Riksdagens skrivelse nr 442.
1
Nr 441.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse
samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen
m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 227.)
Till KONUNGEN.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna
18—21) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag beräkna
till Statens arbetsmarknadskommission in. m.: Avlöningar 2 650 000 kronor,
till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader 850 000 kronor,
till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar
9 500 000 kronor,
till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader
3 300 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 239, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 25 april 1947,
förslagit riksdagen att
dels godkänna av föredragande statsrådet framlagda förslag i fråga om inrättande
från och med den 1 januari 1948 av en arbetsmarknadsstyrelse och
förstatligande från och med samma dag av den offentliga arbetsförmedlingen;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckningar för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, styrelsens krisorganisation
och den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet med av föredragande statsrådet
framlagda förslag;
dels godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, att tillämpas under tiden
1 januari—30 juni 1948;
dels godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för den
offentliga arbetsförmedlingen, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni
1948;
Bihang till riksdagens protokoll t947■ 14 samt. Nr 441.
1
2
Riksdagens skrivelse nr 441.
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser, som
må erfordras i anledning av inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligandet
av den offentliga arbetsförmedlingen;
dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa
1) till Statens arbetsmarknadskommission m. in.: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 500 000 kronor;
2) till Statens arbetsmarknadskommission: Omkostnader ett förslagsanslag
av 425 000 kronor;
3) till Länsarbetsnämnderna och arbelsförmedlingsanstalterna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 5 825 000 kronor;
4) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 965 000 kronor;
5) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 310 000
kronor;
6) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
390 000 kronor;
7) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett förslagsanslag av
325 000 kronor;
8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett förslagsanslag av
6 250 000 kronor;
9) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 765 000 kronor;
10) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen ett förslagsanslag
av 795 000 kronor.
Kungl. Maj:ts i förevarande proposition nr 239 framlagda förslag innebära,
dels att ett stadigvarande centralt ämbetsverk under namn av arbetsmarknadsstyrelsen
skall inrättas och övertaga de uppgifter på arbetsmarknadsområdet,
vilka för närvarande åligga statens arbetsmarknadskommission
samt arbetsmarknadsbyrån i socialstyrelsen, dels ock att den offentliga
arbetsförmedlingen, som med stöd av den ännu i vissa delar gällande tjänstepliktslagen
är provisoriskt förstatligad, skall definitivt omhändertagas av staten.
Organisationen för såväl arbetsmarknadsstyrelsen som arbetsförmedlingen
föreslås avpassad med hänsyn till de arbetsuppgifter, som beräknas
komma att åvila respektive organ under normala förhållanden på arbetsmarknaden.
Av krisförhållanden föranledda arbetsuppgifter skola handläggas
inom särskilda krisdelar av vederbörliga organ, och dessa krisdelar förutsättas
alltså skola indragas i samband med att krisförhållandena upphöra.
Vid sin granskning av Kungl. Maj:ts proposition har riksdagen funnit frågorna
om inrättande av ett permanent centralt arbetsmarknadsorgan och om
definitivt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen vara tillfredsställande
utredda och de för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga
arbetsförmedlingen föreslagna organisationerna vara i huvudsak så avpassade
och uppbyggda, att riksdagen nu funnit sig böra fatta beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition. Riksdagen har alltså funnit sig kunna i huvudsak
godkänna Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagens skrivelse nr 441.
3
Arbetsmarknadsstyrelsen. Kungl. Maj:ts förslag att ett centralt ämbetsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, skall inrättas från och med den 1 januari
1948 med uppgift att handlägga de frågor, som avse samhällets arbetsmarknadspolitiska
åtgöranden, har riksdagen funnit sig höra bifalla. Det för arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagna verksamhetsområdet, som i huvudsak skall
avse ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, åtgärder
för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
vilka betingas av brist på arbetskraft samt planläggningsverksamheten
rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed jämställda
förhållanden, har riksdagen funnit lämpligt avgränsat.
Riksdagen har emellertid funnit sig böra understryka, att den för arbetsmarknadsstyrelsen
ur beredskapssynpunkt föeslagna uppgiften att bedriva arbetsföretag
i egen regi och att svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner
m. m. särskilt under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden bör
givas en begränsad omfattning och att personaluppsättningen i styrelsen för
denna uppgift också bör anpassas därefter.
Vad särskilt angår de uppgifter för styrelsen, som avse dispositionen av
arbetskraften under krig och jämställda förhållanden, vill riksdagen uttala en
bestämd förväntan, att de ifrågavarande uppgifternas omfattning bliva föremål
för särskilt övervägande i samband med att Kungl. Maj:t utfärdar instruktion
för ämbetsverket, enär dylika uppgifter under fredsförhållanden
böra så långt som möjligt begränsas och förenklas i syfte att spara arbetskraft.
Frågan om det militära uppskovsväsendets handhavande m. m. synes
vidare böra tagas under förnyat övervägande i anslutning till att arbetsuppgifterna
för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i detalj bestämmas.
