JUSTITIEOMBUDSMANNEN S

ÄMBETSBERÄTTELSE

AVGIVEN TILL LAGTIMA RIKSDAGEN

ÅR 1947

SAMT

TRYCKFRIHETSKOMMITTÉNS
BERÄTTELSE

STOCKHOLM 1947

IVAR HJEGGSTRÖM8 BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

403571

INNEHALL.

Justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

Inledning

Sid.

Redogörelse för åta.!, anställda mot nedannämnda tjänstemän:

1) stadsfiskalen C. Sterner för underlåtenhet att anställa åtal m. m. (ämbetsberättel serna

1914 sid. 58 och 1945 sid. 9)............................

2) t. f. borgmästaren H. Nyman m. fl. för felaktigt beslut av överexekutor rörande

verkställighet av domstols dom (ämbetsberättelsen 1945 sid. 37)...........

3) t. f. poliskommissarien S. G. Hellstrand i fråga om obehörigt anhållande (ämbets berättelsen

1946 sid. 121)..................................

4) t. f. inspektionskonstapeln R. Ståhl m. fl. i fråga om olaga kvarhållande å polisstation
för fylleri.......................................

5) borgmästaren H. Löwenberg för försummelse i fråga om tillsyn av förmyndarvården

6) t. f. borgmästaren O. Schultz för försummelse i fråga om handläggningen av rann sakningsmål.

.........................................

7) e. o. länsbokhållaren N. Hemmingsson för försummelse vid mottagande av hand lingar

i depositionsärende..................................

8) häradshövdingen O. Bäcksin för felaktigt beslut om häktning.............

9) t. f. ln^rlgfigValen O. Hedenius för försummelse att till överåklagares prövning hän skjuta

fråga om åtalseftergift beträffande underårig...................

10) landsfiskalen P. D. Hammar för försummelse att till överåklagares prövning hän skjuta

fråga om åtalseftergift beträffande underåriga..................

11) stadsfiskalen O. Ahlbeck för anställande av åtal mot underåriga utan att frågan om

åtalseftergift dessförinnan underställts överåklagarens prövning............

12) landsfiskalen E. Noring i fråga om försummelse att till Överåklagare liänskjuta avgörandet,
huruvida underårig skulle åtalas för begångna brott eller åtalet eftergivas

13) häradshövdingen E. Dahl för felaktigt beslut i fråga om inhämtande i brottmål av

medicinalstyrelsens utlåtande angående tilltalads sinnesbeskaffenhet..........

14) t. f. domhavanden G. Y:son Sjöberg för felaktigt förfarande i brottmål i fråga om

medicinalstyrelsens hörande angående tilltalads sinnesbeskaffenhet...........

15) t. f. taxeringsintendenten G. Andersson för felaktigt förfarande genom anhållan att

tandläkare måtte för granskning ställa kortregister över sina patienter till taxeringsmyndighets
förfogande....................................

II. Redogörelse för vissa ärenden, som ej föranlett åtal.

1) Föreläggande enligt 2 kap. 13 § lagen den 21 december 1945 om verkställighet av

frihetsstraff m. ......................................* ''

2) Fråga om gäldandet av kostnaderna i konkurs, som från början handlagts enligt

19 § konkurslagen men sedermera avskrivits jämlikt 186 § samma lag.......

3) Maximistraffet för otuktsbrott enligt 18 kap. 8 § strafflagen höjdes år 1937 från

två till sex år. Fråga nu huruvida den skärpta straffsatsen kan tilläggas verkan
att förlänga preskriptionstiden, ehuru den lägre straffsatsen är tillämplig vid straffbestämningen
............................. jjg

4) Vissa frågor rörande meddelande av uppgifter till systembolag angående personer,
som häfta för oguldna utskylder. — Anlitande av underordnade befattningshavare

för utförande av arbete åt ämbetsman utom tjänsten, m. m..............115

5) Förväxling av person vid verkställande av handräckning för återförande till sinnessjukhus
av försöksutskriven patient....................... 13g

6) Undersökning rörande tillämpningen av lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal

mot vissa underåriga................................ 150

7) Felaktigt förfarande vid utmätningsförrättning......................155

8) Fråga om tillämpning i vissa fall av allmänna förfogandelagen beträffande enskilda

tillhörigt bilgummi............................... 159

9) Fråga huruvida i samband med den s. k. bedömningsnämndens verksamhet felaktigt

förfarits med avseende å upplysningar, som inhämtats vid den under krigsåren anordnade
hemliga kommunikationskontrollen...........................

10) Undersökning rörande möjligheterna att förbättra yrkesutbildningen vid fångvårdens
ungdomsanstalter................................... 169

III. Framställningar till Konungen.

Ang. ersättning av allmänna medel till person, som obehörigen införpassats till sinnessjukhus
................................... jgg

» förtydligande av bestämmelserna om skyldighet att vid ansökningar enligt
vissa lagar om tillstånd att förvärva fast egendom bifoga fångeshandlingen i
huvudskrift, m. m................................ jgg

* spörsmålet huruvida utskrivning eller permission från sinnessjukhus eller annan

anstalt må förbindas med villkor om sterilisering, m. m.............189

» tillämpningen av bestämmelserna om åtalseftergift i 49 a § alkoholistlagen . . 214

* allmän åklagares åtalsplikt då brott blivit begånget av person, som försöks utskrivits

eller avvikit från sinnessjukhus.....................220

IV. Inspektionsresor under år 1946

V. Under år 1946 handlagda klagomål och anställda åtal m. m,

Berättelse av tryckfrihetskommittén

234

Sid.

Bilagor till justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

I. Tabell över samtliga av 1946 års riksdag avlåtna skrivelser m. m. i nummerföljd enligt
riksdagens protokoll....................................235

II. Förteckning över de av 1946 års riksdag till Konungen avlåtna skrivelser jämte uppgifter
om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning av samma skrivelser: 238

1) Justitiedepartementet...................................238

2) Utrikesdepartementet ...................................244

3) Försvarsdepartementet....... 247

4) Socialdepartementet....................................251

5) Kommunikationsdepartementet..............................259

6) Finansdepartementet....................................264

7) Ecklesiastikdepartementet.................................278

8) Jordbruksdepartementet..................................283

9) Handelsdepartementet...................................289

10) Folkhushållningsdepartementet..............................294

III. Särskild förteckning över sådana i förteckningen under bilaga II upptagna ärenden,

som vid utgången av år 1946 ännu voro i sin helhet eller till någon del på Kungl.
Maj:ts prövning beroende....................................297

IV. Förteckning över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från
riksdagen före år 1946 men vid samma års början voro i sin helhet eller till någon del
oavgjorda, jämte uppgifter om den behandling dessa ärenden undergått under ar 1946: 304

1) Justitiedepartementet...................................204

2) Utrikesdepartementet...................................214

3) Försvarsdepartementet...................................215

4) Socialdepartementet....................................216

5) Kommunikationsdepartementet..............................231

6) Finansdepartementet....................................234

7) Ecklesiastikdepartementet.................................249

8) Jordbruksdepartementet..................................255

9) Handelsdepartementet...................................260

10) Folkhushållningsdepartementet..............................363

V. Förteckning över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från

justitieombudsmannen före den 1 januari 1946 och vari under år 1946 åtgärd vidtagits
eller vilka vid samma års slut ännu voro på Kungl. Maj:ts prövning beroende, jämte
kortfattad uppgift om ärendenas behandling.........................364

Till RIKSDAGEN.

Jämlikt 14 § i den för riksdagens justitieombudsman gällande instruktionen
får jag härmed avlämna berättelse angående justitieombudsmansämbetets
förvaltning under år 1946. Jag får därvid meddela, att jag
begagnat mig av semester under tiderna den 26 juli den 24 augusti
samt den 16—den 30 november samt att under nämnda tider min av
riksdagen utsedde ställföreträdare hovrättsrådet Nils Beckman förestått

ämbetet. . .

Berättelsen kommer enligt vedertagen ordning att först innehalla
redogörelse för sådana mot tjänstemän för fel eller försummelse i tjänsten
anställda åtal, vilka under året blivit slutligen avgjorda eller i någon
instans prövade.

I. Redogörelse för anställda åtal.

1. Underlåtenhet av stadsfiskal att anställa åtal m. m.

I 1944 års ämbetsberättelse (sid. 58 o. f.) och 1945 års ämbetsberättelse
(sid. 9) redogöres för ett av justitieombudsmannen Nils Ljunggren anbefallt
åtal mot stadsfiskalen Conrad Stemer för underlåtenhet att anställa åtal samt
för dröjsmål med åtals anställande. Av redogörelsen framgår, att rådhusrätten
i Motala i utslag den 1 november 1943 dömt Sterner jämlikt 25 kap. 17
och 22 §§ samt 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen för försummelse i tjänsten att
böta 10 dagsböter om 17 kronor till Kronan. Efter besvär av Stemer hade
Göta hovrätt i utslag den 27 april 1944 ej funnit skäl att göra ändring i rådhusrättens
utslag. Över hovrättens utslag hade Sterner anfört besvär.

ICungl. Maj:t har genom utslag den 28 januari 1946 ej funnit skäl att göra
ändring i hovrättens utslag.

2. Felaktigt beslut av överexekutor rörande verkställighet

av domstols dom.

I 1945 års berättelse (sid. 37 o. f.) redogöres för ett av mig, efter klagomål
av köpmannen Josef Pettersson i Eskilstuna, anbefallt åtal mot t. f. borgmästaren
Henrik Nyman, radmännen Erik Wistrand, Lars Johansson, Oscar
Larsson och Oskar Pettersson samt t. f. rådmannen Torsten Wedleff för det
de i egenskap av överexekutor i Eskilstuna meddelat ett felaktigt beslut
rörande verkställighet av domstols dom.

Enhgt redogörelsen hade rådhusrätten i Eskilstuna genom dom den 31
augusti 1942 i mål mellan chauffören Ivar Johansson i Alvik, kärande, samt
klaganden, svarande, angående fordringsanspråk, utlåtit sig: Enär av utredningen
i målet framginge, att — sedan klaganden genom kontrakt den 8 april
1941 till Ivar Johansson överlåtit ifrågakomna automobil och gengasaggregat
mot en köpeskilling av 2 200 kronor, därav 400 kronor skulle erläggas kontant
och återstoden genom en av Ivar Johansson accepterad växel, samt Ivar
Johansson genom omsättningar nedbringat sin växelskuld till 1 320 kronor
enligt en av honom accepterad, av klaganden utställd växel å sistnämnda belopp
— klaganden genom kontrakt den 14 mars 1942 i samförstånd med
Ivar Johansson till Erik Johansson överlåtit automobilen och aggregatet, därvid
överenskommits, att köpeskillingen skulle erläggas dels kontant och dels
genom accept av växel, samt klaganden icke gittat styrka sitt påstående att
sistnämnda kontrakt slutits under det villkor, att Erik Johanssons namn
bleve godtaget i bank, alltså och då, även om kontraktet med Erik Johansson
sedermera kunde hava av klaganden annullerats, Ivar Johansson måste
anses hava genom tillkomsten av detta kontrakt blivit befriad från skyldighet

att fullfölja det mellan honom och klaganden ingångna avtalet, samt ostridigt
vore att, sedan Ivar Johansson och klaganden genom rådhusrättens den 6 juli
1942 meddelade dom förpliktats att solidariskt pa grund av förutnämnda
växel å 1 320 kronor till advokaten E. Bremberg utgiva växelbeloppet jämte
ränta och kostnader, Ivar Johansson på grund härav till Skandinaviska Banken
såsom innehavare av växeln erlagt tillhopa 1 427 kronor 38 öre, prövade
rådhusrätten rättvist med bifall till Ivar Johanssons talan förplikta klaganden
att genast emot utbekommande av växeln kvitterad samt återfående av
ifrågakomna automobil och aggregat till Ivar Johansson utgiva omstämda
beloppet, 1 427 kronor 38 öre, jämte 6 procent årlig ränta därå från den 30
juli 1942, till dess betalning skedde, ävensom gottgöra Ivar Johansson dennes
rättegångskostnader med skäliga ansedda 75 kronor jämte vad Ivar Johansson
visade sig hava utgivit för lösen av rådhusrättens protokoll i målet.

Sedan Ivar Johansson under åberopande av rådhusrättens dom hos stadsfogden
i Eskilstuna anhållit om verkställighet av domen genom utmätning
hos klaganden, hade stadsfogden genom beslut den 6 oktober 1942 — enär
Ivar Johansson, som uppgivit att bilen med aggregat dåmera vore såld och
nedskrotad, befunnits icke vara i stånd att till klaganden återlämna densamma
— förklarat den sökta utmätningen icke kunna verkställas.

Överexekutor, varest Ivar Johansson anfört besvär över stadsfogdens beslut,
hade genom utslag den 14 november 1942 utlåtit sig: Enär utrett blivit,
att klaganden genom kontrakt den 14 mars 1942 till Erik Johansson försålt
bilen med aggregat, därvid i kontraktet angivits att bilen vore övertagen från
Ivar Johansson och levererad, ävensom att Ivar Johansson till Erik Johansson
överlämnat bilen och aggregatet, till följd varav Ivar Johansson icke kunnat
vid utmätningstillfället tillhandahålla densamma, samt vid sådant förhållande
det i domen föreskrivna villkoret om återställande av bilen och aggregatet
måste anses vara uppfyllt, prövade överexekutor rättvist att med undanröjande
av överklagade beslutet visa målet åter till stadsfogden, som hade att,
därest laga hinder eljest icke mötte, verkställa den sökta utmätningen och
med ärendet vidare lagligen förfara.

Sedan i anledning av överexekutors beslut atal inför Svea hovrätt pa mitt
uppdrag anställts mot Nyman, Wistrand, Lars Johansson, Larsson, Oskar
Pettersson och Wedleff samt klaganden yrkat ersättning av Nyman och hans
medparter dels för ett den 11 augusti 1943 till Ivar Johansson med anledning
av rådhusrättens dom utbetalat belopp av 1 500 kronor och för förlust av
ränta därå, dels ock för klagandens kostnader i anledning av en utav Ivar
Johansson gjord konkursansökan mot klaganden med 38 kronor 25 öre och
för klagandens kostnader hos överexekutor med tillhopa 57 kronor ävensom
gottgörelse för andra kostnader, hade hovrätten i utslag den 20 juli 1944
yttrat följande: Rådhusrätten hade i sin av Ivar Johansson icke överklagade
dom den 31 augusti 1942 förklarat klaganden bctalningsskyldig allenast emot
återfående av bilen och aggregatet. Enligt vad hos överexekutor blivit upp -

lyst hade Ivar Johansson emellertid senast den 27 mars 1942 överlämnat
bilen och aggregatet till Erik Johansson, till vilken klaganden, enligt vad domstolarna
funnit, genom kontraktet den 14 i samma månad i samförstånd med
Ivar Johansson överlåtit bilen och aggregatet. Överexekutor hade ansett, att
Ivar Johansson genom att sålunda fullgöra klagandens kontraktsenliga förpliktelse
emot Erik Johansson uppfyllt villkoret om bilens och aggregatets återställande
till klaganden, och hade förty, med undanröjande av stadsfogdens
beslut, återförvisat utmätningsärendet för verkställande av utmätning. Med
hänsyn till omständigheterna i målet kunde Nyman och hans medparter ej
anses hava gjort sig förfallna till ansvar eller skadeståndsskyldighet genom
att med stöd av nämnda tolkning av villkoret fatta beslutet om återförvisning.
Hovrätten prövade förty rättvist lämna åtalet och skadeståndsyrkandena
utan bifall. Klaganden, vilken fordrat ersättning för kostnaderna å saken,
skulle själv vidkännas samma kostnader.

Över hovrättens utslag hade jag anfört besvär hos Kungl. Maj:t under
yrkande om bifall till åtalet. Jämväl dödsboet efter klaganden, vilken avlidit,
hade anfört besvär över hovrättens utslag.

Kungl. Maj:t har i utslag den 25 november 1946 yttrat följande.

I sin dom den 31 augusti 1942 har rådhusrätten med åläggandet för klaganden
att till Ivar Johansson utgiva fordringsbeloppet 1 427 kronor 38 öre
jämte ränta förbundit villkoret att bilen och aggregatet skulle återställas till
klaganden.

Överexekutor har lagligen icke ägt att ingå i bedömande av uppkommen
fråga huruvida villkoret borde anses uppfyllt därigenom att, såsom uppgivits
hos överexekutor, bilen och aggregatet skulle av Ivar Johansson hava överlämnats
till Erik Johansson.

På grund härav och då villkoret ej heller eljes blivit fullgjort, har hinder
förelegat för fordringens uttagande genom utmätning hos klaganden, och
överexekutor har följaktligen förfarit oriktigt genom sin åtgärd att för verkställighet
av domen återförvisa utsökningsmålet till stadsfogden.

Med hänsyn till omständigheterna finner Kungl. Maj:t emellertid den felaktighet
som sålunda förekommit skäligen icke böra föranleda ansvar eller
ersättningsskyldighet för dem som deltagit i överexekutors beslut.

Kungl. Maj:t prövar förty lagligt fastställa det slut, vartill hovrätten kommit
i målet.

Av Wedleff framställt anspråk på ersättning för förklaringskostnaden hos
Kungl. Maj:t lämnas av Kungl. Maj:t utan bifall.

Detta utslag innefattade justitierådet Haganders av justitieråden Afzelius
och Ilellquist biträdda mening.

Justitierådet Karlgren anförde:

”Rådhusrätten har genom sin dom den 31 augusti 1942, enär Josef Petters -

son i samförstånd med Ivar Johansson till Erik Johansson överlåtit bilen ocn
aggregatet, funnit Ivar Johansson hava befriats från skyldigheten att fullfölja
det mellan honom och Josef Pettersson ingångna köpeavtalet och fördenskull
förpliktat Josef Pettersson att till Ivar Johansson, vilken i anledning av köpet
accepterat ifrågavarande växel och sedermera nödgats infria densamma med
1 427 kronor 38 öre, utgiva detta belopp jämte ränta. Med sitt betalningsåläggande
har emellertid rådhusrätten förbundit det villkor, bland annat, att
Josef Pettersson skulle återfå bilen och aggregatet. Enligt domen ägde sålunda
Ivar Johansson icke, därest bilen och aggregatet i stället tillhandahölles Erik
Johansson, göra sin betalningsrätt gällande. Ivar Johansson har ej fullföljt
talan mot nämnda dom.

I utmätningsärendet har icke visats, att bilen och aggregatet före eller
efter domen ställts till Josef Petterssons disposition.

I sitt utslag den 14 november 1942 har överexekutor ansett utrett, att
Ivar Johansson till Erik Johansson överlämnat bilen och aggregatet, och vid
sådant förhållande funnit det i domen föreskrivna villkoret om återställande
av bilen och aggregatet uppfyllt, vadan utsökningsmålet återförvisats till
stadsfogden för utmätnings verkställande. För denna uppfattning har dock,
med hänsyn till vad förut anmärkts om domens innehall, överexekutor uppenbarligen
saknat fog. Fastmera måste utslaget anses innefatta en ändring av
domen, som icke lagligen kunnat i denna ordning ske. Utredningen i målet
giver ej heller vid handen, att såvitt angår aggregatet något överlämnande
till Erik Johansson ägt rum.

Nyman och hans medparter, som äro ansvariga för överexekutors utslag,
ha med hänsyn till det anförda ådagalagt oförstånd i ämbetet av beskaffenhet
att ådraga dem ansvar och ersättningsskyldighet.

Jag prövar förty lagligt att, med upphävande av hovrättens utslag, jämlikt
25 kap. 17 § strafflagen döma Nyman, Wistrand, Lars Johansson och
Wedleff att till Kronan utgiva envar 10 dagsböter, varje dagsbot bestämd
för Nyman till 25 kronor, för Wistrand till 18 kronor, för Lars Johansson till
25 kronor och för Wedleff till 15 kronor samt Larsson och Oskar Pettersson
att till Kronan utgiva envar 5 dagsböter, varje dagsbot bestämd till 5 kronor.

Vidkommande de i målet framställda skadeståndsyrkandena förpliktas
Nyman och hans medparter, en för alla och alla för en, att gottgöra Josef
Petterssons dödsbo dels det av Josef Pettersson den 11 augusti 1943 till Ivar
Johansson på grund av rådhusrättens dom utbetalade beloppet 1 500 kronor
jämte 2 T/2 procent ränta därå från sagda dag tills betalning sker dels Josef
Petterssons kostnader i ifrågavarande konkursmål och utsokningsmål med
75 kronor.

Det åligger härjämte Nyman och hans medparter, likaledes en för alla och
alla för en” att ersätta dödsboet Josef Petterssons kostnader hos J. O. och i
hovrätten med 300 kronor.”

Justitierådet Ericsson yttrade:

Jag finner på de av justitierådet Hagander anförda skälen, att överexekutor
förfarit felaktigt genom att för verkställighet av rådhusrättens dom återförvisa
utsökningsmålet till stadsfogden.

På grund härav och då skada genom verkställigheten tillfogats Josef Pettersson
kunna Nyman och hans medparter såsom ansvariga för överexekutors
utslag enligt min mening icke undgå ansvar för oförstånd i tjänsten, och
jag instämmer förty i det slut, vartill justitierådet Karlgren kommit i ansvarsoch
ersättningsfrågorna.”

3. Fråga om obehörigt anhållande.

Av 1946 års berättelse (sid. 121 o. f.) framgår att jag, efter klagomål av
tillsyningsmannen Algot Johansson i Mölndal, förordnat om åtal mot t.f.
poliskommissarien S. G. Hellstrand för obehörigt anhållande och kvarhållande
av klaganaen. Sedan Askims, Hisings och Sävedals domsagas häradsrätt
i utslag den 21 juni 1945 ogillat åklagarens i målet förda talan, hade
Göta hovrätt, varest advokatfiskalen vid hovrätten på anmodan av tjänstförrättande
justitieombudsmannen Beckman anfört besvär, i utslag den 10
december 1945 på angivna skäl fastställt häradsrättens utslag i vad därigenom
mot Hellstrand förd talan ogillats.

Med hänsyn till de av hovrätten aberopade skälen fann jag icke anledning
fullfölja talan mot hovrättens utslag, som därefter vann laga kraft.

4. Fråga om olaga kvarhållande å polisstation för fylleri.

I en hit inkommen skrift anförde svarvaren Sixten Svensson, Villagatan
17 i Södertälje, att hans son förre svarvaren Baltzar Svensson, vilken lede
av epilepsi, på kvällen den 26 oktober 1945 av en poliskonstapel i Södertälje
anhållits för fylleri och införts å stadens polisstation, ehuru han icke
förtärt några rusdrycker. Sedan två andra poliskonstaplar kommit tillstädes,
hade klagandens son blivit insatt i förvaringsarrest, där han fått kvarstanna
till klockan 5.30 följande morgon. Den polisman, som då öppnat
arresten, hade för klagandens son företett en utskriven stämning å honom
för fylleri samt omtalat, att eftersom det vore första gången han vore
tilltalad för dylik förseelse, det endast komme att kosta honom 20 kronor.
Enär klagandens son aldrig vare sig vid detta tillfälle eller tidigare smakat
några rusgivande drycker, hade han icke ”underskrivit stämningen”. Han
hade därefter fatt lämna polisstationen. Klaganden och hans hustru hade
förorsakats mycken oro i anledning av sonens frånvaro från hemmet under
natten. Klaganden ansåge, att en polisman borde kunna skilja på en nykter
men sjuk person och en fyllerist.

Sedan i anledning av innehållet i klagoskriften polischefen i Södertälje
anmodats att inkomma med yttrande, överlämnade stadsfiskalen Petrus
Sundin protokoll över en av honom verkställd utredning i saken, varjämte
Sundin avgav eget utlåtande.

Av protokollet framgick i huvudsak följande.

Enligt anteckning i den å polisstationen förda rapportjournalen för den
26 oktober 1945 hade svarvaren Baltzar Svensson, född den 2 januari
1910 och boende i huset nr 17 vid Villagatan i Södertälje, den 26 oktober
klockan 23.45 blivit införd å stationen av t. f. extra poliskonstapeln Erik
Söderberg, vilken rapporterat, att han kort förut anhållit Svensson å
Turingegatan, mitt för huset nr 16, emedan Svensson där anträffats överlastad
av starka drycker. Svensson hade enligt journalen omedelbart insatts
i arrest och frigivits påföljande morgon klockan 5.15.

Den 27 oktober 1945 hade Sundin — i anledning av en honom lämnad
uppgift att Svensson vid anhållandet påstått sig vara sjuk och begärt
undersökning av läkare för att få utrett att han ej var överlastad av
starka drycker — anmodat Söderberg att avgiva förklaring, huru med
den anhållne förfarits. Därjämte hade Sundin anmodat t.f. inspektionskonstapeln
Robert Ståhl, vilken varit jourhavande å polisstationen vid
ifrågavarande tillfälle, att förklara vad han hade sig bekant i ärendet
och vad av honom däri företagits.

I en till Sundin samma dag avgiven förklaring uppgav Söderberg, att
han den 26 oktober haft cykelpatrullering i femte linjen. På återväg från
tredje delen av linjen hade Söderberg klockan 23.45 kommit åkande från
Norra Kanalbron mot Storgatan. På Turingegatans norra gångbana i höjd
med huset nr 12 hade Söderberg uppmärksammat en man, vilkens gång
var mycket ostadig. Han hade raglat mellan husväggen och trottoarkanten,
varför Söderberg omedelbart fått den uppfattningen att han var berusad.
I höjd med huset nr 16 hade Söderberg hunnit upp mannen och
uppmanat honom att sträcka upp sig och gå hem. Mannen hade svarat:
”Jag går väl vart fan jag vill.” Han hade utfarit i grova otidigheter mot
Söderberg, såsom ”drag å helvete” m. m., då Söderberg frågat hur det
stod till med nykterheten. ”Jag är inte full” hade mannen sagt. På Söderbergs
fråga, om hans ostadiga och vacklande gång berodde på att han var
sjuk, hade han icke svarat någonting. Söderberg hade då förklarat mannen
anhållen och uppmanat honom att medfölja till polisstationen. Under
vägen dit hade mannen varit mycket uppstudsig och talat med sluddrande
röst, varför Söderberg ytterligare styrkts i sin uppfattning att mannen
var överlastad av starka drycker. Inkommen på polisstationen hade Söderberg
omedelbart bett tjänstgörande befälet, Ståhl, att titta på mannen.
Ståhl hade då, efter att ha tittat på mannen, givit order om hans insättande
i arrest. Ingen gång hade mannen nämnt, att han lede av epileptiska
anfall eller annan sjukdom. Han hade yrkat på att få åka till lasa -

rettet för att, som han sade, ”genom blodundersökning få bevisa att han
var nykter”.

Ståhl uppgav i en den 28 oktober 1945 avgiven förklaring följande: Ståhl
hade den 26 oktober börjat sin tjänstgöring såsom jourhavande befäl klockan
19. Klockan 23.45 hade Baltzar Svensson blivit införd å polisstationen
av Söderberg, vilken rapporterat, att han kort förut anhållit Svensson å
Turingegatan, emedan Svensson där anträffats överlastad av starka drycker.
Då Ståhl i anledning därav närmare observerat Svensson, hade Ståhl uppmärksammat,
att hans gång var vacklande, ögonen glansiga och ansiktsuttrycket
slappt. Därav hade Ståhl erhållit den uppfattningen, att anhållandet
varit berättigat, emedan Svensson ”synbarligen syntes vara överlastad av
starka drycker”. Hans tal hade dessutom varit sluddrigt, då han begärt
att bliva förd till lasarettet för att blodprov måtte tagas å honom till utrönande
av, huruvida han förtärt rusdrycker vid tillfället. Ståhl hade
ansett sådant förfaringssätt med Svensson obefogat, enär denne till synes
företett tydliga tecken på att vara drucken. Då Svenssons uppträdande
därefter blivit uppstudsigt och aggressivt, hade Ståhl ytterligare blivit
styrkt i sin uppfattning, att Svensson var överlastad av starka drycker.
Ståhl hade därför beordrat hans insättande i arrest. Svensson hade vid
tillfället icke omtalat att han var sjuk, och icke heller hade Ståhl av hans
beteende kunnat få den uppfattningen, att han var i behov av läkarundersökning
eller vård. Svensson hade frigivits påföljande morgon klockan
5.15, varvid han för Ståhl omtalat, att han lede av epilepsi. Något tecken
pa sådan sjukdom hade Ståhl dock icke kunnat förmärka på honom vid
införandet å polisstationen.

Reservkonstapeln Einar Vilhelm Tillman, vilken vid ifrågavarande tillfälle
tjänstgjort som vakt å polisstationen, uppgav vid särskilt förhör följande:
Klockan 23.45 hade Söderberg å polisstationen infört en mansperson,
som senare befunnits vara Baltzar Svensson. Söderberg hade fört Svensson
fram till avvisiteringspulpeten i vaktrummets korridor, dit Ståhl, vilken
tjänstgjort som jourhavande befäl å polisstationen, omedelbart begivit sig.
Tillman hade därvid hört, att Svensson protesterat mot anhållandet och
begärt att få bli läkarundersökt för blodprovs tagande. Svensson hade verkat
aggressiv och pockande i rösten. Efter någon stund hade även Tillman
gått fram till avvisiteringsplatsen för att biträda med avvisiteringen av
Svensson. Då Tillman därvid haft tillfälle att närmare iakttaga Svensson
och dennes uppträdande, hade Tillman fått den uppfattningen, att Svensson
vid tillfället var överlastad av starka drycker. Sålunda hade Svensson
förefallit stå ostadigt, verkat slö i blicken och dessutom talat sakta och
något sluddrande. Hela hans uppträdande hade givit sken av en överlastad
person. Vid avvisiteringen hade Svensson varit ytterst motsträvig och
även sökt hindra polismännen. Samtidigt hade han pockat på läkarundersökning,
emedan han sagt sig vara nykter och icke ha förtärt spritdrycker.

Svensson hade därefter blivit insatt i arrest. Då Tillman vid 4-tiden på
natten ånyo haft vakt å stationen, hade Svensson genom knackning å
arrestlokalens dörr påkallat Tillmans uppmärksamhet, varför Tillman begivit
sig fram till arresten. Därvid hade Svensson uppgivit, att han lede
av epilepsi samt att han icke använde spritdrycker och därför icke kunde
ha varit överlastad av sådana vid anhållandet på kvällen förut. Tillman
ville med bestämdhet framhålla, att han hela tiden vid avvisiteringen av
Svensson och dennes insättande i arrestlokal varit övertygad om att Svensson
vid tillfället varit överlastad av starka drycker.

Den 1 november 1945 hördes vidare Baltzar Svensson i saken och
uppgav därvid följande: Svensson hade under fredagen den 26 oktober
1945 huvudsakligen uppehållit sig i sin bostad men även vid ett och annat
tillfälle åt sin moder verkställt inköp av varor i olika affärer i Södertälje.
Samma dag strax före klockan 21 hade han lämnat sin bostad och begivit
sig till Sagabiografen och där inköpt en biljett till föreställningen klockan

21. Efter nämnda föreställnings slut vid 23-tiden hade han begivit sig
Storgatan norrut och utanför huset nr 9 sammanträffat med en bekant,
gjuteriarbetaren Erik Nygren. Svensson och Nygren hade därefter i sällskap
fortsatt Storgatan norrut och utanför apoteket Kronan sammanträffat
med en broder till Nygren, kemikaliearbetaren Arne Nygren. Svensson
och bröderna Nygren hade därefter till klockan 23.40 statt och samtalat
utanför apoteket. Vid nämnda tid hade Svensson skilts från bröderna
Nygren och begivit sig på väg mot sin bostad vid Villagatan. Da han
därunder å Turingegatans norra trottoar befunnit sig ungefär mitt för
huset nr 16, hade han observerat, att en uniformsklädd polisman å cykel
färdats nämnda gata västerut. Polismannen hade kort därefter stigit av
cykeln och kommit fram till Svensson och tillsagt honom, att han vore
”döfull”. Svensson hade härtill svarat: ”Det går väl att konstatera genom
blodprov.” Polismannen hade därefter utan att fatta tag i Svensson anmodat
honom att medfölja till polisstationen, vilken anmodan Svensson
efterkommit. Omedelbart efter det Svensson inkommit på polisstationen
hade han begärt, att en läkare skulle tillkallas för att konstatera, huruvida
han vore full. De polismän, som vid tillfället uppehållit sig å stationen,
hade emellertid icke efterkommit Svenssons begäran utan avvisiterat
honom och därefter insatt honom i arrest, där han fått kvarstanna till
klockan 5.15 påföljande morgon, då han frigivits. — Därom särskilt tillfrågad
förklarade Svensson, att han på kvällen den 26 oktober efter införandet
å polisstationen icke omtalat, att han lede av epilepsi.

Erik Nygren berättade vid anställt förhör, att han ovannämnda kväll
vid 22.55-tiden i korsningen av Storgatan och Gamla Stockholmsgatan
sammanträffat med Baltzar Svensson, vilken han förut kände, varefter båda
i sällskap fortsatt Storgatan norrut fram till Nya Stockholmsgatan. T hörnet
vid apoteket Kronan hade de sammanträffat med Arne Nygren. Efter

cirka 10 minuters gemensamt samspråk hade Erik Nygren skilts från Svensson
och brodern samt gått hem till sin bostad vid Nya Stockholmsgatan.
Erik Nygren hade vid detta tillfälle icke kunnat förmärka, att Svensson
skulle ha varit påverkad av alkoholhaltiga drycker eller att han ens skulle
ha förtärt sådana drycker. Nygren vore bekant med Svensson sedan minst
nio år tillbaka och hade ofta sammanträffat med honom, dels hemma i
Nygrens bostad och dels ute i staden, men aldrig vid något tillfälle kunnat
förmärka vare sig spritpåverkan hos Svensson eller att han förtärt spritdrycker.
Nygren hade hela tiden haft den uppfattningen, att Svensson vore
helnykterist, även om han eventuellt icke vore organiserad sådan. Nygren
vore för sin del övertygad om att Svensson vid ifrågavarande tillfälle varit
absolut nykter.

