0,4 till l,o öre och
för cigarretter från 0,2 till 0,45 öre, allt per styck, samt för röktobak från
1,50 till 2,75 kronor, för tuggtobak från l,oo till 2,oo kronor och för snus från
0,75 till 1,00 krona, allt per kilogram, ävensom att skatten för importerade
cigarretter höjes från 1,3 till 1,7 öre per styck.
De nya skattesatserna torde böra träda i kraft den 1 februari 1948.
Därest skattehöjningarna genomföras, aktualiseras frågan om viss sänkning
av återförsäljarrabatten. Enligt vad jag har mig bekant föreligger
emellertid redan en under medverkan av statens tobaksnämnd träffad överenskommelse
mellan aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, å ena, samt tobakshandlarnas
riksförbund m. fl., å andra sidan, enligt vilken rabatten —
under förutsättning av att skattehöjningar av nu föreslagen storleksordning
genomföras — skall sänkas från nuvarande 10 till 9 procent. En lösning
av rabattfrågan efter denna linje föranleder ingen erinran från min
sida.»
Såsom motivering för motionerna I: 37 och II: 106 har åberopats vad av
samma motionärer anförts i de likalydande motionerna 1:36 och 11:105
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition (nr 5) med förslag till förordning
om särskild automobilskatt, m. m. I sistnämnda motioner har framhållits,
att förslaget om nya konsumtionsskatter innebure att folkflertalets
levnadsstandard nedskures genom direkta statliga åtgärder, varför andra
riktlinjer i fråga om den ekonomiska politiken borde följas. I övrigt har i
motionerna hänvisats till det inom konsumtionsskatteberedningen avgivna
särskilda yttrandet av herr öhman (se propositionen nr 5 s. 27), däri anförts
bl. a. att en höjning av tobaksskatten fördyrade en vara som inginge
i flertalet medborgares dagliga konsumtion.
I motionerna I: 175 och 11:237 har framhållits, att vissa allmänna synpunkter
kunde anföras på de finansiella och ekonomiska planer som låge till
grund för de i propositionerna 5—10 föreslagna skatteskärpningarna.
Sedan i motionerna närmare utvecklats, i vilken omfattning brist på balans
förefunnes i det nuvarande ekonomiska läget, har i motionerna understrukits,
att därest man genomförde ett sådant system som toge hänsyn till
intresset ur alla folklagers synpunkt av att bibehålla produktionskrafterna
vid de för uppehället nödvändiga varorna, kunde förutsättningar så småningom
skapas för en minskning och efter hand ett fullständigt avskaffande
av den individuella kontroll, som regleringarna utgjorde. Detta betydde
självfallet icke, att allt vad regleringar hette upphörde att existera eller att
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
5
en hämningslös frihet upprättades. Vad det här vore fråga om, vore en
minskning av en ofta närgången och irriterande individuell kontroll och
dess ersättande med mera generellt verkande medel. En ökad lönsamhet
inom t. ex. den oumbärliga produktionen i förhållande till den mera umbärliga
vore en generell reglering så god som någon för att bevara eller tillföra
kapital och andra produktionskrafter till mera nödvändig verksamhet.
Priset vore därvid alltjämt en mäktig regulator, vars roll ingalunda vore
utspelad. Finansministerns uttalade farhågor för att ett friare system skulle
leda till en fortskridande prisstegring hängde helt samman med den av
honom icke redovisade förutsättningen, att penningpolitiken fråntagits sin
uppgift att hålla balansen inom systemet och förhindra s. k. kumulativa
prisstegringar. En riktigt bedriven registrerande penningpolitik hade tvärtom
förmågan att utgöra en verksam broms på en sådan av alla icke önskad
utveckling. Att även skattepolitiken kunde komma till användning i dessa
sammanhang hade ofta framhållits.