I fråga om den yrkesvägledande verksamheten, vilken skall ledas av
arbetsmarknadsstyrelsen, vill riksdagen uttala, att det synes erforderligt, att
omfattningen av denna verksamhet begränsas och att dess inriktning också
slutligt bestämmes senast i samband med att statsmakterna fatta beslut i
fråga om organisationen m. m. av folk- och högre skolor. Dessa spörsmål
böra alltså bliva föremål för överväganden i anslutning till pågående utredningar
i fråga om landets skolväsende. I likhet med föredragande statsrådet
har riksdagen alltså funnit välbetänkt, att för yrkesvägledningsverksamhet
avsedda befattningshavare tills vidare endast beredas icke-ordinarie anställningar.
Vad föredragande statsrådet anfört rörande gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och socialstyrelsen har givit riksdagen anledning framhålla,
att med hänsyn till verksamhetens art övervägande skäl tala för att
tillsynen över den sociala hemhjälpen fortfarande bör åligga socialstyrelsen.
Vad slutligen angår arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning
har riksdagen funnit sig i anledning av den avsedda översynen av densamma
böra framhålla angelägenheten av att denna statistiks omfattning begränsas
och att handhavandet av densamma centraliseras. För närvarande
synes den nämligen vara onödigt arbetskrävande bland annat därför, att
den omhänderhaves av olika myndigheter.
4
Riksdagens skrivelse nr 441.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
rörande arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning, innebärande att ledamöter
skola vara verkets generaldirektör och överdirektör samt sju andra av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, av vilka fem skola representera arbetsmarknadens
parter. Riksdagen vill i anslutning härtill uttala, att med hänsyn
till jordbruksnäringens stora beroende av arbetsmarknadsärendenas
handläggning riksdagen förutsätter, att denna näring kommer att bliva representerad
bland styrelsens ledamöter.
Kungl. Maj:ts förslag att ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring skola
handläggas —- i stället för av arbetsmarknadsstyrelsens plenum — av en
särskild för ändamålet inrättad delegation, bestående av verkets generaldirektör
och överdirektör samt tre av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för
de erkända arbetslöshetskassorna, har riksdagen funnit sig böra godkänna.
Med hänsyn till att de försäkrade jämte statsverket bära kostnaderna för arbetslöshetskassornas
verksamhet, har riksdagen nämligen funnit naturligt, att
företrädarna för kassorna få en utslagsgivande ställning inom delegationen,
vilken företrädesvis får att handlägga ärenden, som avse tillsynen över
försäkringen.
Kungl. Maj:ts förslag rörande arbetsmarknadsstyrelsens indelning i en
permanent del, bestående av åtta byråer — arbetsförmedlingsbyrån, vrkesvägledningsbvrån,
försäkringsbyrån, sociala byrån, tekniska byrån, försvarsbyrån,
kanslibyrån och kameralbyrån — och en krisdel, bestående av två
byråer — byggnadstillståndsbyrån och utlänningsbyrån — har riksdagen funnit
sig kunna bifalla. Riksdagen får emellertid beträffande försvarsbyrån
framhålla, att det synts tveksamt, huruvida de på denna byrå under fredstid
fallande arbetsuppgifterna motivera inrättande av en särskild byrå. Med
hänsyn till att arbetsuppgifterna i fråga icke för närvarande lämpligen synts
kunna sammanföras med någon av de andra byråernas uppgifter och till
att frågan om nu förevarande byrås arbetsuppgifter kommer att bliva föremål
för nytt övervägande i samband med att uppgifterna för riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap skola slutligt bestämmas samt att några
merkostnader icke synts uppkomma genom att den nuvarande militära beredskapsbyrån
inom arbetsmarknadskommissionen överföres till arbetsmarknadsstyrelsen
under namn av försvarsbyrån, har riksdagen dock icke velat
motsätta sig, att en särskild försvarsbyrå ingår i arbetsmarknadsstyrelsens
organisation, men förutsätter, att riksdagen sedermea skall bliva satt i
tillfälle att taga frågan om byråns bestånd under nytt övervägande.
Vidkommande chefsbefattningarna har riksdagen funnit sig böra bifalla
Kungl. Maj:ts förslag att generaldirektören och chefen för verket uppföres
i samma lönegrad som flertalet generaldirektörer och verkschefer eller i
nuvarande lönegraden C 12 liksom också att en särskild befattning såsom
överdirektör och souschef i lönegraden C 10 inrättas, och har jämväl funnit
sig kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag i fråga om löneställningen för
byråcheferna inom styrelsens permanenta del.
Vad därefter angår organisationen av byråer, som skola ingå i den per -
Riksdagens skrivelse nr 441.
5
manenta organisationen, de för dessa byråer beräknade befattningshavarna
och deras löneställning har riksdagen funnit anledning framhålla följande.
