Riksdagens skrivelse nr 442.
1
Nr 442.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar med förslag till statens löneplansförordning
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 233.)
Till KONUNGEN.
I propositionen nr 281 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 maj 1947, föreslagit
riksdagen att
dels godkänna vid propositionen fogat förslag till statens löneplansförordning,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t
a) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats
utfärda avlöningsreglementen för tjänstemän (beställningshavare) vid
den civila och den militära statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre
kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare,
b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som i statsrådsprotokollet
förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen samt
utfärda övergångsbestämmelser,
c) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas
till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta
om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av
den nya löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst,
d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats
meddela avlöningsbestämmelser för flaggkorpraler ävensom för följande
övriga personalgrupper vid försvaret, nämligen innehavare av för pensionerad
personal avsedda arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal, övertalig personal samt indelt manskap,
e) att dels, beträffande av riksdagen redan godkända grunder för avlönande
av militära beställningshavare enligt de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga
ändring i fråga om numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklassema
inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare, dels
ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare, avsedd för vissa
förvaltare,
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 14 samt. Nr 442.
1
2
Riksdagens skrivelse nr 442.
f) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd ordinarie eller
extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter
förordnas att inneha rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare
för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra
den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat och återbesätta
eller låta återbesätta den på stat befintliga tjänsten.
g) att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda årsbelopp
för arvoden och lönetillägg till närmast högre med 12 jämnt delbara hela
krontal samt
h) att i enlighet med vad i det föregående förordats meddela föreskrift
i fråga om anlitande av anslagsmedel till rörligt tillägg.
dels till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret
1947/48 såsom förslagsanslag anvisa under II huvudtiteln 50 000 kronor,
under III huvudtiteln 3 000 kronor, under IV huvudtiteln 375 000 kronor, under
V huvudtiteln 100 000 kronor, under V a huvudtiteln 75 000 kronor, under
VI huvudtiteln 9 400 kronor, under VII huvudtiteln 120 000 kronor, under
VIII huvudtiteln 130 000 kronor, under IX huvudtiteln 40 000 kronor, under
X huvudtiteln 61 000 kronor, under XI huvudtiteln 800 kronor och under XIV
huvudtiteln 2 400 kronor,
dels oclc till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala skolor för
budgetåret 1947/48 under VIII huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 20 000
kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 300, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 maj 1947, föreslagit
riksdagen besluta 1) att månadslön, som angives i statens löneplansförordning,
skall under budgetåret 1947/48 höjas med ett belopp, som motsvarar
12 procent av månadslönen eller, om denna överstiger 1 200 kronor,
av detta belopp, 2) att månadslön, som efter sådan höjning slutar på öretal,
skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast
högre krontal, 3) att jämte månadslön övriga till samma löneklass hörande
belopp skola höjas i sådan omfattning, att de höjda beloppen förhålla sig till
den höjda månadslönen på samma sätt som de oförändrade beloppen till den
oförändrade månadslönen, samt 4) att belopp, vilket efter under 3) avsedd
höjning icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.
I propositionen nr 312 har Kungl. Maj:t slutligen framlagt förslag om uppförande
under sjunde huvudtiteln av anslag för täckning av beräknat överskridande
av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner.
I samband med ifrågavarande propositioner har riksdagen till behandling
förehaft dels de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna 1:34
och II: 61, vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i
huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna angivna grunder utfärda
föreskrifter i fråga om fria resor för meniga volontärer samt för detta ändamål
anvisa ett förslagsanslag av 39 000 kronor för budgetåret 1947/48, dels ock
Riksdagens skrivelse nr 442.
3
de i anledning av propositionen nr 281 väckta motionerna I: 339 med hemställan,
att riksdagen beträffande justitieråds och regeringsråds rätt att med
tjänsten förena skiljemannauppdrag vidbliver sin vid förra årets riksdag intagna
ståndpunkt, och II: 498 med hemställan, att riksdagen under hävdande
av att avlöningsreglementena fortfarande böra fastställas av riksdagen måtte
antaga i propositionen framlagda förslag blott intill den 1 juli 1948 samt
hemställa om en formell översyn av de till propositionen fogade författningsförslagen
att föreläggas 1948 års riksdag för definitivt antagande.