Jämväl Arne Nygren hördes i saken och berättade därvid, att han ifrågakomna
kväll vid 23-tiden vid apoteket Kronan sammanträffat med sin
broder Erik Nygren och Baltzar Svensson, vilka i sällskap kommit Storgatan
söderifrån. I apotekshörnet hade de under samtal uppehållit sig till
omkring klockan 23.10, då Erik Nygren lämnat dem och gått upp till den
intilliggande bostaden. Arne Nygren och Svensson däremot hade kvarstannat
å platsen och under samspråk uppehållit sig där till klockan 23.40,
då de skilts för att begiva sig till respektive bostäder. Svensson hade vid
detta tillfälle varit absolut nykter och icke påverkad av spritdrycker i
någon som helst grad. Nygren vore bekant med Svensson sedan cirka tio
år tillbaka, och de hade därunder träffats rätt ofta, utan att Nygren vid
något tillfälle kunnat förmärka, att Svensson varit påverkad av spritdrycker
eller ens förtärt sådana drycker, även om dessa funnits tillgängliga i
sällskap, där Nygren och Svensson befunnit sig. Nygren hade därför under
hela deras bekantskapstid haft den uppfattningen, att Svensson vore helnykter
och icke använde rusdrycker.

Med anledning av vad sålunda upplysts höll Sundin den 2 november
1945 ytterligare förhör med Söderberg och Ståhl.

Söderberg vidhöll vid detta förhör till alla delar vad han anfört i sin
tidigare avgivna förklaring. Närmare hörd angående sina iakttagelser av
Baltzar Svensson omedelbart före anhållandet uppgav Söderberg dessutom
följande: Svensson hade före anhållandet oupphörligen tagit snedsteg, så
att han stundom varit omedelbart intill husväggen och stundom ända ute
vid sträckstenskanten. Under Söderbergs uppsikt hade Svensson fått fortsätta
så åtminstone en 20 meters gångsträcka, varefter Söderberg ansett
sig böra inskrida med att anhålla Svensson. Inne å polisstationen hade
Söderberg ej för Ståhl uttalat någon tvekan om huruvida Svensson var
berusad, utan Söderberg hade i vanlig ordning avrapporterat saken som
ett fyllerifall. Söderberg hade nämligen fortfarande haft den bestämda uppfattningen,
att Svensson var överlastad av starka drycker. Svensson hade
dock fått gå för sig själv till polisstationen. Söderberg hade slutligen vid

olika tidigare tillfällen iakttagit Svensson, som därvid av gången och hållningen
att döma alltid förefallit något rörd av starka drycker. Vid här
ifrågavarande tillfälle hade Svensson emellertid tyckts ha ”tagit mer än
vanligt” och sålunda förefallit överlastad.

Ståhl förklarade sig vid förhöret inför Sundin till alla delar vidhålla sin
tidigare avgivna skriftliga förklaring och framhöll dessutom, på fråga, att
Svenssons uppstudsighet inne å polisstationen bestått däri, att han pockat
på att få gå hem samt sagt att polisen ej hade med honom att skaffa och
att han skulle föranstalta om efterräkningar. Ståhl hade ej inställt sig på
att uppmärksamma, huruvida Svensson luktat sprit, emedan Ståhl ansett
fallet klart enligt Söderbergs rapport och enligt sina egna vid tillfället
gjorda iakttagelser. På morgonen den 27 oktober hade Ståhl emellertid
tyckt sig förmärka, att Svensson så till vida förändrats, som han dåmera
förefallit klen eller möjligen sjuklig.

I det egna utlåtandet åberopade Sundin vad som förekommit vid den av
honom verkställda utredningen, varjämte han lämnade vissa upplysningar
angående Söderbergs och Ståhls personer.

I avgivna påminnelser anförde klaganden följande.

Det spörsmål, som av klaganden dragits under J. 0:s prövning, innehölle
moment av stor principiell betydelse. Det inträffade dagligen, att polismän
anhölle personer för fylleri. Det stora flertalet av de anhållna vore i
regel överlastade av starka drycker, men det förekomme stundom, att
personer, som icke hade förtärt någon sprit, likväl uppvisade samma .symptombild
som en berusad person och på denna grund anhölles. Så kunde
t. ex. vara fallet vid gengasförgiftning, vissa hjärtsjukdomar, sockersjuka
eller — som i förevarande fall — vid epilepsi. Om nu en person anhölles
av polisman därför att denne ansåge sig av den anhållnes vacklande gång,
sluddriga tal etc. böra draga slutsatsen, att personen ifråga vore överlastad
av starka drycker, så krävde man, att polismannen inför ett bestridande av
att fylleri förelåge närmare undersökte saken. Det syntes då uppenbart,
att därest spritkonsumtion förorsakat att den anhållnes gång blivit osäker
och talet sluddrande, borde spritlukt förmärkas från honom. Vore emellertid
så icke fallet, borde denna omständighet i förening med ett bestridande
från den anhållnes sida påkalla skärpt uppmärksamhet, och den
närmast till hands liggande åtgärden borde vara att sända efter läkare.
Risk förefunnes alltid, att dessa anmärkningsvärda symptom, där de icke
hade sin grund i spritkonsumtion, förorsakades av någon allvarlig sjukdom,
som krävde ögonblicklig läkarvård. Det vore dylik underlåtenhet, som
klaganden i förevarande fall lade polismännen till last. Klaganden önskade
även påpeka, att ett misstag i nu berört hänseende kunde ske från en polismans
sida; skedde observation av flera polismän, krävde man, att åtminstone
någon av dem besutte sådant omdöme, att misstag av ifrågavarande

2 — Justiticombudamannens ämbetaberättehe till 1947 års riksdan.

slag undvekes. Klaganden ville även framhålla, att hans son begärt att
bliva undersökt av läkare samt att sonens ”uppstudsighet” tedde sig fullt
förklarlig i belysning av de faktiska omständigheterna. Om dessa synpunkter
icke vunne beaktande bland polismännen, syntes både en betänklig
fara för individens rättssäkerhet och en beklaglig minskning av allmänhetens
förtroende för polismyndigheten kunna inträda.

Vid påminnelseskriften var fogat ett av stadsläkaren Erik Wallgren den
15 november 1945 utfärdat intyg av innehåll, att Baltzar Svensson sedan
omkring tio år tillbaka av Wallgren vårdats för epilepsi.

Sedan Söderberg och Ståhl beretts tillfälle att avgiva yttrande över den
i saken verkställda utredningen och klagandens påminnelser, anförde Söderberg
och Ståhl, under åberopande av vad de tidigare anfört, i gemensamt
yttrande följande.

Söderberg och Ståhl kunde på intet sätt medgiva, att förevarande ärende
hade någon principiell betydelse. De utginge ifrån att Baltzar Svensson
verkligen icke varit spritpåverkad, men att han vid ifrågavarande tidpunkt
varit utsatt för ett epileptiskt anfall. Det vore mycket beklagligt, att en
person skulle bliva lidande för sin sjukdom, men man finge icke begära,
att en polisman under alla förhållanden skulle kunna avgöra, om ett sjukdomsfall
förelåge. Man måste betänka, att anhållanden för fylleri i övervägande
antalet fall vore berättigade och att personer, som vore berusade, ofta
gjorde invändningar och stundom påstode sig vara sjuka. Svensson hade
aldrig till Söderberg och Ståhl framfört något påstående, att han skulle
kunna vara sjuk eller att han brukat lida av epilepsi. När Söderberg anhållit
Svensson, torde Söderberg haft grundad anledning att betrakta
honom som så berusad, att han borde anhållas, och Söderberg hade infört
Svensson till granskning. Ståhl hade därvid haft tillfälle iakttaga Svensson,
som av Söderberg överlämnats till Ståhl, och Ståhl hade fått den bestämda
uppfattningen, att Svensson var berusad. Ingen torde kunna bestrida, att
de yttre symptomen tytt därpå. Söderberg och Ståhl bestrede båda på det
bestämdaste, att de gjort sig skyldiga till tjänstefel eller olämpligt handlingssätt,
och de förmenade, att de sällsynta undantagsfall, då misstag som
detta ägde rum, med fullt förtroende kunde utredas och klarläggas inför
domstol. Misstag måste förekomma, och det hade ju också i detta fall
blivit en lösning på så sätt, att Svensson icke ens blivit åtalad för fylleri,
sedan utredning förebragts.

I en till landsfogden i Stockholms län avlåten skrivelse anförde jag därefter
följande.

Av vad i ärendet förekommit måste anses framgå, att Baltzar Svensson
vid ifrågakomna tillfälle den 26 oktober 1945 icke varit överlastad av

starka drycker, utan måste det snarare antagas, att Svensson dagen ifråga
icke förtärt någon rusdryck. Då Svensson i allt fall av Söderberg anhållits
för fylleri, synes detta ha berott på Svenssons av sjukdom föranledda
uppträdande på gatan, vilket möjligen givit sken av att Svensson var överlastad.
Med hänsyn till omständigheterna anser jag därför själva anhållandet
i och för sig, ehuru felaktigt, icke kunna läggas Söderberg till last
såsom tjänstefel. Då emellertid Svensson efter införandet å polisstationen
förnekat, att han var berusad, och uppenbarligen förmenat, att detta
skulle bliva bekräftat, om han bleve undersökt av läkare, synes mig anledning
ha förelegat för såväl Söderberg som Ståhl, vilken å polisstationen
mottagit Svensson, att genom noggranna iakttagelser av honom göra sig
förvissad om hans tillstånd. Det synes mig uppenbart, att Söderberg och
Ståhl därvid i första hand lätt kunnat konstatera, huruvida någon spritlukt
kunnat förnimmas från Svenssons andedräkt. Det måste även ha legat
nära till hands att närmare utfråga Svensson. Intetdera har gjorts från
Söderbergs eller Ståhls sida. Hade så skett, skulle det utan tvivel ha framgått,
att Svenssons påstående att han ej var överlastad hade fog för sig.
Genom att utan närmare undersökning av Svensson behandla honom såsom
överlastad och insätta honom i arrest ha Söderberg och Ståhl enligt
min mening förfarit felaktigt. Även om Svensson genom att icke för polismännen
upplysa något om den sjukdom, som han sedan lång tid tillbaka
led av, i viss mån underlåtit att göra vad på honom ankommit för att
hindra begåendet av ett misstag, synes mig Söderbergs och Ståhls anmärkta
försummelse och insättandet av Svensson i arrest ha inneburit
tjänstefel av beskaffenhet att icke kunna undgå beivran. Indirekt har
kvarhållandet av Svensson även förorsakat klaganden och hans hustru besvär
och oro med anledning av sonens frånvaro från hemmet under natten.

Vad Söderberg och Ståhl anfört till försvar för sitt handlande i detta
fall kunde jag icke godtaga. Jag uppdrog därför åt landsfogden att vid
vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot
Söderberg och Ståhl för tjänstefel i ovan anmärkta hänseende. Tillfälle
borde beredas Baltzar Svensson ävensom klaganden att i målet föra talan,
och borde av dem framställda ersättningsanspråk, i den mån de funnes
befogade, av landsfogden understödjas.

Rådhusrätten i Södertälje, varest åtalet anhängiggjordes, yttrade i utslag
den 18 april 1946 följande.

Rådhusrätten finner det vara i målet utrett: att — sedan Söderberg den
26 oktober 1945 å Turingegatan i Södertälje anhållit Baltzar Svensson
för att denne skulle hava varit överlastad av starka drycker samt klockan
23.45 infört honom å polisstationen, där Ståhl vid tillfället tjänstgjort såsom
jourhavande inspektionskonstapel — Ståhl, som av Svenssons upp -

trädande fått den uppfattningen, att han varit av starka drycker överlastad,
beordrat hans insättande i arrest; att Svensson inför Ståhl och
Söderberg bestämt förnekat, att han vore onykter, och påyrkat läkarundersökning
för bekräftande av att så ej vore förhållandet; att Svensson,
som sedan ett flertal år tillbaka lider av epilepsi, vid här ifrågavarande
tillfället ostridigt varit nykter, men på grund av sin ifrågavarande sjukdom
företett symptom — raglande gång, dimmig blick och sluddrigt tal — som
skenbart givit vid handen att han vore berusad; samt att Svensson fått
kvarstanna i arresten till klockan 5.15 påföljande morgon, då han frigivits.

På grund härav och enär det får anses, att Söderberg — mot vilken
det icke i målet göres gällande, att han genom anhållandet av Svensson
å gatan gjort sig skyldig till straffbart tjänstefel — genom Svenssons överlämnande
till Ståhl i dennes egenskap av jourhavande befäl å polisstationen
är fritagen från ansvar för vad som därefter med Svensson företagits, finner
rådhusrätten icke skäl bifalla mot honom i målet förd ansvars- och
skadeståndstalan.

Vad däremot angår Ståhl, måste det anses, att han, med hänsyn till
Svenssons bestämda förnekande av att han vore onykter, hans fordran å
läkarundersökning samt frånvaron av spritlukt från Svenssons andedräkt,
haft grundad anledning att, innan han beordrat Svenssons insättande i
arrest, ägna fallet mera grundlig uppmärksamhet än som skett; samt Ståhl
förty genom uraktlåtenhet härutinnan gjort sig skyldig till vårdslöshet
och oförstånd i sin tjänsteutövning; prövar rådhusrätten, jämlikt 25 kap.
17 och 22 §§ strafflagen, lagligt döma Ståhl att för vad han sålunda låtit
komma sig till last böta 25 dagsböter om 4 kronor till Kronan.

Rådhusrätten förpliktar Ståhl att till Svensson utgiva dels skadestånd
för lidande i följd av förvaringen i polisarresten med skäliga ansedda 50
kronor, dels ock ersättning för utrednings- och rättegångskostnader i saken
med 200 kronor, förutom vad Svensson kan visa sig hava utgivit till lösen
av rådhusrättens protokoll i målet.

Av klaganden i målet förd talan om skadestånd finner rådhusrätten icke
skäl bifalla.

Det åligger Ståhl att gottgöra statsverket därifrån i målet förskjutna
vittneslöner med tillhopa 29 kronor.

Från detta beslut, som innefattade brottmålsrådmannens av borgmästaren
biträdda mening, voro två ledamöter av rådhusrätten var för sig
skiljaktiga. En ledamot yttrade:

”1 likhet med majoriteten prövar jag rättvist ogilla mot Söderberg i
målet förd ansvars- och skadeståndstalan.

Vidkommande mot Ståhl i målet förd talan, så enär Baltzar Svensson
vid i målet ifrågavarande tillfälle företett de i utslaget angivna symptom å

berusning ävensom efter införandet å polisstationen uppträtt på ett obehärskat
sätt, vilket jämväl skenbart givit vid handen, att Baltzar Svensson
vore berusad, samt Baltzar Svensson, som intagits å polisstationen klockan
23.45, under med honom företaget förhör icke uppgivit att han lede av
någon sjukdom, varom han först klockan 4 påföljande morgon lämnat upplysning;
alltså och då Baltzar Svenssons påkallande av läkarundersökning
föranletts endast av hans önskan att genom blodprovsundersökning
få sin uppgift, att han icke vore berusad, styrkt och den omständigheten
att Ståhl icke förmärkt någon spritlukt från Baltzar Svensson icke i och
för sig kan anses medföra att Ståhl genom kvarhållande av Baltzar Svensson
gjort sig förfallen till ansvar; finner jag icke skäl bifalla mot Ståhl
förd ansvars- och skadeståndstalan.

Vad som utgått eller kan komma att utgå i ersättning av allmänna medel
till de på åklagarens begäran såsom vittnen i målet hörda personer skall
stanna på statsverket.

Baltzar Svensson skall själv vidkännas sina kostnader i målet.

I övrigt biträder jag utslaget.”

Den andre skiljaktige ledamoten anförde;

”Enär Söderberg måste anses lika med Ståhl ansvarig för Baltzar Svenssons
insättande i polisarrest och kvarhållande därstädes, prövar jag för min
del, jämlikt de i rådhusrättens utslag åberopade lagrum, lagligt döma
Söderberg att för vårdslöshet och oförstånd i tjänsteutövning böta 25 dagsböter
om 3 kronor till Kronan, varjämte jag förpliktar Ståhl och Söderberg,
gemensamt eller vilkendera bäst gälda gitter, att till Baltzar Svensson
utgiva skadestånd och till statsverket gottgörelse för förskjutna vittneslöner
med i rådhusrättens utslag härutinnan angivna belopp.

I övrigt biträder jag utslaget.”

Svea hovrätt, där Ståhl anförde besvär över rådhusrättens utslag, yttrade
i utslag den 26 juli 1946 följande.

Av utredningen i målet framgår, att Svenssons uppträdande givit grundad
anledning till antagande, att Svensson var överlastad av starka drycker.
Ståhl har därför varit berättigad att utan företagande av noggrannare
undersökning utgå från att Svensson vid införandet å polisstationen var
sålunda överlastad. Ehuru frågan om Svenssons tillstånd därefter diskuterats
före Svenssons insättande i arresten, har Svensson likväl icke förrän
påföljande morgon omtalat, att han lede av epilepsi, eller gjort gällande,
att hans tillstånd vid anhållandet och införandet å polisstationen berodde
på nämnda sjukdom, men endast under bestridande av att han vore onykter
utan angivande av något skäl för sin begäran påkallat läkarundersökning
eller tagande av blodprov. Med hänsyn till vad sålunda upptagits
kan det icke läggas Ståhl till last, att han icke villfor Svenssons begäran
eller företog en noggrannare undersökning av Svenssons tillstånd. Hov -

rätten prövar därför rättvist att, med ändring av rådhusrättens utslag,
ogilla den mot Ståhl förda talan; skolande vittnesersättningarna stanna å
statsverket.

Om detta beslut voro tre av hovrättens ledamöter ense. En ledamot fann
ej skäl att göra ändring i överklagade utslaget.

Som tjänstförrättande justitieombudsmannen Beckman ansåg sig icke
böra åtnöjas med den utgång målet fått i hovrätten, anförde han besvär
hos Kungl. Maj:t under yrkande om bifall till den mot Ståhl förda ansvarstalan.
I besvärsskrivelsen anförde J. O. bland annat följande.

Målets principiella vikt synes mig innefatta synnerliga skäl för att draga
detsamma under Kungl. Maj:ts prövning.

Hovrätten synes utgå från att, om en sjuk uppträder på väsentligen
samma sätt som om han varit överlastad av starka drycker, polisen skulle
vara berättigad att utan företagande av noggrannare undersökning utgå
från att han är sålunda överlastad. En sådan ståndpunkt synes mig icke
vara förenlig med rättssäkerhetens krav. Även om Svensson icke omtalade
att han lede av epilepsi utan endast under bestridande av att han vore
onykter påkallade läkarundersökning eller tagande av blodprov, borde
Ståhl ha räknat med möjligheten att Svenssons uppträdande berodde på
annan orsak än onykterhet och förty företagit åtminstone någon ytterligare
åtgärd för att övertyga sig om Svenssons verkliga tillstånd.

Jämväl Baltzar Svensson anförde besvär över hovrättens utslag. Målet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

5. Försummelse av borgmästare i fråga om tillsyn av
förmyndarvården.

Vid en av tjänstförrättande justitieombudsmannen Beckman den 30
augusti 1945 verkställd inspektion av rådhusrätten och magistraten i Visby
granskades bland annat den vid rådhusrätten förda förmynderskapsboken.

Vid nämnda granskning befanns, att beträffande personer, som uppnått
myndig ålder, anteckning i förmynderskapsboken icke skett om att slutredovisning
avgivits och godkänts samt att i följd därav förmynderskapet
upphört.

Rådmannen Thor Ödin, som under semesterledighet för borgmästaren

H. Löwenberg uppehöll borgmästarämbetet i staden och var närvarande
vid inspektionen, uppgav på fråga, att han — som från och med år 1944
handhade förmynderskapsärendena, vilka tidigare handlagts av borgmästaren
— icke kände till att överförmyndaren, stadsfogden i Visby Klas Widin,
brukade inkomma vare sig med meddelande att slutredovisning avgivits

och godkänts beträffande myndigblivna personer eller med föreskriven årsredovisning
eller med förteckning över av överförmyndaren handlagda, vid
rätten icke inskrivna förmynderskap. Ödin meddelade tillika, att överförmyndarens
verksamhet, såvitt Ödin hade sig bekant, icke varit föremål
för någon granskning.

Sedan J. O., med översändande av utdrag av det vid inspektionen förda
protokollet i nämnda del, anmodat Löwenberg att inkomma med yttrande,
anförde Löwenberg i avgivet utlåtande följande.

Widin hade sedan många år tillbaka varit överförmyndare i staden. Under
de senast förflutna beredskapsåren hade den honom i stadsfogdetjänsten
underlydande personalen varit inkallad till militärtjänstgöring i stor utsträckning,
och det hade varit hart när omöjligt att skaffa kvalificerade
ersättare. Till följd därav hade Widins ordinarie arbetsbörda tidvis legat
nära bristningsgränsen. Detta hade i sin tur fört med sig, att Widin icke
medhunnit att sedan år 1942 färdigställa de officiella årsredogörelserna
såsom överförmyndare. Därom hade han underrättat Löwenberg. Med hänsyn
till de av Löwenberg kända svårigheterna och till hans på mångårigt
samarbete med Widin grundade kännedom om Widins noggrannhet hade
Löwenberg ansett sig kunna låta bero vid att dessa berättelser lämnades
först sedan de exceptionella förhållandena upphört. Till detta sitt ståndpunktstagande
hade Löwenberg kommit jämväl därigenom, att det, såvitt
han haft tillfälle att iakttaga, icke funnits anledning till ingripande mot
någon förmyndare eller god man. Förhallandena hade nu stadgats sa pass,
att felande redogörelser kunde väntas före 1945 års slut. Då Löwenberg
före år 1944 själv handlagt förmynderskapsärendena, torde Ödin icke känt
till dessa förhållanden, och då Löwenberg ända till dess att den officiella
granskningen kunnat föras fram till dato ansett sig böra svara för granskningen,
hade han tyvärr icke tänkt på att delge sina kamrater inom rådhusrätten
vad sålunda förekommit.

I en till advokatfiskalen vid Svea hovrätt avlåten skrivelse anförde tjänstförrättande
justitieombudsmannen Beckman därefter följande.

Jämlikt 4 kap. 1 § lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap åligger det
rätten att utöva tillsyn över de förmynderskap, som skola hos rätten inskrivas,
samt att vaka över att överförmyndaren, som utövar den närmaste
tillsynen över förmyndares förvaltning, fullgör sina åligganden.

För att rätten må kunna fullgöra sin berörda övervakningsskyldighet har
i 10 kap. 7 § samma lag stadgats, att överförmyndaren skall varje år, i enlighet
med de närmare bestämmelser, som meddelas av Konungen, till rätten
eller domaren överlämna uppgift rörande tillsynen över förmyndares förvaltning
under föregående år.

Vad sålunda stadgas om förmyndares förvaltning gäller jämväl i fråga
om gode mäns förvaltning.

Bestämmelser i ovan angivna hänseende hava meddelats i kungl. kungörelsen
den 10 oktober 1924 med särskilda föreskrifter rörande överförmyndarens
verksamhet. I 13 § i kungörelsen föreskrives, att uppgift enligt
10 kap. 7 § förmynderskapslagen skall, med visst undantag, avlämnas före
den 1 september i stad, där rådhusrätt finnes, till rätten, men eljest till
domaren. Varje uppgift skall avse de årsuppgifter och årsräkningar, som
samma år avgivits rörande förvaltningen av de hos rätten inskrivna förmynderskapen
och godmanskapen under föregående år, och uppgiften skall
även i övrigt hänföra sig till föregående års förvaltning. Föras skilda förmynderskapsböcker
för olika delar av det distrikt, för vilket överförmyndaren
blivit utsedd, skall uppgiften avgivas särskilt för de förmynderskap och
godmanskap, som äro upptagna i samma bok.

I samma paragraf i kungörelsen meddelas vidare bestämmelser om vad
uppgiften, som skall avgivas enligt fastställt formulär, skall innehålla. Sålunda
föreskrives, att förmynderskapen och godmanskapen skola upptagas
i den ordning, vari de äro införda i förmynderskapsboken. Äro flera omyndiga
eller flera bortovarande delägare i dödsbo upptagna i samma rum i
förmynderskapsboken, och hava för dem avgivits särskilda årsräkningar
eller sluträkningar, skall redogörelse lämnas för dessa personer var för sig
å särskilda rader.

Där omyndig eller den, för vilken god man förordnats, har eller enligt
senast avlämnade uppgift haft del i oskiftat bo, skall i anmärkningskolumnen
särskilt angivas, om skifte eller bodelning ägt rum, om redogörelse lämnats
för hinder, som mött för skifte, eller om delägarna i boet enligt avtal
sammanleva i oskiftat bo.

Är förmyndare eller god man jämlikt 9 kap. 6 § i lagen om förmynderskap
befriad från skyldighet att avgiva räkning, skall anmärkning därom
göras, och skall överförmyndaren, sedan dylik anmärkning gjorts, icke vara
pliktig att i följande uppgifter upptaga förmynderskapet eller godmanskapet,
såframt icke senare för förmyndaren eller gode mannen ånyo inträtt
sådan skyldighet.

Uppgiften skall av överförmyndaren dagtecknas och underskrivas.

I 13 § i kungörelsen stadgas därjämte, att den förteckning, som det enligt
5 § i kungörelsen åligger överförmyndaren att föra över ärenden rörande
förmynderskap, vilka ej inskrivits hos rätten, en gång om året före den
1 september skall för granskning insändas till rätten eller domaren.

Ifragavarande uppgifter ha salunda närmast till ändamål att bereda rätten
eller domaren tillfälle att utöva kontroll över det sätt, varpå överförmyndaren
förvaltat sin befattning. Vad rätten eller domaren har att iakttaga
vid denna kontroll framgår av kungl. kungörelsen den 10 oktober 1924 med
särskilda föreskrifter för domstolarna rörande förmyndarvården. Enligt 6 §

i denna kungörelse skall sålunda vid granskningen av överförmyndarnas
ifrågavarande uppgifter särskilt tillses, att årsuppgifter, årsräkningar och
sluträkningar vederbörligen avgivits samt att, när skifte av dödsbo ej ägt
rum, föreskriven redogörelse avgivits för hinder, som mött för skifte, eller
ock avtal träffats om sammanlevnad i oskiftat bo. I samma paragraf föreskrives
slutligen, att rätten eller domaren med lämpliga tidsmellanrum skall
infordra och granska den av överförmyndaren förda förmynderskapsboken,
varjämte befogenhet tillerkännes rätten eller domaren att verkställa inspektion
hos överförmyndaren.

Då 1924 års förmynderskapslag tillkom, avsågs från lagstiftarens sida,
att en mera effektiv kontroll än tidigare skulle utövas över förmyndarvården.
Detta gällde icke minst i fråga om den domstolarna åvilande övervakningsskyldigheten.
Att de utfärdade bestämmelserna för kontroll av överförmyndarnas
verksamhet noggrant efterföljas av domstolarna är därför av
största vikt. Det måste sålunda stå klart för domstolarna, att då i författning
föreskrivits skyldighet för överförmyndare att till rätten eller domaren
årligen inkomma med särskilda uppgifter, som skola ligga till grund för domstolarnas
kontrollerande verksamhet, några eftergifter från deras sida i fråga
om uppgifternas avlämnande icke få ske.

I förevarande fall är utrett, att överförmyndaren i Visby stad, Widin,
alltsedan år 1942 underlåtit att till rådhusrätten avlämna sådana uppgifter
rörande tillsynen över förmyndares och gode mäns förvaltning, som avses
i 10 kap. 7 § förmynderskapslagen. På grund härav kan den rätten åvilande
kontrollen över överförmyndarens verksamhet uppenbarligen icke ha utövats
i den omfattning, som föreskrives i kungörelsen med särskilda föreskrifter
för domstolarna rörande förmyndarvården. Rätten har icke kunnat
kontrollera ens, huruvida de av förmyndarna och gode männen avgivna årsräkningarna
blivit granskade av Widin under de sistförflutna åren. Det
måste närmast antagas, att någon granskning av dem icke ägt rum, då
Widin i annat fall näppeligen bort vara ur stånd att ifylla och till rätten
överlämna det enkla formuläret till hans egen årsredogörelse.

Widins underlåtenhet att till rätten överlämna ifrågavarande uppgifter
har skett med godkännande av borgmästaren Löwenberg, vilken medgivit
Widin anstånd tillsvidare med uppgifternas avlämnande. Detta medgivande
har i huvudsak varit grundat på Löwenbergs kännedom om Widins
stora arbetsbörda såsom stadsfogde. Även om Widin haft stor arbetsbörda,
har Löwenberg dock icke ägt befogenhet att pa dylikt sätt dispensera från
i författning givna föreskrifter. Genom att icke vidtaga åtgärder för införskaffande
av de saknade uppgifterna har Löwenberg på ett betänkligt sätt
eftersatt sin plikt att övervaka Widins verksamhet såsom överförmyndare.
Härigenom måste Löwenberg anses ha gjort sig skyldig till försummelse i
ämbetet. Med hänsyn till upplysta förhållanden måste Löwenberg anses
ansvarig även för den försummelse i fråga om övervakningen av Widins

verksamhet, som ägt rum efter det annan ledamot av rådhusrätten den
1 januari 1944 övertagit ansvaret för förmynderskapsprotokollet.

I ärendet är vidare upplyst, att Löwenberg sedan år 1942 icke vakat däröver,
att Widin, på sätt ålegat honom enligt 13 § i kungörelsen med särskilda
föreskrifter rörande överförmyndarens verksamhet, årligen till rådhusrätten
för granskning insänt förteckning över icke inskrivna förmynderskap.
Därest sådan förteckning skolat upprättas, har Löwenberg gjort sig skyldig
till försummelse genom att icke tillse, att den bleve avlämnad och granskad
hos rådhusrätten.

Vad Löwenberg anfört till sin ursäkt för ovanberörda försummelser kan jag
icke godtaga. Med hänsyn till vikten därav, att den domstolarna åvilande
övervakningen av förmyndarvården upprätthålles på ett tillfredsställande
sätt, finner jag därför Löwenbergs ifrågavarande försummelser icke kunna
undgå åtal.

På grund av vad sålunda anförts uppdrog J. O. åt advokatfiskalen att
ställa Löwenberg under åtal inför hovrätten för tjänstefel i ovannämnda
hänseenden.

Svea hovrätt, varest Löwenberg uppgav, att granskning av förteckningar
över icke inskrivna förmynderskap ägt rum i behörig ordning, och advokatfiskalen
på grund därav återkallade sin ansvarstalan i denna del, yttrade i
utslag den 7 maj 1946 följande.

Som advokatfiskalen återkallat sin talan mot Löwenberg i vad den avser
förteckningar över icke inskrivna förmynderskap, låter hovrätten vid den
gjorda återkallelsen bero.

Vidkommande åtalet i övrigt, så enär Löwenberg, på sätt J. O. gjort gällande,
underlåtit att vidtaga åtgärder för att under åren 1942—1944 införskaffa
sadana uppgifter, som omförmälas i 10 kap. 7 § lagen om förmynderskap,
och därigenom eftersatt sin plikt att övervaka överförmyndarens
verksamhet, alltså och då Löwenberg följaktligen gjort sig skyldig till försummelse
i ämbetet, prövar hovrätten rättvist att jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen
döma Löwenberg för vad han sålunda låtit komma sig till last att till
Kronan utgiva 5 dagsböter, varje dagsbot bestämd till 35 kronor.

Hovrättens utslag har vunnit laga kraft.

6. Försummelse av ordförande i rådhusrätt i fråga om
handläggningen av rannsakningsmål.

Vid rådhusrätten i Köping handlades den 30 oktober 1944 ett rannsakningsmål
angående grovarbetaren Ernst Sigfrid Håkansson från Lund,
vilken av t. f. stadsfiskalen Bengt Näsmark den 24 oktober 1944 häktats

för olovligt tillgrepp av cyklar m. in. I samma mål rannsakades för liknande
brott häktade Bror Gunnar Johansson, om vilken doek här ej är fråga.
Håkansson biträddes i rättegången av därtill förordnat rättegångsbiträde.
Åklagaren förklarade sig vid rättegången yrka ansvar å Håkansson för
fylleri, egenmäktigt förfarande och redenaturering av rödsprit.

Håkansson erkände i huvudsak vad som i målet lagts honom till last.

Av en i målet ingiven polisrapport framgick, att Håkansson, vilken senast
år 1942 blivit dömd för fjärde resan stöld till straffarbete åtta månader,
vid polisförhör rörande nu ifrågavarande tillgrepp uppgivit, att han såsom
tilltalad tidigare vid tre tillfällen varit föremål för sinnesundersökning, varvid
han i de två senaste fallen ansetts hänförlig under 5 kap. 6 § strafflagen.

Målet överlämnades å ömse sidor till rättens prövning, därvid åklagaren
ifrågasatte lämpligheten av en sinnesundersökning beträffande Håkansson.
Dennes biträde förklarade, att Håkansson själv icke ansåge sig sinnessjuk,
utan att han blott lede av ett sjukligt spritbegär.

Enligt samma, dag meddelat beslut fann rådhusrätten nödigt att före
målets avgörande inhämta läkares utlåtande angående Håkanssons sinnesbeskaffenhet
vid tiden för de åtalade brottens begående och beträffande
frågan, huruvida Håkansson vore i behov av vård a sinnessjukhus. Under
åberopande av 41 och 42 §§ sinnessjuklagen förordnade rådhusrätten därjämte,
att Håkansson, vilken saknade stadigt hemvist och skäligen kunde
befaras avvika, skulle fortfarande hållas häktad samt överföras till fångvården
tillhörande sinnessjukavdelning för att där förvaras och undersökas.
I avbidan på läkarutlåtandet förklarades målet vilande. — Enahanda beslut
meddelades beträffande Johansson.

Enligt rådhusrättens dombok företogs målet mot Håkansson till förnyad
handläggning den 14 maj 1945 under ordförandeskap av t. f. borgmästaren
Olov Schultz.

Domboken i målet, som var underskriven av Schultz, innehöll efter vanlig
redogörelse för de närvarande, bland annat, följande.

”Det skulle antecknas dels att sedan rådhusrätten vid förra rättegångstillfället
beslutat inhämta läkares utlåtande angående Håkanssons sinnesbeskaffenhet
vid tiden för åtalade brottens begående dylikt utlåtande inkommit
till rådhusrätten dels ock att medicinalstyrelsen funnit anledning
föreligga att underkasta den häktades sinnesbeskaffenhet ytterligare undersökning.

Efter det rådhusrätten i anledning härav hemställt om ytterligare undersökning
av den häktades sinnesbeskaffenhet hade medicinalstyrelsen avgivit
följande utlåtande:

’att grovarbetaren Ernst Sigfrid Håkansson vid tiden för åtalade brotts
begående på grund av psykisk abnormitet varit och fortfarande är av sinnesbeskaffenhet,
varom i 5 kap. G § strafflagen sägs, att han på grund av sm

sinnesbeskaffenhet måste antagas vara endast i ringa mån mottaglig för
den med straff avsedda verkan, att han är att anse som vådlig för annans
säkerhet till egendom samt att han icke är i behov av vård å sinnessjukhus.

