Riksdagens skrivelse nr 56.
1
Nr 56.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar under
Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 12.)
Till KONUNGEN.
I propositionen nr 1 (bilaga 2) ha under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor, till behandling upptagits vissa under punkterna
1—6 angivna spörsmål (se statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 3 januari 1947).
I samband med behandlingen av nämnda spörsmål i vad avser löneställningen
för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal har riksdagen
förehaft
dels de likalydande motionerna I: 75 och II: 144, i vilka hemställts, att
riksdagen måtte bifalla de förändringar i budgetförslaget, som angivits i motionerna,
dels ock de likalydande motionerna I: 76 och II: 141, i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta att avdelningssköterska placeras i lönegrad A 8 i den
gamla eller Ca 12 i den nya statliga löneplanen samt att lönerna för övriga
sjuksköterskor regleras i anslutning härtill.
Det förslag, som framlagts angående reglering av anställningsförhållandena
för viss biträdes- och amanuenspersonal, avser att åstadkomma sådan
enhetlighet i anställnings- och avlöningshänseenden samt i fråga om befordringsgång
för ifrågavarande personal, som åsyftats av 1942 års riksdag
med dess framställning i ämnet (skrivelse nr 423). För biträdespersonal
med skriv- och kontorsgöromål skall Ex 2 enligt förslaget vara normal begynnelselönegrad
vid nyanställning och första pensionsberättigande anställning
(lönegrad Eo 2) uppnås efter U/2 års tjänstgöring. Slutpunkten i den
reglerade befordringsgången är lönegrad A 4, som skall uppnås efter sju års
anställning. Detta förslag förutsätter, att nuvarande 2 lönegraden avskaffas
såsom ordinarie biträdesgrad för kontorspersonalen. Beträffande icke tingsmeriterade
amanuenser föreslås Ex 15 såsom normal begynnelselönegrad.
Efter VI2 år skall första pensionsberättigande anställning (lönegrad Eo 16)
uppnås. Begynnelselönegraden för tingsmeriterade amanuenser är Ex 17, och
Bihang till riksdagens protokoll 1957. Ii sand. Nr 56.
1
2
Riksdagens skrivelse nr 56.
efter 1 år erhålla de sin första pensionsberättigande anställning i lönegrad
Eo 18. Slutpunkten i den reglerade befordringsgången för amanuenser är lönegrad
Eo 21, som skall uppnås, av de icke tingsmeriterade efter 7Va års
och av de tingsmeriterade efter 5 års tjänstgöring.
Huvudlinjerna i detta förslag har riksdagen ansett sig böra godkänna. Icke
heller ha detaljerna i Kungl. Maj:ts förslag föranlett erinran från riksdagens
sida. Härvid har förutsatts, att förslaget i fråga om landsfogdeassistent innebär,
att sådan assistent skall liksom tingsmeriterade amanuenser passera
såväl lönegrad Eo 18 som lönegrad Eo 20 före uppnåendet av högre
lönegrad.
Då ett av de förnämsta syftemålen med förslaget är att såvitt möjligt skapa
likformighet i anställnings- och befordringsförhållandena för rekryteringspersonalen
vid olika verk och myndigheter, förutsätter förslaget en viss inskränkning
i den rörelsefrihet, som verken hittills haft. För beslut om avvikelse
från den normala befordringsgången måste alltså krävas särskilda
skäl, och riksdagen har övervägt, huruvida förslaget i denna del kan anses
medgiva önskvärd smidighet i tillämpningen.
Vad angår avsteg från den normala befordringsgången i för personalen
oförmånlig riktning har det enligt förslaget ansetts böra vara möjligt för ett
verk att göra fortsatt befordran för befattningshavare, som visat otillfredsställande
arbetsintensitet, beroende av i vad mån ändring till det bättre sker.
Frågan härom har synts lämpligen böra bedömas efter ungefär samma riktlinjer,
som i avlöningsreglementena uppdragits för tillämpning av reglementenas
bestämmelser om uppskov med löneklassuppflyttning. Riksdagen anser,
att något friare bedömningsgrunder böra tillämpas beträffande uppskov
med uppflyttning i lönegrad inom reglerad befordringsgång än de som kommit
i tillämpning vid uppflyttning i löneklass.