I en till riksdagens vederbörande utskott av finansdepartementet överlämnad,
den 14 juni 1947 dagtecknad promemoria har upptagits frågan om rätt
att med domarämbete förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd
eller suppleant för ordföranden i sådan nämnd. Av promemorian framgår,
att chefen för finansdepartementet efter samråd med chefen för justitiedepartementet
ansett lämpligt, att de nya avlöningsbestämmelserna givas sådan
avfattning, att med domarämbete kan förenas uppdrag av nämnda slag.
I rådande läge på arbetsmarknaden finner riksdagen i likhet med departementschefen
önskvärt att arbetstillfällena i den utsträckning, som är möjlig,
utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast kunna eller vilja
taga deltidsanställning. De anordningar, som departementschefen förordar i
detta syfte, synas riksdagen ändamålsenliga. Riksdagen kan även ansluta sig
till vad departementschefen anfört i fråga om nedsättning av tjänstgöringstiden
för heltidsanställd personal.
Att ett beslut av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varigenom
visst antal extra ordinarie tjänster fastställts, skall tilläggas den innebörden,
att genom beslutet fixeras det högsta antalet »heltider», som de anställda
tjänstemännens sammanlagda tjänstgöring får motsvara, föranleder icke någon
erinran från riksdagens sida.
I fråga om vissa militära beställningar innebär Kungl. Maj:ts förslag en
betydande förbättring av löneställningen utöver den, som genom löneregleringen
kommer tjänstemän i allmänhet till del. Dessa förslag ha inom riksdagen
föranlett viss tvekan. Riksdagen har emellertid med beaktande särskilt
av rådande rekryteringssvårigheter ansett sig böra medgiva den föreslagna
löneförbättringen för sådant fast anställt manskap, som enligt förslaget alltjämt
skall bibehållas vid ett lönesystem med såväl kontant lön som vissa
naturaförmåner. Förslaget, att furirema skola beredas extra ordinarie anställning
och efter vissa grunder fördelas på två olika lönegrader, bifalles
även av riksdagen. Vad angår furirernas löneställning har riksdagen uppmärksammat,
att de i den högre furirslönegraden erhålla en löneställning,
som är något gynnsammare än den som efter löneregleringens genomförande
kommer stationskarlar och andra befattningshavare i nuvarande lönegrad
A 5 till del. Lämpligheten härav kan ifrågasättas med hänsyn till att berörda
befattningshavargrupper även i fortsättningen torde komma att i viss
utsträckning rekryteras av före detta fast anställt manskap. Det torde emel
-
4
Riksdagens skrivelse nr 442.
lertid få förutsättas, att furir, som icke kan väntas erhålla pensionsberättigande
militär beställning, i regel skall avgå ur tjänst, innan han uppnått den
högre furirslönegraden. I den mån så icke blir fallet, lärer vidare civilanställningsförsäkringen
(nuvarande övergångsersättningen) komma att erbjuda
honom visst skydd mot inkomstminskning. Riksdagen har därför funnit sig
kunna godtaga förslaget om furirernas fördelning på två lönegrader, omfattande
löneklasserna 9, 10, 11 och 12 respektive 10, 11, 12 och 13 löneplan
nr 1.
I propositionen föreslagna löneställningar för dels överfurirer och högbåtsmän,
dels flaggkorpraler, dels ock beställningshavare i sergeants-, fänriks-
och fanjunkargraderna framstå såsom konsekvenser av den av riksdagen
ovan godtagna löneförbättringen för furirer och föranleda icke någon erinran
från riksdagens sida. Det må ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
övergångsvis gällande avlöningsbestämmelser för flaggkorpralerna, vilka enligt
1942 års försvarsbeslut icke skola bibehållas i försvarsorganisationen.
De föreslagna förändringarna i fråga om anställningspenningens och civilanställningsförsäkringens
belopp bifallas av riksdagen. I detta sammanhang
vill riksdagen framhålla, att bestämmelserna om avskedspremie och civilanställningsförsäkring
icke böra intagas i det för de militära beställningshavarna
gällande avlöningsreglementet. Lämpligare synes vara, att dessa bestämmelser
sammanföras med gällande föreskrifter om övriga civilanställningsförmåner.
Vidkommande därefter den allmänna löneregleringen vill riksdagen först
behandla frågan om riksdagens medverkan vid löneförfattningamas tillkomst.
Kungl. Maj:t har underställt riksdagen ett förslag till statens löneplansförordning.