På Kungl. Medicinalstyrelsens vägnar:
dess rättspsykiatriska nämnd:

John Byttner. IC. I. Öster. E. Goldkuhl.

/G. Timelius.’

Den haktade därom tillfrågad förklarade sig icke ha något att erinra i
anledning av ovanstående utlåtande.”

Sedan målet efter anföranden från ömse sidor ånyo överlämnats till rådhusrättens
prövning, beslöt rätten inhämta interneringsnämndens utlåtande
i målet. I avbidan därpå förklarades målet åter vilande. Håkansson skulle
kvarbliva i häkte.

Sedan utlåtande inkommit från interneringsnämnden, handlades målet
ånyo den 28 maj 1945.

I utslag samma dag dömde rådhusrätten Håkansson jämlikt 18 kap. 15 §,
20 kap. 6 § samt 5 kap. 6 § strafflagen, 22 § 1 och 2 mom. kungl. förordningen
den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit samt 30 § 1 mom.
andra stycket kungl. förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning
och beskattning av brännvin jämfört med 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen för
fylleri, grovt egenmäktigt förfarande samt olovlig tillverkning av brännvin
att hållas till straffarbete sex månader. Därjämte förpliktades Håkansson
att till statsverket återgälda vad av allmänna medel tillerkänts hans rättegångsbiträde,
tillhopa 160 kronor. Slutligen förklarade rådhusrätten, att
Hakansson, som icke vidare skulle hallas i häkte, ägde av ådömda straffet
tillgodoräkna sig den tid, han suttit häktad, eller tillhopa sju månader fyra
dagar.

Rådhusrättens utslag vann laga kraft.

Sedan vid granskningen härstädes av fångförteckning från straffängelset
i Västeras bemärkts, att Hakansson, som för sinnesundersökningen därifrån
överförts till centralfängelset a Långholmen, den 3 maj 1945 återkommit till
straffängelset, anmodades rådhusrätten att inkomma med upplysningar
rörande det förhållandet, att målet mot Håkansson först den 14 maj 1945
företagits till förnyad handläggning.

Med förmälan att Schultz vid ifrågavarande tid varit ensam lagfaren ledamot
av rådhusrätten överlämnade t. f. borgmästaren Thord Melin ett av
Schultz pa rådhusrättens vägnar avgivet yttrande, däri anfördes följande.

Underrättelse om att Hakansson återförts till straffängelset i Västerås hade
inkommit till rådhusrätten lördagen den 5 maj 1945. Enär Schultz nämnda
dag å tjänstens vägnar deltagit i ett sammanträde i Västerås och icke återkommit
till Köping förrän på aftonen söndagen den 6 maj, hade Schultz icke
tagit del av sagda meddelande förrän måndagen den 7 maj, då målet utsatts

att förekomma å nästkommande ordinarie session med rådhusrätten eller
måndagen den 14 maj. Anledningen till dröjsmålet syntes närmast ha varit,
att Schultz icke observerat dateringen å den skrivelse, vari meddelandet
lämnats.

I anledning av gjord förfrågan uppgav t. f. sinnessjukläkaren vid centralfängelset
å Långholmen Lars-Ingemar Lundström i en till mig inkommen
skrivelse följande.

Håkansson hade för undersökning intagits på centralfängelsets rättspsykiatriska
klinik den 14 november 1944. Sedan rådhusrätten beviljat uppskov
med utlåtandets avgivande, hade utlåtande avgivits den 28 februari 1945.
Då detta utlåtande gått ut på att Håkansson borde straffriförklaras och
intagas på sinnessjukhus, hade han fått kvarstanna å kliniken i avvaktan
på rättens utslag. Det hade emellertid dröjt länge utan att utslag kommit
kliniken tillhanda. När Lundström efter något mer än en månad förhört
sig i medicinalstyrelsen, om man möjligen där meddelat domstolen att
ytterligare granskning vore motiverad, hade Lundström fått veta, att så vore
fallet men att man icke erhållit någon begäran om sådan granskning. Lundström
hade då omedelbart satt sig i förbindelse med rådhusrätten, som
sedan infordrat yttrande från medicinalstyrelsen. Detta, som inkommit till
kliniken den 30 april, hade gått ut på att Håkansson i stället borde bedömas
enligt 5 kap. 6 § strafflagen. Han hade därför den 2 maj överflyttats till
kronohäktet för vidare transport till straffängelset i Västerås.

Från medicinalstyrelsen inhämtades, att medicinalstyrelsen i skrivelse
den 3 mars 1945 till rådhusrätten meddelat, att styrelsen efter tagen del av
utlåtandet den 28 februari 1945 angående Håkansson funnit anledning föreligga
att frågan om Håkanssons sinnesbeskaffenhet underkastades ytterligare
psykiatrisk granskning, samt att rådhusrätten i anledning därav i skrivelse
den 10 april 1945 hos styrelsen hemställt om sådan ytterligare granskning.
Den 14 i samma månad hade medicinalstyrelsen mottagit utdrag av rådhusrättens
dombok i målet jämte ovanberörda utlåtande.

Med anledning av vad sålunda blivit upplyst anmodades Schultz att
inkomma med yttrande dels huruvida rådhusrätten efter mottagandet av
undersökningsläkarens utlåtande den 28 februari 1945 och medicinalstyrelsens
skrivelse den 3 mars 1945 fattat beslut om inhämtande av medicinalstyrelsens
utlåtande angående Håkansson och dels rörande det förhållandet,
att dröjsmål förelupit med avseende å utlåtandets inhämtande från styrelsen.

I avgivet yttrande anförde Schultz följande.

Sedan undersökningsläkarens utlåtande i början av mars 1945 kommit
rådhusrätten tillhanda, hade rådhusrätten, troligen måndagen den 19 samma
månad, beslutat om ytterligare psykiatrisk granskning av Håkanssons sinnesbeskaffenhet.
Därefter hade Schultz på rådhusrättens vägnar den 10 april

1945 hos medicinalstyrelsen hemställt om ifrågavarande granskning. Att
dröjsmål förelupit med avseende å utlåtandets inhämtande från medicinalstyrelsen
torde ha berott pa den oerhörda arbetsbörda, som vid ifrågavarande
tidpunkt åvilat Schultz. Ordinarie borgmästaren Erik Nordkvist hade
i februari 1945 helt hastigt ådragit sig en allvarlig sjukdom, och på hans
begäran hade Svea hovrätt förordnat Schultz att från och med den 19 samma
manad uppehalla borgmästarämbetet i staden. Enär någon ytterligare
lagfaren ledamot icke fanns anställd vid rådhusrätten och ett av Nordkvist
anställt skrivbiträde vid magistraten och rådhusrätten vid samma tidpunkt
insjuknat för längre tid, hade Schultz mast ensam sköta samtliga sysslor vid
magistraten och rådhusrätten. I anledning därav hade dröjsmål med vissa
ärendens behandling otvivelaktigt mast uppstå, och det torde ligga i sakens
natur, att handläggningen av mera besvärliga och invecklade ärenden beklagligt
nog i första hand drabbats därav.

På gjord förfrågan meddelade därefter t. f. borgmästaren Melin i skrivelse
till mig, att det vid genomgång av rådhusrättens dombok för tiden den
28 februari—den 30 april 1945 befunnits, att den 12 mars under nr 59
förekommit handläggning av målet angående Johansson, däri även återfunnes
viss anteckning om Håkansson. I övrigt förekomme under ovannämnda
tid icke någon anteckning i domboken om målet angående
Håkansson.

Vid Melins skrivelse var fogat utdrag ur domboken för den 12 mars 1945,
nr 59, varav framgick, att ifrågavarande mål under ordförandeskap av
Schultz företagits till ny handläggning sagda dag, varvid i åklagarens närvaro
Johansson, vilken undergått sinnesundersökning, inställts för rätten.
I domboken hade antecknats ”dels att sedan rådhusrätten vid förra rättegångstillfället
beslutat inhämta läkares utlåtande angående de häktades sinnesbeskaffenhet
vid tiden för åtalade brottens begående dylikt utlåtande
inkommit till rådhusrätten dels ock att medicinalstyrelsen beträffande
Håkansson förordnat om ytterligare sinnesundersökning”. Rådhusrätten
hade samma dag meddelat utslag i målet såvitt angick Johansson.

Enligt vad jag inhämtat blev Håkansson sedermera, innan verkställigheten
av det honom av rådhusrätten ådömda straffet börjat, häktad för stöld
som han förövat den 9 juni 1945 i Malmö.

Genom utslag den 21 augusti 1945 dömde rådhusrätten i Malmö, med
undanröjande av den av rådhusrätten i Köping gjorda straffbestämningen,
Håkansson jämlikt 18 kap. 15 § samt 20 kap. 1, 4 och 6 §§ strafflagen,
22 § 1 mom. kungl. förordningen den 1 juli 1918 angående handel med
skattefri sprit, 30 § 1 mom. första stycket kungl. förordningen den 11 juni
1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin ävensom 4 kap.
1, 2, 3 och 14 §§ samt 5 kap. 6 § strafflagen, för fylleri, stöld, grovt egenmäktigt
förfarande samt olovlig tillverkning av brännvin att hållas till straff -

arbete ett år, vilket straff till en tid av tre månader sjutton dagar skulle
anses verkställt genom Håkanssons hållande i häkte i ovanberörda av rådhusrätten
i Köping avgjorda mål. Med hänsyn till vad interneringsnämnden
i avgivet yttrande anfört samt handlingarna i övrigt utvisade förordnade
emellertid rådhusrätten i Malmö, jämlikt 1 § lagen den 22 april 1927 om förvaring
av förminskat tillräkneliga förbrytare, att Håkansson skulle, i stället
för att undergå det ådömda straffet, intagas till förvaring i särskild vårdanstalt.

I en till advokatfiskalen vid Svea hovrätt den 31 december 1945 avlåten
skrivelse anförde jag därefter följande.

I 41 § under 6 kap. sinnessjuklagen den 19 september 1929 stadgas, att
där i brottmål domstolen på grund av att den tilltalade tidigare lidit av
sinnessjukdom eller eljest finner anledning till antagande, att den tilltalade
vid tiden för brottets begående varit av sinnesbeskaffenhet, som utesluter
eller minskar straffbarheten, må den tilltalade ej dömas skyldig till brottet
utan att läkares utlåtande blivit inhämtat angående hans sinnesbeskaffenhet
vid nämnda tid och beträffande frågan, huruvida han är i behov av vård
å sinnessjukhus.

Enligt 42 § skall, om domstol jämlikt 41 § beslutat att inhämta utlåtande
angående tilltalad, som förvaras i häkte, sådant utlåtande efter verkställd
undersökning avgivas av sjukvårdsläkaren vid den fångvården tillhörande
sinnessjukavdelning, som skall mottaga för sinnessjukdom misstänkta från
det häkte, där den tilltalade förvaras. För undersökningen skall den tilltalade
överföras till sinnessjukavdelningen, och skola samtliga handlingar i
målet överlämnas till sjukvårdsläkaren.

Då utlåtande avgives till domstolen, skall sjukvårdsläkaren samtidigt insända
en avskrift därav till medicinalstyrelsen. Finner medicinalstyrelsen
anledning föreligga, att frågan om den tilltalades sinnesbeskaffenhet underkastas
ytterligare psykiatrisk granskning, har styrelsen att ofördröjligen underrätta
domstolen därom.

I 44 § heter det: ”Prövar domstol, efter det sådant utlåtande, som ovan
i detta kapitel omförmäles, blivit avgivet, medicinalstyrelsens utlåtande böra
infordras, åligge domstolen att till medicinalstyrelsen överlämna samtliga
handlingar i målet.”

Av vad som förekommit vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser
må här anmärkas, att 1926 års sinnessjuksakkunniga i ett år 1927 avgivet
betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning angående
sinnesbeskaffenhet m. m. föreslagit, att utlåtande i första hand skulle
infordras från sjukvårdsläkare vid sinnessjukavdelning tillhörande fångvården,
vilken läkare skulle ha enahanda kompetens som överläkare vid statens
sinnessjukhus. Sedan utlåtandet inkommit, skulle rätten pröva, huruvida

vid utlåtandet skulle bero eller om nytt utlåtande skulle infordras från
medicinalstyrelsen.

I den på grundval av nämnda förslag till 1929 års riksdag avlåtna propositionen,
nr 87, med förslag till sinnessjuklag anförde chefen för socialdepartementet,
efter att ha framhållit att de sakkunnigas förslag erbjöde den
fördelen att undersökningarna alltid komme att från början omhänderhavas
av en psykiatriskt utbildad undersökningsförrättare och att i följd därav
förnyad undersökning såsom regel bleve obehövlig, bland annat följande:
Varken läkarnas eller medicinalstyrelsens utlåtanden innefattade några avgöranden
utan vore att betrakta såsom sakkunnigutlåtanden, vilkas betydelse
väsentligen vore beroende av deras förmåga att verka övertygande
på domstolen. Uteslutet vore ju icke — såsom också i praktiken förekommit
— att domstol mot medicinalstyrelsens mening godtoge den undersökande
läkarens uppfattning. — Det av 1926 års sakkunniga föreslagna
systemet erbjöde den otvivelaktiga fördelen, att detsamma i åtskilliga fall
medförde en förkortning av rättegången därigenom, att man undveke den
tidsutdräkt, som föranleddes av medicinalstyrelsens hörande.

Av vad salunda anförts framgår, att domstolen, sedan sjukvårdsläkarens
utlåtande inkommit, städse har att pröva, huruvida därvid skall bero eller
medicinalstyrelsens utlåtande skall inhämtas. Sådant beslut kan icke fattas
av rättens ordförande på rättens vägnar. Utan särskilt beslut av rätten om
inhämtande av medicinalstyrelsens utlåtande har ej heller medicinalstyrelsen
att vidtaga någon ytterligare åtgärd i saken, sedan meddelande expedierats
till rätten om att styrelsen funnit ytterligare undersökning av den
tilltalades sinnesbeskaffenhet påkallad.

I förevarande fall har, sedan undersökningsläkarens utlåtande den 28
februari 1945 i början av mars 1945 inkommit till rådhusrätten i Köping,
medicinalstyrelsen i skrivelse den 3 mars meddelat rådhusrätten, att styrelsen
funnit anledning föreligga att frågan om Håkanssons sinnesbeskaffenhet
underkastades ytterligare psykiatrisk granskning. Trots detta meddelande
har Schultz, som vid ifrågavarande tid uppehöll borgmästarämbetet i staden,
icke föranstaltat om rådhusrättens prövning av undersökningsläkarens
utlåtande och av frågan om inhämtande av medicinalstyrelsens utlåtande.
Schultz har uppgivit, att rådhusrätten ”troligen måndagen den 19 samma
månad” beslutat om ytterligare psykiatrisk granskning av Håkanssons sinnesbeskaffenhet.
Nagot sadant beslut finnes emellertid icke antecknat i rådhusrättens
dombok för vare sig den 19 mars 1945 eller annan dag under
mars och april månader 1945. Av anteckningen i domboken för den 12 mars
1945, då Johansson inställdes för rätten och målet i vad angick honom slutbehandlades,
synes snarare framgå, att Schultz trott, att rådhusrätten ej
hade att fatta något beslut i berörda fråga. Med hänsyn till vad Lundström
upplyst synes det mig också uppenbart, att frågan om inhämtande av medicinalstyrelsens
utlåtande uppkommit först efter Lundströms hänvändelse

till rådhusrätten någon gång i början av april. Icke förrän den 10 april
1945 har emellertid Schultz ”på rådhusrättens vägnar” expedierat en framställning
till medicinalstyrelsen om ytterligare psykiatrisk granskning av
Håkanssons sinnesbeskaffenhet. Protokollen i målet bifogades emellertid
icke, såsom i 44 § sinnessjuklagen är föreskrivet, utan inkommo dessa till
medicinalstyrelsen först den 14 april.

Såsom av det anförda framgår har Schultz, vilken bör ensam anses ansvarig
för behandlingen av ifrågavarande läkarutlåtande och mål, förfarit
felaktigt, då han icke låtit rådhusrätten företaga prövning av undersökningsläkarens
utlåtande och fatta beslut i frågan om inhämtande av medicinalstyrelsens
utlåtande utan i stället på eget bevåg hos medicinalstyrelsen
anhållit om ytterligare psykiatrisk granskning av Håkanssons sinnesbeskaffenhet.
Även om, på sätt Schultz synes vilja påstå, beslut i nämnda hänseende
skulle ha fattats av rådhusrätten, har i allt fall Schultz gjort sig
skyldig till uppenbar försummelse i ämbetet, då han icke förrän den 10 april
1945 expedierat framställningen därom till medicinalstyrelsen och ej ens då
medsänt protokollen i målet. Då Håkansson var häktad, synes mig Schultz’
försummelse i nämnda avseende vara av allvarlig beskaffenhet.

Schultz synes mig vidare ha gjort sig skyldig till dröjsmål med utsättande
av målet till förnyad handläggning, sedan medicinalstyrelsens utlåtande,
som enligt vad jag inhämtat expedierats till rådhusrätten lördagen den
28 april 1945, inkommit till rådhusrätten. Den till rättspsykiatriska kliniken
samtidigt expedierade avskriften av utlåtandet kom kliniken tillhanda den
30 april, och torde utlåtandet få antagas ha inkommit till rådhusrätten samma
dag. Ehuru Schultz därefter utan dröjsmål bort utsätta dag för ny handläggning
av målet senast å åttonde dagen efter utlåtandets mottagande
samt begära Håkanssons inställande för rannsakning, har målet icke utsatts
till handläggning å tidigare dag än den 14 maj 1945. Då Håkansson, på
rättspsykiatriska klinikens föranstaltande, redan den 3 maj 1945 blivit återförd
till straffängelset i Västerås, varom meddelande inkommit till rådhusrätten
den 5 maj, hade Håkansson kunnat inställas till rannsakning under
måndagen den 7 maj. Även genom dröjsmålet med målets återupptagande
till förnyad handläggning efter det medicinalstyrelsens utlåtande inkommit
har därför Schultz gjort sig skyldig till försummelse i domarämbetets utövning.

Vad Schultz i ovannämnda hänseenden låtit komma sig till last syntes
mig innefatta tjänstefel av beskaffenhet att böra beivras. Jag uppdrog därför
åt advokatfiskalen att ställa Schultz under åtal inför hovrätten för berörda
tjänstefel. Tillfälle borde beredas Håkansson att yttra sig i målet.

Utöver vad jag ovan anfört påpekade jag i skrivelsen till advokatfiskalen,
att såväl handläggningen av målet mot Håkansson som rådhusrättens utslag

3 — Juxtitieombudsmanvcns ämbetsbcrättelse till 1947 års riksdag.

i detsamma brusto i åtskilliga hänseenden. Särskilt anmärkningsvärt syntes
mig beslutet om tillgodoräknande av häktningstid, vilket beslut i sin avfattning
kunnat föranleda tvekan huruvida överhuvudtaget Håkansson skulle
undergå ytterligare straff. Genom rådhusrättens i Malmö utslag hade emellertid
rättelse i denna del åstadkommits.

Svea hovrätt, varest Håkansson yrkade åläggande för Schultz att till
Håkansson utgiva ersättning för honom åsamkad förlust av arbetsinkomst
ävensom för personligt lidande, yttrade i utslag den 13 maj 1946 följande.

Hovrätten finner upplyst, att rådhusrätten i Köping vid handläggning den
30 oktober 1944 av omförmälda rannsakningsmål mot Håkansson, som var
häktad, beslutat inhämta läkares utlåtande rörande Håkanssons sinnesbeskaffenhet
vid tiden för åtalade brottens begående; att sådant utlåtande
avgivits den 28 februari 1945; att medicinalstyrelsen i skrivelse till rådhusrätten
den 3 mars samma år meddelat, att styrelsen efter tagen del av utlåtandet
funnit anledning föreligga, att frågan om Håkanssons sinnesbeskaffenhet
underkastades ytterligare psykiatrisk granskning; att Schultz i skrivelse
den 10 april 1945 å rådhusrättens vägnar hos medicinalstyrelsen anhållit
om sådan ytterligare granskning och några dagar därefter till styrelsen
översänt handlingarna i omförmälda mål; samt att, sedan utlåtande från
medicinalstyrelsen den 28 berörda april avgivits, fortsatt handläggning av
rannsakningsmålet utsatts först till den 14 maj 1945.

Det hade ålegat Schultz i hans egenskap av t. f. borgmästare och ende
lagfarne ledamot av rådhusrätten att efter mottagandet av läkarutlåtandet
den 28 februari 1945 jämlikt 44 § sinnessjuklagen underställa rådhusrätten
detsamma för prövning av frågan, huruvida medicinalstyrelsens utlåtande
borde infordras. Vad Schultz påstått därom att skrivelsen den 10 april 1945
tillkommit i anledning av ett av rådhusrätten troligen den 19 mars 1945
meddelat beslut, finner hovrätten med hänsyn därtill att, enligt vad i målet
blivit upplyst, rådhusrättens dombok för mars och april 1945 icke innehåller
någon anteckning om att sådant beslut fattats samt till övriga i målet
förekomna omständigheter icke förtjäna avseende. Fasthellre måste antagas,
att Schultz haft den uppfattningen, att medicinalstyrelsen ägt att utan
någon rådhusrättens vidare åtgärd verkställa den ytterligare granskning av
Håkanssons sinnesbeskaffenhet, som åsyftats i skrivelsen den 3 mars 1945,
samt att skrivelsen den 10 april 1945 utan något av rådhusrätten dessförinnan
fattat beslut expedierats av Schultz efter det från rättspsykiatriska
kliniken i Stockholm, varest Håkansson var intagen, framställts förfrågan i
saken. Genom sin underlåtenhet att underställa rådhusrätten omförmälda
läkarutlåtande för prövning och sin åtgärd att utan rådhusrättens hörande
hos medicinalstyrelsen hemställa om ytterligare granskning av Håkanssons
sinnesbeskaffenhet ävensom genom det förelupna dröjsmålet i samband med

denna hemställan har Schultz gjort sig skyldig till försummelse och oförstånd
i domarämbetets utövning.

Vidare har Schultz visat försummelse i sin ämbetsutövning därigenom
att han, sedan medicinalstyrelsen den 28 april 1945 avgivit utlåtande i omförmälda
rannsakningsmål, vilket utlåtande måste antagas hava kommit
Schultz tillhanda senast den 30 i samma månad, icke utsatt fortsatt rannsakning
med Håkansson att äga rum inom åtta dagar därefter utan först till
den 14 maj 1945.

På grund av vad sålunda anförts prövar hovrätten lagligt döma Schultz
jämlikt 25 kap. 17 § samt 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen för försummelse och
oförstånd i domarämbetets utövning att till Kronan utgiva 30 dagsböter,
varje dagsbot bestämd till 5 kronor.

Vidkommande målet i övrigt finner hovrätten med hänsyn till omständigheterna
skäligt allenast på det sätt bifalla Håkanssons däri framställda
skadeståndsanspråk, att Schultz förpliktas att för det personliga lidande,
som får anses hava tillskyndats Håkansson därigenom att rannsakningsmålet
mot honom genom Schultz’ förvållande försenats, till Håkansson utgiva
100 kronor.

Hovrättens utslag vann laga kraft.

7. Försummelse av länsbokhållare vid mottagande av
handlingar i depositionsärende.

I en hit ingiven klagoskrift anförde advokaten Gunnar Stenström i Stockholm
följande.

Genom dom den 23 februari 1943, som vunnit laga kraft, hade Stockholms
rådhusrätt förpliktat Axel H. Lindström Aktiebolag att till Ernst
Nilson Aktiebolag utgiva 3 064 kronor 74 öre jämte ränta och kostnadsersättning.
Då betalningsskyldigheten icke omedelbart kunnat fullgöras, hade
den 8 juni 1943 träffats avtal, varigenom Axel H. Lindström Aktiebolag
såsom säkerhet för det utdömda beloppet överlåtit motsvarande del av en
bolagets fordran på grund av Kinds tingslags häradsrätts utslag den 23
november 1942 i mål mot Kinds Yllefabriks Aktiebolag, vilket mål vid
tiden för avtalets ingående var beroende på Göta hovrätts prövning. Genom
tilläggsavtal den 6 september 1943 hade överlåtelsen utsträckts att jämväl
avse säkerhet för viss garageringskostnad. I brev den 7 september 1943
hade klaganden i egenskap av ombud för Ernst Nilson Aktiebolag underrättat
Kinds Yllefabriks Aktiebolag om överlåtelsen. Till svar därå hade
från sistnämnda bolag meddelats, att bolaget, sedan häradsrättens utslag
dåmera av hovrätten i huvudsak blivit fastställt, hos länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län deponerat det utdömda beloppet 28 370 kronor 14 öre.

I anledning av detta meddelande hade klaganden den 10 september 1943
till länsstyrelsen översänt meddelande om överlåtelsen jämte anhållan, att
av deponerade beloppet icke måtte till annan utbetalas större del, än att
Ernst Nilson Aktiebolags rätt på grund av överlåtelsen kunde tillgodoses.
Sedermera hade befunnits, att länsstyrelsen, sedan målet mot Kinds Yllefabriks
Aktiebolag slutgiltigt avgjorts till Aktiebolaget Axel H. Lindströms
förmån, utan hänsyn till den gjorda underrättelsen, till förste stadsfogden
i Stockholm för utbetalning till sistnämnda bolag översänt det deponerade
beloppet, vilket därefter utkvitterats med undantag av viss del, som redan
förut blivit föremål för utmätning för andra borgenärers räkning. Det sålunda
utkvitterade beloppet hade väsentligt överstigit vad som pantförskrivits
till Ernst Nilson Aktiebolag. Vid av klaganden hos länsstyrelsen
gjord förfrågan, huru försummelsen uppkommit, hade till en början lämnats
det beskedet, att anmälningshandlingen icke kommit länsstyrelsen tillhanda.
Först efter ganska ingående utredning genom ombud i Göteborg hade
det lyckats klaganden konstatera, att uppgiften därom varit felaktig samt
att anmälningen den 11 september 1943 vederbörligen inkommit och diariestämplats.
Under förhandlingarna hade samtliga till länsstyrelsen ingivna
handlingar överlämnats till klagandens ombud, en åtgärd som möjligen haft
sin grund i en förhoppning att anmälningen på så sätt skulle kunna betraktas
såsom återkallad. Klaganden vore därför i tillfälle att förete handlingarna.
På grund av vad sålunda förekommit hemställde klaganden, att J. O.
måtte vidtaga åtgärd för de skyldigas ställande under åtal för tjänstefel
samt förpliktande att utgiva skadestånd.

Vid klagoskriften voro i bestyrkta avskrifter fogade dels det av klaganden
åberopade avtalet den 8 juni 1943 med tillhörande specifikation, så lydande:

”Undertecknad Axel H. Lindström ikläder mig härmed borgen såsom för
egen skuld till dess full betalning sker för Ernst Nilson Aktiebolags fordran
mot Axel H. Lindström Aktiebolag å kronor 3 064: 74 jämte ränta och kostnadsersättning
på grund av Stockholms rådhusrätts dom den 23 februari
1943 i tvist mellan bolagen.

Härjämte förbinder jag mig gottgöra Ernst Nilson Aktiebolag dess kostnader
i anledning av mot bolaget vidtagna åtgärder för verkställighet och
konkurs. Skuldbeloppet i sin helhet framgår av bilagda specifikation.

''Till säkerhet för infriandet av vår skuld på grund av förstnämnda dom
och Lindströms särskilda åtagande att utgiva kostnadsersättning överlåter
undertecknade Axel H. Lindström Aktiebolag härmed å Ernst Nilson Aktiebolag
motsvarande del av vår fordran mot Kinds Yllefabriks Aktiebolag på
grund av Kinds tingslags häradsrätts den 23 november 1942 meddelade dom
i tvist mellan sistnämnda båda bolag, vilket mål för närvarande är beroende
på Kungl. Göta hovrätts prövning.

Ovanstående skuldbelopp amorteras med 500 kronor i månaden med början
den 15 juli 1943.

Ernst Nilson Aktiebolag förbinder sig att icke vidtaga några laga åtgärder
för indrivning så länge betalningsskyldigheten i rätt ordning fullgöres.

Ernst Nilson Aktiebolag
gm Gunnar Stenström
enl. fullm.

Stockholm den 8 juni 1943.
Axel H. Lindström A/B
Axel H. Lindström
Axel H. Lindström.”

”Specifikation.

Kapital .............................................. kr. 3 064: 74

Ränta därå efter 5 % från den 16/11 1942 ................

Utdömd kostnadsersättning ............................ » 300: —

Protokollslösen........................................ » 45: —

Lagakraftbevis ........................................ » U

Verkställighet i Stockholm, utlägg ...................... » 12:10

arvode...................... » 20: —

Verkställighet i Solna, utlägg........................... » 13: 70

arvode .......................... » 20: —

Konkursansökan, stämpel .............................. » —:

arvode ............................... » 25: —

Konkursprotokoll...................................... » 10: 50

Arvode för inställelse................................... » 30: —

Ernst Nilson Aktiebolag

G. Stenström Axel H. Lindström.”

och dels en så lydande handling:

”Sedan undertecknad Axel H. Lindström den 8 juni 1943 för egen och
Axel H. Lindström Aktiebolags räkning träffat överenskommelse med Ernst
Nilson Aktiebolag rörande infriandet av förstnämnda bolags skuld å kr.
3 064: 74 jämte ränta och kostnadsersättning, till säkerhet varför pantförskrives
en fordran mot Kinds Yllefabriks Aktiebolag, så förklaras härmed,
att betalningsskyldigheten utsträckes att jämväl omfatta ersättning för garagering
av bilen A 26015 för tiden från den 1 mars 1943 med kr. 30: — i
månaden.

Fordringen hos Kinds Yllefabriks Aktiebolag skall jämväl utgöra pant
för denna förbindelse.

Stockholm den 6 september 1943.

Axel H. Lindström Aktiebolag

Axel H. Lindström Axel H. Lindström.”

Det av klaganden omförmälda meddelandet till länsstyrelsen, vilket enligt
vederbörlig påstämpling å handlingen inkommit till landskontoret i
Göteborg den 11 september 1943, var av följande lydelse:

”Till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Sedan uppgift erhållits om att Kinds Yllefabriks Aktiebolag hos Eder
nedsatt 28 370 kronor 14 öre till säkerhet för Axel H. Lindström Aktiebolags
fordran enligt Kungl. Göta Hovrätts dom den 25 juni 1943 i mål mellan

de båda bolagen, så får undertecknat bolag härmed vördsamt meddela, att
Axel H. Lindström Aktiebolag till oss överlåtit 3 064 kronor 74 öre av förenämnda
belopp jämte vad som motsvarar viss ränta, kostnadsersättning
och ersättning för garagehyra, allt i enlighet med i avskrift bifogade handlingar.

Vi hemställa följaktligen om att icke större del av det deponerade beloppet
måtte utbetalas till annan än att vår förenämnda rätt kan tillgodoses.

Stockholm den 10 september 1943.

Ernst Nilson Aktiebolag
Gunnar Stenström.”

Sedan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmodats att inkomma
med yttrande över klagomålen, överlämnade och åberopade länsstyrelsen för
egen del i ärendet avgivna yttranden av e. o. länsassessorn Sven Lidberg,
e. o. länsbokhållaren Nils Hemmingsson och e. länsbokhållaren Erik Torsten
Sandblad.

Lidberg anförde i sitt yttrande följande.

Utbetalningen av ifrågakomna nedsatta belopp hade skett på grund av
anordningsbeslut, undertecknat av Sandblad såsom länsbokhållare och Lidberg
såsom t. f. landskamrerare. Beloppet hade jämlikt 39 § utsökningslagen
nedsatts till förhindrande av utmätning. Om på så sätt nedsatta medel
icke redan tidigare lyftats, skulle de, när lagakraftägande dom fallit, återgå
till deponenten eller utbetalas till hans motpart. Då hela detta institut nära
sammanhängde med dét exekutiva förfarandet, hade emellertid länsstyrelsen
i regel brukat översända medlen till vederbörande utmätningsman. Så
hade också varit fallet i förevarande ärende, sedan framställning därom
gjorts från advokaten Eugen LIalldor, styrelseledamot i Axel H. Lindström
Aktiebolag, vilket bolag ju var vinnande part i målet. I detta fall hade det
synts så mycket mera motiverat, att vederbörande utmätningsman finge
taga hand om ärendet, som enligt handlingarna utmätning sökts i rätten
till det nedsatta beloppet. I de handlingar, som legat till grund för utbetalningsbeslutet,
hade icke funnits något, som tytt på att någon pantsättning
ägt rum. Då pantsättningen även i övrigt varit Lidberg fullkomligt obekant,
hade Lidberg ej kunnat finna annat, än att utbetalningsbeslutet var fullt i
sin ordning.

Hemmingsson anförde i det avgivna yttrandet följande.

Under tiden fram till sommaren 1944 hade Hemmingsson haft hand om
depositioner jämlikt 39 § utsökningslagen. Vid denna tidpunkt hade ny
arbetsfördelning införts på länsbokhållarexpeditionen, varvid den nytillträdande
länsbokhållaren Sandblad erhållit viss del av det arbete, som tidigare
åvilat Hemmingsson. Bland annat hade på Sandblad överförts handläggningen
av förenämnda ärenden. Då Hemmingsson haft ett flertal depositioner
(”akter”) liggande hos sig, hade Hemmingsson tillsagt Sandblad, att

denne vid varje tillfälle ett belopp på grund av lagakraftägande dom eller
ställande av fullmakt eller borgen skulle utbetalas hade att ur den korg,
där samtliga handlingar rörande depositioner förvarades, framtaga vederbörande
akt. Hemmingsson hade också för Sandblad framhållit, att det
beträffande ett ärende fanns något mycket viktigt att iakttaga. Med detta
yttrande hade Hemmingsson avsett de denuntiationshandlingar, som voro
närlagda depositionsakten Kinds Yllefabriks Aktiebolag. De skrivelser, som
under senare delen av år 1943 översänts till länsstyrelsen från klaganden,
hade ej blivit diarieförda utan överlämnats direkt till Hemmingsson. Att
diarieföring ej verkställts hade berott på att något diarienummer ej var åsatt
den grundläggande handlingen i depositionsakten. Denna handling utgjordes
ju regelmässigt av det levereringsreversal, varigenom ett visst belopp
insattes i riksbanken för länsstyrelsens räkning.

Sandblad anförde följande.