Beträffande budgetens roll för den samhällsekonomiska balansen har i
motionerna anförts, att alltför stor vikt fästes vid frågan om finansieringssättet
för kapitalbudgetens utgifter, om dessa betalats med skattemedel
eller med lånemedel. Skulle nämligen enda villkoret för att budgeten
icke verkade inflationistiskt vara det, att dess utgifter finansierades med
skattemedel, skulle den med detta resonemang lika gärna kunna omfatta
t. ex. 40 eller 60 procent av nationalhushållets utgifter som de ca 20 procent
den faktiskt omslöte. Även arten av de utgifter, som gjordes i budgeten, spelade
en betydande roll i detta hänseende. Såsom finansministern framhållit
kunde en beskattning, som syftade till att minska den enskilda köpkraften,
betraktas som en form av tvångssparande. Huruvida detta däremot
hade samma verkningar på den samhällsekonomiska balansen som det frivilliga
sparandet syntes mera ovisst. I nuvarande läge vore det synnerligen
angeläget att sparandet, som under det senaste året visat en sjunkande tendens,
upprätthölles och om möjligt ökades, så att det bleve tillräckligt i förhållande
till efterfrågan på lånemedel. Skulle nämligen införandet av ett
tvångssparande leda till en minskning av det frivilliga sparandet, skulle det
önskvärda syftet motverkas. I den aktuella situationen måste motionärerna
i sina överväganden självfallet förutsätta, att den efterfrågan på lånemedel,
som förefunnes, icke tillgodosåges genom tillskapande av ny kredit från
riksbankens sida genom fortsatta obligationsköp eller på annat sätt. Riksbanken
måste följaktligen bedriva en medveten politik i syfte att begränsa
den sammanlagda köpkraften, överhuvudtaget vore en målmedveten antiinflationistisk
centralbankspolitik ett nödvändigt led i en strävan efter samhällsekonomisk
balans. Därest icke tillräckligt omfattande och effektivt
samordnande åtgärder vidtoges för att neutralisera köpkraftsöverskottet,
komme utvecklingen säkerligen att gå emot en allt hårdare och på allt flera
områden ingripande statlig regleringsekonomi.
I motionerna har vidare framhållits, att motionärerna för sin del kunde
förorda ett anlitande av den indirekta beskattningen för alt bekämpa inlla
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
tionen endast under den uttryckliga förutsättningen, att skatteökningarna
infogades som ett led i en allmän ekonomisk politik för att återställa den
samhällsekonomiska balansen. Såsom en lämplig väg att nå detta syfte i
fråga om den skärpta indirekta beskattningen hade anvisats en sterilisering
av skattemedlen, vilken enligt motionärernas åsikt lämpligen kunde ske i
den formen, att medlen reserverades för nedbringande av den statsskuld,
som övertagits av riksbanken. Utan att motionärerna i detta samband ville
söka kvantitativt bedöma effekten av en sådan åtgärd syntes det dock uppenbart,
att man därigenom verksamt kunde bidraga till att återställa den samhällsekonomiska
balansen.
Slutligen har i motionerna erinrats om att ytterligare propositioner mer
förslag till skärpning av indirekta skatter bebådats. Ett definitivt ståndpunktstagande
till dessa olika förslag borde ske i ett sammanhang sedan
samtliga förslag förelagts riksdagen. Detta syntes vara en förutsättning för
en rationell behandling av ifrågavarande skattekomplex.
Utskottets yttrande.
I samband med framläggandet av statsverkspropositionen för budgetåret
1948/49 ha till riksdagen avlämnats propositionerna nr 5—10, däri Kungl.
Maj :t — på föredragning av chefen för finansdepartementet — föreslagit
vissa skärpningar av den indirekta beskattningen.
Såsom motivering till dessa förslag om skatteskärpningar har chefen för
finansdepartementet hänvisat till bl. a. sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 28 november 1947 vid utverkande av bemyndigande att tillkalla
särskilda sakkunniga för utredning av frågan rörande skärpning av den
indirekta beskattningen. I nämnda anförande underströks, att det nu rådande
läget påkallade åtgärder, som kunde leda till en uppsugning och sterilisering
av köpkraft; och härvid syntes främst böra ifrågakomma en överbalansering
av budgeten genom bl. a. skärpt indirekt beskattning av i huvudsak
mera umbärliga varor.