I fråga om avvikelser i för personalen förmånlig riktning har personalutredningen
icke föreslagit någon allmän rätt för verken att — utom i vissa
angivna fall —- tillgodose befattningshavare, som i sitt arbete inom verket
visat framstående duglighet. Dock förutsättes, att befordran i förtur av dugliga
befattningshavare skall kunna ske i lönegrader över de föreslagna befordringsskalornas
högsta lönegrad liksom också genom befordran i förtur
till ledigförklarad ordinarie tjänst inom 4 resepektive 21 lönegraden. Riksdagen
har övervägt, huruvida icke ytterligare möjligheter till befordring i
förtur av dugliga befattningshavare böra beredas verken. Denna fråga är
emellertid beroende bland annat av den blivande lösningen av vissa frågor
rörande avlöningsstaternas och personalförteckningarnas uppställning m. m.,
till vilka frågor Kungl. Maj:t icke tagit ställning i förevarande sammanhang.
Då exempelvis utredningens förslag i fråga om proceduren vid tillsättning
av kontorsbiträdestjänster ej upptagits till prövning, kan innebörden av
ovannämnda möjlighet att befordra i förtur till lönegrad A 4 icke för närvarande
bedömas. Vad i övrigt angår befordran i förtur till lönegrad inom
befordringsskalorna kan ej heller nu bedömas i vad mån vidgade möjligheter
för verken att besluta om sådan befordran kunna giva upphov till missbruk.
Riksdagens skrivelse nr -56.
3
Riksdagen vill i detta sammanhang framhålla, att riksdagen icke avser att
i detalj fastställa förutsättningarna för avvikelser från den normala befordringsgången.
Det må ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma i vad mån
medgivande till avvikelse från befordringsgången bör lämnas i andra fall än
de i statsrådsprotokollet nämnda.
I fråga om löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal
m. m. har det föreslagna bottenlöneläget för vård- och ekonomipersonal
ej föranlett erinran från riksdagens sida. Beträffande avdelningsoch
specialsköterskorna innebär Kungl. Maj ds förslag uppflyttning två lönegrader
till 9 lönegraden samt motsvarande uppflyttning av assistentsköterskor
och därmed jämställda sköterskor. I motionerna I: 75 och II: 144
yrkas ytterligare förbättring av löneställningen för denna personal, medan
i motionerna I: 76 och II: 141 yrkas inplacering i 8 lönegraden för avdelningssköterskor
samt att lönerna för övriga sjuksköterskebefattningar regleras
i anslutning härtill.
Såsom framgår av departementschefens anförande innebär det av Kungl.
Maj:t framlagda förslaget, att avdelningssköterskorna komma att placeras
en lönegrad högre än den lönegrad, som är normerande för motsvarande
befattningshavare vid landstingens inrättningar enligt den från och med
den 1 januari 1947 gällande överenskommelsen mellan svenska landstingsförbundet
och vederbörande personalförbund. Departementschefen har yttrat,
att han med hänsyn till angelägenheten av enhetlighet i lönesättningen
på detta område icke kunnat undgå finna det tveksamt, om den sålunda
föreslagna löneställningen bör fastställas, men med beaktande av de anförda
skälen för den högre löneställningen och den ståndpunkt, remissmyndigheterna
i allmänhet intagit, icke velat motsätta sig ett genomförande
av kommitténs förslag i denna del.
Riksdagen vill erinra, att en förhållandevis liten del, omkring 15 %>, av i allmän
tjänst anställda sjuksköterskor är statsanstäld. Det är ett framträdande
önskemål att åt denna del beredes löneförmåner, vilka motsvara löneförmånerna
åt den del av kåren, som är anställd vid landstingens inrättningar.
Då skillnaden mellan sistnämnda löneförmåner och det av Kungl. Maj:t
föreslagna löneläget för statsanställda sjuksköterskor endast motsvarar en
lönegrad, tala övervägande skäl för att denna skillnad i överensstämmelse
med yrkandet i motionerna I: 76 och II: 141 helt utjämnas. Det må framhållas,
att avdelningssköterskorna även vid bifall till nämnda motionsyrkande
utöver vad som följer av den allmänna löneregleringen för statens
tjänstemän komma i åtnjutande av den löneförbättring, som uppflyttningen
en lönegrad innebär. I fråga om befattningarna såsom första föreståndarinna
vid karolinska sjukhuset ocli serafimerlasarettet samt föreståndarinna vid karolinska
sjukhuset har riksdagen dock godtagit förslaget i motionerna 1:75
och II: 144, vilket i denna del närmast ansluter sig till löneläget för motsvarande
befattningar hos landstingen. Riksdagen har i följd av det anförda godkänt
de av statsutskottet i dess utlåtande i ämnet föreslagna lönegradsplaceringar,
vilka framgå av en vid nämnda utlåtande fogad tabell.