Sandblad hade den 1 juni 1944 börjat tjänstgöra som länsbokhållare vid
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Under de första månaderna hade
till Sandblad överlämnats åtskilliga slags ärenden, som Sandblad skulle
handhava, och bland annat hade Sandblad övertagit handläggningen av
nedsättningar jämlikt 39 § utsökningslagen. Hemmingsson, som tidigare
handlagt dessa ärenden, gjorde gällande, att han för Sandblad omtalat, att
han förvarade vissa handlingar, som rörde ett av Kinds Yllefabriks Aktiebolag
nedsatt belopp, d. v. s. de av klaganden insända handlingarna. Sandblad
ville icke bestrida, att Hemmingsson kunde ha nämnt detta, men Sandblad
kunde icke erinra sig det och hade ej heller erinrat sig det, då han i november
1944 tillstyrkt utbetalningen. Vid detta tillfälle hade Sandblad tagit
hänsyn endast till de handlingar angående utmätningar, som stadsfogden
Daug i Stockholm översänt och som överlämnats till Sandblad. Om det förhölle
sig som Hemmingsson påstode, måste Sandblad antingen ha glömt
bort vad Hemmingsson sagt — vilket i så fall måste bero på det stora antalet
för Sandblad nya ärenden och det myckna arbete Sandblad haft under
slutet av sommaren och början av hösten 1944, da han ständigt arbetat pa
Övertid — eller också hade Sandblad missförstått Hemmingsson, så att
Sandblad kommit att tro, att han endast hade att taga hänsyn till de handlingar,
som överlämnats till honom. Däremot visste Sandblad med bestämdhet,
att han ej läst de av klaganden insända handlingarna. Under ett telefonsamtal
någon gång på våren 1945 hade klaganden lovat att sända Sandblad
en avskrift av handlingarna, som klaganden fått tillbaka medan Sandblad
varit inkallad till militärtjänst. Klaganden hade emellertid underlåtit
att göra detta, trots att Sandblad vid ett tillfälle genom hans ombud advokaten
Gustaf Fitger påmint om hans löfte. Icke förrän i juni 1945 hade
Sandblad därför fått tillfälle att taga del av handlingarna och bedöma deras
juridiska innebörd.

I avgivna påminnelser framhöll klaganden allenast, att vad i de avgivna
yttrandena anförts icke syntes vara av beskaffenhet att behöva bemötas.

På begäran inkom därefter förste stadsfogden i Stockholm med en promemoria
angående vissa utmätningsmål, vilka kunde äga samband med här
förevarande ärende. Promemorian, som var dagtecknad den It oktober
1945, var av följande lydelse:

”Den 2 juni 1944 begärdes hos förste stadsfogden i Stockholm verkställighet
av Södra Roslags domsagas häradsrätts den 27 april 1944 givna dom,
varigenom Aktiebolaget Textilvantar i likvidation, tidigare benämnt Axel
IT Lindström Aktiebolag, förpliktats att till fabrikör Gösta Westin utgiva
kr. 4 000: — ävensom att ersätta sin bemälde borgenär för kostnaderna å
saken med kr. 1 000: — jämte lösen för domen och protokoll i målet med
kr. 128: —. (Ärendet antecknat i 1944 års dagbok under nr 4706.)

Vid utmätningsförsök den 13 juni befanns Aktiebolaget Textilvantar i
likvidation sakna utmätningsbara tillgångar.

Den 16 juni 1944 ingavs av advokat Sven Björkman såsom ombud för
Aktiebolaget Textilvantar i likvidation en skrivelse, däri han ’för verkställighet
anvisade Kungl. Maj:ts och Rikets Göta hovrätts dom den 25 juni
1943 mellan Axel H. Lindström Aktiebolag och Kinds Yllefabriks Aktiebolag,
varigenom sistnämnda bolag blivit förpliktat att till förstnämnda
bolag utgiva kr. 25 000: — jämte ränta och rättegångskostnader’; anmälande
Björkman tillika att Aktiebolaget Textilvantar icke ägde någon annan
tillgång.

Den 19 juni 1944 blev till täckande av skulden i mät tagen den Aktiebolaget
Textilvantar i likvidation tillkommande fordran hos Kinds Yllefabriks
Aktiebolag enligt Kungl. Maj:ts och Rikets Göta hovrätts dom av
den 25 juni 1943, varigenom Kinds Yllefabriks Aktiebolag blivit förpliktat
att till gäldenärsbolaget Aktiebolaget Textilvantar i likvidation utgiva kr.
25 000:— jämte 5 procent ränta från den 30 mars 1942 tills likvid skedde
och rättegångskostnadsersättning med kr. 1 575: —. I protokollet tecknades
forbud för Kinds Yllefabriks Aktiebolag att av den utmätta rätten giva
något ut till annan än stadsfogden eller den, till vilken i följd av utmätningen
gäldenärens rätt kunde komma att övergå.

Den 20 juni 1944 antecknades i protokollet att utmätningssökanden den
19 juni skriftligen anmält att han icke hade något att invända emot utmätningen
av den utav Björkman anvisade rättigheten.

Den 1 augusti 1944 delgavs genom landsfiskalen i Tranemo distrikt det
i stadsfogdens protokoll i ärendet tecknade utgivningsförbudet för Kinds
Yllefabriks Aktiebolag.

Den 29 juli 1944 begärdes hos förste stadsfogden i Stockholm verkställighet
av Stockholms rådhusrätts den 8 juni 1944 givna dom, varigenom Aktiebolaget
Textilvantar i likvidation förpliktats att till Kinds Yllefabriks

Aktiebolag utgiva dels kr. 2 325: 03 jämte 6 procent årlig ränta å kr. 285: 03
från den 31 december 1941, å kr. 2 040: — från den 12 juni 1941, allt tills
likvid skedde, dels ock mot utbekommande av i domen närmare omförmält
parti strumpor kr. 877: 50 jämte ränta därå likaledes efter 6 procent från
den 12 juni 1941, tills likvid skedde, ävensom att ersätta sin bemälde borgenär
för kostnaderna å saken med kr. 500: — jämte lösen för domen och protokoll
i målet, belöpande sig för de för stadsfogden uppvisade till kr. 280: .

Till utmätning anvisades vid ärendets ingivande gäldenärsbolagets fordran
hos sökandebolaget och anförde därvid sökandebolagets ombud: ’Enär
sistnämnda mål fullföljts hos Ivungl. Maj:t, har Kinds Yllefabriks Aktiebolag
hos länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 8 september 1943 deponerat
tjugoåttatusentrehundrasjuttio (28 370: —) kronor och 14 öre. Yi hemställa,
att verkställigheten måtte äga rum i ovannämnda deponerade belopp.’

Den 23 augusti 1944, och sedan handlingarna i visst hänseende kompletterats,
utmättes till täckande av Kinds Yllefabriks Aktiebolags fordran enligt
Stockholms rådhusrätts förberörda dom gäldenärsbolagets fordran enligt
Kungl. Maj:ts och Rikets Göta hovrätts dom den 23 juni 1943, vilken
fordran på sätt tidigare nämnts förut utmätts för annan skuld. Även i detta
mål tecknades förbud för Kinds Yllefabriks Aktiebolag att av den utmätta
rätten giva något ut till annan än förste stadsfogden eller den, till vilken i
följd av utmätningen gäldenärens rätt kunde komma att övergå.

Den 6 september 1944 översändes avskrift av protokollet i ärendet Westin
mot Aktiebolaget Textilvantar i likvidation, nr 4706/1944, till länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län för kännedom.

Den 21 september 1944 översändes avskrift av protokollet över den senare
utmätningen till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län för kännedom.
Någon delgivning av förbudet för Kinds Yllefabriks Aktiebolag i detta
ärende ansågs däremot icke behöva ske, enär Kinds Yllefabriks Aktiebolag
själv var utmätningssökande.

Den 8 november 1944 ankom från landskontoret i Göteborgs och Bohus
län en så lydande skrivelse, som intogs i ärendet nr 4706/1944:

’Uti bilagd check nr. 299409 överlämnas 29 022 kr. 74 öre, utgörande
Kinds Yllefabriks AB den 8/9-43 jäml. 39 § utsökningslagen nedsatta medel
i mål mellan bolaget och Axel H. Lindström AB. (Förste stadsfogdens dnr
4706 och 6319/-44.) Kungl. Maj:ts dom i målet den 3/11 1944.’

I protokollet för denna dag i ärendet nr 4706 finnes antecknat:

''Vid skrivelsen fanns fogad däri omförmälda check.

Av det sålunda influtna beloppet överfördes, sedan till i detta ärende ut
dömda belopp avsatts kr. 5 128:— samt till verkställighetskostnader kr.
22: 45, till det under nr 6319 i stadsfogdens dagbok för år 1944 antecknade
ärendet kr. 4 635:61. Resterande kr. 19 236:68 kvarstode för gäldenärens
räkning.’

Den 9 november 1944 bekom gäldenären överskottet med kr. 19 236:68.

Den 11 december 1944 avlämnades med begäran om verkställighet Stockholms
rådhusrätts den 23 februari 1943 givna dom, varigenom Axel H. Lindström
Aktiebolag förpliktats att mot utbekommande av viss i domen närmare
omförmäld automobil till Ernst Nilson Aktiebolag utgiva kr. 3 064: 74
jämte 5 procent årlig ränta därå från den 16 november 1942, tills likvid
skedde, ävensom att ersätta sin bemälde borgenär för kostnaderna å saken
med kr. 300: — jämte lösen för domen och protokoll i målet, belöpande sig
för de för stadsfogden uppvisade till kr. 45: —.

Såsom utmätningsbar tillgång anvisades häri gäldenärens rätt till ev. återbekommande
av hos stadsfogden verkställda depositioner (6319 och
4706/1944).

Den 12 december 1944 anmäldes att å skulden skulle avgå ett belopp av
kr. 989: 45.

Den 22 december 1944 utmättes till täckande av denna fordran den Axel

H. Lindström Aktiebolag tillkommande rätt till de medel, som funnos innestående
till säkerhet för utdömda belopp i de under nr 4706 och 6319 i stadsfogdens
dagbok för år 1944 antecknade ärendena i den mån sagda medel
icke komme att tagas i anspråk för utmätningsborgenärernas räkning.

Den 30 juni 1945 avlämnades i ärendet Gösta Westin ./. Aktiebolaget
Textilvantar i likvidation, dnr 4706/44, Kungl. Maj:ts och Rikets Svea hovrätts
den 29 juni 1945 givna dom, varigenom Södra Roslags domsagas häradsrätts
dom av den 27 april 1944 upphävts.

Den 4 juli 1945 utbetalades av i ärendet innestående kr. 5 128:— till
gäldenärsbolaget kr. 2 300: 98. Resterande kr. 2 827: 02 överfördes till ärendet
dnr 10918/1944 till följd av utmätningen för Ernst Nilson Aktiebolags
fordran hos Aktiebolaget Textilvantar.

Den 5 juli 1945 beslöt stadsfogden i anledning av en av Aktiebolaget
Textilvantar i likvidation gjord protest mot utmätningen av den 22 december
1944 att densamma icke skulle föranleda någon åtgärd, över vilket beslut
besvär anfördes av Aktiebolaget Textilvantar i likvidation hos Ö. Ä.

Den 6 juli 1945 meddelade Ö. Ä. inhibitionsbeslut i ärendet.

Den 10 september 1945 ankom Ö. Ä:s beslut i besvärsmålet, däri förklarades
att besvären ej föranledde ändring i stadsfogdens beslut och upphävdes
inhibitionsbeslutet av den 6 juli.

Den 2 oktober 1945 utbetalades likvid till Ernst Nilson Aktiebolag.”

Sedan klaganden med anledning av innehållet i promemorian beretts tillfälle
att ånyo yttra sig i ärendet, anförde klaganden följande.

Promemorian innehölle bland annat uppgift om att verkställighet mot
gäldbundna bolaget kunnat företagas i annan egendom än den pantförskrivna.
I ärendet hade klaganden tidigare icke ansett erforderligt närmare
beröra de ekonomiska konsekvenserna av vederbörandes försummelse.
Då det emellertid kunde tänkas, att nyssberörda uppgift kunde leda till

missuppfattning, ville klaganden nämna, att den patalade försummelsen nödvändiggjort
olika åtgärder till skadans eliminerande. Salunda hade rättegång
anhängiggjorts och fullföljts mot Lindström personligen på grund av hans
borgensansvarighet. Polisanmälan mot honom hade företagits. Undersökning
hade skett för utrönande av huruvida bolaget eller Lindström ägt andra tillgångar
än dem, som vid utmätningsförsök uppgivits föreligga. Det vore sistnämnda
åtgärd, som slutligen lett till resultat. Åtgärderna hade varit förenade
med besvär och kostnader. Den omständigheten, att verkställigheten
kunnat fullföljas, innebure således icke, att klagandens huvudman hållits
skadeslös. Den 7 juli 1945 hade klaganden tillskrivit Lidberg och meddelat,
att positivt resultat av verkställighetsåtgärderna med säkerhet kunde förväntas,
varför frågan om skadestånd i nämnda avseende förföUe. Klaganden
hade dock fordrat ersättning för de särskilda åtgärder, som blivit följden av
försummelsen, och bestämt yrkandet till 500 kronor enligt specificerad räkning.
Ivravet hade avvisats. Om vederbörande visat sig villig att i någon
mån gottgöra klagandens huvudman, hade någon anmälan till J. O. icke
kommit till stånd. Klaganden hemställde, att åtal måtte ske och hans huvudman
beredas tillfälle att därvid göra sitt anspråk gällande.

I en till landsfogden i Göteborgs och Bohus län avlåten skrivelse anförde
tjänstförrättande justitieombudsmannen Beckman därefter följande. .

I ärendet är upplyst, att sedan Kinds Yllefabriks Aktiebolag genom Gota
hovrätts dom den 25 juni 1943 förpliktats att till Axel H. Lindström Aktiebolag
utgiva 25 000 kronor jämte ränta och rättegångskostnader, förstnämnda
bolag jämlikt 39 § utsökningslagen hos länsstyrelsen nedsatt det
utdömda beloppet, 28 370 kronor 14 öre. Med anledning därav har Ernst
Nilson Aktiebolag, som till säkerhet för vissa fordringar hos Axel H.
Lindström Aktiebolag fått å sig överlåten mot fordringarna svarande
del i sistnämnda bolags fordran hos Kinds Yllefabriks Aktiebolag, genom
klaganden den 10 september 1943 till länsstyrelsen översänt ett skriftligt
meddelande om berörda överlåtelse under anhallan tillika, att icke större
del av det deponerade beloppet måtte utbetalas till annan än att Ernst
Nilson Aktiebolags rätt kunde tillgodoses. Skrivelsen därom har enligt vederbörlig
ankomststämpel inkommit till landskontoret i Göteborg den 11 september
1943 samt överlämnats till Hemmingsson i egenskap av föredragande
av ärenden rörande depositioner enligt utsökningslagen. Utan att skrivelsen
diarieförts har Hemmingsson därefter lagt densamma med tillhörande bilagor
till andra av honom omhänderhavda handlingar i depositionsärenden.

Ö Då sedermera, efter det högsta domstolen genom dom den 3 november
1944 fastställt hovrättens dom, fråga uppkommit om utanordning av det
av Kinds Yllefabriks Aktiebolag nedsatta beloppet jämte upplupen ränta,

har ärendet därom handlagts av Lidberg sasom t. f. landskamrerare och
Sandblad såsom ldnsbokhållare. Med anledning av de av förste stadsfogden
i Stockholm verkställda utmätningarna av Axel H. Lindström Aktiebolags
rätt till de deponerade medlen, ha därvid dessa medel utanordnats til!
nämnde stadsfogde utan hänsyn till den rätt, som Ernst Nilson Aktiebolag
kunde ha till samma medel. Att de från klaganden den 11 september 1943
inkomna handlingarna därvid icke varit fogade till handlingarna i utanordningsärendet
torde vara ostridigt. Det kan ej heller anses styrkt, att Hemmingsson,
på sätt han påstått, vid frånträdandet under sommaren 1944 av
befattningen såsom föredragande i hithörande ärenden, givit Sandblad anvisning
om förekomsten av de från klaganden inkomna handlingarna rörande
ifrågavarande deposition. Vid sådant förhållande synes det mig icke
kunna läggas Lidberg eller Sandblad till last, att utanordningen beslutats
på sätt som skett.

Länsstyrelse är tydligen pliktig att efter denuntiation taga hänsyn till
verkställd överlåtelse av vinnande parts rätt till deponerade medel. Därest
innehållet i de från klaganden inkomna handlingarna varit känt för Lidberg
och Sandblad vid utanordningsbeslutets fattande, måste därför antagas, att
sådan hänsyn kommit att tagas till detsamma, att till förste stadsfogden i
Stockholm ej utanordnats vad av de deponerade medlen svarade mot den
del av Axel H. Lindström Aktiebolags fordran hos Kinds Yllefabriks Aktiebolag,
som överlåtits till Ernst Nilson Aktiebolag. Ansvarigheten för att sistnämnda
bolag icke från länsstyrelsen kunnat utfå vad bolaget tillkom på
grund av sagda överlåtelse måste läggas å Hemmingsson, som efter mottagandet
av de från klaganden inkomna handlingarna icke tillsett, att dessa
blivit i behörig ordning diarieförda. Den omständigheten, att själva depositionen
ifråga icke var diarieförd under särskilt nummer, kan icke ha utgjort
skäl för att icke ifrågavarande till länsstyrelsen ställda skrivelse den 10 september
1943 skulle diarieföras. Att på sätt som skett, utan att ens någon
anteckning om skrivelsen gjorts å exempelvis andra depositionen rörande
handlingar eller annorledes, lägga skrivelsen å sido bland andra depositionsakter
synes mig icke försvarligt. Såsom jag förut berört kan det icke anses
styrkt, att Hemmingsson lämnat Sandblad något meddelande om skrivelsen
ifråga. Huru därmed än må förhålla sig har Hemmingsson i allt fall i avseende
å handlingarnas diarieföring och omhändertagande gjort sig skyldig
till försummelse och oförstånd i tjänsten.

Av den härstädes verkställda utredningen har väl framgått, att Ernst
Nilson Aktiebolag numera utbekommit likvid för sina ifrågakommi fordringar
hos Axel H. Lindström Aktiebolag. Av förste stadsfogdens promemoria
att döma synes detta närmast ha berott på en ren tillfällighet. Tydligt
är emellertid, att förstnämnda bolag härför haft såväl besvär som kostnader,
vilka kunnat undvikas om bolagets rätt blivit iakttagen vid handläggningen
av ärendet rörande de deponerade medlens utanordnande. Med hänsyn här -

till finner jag Hemmingsson icke kunna undgå atal för vad han i förevarande
fall låtit komma sig till last.

På grund av vad sålunda anförts uppdrog J. O. åt landsfogden att vid
vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot Hemmingsson
för tjänstefel i anmärkta hänseende. Tillfälle borde beredas klaganden
ävensom Ernst Nilson Aktiebolag att i målet föra talan, och borde
av dem framställda ersättningsanspråk, i den mån de funnes befogade, av
landsfogden understödjas.

Rådhusrätten i Göteborg, varest åtalet anhängiggjordes och utredning
förebragtes att såväl klaganden som Ernst Nilson Aktiebolag dåmera erhållit
full gottgörelse för besvär och kostnader i anledning av den felaktiga
utanordningen, yttrade i utslag den 24 maj 1946 följande.

Enär med hänsyn till vad i målet förekommit det icke kan anses adagalagt,
att Hemmingsson vid sin befattning med ifrågavarande ärende gjort
sig skyldig till försummelse och oförstånd i tjänsten av beskaffenhet att för
honom medföra ansvar, prövar rådhusrätten lagligt ogilla åtalet.

Om detta beslut voro två av rådhusrättens ledamöter ense. En ledamot
yttrade:

”Enär i målet ej visats att svaranden vid sin befattning med ärendet gjort
sig skyldig till försummelse eller oförstånd, biträder jag det slut pluralitetens
mening innefattar.”

Rådhusrättens utslag har vunnit laga kraft.

8. Felaktigt beslut av häradsrätt om häktning.

Den 10 januari 1945 handlades vid Flundre, Väne och Bjärke domsagas
häradsrätt under ordförandeskap av häradshövdingen Orvar Bäcksin ett
till häradsrättens sammanträde den 31 augusti 1944 instämt och nämnda
dag vilandeförklarat mål mellan landsfiskalen lorsten Stranne, å tjänstens
vägnar åklagare, å ena, samt försäljaren Albert Pheodor Hansson i Trollhättan,
å andra sidan, angående ansvar för sedlighetsbrott. I målet, däri
häradsrätten förordnat om undersökning av den tilltalades sinnesbeskaffenhet,
hade förste läkaren vid Källshagens sjukhus Sven Wiking avgivit
utlåtande angående Hansson. 1 utlåtandet hade Wiking uttalat, att Hansson
vid tiden för de åtalade brotten på grund av bristande psykisk utveckling
varit av sinnesbeskaffenhet, som avses i 5 kap. 5 § strafflagen,
samt att Hansson vore i behov av vård å sinnessjukhus.

I samband med målets överlämnande förklarade aklagaren, att han delade
den av Wiking uttalade åsikten, samt yrkade att, enär Hansson uppen -

barligen utgjorde en allvarlig fara för småpojkar och därför borde omhändertagas,
Hansson måtte förklaras skyldig att träda i häkte.

Hanssons rättegångsbiträde framhöll att, därest Hansson jämlikt 5 kap.
5 § strafflagen av häradsrätten förklarades straffri, häktning ej syntes
kunna ske.

Häradsrätten meddelade utslag i målet påföljande dag, den 11 januari
1945, då Bäcksin likaledes förde ordet i rätten. I utslaget fann häradsrätten
utrett, att Hansson i ett flertal olika fall dels övat otukt, som mot naturen
är, och dels övat otukt med annan av samma kön, som ej fyllt 15 år,
samt gjort sig skyldig till tukt och sedlighet sårande gärningar, varav fara
för andras förförelse kommit, samt förklarade Hansson saker till nämnda
brott. Häradsrätten fann det emellertid med hänsyn till vad Wiking i sitt
utlåtande anfört ävensom till vad i övrigt i målet förekommit få antagas,
att Hansson vid gärningarnas förövande på grund av bristande psykisk utveckling
varit av sådan sinnesbeskaffenhet, som avses i 5 kap. 5 § strafflagen,
och fann förty gärningarna vara strafflösa.

I utslaget förklarade häradsrätten vidare, att med Hansson, som vore i
behov av vård å sinnessjukhus, skulle förfaras enligt bestämmelserna i 47 §
sinnessjuklagen. Slutligen förordnade häradsrätten, att Hansson omedelbart
skulle träda i häkte.

Över häradsrättens utslag anförde Hansson besvär i Göta hovrätt under
yrkande, att häktningsbeslutet genast måtte upphävas samt att hovrätten,
efter inhämtande av medicinalstyrelsens utlåtande, måtte med eller utan
tillämpning av 5 kap. 6 § strafflagen döma Hansson till straff för de avhonom
förövade brotten.

I en till J.O. insänd skrift anförde Hansson därjämte klagomål över att
häradsrätten, samtidigt som häradsrätten förklarat Hansson straffri, förklarat
honom skyldig att träda i häkte. Till följd av häradsrättens nämnda
beslut hade Hansson den 12 januari 1945, då han inställt sig på polisstationen
i Trollhättan, blivit häktad och förd till straffängelset i Vänersborg,
varifrån han sedermera överförts till kronohäktet i Jönköping.

I ett över klagomålen infordrat yttrande anförde Bäcksin, efter att hava
redogjort för vad som förekommit under målets handläggning vid häradsrätten,
i huvudsak följande.

Beträffande sina levnadsomständigheter hade Hansson vid första rättegångstillfället
upplyst, att han, som vore född år 1904 och ogift, från år
1930 försörjt sig såsom försäljare av tavlor, sidendukar o. d. och för sina
försäljningar rest från ort till ort. Emedan han årligen brukat vistas en
ganska lang tid i Trollhättan, hade han i början av år 1944 låtit skriva
sig i staden, där han hyrde ett rum. Enligt sin deklaration hade han under
år 1943 förtjänat omkring 3 400 kronor, och han antoge, att förtjänsten

under år 1944 skulle bliva ungefär densamma. Vid målets handläggning
den 10 januari hade åklagaren — utöver de ansvarsyrkanden han framställt
vid rättegångstillfället den 31 augusti — fört ansvarstalan dels i fråga
om sedlighetsbrott, som Hansson, efter det målet förklarats vilande, begått
i Vänersborg och Kungälv, dels i fråga om sedlighetsbrott, som han hösten
1943 förövat i Kungälv, och dels i fråga om sedlighetssårande gärningar
i Sollebrunn våren 1944. Enligt Bäcksins asikt kunde Hansson vid rättegångstillfället
den 10 januari icke anses ha haft fast bostad. Ej heller hade
han haft någon bestämd sysselsättning. Sitt gamla yrke som försäljare
hade han, efter vad han själv uppgav, övergivit och han hade lämnat svävande
och ganska besynnerliga uppgifter om hur han ämnade förtjäna sitt
uppehälle. Därest häradsrätten icke funnit gärningarna strafflösa utan
dömt honom till ansvar med eller utan tillämpning av 5 kap. 6 § strafflagen,
hade Hansson bort förskylla ett tämligen långt frihetsstraff. Hansson
hade i sådant fall, enligt Bäcksins mening, bort av häradsrätten i samband
med utslaget häktas. Den allvarliga straffpåföljden och hans lösa existensförhållanden
hade bort påkalla en sådan åtgärd. Därjämte hade tillkommit
den viktiga omständigheten, att Hansson, efter det åtalet väckts och under
det sinnesundersökning pågick, gjort sig skyldig till likartade sedlighetsbrott.
Enligt Bäcksins mening hade åklagarmyndigheten haft anledning att
efter upptäckten av de nya brotten häkta Hansson. Beträffande person,
som varit häktad och överförd till sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning
vid fångvården vid tiden för utslags meddelande och som enligt utslaget
funnits strafflös enligt 5 kap. 5 § strafflagen och enligt läkarutlåtandet
varit i behov av vård å sinnessjukhus, hade häradsrätten i Flundre, Väne
och Bjärke domsaga brukat förordna, att han skulle kvarstanna i häkte.
Såsom rättens ordförande hade Bäcksin därvid, ehuru med tvekan, följt
en praxis, som ej torde varit så ovanlig. I 47 § 2 mom. sinnessjuklagen
avhandlades det fall, att en häktad, som icke jämlikt 1 mom. samma
paragraf kvarhölles å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården,
genom domstolens utslag förklarades vara straffri på grund av sin
sinnesbeskaffenhet. Vore en sådan häktad i behov av vård å sinnessjukhus,
skulle han därefter förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården,
och skulle om honom gälla vad som stadgades i 1 mom. nämnda paragraf.
Det hade beträffande sådant fall synts Bäcksin tveksamt, om domstolen i
utslaget borde förordna om att den häktade skulle omedelbart frigivas;
det kunde synas som om häktningen borde kvarstå, tills den häktade blivit
intagen å sinnessjukavdelningen. Uppenbarligen skulle ju den häktade icke
komma på fri fot. T J. 0:s ämbetsberättelse 1945, sid. 179—183, hade anförts,
att det riktiga syntes vara, att domstol, då häktad person förklarats
straffri jämlikt 5 kap. 5 S strafflagen, förklarade, att han icke vidare
skulle hållas häktad i målet, samt att av bestämmelserna i 47 § sinnessjuldagen
följde, att om den straffriförklarade vore i behov av vård å

sinnessjukhus, lian fortfarande skulle kvarstanna å sinnessjukavdelning
vid fångvården. I enlighet med detta uttalande — som emellertid den 11
januari 1945 icke var känt för Bäcksin — ämnade Bäcksin för framtiden
beträffande sådana fall, då genom utslag häktad person, som vid utslagets
meddelande vore intagen å sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning vid
fångvården och som vore i behov av vård å sinnessjukhus, förklarades
straffri jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen, förordna, att han icke skulle kvarhållas
i häkte. Beträffande häktningen i nu förevarande fall hade Bäcksin,
med hänsyn till häradsrättens förutvarande praxis i fråga om häktad,
som avsåges i 47 § 1 mom. sinnessjuklagen, och med hänsyn till vad
Bäcksin anfört om häktad, som avsages i 2 mom. i nämnda paragraf, ansett,
att domstolen, om särskilda skäl förelåge, skulle kunna i enlighet
med de allmänna grunder för häktning, som angåves i promulgationslagen
till strafflagen, i utslaget förordna om häktning av person, som genom
utslaget straffriförklarats och som vore i behov av vård å sinnessjukhus.
Sasom Bäcksin förut framhållit ansage han, att Hansson, därest han dömts
till frihetsstraff, bort av häradsrätten i utslaget häktas. Den förvaring å
sinnessjukhus, som enligt häradsrättens utslag skulle komma att drabba
Hansson, hade för honom måst te sig såsom minst lika svår påföljd som ett
frihetsstraff. Man hade därför kunnat vänta, att Hansson, som saknade
fast bostad och ordentligt arbete, skulle söka undandraga sig intagningen å
sinnessjukhus. Och man hade, enligt Bäcksins åsikt, haft stor anledning
antaga, att Hansson, som med säkerhet komme att överklaga häradsrättens
utslag till den högsta instansen och vars intagning på sinnessjukhus
sålunda kunde fördröjas en ganska lång tid — under den tid han finge vara
på fri fot ånyo skulle begå sedlighetsbrott av samma slag som de, för vilka
han åtalats. Bäcksin hade fått den bestämda övertygelsen, att hos Hansson
några återhållande moment av nämnvärd styrka icke funnes. Genom
Wikings utlåtande hade Bäcksin bestyrkts i denna sin uppfattning. Bäcksin
ville slutligen tillägga, att det varit med viss tvekan han förordnat om
häktning. Det vore ju icke helt tilltalande att en person, som på grund
av sin sinnesbeskaffenhet förklarades straffri och därmed skulle behandlas
enligt 47 § sinnessjuklagen, samtidigt förklarades häktad. Men enligt
Bäcksins åsikt hade Hansson, så snart han blivit häktad, skolat behandlas
på det sätt, som stadgades i 2 mom. i denna paragraf, och sålunda överföras
till sinnessjukavdelning vid fångvården. Därmed hade Hansson omedelbart
blivit föremål för den vård och det omhändertagande, som i förevarande
fall syntes Bäcksin ur Hanssons egen och samhällets synpunkt
i hög grad påkallat.

Den 2 februari 1945 meddelade hovrätten utslag på Hanssons besvär
och fastställde däri häradsrättens utslag i ansvarsfrågan. Därjämte fÖrordnade
hovrätten, såvitt angick Hanssons yrkande om häktningsbeslutets

upphävande, att Hansson icke vidare skulle hållas häktad i målet. Slutligen
förordnade hovrätten, att med Hansson, som vore att betrakta såsom
straffriförklarad, varom i 47 § 2. sinnessjuklagen sägs, skulle förfaras ”enligt
föreskrifterna i 47 § sistnämnda lag”.

Hansson, som i två hit inkomna skrifter påtalade att han trots häktningsbeslutets
upphävande måste kvarbliva å sinnessjukavdelning vid
fångvården, anförde besvär över hovrättens utslag.

I utslag den 29 mars 1945 yttrade Kungl. Maj:t följande: Kungl. Maj:t
funne Hansson förvunnen till de brottsliga gärningar, som häradsrätten fört
honom till last; och enär av utredningen i målet icke kunde anses framgå,
att Hansson vid gärningarnas begående befann sig i sådant sjukligt sinnestillstånd,
som avsåges i 5 kap. 5 § strafflagen, men däremot 6 § i samma
kapitel borde vinna tillämpning, prövade Kungl. Maj:t lagligt att, med
ändring av hovrättens utslag, döma Hansson jämlikt 18 kap. 10 § strafflagen
såväl i dess före den 1 juli 1944 som i dess nu gällande lydelse ävensom
18 kap. 13 §, 4 kap. 1 och 2 §§ samt 5 kap. 6 § strafflagen för otukt,
som mot naturen är, otukt med annan av samma kön, som ej fyllt 15 år,
samt tukt och sedlighet sårande gärningar, varav fara för andras förförelse
kommit, att hållas till straffarbete ett år sex månader.

I en till advokatfiskalen vid Göta hovrätt avlåten skrivelse anförde jag
därefter följande.

Enligt 47 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 gäller såsom
huvudregel, att tilltalad, som efter beslut av domstol om inhämtande av
utlåtande rörande hans sinnesbeskaffenhet för undersökning intagits å sinnessjukhus
eller sinnessjukavdelning vid fångvården, skall tillsvidare kvarbliva
där, om han enligt avgivet utlåtande är i behov av vård å sinnessjukhus.

I 47 § 2 mom. stadgas att, om domstol meddelat utslag, vari häktad,
som icke jämlikt 1 mom. kvarhålles å sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning
vid fångvården, förklarats på grund av sin sinnesbeskaffenhet från
ansvar fri, samt den häktade enligt avgivet utlåtande är i behov av vård
å sinnessjukhus, skall han därefter förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården.

I 3 mom. tredje stycket samma paragraf heter det: ”Föreligger beträffande
någon, som icke är häktad, sådant fall som avses i 2 mom., åligge
det vederbörande länsstyrelse att, om domstolens utslag vinner laga kraft,
genast förordna om den straffriförklarades intagande å sinnessjukhus
för vård. När sådant förordnande meddelats, skall intagning utan dröjsmål
ske å det statens sinnessjukhus, som medicinalstyrelsen, efter anmälan av
länsstyrelsen, bestämmer.”

4 — Justitieombudsmannens ämbetsbcrättclsc till 19^7 urs riksdag.

Såsom av de anförda bestämmelserna framgår kan alltså en på fri fot
varande tilltalad, som av domstol jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats
straffri, icke med stöd av 47 § sinnessjuklagen intagas å sinnessjukhus,
förrän domstolens utslag i målet vunnit laga kraft, och under inga omständigheter
å sinnessjukavdelning vid fångvården. Beslutanderätten i fråga
om intagandet å sinnessjukhus ankommer icke på domstolen utan på länsstyrelsen,
som har att tillse, att den straffriförklarade beredes erforderlig
vård.