Med hänsyn till att försvarsbyråns ställning och uppgifter av riksdagen
förutsättas skola i ett senare sammanhang komma under förnyat övervägande,
har det synts riksdagen, att några ordinarie befattningar, utom i vad
gäller biträdespersonal, icke böra beräknas för denna byrå. Den av Kungl.
Maj :t föreslagna befattningen såsom förste byråinspektör i lönegraden A 26
har därför av riksdagen uppförts såsom extra ordinarie befattning. Beträffande
den för sociala byrån beräknade personaluppsättningen, har riksdagen
uppmärksammat, att Kungl. Maj:ts förslag innebär, att någon befattningshavare
icke beräknats för befattningen såsom chef för den sektion,
vilken skall handlägga ärenden rörande arkivarbeten och musikerhjälp.
Arbetsmarknadskommissionen hade framlagt förslag om beräknande
av befattningshavare härför, sedan utredningen rörande arkivarbetshjälpen
m. m. slutförts, vilken utredning alltjämt pågick, då de sakkunniga rörande
ett centralt arbetsmarknadsorgan framlade sitt förslag med följd att dessa
sakkunniga icke ansågo sig kunna beräkna personal för ifrågavarande arbetsuppgifter.
Kommissionen föreslog alltså, att med hänsyn till ifrågavarande
uppgift skulle beräknas en byrådirektör i 28 lönegraden. Enligt kommissionens
förslag skulle för socialbyrån med den i densamma ingående
sociala beredskapssektionen beräknas tre sektionschefer, nämligen byråchefen,
tillika chef för en av byråns tre sektioner, och två byrådirektörer,
avsedda såsom chefer för var sin av de båda övriga sektionerna.
Kungl. Maj:t har emellertid i likhet med de sakkunniga rörande ett centralt
arbetsmarknadsorgan beräknat, utöver byråchefen, allenast en byrådirektör.
Med beaktande av det av arbetsmarknadskommissionen beräknade personalbehovet
och med hänsyn till att denna beräkning svarar mot personaluppsättningen
för de nuvarande motsvarande sektionerna har riksdagen funnit
sig böra besluta, att ytterligare en byrådirektörsbefattning i 28 lönegraden
utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna inrättas och avses för sociala
byrån. Befattningen har av riksdagen ansetts böra uppföras såsom extra
ordinarie. Därest befattningen icke skulle komma att i samband med arbetsmarknadsstyrelsens
inrättande tillsättas med någon av arbetsmarknadskommissionens
motsvarande befattningshavare eller då befattningen blir
vakant på grund av innehavarens avgång ur tjänst, förutsätter riksdagen, att
frågan om löneställningen för den befattningshavare, vilken skall handlägga
ärenden rörande arkivarbeten m. m., blir föremål för nytt övervägande. Vid
inrättande av denna byrådirektörsbefattning har i stället en befattning för
byråsekreterare i lönegraden Eo 21 ansetts böra utgå ur organisationen för
sociala byrån.
Av de för kanslibyrån beräknade befattningarna har riksdagen funnit en
befattning för byråsekreterare i lönegraden Eo 21 kunna utgå. För personalsektionens
del synes nämligen en byråsekreterare i 21 lönegraden icke erforderlig
sedan det merarbete bortfallit, vilket blir en följd av den nya
organisationens genomförande. Det tillfälliga personalbehov vid personalsek
-
6
Riksdagens skrivelse nr 441.
tionen, som utan tvivel kommer att förefinnas under tiden för omorganisationen,
har synts riksdagen böra tillgodoses genom att befattningshavare
inom annan del av arbetsmarknadsstyrelsen tages i anspråk vid nämnda sektion.
Kungl. Maj ds förslag till personalorganisation för arbetsmarknadsstyrelsen
har i övrigt icke föranlett till annat särskilt uttalande från riksdagens sida,
än att riksdagen vill framhålla, att de för styrelsen beräknade befattningarna
självfallet icke skola tagas i anspråk i vidare mån än så visar sig oundgängligen
erforderligt och att i den mån möjligheter kunna uppkomma att
minska styrelsens personalbestånd, dessa möjligheter givetvis skola utnyttjas.
Riksdagen vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att det synes riksdagen
böra undersökas, huruvida icke det beräknade behovet av biträdespersonal
skulle kunna nedbringas genom anordnande av en eller flera skrivcentraler
inom arbetsmarknadsstyrelsen i stället för att, såsom nu är fallet,
varje byrå och i viss utsträckning också varje sektion har sin egen skrivpersonal.
Självfallet kunna möjligheterna till anordnande av skrivcentral för
närvarande vara begränsade på grund av mindre lämpliga tjänstelokaler,
men möjligheterna böra dock undersökas.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande styrelsens krisorganisation och rörande
arbetsledar- och förrådspersonal har icke givit riksdagen anledning till
särskilt uttalande.