4
Riksdagens skrivelse nr .56.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande lönerna för statsrådets ledamöter och
vissa verkschef slöner föranleda ej erinran från riksdagens sida.
Vad angår löneregleringens inverkan på personalförteckningarna och avlöningsstaterna
m. m. har i detta sammanhang begärts bemyndiganden för
Kungl. Maj:t att i regleringsbreven utforma personalförteckningarna i enlighet
med de bestämmelser, som i anslutning till vid höstriksdagen fattade
principbeslut fastställas vid den allmänna löneregleringen, i den mån detta
innebär en automatisk översättning från de nuvarande till de nya lönegradsbeteckningarna.
Vidare har i anslutning till förenämnda förslag i fråga om
införande av reglerad befordringsgång för viss personal begärts bemyndigande
att förordna om uppförande av vissa tjänster i lönegrad A 2 på övergångsstat
samt om upphörande av redovisningen i personalförteckningarna
av extra ordinarie tjänster i nuvarande 21 lönegraden.
I fråga om avlöningsstaterna har framhållits, alt det icke varit möjligt att
införa mera exakta kalkyler över vare sig de totala lönekostnaderna efter
löneregleringens genomförande eller dessas fördelning på olika förvaltningsgrenar.
Maximerade anslag och anslagsposter ha höjts efter en schablonmässig
genomsnittsberäkning, och bemyndigande har begärts att medgiva
överskridande av maximerade belopp i sådana fall, då de omräkningar, som
sålunda verkställts, blivit för snäva. Såsom ett provisorium under nästa
budgetår har även ansetts erforderligt med ett bemyndigande att överskrida
maximerade anslagsposter för att säkerställa den medelstillgång, som erfordras
för nämnda omreglering av befordringsgången för viss personal. Det
har också erinrats, att en ändring av sådana särskilda ersättningar, vilka utgå
enligt avlöningsreglementet, kan komma att vidtagas under det fortsatta
löneregleringsarbetet och medföra ökad belastning av maximerade poster.
Den nyss nämnda fullmakten för Kungl. Maj:t föreslås skola innesluta jämväl
befogenhet att medgiva sådant överskridande av dylika poster, som
kan föranledas härav. Slutligen föreslås förlängning av ett Kungl. Maj:t
tidigare — första gången avseende budgetåret 1941/42 — lämnat bemyndigande
att medgiva överskridande av maximerade anslagsposter, påkallat
med hänsyn till att den omläggning av avlöningsstaterna, som genomfördes
från och med nämnda budgetår, medförde en överflyttning till maximerade
anslagsposter av vissa avlöningskostnader, som tidigare belastat förslagsvis
anvisade poster.
Det kan icke förnekas, att de bemyndiganden, som sålunda begäras, äro
mycket omfattande. Samtidigt må emellertid framhållas, att beloppen av de
överskridanden, vartill de berättiga, framdeles kunna räknemässigt fastställas.
Då bemyndigandena sålunda ha en övervägande formell innebörd och
äro påkallade av praktiska skäl, har riksdagen beslutat i enlighet med Kungl.
Maj ds förslag. Vad särskilt angår det bemyndigande, som sist omnämnts,
framhöll förra årets riksdag önskvärdheten av att frågan rörande fortsatta
förlängningar av bemyndigandet omprövades. Departementschefen har uttalat,
att tillfälle till sådan omprövning i enlighet med vad riksdagen även
framhållit gåves i samband med den planerade översynen av avlöningssta
-
Riksdagens skrivelse nr 56.
5
terna. I likhet med övriga bemyndiganden betraktar riksdagen även detta
såsom ett provisorium för allenast nästa budgetår.