I förevarande fall har häradsrätten, sedan rätten jämlikt 5 kap. 5 §
strafflagen förklarat Hansson straffri för de av honom begångna brotten,
förordnat att Hansson omedelbart skulle tagas i häkte. Genom detta beslut
har Hansson, som enligt undersökningsläkarens utlåtande var i behov av
vård å sinnessjukhus, med avseende å intagandet å sådant sjukhus kommit
att behandlas enligt bestämmelserna i 47 § 2 mom. sinnessjuklagen och
följaktligen intagits å sinnessjukavdelning vid fångvården i avbidan på
målets slutliga avgörande. Därest häktningsbeslut icke meddelats, hade i
stället bestämmelserna i 47 § 3 mom. tredje stycket varit tillämpliga i fråga
om Hanssons omhändertagande, och något förordnande av länsstyrelsen
om Hanssons intagande å sinnessjukhus hade icke kunnat meddelas förrän
domstolens utslag vunnit laga kraft. För den händelse Hanssons intagande
å sinnessjukhus icke kunnat grundas å andra skäl än de i utlåtandet till
häradsrätten angivna, hade han fått vistas på fri fot i första hand intill
besvärstidens utgång och, sedan besvär av honom anförts, till dess laga
kraftvunnet utslag på besvären meddelats. Den omständigheten, att Hansson
var häktad vid tiden för meddelandet av hovrättens utslag, har, trots
hovrättens förklaring att Hansson ej vidare skulle hållas häktad i målet,
av hovrätten ansetts böra medföra tillämpning å Hansson av föreskrifterna
i 47 § 2 mom. sinnessjuklagen. Med hänsyn härtill har alltså Hansson
även efter hovrättens beslut i häktningsfrågan fått kvarbliva å sinnessjukavdelning
vid fångvården. Då efter besvär av Hansson Kungl. Maj:t sedermera
funnit 5 kap. 5 § strafflagen icke vara tillämplig beträffande Hanssons
sinnesbeskaffenhet utan med tillämpning av 6 § i samma kapitel dömt
honom till ett tidsbestämt straff, straffarbete ett år sex månader, samt
Hansson å detta straff icke ägt tillgodoräkna sig någon del av den tid
han hållits häktad eller eljest förvarats å sinnessjukavdelningen vid fångvården,
synes det uppenbart, att Hansson genom häradsrättens häktningsbeslut
kommit att berövas friheten under tid, då han eljest kunnat på fri
fot avvakta målets slutliga avgörande.

Vad angår själva häktningsbeslutet måste detsamma, vid den utgång
åtalet mot Hansson fått i häradsrätten, anses ha saknat laglig grund. Beslutet
kan icke stödjas vare sig på reglerna om häktning vid fällande dom
eller på den domstol i 19 § 20 punkten promulgationsförordningen till
strafflagen tillagda befogenheten att vid frikännande dom under vissa

förutsättningar låta en häktad kvarbliva i häktet. I fråga om häktade plägar
domstol stundom vid straffriförklaring icke i utslaget förordna om att
den tilltalade icke vidare skall hållas häktad i målet. Av detta förhållande
kan emellertid icke dragas den slutsatsen, att domstol skulle i liknande
fall äga häkta en på fri fot varande person. I förra fallet blir ju den häktade
i allt fall icke lösgiven. Erinras må också, att den omständigheten, att en
misstänkt fortsätter sin brottsliga verksamhet, icke enligt gällande rätt utgör
något häktningsskäl. Enligt min mening måste alltså det av häradsrätten
i förevarande fall meddelade häktningsbeslutet anses uppenbart felaktigt.
Såsom jag redan berört kan Hansson ha lidit skada genom häktningsbeslutet.
Man kan därvid icke bortse från vare sig det förhållandet,
att Hansson i avbidan på överrätternas utslag fått tillbringa tiden på ett
fängelse i stället för på ett statens sinnessjukhus, därest omhändertagande
av andra skäl kunnat ske, eller den omständigheten, att Hansson, om han
icke blivit häktad, möjligen underlåtit att fullfölja talan i målet. Jag finner
därför häktningsbeslutet, för vilket Bäcksin är ansvarig, icke kunna
undgå beivran.

På grund av vad jag ovan anfört uppdrog jag åt advokatfiskalen att
ställa Bäcksin under åtal inför hovrätten för tjänstefel samt å honom
yrka ansvar enligt lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle borde beredas
Hansson att i målet föra talan, och borde av honom framställda ersättningsanspråk,
i den mån de funnes befogade, av advokatfiskalen understödjas.

Göta hovrätt, varest Hansson fordrade skadestånd av Bäcksin med 900
kronor för förlorad arbetsförtjänst under den tid Hansson på grund av
häktningsbeslutet varit berövad friheten samt med 600 kronor för det
psykiska lidande, som intagningen å vänteavdelningen vid kronohäktet i
Jönköping vållat Hansson, yttrade i utslag den 8 juli 1946 följande.

Hovrätten finner väl, att häradsrätten vid den utgång, som åtalet mot
Hansson fått i häradsrätten, förfarit felaktigt genom det av häradsrätten
meddelade häktningsbeslutet; men enär med hänsyn till omständigheterna
— särskilt därtill att Hansson kunnat före den dag, då häradsrätten meddelat
slutligt utslag i målet, på föreliggande, giltiga skäl av åklagarmyndighet
eller häradsrätten häktas för de brottsliga gärningar, som häradsrätten
fört honom till last och vilka delvis förövats under tiden mellan
rättegångstillfällena den 31 augusti 1944 och den 10 januari 1945 — häradsrättens
felaktiga förfarande icke bör för Bäcksin såsom häradsrättens ordförande
föranleda ansvar eller ersättningsskyldighet, lämnar hovrätten den
mot Bäcksin i målet förda talan utan bifall.

Över hovrättens utslag har Hansson anfört besvär. Målet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

9. Försummelse av distriktsåklagare att till överåklagares
prövning hänskjuta fråga om åtalseftergift
beträffande underårig.

I skrivelse den 5 februari 1946 anmodade jag landsfogden i Västernorrlands
län att genom inhämtande av upplysningar från de honom underställda
distriktsåklagama verkställa utredning, huruvida efter den 1 juli 1945 distriktsåklagare
i något fall anhängiggjort åtal mot person, som vid brottets begående
ej fyllt 18 år, utan att i förekommande fall beslut dessförinnan av landsfogden
meddelats beträffande åtalseftergift, i vilken händelse förklaring borde avgivas
av vederbörande distriktsåklagare. (Jfr sid. 150.)

Med anledning därav meddelade landsfogden i skrivelse den 22 mars 1946,
att t.f. landsfiskalen i Säbrå distrikt O. Hedenius under senare halvåret 1945
för grovt egenmäktigt förfarande ställt däcksmannen Gunnar Emanuel Sjödin,
född den 30 juli 1928, under åtal vid Ångermanlands södra domsagas häradsrätt
utan att, såsom vederbort, dessförinnan underställa landsfogden frågan
om åtalseftergift.

Av handlingarna i målet mot Sjödin framgår följande.

Sedan byggnadssnickaren Johan Nilsson i Veda anmält, att en honom
tillhörig eka, värd 90 kronor, natten till den 11 juni 1945 blivit stulen vid Veda
ångbåtsbrygga, Högsjö socken i Säbrå landsfiskalsdistrikt, verkställdes av
polismyndigheten i orten förberedande undersökning i saken, varefter genom
polismyndigheten i Bjärtrå ytterligare utredning verkställdes.

Sjödin uppgav vid förhör i saken, att han på kvällen den 10 juni 1945 i
sällskap med eldaren Helge Lindh i Ry besökt en danstillställning på Folkets
hus i Ramvik. För att på hemvägen slippa cykla omvägen över Sandöbron
hade Sjödin och Lindh strax före klockan 22.so lämnat danslokalen och åkt till
färjläget i Veda för att medfölja sista färjturen därifrån klockan 22.45. Då de
kommit fram, hade färjan emellertid gått. Sjödin och Lindh hade då gått
utefter stranden söder om färjläget och där anträffat en eka, vilken de trott
tillhöra poststationsföreståndaren Erik Näslund i Veda. Som det varit sent,
hade de icke velat väcka denne för att bedja om lov att använda ekan. De hade
tagit för givet, att Näslund icke skulle ha någonting emot att de använde ekan.
Sedan de lagt märke till, att den kunde lossgöras bara genom att sprinten i
schacklet skruvades loss, hade Lindh lossgjort ekan på detta sätt. Därefter
hade de rott över till Ry, där de dragit upp ekan på stranden intill ångbåtsbryggan.
De hade haft för avsikt att återställa ekan någon dag senare, men
för egen del hade Sjödin arbetat så länge om dagarna, att han icke fått
tillfälle därtill. Söndagen den 17 juni hade han visserligen varit ledig, men då
hade han glömt bort ekan. Han förnekade, att de haft för avsikt att tillgripa
ekan. Någon dag efter den 10 juni hade han av Lindh hört sägas, att ekan
icke skulle tillhöra Näslund.

Lindh, som var född år 1923, berättade vid anställt förhör i full överensstämmelse
med Sjödin.

Beträffande sina levnadsomständigheter uppgav Sjödin, att han vore son
till en träarbetare i Ry och dennes hustru. Han hade uppfostrats i hemmet
och genomgått vanlig folkskola men ej konfirmerats. Efter avslutad skolgång
hade han vistats i hemmet, till dess han i april 1945 fått anställning såsom
däcksman på bogserbåten ”Fix”, hemmahörande i Klockestrand. Denna
anställning innehade han fortfarande. Sjödin hade icke varit för brott eller
förseelse åtalad eller straffad och hade icke varit föremål för någon barnavårdsnämndens
åtgärd.

På grund av vad sålunda förekommit utfärdade därefter Hedenius i egenskap
av t. f. landsfiskal i Säbrå distrikt stämning å Sjödin till Ångermanlands södra
domsagas häradsrätts sammanträde den 29 augusti 1945 med yrkande om
ansvar för det han genom att tillsammans med Lindh olovligen taga och
bruka ovannämnda eka, vilken därefter icke återställts, gjort sig skyldig till
grovt egenmäktigt förfarande. Ansvar yrkades enligt 20 kap. 6 § strafflagen.

Jämväl Lindh instämdes med enahanda yrkande.

Då målet å utsatt dag företogs till handläggning inför häradsrätten, inställde
sig, i närvaro av landsfiskalen John Nordberg såsom allmän åklagare,
Sjödin och Lindh genom ombud, som å deras vägnar erkände vad i målet
lades dem till last.

Sedan målet överlämnats till häradsrättens prövning, beslöt rätten, att
särskild förundersökning skulle äga rum beträffande Lindh, samt uppsköt
målet till den 26 september 1945, då de tilltalade skulle komma tillstädes,
Sjödin därest han aktade nödigt.

Vid målets återföretagande till handläggning den 26 september inställde
sig, i närvaro av Nordberg såsom åklagare, Lindh personligen, men lät
Sjödin sig icke avhöra.

I utslag samma dag fann häradsrätten utrett, att Lindh och Sjödin den 10
juni 1945 olovligen lösgjort en Nilsson tillhörig eka, vilken med kätting och
ett lås var förtöjd vid Veda ångbåtsbrygga, genom att skruva loss en skruvbult
samt brukat båten för färd över Ångermanälven men icke därefter
vidtagit någon åtgärd för att återställa båten till ägaren. Häradsrätten
fann tillika, att nämnda brott med hänsyn till omständigheterna var att
anse som grovt. På grund därav dömde häradsrätten Sjödin, jämlikt
20 kap. 6 § andra stycket och 5 kap. 2 § strafflagen, för grovt egenmäktigt
förfarande att utgiva 60 dagsböter å 1 krona 50 öre samt Lindh, jämlikt
förstnämnda lagrum, likaledes för grovt egenmäktigt förfarande att
hållas i fängelse två månader, villkorlig dom.

Häradsrättens utslag vann laga kraft.

I till landsfogden avgivet yttrande anförde Hedenius följande.

Vid tillgreppet av ekan hade Lindh och Sjödin skruvat loss det schackel,

varmed båtkättingen var låst vid fastgöringsanordningen i land. Med ekan
hade de, utan att vara nödgade att genast taga sig över älven, färdats till
älvens andra strand, där ekan sedan lämnats utan tillsyn. Varken Sjödin eller
hans kamrat hade underrättat ägaren om ”lånet”, än mindre vidtagit någon
åtgärd för att återställa farkosten. Då sålunda ”lånet” kunnat utföras endast
genom öppnande av en låsanordning och företagits utan att något verkligt
bärande skäl förelegat, då ingen underrättelse lämnats ägaren om lånet och
ingen åtgärd vidtagits för farkostens återställande samt då denna lämnats utan
tillsyn, hade Hedenius ansett ett flertal försvårande omständigheter föreligga.
Någon tvekan om att åtal borde anställas hade alltså aldrig förefunnits. På
grund därav och av vid tiden för stämningens utfärdande hopade, brådskande
göromål hade Hedenius förbisett sin skyldighet att, då Sjödin tillhörde den
åldersgrupp för vilken åtalseftergift kunde ifrågakomma, före åtals anhängiggörande
underställa åtalsfrågan landsfogdens prövning. Häradsrätten hade
sedermera utan erinran upptagit åtalet, ehuru landsfogdens åtalsmedgivande
saknats. Hedenius’ syn på åtalsfrågan, enligt vilken Sjödin utan tvekan skulle
ställas under åtal, vunne även stöd av rättens utslag i målet. Genom förbiseende
från Hedenius’ sida hade visserligen åtal kommit att anställas utan att
frågan först underställts landsfogdens prövning. Med hänsyn till omständigheterna
hemställde Hedenius emellertid, att saken måtte betraktas som ett
ursäktligt förbiseende.

I skrivelsen den 22 mars 1946 anförde landsfogden, att beträffande anställandet
av åtal mot Sjödin förelåge ett klart felaktigt förfarande. Den av Hedenius
framförda åsikten, att åtalseftergift i föreliggande fall ej bort komma i fråga,
kunde icke delas av landsfogden. Hedenius’ uraktlåtenhet att underställa ärendet
landsfogdens prövning finge dock i viss mån sin förklaring därav, att
Hedenius’ arbetsbörda vid tillfället varit mycket stor samt hans tjänsterutin
avsevärt nedsatt till följd av att han under större delen av kriget varit inkallad
till beredskapstjänst. Med anledning därav funne landsfogden saken icke
böra föranleda annan åtgärd, än att Hedenius erinrades om vikten av att för
framtiden iakttaga gällande lag och författning.

I ett av mig därefter infordrat yttrande anförde Hedenius följande.

Såvitt Hedenius hade sig bekant hade han före den 1 juli 1945 ej i något
fall anställt åtal i mål, vari åtalseftergift kunnat ifrågakomma, utan att ha
inhämtat överåklagarens beslut, där så skolat ske. I varje fall hade så icke
skett medvetet, lika litet som i här ifrågavarande fall, där rent oavsiktligt
förbiseende förelåge. Mot den av landsfogden i skrivelsen den 22 mars 1946
uttalade uppfattningen i frågan, huruvida åtal bort ske, ansåge Hedenius sig
ej berättigad framhålla andra synpunkter. Hedenius ville emellertid åberopa
den av häradsrätten omfattade meningen, som tagit sig uttryck i domarna
mot ej endast Sjödin utan även Lindh. Att Hedenius genom förbiseende på

grund av forcerat arbete samt möjligen till någon del på grund av nedsatt
rutin, förorsakad av fyra och ett halvt ars militär beredskapstjänst som reservofficer,
begått ett klart formellt fel ville Hedenius ingalunda söka bortförklara.
I övrigt åberopade Hedenius vad han anfört i förklaringen till landsfogden och
hemställde, att J. O. måtte finna skäligt låta bero vid vad i ärendet förekommit.

I en till landsfogden i Västemorrlands län avlåten skrivelse anförde jag
därefter följande.

1 1 § lagen den 19 maj 1944 om eftergift av atal mot vissa underariga
stadgas, att allmänt åtal må enligt vad i lagen vidare stadgas eftergivas, därest
brottet begåtts av någon, som därvid ej fyllt 18 år.

2 § i lagen innehåller bestämmelser rörande de allmänna förutsättningarna

för åtalseftergift.

I 3 § första stycket stadgas, att frågan om eftergift av åtal skall, såframt
svårare straff än böter kan följa å brottet, prövas av landsfogden eller, i
Stockholm, av förste stadsfiskalen.

Enligt andra stycket i samma paragraf äger Konungen förordna, att frågan
om eftergift av åtal må, i den omfattning vartill Konungen finner särskilda
skäl föranleda, prövas av underordnad åklagare ända att brottet är sadant som
avses i första stycket.

Med stöd av sistnämnda stadgande har i § 13 instruktionen för landsfiskalerna
genom kungl. kungörelse den 15 juni 1944 föreskrivits, att landsfiskal
äger besluta om eftergift av åtal mot den, som vid brottets begående ej fyllt
18 år, i fall då fråga är om sådan förseelse mot vägtrafikstadgan den 23
oktober 1936, varå fängelse kan följa, eller förseelse mot 3 § lagen den 7 jum
1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon.

Motsvarande föreskrifter ha givits beträffande stadsfiskal i 2 § 1 mom.
instruktionen för stadsfiskalerna.

I såväl landsfiskals- som stadsfiskalsinstruktionen föreskrives därjämte, att
där det tillkommer landsfogden att pröva fråga om eftergift av åtal
mot den, som vid brottets begående ej fyllt 18 år, skall landsfiskalen respektive
stadsfiskalen iakttaga, att åtal ej anhängiggöres med mindre landsfogden
funnit åtalet ej böra eftergivas. Frågan om åtalseftergift skall, sedan
underåklagaren verkställt erforderlig utredning och i förekommande fall
inhämtat barnavårdsnämnds yttrande, av denne med eget yttrande skyndsamt
underställas landsfogden.

Till grund för lagstiftningen om åtalseftergift ligger en av strafflagberedningen
den 30 maj 1942 avgiven promemoria med förslag till lag om eftergift
av åtal mot minderåriga m. in. (SOU 1942: 28).

I strafflagberedningens förslag till lag hade 1 § första stycket följande lydelse:
Har någon innan han fyllt 18 år begått brott för vilket åtal skall väckas vid

allmän underrätt och kan enligt lag å brottet eller, där flera brott förövats,
å något av dem följa fängelse eller straffarbete, ankommer det på landsfogden
eller, i Stockholm, på förste stadsfiskalen att avgöra huruvida allmänt
åtal skall ske.

Enligt beredningens förslag skulle vidare enligt 2 § Konungen äga förordna
annan åklagare att i landsfogdens eller förste stadsfiskalens ställe besluta i
frågor enligt lagen.

I promemorian framhöll strafflagberedningen, att det genom lagstiftningen
om villkorlig dom, tvångsuppfostran och ungdomsfängelse vore väl sörjt för
att de kortvariga, för unga brottslingar ofta verkningslösa frihetsstraffen kunde
utbytas mot mera verksamma åtgärder av fostrande natur. Emellertid vore
det åtminstone beträffande de yngsta lagöverträdarna uppenbart, att redan
själva lagförandet i många fall vore både onödigt och skadligt.

I sistnämnda hänseende anförde beredningen, att det offentliga konstaterandet
av brottet ofta hade ett ogynnsamt inflytande på den unge brottslingen
och skapade svårigheter av social art för hans fortsatta utkomst. Domstolsförfarandet
vore också ofta förenat med de unga tilltalades förvaring å fängelser
och häkten innan de bleve dömda, och sådana förberedande åtgärder vore av
minst lika ogynnsam natur som själva lagförandet.

I samband därmed uttalade beredningen, att det måste vara olämpligt att
genom tillgripande av samhällsmaskineriets mest solenna former giva en ung
pojke eller flicka det intrycket, att de vore jämförbara med äldre brottslingar
och att samhället måste mobilisera alla sina resurser av ordningsmakt, domstolar
etc. för att reagera mot deras handlingar. Det krävdes varsamhet i
bruket av samhällets dömande funktioner; om domstolsproceduren i alltför
stor utsträckning tillämpades mot unga brottslingar, komme detta sannolikt
att medföra en avtrubbning av respekten för lagföring och straff. Det syntes
meningslöst att tillgripa samhällets snarast med tanke på vuxna förbrytare
konstruerade straffprocess om det från början vore klart, att den unge brottslingen
bäst kunde räddas åt samhället genom andra åtgärder än sådana, som
förutsatte straffprocessuellt förfarande. Sammanfattningsvis uttalade beredningen,
att den funne starka skäl föreligga för att möjlighet till åtalseftergift
öppnades i fråga om unga brottslingar, dock med det viktiga förbehållet att
det icke gällde att lämna brottet utan påföljd men att ersätta lagförandet med
andra åtgärder, som utan att tillskynda den skyldige och hans anhöriga onödigt
lidande vore bättre ägnade för hans tillrättaförande. Åtalseftergift borde icke
betraktas som en processuell fråga utan som ett straffrättsligt institut.

I fråga om beslut om eftergift av åtal anförde beredningen, att beslut därutinnan
enligt beredningens förslag skulle ankomma på överåklagare d. v. s.
landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen. Bestämmelsen därom i
1 § hade, för att överåklagaren skulle få tillfälle att i alla fall pröva huruvida
eftergift borde ske, givits den lydelsen att det, i fall då förutsättningar för
eftergift förelåge i fråga om brottslingens ålder och brottets beskaffenhet,

ankomme å överåklagaren att avgöra huruvida allmänt åtal skulle ske. Enligt
2 § i förslaget ägde Konungen förordna annan åklagare att i överåklagarens
ställe besluta i frågor om åtalseftergift.

I ett inom justitiedepartementet på grundval av promemorian upprättat
förslag till lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga hade 1 § i lagen i
huvudsak samma lydelse som i den sedermera antagna lagen samt 3 § första
stycket sin nu gällande lydelse. 3 § andra stycket innehöll bestämmelse därom,
att Konungen ägde förordna, att frågan om eftergift av åtal finge, i den
omfattning Konungen bestämde, prövas av underordnad åklagare ändå att
brottet vore sådant som avsåges i första stycket samma paragraf.

Vid remiss till lagrådet av berörda lagförslag anförde chefen för justitiedepartementet,
att beslut om eftergift av åtal borde i regel ankomma på överåklagaren
d. v. s. landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen. Enligt
beredningens förslag ankomme det alltid på överåklagaren att avgöra, huruvida
åtal skulle ske när någon som ej fyllt 18 år begått brott, varå kunde följa
fängelse eller straffarbete. Därvid framhölle beredningen, att det icke vore
tillräckligt, att blott sådana fall underställdes överåklagaren, då den underordnade
åklagaren ansåge åtalseftergift böra ifrågakomma, enär detta i realiteten
skulle innebära att prövningen av förutsättningarna för åtalseftergift i
viktiga hänseenden komme att bero på den underordnade åklagaren. Denna
ståndpunkt syntes i princip böra godkännas. I fråga om mindre förseelser
skulle det emellertid uppenbarligen vara förenat med avsevärda praktiska
olägenheter, om till överåklagarens prövning skulle hänskjutas varje ärende
angående åtal mot underåriga. Det vore också anledning att befara, att den
skriftväxling som detta skulle föranleda i varje än så ringa mål kunde giva
upphov till en icke önskvärd praxis att underlåta åtal utan att frågan om
åtalseftergift prövats i stadgad ordning. Det syntes därför påkallat, att
distriktsåklagaren beträffande sådana förseelser anförtroddes att pröva frågan,
om åtal skulle väckas eller eftergivas. I överensstämmelse med nya rättegångsbalkens
regler syntes en bestämmelse därom böra avse åtminstone alla
fall, då brottet ej vore belagt med strängare straff än böter. I fråga om brott,
som angåves i allmänna strafflagen, syntes man ej böra gå längre än nu sagts.
Beträffande förseelser, som avsåges i specialstraffrätten, torde det däremot
vara nödvändigt att ytterligare utvidga distriktsåklagarens behörighet något.
Frågan om åtal för sådana förseelser vore i allmänhet ej av samma ömtåliga
beskaffenhet som när det gällde brott mot allmänna strafflagen. Distriktsåklagaren
syntes därför kunna erhålla befogenhet att pröva åtalsfrågan
beträffande förseelser, som ej vore belagda med strängare straff än fängelse.
Såsom exempel på sådana förseelser kunde nämnas de, som avsåges i 38 §
vägtrafikstadgan. I tveksamma fall borde distriktsåklagare underställa frågan
om eftergift överåklagarens prövning. Bestämmelser om vederbörande åklagares
behörighet att pröva frågan om åtal och eftergift därav såvitt gällde
minderåriga syntes lämpligen böra införas i landsfogde-, landsfiskals- och stads -

fiskalsinstruktionerna. Nu ifrågavarande lag torde icke böra innehålla andra
föreskrifter i detta hänseende än dels ett stadgande att frågan om eftergift av
åtal skulle prövas av överåklagaren, därest svårare straff än böter kunde följa
a brottet, dels ock en bestämmelse om rätt för Kungl. Maj:t att göra avvikelse
från vad sålunda i regel skulle gälla.

Inom lagrådet framställdes anmärkningar huvudsakligen beträffande innehållet
i 3 § andra stycket i lagen, varvid framhölls, att begränsning borde ske
av Kungl. Maj:ts däri givna bemyndigande. En av lagrådets ledamöter anförde
vid 3 §, bland annat, följande: En jämförelse mellan bestämmelsen i förevarande
paragraf därom, att frågan om eftergift av åtal skulle prövas av viss
åklagare, å ena sidan, samt strafflagberedningens förslag att det ankomme på
viss åklagare att avgöra huruvida allmänt åtal skulle ske d. v. s. att pröva
åtalsfrågan i hela dess vidd, å andra sidan, kunde lätt föranleda den tolkningen,
att det remitterade förslaget medgåve underordnad åklagare rätt att,
utan att underställa överaklagaren fragan om åtalseftergift, väcka ansvarstalan.
Till förhindrande av en sådan tolkning, som enligt motiven icke vore
avsedd, och då därtill komme, att remissförslaget i motsats till strafflagberedningens
förslag saknade föreskrift om vilken åklagare, som skulle äga återkalla
meddelad eftergift (i princip den åklagare som beslutat eftergiften), hemställdes,
att paragrafen i nu förevarande del måtte erhålla en avfattning, som
klart angåve, att åtalsfrågan skulle i hela dess vidd (förslagsvis ”frågan om
åtal ) prövas av angiven åklagare. Den regel, som framginge av första stycket
i förevarande paragraf, nämligen att det skulle ankomma på överåklagaren att
avgöra huruvida åtal mot underårig skulle väckas, såframt å brottet kunde
följa svarare straff än böter, och att i följd därav underordnad åklagare vore
behörig att pröva åtalsfrågan allenast beträffande bötesbrott, vore otvivelaktigt
principiellt riktig; åtal mot underårig för brott, varå kunde följa frihetsstraff,
borde nämligen icke utom i enstaka undantagsfall (jfr härom 2 § i strafflagberedningens
förslag, varmed enligt motiven avsågs att bereda möjlighet att
anförtro åtalseftergiften i Stockholm åt åklagaren vid rådhusrättens ungdomsrotel
samt beträffande annan större stad undantagsvis åt annan åklagare) få
väckas utan överåklagarens förordnande. Det vore förty ägnat att ingiva
allvarliga betänkligheter, då det remitterade förslaget i paragrafens andra
stycke modifierade huvudregeln genom att, utan någon begränsning, bemyndiga
Kungl. Maj:t att förordna underordnad åklagare att pröva åtalsfrågan
jämväl beträffande annat än bötesbrott och då departementschefen förklarade
avsikten vara att genom stadgande i åklagarinstruktionema förläna distriktsåklagare
generell åtalsbehörighet beträffande ”mindre förseelser”, varunder
skulle hänföras — utom bötesbrotten — sådana förseelser, som avsåges i
specialstraffrätten (däremot ej brott som angåves i allmänna strafflagen) och
ej vore belagda med strängare straff än fängelse.

Kungl. Maj:t, som ansåg de inom lagrådet framhållna synpunkterna böra
beaktas vid utfärdande i administrativ ordning av bestämmelser i ämnet,

föreläde i proposition nr 8 1944 års riksdag förslag till lag om eftergift av
åtal mot vissa underåriga, m. m.

Första lagutskottet anförde i ett över propositionen avgivet utlåtande, nr 11,
beträffande rätten att besluta om åtalseftergift följande.

Jämlikt 3 § första stycket av lagförslaget skulle frågan om eftergift av åtal,
såframt svårare straff än böter kunde följa å brottet, prövas av landsfogden
eller, i Stockholm, av förste stadsfiskalen. I andra stycket stadgades att
Konungen ägde förordna, att frågan om eftergift av atal finge, i den omfattning
Konungen bestämde, prövas av underordnad åklagare ändå att brottet
vore sådant som avsåges i första stycket. En ledamot av lagrådet hade hemställt,
att lagrummet måtte erhålla en avfattning, som klart angåve att åtalsfrågan
i hela sin vidd skulle prövas av angiven åklagare. Av departementschefens
uttalanden framginge, att avsikten icke vore att medgiva underordnad
åklagare rätt att, utan att underställa överåklagaren frågan om åtalseftergift,
väcka ansvarstalan i de i första stycket angivna fallen samt att bestämmelser
angående behörighet att anställa åtal komme att meddelas i vederbörande
åklagarinstruktioner. Utskottet funne med hänsyn till dessa uttalanden icke
skäl föreslå någon ändring i lagrummets avfattning i denna del. Avgörandet
huruvida åtal skulle anställas eller eftergivas ställde uppenbarligen stora,
anspråk på åklagarens omdömesförmåga, människokännedom och insikter i
övrigt. Prövningen måste mången gång bli av synnerligen ömtålig och grannlaga
natur. Detta torde i särskilt hög grad vara fallet i fråga om brott, varå
enligt lag kunde följa fängelse eller straffarbete. Med hänsyn därtill och då
det vore av vikt, att tillämpningen av institutet bleve så enhetlig som möjligt,
syntes det nödvändigt, att åtalsfrågan i sådana fall regelmässigt prövades av
överåklagaren. Det i 3 § andra stycket upptagna bemyndigandet för Kungl.
Maj :t syntes fördenskull, på sätt lagrådets ledamöter förordat, böra i så måtto
begränsas, att förordnande som där avsåges finge meddelas allenast i den
omfattning, vartill Konungen funne särskilda skäl föranleda.

I överensstämmelse med utskottets hemställan erhöll 3 § i lagen sin

nuvarande lydelse. o .

Såsom av de anförda bestämmelserna framgår innebära dessa, att underårig
överhuvud taget icke får ställas inför rätta, innan en lagföring av honom
prövats vara behövlig. Att bespara den underårige själva lagförandet för det
begångna brottet har varit ett av syftena med den nya lagstiftningen om åtalseftergift.
Den stora betydelsen härav har också framhållits under förarbetena
till ifrågavarande lag. Härvid har även kraftigt betonats vikten därav, att
beslutanderätten i fråga om åtals anställande anförtroddes överåklagare, så
snart det vore fråga om brott, som kunde förskylla frihetsstraff. Med hänsyn
härtill är det därför synnerligen angeläget, att åtal mot underårig icke av
underåklagare anställes utan överåklagarens beslut i fall, då enligt lagen
beslutanderätten i fråga om åtalseftergift ankommer på högre åklagarmyndighet.
Anställande av åtal i dylikt fall utan inhämtande av överåklagarens

beslut måste, såsom jag redan i min skrivelse den 5 februari 1946 framhållit,
anses såsom tjänstefel.

Vad forevarande ärende angår är i detsamma upplyst, att Hedenius i
egenskap av t. f. landsfiskal i Säbrå distrikt den 18 juli 1945 utfärdat stämning
å Sjödin, vilken var född den 30 juli 1928, med yrkande om ansvar enligt
20 kap. 6 § strafflagen för grovt egenmäktigt förfarande. Då enligt sagda
lagrum å det åtalade brottet kunnat följa frihetsstraff, har på grund av stldgandena
i lagen den 19 maj 1944 och landsfiskalsinstruktionen Hedenius icke
ägt befogenhet att utan överåklagarens beslut i saken väcka talan mot Sjödin
Hedenius har emellertid icke före stämningens utfärdande underställt landsfogden
frågan, huruvida åtal skulle anställas mot Sjödin. I överensstämmelse
med vad landsfogden anfört synes det mig kunna antagas, att åtalet mot
Sjödm kunnat eftergivas enligt 1944 års lag och stämning sålunda aldrig blivit
utfardad mot Sjödin, därest frågan därom blivit landsfogden i behörig ordning
underställd. Enligt min mening måste nämligen Sjödins brott anses såsom
ringa och tillkommet av obetänksamhet. Åtal med därav följande straff
framstår darfor icke såsom det ur alla synpunkter lämpligaste medlet för
Sjodms tillrättaförande. Ej heller synes med fog kunna göras gällande, att
lagöverträdelsens svårighetsgrad av allmänpreventiva skäl påkallat åtal.

På grund av vad jag ovan anfört finner jag därför, att Hedenius förfarit
felaktigt genom att i förevarande fall anställa åtal mot Sjödin. Vad Hedenius
anfört till försvar for den felaktiga åtgärden anser jag mig icke kunna godtaga.
Att atalet, sedan det en gång anhängiggjorts, utan inhämtande av överåklagarens
beslut fullföljts av ordinarie åklagaren i distriktet och upptagits till
prövning av häradsrätten synes mig icke kunna lända Hedenius till ursäkt.
Då skada kan ha tillskyndats Sjödin genom Hedenius’ förfarande, finner jag
därför Hedenius icke kunna undgå åtal för vad han i förevarande fall låtit
komma sig till last.

I enlighet med vad jag sålunda anfört uppdrog jag åt landsfogden att vid
vederborhg domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot Hedenius
for tjänstefel i anmärkta hänseende samt å honom yrka ansvar enligt lag och
sakens beskaffenhet. Tillfälle borde beredas Sjödin att yttra sig i målet.

Rådhusrätten i Härnösand, varest åtalet anhängiggjordes, yttrade i utslag
den 29 juli 1946 följande.

I målet är utrett, att Hedenius i egenskap av t. f. landsfiskal i Säbrå distrikt
den 18 juli 1945 instämt Sjödin, född den ”31” juli 1928, till Ångermanlands
södra domsagas häradsrätts sammanträde den 29 augusti 1945 med yrkande
om ansvar å Sjödin jämlikt 20 kap. 6 § strafflagen för grovt egenmäktigt
förfarande utan att, såsom vederbort, dessförinnan hava underställt landsfogden
i länet frågan om eftergift av åtalet. Genom häradsrättens sedermera

lagakraftvunna utslag den 26 september 1945 har Sjödin dömts jämlikt
anmärkta lagrum samt 5 kap. 2 § strafflagen för grovt egenmäktigt förfarande
att böta 60 dagsböter om 1 krona 50 öre till Kronan.

Rådhusrätten finner väl, att Hedenius genom vad sålunda förekommit gjort
sig skyldig till felaktigt förfarande i tjänsten. Med hänsyn emellertid till i
saken upplysta omständigheter, särskilt att — såsom även av häradsrättens
utslag framgår — Sjödins förbrytelse icke kan anses hava varit av ringa
beskaffenhet, finner rådhusrätten Hedenius’ underlåtenhet icke skäligen böra
för honom medföra ansvar. Rådhusrätten lämnar förty åtalet utan bifall.