I fråga om medelsförvaltning och revision inom arbetsmarknadsstyrelsen
innebär Kungl. Maj ds förslag att arbetsmarknadsstyrelsen till skillnad från
vad som gällt för arbetsmarknadskommissionen i fråga om kameral revision
skall underställas riksräkenskapsverket och statens sakrevision. Härjämte
skola liksom i arbetsmarknadskommissionen finnas särskilda överrevisorer,
men deras uppgift skall begränsas till att avse en kontinuerlig, saklig granskning
av styrelsens verksamhet. Föredragande statsrådet har ansett denna
ändring motiverad med hänsyn till att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att
bli ett permanent ämbetsverk. Riksdagen har godkänt detta förslag.
Vad föredragande statsrådet anfört och föreslagit beträffande sättet för
ordnande av övergången till den nya organisationen föranleder icke annat
riksdagens uttalande, än att riksdagen förutsätter att ett medgivande för
Kungl. Maj:t att i särskilda fall låta befattningshavare, som kvarstå från en
äldre organisation, bibehålla sina vid tiden omedelbart före övergången till den
nya organisationen utgående löneförmåner kommer att utnyttjas endast i ett
fåtal fall och endast för äldre befattningshavare med mångårig tidigare anställning
i en följd hos såväl arbetsmarknadskommissionen som dess föregångare,
arbetslöshetskommissionen.
Den offentliga arbetsförmedlingen. Riksdagen har biträtt den av föredragande
statsrådet uttalade uppfattningen, att den offentliga arbetsförmedlingens
ställning nu bör slutligt bestämmas, och att den i samband därmed bör
erhålla sådan organisation, att den är väl skickad att möta de påfrestningar,
som kunna följa av förändringar av skilda slag på arbetsmarknaden, samt att
Riksdagens skrivelse nr 441.
7
den med anledning härav bör i vissa avseenden effektiviseras. Vidare har riksdagen
liksom föredraganden funnit, att arbetsförmedlingen liksom hittills
bör vara ett självständigt och opartiskt organ, som skall biträda såväl arbetsgivare
som arbetstagare vid förmedling av arbetskraft.
På skäl som föredraganden anfört har riksdagen funnit, att arbetsförmedlingsverksamheten
bör helt förstatligas. Staten bör alltså definitivt inträda såsom
huvudman för arbetsförmedlingen och det nuvarande provisoriska förstatligandet
avlösas av ett bestående sådant. Härav bör också följa att staten
helt övertager samtliga kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten. Riksdagen
har icke haft något att erinra mot den för reformens genomförande
föreslagna tidpunkten, den 1 januari 1948.
Vad angår det lokala arbetsmarknadsområdet ha såsom av propositionen
framgår arbetsförmedlingssakkunniga ifrågasatt vissa ändringar i den nu
gällande lokala arbetsmarknadsområdesindelningen, enär denna, som för
närvarande följer länsindelningen, i fråga om vissa delar av landet icke helt
sammanfaller med de naturliga arbetsmarknadsområdena. De sakkunniga ha
sålunda förordat, att Stockholms län skulle upphöra såsom eget arbetsmarknadsområde,
och att delar av Göteborgs och Bohus län samt Dalsland skulle
bilda en särskild arbetsmarknadsenhet med Uddevalla såsom huvudort. Föredragande
statsrådet har emellertid på anförda skäl, främst de administrativa
olägenheterna som skulle bliva en följd av avvikelser från länsindelningen,
förordat, att någon ändring i fråga om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden
icke nu genomföres. Riksdagen har funnit sig böra intaga
samma ståndpunkt som föredraganden, även om riksdagen funnit skäl tala
för såväl att Stockholms läns arbetsmarknadsområde sammanfördes med angränsande
arbetsmarknadsområde eller -områden som att norra och mellersta
delarna av Göteborgs och Bohus län finge bilda särskilt arbetsmarknadsområde.
Då riksdagen funnit sig kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag att bibehålla
den nuvarande arbetsmarknadsområdesindelningen, vill riksdagen likväl
uttala, att förevarande spörsmål med hänsyn till de ytterligare erfarenheter,
som kunna vinnas, sedermera kan böra upptagas till förnyat övervägande.
I avvaktan på att så sker har riksdagen funnit lämpligt, att de särskilda
arbetsmarknadsförhållandena i förenämnda delar av Göteborgs och
Bohus län bliva företrädda i länsarbetsnämnden på sätt föredragande statsrådet
förordat.
Föreslagen sammansättning och avsedda uppgifter för den lokala arbetsmarknadsmyndigheten,
länsarbetsnämnd, ha icke givit riksdagen anledning
till någon erinran.
Vidkommande organisationsplanen för det lokala arbetsmarknadsområdet,
innebärande att arbetsförmedlingen skall indelas i huvudkontor, avdelningskontor,
expeditioner (deltidskontor) och ombud, har riksdagen icke funnit
anledning till erinran mot denna, då densamma överensstämmer med den nu
gällande lokala utformningen av arbetsförmedlingsnätet och befunnits lämplig.