Däri intagna löneplaner skola enligt förordningen tillämpas i den
utsträckning, som angives i avlöningsreglementen utfärdade av Kungl. Maj:t
med stöd av riksdagens beslut. Men enligt Kungl. Maj:ts förslag skola dessa
avlöningsreglementen icke till sin ordalydelse underställas riksdagen. I följd
härav föreslås riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att dels utfärda avlöningsreglementen
för vissa uppräknade grupper befattningshavare, dels under
vissa förutsättningar och i viss omfattning vidtaga ändringar i sålunda utfärdade
reglementen och dels utfärda övergångsbestämmelser.
Såvitt avser avlöningsbestämmelser, vilka skola motsvara exempelvis de
nu gällande civila och militära avlöningsreglementena innebär Kungl. Maj:ts
förslag ett avsteg från hittills följd praxis, då ordalydelsen av dessa reglementen
med däri vidtagna ändringar hittills underställts riksdagens prövning.
Såsom skäl för detta avsteg har bland annat anförts, att riksdagens medverkan
i avlöningsfrågor efter genomförandet av 1939 års lönereglering påkallats
på ett sätt, som icke kunnat förutses. Det har ansetts önskvärt, att
riksdagen befrias från formella frågor eller frågor av mindre saklig betydelse.
Ett annat skäl för riksdagen att lämna Kungl. Maj:t ifrågavarande bemyndiganden
har ansetts vara, att de nya reglementena förutsättas skola innehålla
bestämmelser för jämväl den icke-ordinarie personalen. Beträffande
Riksdagens skrivelse nr 442.
5
denna personal innebär Kungl. Maj:ts förslag i själva verket en ökad medverkan
från riksdagens sida, eftersom hittills endast löneplanerna men icke avlöningsbestämmelsema
i övrigt tillkommit under riksdagens medverkan.
Beträffande de föreslagna bemyndigandenas räckvidd innebär förslaget, att
bestämmelsernas sakliga innebörd i princip skall underställas riksdagen,
medan deras redaktionella utformning skall överlämnas åt Kungl. Maj:t. Det
förutsättes, att vid reglementenas utfärdande sådana smärre detaljjämkningar
av saklig natur även skola kunna vidtagas av Kungl. Maj:t, vilka äro
av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga riksdagsbehandlingen
med närmare redogörelser och ställningstaganden. Sakliga
ändringar i reglementena sedan de utfärdats föreslås skola kunna vidtagas
utan riksdagens hörande (a) då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av
för vissa grupper av tjänstemän enligt reglementena gällande bestämmelser
till andra, i stort sett likartade grupper, (b) då riksdagens beslut i organisations-
eller anslagsfrågor föranleda tillägg till eller ändringar i reglementenas
bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar icke avvika från
de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser äro byggda,
samt (c) då skäl föreligga att i samband med sådana ändringar och tillägg,
som avses vid (a) och (b), vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Bemyndigandet att utfärda övergångsbestämmelser avser dylika bestämmelser
såväl i samband med löneregleringens ikraftträdande som därefter
och någon särskild begränsning av dess räckvidd har ej ifrågasatts i
propositionen.
Riksdagen vill erinra, att lönekommilténs förslag i nu berörda frågor i
främsta rummet innebar, att Kungl. Maj-.t skulle av riksdagen bemyndigas
att utfärda avlöningsreglementena i huvudsaklig överensstämmelse med vid
vederbörande riksdagsskrivelse eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden
fogade författningsförslag. Lönekommitténs vid propositionen fogade
förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och särskilda avlöningsreglementen
ha dock i flera remissyttranden mötts av en starkt kritisk
inställning, företrädesvis ur synpunkten av reglementenas praktiska användbarhet.
Inom finansdepartementet har en formell översyn påbörjats i syfte
att i möjligaste mån tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglementenas
utformning. Denna överarbetning kan förväntas bliva av förhållandevis
genomgripande natur. Bland annat överväges en jämkning av den
föreslagna grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.
Betydelsen av att lönereglementen i tillfredsställande grad uppfylla kraven
på praktisk användbarhet torde icke behöva särskilt understrykas. Riksdagen
anser sig icke böra frånhända sig möjligheten att granska framlagda
reglementsförslag ur denna synpunkt. I nuvarande läge är emellertid en
sådan granskning utesluten, då icke ens den blivande allmänna uppställningen
av de avsedda reglementena framgår av de förslag, som fogats till
propositionen. Med hänsyn härtill kan riksdagen icke medgiva, att Kungl.