Med anledning av nämnda utgång av åtalet anmodade tjänstförrättande
justitieombudsmannen Beckman advokatfiskalen vid Svea hovrätt att anföra
besvär över rådhusrättens utslag och framhöll därvid följande.

Ehuru rådhusrätten icke närmare angivit de omständigheter som föranlett
frikännandet synes det ligga närmast till hands att tolka utslaget så, att
åtalseftergift enligt rådhusrättens mening icke bort äga rum samt att underlåtenheten
att underställa landsfogden frågan därför ansetts icke böra föranleda
ansvar. Häremot kan till en början invändas, att landsfogden förklarat sig icke
kunna dela Hedenius’ åsikt att åtalseftergift i föreliggande fall ej bort komma
i fråga. Då åtalsfrågans prövning rätteligen ankommit på landsfogden, synes
hans förklaring vara av större betydelse än häradsrättens stränga straffmätning.
Beträffande tillfällighetsförbrytelser kan det för övrigt vara större skäl att
skona en minderårig från åtal just när brottet i och för sig måste bedömas
relativt strängt.

Det kan vidare ifrågasättas, huruvida åtalet mot Hedenius verkligen bör
ogillas därför att domstolen — i motsats till landsfogden — delar Hedenius’
åsikt i fråga om åtalseftergift. Vid en av J. O. verkställd allmän undersökning
av hur den nya lagstiftningen om åtalseftergift efterleves har det visat sig, att
underåklagare i ett avsevärt antal fall åtalat minderåriga utan att, såsom
vederbort, dessförinnan underställa överåklagaren frågan om åtalseftergift.

J. O. har förordnat om åtal mot vederbörande underåklagare i allenast fyra
av dessa fall. Åtalsfallen ha utvalts med hänsyn till att i dem ansetts föreligga
skäl för åtalseftergift, men givetvis har hela aktionen ytterst syftat till att
genom några fällande domar inskärpa att den i lagen föreskrivna överåklagarprövningen
icke får försummas i något fall. Ett frikännande av Hedenius skulle
därför kunna bliva betänkligt som prejudikat. Det skulle lätt kunna uppfattas
som prejudikat på att lagens föreskrifter kunde negligeras utan risk för ansvar,
så snart icke varje fog saknades för åsikten att åtal borde anställas och ej
eftergivas. Detta skulle kunna leda till att lagen aldrig bleve efterlevd på det
sätt lagstiftaren åsyftat.

Målet är beroende på hovrättens prövning.

10. Försummelse av landsfiskal att till överåklagares prövning
hänskjuta fråga om åtalseftergift beträffande underåriga.

Sedan jag i .skrivelse den 5 februari 1946 anmodat landsfogden i Kopparbergs
län att genom inhämtande av upplysningar från de honom underställda
distriktsåldagarna verkställa utredning, huruvida efter den 1 juli 1945 distriktsåklagare
i något fall anhängiggjort åtal mot person, som vid brottets begående
ej fyllt 18 år, utan att i förekommande fall beslut dessförinnan av landsfogden
meddelats beträffande åtalseftergift (jfr sid. 150), meddelade landsfogden i
skrivelse den 2 mars 1946, att landsfiskalen i Grangärde distrikt P. D. Hammar
under senare halvåret 1945 för snatteri åtalat två underåriga — Karl
Villy Rosengren, född den 17 januari 1928, och Ernst Arne Nyberg, född den
6 april 1930 utan att såsom vederbort dessförinnan underställa landsfogden
frågan om åtalseftergift.

Av det hit införskaffade protokollet i målet mot Rosengren och Nyberg,
vilket mål handlagts vid Västerbergslags domsagas häradsrätt den 22 oktober
1945, framgick bland annat följande.

Sedan skogvaktaren vid Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds förvaltning
i Grängesberg A. M. Forslund till polismyndigheten i Grangärde
sockens polisdistrikt anmält, att under våren 1945, antagligen under mars
och april månader, från ett upplag å hans bevakning i trakten av Grotfallet i
Grängesberg bortstulits 25—35 bolaget tillhöriga gruvstolpar om 2 meters
längd och av olika grovlekar med ett sammanlagt värde av minst 35 kronor,
verkställde på order av Hammar polismannen i distriktet Gösta Larsson
utredning i saken. Därvid hördes ett flertal personer, vilka erkände, att de
tillgripit en eller flera av omförmälda gruvstolpar. Bland de sålunda hörda
personerna voro även Rosengren och Nyberg. Enligt en av Larsson den 30
maj 1945 avgiven polisrapport i saken förekom vid förhören med Rosengren
och Nyberg följande.

Rosengren, som var son till en fabriksarbetare i Grängesberg och dennes
hustru, uppgav, att han någon gång i början av april månad 1945, bestämd
dag kunde han icke påminna sig, av sin fader blivit anmodad att medfölja till
ett i närheten av deras bostad beläget, bolaget tillhörigt upplag av gruvstolpar
för att tillgripa stolpar, vilka fadern ämnade upphugga till husbehovsved.
Han hade kännedom om att fadern vid flera tillfällen tidigare tillgripit gruvstolpar
från detta upplag, men han kände icke till, huru stort parti ved fadern
sammanlagt tillgripit. Rosengren hade vid angivna tillfälle gjort sällskap med
fadern till stolpupplaget och där tillgripit två gruvstolpar, vilka han burit hem
till deras bostad. Dessa hade fadern senare i deras vedbod upphuggit till husbehovsved,
som därefter förbrukats. Vid samma tillfälle hade även fadern från
upplaget tillgripit två gruvstolpar, som han burit hem till bostaden och senare
upphuggit. Rosengren hade icke för sin moder omtalat, att han och fadern
stulit ifrågavarande ved.

Rosengren berättade vidare, att han även vid ett annat tillfälle i början av
april månad 1945, bestämd dag kunde han icke påminna sig, uppehållit sig i
närheten av ifrågavarande stolpupplag, därvid han iakttagit, hurusom Nyberg
och en yngling vid namn Gunnar Hedman samt verkstadsarbetaren Kurt
Karlsson, samtliga i Grotfallet, tillgripit gruvstolpar från upplaget och burit
hem till Gunnar Hedmans bostad, där denne bodde tillsammans med föräldrarna.
De tre ynglingarna hade vid detta tillfälle tillgripit och burit bort
minst en gruvstolpe per man.

På särskild fråga förnekade Rosengren på det bestämdaste, att han från
upplaget tillgripit flera gruvstolpar än vad han nu erkänt. Han förklarade även,
att han icke gjort sig skyldig till andra brott eller förseelser.

Om sig själv uppgav Rosengren, bland annat, att han uppfostrats i föräldrahemmet
samt genomgått vanlig folkskola och blivit konfirmerad. På våren
1943 hade han erhållit sin första anställning såsom springpojke hos en målarmästare
i Grängesberg. Denna plats hade han innehaft till hösten 1944, då
han fått anställning såsom verkstadsarbetare vid ASEA i Ludvika, där han
fortfarande vore anställd. Han hade under hela tiden varit bosatt i föräldrahemmet.

Enligt vad polisdistriktets diarium utvisade hade Rosengren icke tidigare
inom distriktet varit rapporterad för brott eller förseelser.

Nyberg, vilken var son till en gruvarbetare i Grängesberg och dennes hustru,
berättade, att han någon dag i början av april månad 1945, bestämd dag
kunde han icke påminna sig, på kvällen gått förbi den plats i Grotfallet, där
bolaget hade upplag av gruvstolpar. Han hade sett bröderna Gunnar och
Bertil Hedman, Karlsson och Rosengren, vilka samtliga han förut kände,
uppehålla sig vid stolpupplaget. Bröderna Hedman samt Karlsson hade varit
sysselsatta med att från upplaget tillgripa gruvstolpar, som de förklarat sig
ämna bära hem till familjen Hedmans bostad för upphuggning till husbehovsved.
Gunnar Hedman hade uppmanat Nyberg att hjälpa dem tillgripa och
bära hem gruvstolpar, vilket Nyberg även lovat göra. Han hade därefter från
upplaget tillgripit en gruvstolpe, vilken han,burit till Hedmans bostad och
lagt i deras vedbod. Vid samma tillfälle hade även bröderna Hedman samt
Karlsson tillgripit var sin gruvstolpe, som de burit hem till Hedmans bostad.
Rosengren hade vid tillfället icke tillgripit någon gruvstolpe.

Nyberg förnekade på det bestämdaste, att han från upplaget tillgripit flera
gruvstolpar än vad han sålunda erkänt, och förklarade även, att han icke
gjort sig skyldig till andra brott eller förseelser.

Om sig själv uppgav Nyberg, bland annat, att han vore boende hos föräldrarna
i fastigheten Grotfallet 3 A. Han hade uppfostrats i föräldrahemmet
och genomginge för närvarande folkskolans 6 klass.

Enligt vad polisdistriktets diarium utvisade hade Nyberg icke tidigare inom
distriktet varit rapporterad för brott eller förseelser.

Med anledning av polisrapporten utfärdade Hammar den 3 oktober 1945

särskilda stämningar å, förutom andra personer, Rosengren och Nyberg ”att,
vid laga påföljd för utevaro, personligen inställa sig inför Väster bergslags domsagas
häradsrätt å tingsstället i Ludvika måndagen den 22 oktober 1945 för
att lagligen ansvara för det han i april månad år 1945 i skogen invid Grotfallet
inom Grängesbergs kapellförsamling, Grangärde socken, olovligen tillgripit
ett parti gruvstolpar, tillhörigt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund”.
Ansvar yrkades enligt 20 kap. 2 § strafflagen.

Da malen a utsatt dag företogos till gemensam handläggning inför häradsrätten,
inställde sig i närvaro av Hammar såsom åklagare och målsägandeombud
Rosengren och Nyberg personligen.

De tilltalade hördes muntligt i anslutning till polisrapporten, därvid Rosengren
och Nyberg berättade i överensstämmelse med sina i rapporten antecknade
berättelser. Nyberg framhöll, att han endast velat hjälpa bröderna
Hedman. På fråga förklarade Nyberg, att han säkert trodde, att han förövat
tillgreppet innan han fyllt 15 år.

Hammar yrkade ansvar a Rosengren för det han i samråd med sin fader
tillgripit tre stolpar och å Nyberg för tillgrepp av två stolpar. Hammar förklarade
därvid, att det icke kunde utredas, huruvida Nybergs tillgrepp förövats
före eller efter det Nyberg fyllt 15 år.

Såsom ombud för bolaget yrkade Hammar ersättning av Rosengren, solidariskt
med fadern, för tre stolpar med 2 kronor 50 öre samt av Nyberg för två
stolpar med 1 krona 66 öre.

De tilltalade hade icke något att erinra mot det av Hammar åberopade
värdet å stolparna.

Sedan målet därefter å ömse sidor överlämnats till prövning, dömde häradsrätten
i utslag samma dag Rosengren jämlikt 20 kap. 2 § strafflagen för
snatteri att utgiva 15 dagsböter om 1 krona, varjämte häradsrätten förpliktade
Rosengren att solidariskt med fadern till bolaget utgiva ersättning för
tillgripna stolpar med 2 kronor 25 öre samt att solidariskt med andra i målet
dömda personer ersätta bolaget vad detta visade sig ha utgivit i lösen för
häradsrättens utslag.

Beträffande Nyberg fann häradsrätten det icke utrett, att Nyberg vid
tillgreppet av en stolpe, som av honom tagits och burits till bröderna Hedmans
hem och där använts till husbehovsved, uppnått 15 års ålder, samt ogillade
därför den mot Nyberg förda ansvarstalan. Nyberg förpliktades emellertid att,
solidariskt med Karlsson, till bolaget utgiva ersättning för två stolpar med
1 krona 50 öre.

I skrivelsen till mig den 2 mars 1946, varmed landsfogden jämväl överlämnade
en av Hammar avgiven förklaring av innehåll att hans underlåtenhet att
inhämta landsfogdens medgivande till åtal mot underåriga Rosengren och
Nyberg för snatteri berott på förbiseende av bestämmelserna i lagen den 19

maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga, vilken lag trätt i kraft
den 1 juli 1944, anförde landsfogden såsom eget utlåtande följande.

Vad Rosengren beträffade torde åtalet ha eftergivits, därest Hammar
vederbörligen underställt frågan landsfogdens prövning. I fråga om Nyberg
hade icke med säkerhet kunnat utrönas, om han fyllt 15 år vid gärningens
begående. Hammar hade därför bort avskriva åtalsfrågan och hänvisa ärendet
till barnavårdsnämnden. Hade fråga om åtalseftergift underställts landsfogden,
torde utgången ha blivit den nu angivna. I allt fall torde åtal icke ha kommit
till stånd.

I ett av mig därefter infordrat yttrande vidhöll Hammar vad han anfört i
förklaringen till landsfogden. Hammar uppgav därjämte, att under tiden den
1 juli 1944—den 1 juli 1945 åtal mot underårig icke av honom anställts utan
överåklagarens beslut i fall, då enligt bestämmelserna i 1944 års lag beslutanderätten
därutinnan ankommit å överåklagaren.

Efter att ha redogjort för tillkomsten av lagen den 19 maj 1944 om eftergift
av åtal mot vissa underåriga samt för innebörden av tillämpliga bestämmelser
däri på sätt ovan å sid. 55—59 omförmälts anförde jag i en till landsfogden
i Kopparbergs län avlåten skrivelse följande.

I förevarande fall är utrett, att Hammar i egenskap av landsfiskal i Grangärde
distrikt genom två den 3 oktober 1945 utfärdade stämningar anställt
åtal mot Rosengren, som var född den 17 januari 1928, och Nyberg, som var
född den 6 april 1930, med yrkande om ansvar å dem jämlikt 20 kap. 2 §
strafflagen för snatteri. Ehuru enligt nämnda lagrum snatteri kan medföra
fängelse, har Hammar icke före åtalets anställande — liksom ej heller senare —
underställt frågan, huruvida åtal skulle anställas, landsfogdens prövning. Såvitt
av utredningen i målet framgår torde förutsättningar för åtalseftergift i förevarande
fall ha förelegat beträffande såväl Rosengren som Nyberg. Av landsfogdens
utlåtande framgår också, att därest nämnda fråga blivit landsfogden
underställd, åtalet säkerligen kommit att eftergivas enligt lagen den 19 maj
1944. Vad Nyberg angår, var denne ännu vid tiden för åtalets anställande så
ung, att annan reaktion mot det begångna brottet än lagförande inför domstol
bort framstå såsom synnerligen önskvärd. Därtill kommer, att det alls icke
var utrett, att det av Nyberg förövade tillgreppet ägt rum å sådan tid, att
han därvid uppnått 15 års ålder.

På grund av vad jag ovan anfört finner jag, att Hammar förfarit felaktigt
genom att i förevarande fall anställa åtal mot Rosengren och Nyberg. Till
försvar för berörda förfarande har Hammar allenast åberopat, att han förbisett
bestämmelserna i lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga. Med
hiinsyn härtill och då skada genom Hammars förfarande kan ha tillskyndats

5 — Justitieombudsmannen8 ämbctsberättelse till 19/t7 ars riksdag.

Rosengren och Nyberg, finner jag Hammar icke kunna undgå åtal för vad
han i förevar ande fall låtit komma sig till last.

Jag uppdrog alltså åt landsfogden att vid vederbörlig domstol i laga ordning
anhängiggöra och utföra åtal mot Hammar för tjänstefel i anmärkta hänseende
samt å honom yrka ansvar enligt lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle borde
beredas Rosengren och Nyberg att yttra sig i målet.

Västerbergslags domsagas häradsrätt, varest åtalet anhängiggjordes, yttrade
i utslag den 26 augusti 19J+6 följande.

Hammar har medgivit, att han i sin tjänst såsom landsfiskal i Grangärde
distrikt gjort sig skyldig till försummelse i det avseende, som åklagaren i
stämningen fört Hammar till last. Hammars nämnda försummelse finner
häradsrätten vara av beskaffenhet att för Hammar föranleda ansvar. På grund
härav prövar häradsrätten lagligt döma Hammar, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen,
för försummelse i tjänsten att till Kronan utgiva 10 dagsböter, envar
om 10 kronor.

Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.

11. Anställande av åtal mot underåriga utan att frågan om åtalseftergift
dessförinnan underställts överåklagarens prövning.

Efter en av mig i skrivelse den 5 februari 1946 gjord förfrågan (jfr sid. 150)
meddelade landsfogden i Kalmar län i skrivelse den 13 mars 1946, att
stadsfiskalen i Oskarshamn Oscar Ahlbeck underlåtit, säkerligen av glömska,
att till landsfogden för prövning av frågan om åtalseftergift insända polisutredning
rörande en av två underåriga jämte annan person förövad stöld, för
vilken Ahlbeck anställt åtal vid rådhusrätten i Oskarshamn jämväl mot de
underåriga utan landsfogdens beslut.

Av protokollen i målet mot åsyftade underåriga personer inhämtas följande.

Den 28 oktober 1945 anmälde fru Karin Nilsson, Odengatan 2 i Oskarshamn,
till polismyndigheten att, sedan hon den 26 och den 27 oktober för ett
aktiebolags räkning tvättat ett antal överdragskläder, overalls, samt upphängt
dessa till torkning å gården till fastigheten ifråga, natten till den 28 oktober
därifrån olovligen tillgripits 21 overalls och några handdukar.

Sedan, enligt en den 30 oktober 1945 av kriminalpolisen i Oskarshamn upprättad
rapport, viss utredning verkställts, bland annat å fartyg som legat i
stadens hamn vid tiden ifråga, utan att gärningsmännen anträffats, erhölls
upplysning, att m/s Gunborg från Bleket avgått från Oskarshamn på morgonen
den 28 oktober till Köpenhamn. Då enligt vunnen kännedom m/s
Gunborg den 29 oktober angjort Kalmar, varifrån fartyget skulle avgå på
eftermiddagen samma dag, verkställdes på Ahlbecks begäran av kriminal -

polisen i Kalmar undersökning å fartyget, varvid i dess skans anträffades 20
overalls, märkta på sätt i fråga om de tillgripna angivits, och 9 handdukar.

I polisrapporten uppgavs, att fru Nilsson den 1 november 1945 återfått 20
overalls och 9 handdukar samt att en kamrer vid bolaget värderat ifrågakomna
overalls till 8 kronor stycket och handdukarna till 2 kronor per styck.

Enligt en av t. f. överkonstapeln vid kriminalpolisavdelningen i Kalmar
J. Hillskog den 30 oktober 1945 avgiven polisrapport förekom vid undersökningen
därstädes följande.

Sedan ovannämnda overalls anträffats å m/s Gunborg, erkände vid förberedande
förhör med fartygsbesättningen jungmännen Villy Fjell och Alvar
Hansson samt kocken Rudolf Hammarberg, att de i samråd den 27 oktober
1945 på kvällen tillgripit dessa å en gård i närheten av hamnen i Oskarshamn
samt att de vid samma tillfälle tillgripit 9 handdukar.

Vid därefter å polisstationen i Kalmar hållet förhör berättade Fjell, vilken
var född den 26 maj 1927, i huvudsak följande: Den 27 oktober hade m/s
Gunborg angjort Oskarshamn på grund av olämplig väderlek. På kvällen hade
Fjell och å samma båt mönstrade Hansson och Hammarberg i sällskap begivit
sig upp i staden i avsikt att gå på någon biograf. De hade emellertid icke
tyckt om bioprogrammen, varför de gått omkring på olika gator i staden till
klockan 22. Då de vid denna tid varit på återväg till fartyget, hade de gått
förbi en gård, där ett större antal overalls hängt till torkning på klädlinor.
Gården hade varit belägen i närheten av den kaj, där fartyget legat. Portarna
till gården hade stått öppna. Någon hade kommit upp med förslaget att tillgripa
plaggen för att senare sälja dem i Köpenhamn, dit fartyget var destinerat.
Fjell kunde icke komma ihåg, vem som kommit upp med förslaget. Alla
tre hade emellertid genast varit överens om att tillgripa plaggen. De hade
nämligen vid fartygets senaste resa till Danmark erfarit, att det vore mycket
ont om kläder där. Å Bornholm hade några personer bett dem försöka skaffa
kläder, om de skulle komma tillbaka dit. Alla tre hade gått in på gården och
plockat ned överdragskläderna, som de burit ombord och gömt i fartygets
skans. Det hade varit så många plagg, att de måst gå två gånger, sammanlagt
20 stycken. Sedan de burit ombord alla, hade de räknat dem, och var och en
hade behållit dem han själv burit ombord. Fjell för sin del hade behållit 7
stycken, medan Hansson behållit 9 stycken och Hammarberg 4 stycken.
Ingen hade sett, då de burit ombord de stulna plaggen. Fjell erinrade sig
också, att de vid samma tillfälle tillgripit några handdukar, vilka hängt på
samma gård. Fjell för sin del hade tagit 3 handdukar, medan Hansson troligen
tagit 2 och Hammarberg 3. Även handdukarna hade de burit ombord och gömt
i skansen. Handdukarna hade de tänkt använda för eget behov. Fjell förnekade
bestämt, att han gjort sig skyldig till flera tillgrepp.

Hansson berättade vid förhör om själva tillgreppet av ifrågakomna persedlar
i huvudsak lika med Fjell, i vad Hansson själv angick.

Beträffande sina levnadsomständigheter uppgav Hansson, bland annat, att
han vore född den 18 september 1928 i Strömstad och son till en fiskare och
dennes hustru. Hansson, som nu vore kyrko- och mantalsskriven i Karl Johans
församling i Göteborg, hade uppfostrats i föräldrahemmet och därunder genomgått
samtliga klasser i små- och folkskola samt konfirmerats vid 15 års ålder.
Kort efter det han konfirmerats hade han fått arbete hos en firma i Strömstad
som spettare. Denna anställning hade han emellertid endast innehaft omkring
en vecka, varpå han slutat och mönstrat som kock å m/s Havsten av Grebbestad.
Han hade stannat på fartyget omkring en månad, varefter han avmönstrat
i Göteborg och där fått anställning som springpojke i en speceriaffär.
Där hade han stannat till i augusti månad 1945, då han slutat och påmönstrat
m/s Gunborg som jungman. Hansson hade icke varit tilltalad eller straffad
för brott.

Hammarberg lämnade vid förhör i huvudsak enahanda uppgifter som Fjell
rörande tillgreppet av ifrågavarande overalls och handdukar.

Om sig själv uppgav Hammarberg, att han vore född den 24 augusti 1929 i
Hellvi församling, Gotlands län. Han vore son till en numera avliden lantbrukare
och dennes hustru, hos vilken han vore kyrkoskriven i födelseförsamlingen.
Han hade uppfostrats hos föräldrarna och genomgått vanlig små- och
folkskola samt fortsättningsskola men icke konfirmerats. Sedan han slutat
skolan i augusti 1944, hade han erhållit anställning som jordbruksarbetare hos
en lantbrukare på Gotland, där han kvarstannat i fyra månader, varefter han
erhållit liknande anställning hos en annan lantbrukare därstädes. Hos denne
hade han kvarstannat till i maj månad 1945, då han slutat på grund av
sjukdom. Därefter hade han vistats i föräldrahemmet tills han den 19 juli
1945 erhållit anställning som kock å m/s Gunborg. Han hade icke varit
tilltalad eller straffad för brott eller varit föremål för barnavårdsnämnds
behandling.

Efter avslutade förhör fingo Fjell, Hansson och Hammarberg lämna polisstationen.

På grund av vad sålunda förekommit utfärdade Ahlbeck den 8 november
1945 stämning å Fjell, Hansson och Hammarberg till rådhusrätten i Oskarshamn
den 26 november 1945 med yrkande om ansvar jämlikt 20 kap. 1 §
strafflagen ”för det de lördagen den 27 oktober 1945 i samråd å gårdsplanen
till fastigheten nr 2 vid Norra Strandgatan i Oskarshamn tillgripit 21 st.
overalls och 9 st. handdukar”. Stämningen delgavs Fjell, Hansson och Hammarberg
den 17 november 1945 i Sundsvall.

Då målet å utsatt dag företogs till handläggning inför rådhusrätten, inställde
sig, i åklagarens närvaro, svarandena genom gemensamt ombud, en advokat i
Oskarshamn. Ahlbeck anmälde sig såsom ombud för målsäganden, fru Nilsson,
därvid han emellertid förmälde, att hon icke hade några yrkanden i målet.

Sedan polisrapporterna föredragits, förklarade åklagaren till rättelse av

stämningen, att omstämda tjuvnadsbrott begåtts natten mellan den 27 och
den 28 oktober 1945, varvid 20 overalls och 9 handdukar tillgripits.

Svarandenas ombud medgav ansvarsyrkandena, därvid han förklarade, att
svarandena av obetänksamhet gjort sig skyldiga till tillgreppet och att Fjell
och Hansäon givit uppslaget därtill. Tillika medgav ombudet de värden å de
tillgripna föremålen, som enligt förutberörda polisrapport angivits av kamreraren
hos bolaget.

På framställning av svarandeombudet beslöt rådhusrätten, att förundersökning
jämlikt lagen den 22 juni 1939 om särskild förundersökning i brottmål
skulle äga rum beträffande samtliga svarandena, företrädesvis avseende förutsättningarna
för villkorlig dom, samt förordnade överläraren Ingolf Månsson i
Oskarshamn att verkställa förundersökningen. Målet uppsköts därefter att
åter förekomma den 21 januari 1946, då i åklagarens närvaro svarandena
skulle komma personligen tillstädes vid hämtnings påföljd.

Vid återföretagande av målet den 21 januari 1946 inställde sig i åklagarens
närvaro svarandena personligen, biträdda av sitt tidigare i målet anlitade
ombud.

Svarandena vitsordade riktigheten av sina i Hillskogs polisrapport intagna
berättelser samt erkände vad som i målet lagts dem till last, Fjell med tillägg
att det varit svarandenas avsikt att i Danmark försälja den tillgripna egendomen.

Med anledning av en skrivelse från Månsson, däri denne sagt sig anse ett
personligt sammanträffande med svarandena nödvändigt för förundersökningens
verkställande och förklarat sig vilja sammanträffa med dem i samband
med dagens inställelse vid rådhusrätten, beslöt rätten, sedan svarandena
anhållit om villkorlig dom, att uppskjuta målet till den 28 januari 1946, då
svarandena skulle komma tillstädes, personligen eller genom laga ombud.

Å uppskovsdagen den 28 januari inställde sig i åklagarens närvaro svarandena
genom sitt i målet förut anlitade ombud.

Sedan av Månsson avgivna förundersökningsrapporter angående Fjell,
Hansson och Hammarberg föredragits, överlämnades målet å ömse sidor till
rättens prövning. Ahlbeck förklarade sig därvid icke ha något att erinra mot
villkorlig dom för de tilltalade.

I utslag samma dag dömde rådhusrätten Fjell jämlikt 20 kap. 1 § strafflagen
för stöld till straffarbete tre månader samt envar av Hansson och Hammarberg
jämlikt 20 kap. 1 § och 5 kap. 2 § samma lag för stöld till straffarbete
två månader. Som emellertid, med hänsyn till svarandenas karaktärer och
personliga förhållanden i övrigt, skälig anledning funnes antaga, att de utan att
undergå straffen skulle avhålla sig från att ånyo begå brott, förordnade rådhusrätten,
att med straffens verkställande skulle villkorligt anstå och att på svarandenas
uppförande under en prövotid av tre år samt på omständigheter i övrigt,
som angivas i lagen om villkorlig dom, skulle bero, huruvida straffen skulle
verkställas. Svarandena skulle under prövotiden icke stå under övervakning.

I skrivelsen till mig den 13 mars 1946, vid vilken var fogad en skrivelse från
Ahlbeck till landsfogden angående Ahlbecks underlåtenhet att underställa
honom frågan om eftergift av ifrågavarande åtal, anförde landsfogden, att han
i detta fall svårligen kunde bedöma, hur hans åtalsprövning skulle ha utfallit,
om han erhållit tillfälle till sådan. Förundersökningarna för villkorlig dom gåve
nämligen icke tillräcklig vägledning i åtalseftergiftsfrågorna beträffande Hansson
och Hammarberg. Viktigast för landsfogdens prövning skulle ha varit
vederbörande barnavårdsnämnders yttranden och förslag till åtgärder.

I ett av mig därefter infordrat yttrande anförde Ahlbeck följande.

Ahlbecks underlåtenhet att för prövning av frågan om åtalseftergift till
landsfogden insända polisutredningen angående Hansson och Hammarberg
berodde på ett förbiseende från Ahlbecks sida. Då det stulna påträffats ombord
å m/s Gunborg i Kalmar, hade det först varit Ahlbecks avsikt att omedelbart
utskriva stämning för delgivning därstädes, då det var ovisst när och till vilken
svensk hamn fartyget sedan skulle komma. Ahlbeck hade därför uppsatt
koncept till stämningen, därvid namnen utelämnats. Någon delgivning i
Kalmar hade icke medhunnits, men konceptet hade legat kvar i akten. Stämningen
hade senare utskrivits, utan att Ahlbeck närmare givit akt på personernas
ålder. Utöver här ifrågavarande fall hade sedan ikraftträdandet av
lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga Ahlbeck icke
i något fall underlåtit att i vederbörlig ordning underställa landsfogden fråga
om åtalseftergift, där så bort ske.

I en till landsfogden i Kalmar län avlåten skrivelse anförde jag, efter att ha
redogjort för bestämmelserna i lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal
mot vissa underåriga, i huvudsak följande.

Av handlingarna i förevarande ärende framgår, att Ahlbeck i egenskap av
stadsfiskal i Oskarshamn genom en den 8 november 1945 utfärdad stämning
anställt åtal mot Hansson, som var född den 18 september 1928, och Hammarberg,
som var född den 24 augusti 1929, med yrkande om ansvar å dem
jämlikt 20 kap. 1 § strafflagen för i samråd med Fjell den ”27” oktober 1945
förövad stöld. Ehuru enligt sagda lagrum för stöld kan dömas till straffarbete
eller fängelse, har Ahlbeck icke på sätt ålegat honom jämlikt ovannämnda lag
den 19 maj 1944 och stadsfiskalsinstruktionen underställt landsfogden frågan,
huruvida åtal skulle anställas mot Hansson och Hammarberg. Vad som förekommit
i målet synes icke utesluta, att åtalen mot Hansson och Hammarberg
kommit att eftergivas enligt 1944 års lag, därest frågan därom blivit landsfogden
underställd.

På grund härav finner jag, att Ahlbeck förfarit felaktigt genom att i förevarande
fall utan landsfogdens beslut anställa åtal mot Hansson och Hammarberg.
Vad Ahlbeck anfört till försvar för sin underlåtenhet att inhämta lands -

fogdens beslut i åtalsfrågan kan icke lända honom till ursäkt. Då därtill kommer,
att skada kan ha tillskyndats Hansson och Hammarberg genom Ahlbecks
förfarande, finner jag Ahlbeck icke kunna undgå åtal för vad han i förevarande
fall låtit komma sig till last.

Jag uppdrog alltså åt landsfogden att vid vederbörlig domstol i laga ordning
anhängiggöra och utföra åtal mot Ahlbeck för tjänstefel i anmärkta hänseende
samt å honom yrka ansvar enligt lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle borde
beredas Hansson och Hammarberg att yttra sig i målet.

Åtalet anhängiggjordes vid rådhusrätten i Oskarshamn, som i utslag den
9 september 19J+6 yttrade följande.

Enär Ahlbeck i egenskap av allmän åklagare till rådhusrättens sammanträde
den 26 november 1945 för stöld instämt Hansson, född den 18 september 1928,
och Hammarberg, född den 24 augusti 1929, utan att dessförinnan hava underställt
landsfogden frågan, huruvida åtal skulle mot dem anställas, samt Ahlbeck
därigenom gjort sig skyldig till försummelse i tjänsten, prövar rådhusrätten
lagligt döma honom jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen att utgiva 8 dagsböter om
8 kronor till Kronan.

Rådhusrättens utslag har vunnit laga kraft.

12. Fråga om försummelse av landsfiskal att till överåklagare
hänskjuta avgörandet, huruvida underårig skulle åtalas
för begångna brott eller åtalet eftergivas.

Med anledning av skrivelse från mig den 5 februari 1946 (jfr sid. 150)
meddelade landsfogden i Skaraborgs län i skrivelse den 18 mars 1946,
att landsfiskalen i Kinnefjärdings distrikt Erik Noring under senare halvåret
1945 ställt jordbruksarbetaren Lennart Pettersson, född den 4 september 1928,
under åtal vid Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsagas häradsrätt för
brott, som kunnat förskylla frihetsstraff, utan att dessförinnan underställa
landsfogden frågan om åtalseftergift.

Av handlingarna i målet mot Pettersson framgår bland annat följande.

Den 1 augusti 1945 anmälde cykelreparatören Karl Yngve Berggren i
Bissgården till polismannen i Husaby sockens polisdistrikt C. Hammarström,
att inbrott förövats någon gång den 30 eller 31 juli 1945 i en Berggren tillhörig
kiosk, belägen å Prästgården i samma socken och invid allmänna vägen
Husaby-Kinne-Kleva, varvid tillgripits kex, kola och läskdrycker. Vid av
Hammarström verkställd undersökning å platsen uppgav Berggren bland
annat följande.

Inbrottet hade upptäckts av Berggren den 31 juli vid besök i kiosken
klockan 20.30. Dörren hade då varit låst på vanligt sätt. När han kommit in i

kiosken, hade han emellertid märkt att någon obehörig person varit inne i
densamma, enär dels en kartong med papper tömts på golvet och dels en del
varor saknats. Vid av Berggren och hans hembiträde Gudrun Wettervik den
1 augusti företagen inventering hade saknats vissa närmare angivna varor
till ett sammanlagt värde av 40 kronor 15 öre. Vidare hade tillgripits en tom
kartong, som troligen använts för bortforsling av de tillgripna varorna. Berggren
hade ingen kännedom om vem som förövat inbrottet.

Enligt en av Hammarström den 13 augusti 1945 avgiven polisrapport
hördes den 11 augusti såsom misstänkta för brottet Pettersson, vilken då var
anställd å Smedegården i Husaby socken, och norske medborgaren jordbruksarbetaren
Björn Marcussen i Stora Flyhov, samma socken.