Riksdagen har i likhet med föredragande statsrådet funnit angeläget, att
nätet av förmedlingsorgan är väl utbyggt över hela landet, enär arbetsförmed
-
8
Riksdagens skrivelse nr 441.
lingens effektivitet är avhängig härav. Riksdagen har sålunda funnit sig kunna
i princip godtaga den framlagda planen. Vidkommande kontorens och expeditionernas
indelning i klasser har riksdagen funnit sig kunna godtaga den
föreslagna indelningen, men det har icke synts riksdagen vara åtminstone tills
vidare påkallat att i samband med den nya indelningen uppflytta kontor och
expeditioner till högre klass i den omfattning, som skulle bliva en följd av
bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.
Riksdagen har heller icke kunnat finna tillräckliga skäl vara för handen att
med hänsyn till eventuellt uppkommande behov av utbyggnad av nätet bestämma
antalet avdelningskontor i klass 4, d. v. s. av lägsta klassen, och antalet
expeditioner högre än som motsvarar det av arbetsmarknadskommissionen
och Kungl. Maj:t nu beräknade faktiska behovet. Det har nämligen synts riksdagen,
att behov av nya kontor och expeditioner skall kunna överblickas så
lång tid i förväg, att det skall bliva möjligt att underställa riksdagen frågor
om eventuell utbyggnad av kontors- och expeditionsnätet. I avvaktan på att
så kan ske, förefinnes ju liksom hittills möjlighet att, därest det i särskilda
fall t. ex i anslutning till uppbyggnaden av ett större företag å ort där arbetsförmedlingskontor
eller -expedition tidigare icke finnes, upprätta tillfälligt
kontor eller tillfällig expedition. I anslutning till vad som sålunda anförts har
riksdagen beslutat, att antalet avdelningskontor skall bestämmas till 4 i klass
1 A, 8 i klass 1 B, 17 i klass 2, 69 i klass 3 och 80 i klass 4, vilket i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag innebär en minskning av antalet kontor i
klass 2 med 10, vilka i stället böra hänföras till klass 3, och i klass 3 med 12,
vilka i stället hänföras till klass 4, samt i klass 4 med 8, vilka i stället uppföras
såsom expeditioner i klass 5. Antalet expeditioner i klass 5 blir till
följd härav 55 i stället för 47 enligt Kungl. Maj:ts förslag. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag har antalet expeditioner i klass 6 bestämts till 19. Sammanlagda
antalet avdelningskontor och expeditioner blir alltså enligt riksdagens
beslut liksom enligt Kungl. Maj:ts förslag 252, men desamma hänföras
i viss utsträckning till lägre klasser än enligt Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen
vill emellertid framhålla sin bestämda förväntan, att frågan om inrättande
av de nya kontor och expeditioner, som sålunda beräknats, kommer
att underkastas ytterligare övervägande, innan åtgärder vidtagas för inrättandet.
Behovet av kontor och expedition bör nämligen vara klart ådagalagt,
innan inrättande kommer till stånd. Det må ankomma på Kungl. Maj:t att
efter förslag av det centrala arbetsmarknadsorganet besluta om vilka kontor
och expeditioner, som skola hänföras till respektive klasser, då det icke
nu varit riksdagen möjligt att taga ställning härtill. I samband härmed vill
riksdagen uttala, att det bör åligga det centrala arbetsmarknadsorganet att
tid efter annan undersöka icke endast i vilken omfattning kontorsnätet kan
behöva utbyggas eller förstärkas utan jämväl huruvida arbetsmarknadsförhallandena
sa ändrats att tidigare inrättat kontor eller expedition icke längre
erfordras eller kan nedflyttas till lägre klass.
Vad föredraganden i övrigt anfört i nu förevarande sammanhang, bland
annat rörande ombudsorganisationen, har icke givit riksdagen anledning till
Riksdagens skrivelse nr 441.
9
annat uttalande, än att ombudsorganisationen och dess effektivitet böra bil
föremål för särskilt uppmärksamhet.
Riksdagen har icke velat motsätta sig att personalens löneställning bestämmes
enligt det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget.
De framlagda förslagen rörande personalens rekrytering, utbildning och
bcfordringsgång m. m. har icke givit riksdagen anledning till annat uttalande,
än att riksdagen vill understryka vikten av å ena sidan att samliga befattningar
tillsättas med för arbetsuppgifterna i varje särskilt fall väl lämpade
personer och å andra sidan att några*bestämda kvalifikationsfordringar i fråga
om tidigare undergången skolutbildning icke komma att uppställas, då
det här gäller ett verksamhetsområde, där dokumenterad praktisk duglighet
bör tillmätas större värde än vissa examina.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande personalorganisationens omfattning m. m.
innebär, att för den permanenta delen av arbetsförmedlingen skola beräknas
1 532 befattningshavare, varav för länsarbetsnämndernas centrala kanslier
355, för arbetsförmedlingarnas huvudkontor 629 och för avdelningskontoren
548 befattningshavare. De 1 532 befattningshavarna skola enligt Kungl.
