6
Riksdagens skrivelse nr 209.
Nr 209.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående organisationen av statens iskryt ar verksamhet
jämte i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 92:)
Till Konungen.
I propositionen nr 173 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 28 februari 1947, föreslagit
riksdagen godkänna de riktlinjer för organisationen av statens isbrytarverksamhet,
som departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordat.
Vidare har i motionen II: 362 hemställts, att riksdagen måtte uttala, att i
isbrytarnämnden skall utses en representant för rikets hamnar efter förslag av
svenska hamnförbundet samt att till statens isbrytardirektör skall utses eu kommendörkapten,
aktiv eller i reserven.
Vid övervägande av frågan om den lämpligaste organisationen av statens
isbrytarledning har riksdagen i likhet med departementschefen funnit övervägande
skäl tala för att ledningen i fred såvitt angår dirigeringen i stort av
denna verksamhet överflyttas till kommerskollegium. Likaledes anser riksdagen
motiverat, att såväl i fred som i krig frågor om nybyggnad och underhåll av
isbrytarfartyg liksom hittills handläggas av marinförvaltningen, där skeppsbyggnadsteknisk
kompetens och förvaltningsorgan för fartygsmateriel finnas.
Vad beträffar statsisbrytarnas bemanning hava delade meningar varit rådande,
huruvida densamma skulle vara militär eller civil. Till stöd för militär
bemanning har anförts att för den personal, som skall handhava de vapen, med
vilka isbrytarfartygen i krig äro utrustade, erfordras självfallet militär utbildning
samt att även för fartygens framförande under krigsförhållanden det
vore nödvändigt att viss del av bemanningen i övrigt vore väl förtrogen med
örlogsflottans taktiska uppträdande samt med de föreskrifter av navigatorisk
och
vidare framhållits, att om de för verksamheten i krig erforderliga militära besättningarna
finge sin utbildning på isbrytarna redan i fredstid detta i hög grad
komme att underlätta eu smidig övergång från freds- till krigsorganisation. Riksdagen
anser dessa skäl vägande. Härtill kommer, att av departementschefen
verkställda beräkningar klart framgår, att ur ekonomisk synpunkt kostnaderna
för militär bemanning ställa sig betydligt fördelaktigare än vid användande
av civil personal. Vid angivna förhållanden och då intet torde vara att erinra
mot det sätt, på vilket den militära personalen hittills handhaft isbrytarverksamheten,
synes riksdagen anledning icke föreligga att nu frångå gällande ordning
med militär bemanning. Riksdagen ansluter sig alltså till departementschefens
uppfattning i denna del. Som följd härav böra såväl i fred som krig
frågor om isbrytarnas bemanning handläggas av chefen för marinen.
Riksdagen finner lämplighetsskäl tala för att inom kommerskollegium isbrytarfrågorna
handläggas på sjöfartsbyrån och godtager jämväl förslaget om inrättande
å nämnda byrå av en befattning för en statens isbrytardirektör. En
-
Riksdagens skrivelse nr 209.
7
ligt departementschefens förslag skulle denna vara kommendörkapten, aktiv eller
pensionerad. Härav följer, att en för ifrågavarande befattning lämpad reservofficer,
vilken befordrats till kommendörkapten, icke skulle kunna förordnas
som isbrytardirektör. Då enligt riksdagens mening befogad anledning icke
torde föreligga att från denna befattning utesluta officerare av nämnda personalkategori,
bör i enlighet med det i motionen II: 362 gjorda yrkandet kvalifikationskravet
för befattningen ändras till ’ ''kommendörkapten, aktiv eller i reserven”.
Framhållas må att inom den senare kategorien rymmes även pensionerad
kommendörkapten.
Genom att tillhandagå statens isbrytarledning med råd och upplysningar
synes riksdagen den föreslagna isbrytarnämnden hava en uppgift att fylla.
Riksdagen har därför intet att erinra mot att en dylik nämnd inrättas. Beträffande
nämndens sammansättning ha av remissmyndigheterna framförts
vissa önskemål. Departementschefen har föreslagit, att det skall ankomma på
Kungl. Maj:t att härutinnan meddela föreskrifter. Häremot har riksdagen
icke något att erinra. Därest emellertid, på sätt kommerskollegium förordat,
jämväl en representant för rikets hamnar beredes plats i nämnden, vilket riksdagen
med hänsyn till isbrytarverksamhetens betydelse för hamnarna finner
lämpligt, synes denne böra tillsättas efter förslag av svenska hamnförbundet.
Riksdagen delar alltså den i förberörda motion uttalade uppfattningen i denna
fråga.
Beträffande isbrytarombuden, vilka enligt vunnen erfarenhet synas ha varit
till stor nytta för isbrytarledningen, finner riksdagen förslaget om viss ökning
av antalet dylika ombud befogat. Det må såsom förutsatts ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma det högsta antal isbrytarombud, som kommerskollegium
skall äga utse, ävensom meddela närmare föreskrifter om ersättning åt ombuden.
Riksdagen har icke något att erinra mot vad departementschefen anfört i
fråga om ordnandet av tillfälliga iskontor liksom ej heller beträffande sättet för
täckande av de innevarande budgetår uppkommande avlöningskostnaderna vid
iskontoret i Göteborg.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts vill riksdagen icke framställa någon
erinran mot att de nu gällande reglerna rörande statens medverkan vid isbrytning
i Mälaren något uppmjukas. Riksdagen kan godtaga vad departementschefen
härutinnan föreslagit.
Vad slutligen beträffar sättet för bestridande av de för den gemensamma
svensk-danska isbrytartjänsten förenade kostnaderna har riksdagen icke något
att invända mot förslaget i denna del.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och motionen II: 362 godkänt de riktlinjer för
organisationen av statens isbrytarverksamhet, som framgå av vad riksdagen
ovan anfört.
Stockholm den 20 maj 1947.
Med undersåtlig vördnad.