De sålunda tillkallade sakkunniga —• 1947 års konsumtionsskatteberedning
—■ ha i skrivelse den 20 december 1947 framlagt vissa förslag till ändringar
i den indirekta beskattningen, vilka förslag lagts till grund för nyssnämnda
propositioner nr 5—10.
I fråga om innehållet i berörda propositioner må här omnämnas, att i
desamma förordats nedan angivna skatteskärpningar, nämligen
i propositionen nr 5 en skärpning i beskattningen av personautomobiler
och vissa motorcyklar samt av drivmedel till motorfordon,
i propositionen nr 6 en skärpning av tobaksbeskattningen,
i propositionen nr 7 en ökad beskattning av spritdrycker, vin, maltdrycker
av andra och tredje klassen samt läskedrycker ävensom införandet av
en särskild beskattning av viss maltdryck av första klassen,
Bevillningsutskottets betänkande nr 1. ''
i propositionen nr 8 en skärpning av nöjesskatten för biograf föreställningar,
i propositionen nr 9 en ökning av statsverkets andel i totalisator-, tipsoch
lotterimedel, samt
i propositionen nr 10 — bland annat — vissa skärpningar i beskattningen
av choklad- och konfityrvaror, essenser för beredning av alkoholhaltiga
drycker samt kemisk-tekniska preparat.
Enligt vad av dessa propositioner vidare framgår skola de ändringar i
den indirekta beskattningen, som upptagits i propositionerna nr 6—8, ävensom
de ändringar i fråga om varuskatten, vilka redovisas i propositionen
nr 10, träda i kraft den 1 februari 1948. Övriga förslag varom här är fråga
äro avsedda att träda i kraft vid en senare tidpunkt.
I förevarande betänkande har utskottet upptagit till behandling det i
propositionen nr 6 framlagda förslaget till skärpning av tobaksbeskattningen
samt de i anslutning därtill väckta motionerna.
Vad i detta betänkande anföres kommer att innebära ett första ställningstagande
från utskottets sida till de i propositionerna nr 5—10 framlagda
förslagen till skärpt indirekt beskattning. Med hänsyn härtill har
utskottet funnit det erforderligt att — innan utskottet närmare går in på
den mera begränsade frågan om en skärpning i beskattningen av tobaksvaror
— något beröra vissa spörsmål av mera allmän räckvidd.
Såsom förut omnämnts har i direktiven för konsumtionsskatteberedningen
understrukits, att med de ifrågasatta skatteskärpningarna åsyftades att
uppsuga och sterilisera överflödig köpkraft samt att med dessa skatteintäkter
åsyftades att ernå en överbalansering av budgeten; och enligt vad iT direktiven
vidare anförts borde intäkterna i fråga vara tillräckliga för att
täcka ulgifterna på kapitalbudgeten. Konsumtionsskatteberedningen har anslutit
sig till dessa synpunkter, dock har en ledamot i beredningen uttalat
en annan uppfattning beträffande användningen av de ökade intäkter, som
kunde förväntas uppkomma i följd av skatteskärpningarna.
Under hänvisning till de nu återgivna uttalandena i direktiven för konsumtionsskatteberedningen
har inom utskottet framförts yrkande därom,
att samtliga propositioner varom nu är fråga ävensom de ytterligare förslag,
som kunde komma att framläggas av konsumtionsskatteberedningen,
skulle prövas av riksdagen i ett sammanhang — eventuellt efter granskning
av de föreslagna skatteskärpningarna inom ett särskilt inflationsutskott
och att därvid skulle närmare undersökas icke endast i vad mån skatteskärpningarna
vore riktigt avvägda ur penningpolitiska och fiskaliska synpunkter
utan även huruvida den åsyftade effekten bäst kunde uppnås på
sätt anvisats i nämnda propositioner eller huruvida den önskvärda steriliseringen
av de genom skärpt indirekt beskattning erhallna skatteintäkterna
kunde mera effektivt genomföras på andra vägar. I anslutning härtill
har vidare framhållits, att därest utskottet upptoge till detalj granskning
vissa av propositionerna redan innan utskottet gjort klart för sig om det
uppställda syftet med skatteskärpningarna kunde vinnas efter den före
-
° Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
slagna linjen eller i annan ordning, utskottet därigenom skulle avhända sig
sin handlingstrihet. I huvudsak samma synpunkter ha anförts och närmare
utvecklats i de likalydande motionerna I: 175 och II: 237. I nämnda motioner
har yrkats bl. a., att däri anförda synpunkter, vilka i första hand
anknutits till propositionen nr 5, måtte beaktas jämväl vid behandlingen av
propositionerna nr 6—10.
