Riksdagens skrivelse nr 336—337.

7

visande för budgetåret 1947/48 av ett investeringsanslag av 800 000 kronor till
viss ersättningsanskaffning av maskiner m. m. för krigsmaterielverket.

Stockholm den 17 juni 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 337.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts) i
statsverkspropositionen beträffande kapitalbudgeten under
försvarets fdbriksfond gjorda framställningar om anslag för
budgetåret 1947/48 till uppförande av central beklädnadsverkstad
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 167.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t beträffande kapitalbudgeten under
försvarets fabriksfond (bilaga 25, punkt 31) gjort framställningar om anslag
för budgetåret 1947/48 till uppförande av central beklädnadsverkstad m. m.

I motionerna I: 36 och II: .58 samt II: 59 har yrkats, att riksdagen måtte
besluta, att den planerade centrala beklädnadsverkstaden förlägges till Kramfors.

Riksdagen, som i likhet med föredragande statsrådet anser, att statlig tillverkning
alltjämt bör bibehållas på här ifrågavarande område, finner förslaget
om sammanslagning av de båda beklädnadsverkstäderna till en för försvarsväsendet
gemensam beklädnadsverkstad utgöra en nödvändig förutsättning för
åstadkommande av en ur driftsekonomiska synpunkter erforderlig rationalisering.
För att verkstaden skall kunna drivas rationellt och ekonomiskt har i
nu föreliggande förslag räknats med att densamma skulle svara för något mer
än hälften av försvarets fredsbehov av uniformspersedlar, varjämte förutsatts
att därutöver i viss utsträckning skulle bedrivas tillverkning för civila behov.
Riksdagen har intet att erinra mot att verkstadskapaciteten erhåller sålunda
angiven omfattning och har ansett sig kunna godtaga i anslutning härtill gjorda
detaljberäkningar.

Även om riksdagen alltså anser riktigt, att den statliga beklädnadstillverkningen
sammanföres till en nyuppförd fabrik på sätt framgår av det föregående,
vill riksdagen emellertid ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta att igångsätta
ett byggnadsföretag av den storleksordning, varom här är fråga. Bristen
på arbetskraft och byggnadsmaterial är för närvarande synnerligen allvarlig.
Det bör därför endast på mycket starka skäl ifrågakomma att nu göra nyanläggningar.
Innevarande års riksdag har också vid flera tillfällen givit uttryck
häråt. Den nu tilltänkta anläggningen synes riksdagen i angelägehetsgrad
knappast intaga en mera framskjuten ställning. Något avgörande hinder
för ett uppskov tills vidare med byggnadsföretaget torde, såvitt riksdagen
kunnat finna, icke föreligga. Riksdagen vill därför som sin mening uttala, att

8

Riksdagens skrivelse nr 337.

det synes riksdagen välbetänkt, att frågan om tidpunkten för verkstadens uppförande
göres till föremål för förnyat övervägande mot bakgrunden av rådande
investeringsläge och med beaktande därvid av behovet av byggnadsarbeten för
andra, nödvändiga ändamål.

I fråga om valet av förläggningsplats för den nya verkstaden liar riksdagen
funnit de av statsrådet anförda skälen för Degerfors såsom den därvid mest
lämpliga icke vara till alla delar övertygande. I de i förevarande hänseenden
väckta motionerna synas riksdagen lika starka motiv hava anförts till förmån
för Kramfors. Det vill av statsrådets uttalande i propositionen förefalla, som
om i dessa motioner angivna synpunkter icke tillräckligt beaktats. Riksdagen
vill icke taga någon bestämd ståndpunkt till här omhandlade spörsmål utan
anser att avgörandet härutinnan bör få bliva beroende på resultatet av en enligt
riksdagens mening erforderlig förnyad omprövning i ärendet, därvid problemet
bör närmare skärskådas även ur sociala och samhällsekonomiska synpunkter.

Då såsom av det ovan anförda framgår riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag,
att den tilltänkta verkstaden bör uppföras och en ändring i frågan om
valet av förläggningsplats för densamma icke torde komma att föranleda någon
förskjutning i de i propositionen verkställda kostnadsberäkningarna, vilka
riksdagen anser sig kunna godtaga, har riksdagen funnit hinder icke möta mot
att redan nu anvisa de för byggnadens jxppförande och utrustning äskade medlen.

Riksdagen har icke något att invända mot att tjänstemanna- och arbetarpersonal,
som blir överflödig vid överflyttningen, kommer i åtnjutande av samma
förmåner som motsvarande för tvätt- och reparationstjänsten avsedd personal.

Den fastighet i Stockholm, vari arméns centrala beklädnadsverkstad är inrymd,
må på sätt föreslagits försäljas eller disponeras för annat statligt ändamål.
Förslaget om användningen av eventuellt inflytande försäljningsmedel
bifalles även.

Lnder åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att x-iksdagen dels
till Uppförande av central beklädnadsverkstad för budgetåret 1947/48 anvisat
ett investeringsanslag av 1 150 000 kronor, dels till Anskaffning av maskiner
och annan utrustning för central beklädnadsverkstad för budgetåret 1947/48
anvisat ett investeringsanslag av 160 000 kronor, dels medgivit, att ersättning
till personal, som blir övertalig vid centralisering av försvarets ixeklädnadsindustri,
må utgå enligt de grunder, som av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 3 januari 1947 angivits, dels ock medgivit
ej mindre att den av arméns centrala beklädnadsverkstad nu disponerade
fastigheten i Stockholm må försäljas, därest den ej kommer att axxvändas för
annat statligt ändamål, äix även att därvid influtna försäljningsmedel må — i
den mån medlen icke erfordras för täckning av den bokförda nettokapitalbehållningen
å fabriksfonden i vad angår fastigheten — i enlighet med vad i berörda
statsrådsprotokoll av föredragande statsrådet förordats disponeras för avsättning
till försvarets fabriksfonds värdeminskningskonto.

Stockholm den 17 juni 1947.

Med undersåtlig vördnad.