Marcussen, vilken var född den 1 februari 1931 i Norge och med sina
föräldrar kommit såsom flykting till Sverige i juli 1944, berättade vid förhöret,
bland annat, att han på kvällen den 30 juli 1945 besökt Pettersson i Smedegården.
När Marcussen omkring klockan 22 skolat resa hem, hade Pettersson
följt honom, och därvid hade de kommit överens om att göra inbrott i den
Berggren tillhöriga kiosken. När de kommit fram till denna, hade de funnit
dörren till kiosken låst. De hade da bänt ut dörrens övre del och satt en sten
emellan, varefter de lyft av dörren från gångjärnen. Sedan de fått upp dörren,
hade de gått in i kiosken, där Marcussen tillgripit 2 eller 3 paket ”Marie” kex
å 25 öre, 10 15 kola å 6 öre samt 2 flaskor dricka. Pettersson hade tillgripit

nagra kexpaket, tablettaskar samt ett par kartonger innehållande kola, vilka
varor han packat ned i en tom pappkartong. Därefter hade de satt dörren
på sin plats igen. Marcussen hade sedan rest till Stora Flyhov och Pettersson
till Smedegården. Marcussen hade själv förtärt de godsaker han tillgripit. Vid
olika tillfällen efter inbrottet hade han besökt Pettersson, varvid han fått
något av de godsaker denne tillgripit. En kväll några dagar efter inbrottet
hade Marcussen tillsammans med en annan jordbruksarbetare besökt Pettersson,
varvid samtliga förtärt av de godsaker Pettersson innehade. Vid samma
tillfälle hade Marcussens kamrat fått en hel kartong kola av Pettersson, vilken
kartong kamraten tagit med sig hem. Marcussen och Pettersson hade omtalat
för kamraten, att godsakerna härledde sig från inbrottet i kiosken.

Vidare berättade Marcussen, att han en kväll i slutet av juli 1945 sammanträffat
med Pettersson, varvid de beslutat att cykla till lantbrukaren Yngve
Larsson i Gategården, Husaby socken, för att se om de kunde få tag i en
lättviktsmotorcykel, som de visste Larsson innehade och vilken förvarades i
ett magasin på gården. Då de klockan omkring 23.ao kommit fram till Gategården,
hade de funnit, att dörren till magasinet var låst. De hade då öppnat
ett fönster, som endast var fäst med spikar, varefter Pettersson gått in och
öppnat magasinsdörren inifrån. Lättviktsmotorcykeln hade de därefter funnit
i magasinet. Då cykelns ringar icke voro uppumpade, hade Marcussen och
Pettersson först pumpat dessa, varefter de fyllt en halv liter rödsprit, som
Marcussen haft med sig, i bränsletanken. Därefter hade de lett fordonet till

landsvägen, där de försökt starta detsamma, vilket dock icke lyckats, enär en
skruv var lös till gaspådraget. Efter att ha lett cykeln till Stora Flyhov, där
de med en nyckel tillskruvat den lösa skruven, hade de startat cykeln och
sedan färdats över Kinne-Kleva-Sil-Husaby till Kvarnegården i Broby socken,
där de vänt. På återresan hade cykeln dock stannat på grund av bränslebrist,
varför de fått skjuta densamma till Gategården, där de ställt in den på magasinet
samt låst dörren inifrån. Därefter hade de gått ut genom fönstret, vilket
de sedan fastsatt på sin plats igen. Klockan var då omkring 3 på natten.
Cykeln hade förts av Pettersson, medan Marcussen suttit baktill på pakethållaren.

Pettersson erkände vid förhöret, att han den 30 juli 1945 tillsammans med
Marcussen förövat inbrott i Berggrens kiosk. Han vitsordade, att inbrottet
tillgått på sätt Marcussen uppgivit. Pettersson hade tillgripit 2 flaskor dricka
samt kola och kex. Hur mycket kola och kex han tillgripit kunde han icke
exakt angiva. Han hade dock det mesta av det tillgripna kvar.

Det antecknades, att Pettersson av det tillgripna vid förhörstillfället innehade
2 paket ofyllda ”Marie” kex å 25 öre, 21 stycken 10-öres ”Frasse”
nougatkroketter, 59 stycken 10-öres kola, 31 stycken 5-öres kola och 114
stycken 6-öres kola, allt med ett sammanlagt värde av 16 kronor 89 öre.

Pettersson uppgav, att han till Marcussens ovannämnde kamrat bortgivit
en kartong innehållande 120 stycken 6-öres kola. Vidare hade han och Marcussen
samt kamraten förtärt en del kola, kex och tabletter, varför Pettersson
hölle för sannolikt, att han och Marcussen tillsammans tillgripit den mängd
varor, som Berggren uppgivit såsom stulen vid ifrågavarande tillfälle, med
undantag av en kartong innehållande 200 stycken 5-öres ”Prim” chokladkola.
Det hade i stället varit en kartong innehållande 120 stycken 6-öres kola,
som tillgripits.

Beträffande lånet och begagnandet av den Yngve Larsson tillhöriga lättviktsmotorcykeln
erkände Pettersson, att därvid tillgått på sätt av Marcussen
uppgivits. Pettersson hade vid tillfället fört fordonet. Han innehade icke något
körkort för förande av motorfordon.

Beträffande sina levnadsomständigheter uppgav Pettersson, som var son
till en lantbrukare i Sils socken och dennes hustru, att han gått i Skälvums
småskola och sedan fortsatt i Husaby skola samt vid 14 års ålder konfirmerats
i Husaby. Efter slutad skolgång hade han vistats i föräldrahemmet till den
1 november 1942, då han erhållit anställning såsom dräng hos en lantbrukare
i Ledsjö socken. Denna anställning hade han innehaft till den 31 december
samma år, då han flyttat hem till föräldrarna. Hos dessa hade han sedan
vistats till den 9 april 1945, då han tillträtt sin nuvarande anställning såsom
dräng hos lantbrukaren Magnus Larsson i Smedegården. Pettersson hade av
Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsagas häradsrätt dömts år 1943 till
böter 5 kronor för det han färdats å cykel, som ej varit försedd med ringklocka,
samt i april månad 1945 till böter 17 kronor för det han fört motor -

cykel utan vederbörligt tillstånd och körkort. Därutöver vore han icke tidigare
åtalad eller straffad.

Yngve Larsson förklarade, att han icke hade någon vetskap om att någon
obehörig brukat hans lättviktsmotorcykel. Han hade visserligen för en tid
sedan märkt, att fordonets ringar, som tidigare varit lufttomma, voro något
uppumpade, men han hade trott, att någon av gårdens arbetare pumpat
ringarna. Lättviktsmotorcykeln, som vore överförd till beredskapsregistret,
hade tidigare varit inregistrerad under registreringsmärket R 4832. För närvarande
vore fordonet icke trafikförsäkrat och skatt för detsamma vore icke
erlagd för år 1945. Vidare vore fordonet endast försett med registreringsmärke
framtill.

Sedan rapporten översänts till landsfiskalen i Kinnefjärdings distrikt, utfärdade
Noring den 13 oktober 1945 stämning å Pettersson till Kinnefjärdings,
Kinne och Kållands domsagas häradsrätts sammanträde den 25 oktober 1945
med yrkande om ansvar för det Pettersson dels den 30 juli 1945 i samråd med
Marcussen förövat inbrott i den Berggren tillhöriga kiosken, varvid tillgripits
varor till ett värde av 37 kronor 35 öre, dels och någon dag i slutet av samma
månad tillgripit och framfört den Yngve Larsson tillhöriga lättviktsmotorcykeln
å allmänna vägar inom landsfiskalsdistriktet och därvid gjort sig
skyldig till följande förseelser, nämligen: dels icke varit innehavare av körkort,
dels brukat fordonet utan att detsamma varit registrerat i behörig ordning, dels
brukat fordonet utan att föreskriven försäkring funnits, dels brukat fordonet
förrän skatt för detsamma blivit erlagd och dels brukat fordonet utan att vara
innehavare av inköpskort för flytande driv- och smörjmedel.

I stämningen, däri Pettersson ålades att personligen inställa sig inför häradsrätten,
yrkade Noring ansvar dels enligt 20 kap. 4 § strafflagen för grov
stöld, dels enligt 20 kap. 6 § första stycket strafflagen för egenmäktigt
förfarande, dels enligt 18 § 1 mom. och 30 § samt 13 § 1 mom. och
26 § 1 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936, dels enligt 1 §
och 24 § andra stycket lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon,
dels enligt 10 och 11 §§ kungl. förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt,
dels enligt 5 § och 26 § andra stycket kungl. kungörelsen den 2 maj
1941 angående reglering av försäljningen och förbrukningen av smörjmedel
samt 11 och 20 §§ kungl. kungörelsen den 13 november 1942 angående reglering
av försäljningen och förbrukningen av brännbara vätskor, dels ock enligt
4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen.

Då målet å utsatt dag företogs till handläggning inför häradsrätten, inställde
sig i närvaro av Noring såsom allmän åklagare Pettersson personligen. Målsägandena
Berggren och Yngve Larsson läto sig icke avhöra,

I målet ingavs bland annat en av tingsnotarieaspiranten Sven Jönsson
avgiven rapport rörande verkställd förundersökning angående Pettersson, i
vilken rapport Jönsson tillstyrkte villkorlig dom.

Noring yrkade ansvar å Pettersson enligt vad i stämningen angivits samt
för det lättviktsmotorcykeln framförts med annat drivmedel än flytande
bränsle.

Pettersson medgav, att han utfört de gärningar, som i stämningen angivits,
samt uppgav vidare bland annat: Pettersson hade ej hjälpt till med att öppna
dörren till kiosken, men han och Marcussen hade varit överens om inbrottet.
De hade därefter gått in i kiosken, verkställt tillgreppet och lagt huvuddelen
av det tillgripna i en kartong. Efter att ha stängt kiosken hade de begivit
sig på hemväg, varvid Pettersson medfört kartongen pa sin cykel. Den hade
av Pettersson gömts i ett uthus å Smedegården. Det tillgripna, som delvis
förtärts och delvis funnes kvar, hade haft ett värde av 37 kronor 35 öre.

Pettersson hemställde om villkorlig dom, mot vilket yrkande Noring icke
hade något att erinra.

I utslag samma dag yttrade häradsrätten följande.

I målet vore utrett dels att Pettersson den 30 juli 1945 på kvällen i samråd
med minderårige Marcussen brutit sig in i den Berggren tillhöriga kiosken och
i denna tillgripit varor till ett värde av 37 kronor 35 öre, dels ock att Pettersson
vid ett tillfälle i slutet av nämnda månad i samråd med Marcussen nattetid
berett sig tillträde till ett låst magasin i Gategården och därstädes olovligen
tagit en Yngve Larsson tillhörig lättviktsmotorcykel, med vilken de under
natten företagit en färd, varefter fordonet åter inställts i magasinet. På grund
därav, och då Pettersson, som saknat körkort, framfört fordonet utan att
detsamma varit registrerat, utan att försäkring därå funnits och utan att hava
tilldelats inköpskort för smörjolja samt med användande såsom drivmedel av
annan brännbar vätska än flytande bränsle, prövade häradsrätten lagligt, jämlikt
20 kap. 1 och 6 §§ strafflagen, 18 § 1 mom. och 30 § samt 13 § 1 mom.
och 26 § 1 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936, 24 § lagen
den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon, 5 och 26 §§ kungl. kungörelsen
den 2 maj 1941 angående reglering av försäljningen och förbrukningen av
smörjmedel, 6 och 20 §§ kungl. kungörelsen den 13 november 1942 angående
reglering av försäljningen och förbrukningen av brännbara vätskor samt 4 kap.
1 och 2 §§ ävensom 5 kap. 2 § strafflagen, förklara Pettersson saker till stöld,
egenmäktigt förfarande och förberörda förseelser i samband med fordonets
framförande. Enär skälig anledning funnes antaga, att Pettersson utan att
undergå straff skulle avhålla sig från att ånyo begå brott, förordnade häradsrätten,
jämlikt lagen den 22 juni 1939 om villkorlig dom, att med straffs
ådömande skulle anstå och på Petterssons uppförande under en prövotid av
tre år samt på omständigheter i övrigt, som i nämnda lag angivas, skulle bero,
huruvida straff för ifrågavarande brott och förseelser skulle ådömas. Pettersson
skulle under prövotiden stå under övervakning av kyrkoherden Erik Eriksson
i Husaby.

Häradsrättens utslag vann laga kraft.

I ett till landsfogden avgivet yttrande uppgav Noring, att anledningen till
att han icke underställt åtalet landsfogdens prövning vore den, att Noring
funnit brotten av sa allvarlig beskaffenhet, att åtalseftergift icke bort ifrågakomma
med hänsyn till bestämmelserna i en inom justitiedepartementet utarbetad
promemoria angående lagstiftningen om eftergift av åtal mot vissa
underåriga.

I skrivelsen den 18 mars 1946 till mig anförde landsfogden, att de av Noring
åtalade brotten begåtts kort innan Pettersson fyllt 17 år. Huruvida landsfogden
i förevarande fall skulle ha eftergivit åtal eller icke kunde han svårligen uttala
sig om, då han icke hade tillgång till den utredning, som skulle ha legat till
grund för hans ställningstagande i åtalsfrågan. På grund av vad de tillgängliga
handlingarna innehölle rörande brotten ifraga och den ålder, Pettersson uppnått
vid brottens begående, ville det emellertid synas landsfogden som om skäl
förelegat för att i förevarande fall icke eftergiva åtal. Vid angivna förhållande
ville landsfogden föreslå, att Norings oriktiga förfarande i åtalsärendet icke
måtte föranleda någon J. 0:s vidare åtgärd.

I ett av mig därefter infordrat yttrande anförde Noring, att han, innan
målet mot Pettersson anhängiggjorts, givetvis bort inhämta medgivande från
landsfogden, men Noring hade haft skäl till antagande, att Pettersson icke
kunde erhalla eftergift av atal för ifragavarande svårartade brott och förseelser.
Domstolen hade icke heller gjort något påpekande i saken. Före den 1 juli
1945 hade något åtal mot underårig, beträffande vilket frågan om åtalseftergift
ankommit på överåklagarens prövning, icke förekommit. Med hänsyn till
vad landsfogden anfört hemställde Noring, att det oriktiga förfarandet icke
måtte föranleda någon åtgärd. För framtiden komme Noring att ställa sig
föreskrifterna om inhämtande av överåklagarens besked i fall som det förevarande
till efterrättelse.

I en till landsfogden i Skaraborgs län avlåten skrivelse lämnade jag en redogörelse
för de tillämpliga bestämmelserna i lagen den 19 maj 1944 om eftergift
av åtal mot vissa underåriga samt för tillkomsten av samma bestämmelser
(se ovan sid. 55—59). Därefter anförde jag, bland annat, följande.

De anförda bestämmelserna innebära, att underårig överhuvud taget icke
får ställas inför rätta, innan en lagföring av honom prövats vara behövlig.
Att bespara den underarige själva lagförandet för det begångna brottet har
varit ett av syftena med den nya lagstiftningen om åtalseftergift. Den stora
betydelsen härav har också framhållits under förarbetena till ifrågavarande
lag. Härvid har även kraftigt betonats vikten därav, att beslutanderätten i
fråga om åtals anställande anförtroddes överåklagare, så snart det vore fråga

om brott, som kunde förskylla frihetsstraff. Med hänsyn härtill är det därför
synnerligen angeläget, att åtal mot underårig icke av underåklagare anställes
utan överåklagarens beslut i fall, då enligt lagen beslutanderätten i fråga om
åtalseftergift ankommer på högre åklagarmyndighet. Anställande av åtal i
dylikt fall utan inhämtande av överåklagarens beslut måste, såsom jag redan
i min skrivelse den 5 februari 1946 framhållit, anses såsom tjänstefel.

Såsom av min ovan lämnade redogörelse framgår har Noring i egenskap av
landsfiskal i Kinnefjärdings distrikt den 13 oktober 1945 utfärdat stämning å
Pettersson, vilken var född den 4 september 1928, med yrkande om ansvar
å honom för, bland annat, grov stöld, egenmäktigt förfarande samt brukande
av motorcykel utan att vara innehavare av inköpskort för flytande driv- och
smörjmedel. I rättegången har Noring förklarat sistberörda yrkande i vad
angår drivmedel avse det förhållandet, att motorfordonet framförts med annat
drivmedel än flytande bränsle. Till stöd för sina ansvarsyrkanden har Noring
i stämningen åberopat 20 kap. 4 § och 6 § första stycket strafflagen, 5 § och
26 § andra stycket kungörelsen den 2 maj 1941 angående reglering av försäljningen
och förbrukningen av smörjmedel (SFS nr 226) samt 11 och 20 §§
kungörelsen den 13 november 1942 angående reglering av försäljningen och
förbrukningen av brännbara vätskor (SFS nr 873). Ehuru enligt dessa lagrum
å de angivna brotten kunnat följa frihetsstraff, har Noring emellertid icke
före åtalets anhängiggörande, på sätt ålegat honom enligt lagen den 19 maj
1944 och landsfiskalsinstruktionen, underställt överåklagaren frågan, huruvida
åtalet skulle eftergivas eller ansvarstalan föras mot Pettersson. Uteslutet är icke
att, därest de vid förundersökningen sedermera lämnade upplysningarna om
Pettersson lämnats till landsfogden och yttrande från barnavårdsnämnden
införskaffats, åtalseftergift kommit att beviljas och Pettersson sålunda undgått
att stå till svars inför häradsrätten.

På grund av vad jag ovan anfört finner jag, att Noring förfarit felaktigt
genom att i förevarande fall väcka ansvarstalan mot Pettersson. Vad Noring
anfört till försvar för berörda förfarande synes mig icke kunna godtagas. Även
om Noring för sin del ansåg åtalseftergift icke kunna komma i fråga för
Pettersson, kunde detta under inga omständigheter berättiga Noring att utan
att underställa landsfogden frågan om åtalseftergift ställa Pettersson under
åtal vid häradsrätten. Då skada genom Norings förfarande kan ha tillskyndats
Pettersson, vilken genom häradsrättens utslag väl erhållit anstånd enligt lagen
om villkorlig dom med straffs ådömande men under en prövotid av tre år skall
stå under övervakning av därtill förordnad övervakare, finner jag Noring icke
kunna undgå åtal för vad han i förevarande fall låtit komma sig till last.

Jag uppdrog alltså åt landsfogden att vid vederbörlig domstol i laga ordning
anhängiggöra och utföra åtal mot Noring för tjänstefel i anmärkta hänseende.
Tillfälle borde beredas Pettersson att yttra sig i målet.

Rådhusrätten i Lidköping, varest åtalet anhängiggjordes, yttrade i utslag
den SO september 1946 följande.

Noring har numera uppgivit, att han telefonledes överlagt med landsfogden
i frågan, huruvida åtalseftergift borde äga rum i förevarande fall eller ej, och
att han därefter av förbiseende anhängiggjort åtalet, utan att landsfogdens
uttryckliga beslut i ärendet förelegat. Landsfogden, som ansett sig icke böra
bestrida förstnämnda uppgift, har vidare förklarat, att han numera vore av
den uppfattningen, att han icke skulle hava beviljat åtalseftergift i fallet i
fråga, vid vilket förhållande Norings förfarande icke kan anses hava tillskyndat
den åtalade skada. Med hänsyn till angivna omständigheter finner rådhusrätten
Norings felaktiga förfarande att anhängiggöra åtalet utan att beslut av
landsfogden förelåg, huruvida åtalet skulle eftergivas eller ansvarstalan föras,
icke vara av beskaffenhet att för Noring föranleda ansvar.

Rådhusrätten prövar förty lagligt lämna mot Noring förd ansvarstalan
utan bifall.

Som jag ansåg mig icke böra åtnöjas med den utgång målet fått i rådhusrätten,
anmodade jag advokatfiskalen vid Göta hovrätt att anföra besvär över
rådhusrättens utslag under yrkande, att hovrätten måtte bifalla åtalet. I skrivelsen
till advokatfiskalen anförde jag, bland annat, följande.

I målet har Noring uppgivit, att han enligt vad han då kunde erinra sig vid
telefonsamtal med landsfogden Emil Nyström i annan fråga ”även berört nu
ifrågavarande ärende”. Härtill har Nyström genmält, att han numera icke
kunde erinra sig det av Noring omnämnda telefonsamtalet men att han icke
ville bestrida, att ärendet möjligen kunde ha varit på tal vid något telefonsamtal
med Noring. Noring har vidare uppgivit, att hans underlåtenhet att
inhämta landsfogdens yttrande hade sin grund i rent förbiseende. I sitt utslag
har rådhusrätten omskrivit dessa Norings uttalanden på det sätt, att Noring
uppgivit, att han telefonledes överlagt med landsfogden i frågan, huruvida
åtalseftergift borde äga rum i det ifrågakomna fallet eller ej, och att han
därefter av förbiseende anhängiggjort åtalet utan att landsfogdens uttryckliga
beslut i ärendet förelegat. Vad i målet förevarit synes icke giva stöd för dessa
uttalanden i utslaget. Av Norings svaromål framgår således icke, att det varit
åtalsfrågan som berörts vid telefonsamtalet. Men även om så varit fallet, ha
Norings yttranden vid samtalet tydligen icke inneburit, att han till landsfogdens
prövning hänskjutit frågan, huruvida åtal mot Pettersson för de
ifrågavarande brotten skulle väckas eller eftergivas. Detta framgår såväl av
Norings egen förklaring att hans påtalade underlåtenhet berott på ett rent
förbiseende, som ock därav att landsfogden icke vidtagit någon på honom
ankommande åtgärd för åtalsfrågans lagenliga prövning.

Vidare må framhållas, att även om landsfogden numera är av den uppfattningen
att han icke skulle ha beviljat åtalseftergift i fråga om Pettersson, det
ingalunda är uteslutet, att landsfogden, om barnavårdsnämnden hörts och

saken behandlats i regelrätt ordning, kunnat komma till ett annat resultat.
Frågan huruvida åtalet mot Pettersson bort eftergivas eller icke är emellertid
icke av någon avgörande betydelse för frågan huruvida Noring bör fällas till
ansvar för det åtalade förfarandet, som jämväl rådhusrätten betecknat såsom
felaktigt. Ett frikännande av Noring skulle lätt kunna uppfattas såsom ett
godtagande av den meningen, att en försummelse från en underåklagares sida
att inhämta vederbörligt beslut av överåklagaren i fråga om åtal mot underårig
icke borde medföra några efterräkningar för underåklagaren, såframt
skada icke uppkommit på grund av försummelsen. En dylik uppfattning skulle
kunna leda till att en av lagstiftningens bärande grundsatser, nämligen den att
frågan om eftergift av åtal mot underårig i fall av ömtåligare beskaffenhet
städse skall prövas av en särskilt kvalificerad åklagare, komme att genom
praxis åsidosättas. I detta sammanhang vill jag erinra, att jag, efter verkställd
undersökning rörande efterlevnaden av lagen den 19 maj 1944 om eftergift av
åtal mot vissa underåriga sedan densamma varit i kraft ett helt år, förordnat
om åtal mot förutom Noring tre andra underåklagare för anställande av åtal
mot underåriga utan överåklagarens medgivande i fall, där sådant enligt
nämnda lag bort inhämtas. Två av dessa under åklagare ha av vederbörande
underrätter genom laga kraftvunna utslag dömts till böter för de begångna
tjänstefelen. I fråga om den tredje åklagaren har underrätten funnit, att denne
genom vad som förekommit gjort sig skyldig till felaktigt förfarande i tjänsten,
men med hänsyn till i saken upplysta omständigheter ansett hans underlåtenhet
icke skäligen böra för honom medföra ansvar. Över det i sistnämnda fall meddelade
utslaget har min ställföreträdare låtit anföra besvär i Svea hovrätt.

Målet är beroende på hovrättens prövning.

13. Felaktigt beslut i fråga om inhämtande i brottmål av
medicinalstyrelsens utlåtande angående tilltalads
sinnesbeskaffenhet.

Sedan t. f. landsfiskalen i Malungs distrikt Olof Hampus den 12 april 1945
häktat skogsarbetaren Fritz Harald Henrik Thomasson från Andersviksberg
för grov stöld, hölls den 27 april 1945 inför Malungs tingslags häradsrätt under
ordförandeskap av häradshövdingen Emil Dahl rannsakning med Thomasson.
Såsom åklagare i målet inställde sig därvid landsfiskalen i distriktet Carl Einar
Mauritz Stamberg, vilken tillika anmälde sig såsom ombud för målsäganden
Erik Joel Wahlström i Ljungfall.

I målet lades Thomasson till last, att han den 7 april 1945 i Wahlströms
bostad tillgripit en Wahlström tillhörig portmonnä, värd 8 kronor, med inneliggande
penningar, omkring 101 kronor, jämte några småsaker. Thomasson
förnekade, att han gjort sig skyldig till något tillgrepp från Wahlström.

Enligt företett utdrag av straffregistret hade Thomasson sedan år 1936 vid
fem olika tillfällen dömts till straffarbete för olika brott och senast frigivits
den 16 juni 1944, varvid vederbörande fängelseläkare till straffregistret anmält,
att Thomasson syntes vara behäftad med psykopatiska anlag och att vid
eventuellt återfall i brott hans sinnesbeskaffenhet borde undersökas.

Med anledning av sistnämnda uppgift yrkade åklagaren att, därest Thomasson
icke vid detta rättegångstillfälle ådömdes straff för det åtalade brottet,
Thomassons sinnesbeskaffenhet måtte undersökas.

I samma dag meddelat beslut prövade häradsrätten jämlikt 41 och 42 §§
sinnessjuklagen nödigt inhämta läkares utlåtande angående Thomassons sinnesbeskaffenhet
vid tiden för begåendet av brott, varför han i målet åtalats,
och beträffande frågan, huruvida han vore i behov av sinnessjukvård. Därjämte
förordnade häradsrätten, att läkarens utlåtande, sedan det inkommit till rättens
ordförande, skulle för yttrande underställas medicinalstyrelsen. I avbidan
på medicinalstyrelsens utlåtande förklarades målet av häradsrätten vilande.
Thomasson skulle tillsvidare kvarbliva i häkte.

Sedan Thomasson för undersökning intagits å sinnessjukavdelningen vid
vårdanstalten å Hall, avgav sinnessjukläkaren Folke Kinnmark den 14 juli
1945 det utlåtandet, att Thomasson vore behäftad med säkerligen konstitutionellt
betingad psykisk abnormitet (psycopathia), att denna psykiska
abnormitet även funnits hos honom vid tidpunkten för den åtalade brottsliga
gärningen, att hans psykopati enligt Kinnmarks mening motsvarade sinnestillstånd,
varom i 5 kap. 6 § strafflagen sades, samt att Thomasson icke vore i
behov av vård på sinnessjukhus. Utlåtandet inkom till rättens ordförande den
16 juli 1945.

Vid den 16 juli 1945 verkställd granskning jämlikt 42 § sista stycket sinnessjuklagen
av den av Ivinnmark till medicinalstyrelsen insända avskriften av
utlåtandet rörande Thomasson fann medicinalstyrelsen icke anledning föreligga
att underkasta frågan om den tilltalades sinnesbeskaffenhet ytterligare psykiatrisk
granskning.

I skrivelse den 18 juli 1945 till medicinalstyrelsen anhöll domhavanden i
Nås och Malungs domsaga, under hänvisning till häradsrättens beslut den 27
april 1945, om styrelsens utlåtande angående Thomasson.

Med anledning därav avgav medicinalstyrelsen det utlåtandet, att Thomasson
vid tiden för brottets begående, ”på sätt Kinnmark visat”, befunnit sig i
sådant sinnestillstånd, som avsåges i 5 kap. 6 § strafflagen, samt att han icke
vore i behov av vård å sinnessjukhus. Detta utlåtande inkom till domhavanden
den 7 augusti 1945.

Sedan målet därefter upptagits till förnyad handläggning vid häradsrätten
den 18 augusti 1945, dömde häradsrätten genom utslag samma dag, jämlikt
20 kap. 4 § strafflagen jämfört med 5 kap. 6 § samma lag, Thomasson för grov
stöld till straffarbete tio månader, varjämte häradsrätten ålade honom viss
ersättningsskyldighet. Häradsrätten förklarade vidare, att från det Thomasson

ådömda straffet skulle jämlikt 4 kap. 12 § strafflagen avräknas en tid av två
månader för den tid, varunder han i målet suttit häktad. Thomasson skulle
kvarbliva i häkte i avbidan på utslagets laga kraftvinnande.

Med anledning av att häradsrätten utan hänsyn till stadgandet i 44 § första
stycket sinnessjuklagen redan i beslutet den 27 april 1945 bestämt, att medicinalstyrelsens
utlåtande skulle inhämtas angaende Thomassons sinnesbeskaffenhet,
anmodade jag i skrivelse den 3 maj 1946 Dahl att till mig inkomma med
förklaring.

I avgivet yttrande anförde Dahl följande.

Före sinnessjuklagens tillkomst år 1929 hade det förfarande uti hithörande
hänseende varit lagbestämt, att sedan läkarutlåtande angående tilltalads sinnesbeskaffenhet
avgivits, detsamma skolat insändas till medicinalstyrelsen för
dess yttrande. Dahl hade allt fort ansett samma förfaringssätt vara att anbefalla,
då det synts honom angeläget, att domstolen sökte erhålla all den utredning,
som i frågan stode densamma till buds. Då domstolen under Dahls
ordförandeskap sålunda regelmässigt begärt styrelsens yttrande rörande läkarutlåtandet,
hade Dahl ansett det såväl ur statsekonomisk synpunkt som för
undvikande därav, att häradsnämndens ledamöter belastades med inkallande
till särskild rannsakning enbart för beslut om läkarutlåtandets översändande
till medicinalstyrelsen, vara förnuftigt att redan vid beslutet om läkarundersökning
därtill foga förordnande om dettas omedelbara remitterande till medicinalstyrelsen.
Dahl hade icke funnit hinder i lagbestämmelser härför föreligga.

I en till advokatfiskalen vid Svea hovrätt avlåten skrivelse anförde jag därefter
följande.

Enligt den lydelse sinnessjuklagen den 19 september 1929 hade under år
1945 stadgades i 41 § under 6 kap. att, där i brottmål domstolen på grund av
att den tilltalade tidigare lidit av sinnessjukdom eller eljest fann anledning till
antagande, att den tilltalade vid tiden för brottets begående varit av sinnesbeskaffenhet,
som uteslöt eller minskade straffbarheten, fick den tilltalade ej
dömas skyldig till brottet utan att läkares utlåtande blivit inhämtat angående
hans sinnesbeskaffenhet vid nämnda tid och beträffande frågan, huruvida han
vore i behov av vård å sinnessjukhus.

Enligt 42 § skulle, om domstol jämlikt 41 § beslutat att inhämta utlåtande
angående tilltalad, som förvarades i häkte, sådant utlåtande efter verkställd
undersökning avgivas av sjukvårdsläkaren vid den fångvården tillhörande
sinnessjukavdelning, som skulle mottaga för sinnessjukdom misstänkta från det
häkte, där den tilltalade förvarades. För undersökningen skulle den tilltalade
överföras till sinnessjukavdelningen, och skulle samtliga handlingar i målet
överlämnas till sjukvårdsläkaren.

Ö — Justitieombudsmannens ämbetsberättclse till 1947 ars riksdag.

Da utlåtande avgavs till domstolen, skulle sjukvårdsläkaren samtidigt insända
en avskrift därav till medicinalstyrelsen. Fann medicinalstyrelsen anledning
föreligga, att frågan om den tilltalades sinnesbeskaffenhet underkastades
ytterligare psykiatrisk granskning, hade styrelsen att ofördröjligen underrätta
domstolen därom.

I 44 § första stycket hette det: ”Prövar domstol, efter det sådant utlåtande,
som ovan i detta kapitel omförmäles, blivit avgivet, medicinalstyrelsens utlåtande
böra infordras, åligge domstolen att till medicinalstyrelsen överlämna
samtliga handlingar i målet.”

Av vad som förekommit vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser må
här anmärkas, att 1926 ars sinnessjuksakkunniga i ett år 1927 avgivet betänkande
med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning angående
sinnesbeskaffenhet m. m. föreslagit, att utlåtande i första hand skulle infordras
från sjukvårdsläkare vid sinnessjukavdelning tillhörande fångvården, vilken
läkare skulle ha enahanda kompetens som överläkare vid statens sinnessjukhus.
Sedan utlåtandet inkommit, skulle rätten pröva, huruvida vid utlåtandet skulle
bero eller om nytt utlåtande skulle infordras från medicinalstyrelsen.

I den pa grundval av nämnda förslag till 1929 års riksdag avlåtna propositionen,
nr 87, med förslag till sinnessjuklag anförde chefen för socialdepartementet,
efter att ha framhållit att de sakkunnigas förslag erbjöde den fördelen
att undersökningarna alltid komme att från början omhänderhavas av en
psykiatriskt utbildad undersökningsförrättare och att i följd därav förnyad
undersökning såsom regel bleve obehövlig, bland annat följande: Varken läkarnas
eller medicinalstyrelsens utlåtanden innefattade några avgöranden utan
vore att betrakta såsom sakkunnigutlåtanden, vilkas betydelse väsentligen
vore beroende av deras förmåga att verka övertygande på domstolen. Uteslutet
vore ju icke — såsom också i praktiken förekommit — att domstol mot medicinalstyrelsens
mening godtoge den undersökande läkarens uppfattning. — Det
av 1926 års sakkunniga föreslagna systemet erbjöde den otvivelaktiga fördelen,
att detsamma i åtskilliga fall medförde en förkortning av rättegången därigenom,
att man undveke den tidsutdräkt, som föranleddes av medicinalstyrelsens
hörande.

Av ordalagen i 44 § sinnessjuklagen framgår, att det, först sedan undersökningsläkarens
utlåtande inkommit, ankommer på domstolen att pröva, huruvida
därvid skall bero eller medicinalstyrelsens utlåtande inhämtas. Då med
bestämmelsen om domstolens prövning av läkarutlåtandet tydligen avsetts,
att därigenom inhämtande utan verkliga skäl av utlåtanden från medicinalstyrelsen
skulle undvikas, synes det mig uppenbart, att domstol icke redan vid
beslutet om undersökning av en tilltalads sinnesbeskaffenhet äger bestämma,
att medicinalstyrelsens utlåtande skall inhämtas och i avbidan på detta
förklara målet vilande. Genom ett dylikt förfarande uppehälles rättegången
utan tvivel onödigtvis i de fall, där ytterligare psykiatrisk undersökning av
den tilltalade icke varit erforderlig.