1 anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga ha för nästa
budgetår i statsverkspropositionen äskats inalles 4,14 miljoner kronor. För
innevarande budgetår ha å riksstaten och tilläggsstat till denna anvisats
(3,815 + 1,725) 5,54 miljoner kronor. Departementschefen har erinrat, att
de alltmer stegrade kostnaderna för den statliga utredningsverksamheten
finge tillskrivas det förhållandet, att den allmänna politiska och ekonomiska
utvecklingen aktualiserat elt flertal utredningsfrågor av stor räckvidd, liksom
även den fördyring av utredningsarbetet, som blivit en följd av lönenivåns
uppgång och uppräkning av kommittéarvoden och traktamentsersättningar.
Riksdagen är väl medveten om att utredningskostnadernas höjd huvudsakligen
är att tillskriva de omständigheter departementschefen sålunda angivit
liksom därom, att de flesta utredningar tillkommit på riksdagens eget initiativ.
Emellertid vill riksdagen framhålla önskvärdheten av åtgärder, ägnade
att nedbringa utgifterna för utredningsväsendet. I främsta rummet kan ifrågasättas,
huruvida icke besparingar kunna åstadkommas i kostnaderna för
framläggandet av utredningsresultaten, men vidare om icke en förenkling av
kommittéarbetet är möjlig. Med hänsyn till pågående överväganden av frågan
om ett samordnande och övervakande organ för kommittéväsendet
anser sig riksdagen dock icke böra framlägga synpunkter i fråga om ytterligare
åtgärder för att undersöka och tillvarataga dylika möjligheter.
Vad i propositionen under rubriken för flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar
anförts rörande ersättning till statens allmänna fastighetsfond,
ersättning till statens domäners fond för upplåten mark, planering
av allmänna arbeten och rörligt tillägg föranleder icke någon erinran från
riksdagens sida. Riksdagen har vidare bifallit Kungl. Maj:ts förslag med avseende
å dyrtidstillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels
godkänt vad i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari
1947 anförts i fråga om reglering av anställningsförhållandena för
viss biträdes- och amanuenspersonal,
dels i anledning av vad i nämnda statsrådsprotokoll anförts ävensom motionerna
1:76 och 11:141 samt motionerna 1:75 och 11:144 fattat beslut i
enlighet med vad ovan anförts i fråga om löneställningen för viss statsanställd
sjukvårds- och ekonomipersonal m. m.,
dels godkänt vad i statsrådsprotokollet anförts i fråga om lönerna för statsrådets
ledamöter och vissa verkschefslöner,
dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
1) bemyndigat Kungl. Maj:t att, där ej riksdagen i särskilt ial! därom
meddelar beslut, förordna om de ändringar i personalförteckningarna, som
föranledas av den allmänna löneregleringen,
2) bemyndigat Kungl. Maj:t att, där så erfordras i samband med reglering
Bihang till riksdagens protokoll 1947. ii samt. Nr 56. ~
6
Riksdagens skrivelse nr 56.
av befordringsgången för biträdespersonal, förordna om överförande till övergångsstat
av tjänster i lönegraden A 2,
3) beslutat, att extra ordinarie tjänstemän i nuvarande 21 lönegraden icke
vidare skola redovisas i personalförteckningarna, ävensom bemyndigat
Kungl. Maj:t att vidtaga härav betingade ändringar i personalförteckningarna,
4) bemyndigat Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
förordats, under budgetåret 1947/48 medgiva det överskridande av genom
riksdagens beslut maximerade anslag och anslagsposter, som påkallas med
hänsyn till den allmänna löneregleringen eller regleringen av befordringsgången
för biträdes- och amanuenspersonal,
5) beslutat, att det Kungl. Maj:t senast för budgetåret 1946/47 lämnade bemyndigandet
att medgiva överskridande av genom riksdagens beslut maximerade
anslagsposter till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall efter utgången
av budgetåret 1946/47 äga fortsatt giltighet under budgetåret 1947/48,
6) medgivit, att dyrtidstillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg åt
vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. under budgetåret 1947/48 må
i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet förordade grunder
utgå enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t,
7) beslutat, att utgifterna för dyrtidstillägg, kristillägg och provisoriskt
lönetillägg skola, där ej särskilt anslag för ändamålet är anvisat, bestridas
från de anslag eller andra medel, av vilka utgifterna i övrigt för vederbörandes
avlöning eller pension bestridas.
Stockholm den 5 mars 1947.
Med undersåtlig vördnad.
477420 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.