Riksdagens skrivelse nr 389—390.
ö
beredskapsstat för nästa budgetår skulle innebära, ha ansetts kunna undvikas,
åtminstone tills vidare. Kravet på beredskap föreslås i f öreva rande proposition
i stället skola tillgodoses genom en finansfullmakt av det slag, som under budgetåret
1945/46 stod till Kungl. Maj:ts förfogande. Det förutsättes emellertid,
att därest utvecklingen på arbetsmarknaden senare skulle giva anledning därtill
ett förslag till allmän beredskapsstat skall upprättas och underställas riksdagen.
Vad chefen för finansdepartementet anfört i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 14 februari 1947 i fråga om nämnda fullmakt har ej föranlett
erinran från riksdagens sida.
Beträffande förslagen till ändring av investeringsreserven för de civila
flygplatserna och beträffande statens järnvägars elektrifiering har riksdagen
meddelat sina beslut här ovan under punkterna l:o) och 2:ö).
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
dels medgivit, att det å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47 å kapitalbudgeten
under statens järnvägars fond uppförda anslaget till elektrifiering
å 25 000 000 kronor och det å beredskapsstat under luftfartsfonden uppförda
anslaget till byggande och förbättring av flygplatser å 9 250 000 kronor
ävensom det å beredskapsstaten å driftbudgeten under femte huvudtiteln uppförda
anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. å 245 miljoner
kronor må under för beredskapsstaten gällande förutsättningar användas
för de arbeten, som avses med ovan under punkterna l:o) och 2ro) omförmälda
förslag,
dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att under budgetåret 1947/48, därest
arbetsmarknadsläget så påfordrar, inom ramen av ett belopp av 150 miljoner
kronor meddela beslut om utförande av arbeten, för vilka anslag äro uppförda
å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47.
Stockholm den 2 juli 1947.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 390.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till teckning av ytterligare
aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 202.)
Till Konungen.
I propositionen nr 267 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 25 april 1947, föreslagit
riksdagen att dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag under
fonden för statens aktier för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 25 000 000 kronor, dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall
ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk aktiebolag å högst
25 000 000 kronor.
6
Riksdagens skrivelse nr 390.
Ett fullföljande av 1946 års principbeslut rörande utbyggnad av Norrbottens
järnverk skulle innebära utökning av järnverkets tackjärnskapacitet med
200 000 ton till 500 000 ton och anläggande av ett fin- och mediumvalsverk.
Det av styrelsen för järnverket nu framlagda förslaget innebär vissa ändringar
i det 1946 skisserade programmet. Sålunda föreslås nu, att tackjärnsbasen
skall, åtminstone för närvarande, utbyggas allenast till en kapacitet av
300 000 ton, att trio-grovvalsverket skall ersättas med ett duo-reversiervalsverk
samt att fin- och mediumvalsverket skall utbytas mot ett fin- och trådvalsverk.
Kostnaderna för den föreslagna utbyggnadens båda etapper beräknas nu till
150 miljoner kronor, d. v. s. 10 miljoner kronor mer än enligt 1946 års beräkningar.
Därvid är att märka, att kostnaden för den tidigare ifrågasatta utbyggnaden
av tackjärnskapaciteten från 300 000 till 500 000 ton icke medräknats.
Merkostnaden förklaras av inträffade prisstegringar samt av ökade kostnader
för den nya typen av grovvalsverk, de senare inemot 20 miljoner kronor.
I åtskilliga yttranden i anledning av det förslag från styrelsens sida, som låg
till grund för propositionen i ämnet till 1946 års riksdag, uttalades farhågor
för att utrymme icke skulle förefinnas för avsättning av den produktion av
tackjärn eller valsade produkter, som utbyggnadsprogrammet åsyftade. Styrelsen
har numera närmare undersökt avsättningsmöjligheterna för olika produkter.
Det har därvid visat sig att avsättningsmöjligheterna för flera produkter
av olika skäl äro ytterst vanskliga att bedöma. Med hänsyn härtill har
styrelsen reviderat sitt utbyggnadsprogram så, att tillverkningen vid järnverket
kommer att omfatta sådana valsverksprodukter, för vilka goda avsättningsmöjligheter
inom landet ansetts föreligga, huvudsakligen byggnadsjärn
av olika typer.
Enligt vad riksdagens vederbörande utskott erfarit kommer utbytet av ett
trio-valsverk mot ett duo-reversiervalsverk samt anläggande av ett fin- och
trådvalsverk i stället för ett fin- och medium-valsverk att möjliggöra produktion
av sådana produkter, å vilka behovet inom landet bedömts vara särskilt
framträdande. Valsverk av angivna typer giver ock järnverket möjlighet att
differentiera tillverkningen och lämpa densamma efter föreliggande behovssituation.