Maj:t erhåller bemyndigande att utfärda annat än sådana provisoriska bestämmelser,
som erfordras för den allmänna löneregleringens ikraftträdande
6
Riksdagens skrivelse nr 442.
och genomförande av de beslut i sakfrågor, till vilka riksdagen nu bär att
taga ställning. Riksdagen förutsätter härvid att genomarbetade reglementsförslag
skola underställas riksdagen nästa år, varefter definitiva reglementen
kunna utfärdas.
Med denna motivering bifaller riksdagen alltså i det väsentliga yrkandet i
motionen 11:498. De synpunkter, vilka ligga till grund för Kungl. Maj:ts
förslag om formerna för riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas
tillkomst, har riksdagen dock funnit beaktansvärda. Riksdagens ställningstagande
innebär allenast, att riksdagen anser sig sakna anledning att nu
medverka till sådan ändring av hittillsvarande riksdagspraxis, som innebär att
riksdagen frånhänder sig en granskningsmöjlighet. Den slutliga prövningen
av själva principfrågan om riksdagens medverkan bör lämpligen äga rum i
samband med ställningstagandet nästa riksdag till de nya reglementsförslagen.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda övergångsbestämmelser i samband
med löneregleringens ikraftträdande kan av naturliga skäl icke undvaras.
Riksdagen är däremot icke beredd att lämna ett generellt bemyndigande
att utfärda övergångsbestämmelser i samband med sådana sakliga ändringar
i utfärdade reglementen, vilka framdeles underställas riksdagens prövning.
När riksdagen nu övergår till att granska den sakliga innebörden av Kungl.
Maj:ts förslag till nya avlöningsbestämmelser m. m. för statstjänstemän och
vissa befattningshavare vid det kommunala undervisningsväsendet, vill riksdagen
erinra, att förslaget i de delar det överensstämmer med vad 1945 års
lönekommitté föreslagit i betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente
m. in. utgör resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén
och tjänstemännens huvudorganisationer. Såsom riksdagen framhöll förra
året vid behandlingen under höstsessionen av Kungl. Maj:ts proposition
1946: 333 angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst
m. fl. har icke lönekommitténs ställning såsom förhandlingsdelegation inneburit,
att kommittén haft befogenhet träffa ett för statsmakterna bindande
avtal. Riksdagen hade emellertid vid prövningen av frågan om då föreliggande
förslag kunde anses godtagbart, ansett sig böra utgå från den uppfattningen,
att en mera väsentlig avvikelse från detsamma skulle innebära en
vittgående åtgärd. Detta uttalande har riksdagen funnit äga giltighet jämväl
för de förslag, som lönekommittén framlagt i sitt senare, i propositionen
nr 281 behandlade betänkande.
I detta sammanhang vill riksdagen framhålla, att den begränsade tiden icke
medgivit en sakbehandling av förslaget i alla dess detaljer. Riksdagen har
därför i stort sett måst begränsa sin granskning av propositionen till där behandlade
principfrågor och andra spörsmål av större ekonomisk räckvidd.
Förslaget att för de av löneregleringen berörda tjänstemännen skola finnas
tre huvudanställningsformer, nämligen ordinarie och extra ordinarie
anställning samt aspirantanställning ävensom ytterligare en allmän anställningsform
— extra anställning —- bifalles av riksdagen, som icke heller fun
-
Riksdagens skrivelse nr 442.
7
nit anledning till erinran mot vad som föreslagits beträffande dessa anställningsformers
innebörd, användningsområde m. m. I fråga om den extra
anställningen vill riksdagen understryka, att extra tjänsteman regelmässigt
icke bör beredas högre löneställning än ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän
med motsvarande arbetsuppgifter. Särskilt bör beaktas, att den omständigheten,
att extra tjänst i enlighet med vad som hittills gällt icke skall vara
förenad med pensionsrätt, icke får åberopas såsom skäl för att bereda extra
tjänsteman högre kontantlön än som följer av angivna jämförelse med ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän.