De i dessa motioner diskuterade synpunkterna beröra till övervägande del
sådana frågor av penningpolitisk natur, vilka det icke ankommer på bevillningsutskottet
att avgiva yttrande över. I den mån argumenteringen i
dessa motioner kan anses innefatta yrkande om att bevillningsutskottet
skulle medverka till uppskov med riksdagsbehandlingen av ifrågavarande
sex propositioner intill dess konsumtionsskatteberedningen slutfört sina undersökningar
och beredningens förslag framlagts för riksdagen, kan utskottet
icke ansluta sig till ett dylikt yrkande. Ej heller i övrigt kan utskottet
— som i detta sammanhang icke upptagit till behandling vad i motionerna
framhållits rörande beskattningen av motorfordon och drivmedel till
sådana fordon — ansluta sig till vad i motionerna anförts. För utskottet
framstår det såsom uppenbart att — oavsett vilken uppfattning man än
kan hysa rörande lämpligheten av att utvidga den indirekta beskattningen
en överhalansering av budgeten med avsevärt belopp i nuvarande läge
är nödvändig. Vidare må framhållas, att det beträffande vissa av de föreslagna
skatteskärpningarna icke, såvitt utskottet kan finna, synes föreligga
något hinder mot att utskottet prövar förslagen i detalj utan att först taga
ställning till de av konsumtionsskatteberedningen gjorda uttalandena i frågan,
huruvida en skärpt indirekt beskattning bör konstrueras såsom en mera
allmän indirekt skatt eller såsom en på vissa, speciellt angivna varor lagd
beskattning. Utskottet syftar härvid på de i propositionerna nr 6—8 framlagda
förslagen till skatteskärpningar, vilka förslag beröra sådana områden,
där redan under den allmänna omsättningsskattens giltighetstid funnits en
särskild indirekt beskattning vid sidan av nämnda skatt.
I enlighet med de här anförda synpunkterna har utskottet ansett sig
oförhindrat att av de i propositionerna nr 5—10 upptagna förslagen utbryta
till särskild behandling de förslag, som upptagits i propositionerna nr 6—8.
Såsom förut nämnts redovisas i detta betänkande den föreslagna skärpningen
av tobaksbeskattningen. I detta hänseende har i propositionen nr 6
förordats, att skatten för inom riket tillverkade varor skulle höjas för cigarrer
från 0,8 till 2,o öre, för cigarrcigarretter från 0,4 till l,o öre och för cigarretter
från 0,2 till 0,45 öre, allt per styck, samt för röktobak från 1,50 till
2,75 kronor, för tuggtobak från l,oo till 2,oo kronor och för snus från 0,75 till
l,oo kronor, allt per kilogram, ävensom att skatten för importerade cigarretter
skulle höjas från 1,3 till 1,7 öre per styck. Enligt vad i propositionen vidare
uttalats borde de nya skattesatserna träda i kraft den 1 februari
1948. I fråga om tobakshandlarnas återför sälj arrabatt har i propositionen
omnämnts, att mellan aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, å ena, samt
tobakshandlarnas riksförbund in. fl., å andra sidan, träffats en överens
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 1. 9
kommelse — under medverkan av statens tobaksnämnd — enligt vilken
överenskommelse rabatten — under förutsättning av att skattehöjningar
av nu föreslagen storleksordning genomfördes — skulle sänkas från nuvarande
10 till 9 procent och att en lösning av rabattfrågan efter denna linje
icke föranledde någon erinran från föredragande departementschefens sida.