Maj:ts förslag beträffande anställningsformerna fördela sig så, att 478 komma
att inneha ordinarie anställningar och 730 extra ordinarie anställningar,
225 utgöras av rekryteringspersonal och alltså innehava anställningar såsom
aspiranter i vissa Ex-lönegrader eller efter avslutad aspiranttjänstgöring i
lönegraden Eo 10 samt 99 innehava deltidsanställning mot åtnjutande av arvode.
Till nämnda antal befattningshavare skall därjämte komma ett icke
uppgivet antal arbetsförmedlingsombud, d. v. s. personer som fullgöra vissa
uppgifter för arbetsförmedlingen genom att inneha arbetsförmedlingsuppdrag
såsom bisyssla till annan och huvudsaklig verksamhet.
I förhållande till de år 1945 av arbetsmarknadskommissionen fastställda
personalplanerna för arbetsförmedlingens permanenta organisation innebär
Kungl. Maj:ts förslag en ökning av personalorganisationen med 159, vilken
ökning i huvudsak faller — förutom på de nya avdelningskontor som avsetts
skola inrättas — på de s. k. specialförmedlingama, alltså på ungdomsförmedling
och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling, arbetsberedning för
partiellt arbetsföra, förmedling för artister och musiker, samt de sjukvårdsexpeditioner,
som beräknas komma att utbyggas, om arbetsförmedlingen
övertager sjuksköterskeförmedlingen.
Riksdagen har väl funnit goda skäl vara anförda för den av Kungl. Maj:t
föreslagna utökningen av personalorganisationen för arbetsförmedlingen och
för att denna ökning i första hand bör avse de specialförmedlingar, vars personalbehov
icke var föremål för övervägande i samband med fastställandet
av 1945 års personalplaner. Riksdagen har dock icke kunnat undgå att finna,
att återhållsamhet bör iakttagas, när det gäller arbetsförmedlingens utbyggnad.
Densamma har undergått en avsevärd utbyggnad sedan den blev
provisoriskt förstatligad år 1940 och personalen har också beretts en i förhållande
till andra befattningshavare i statens tjänst förhållandevis god löneställning,
vilken nu kommer att definitivt fastställas och i viss utsträckning,
10
Riksdagens skrivelse nr 441.
när det gäller de högre befattningshavarna inom arbetsförmedlingen, också
förbättras. Med hänsyn härtill har riksdagen funnit sig böra besluta vissa
reduceringar i den av Kungl. Maj: t föreslagna personalorganisationen.
Riksdagen har redan i det föregående anmält sitt beslut, att uppflyttning
i högre klass av avdelningskontor och expeditioner skall ske i mindre omfattning
än enligt Kungl. Maj:ts förslag. Härav följer, att de för kontoren avsedda
föreståndarbefattningama komma att hänföras till lägre lönegrad än
enligt Kungl. Maj:ts förslag. Några av dessa befattningar ha också synts riksdagen
kunna förändras från ordinarie till extra ordinarie tjänster.
Någon indragning av tjänster vid avdelningskontoren har riksdagen icke
funnit sig böra besluta med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen utanför
de större tätorterna skall kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter. Däremot
har riksdagen funnit det för huvudkontoren av Kungl. Maj:t beräknade
antalet befattningshavare kunna något reduceras, nämligen med 13 befattningar,
och jämväl beträffande huvudkontorens befattningshavare har någon
förskjutning synts böra äga rum från ordinarie till extra ordinarie befattningshavare
och en något större förskjutning från extra ordinarie till extra
befattningshavare också göras. För huvudkontorens del har riksdagen sålunde
funnit 13 befattningshavare av de av Kungl. Maj:t beräknade kunna utgå
ur organisationen. För avdelningskontorens del har riksdagen räknat med,
att antalet heltidsanställda befattningshavare i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag skall kunna minskas med 8 men att deltidsanställd personal i stället
skall tagas i anspråk för ifrågavarande uppgifter. Då riksdagen beslutat
minskning av antalet befattningshavare för huvudkontoren, har riksdagen
räknat med att minskningen i första hand skall kunna avse några av förste
assistentbefattningarna i lönegraden 18, som beräknats för uppgiften att
samordna förmedlingsverksamheten m. m. vid vissa huvud- och avdelningskontor.
Riksdagen har nämligen icke blivit övertygad om att dessa befattningshavare
äro oundgängligen erforderliga i varje fall i den omfattning,
som i propositionen beräknats. Vidare har riksdagen ställt sig tveksam till
behovet av ytterligare tjänster för uppgiften att förmedla anställningar för
artister och musiker och vill i samband härmed uttala sin tveksamhet rörande
lämpligheten av att inrätta mera stadigvarande befattningar för dessa
arbetsuppgifter. En viss tveksamhet har också gjort sig gällande rörande
behovet av att i beräknad omfattning anställa kvinnliga konsulenter för
handläggning av ärenden rörande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet och
huruvida tjänstemannaförmedlingens behov av befattningshavare kan bli
bestående i den i det framlagda förslaget beräknade omfattningen. Visst anta!
befattningshavare vid huvud- och avdelningskontor har vidare synts kunna
hänföras till lägre lönegrader än som skulle bli följden av bifall till Kungl.