Bestämmelserna om höjning och sänkning av lön i viss automatisk anslutning
till levnadskostnadernas växlingar har i Kungl. Maj:ts förslag till statens
löneplansförordning utformats i huvudsaklig överensstämmelse med det
principbeslut i frågan, som fattades av 1946 års riksdag. I propositionen nr
300 har Kungl. Maj:t emellertid på där närmare anförda skäl föreslagit, att
förevarande bestämmelser icke skola träda i kraft under budgetåret 1947/
48. Under nämnda budgetår föreslås i stället skola för höjning av månadslön
och vissa andra i 3 § av statens löneplansförordning intagna belopp tillämpas
ett fast, till 12 bestämt procenttal. Denna höjning skall verkställas efter
samma grunder, som enligt 4 § löneplansförordningen skola gälla vid där
avsedd höjning av ifrågavarande belopp. Det av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna
avsteget från den överenskommelse mellan lönekommittén och personalorganisationerna,
på vilken riksdagens principbeslut grundade sig, har
under vissa förutsättningar godkänts av statstjänarkartellen och tjänstemännens
centralorganisation, under det att den tredje i överenskommelsen deltagande
huvudorganisationen, statstjänstemännens riksförbund, uttalat sig
för vidblivande av den i principbeslutet ingående automatiska indexregleringen.
Såsom ett alternativ till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget har
övervägts bortrensande av direkta skatter och socialpolitiska förmåner ur
index, vilka faktorer beräknas medföra vissa ojämnheter i levnadskostnadstalen
och därmed i lönerna under nästkommande budgetår. Alla tre organisationerna
ha emellertid uttalat sig mot att man — med bibehållande av automatisk
rörlighet — redan från och med nästa budgetår skulle övergå till
ändrade grunder för indexberäkningarna.
Såsom i propositionen nr 300 framhållits torde automatisk indexreglering
under nästkommande budgetår föranleda vissa sakligt sett omotiverade
svängningar i löneutvecklingen. Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle
däremot erhållas en stabilisering av lönerna samtidigt som rådrum vunnes
för en omprövning av indexregleringen i hela dess vidd. Förslaget synes
därför innebära en ur allmänna synpunkter lämplig lösning av förevarande
spörsmål. Med hänsyn till den vikt, som bör tillmätas de mellan lönekommittén
och tjänstemännens huvudorganisationer träffade överenskommelserna.
hade riksdagen helst sett att en så betydande avvikelse från principöverenskommelsen,
som Kungl. Maj:ts förslag innebär, hade kunnat vinna allmän
anslutning. Då emellertid den avsedda stabiliseringen av lönenivån lärer innebära
vissa fördelar även för tjänstemännen, vilket kan anses bestyrkt där
-
8
Riksdagens skrivelse nr 442.
av, att de två största personalorganisationerna godkänt förslaget, bör den
omständigheten, att förslaget icke biträtts av samtliga tre huvudorganisationer,
enligt riksdagens mening icke få utgöra hinder för förslagets genomförande.
Riksdagen vill understryka att frågan om kompensationen för levnadskostnadsstegringen
bör upptagas till förnyad prövning, därest under budgetåret
inträffa sådana nu ej förutsedda prisrörelser, som göra en dylik prövning
påkallad.
De av Kungl. Maj:t föreslagna löneplanema för provinsialläkare och distriktsveterinärer
ha godkänts vid förhandlingar mellan lönekommittén och
vederbörliga personalorganisationer. Då vidare lönebeloppen i dessa löneplaner
uppräknats efter i huvudsak samma principer som beloppen i de av
riksdagen vid 1946 års höstsession fastställda löneplanema nr 1 och 2, ha
de icke föranlett någon erinran.
Vad särskilt angår den för distriktsveterinärer avsedda löneplanen nr 4
innebär detta, att riksdagen godtager förslaget om minskning av antalet lönegrupper
från sju till fem. Beträffande den omgruppering av distriktsveterinärbefattningarna,
som härigenom blir nödvändig, vill riksdagen tillägga, att
även om — såsom i propositionen föreslagits — inplacering i lönegrupper
bör ske under hänsynstagande i första hand till inkomster av praktik och
av uppdrag såsom veterinär vid sidan av den egentliga tjänsten, jämväl distriktens
svårskötthet bör tillbörligen beaktas.
Såsom framhållits i flertalet remissyttranden äro de av lönekommittén föreslagna
bestämmelserna om placering samt uppflyttning i löneklass synnerligen
invecklade och torde komma att föranleda betydande svårigheter
vid tillämpningen. Den yttersta orsaken härtill torde vara att söka i att lönekommittén
eftersträvat att giva bestämmelserna en sådan saklig innebörd,
att de skola med ett ur skälighetssynpunkt tillfredsställande resultat kunna
tillämpas i sinsemellan helt olikartade fall, utan att härvid ojämnheter uppkomma
i tjänstemännens inbördes löneklassplacering. Det vili förefalla riksdagen,
som om lönekommittén gått för långt i denna sin strävan. En betydande
förenkling av bestämmelserna vore enligt riksdagens mening önskvärd.