I de likalydande motionerna I: 37 (av herr Linderot m. fl.) och II: 106
(av herr Hagberg i Luleå m. fl.) har avslag yrkats å den i propositionen nr
6 förordade skärpningen i tobaksbeskattningen; och i motionerna har åberopats
bl. a. att en höjning av tobaksskatten fördyrade en vara som inginge
i flertalet medborgares dagliga konsumtion.
Enligt utskottets mening böra tobaksvaror utan någon större tvekan kunna
hänföras till den grupp av varor, som anses mera umbärliga. Riktigheten
av denna uppfattning kan icke förringas därav att, såsom i nyssnämnda
motioner anförts, tobaksvaror ingå i flertalet medborgares dagliga
konsumtion. En skärpning av beskattningen på förevarande område skulle
självfallet bidraga till en viss uppsugning av förefintligt köpkraftsöverskott
inom olika samhällsgrupper.
Med hänsyn härtill biträder utskottet det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget
om skärpt tobaksbeskattning. De i nyssnämnda båda motioner framställda
avslagsyrkandena kunna följaktligen icke tillstyrkas av utskottet.
I detta sammanhang vill utskottet understryka det av föredragande departementschefen
gjorda uttalandet (se propositionen nr 5 s. 18), att de av
honom förordade skärpningarna i den indirekta beskattningen — däribland
beskattningen av tobaksvaror — vore av tillfällig natur och åsyftade att
åstadkomma den överbalansering av budgeten som i nuvarande läge ansåges
ofrånkomlig. Utskottet förutsätter sålunda, att frågan om de nu förordade
skattehöjningarnas fortbestånd kommer att underställas 1949 års
riksdag.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 6 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 37 av herr Linderot m. fl. och II: 106 av herr
Hagberg i Luleå m. fl., antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni
1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import
av tobaksvaror; samt
2 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 7 samt. Nr 1-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
2) att de likalydande motionerna I: 175 av herr Domö
in. fl. och II: 237 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. i vad
desamma avse propositionen nr 6, i den mån desamma icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 januari 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOL/V OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson*, Sjödahl, Ekman, Velander,
Gustaf Elofsson, Björnsson, Heiiman, Rosander, Axel Ivar Anderson
och Widner* samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Hammarlund*,
Sandberg, Orgård*, Henriksson, Jonsson i Skedshygd, Olson i Göteborg,
Sundström och Bladh.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Velander, Axel Ivar Anderson, Henriksson och Olson i Göteborg,
vilka anfört följande:
»Den i förevarande proposition nr 6 föreslagna skärpningen av beskattningen
av tobaksvaror ingår som ett led i en för ett flertal varor samt nöjen
föreslagen skärpt indirekt beskattning, vilken motiverats av penningpolitiska
skäl — för att bekämpa inflationen. Ytterligare förslag till nya eller höjda
indirekta skatter ha därjämte bebådats. Under sådana förhållanden hade
riksdagen enligt vår mening bort pröva samtliga förslag i ett sammanhang,
vilken prövning lämpligen borde ha förberetts av ett särskilt utskott, eventuellt
ett sammansatt sådant. Därigenom skulle garanti, så långt möjligt,
ha förelegat för en med hänsyn till det angivna syftet enhetlig och effektiv
lösning. Den försening i fråga om ikraftträdandet av de avsedda skatteskärpningarna,
som därav skulle ha föranletts, synes icke kunna tillskrivas
väsentlig betydelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
11
Det har från departementschefens sida anförts, att syftet med den skärpta
beskattningen skulle vara att uppsuga och sterilisera köpkraft. Huru en sterilisering
av de inflytande medlen bäst och ändamålsenligast skulle kunna
ske, har ingående belysts i de två likalydande motionerna I: 175 och II: 237,
till vilka vi hänvisa.
Då vi sålunda utgå ifrån att de genom den skärpta beskattningen inflytande
medlen komma att steriliseras på sätt i de åberopade motionerna
förutsatts, ha vi i det rådande läget ansett oss kunna biträda utskottets
förslag.»