Med hänsyn härtill och då, enligt vad riksdagen inhämtat, en tillverkning
enligt det skisserade programmet såvitt nu kan bedömas kan beräknas
bliva fullt konkurrenskraftig, har riksdagen beslutat, att utbyggnadsprogrammet
■— trots uppkommande merkostnader för valsverksanläggningarna i
förhållande till 1946 års beräkningar -— fullföljes enligt det nu framlagda
förelaget.
Förslag har icke nu framlagts om utbyggnad av tack järnsbasen utöver den
som åsyftats genom anskaffning av den i den första etappen av 1946 års utbyggnadsprogram
ingående koksmasugnen. Riksdagen anser det vara välbetänkt
att med beslut om ytterligare utbyggnad av tackjärnsbasen får anstå i
avbidan å resultatet av utvecklingen av den elektro-metallurgiska tackjärns- och
stålframställningen. Styrelsen har förklarat att — därest den fortsatta utredningen
av tackjärnsfrågan skulle visa att en ytterligare utbyggnad fortfarande
kan anses önskvärd — en dylik utvidgning kan genomföras utan anlitande
av anslag från riksdagen. Riksdagen vill framhålla angelägenheten av
att en ingående prövning om behovet och ändamålsenligheten av en utbyggnad
av tackjärnsbasen företages innan beslut i sådan riktning fattas.
Finansieringen av den föreslagna utbyggnaden avses skola ske dels genom
nyteckning av aktier till ett belopp av 25 miljoner kronor och dels därigenom
att statsgaranti lämnas för lån till ett belopp av likaledes 25 miljoner kronor.
Riksdagens skrivelse nr 390.
7
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha framhållit, att läget på kapitalmarknaden
för närvarande är synnerligen ogynnsamt för statliga låneoperationer. Fullmäktige
ha emellertid, i betraktande av det stora kapital, som redan nedlagts i
företaget och med hänsyn till önskvärdheten att genomföra det projekterade
utvidgningsprogrammet för att ernå en rationell drift och ökning av kapaciteten,
ansett sig böra tillstyrka anvisande av det begärda anslaget till nyteckning
av aktier ävensom att ytterligare statsgaranti för lån lämnas. Riksgäldsdirektören
åter har i särskilt yttrande anfört, att han endast under förutsättning
att de nu äskade medlen först längre fram behöva tagas i anspråk kunde tillstyrka
styrelsens framställning. Läget på kapitalmarknaden vore nämligen
enligt riksgäldsdirektörens mening sådant, att en upplåning av 45 miljoner
kronor — enligt Kungl. Maj:ts förslag 50 miljoner kronor — utöver de alldeles
nödvändiga lånetransaktioner, riksgäldskontoret hade att räkna med under den
närmaste tiden, måste anses vara omöjlig genomföra på marknaden.
Departementschefen har — under framhållande att de långa leveranstiderna
tala för ett principbeslut redan av innevarande års riksdag — meddelat att de
för utbyggnaden erforderliga medlen icke behöva disponeras förrän vid en
senare tidpunkt.
Läget på kapitalmarknaden måste uppenbarligen tillmätas avgörande betydelse
vid bedömandet av frågan om den nu föreslagna utbyggnaden. Riksdagens
vederbörande utskott har funnit det vara angeläget att från järnverkets
styrelse inhämta närmare uppgifter rörande förutsättningarna för ett anstånd
med ytterligare upplåning för tillgodoseende av här avsedda behov. Därvid
har erfarits, att bolaget för närvarande ägde tillgång till likvida medel i så betydande
omfattning, att ytterligare tillskott för genomförande av det nu föreslagna
utbyggnadsprogrammet icke tills vidare erfordrades. Såvitt nu kunde
bedömas syntes med upplåning för aktieteckningens genomförande kunna anstå
omkring ett år. Vid sådant förhållande och då ett principbeslut redan nu torde
erfordras för att tjäna bolagets styrelse till ledning vid fullföljandet av de
med den första utbyggnadsetappen sammanhängande beställningarna, har riksdagen
funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till aktieteckning
och ställande av statsgaranti. Riksdagen förutsätter emellertid, att erforderlig
upplåning icke genomföres förrän oundgängligt behov därav föreligger
och att upplåningen planeras så, att störande inverkan på kapitalmarknaden
i möjligaste mån undvikes.
Vad departementschefen i övrigt anfört har icke givit riksdagen anledning
till erinran.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag för budgetåret
1947/48 under fonden för statens aktier anvisat ett investeringsanslag av
25 000 000 kronor, dels ock beslutat, att staten genom riksgäldskontoret skall
ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk aktiebolag å högst
25 000 000 kronor.
Stockholm den 28 juni 1947.
Med undersåtlig vördnad.