Maj:ts förslag oförändrat.
Med hänsyn till angivna ställningstagande har riksdagen funnit sig böra
besluta, att i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag antalet ordinarie befattningshavare
i 18 lönegraden minskas med 15 och i 15 lönegraden med 10,
Riksdagens skrivelse nr 441.
11
d. v. s. att antalet ordinarie befattningshavare minskas med tillsammans 25
från 478 till 453 och att antalet extra ordinarie befattningshavare i lönegraden
15 minskas med 27, medan antalet dylika befattningshavare i 12 lönegraden
ökas med 13, d. v. s. att antalet extra ordinarie befattningshavare
minskas med 14, varav följer att det kommer att utgöra 716 i stället för av
Kungl. Maj:t beräknade 730. Antalet befattningshavare med aspirantanställning
(eller efter avslutad sådan tjänstgöring i extra ordinarie anställning
i 10 lönegraden) samt antalet extra befattningshavare har i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag synts böra ökas med 18, d. v. s. från 225 till
243. Antalet deltidsanställda i arvodesbefattningar förutsätter riksdagen, i enlighet
med vad ovan anförts, skola ökas med 8 från av Kungl. Maj:t beräknade
99 till 107.
Det må ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de olika befattningarnas
fördelning såväl å länsarbetsnämndskanslierna, huvudkontor, avdelningskontor
och expeditioner som om vilka befattningar, som skola hänföras till
de olika anställningsformerna.
Även om riksdagen sålunda funnit sig böra beräkna 1 519 befattningshavare
för arbetsförmedlingens permanenta organisation förutsätter riksdagen,
att ifrågavarande antal befattningar icke skall komma att bliva erforligt
i omedelbar anslutning till arbetsförmedlingens omorganisation. Personalplanen
upptager nämligen vissa befattningar, av vilka behovet icke för
närvarande annat än i vissa delar av landet kan vara aktuellt. Riksdagen syftar
härvid främst på de 20 befattningar för inspektörer för socialhjälpsären
den, vilka beräknats för 20 av länsarbetsnämnderna. För nävarande ha dylika
befattningshavare inrättats eller beslutats skola inrättas allenast i fyra
län, och riksdagen har övervägt att tills vidare låta ifrågavarande befattningshavare
i övriga län utgå. Med hänsyn till beredskapssynpunkter har
riksdagen dock icke ansett sig böra besluta härom, men riksdagen förutsätter,
att befattningarna i fråga icke komma att tillsättas så länge möjligheter
finnas att avstå från dessa befattningshavare. Riksdagen förutsätter i övrigt,
att samtliga nytillkommande tjänster komma att tillsättas allenast i mån avoundgängligt
behov och att nästa års riksdag i samband med prövningarna
av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 kommer att få en redogörelse för i
vilken utsträckning befattningarna, som nu uppföras på personalplanerna,
behövt tagas i anspråk under budgetåret 1947/48.
Vad föredraganden anfört rörande vissa övergångsfrågor har riksdagen
funnit sig kunna lämna utan erinran. Riksdagen har sålunda i likhet med
föredraganden funnit, att de tidigare huvudmännen för arbetsförmedlingen
böra överlämna äldre inventarier till statsverket utan att beredas ersättning
härför, och alt hos tidigare huvudman anställd personal bör beredas möjligheter
att övergå till den omorganiserade arbetsförmedlingen på sätt, som
föredraganden förordat, ävensom att sättet för pensionsfrågans lösande för
den äldre personal, som övergått från tidigare huvudman till statens tjänst,
bär underkastas särskild utredning.
12
Riksdagens skrivelse nr 441.
Anslagsberäkningar. Riksdagen har i likhet med föredraganden funnit
.sådan anslagsuppdelning lämplig, att särskilda anslag beräknas å ena sidan
för arbetsmarknadsstyrelsens och den offentliga arbetsförmedlingens normalorganisationer
och å andra sidan för samma organs krisorganisationer.
Vidkommande de framlagda beräkningarna rörande anslagsbehovet för
statens arbetsmarknadskommission och för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna
under första hälften av budgetåret 1947/48, därunder
dessa organ skola bestå i sin nuvarande utformning, ha desamma icke givit
riksdagen anledning till någon erinran. Riksdagen har heller icke funnit
något att erinra mot de gjorda beräkningarna av anslagsbehoven för arbetsmarknadsstyrelsens
krisorganisation och för den offentliga arbetsförmedlingens
krisorganisation.