En sådan förenkling lärer emellertid icke kunna genomföras utan väsentliga
ändringar i bestämmelsernas sakliga innebörd, som godkänts i den mellan
lönekommittén och personalorganisationerna träffade överenskommelsen.
Vid sådant förhållande får riksdagen inskränka sig till att framhålla, att vid
omarbetningen av lönekommitténs förslag varje möjlighet till förenkling och
förtydligande av bestämmelserna bör tillvaratagas, önskvärt är att härvid
de principer på vilka bestämmelserna grunda sig komma till uttryck i författningstexten.
Det av riksdagen sålunda godtagna förslaget om nya grunder för löneklassplacering
är av mycket genomgripande natur. Det är därför anledning erinra
om att ställningstagandet i denna fråga liksom i övriga sakfrågor är avsett
att vara definitivt. Vad riksdagen ovan anfört därom, att lönebestämmelserna
för nästa budgetår böra vara av provisorisk natur, avser såsom torde framgå
av det redan anförda bestämmelsernas utformning, men icke deras sakliga
innebörd.
Riksdagens skrivelse nr 412.
9
I Iråga om förutsättningarna för löneklassuppflyttning innebär Kungl.
Maj:ts förslag att tjänstledighet för sjukdom m. nr. med bibehållande av viss
del av lönen icke skall inverka fördröjande på löneklassuppflyttning. Enligt
kommitténs förslag skulle däremot sjukledigheter omfattande mer än
ROO dagar under en och samma uppflyttningsperiod till överskjutande del
inverka fördröjande på uppflyttningen i samma utsträckning som exempel
vis tjänstledighet för enskilda angelägenheter med C-avdrag. Med sjukledighet
skall enligt lönekommitténs förslag i här ifrågavarande avseende jämställas
ledighet för uppdrag inom personalsammanslutning och härutinnan
innebär Kungl. Maj:ts förslag icke någon saklig ändring.
Riksdagen kan icke finna, att sakliga skäl föreligga för den av Kungl.
Maj:t förordade ändringen av lönekommitténs förslag och anser således, att
detta förslag kan godtagas i oförändrat skick.
De av Kungl. Maj:t föreslagna vikariatsersättningsbestämmelserna synas
riksdagen väl komplicerade. Då riksdagen emellertid av skäl som ovan antytts
i nuvarande läge ansett sig förhindrad att framlägga förslag om ändrade
grunder för vikariatsersättningens bestämmande, godtager riksdagen Kungl.
Maj:ts förslag.
Vid behandlingen av vissa särskilda frågor föreslår Kungl. Maj:t sådan
jämkning av gällande förbud för justitieråd och regeringsråd att med befattningen
förena uppdrag såsom skiljeman, att förbudet icke skall avse uppdrag
såsom ordförande i skiljenämnd eller såsom ensam skiljedomare. I
motionen I: 339 har uttalats, att sådan jämkning icke bör vidtagas.
Riksdagen, som år 1946 avslog ett då motionsvägen framfört förslag av
nu ifrågavarande innebörd, finner icke anledning frångå detta sitt ställningstagande.
Vad i finansdepartementets ovannämnda promemoria anförts rörande rätt
att med domarämbete förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd eller
suppleant för ordförande i sådan nämnd har, i vad avser häradshövding och
vattenrättsdomare, ej föranlett erinran.
I de hänseenden, riksdagen ej berört här ovan, har Kungl. Maj ds förslag
ej givit riksdagen anledning till uttalande. Förslaget innebär bland annat, att
de önskemål, som framföras i de vid riksdagens början väckta motionerna
I: 34 och II: 61, i huvudsak tillgodosetts, i vad de avse fria resor för volontärema.