Vad angår Kungl. Maj ds beräkning av medelsbehovet till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar för tiden 1 januari—30 juni 1948 borde riksdagens
i det föregående anmälda beslut om förändring av en befattning i 26 lönegraden
från ordinarie till extra ordinarie och om ökning med en byrådirektörsbefattning
i lönegraden Eo 28 samt minskning med 2 byråsekreterarbefattningar
i Eo 21. ha medfört att anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän minskades med visst belopp och anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal ökades med något lägre belopp än det varmed
ordinarieposten skulle kunna minskas. Med hänsyn emellertid till att båda
anslagsposterna uppföras med förslagsvis beräknade belopp av icke obetydlig
storleksordning har riksdagen icke funnit erforderligt att besluta någon
ändring i den av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsstaten.
Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att till Den offentliga arbetsförmedlingen:
Avlöningar för senare hälften av budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av 6 250 000 kronor. Till följd av riksdagens beslut om nunskning
av antalet ordinarie befattningar med 25 har anslagsposten till Avlöningar
till ordinarie tjänstemän minskats med 104 000 kronor, och denna anslagspost
alltså uppförts i avlöningsstaten med 1 766 000 kronor i stället för
av Kungl. Maj:t beräknade 1 870 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal har i anslutning till riksdagens ovan anmälda
beslut dels ökats med 114 000 kronor, dels ock minskats med 101 000
kronor, d. v. s. posten har i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag uppräknats
med 13 000 kronor från 3 855 000 kronor till 3 868 000 kronor. Vidare
har i anslutning till dessa nya beräkningar av förenämnda anslagsposter
posten till rörligt tillägg minskats med 5 000 kronor och alltså uppförts i avlöningsstaten
med 339 250 kronor i stället för av Kungl. Maj:t beräknade
344 250 kronor.
I enlighet med de sålunda anmälda beräkningarna kommer avlöningsstatens
för den offentliga arbetsförmedlingen slutsumma att sluta på ett belopp
av 6 154 000 kronor i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 6 250 000 kronor.
Vad därefter angår anslagen till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader
och till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader har Kungl. Maj:ts
Riksdagens skrivelse nr 441.
13
förslag till beräkning av medelsbehoven och vad föredraganden i anslutning
därtill uttalat och förordat icke givit riksdagen anledning till erinran. Riksdagen
har emellertid funnit sig böra uttala, att frågan huruvida länsarbetsnämnderna
böra disponera tjänstebilar synes böra upptagas till nytt övervägande,
sedan den nuvarande byggnadstillståndslagstiftningen upphört att
gälla. Det synes nämligen riksdagen vara tveksamt, huruvida varje länsarbetsnämnd,
möjligen med undantag av nämnd i till ytvidden större län,
därefter kan ha behov av att disponera egen tjänstebil.
Under åberopande av vad riksdagen i det föregående anfört, får riksdagen
anmäla, att riksdagen
dels bifallit Kungl. Maj:ts förslag om inrättande från och med den 1 januari
1948 av en arbetsmarknadsstyrelse och förstatligande från och med
samma dag av den offentliga arbetsförmedlingen;
dels godkänt Kungl. Maj:ts förslag rörande delegationen i arbetsmarknadsstyrelsen
för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring;
dels i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutat, att den kamerala revisionen
av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet skall ankomma på riksräkenskapsverket;
dels
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i övrigt med av riksdagen i det
föregående anmälda ändringar godkänt av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 25 april 1947 framlagda förslag
1 fråga om organisation m. m. av arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga
arbetsförmedlingen;
dels i anledning av Kungl. Maj:ts förslag bemyndigat Kungl. Maj:t att med
av riksdagen i det föregående anmälda ändringar fastställa personalförteckningar
för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation, styrelsens
krisorganisation och den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet med det förslag,
som föredragande statsrådet förordat i förenämnda statsrådsprotokoll;
dels godkänt följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens permanenta
organisation, att tillämpas under tiden den 1 januari—30 juni 1948:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor
2 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, förslagsvis .............................. »
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis >
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis .. >
5. Rörligt tillägg, förslagsvis......................... »
Summa kronor 1 310 000;
dels godkänt följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingen,
att tillämpas under tiden den 1 januari—30 juni 1948:
345 000
43 500
840 000
12 500
69 000
14
Riksdagens skrivelse nr 441.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 1 766 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis .............................. » 130 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 3 868 000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis .......................... » 750
5. Pensionskostnader för av förutvarande huvudmän pen
sionerade
befattningshavare, förslagsvis............ » 50 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 339 250
Summa kronor 6 154 000;
dels bemyndigat Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser, som
må erfordras i anledning av inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligandet
av den offentliga arbetsförmedlingen;
dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisat
1) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 500 000 kronor;
2) till Statens arbetsmarknadskommission m. in.: Omkostnader ett förslagsanslag
av 425 000 kronor;
3) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlö
ningar
ett förslagsanslag av 5 825 000 kronor;
4) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 965 000 kronor;
5) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 310 000
kronor;
6) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 390 000
kronor;
7) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett förslagsanslag av
325 000 kronor;
8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett förslagsanslag av
6 154 000 kronor;
9) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 765 000 kronor;
10) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen ett förslagsanslag
av 795 000 kronor.
Stockholm den 30 juni 1947.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
472472