Riksdagen har icke ansett sig böra medgiva i motionerna avsedda
löneförmåner i vidare utsträckning än som följer av Kungl. Majds förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,
A. att riksdagen beträffande propositionen nr 281
I. godkänt i nämnda proposition framlagt förslag till statens löneplansförordning;
II.
med bifall till motionen 1:339 avslagit Kungl. Majds förslag i vad detsamma
avser rätt för justitieråd och regeringsråd att med tjänsten förena
visst uppdrag såsom skiljeman;
III. medgivit, alt häradshövding och vattenrättsdomare må med tjänsten
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 14 sand. Nr 442. 2
10 Riksdagens skrivelse nr 442.
förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd eller suppleant för ordförande
i sådan nämnd;
IV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 34 och II: 61
ävensom motionen II: 498 bemyndigat Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad riksdagen anfört för tiden intill den 1 juli 1948 utfärda
provisoriska avlöningsbestämmelser för tjänstemän (beställningshavare)
vid den civila och den militära statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de
högre kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare;
V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag bemyndigat Kungl. Maj:t att vidtaga
sådana ändringar i sålunda utfärdade provisoriska bestämmelser, vilka
på grund av det under IV lämnade bemyndigandet skolat kunna intagas i
l>estämmelserna vid deras utfärdande, ävensom meddela övergångsbestäm
melser i anslutning till utfärdande av de provisoriska avlöningsbestämmelsema
och ändringar i eller tillägg till dessa;
VI. med bifall till Kungl. Maj ds förslag
dels bemyndigat Kungl. Maj:t
1) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas
till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats,
besluta om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas
av den nya löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst;
2) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 9 maj 1947 meddela avlöningsbestämmelser
för flaggkorpraler ävensom för följande övriga personalgrupper
vid försvaret, nämligen innehavare av för pensionerad personal avsedda
arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal,
övertalig personal samt indelt manskap;
3) att dels, beträffande av riksdagen redan godkända grunder för avlönande
av militära beställningshavare enligt de nya avlöningsbestämmelsema,
vidtaga ändring i fråga om numrering av lönegraderna ävensom beträffande
löneklasserna inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare,
dels ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare, avsedd för
vissa förvaltare;
4) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd ordinarie
eller extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken m. fl. statliga
läroanstalter förordnas att. inneha rektorsbefattning eller befattning såsom
föreståndare för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet,
föra den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat och återbesätta
eller låta återbesätta den på stat befintliga tjänsten;
5) att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda årsbelopp
för arvoden och lönetillägg till närmast högre med 12 jämnt delbara
hela krontal; samt
6) att i enlighet med vad som förordats i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 9 maj 1947 meddela föreskrift i fråga om anlitande av
anslagsmedel till rörligt tillägg;
Riksdagens skrivelse nr 442.
11
dels till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret
1947/48 såsom förslagsanslag anvisat: under andra huvudtiteln 50 000
kronor, under tredje huvudtiteln 3 000 kronor, under fjärde huvudtiteln
375 000 kronor, under V huvudtiteln 100 000 kronor, under Va huvudtiteln
75 000 kronor, under sjätte huvudtiteln 9 400 kronor, under sjunde huvudtiteln
120 OOO kronor, under åttonde huvudtiteln 130 000 kronor, under nionde
huvudtiteln 40 000 kronor, under tionde huvudtiteln 61 000 kronor, under elfte
huvudtiteln 800 kronor och under fjortonde huvudtiteln 2 400 kronor;
dels ock till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala skolor för
budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av
20 000 kronor;
B. att riksdagen beträffande propositionerna nr 300 och 312
dels med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beslutat,
a) att månadslön, som angives i statens löneplansförordning, skall under
budgetåret 1947/48 höjas med ett belopp, som motsvarar 12 procent av månadslönen
eller, om denna överstiger 1 200 kronor, av detta belopp;
b) att månadslön, som efter sådan höjning slutar på öretal, skall jämkas
till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre krontal;
c)
att jämte månadslön övriga till samma löneklass hörande belopp skola
höjas i sådan omfattning, att de höjda beloppen förhålla sig till den höjda
månadslönen på samma sätt som de oförändrade beloppen till den oförändrade
månadslönen; samt
d) att belopp, vilket efter under c) avsedd höjning icke slutar å helt femtal
ören, skall jämkas till närmaste femtal;
dels bemyndigat Kungl. Maj:t att till bestämmelsen om löneplansförordningens
ikraftträdande foga en föreskrift i överensstämmelse med sålunda
meddelat beslut;
dels ock till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga
löne- och pensionsförmåner för budgetåret 1947/48 under sjunde huvud
titeln anvisat ett förslagsanslag av 40 000 000 kronor.
Stockholm den 30 juni 1947.
Med undersåtlig vördnad.