I förevarande fall har häradsrätten genom beslut den 27 april 1945 förordnat,
att läkares utlåtande skulle inhämtas angående Thomassons sinnesbeskaffenhet
vid tiden för det åtalade brottets begående och beträffande frågan,
huruvida Thomasson vore i behov av vård å sinnessjukhus, samt därutöver
bestämt, att, sedan läkarens utlåtande inkommit till rättens ordförande, medicinalstyrelsens
utlåtande skulle inhämtas. I sammanhang härmed har häradsrätten
förklarat målet mot Thomasson vilande i avbidan på medicinalstyrelsens
utlåtande. I enlighet med vad jag ovan anfört har häradsrätten genom att
redan den 27 april, utan avvaktande av läkarens utlåtande och prövning av
detta, besluta om medicinalstyrelsens hörande förfarit felaktigt. Med anledning
av sagda beslut har också medicinalstyrelsens utlåtande begärts och
avgivits. Att höra medicinalstyrelsen i förevarande fall synes med hänsyn till
innehållet i Kinnmarks utlåtande icke ha varit behövligt. Detta bestyrkes
därav, att styrelsen vid den granskning av läkarutlåtandet, som företagits
jämlikt 42 § sista stycket sinnessjuklagen, icke funnit anledning föreligga att
underkasta frågan om Thomassons sinnesbeskaffenhet ytterligare psykiatrisk
granskning. Styrelsen har också i sitt utlåtande genom orden ”på sätt Kinnmark
visat” givit uttryck för en sådan uppfattning.

Genom häradsrättens påtalade beslut har handläggningen av målet mot
Thomasson, som var häktad, fördröjts på ett sätt, som kunnat undvikas, om
häradsrätten i regelmässig ordning fått taga ställning till Kinnmarks utlåtande.
Därest detta utlåtande, mot vilket någon anmärkning icke inkommit från
medicinalstyrelsen i anledning av den ovan omförmälda granskningen, prövats
av häradsrätten, måste för visst antagas, att rätten icke funnit skäl föreligga
för en begäran om ytterligare utlåtande av medicinalstyrelsen. Målet hade i
sådant fall kunnat företagas till avgörande omkring tre veckor tidigare än som
nu skett till följd av det på förhand fattade beslutet om medicinalstyrelsens
hörande. Då Thomasson genom häradsrättens sedermera meddelade utslag
blivit dömd till straffarbete, har den tid han hållits häktad i målet icke i sin
helhet kunnat tillgodoräknas honom genom avdrag av häktningstid. Då sålunda
genom häradsrättens redan den 27 april fattade beslut om inhämtande av
medicinalstyrelsens utlåtande skada kan ha tillskyndats Thomasson, finner jag
Dahl, som är ansvarig för sagda beslut, icke kunna undgå åtal för beslutet
ifråga.

På grund av vad jag ovan anfört uppdrog jag åt advokatfiskalen att ställa
Dahl under åtal inför hovrätten för tjänstefel i anmärkta hänseende samt å
honom yrka ansvar enligt lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle borde beredas
Thomasson att i målet föra talan, och borde av honom framställda ersättningsanspråk,
i den mån de funnes befogade, av advokatfiskalen understödjas.

Svea hovrätt, varest Thomasson yrkade skadestånd av Dahl med 250 kronor
för det Thomasson genom Dahls förfarande onödigt blivit berövad friheten
under minst 24 dagar, yttrade i utslag den 22 olctoher 191,6 följande.

Hovrätten finner väl, att häradsrätten genom sitt beslut den 27 april 1945
förfarit felaktigt i det hänseende, som i J. 0:s skrivelse angivits, samt att Dahl
i sin egenskap av häradsrättens ordförande är ansvarig för beslutet, men enär
vad sålunda ligger Dahl till last med hänsyn till omständigheterna icke skäligen
bör för honom medföra straff eller skadeståndsskyldighet, lämnar hovrätten
den av advokatfiskalsämbetet och Thomasson förda talan utan bifall.

Hovrättens utslag har vunnit laga kraft.

14. Felaktigt förfarande i brottmål i fråga om medicinalstyrelsens
hörande angående tilltalads sinnesbeskaffenhet.

Den 10 augusti 1945 handlades inför Nås tingslags häradsrätt under ordförandeskap
av t. f. domhavanden Göran Y:son Sjöberg ett rannsakningsmål
angående häktade servitören Karl Rickard Sundesson, vilken av landsfiskalen
i Järna distrikt den 29 juli 1945 häktats för stöld och bedrägeri. Sedan handläggningen
av målet avslutats, meddelade häradsrätten samma dag följande
beslut: På grund av vad i målet förekommit prövade häradsrätten jämlikt
41 och 42 §§ sinnessjuklagen nödigt inhämta läkares utlåtande angående
Sundessons sinnesbeskaffenhet vid tiden för begåendet av brott, varför han i
målet åtalats, och beträffande frågan, huruvida han vore i behov av sinnessjukvård.
Tillika förordnade häradsrätten, att sedan nämnda utlåtande till
rättens ordförande inkommit, detsamma skulle för yttrande underställas medicinalstyrelsen.
I avbidan på berörda undersökning samt utlåtande förklarades
målet vilande att ånyo företagas å dag, som av rättens ordförande bestämdes
och i tillräcklig tid därförut skulle meddelas parterna sedan vederbörligt läkarutlåtande
jämte utlåtande från medicinalstyrelsen till ordföranden inkommit,
varjämte förordnades, att Sundesson tillsvidare skulle i häkte förbliva.

Den sålunda beslutade sinnesundersökningen ägde rum vid vårdanstalten å
Hall. Efter slutförd undersökning avgav sinnessjukläkaren vid anstalten Folke
Kinnmark den 17 oktober 1945 utlåtande. I utlåtandet anförde Kinnmark, att
Sundesson på grund av psykisk abnormitet (debilitas mentis och psykoinfantilism)
vid tiden för åtalade brottsliga gärningarnas begående varit av sinnesbeskaffenhet,
som avsåges i 5 kap. 6 § strafflagen, samt att han icke vore i
behov av vård på sinnessjukhus.

Den 18 oktober 1945 överflyttades Sundesson från vårdanstalten till kronohäktet
i Falun, varom domhavanden i Nås och Malungs domsaga den 22 i
samma månad erhöll underrättelse från länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Vid en den 20 oktober 1945 verkställd granskning jämlikt 42 § sista stycket
sinnessjuklagen av den av Kinnmark till medicinalstyrelsen insända avskriften
av utlåtandet rörande Sundesson fann medicinalstyrelsen icke anledning föreligga
att underkasta frågan om den tilltalades sinnesbeskaffenhet ytterligare
psykiatrisk granskning.

Sinnessjukläkarens utlåtande inkom till domhavanden lördagen den 20 oktober
1945. I skrivelse den 22 oktober till medicinalstyrelsen hemställde domhavanden,
under hänvisning till häradsrättens beslut den 10 augusti 1945, om
medicinalstyrelsens utlåtande angående Sundessons sinnesbeskaffenhet vid
tiden för åtalade brotts begående och beträffande frågan, huruvida han vore
i behov av vård å sinnessjukhus. Den 31 oktober 1945 avgav medicinalstyrelsen
det utlåtandet, att Sundesson, ”på sätt Kinnmark visat”, vid tiden för
åtalade brotts begående befunnit sig i sådant sinnestillstånd, som avsåges i
5 kap. 6 § strafflagen, samt att han icke vore i behov av vård å sinnessjukhus.
Utlåtandet inkom till domhavanden den 12 november 1945.

Den 16 november 1945 företogs målet till förnyad handläggning inför
häradsrätten under ordförandeskap av häradshövdingen Emil Dahl. I utslag
samma dag prövade häradsrätten lagligt, jämlikt 20 kap. 3 § och 21 kap. 3 §
jämfört med 4 kap. 1 och 2 §§ och 5 kap. 6 §, allt strafflagen, förklara Sundesson
saker till ansvar för tre bodräktsbrott och två grova bedrägeribrott. Jämlikt
lagen om villkorlig dom förordnade emellertid häradsrätten, att med straffets
ådömande skulle anstå och på de villkor, som i nämnda lag angivas, bero,
huruvida straff skulle ådömas. Häradsrätten bestämde, att Sundesson skulle
under en tid av tre år, efter det utslaget vunnit laga kraft, stå under övervakning
enligt nämnda lag med häradsrätten såsom vårdnadsdomstol. Slutligen
förordnade häradsrätten, att Sundesson skulle försättas på fri fot.

Såväl åklagaren som Sundesson förklarade sig nöjda med utslaget i ovannämnda
del.

Med anledning av vad sålunda förekommit anmodade jag i skrivelse den 30
mars 1946 Sjöberg att till mig inkomma med yttrande rörande det förhållandet,
att häradsrätten utan hänsyn till stadgandet i 44 § första stycket sinnessjuklagen
redan i beslutet den 10 augusti 1945 bestämt, att medicinalstyrelsens
utlåtande skulle inhämtas angående Sundessons sinnesbeskaffenhet.

I avgivet yttrande anförde Sjöberg, att han vid behandlingen av ifrågavarande
mål följt den praxis, som i förevarande hänseende tillämpats i domsagan
under den tid Sjöberg tjänstgjort där. Denna praxis hade motiverats
därav, att en lekman icke vore kompetent att avgöra riktigheten av en sinnessjukläkares
utlåtande samt att därför sådant utlåtande borde underställas
medicinalstyrelsen. Under sådana förhållanden vore ur praktisk synpunkt bäst
att redan i beslutet om sinnesundersökning intaga bestämmelse därom. Därigenom
vunnes dels att målet fortare kunde företagas till slutligt avgörande
och dels att ytterligare tingssammanträde med därtill hörande kostnader för
statsverket undvekes.

Sedan jag därefter anmodat Dahl att avgiva yttrande i ärendet, åberopade
Dahl vad han anfört i ovan å sid. 81 omförmälda yttrande rörande beslut

av Malungs tingslags häradsrätt om inhämtande av medicinalstyrelsens utlåtande
angående häktade Fritz Harald Henrik Thomasson.

I en till advokatfiskalen vid Svea hovrätt avlåten skrivelse anförde jag, efter
att hava redogjort för hithörande bestämmelser i sinnessjuklagen (se sid.
81 och 82 härovan), i huvudsak följande.

Vad förevarande fall beträffar är i ärendet upplyst, att Nås tingslags häradsrätt
genom beslut den 10 augusti 1945 förordnat, att läkares utlåtande skulle
inhämtas angående Sundessons sinnesbeskaffenhet vid tiden för de åtalade
brottens begående och beträffande frågan, huruvida han vore i behov av vård
å sinnessjukhus. I samma beslut har emellertid häradsrätten tillika bestämt,
att sedan läkarens utlåtande inkommit till rättens ordförande, medicinalstyrelsens
utlåtande i saken skulle inhämtas, samt förklarat målet mot Sundesson
vilande i avbidan på medicinalstyrelsens utlåtande. Sundesson skulle kvarbliva
i häkte. Genom att sålunda, utan avvaktande av läkarens utlåtande och prövning
av detta, redan den 10 augusti besluta om medicinalstyrelsens hörande
har häradsrätten förfarit felaktigt. I anledning av sagda beslut har också
medicinalstyrelsens utlåtande inhämtats angående Sundesson. Av innehållet i
Kinnmarks utlåtande synes mig framgå, att inhämtandet av medicinalstyrelsens
utlåtande icke varit erforderligt, vilket också bestyrkes därav att medicinalstyrelsen
vid den granskning av Kinnmarks utlåtande, som företagits jämlikt
42 § sista stycket sinnessjuklagen, icke funnit anledning föreligga att
underkasta frågan om Sundessons sinnesbeskaffenhet ytterligare psykiatrisk
granskning. Styrelsen har också i sitt utlåtande genom orden ”på sätt Kinnmark
visat” givit uttryck för en sådan uppfattning.

Utredningen i ärendet giver otvetydigt vid handen, att handläggningen av
målet mot Sundesson genom det påtalade beslutet i icke ringa mån fördröjts.
Därest Kinnmarks utlåtande, mot vilket någon anmärkning icke inkommit från
medicinalstyrelsen i anledning av den ovan omförmälda granskningen, i regelmässig
ordning prövats av häradsrätten, måste för visst antagas, att rätten
icke funnit skäl föreligga för en begäran om ytterligare utlåtande av medicinalstyrelsen.
Vad Sjöberg anfört därom, att en lekman icke vore kompetent att
avgöra riktigheten av ett av undersökningsläkare avgivet utlåtande, kan icke
förtjäna avseende, särskilt med hänsyn till de uttalanden som gjorts vid tillkomsten
av bestämmelserna i förevarande ämne. Därest häradsrätten icke på
förhand bestämt, att medicinalstyrelsens utlåtande skulle inhämtas, hade
målet säkerligen kunnat upptagas till förnyad handläggning omkring två veckor
tidigare än som skett.

Genom häradsrättens slutliga utslag i målet har häradsrätten förklarat
Sundesson saker till ansvar för brott men jämlikt lagen om villkorlig dom
förordnat, att med straffs ådömande skulle anstå under en prövotid av tre år.
Därjämte har häradsrätten förordnat om Sundessons försättande på fri fot.

Då den tid Sundesson för länge hållits i häkte sålunda icke kunnat avräknas å
något honom ådömt straff, kan Sundesson ha tillskyndats skada genom häradsrättens
redan den 10 augusti fattade beslut om inhämtande av medicinalstyrelsens
utlåtande. På grund härav och då vad Sjöberg, som är ansvarig för sagda
beslut, i sin förklaring anfört till försvar för detsamma icke kan av mig godtagas,
finner jag Sjöberg icke kunna undgå åtal för det felaktiga förfarande,
som beslutet innebär.

I enlighet med vad jag sålunda anfört uppdrog jag åt advokatfiskalen att
ställa Sjöberg under åtal inför hovrätten för berörda tjänstefel. Tillfälle borde
beredas Sundesson att i målet föra talan, och borde av honom framställda
ersättningsanspråk, i den mån de funnes befogade, av advokatfiskalen understödjas.

Svea hovrätt, varest Sundesson förklarade att han icke hade något yrkande
att framställa mot Sjöberg, yttrade i utslag den 22 oktober 1946 följande.

Hovrätten finner val, att häradsrätten genom sitt beslut den 10 augusti
1945 förfarit felaktigt i det hänseende, som i J. 0:s skrivelse angivits, samt
att Sjöberg i sin egenskap av häradsrättens ordförande är ansvarig för beslutet,
men enär vad sålunda ligger Sjöberg till last med hänsyn till omständigheterna
icke skäligen bör för honom medföra straff, lämnar hovrätten den mot Sjöberg
förda talan utan bifall.

Hovrättens utslag har vunnit laga kraft.

15. Felaktigt förfarande av taxeringsintendent genom anhållan
att tandläkare måtte för granskning ställa kortregister över
sina patienter till taxeringsmyndighets förfogande.

I en den 20 februari 1945 till skattedirektören i Stockholm K. G. A. Sandström
avlåten skrivelse anförde jag med anledning av klagomål hos mig över
vissa av taxeringstjänstemän i Stockholm vidtagna åtgärder för taxering av
praktiserande läkare, bland annat, följande: Beträffande klagomålen i vad de
avse det förhållandet, att taxeringst jänstemän tagit del av praktiserande läkares
journalanteckningar och patientkort, torde nämnda handlingar icke vara att
hänföra till sådana i 32 § 3 mom. andra punkten taxeringsförordningen omförmälda
anteckningar och handlingar, som rörelseidkare har skyldighet att förete
för granskning. En taxeringstjänsteman bör därför icke framställa begäran om
att journaler och patientkort skola företes för honom. Vad nu sagts utgör givetvis
intet hinder för läkaren att, om han för styrkande av en av honom lämnad
uppgift själv så önskar, av eget initiativ förete sina i journaler och patientkort
gjorda anteckningar om intäkter och utgifter. (Jfr ämbetsberättelsen 1946
sid. 167.)

Under hänvisning till dessa mina uttalanden anmälde Sveriges tandläkarförbund
i en hit insänd skrift, att t. f. taxeringsintendenten i Malmöhus län
Gunnar Andersson den 3 oktober 1945 avlåtit en så lydande skrivelse:

”Till tandläkaren Per Carl Josef Ahlqvist, Regementsgatan 80, Malmö.

Med anledning av Edra besvär till prövningsnämnden har jag funnit nödigt
låta granska Edra räkenskaper för år 1944 och får jag för den skull anhålla,
att Ni måtte, utöver det räkenskapsmaterial som redan insänts, ställa även
eventuellt befintligt (kort-)register över patienter till förfogande.

Malmö i landskontoret den 3 oktober 1945.

Gunnar Andersson,
t. f. taxeringsintendent.”

I klagoskriften framhöll tandläkarförbundet, att Anderssons skrivelse vore
så mycket mera anmärkningsvärd som den skattskyldige i förevarande fall
ställt till taxeringstjänstemännens förfogande sådant räkenskapsmaterial, som
avsages i 32 § 3 mom. taxeringsförordningen, och därvid överlämnat anteckningar
över inkomster och utgifter, förda dag för dag i en av förbundet i samråd
med skattemyndigheterna utgiven kassabok.

Sedan jag i anledning av klagoskriften, med bifogande av en tryckt avskrift
av min skrivelse den 20 februari 1945, anmodat Andersson att inkomma med
förklaring, anförde Andersson i avgivet yttrande följande.

J 0:s av tandläkarförbundet åberopade uttalande, att journalanteckningar
och patientkort icke vore att hänföra till sådana i 32 § 3 mom. andra punkten
taxeringsförordningen omförmälda anteckningar och handlingar, som rörelseidkare
hade skyldighet att förete för granskning, samt att en taxeringst jänsteman
därför icke borde framställa begäran om att journaler och patientkort
skulle företes för honom, syntes Andersson avse endast praktiserande läkare.
Att J. 0:s uttalande i denna del icke syntes böra tolkas så, att det gällde även
tandläkare, framginge därav, att J. O. tidigare i samma skrivelse, bland annat
på tal om bokföringsplikten, uttryckligen nämnt såväl läkare som tandläkare.
Emellertid ville Andersson påpeka, att han i sin skrivelse till Ahlqvist — och
detta med flit — varken hade förelagt Ahlqvist något eller begärt att få taga
del av hans patientkort. Andersson hade endast anhållit, att Ahlqvist skulle
ställa eventuellt förekommande sådana till Anderssons förfogande. Denna
Anderssons anhållan hade givetvis icke haft annat syfte än att i det föreliggande
taxeringsärendet söka komma till ett så rättvist resultat som möjligt, något som
ju också borde ha legat i Ahlqvists intresse. I detta sammanhang ville Andersson
framhålla, att J. O. i slutet av sitt uttalande den 20 februari 1945 anfört,
att en läkare givetvis icke vore förhindrad att, om han för styrkande av honom
lämnad uppgift själv så önskade, av eget initiativ förete sina i journaler och
patientkort gjorda anteckningar om intäkter och utgifter. Anderssons anhållan
till Ahlqvist kunde därför icke ha inneburit någon frestelse för honom att —
för att få sin taxeringsfråga rätt bedömd och avgjord — företaga en handling,

som icke stode i överensstämmelse med hans plikter som tandläkare. Andersson
ansåge sig därför, då han överlämnade taxeringsfrågan till prövningsnämndens
avgörande, oförhindrad att tyda Ahlqvists uraktlåtenhet på ett sätt, som
mera stode i överensstämmelse med hans antagliga bevekelsegrunder. Ahlqvists
vägran att ställa patientkorten till förfogande hade icke föranlett någon ytterligare
åtgärd från Anderssons sida, och detta hade från början icke heller varit
avsett. Andersson ansåge den mot honom gjorda anmälan sakna grund och
anhölle därför, att densamma måtte förklaras vara obefogad.

I avgivna påminnelser anförde tandläkarförbundet följande.

Anderssons uppfattning, att någon skillnad mellan läkare och tandläkare
skulle föreligga i det hänseendet att de av läkare förda patientkorten icke skulle
vara att betrakta såsom sådana i 32 § 3 mom. andra punkten taxeringsförordningen
omförmälda handlingar, som rörelseidkare hade att förete för granskning,
medan för tandläkare däremot dessa patientkort skulle vara att betrakta
såsom sådana handlingar, kunde förbundet icke dela. Det framstode som självklart,
att J. O. i sitt uttalande i skrivelsen den 20 februari 1945 talade om
läkare, då uttalandet just föranletts utav en klagoskrift rörande läkarna.
Anderssons uppgift, att han endast skulle ha ”anhållit” och icke ’ begärt att
få taga del av patientkorten, vore visserligen riktig. Förbundet tilläte sig
emellertid i detta hänseende hänvisa till Svenska akademiens ordlista över
svenska språket, där som synonym för verbet ”anhålla” anförts verbet ”begära”
samt som synonym för substantivet ”anhållan” substantivet begäran . Förbundet
hemställde därför, att något avseende icke måtte fästas vid Anderssons
försök att göra någon distinktion därvidlag, detta så mycket mer som det torde
vara allmän sed att begagna ordet ”anhålla” även i de fall, då stränga krav pa
uppfyllandet av en förpliktelse förelåge. Andersson hade anfört, att hans
begäran att få taga del av anteckningarna på patientkorten icke haft annat
syfte än att söka komma till ett så rättvist resultat som möjligt. Emellertid
kunde man konstatera, att Andersson i slutet av sitt yttrande uttalat, att han,
då han överlämnade taxeringsfrågan till prövningsnämndens avgörande, ansåge
sig oförhindrad att tyda vederbörande tandläkares uraktlåtenhet att överlämna
patientkorten på ett sätt, som stode mera i överensstämmelse med hans ”antagliga
bevekelsegrunder”. Jämfördes dessa båda uttalanden, vore det tydligt,
att Andersson ansett sig icke kunna godtaga de av tandläkaren förda räkenskapsböckerna
utan i stället ansett patientkorten böra vara avgörande. Detta
gåve stöd för uppfattningen, att Andersson intagit en alltför fiskalisk ställning
vid bevisfrågans bedömande, en ställning som stode i strid mot den ståndpunkt
som kommit till uttryck i J. 0:s skrivelse den 20 februari 1945. Till ett rättvist
resultat i taxeringshänseende hade Andersson kunnat komma genom att
taga del av de anteckningar över intäkter och utgifter jämte därtill hörande
handlingar, vilka företetts för honom. Förbundet tilläte sig påpeka, att det
någon gång inträffat, att underordnad taxeringstjänsteman (bokförings -

granskare) i Stockholm framställt begäran (eller anhållan) till tandläkare om
företeende av patientkorten, men att, när detta bragts till ledningens för
skatteverket kännedom, rättelse omedelbart åstadkommits och begäran återtagits.
Man hade icke ansett skyldighet föreligga att förete patientkorten. —
Tandläkare hade ofta, trots att de haft anteckningar över intäkter och utgifter
av ovan berört slag, företett sina patientkort för granskning. Det hade därvid
ej sällan visat sig, att vissa differenser förelegat mellan de på korten antecknade
beloppen och de i kassaboken uppförda. Detta hade lett till att vederbörande
tandläkare, trots att differenserna kanske varit synnerligen obetydliga, blivit
med frångående av hans efter förda anteckningar upprättade självdeklaration
taxerad efter skön. Anledningarna till att differenser mellan patientkort och
anteckningar i kassabok förelåge kunde vara flera. På patientkorten fördes i
främsta rummet anteckningar av rent odontologisk art. Ofta antecknades därjämte
vad behandlingen borde kosta enligt den av tandläkaren tillämpade
taxan. Emellertid vore det icke alls säkert, att detta belopp bleve det som
vederbörande patient komme att erlägga. Det kunde mycket väl tänkas, att
det belopp som slutligen erlades bleve mindre, beroende på olika omständigheter,
exempelvis att patienten beviljades rabatt på grund av att han varit en
ovanligt hygglig patient, som exakt hållit avtalade behandlingstider, eller en
patient, som under många år varit patient hos vederbörande tandläkare. Det
kunde också tänkas motsatsen, nämligen att beloppet höjdes vid den slutliga
betalningen, på grund av att vederbörande patient varit besvärlig i ett eller
annat avseende, t. ex. icke hållit avtalade tider eller ringt återbud så sent, att
det vållat såväl tandläkaren som andra patienter avbräck. Det vore sålunda
icke alls säkert, att de belopp, som vore antecknade på patientkorten, vore
de som verkligen erlagts, utan det vore i stället så, att den summa, som genom
fortlöpande anteckningar införts i kassaboken, vore den riktiga. På grund av
de erfarenheter som gjorts och på grund av att den tandläkare, som ställde sitt
kortregister till förfogande, riskerade att bliva upptaxerad, utan att någon
hänsyn toges till hans verkliga anteckningar över intäkter och utgifter i rörelsen
med därtill hörande handlingar, med utsikt att få rättelse först sedan ärendet
efter ett par år hunnit behandlas i kammarrätten, hade tandläkarna allt
oftare gått in för att icke förete patientkorten för granskning. Det nu föreliggande
fallet måste ses mot bakgrunden därav och med beaktande av J. 0:s
uttalande i skrivelsen den 20 februari 1945 att patientkort icke vore att betrakta
som sådana till bokföringen hörande handlingar, vilka skattskyldig
vore skyldig att förete för granskning. Vidare hade vederbörande tandläkare
ansett det vara sin skyldighet mot patienterna att icke utlämna vad de i
förtroende meddelat eller vad som stode i samband med deras behandling till
utomstående. Det kunde här nämnas, att enligt modern odontologisk uppfattning
en tandläkare för att kunna rätt genomföra behandlingen av en patient
ofta måste besitta ingående kännedom om patientens allmäntillstånd, varom
anteckningar då gjordes på patientkorten, och dessa uppgifter borde icke

komma till någon utomståendes kännedom. Med åberopande av vad sålunda
anförts ville tandläkarförbundet uttala, som sin uppfattning, att Anderssons
förfaringssätt stode i strid mot J. 0:s uttalande att patientkort icke vore att
hänföra till sådana i 32 § 3 mom. andra punkten taxeringsförordningen omförmälda
anteckningar och handlingar, som rörelseidkare hade skyldighet att
förete för granskning, samt att en taxeringstjänsteman icke borde framställa
begäran om att patientkort skulle företes för honom.

På anmodan av mig avgav Andersson, efter att ha tagit del av påminnelseskriften,
nytt yttrande, däri han anförde följande.

Vad anginge det förhållandet, att Andersson i sin skrivelse till Ahlqvist
använt verbet ”anhålla” och därmed icke avsett ett föreläggande för Ahlqvist
utan allenast att bereda denne tillfälle att i taxeringsärendet förebringa bevisning
till stöd för en riktig taxering, vidhölle Andersson vad han därom förut
anfört. Även om orden ”anhålla” och ”begära” i Svenska akademiens ordlista
betecknats såsom synonymer, kunde dem emellan förefinnas och förelage enligt
Anderssons mening också en betydelsefull skillnad. I koncept till Anderssons
ifrågavarande skrivelse hade en biträdande tjänsteman upptagit uttrycket
”anmoda” — det jämte ”anmana” i taxeringspraxis vanliga uttryckssättet för
förelägganden att exempelvis avlämna uppgifter, som vid vägran kunde framtvingas
genom vite — men detta hade av Andersson ändrats till anhalla
just emedan Andersson icke avsett annat än att giva Ahlqvist tillfälle att tillhandahålla
en för honom själv önskvärd utredning i taxeringsmålet. Tandläkarförbundets
uppfattning om hur ”fiskalisk” en taxeringst jänsteman borde vara
samt skatteverkets i Stockholm praxis vid granskning av tandläkares räkenskaper
och bevisvärdet i och för sig av tandläkares patientkort vid sadana
granskningar syntes för J. 0:s prövning av lagligheten av Anderssons åtgärder
icke vara av intresse. Andersson inginge därför icke på något närmare bemötande
av förbundets påminnelser i dessa delar och bestrede, att avseende fästes
vid desamma. Innehållet i J. 0:s skrivelse den 20 februari 1945 till Sandström
hade varit känt för Andersson vid avlåtandet av hans skrivelse den 3 oktober
1945 till Ahlqvist. Andersson hade emellertid varit och vore alltjämt, såsom
han tidigare anfört, av den uppfattningen, att J. 0:s i skrivelsen till Sandström
gjorda uttalanden rörande journalanteckningar och patientkort avsåge
allenast praktiserande läkare men icke tandläkare. På grund av vad han sålunda
anfört hemställde Andersson, att förbundets anmälan icke måtte föranleda
någon J. 0:s åtgärd.

I ytterligare påminnelser anförde tandläkarförbundet, bland annat, följande.

Såsom ytterligare stöd för att praktiserande tandläkares likaväl som praktiserande
läkares journalanteckningar och patientkort icke vore att hänföra
till sådana i 32 § 3 mom. taxeringsförordningen omförmälda anteckningar och
handlingar, som rörelseidkare hade skyldighet att förete för granskning, ville

tandläkarförbundet åberopa, att medicinalstyrelsen i cirkulärskrivelse till
samtliga legitimerade tandläkare i riket den 17 januari 1946 framhållit nödvändigheten
av att tandläkarna förde noggranna anteckningar rörande de fall,
som komme under deras behandling. Medicinalstyrelsen anförde sålunda i
nämnda cirkulärskrivelse: ”Samtidigt vill styrelsen påpeka nödvändigheten
av att tandläkare i sin yrkesutövning för sådana journalanteckningar beträffande
patientbehandlingen, att det är möjligt att i fall, där så är av en eller
annan anledning pakallat, efter anmodan lämna för fallets allsidiga bedömande
nödiga uppgifter.” För närvarande påginge inom medicinalstyrelsen arbete på
modernisering av den lagstiftning, som reglerade rätten att utöva tandläkarkonsten.
Inom styrelsen hade i samråd med Svenska Tandläkare-Sällskapet
och Sveriges tandläkarförbund som ett led i detta arbete utarbetats ett förslag
till ny lag om behörighet att utöva tandläkarkonsten. Till komplettering av
detta lagförslag hade man inom organisationerna enligt överenskommelse med
vederbörande inom medicinalstyrelsen utarbetat ett till styrelsen numera ingivet
förslag till ”Allmän tandläkarinstruktion”, vilken bland annat innehölle
föreskrifter om att tandläkare skulle skyndsamt till medicinalstyrelsen inkomma
med de upplysningar, underrättelser och förklaringar, medicinalstyrelsen i
särskilda fall kunde finna anledning begära. För att en dylik underrättelseplikt
skulle kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt måste noggranna anteckningar
rörande varje fall ha gjorts å journalkortet. Förbundet kunde icke firma,
att någon skillnad borde göras mellan läkare och tandläkare i detta hänseende,
när i övrigt skillnad icke gjordes i beskattningshänseende. — Det kunde vidare
förtjäna nämnas, att Andersson i anledning av Ahlqvists besvär hos prövningsnämnden
yttrat bland annat: ”Ehuru klaganden vid tidigare räkenskapsgranskning
gjorts uppmärksam därpå, att införingar i kassaboken böra göras med
bläck eller på annat varaktigt sätt, har vid i samband med besvären gjord
granskning av räkenskaperna för beskattningsåret 1944 konstaterats, att införingarna
alltjämt göras med blyerts. Jag kan icke tillerkänna räkenskaper,
som icke förts på varaktigt sätt, något vitsord för beskattning.” I J. 0:s
skrivelse till Sandström hade J. O. emellertid uttalat, att det vore uppenbart,
att praktiserande läkare eller tandläkare icke kunde av beskattningsmyndighet
åläggas någon bokföringsskyldighet vare sig enligt bokföringslagen eller i något
annat avseende. Anderssons yttrande syntes föga stå i överensstämmelse
med detta uttalande.

I en till advokatfiskalen vid hovrätten över Skåne och Blekinge avlåten
skrivelse anförde jag därefter följande.

I 32 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 stadgas, att
efter anmaning envar är skyldig att i den omfattning, som i anmaningen
angivits, meddela för egen taxering för inkomst eller förmögenhet erforderliga

upplysningar utöver dem, som föranledas av det fastställda deklarationsformuläret.

I 3 mom. första stycket samma paragraf stadgas:

”Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker
eller, utan att sådan skyldighet förelegat, likväl fört dylika böcker i
av honom bedriven rörelse, åligger att efter anmaning av taxeringsintendent, i
den utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin bokföring med därtill
hörande handlingar för granskning, varom förmäles i 79 och 93 §§. Enahanda
skyldighet åligger rörelseidkare, som ej fört handelsböcker, med avseende å
av honom förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte
därtill hörande handlingar.”

Enligt 79 § 1 mom. åligger det taxeringsnämndens ordförande, om han för
behörig taxering av skattskyldig, som i 32 § 3 mom. första stycket omförmäles,
finner granskning av dennes bokföring nödig, att framställa begäran om dylik
granskning hos taxeringsintendenten, på vilken det ankommer att besluta i
saken. Taxeringsintendenten kan därvid antingen själv verkställa granskningen,
eventuellt med biträde av sakkunnig, eller låta densamma verkställas av
taxeringsnämndens ordförande eller av annan därtill utsedd person.

Enligt bestämmelse i 93 § bör taxeringsintendenten, om han vid granskning
av taxeringar, som skola handläggas av prövningsnämnd, hos vilken han
tjänstgör, finner bokföringsgranskning nödig för behörig taxering av sådan
skattskyldig, som omförmäles i 32 § 3 mom., föranstalta om dylik granskning,
därvid biträde av sakkunnig må anlitas.

Bestämmelserna om skyldighet för icke bokföringspliktiga personer att förete
av dem förda räkenskaper ha tillkommit i samband med vissa år 1935 genomförda
ändringar i taxeringsförordningen, vilken dessförinnan icke innehöll
någon bestämmelse i dylikt hänseende. Till grund för bestämmelserna ligger
ett av skattekontrollsakkunniga den 12 september 1933 avgivet betänkande
med förslag till ändrade bestämmelser angående förbättrad deklarationskontroll
och till förstärkt taxeringsorganisation in. m. (SOU 1933:27). I detta betänkande
anförde de sakkunniga, efter att ha redogjort för av dem föreslagen
skyldighet för bokföringspliktiga rörelseidkare att tillhandahålla räkenskaper
för granskning hos taxeringsmyndighet, bland annat (sid. 143) följande: Den
föreslagna skyldigheten borde icke inskränkas till den, som enligt lag varit
skyldig föra handelsböcker, utan, såsom bolagsskatteberedningen föreslagit,
omfatta jämväl den, som utan lagstadgad skyldighet fört dylika böcker. Sådan
utövare av rörelse, som icke fört fullständiga handelsböcker, skulle enligt de
sakkunnigas förslag vara skyldig att på anfordran förete de fortlöpande anteckningar
han fört angående sina intäkter och utgifter. Ett krav på skyldighet för
envar, som utövat rörelse, att för deklarationskontroll föra fortlöpande anteckningar
i närmare angiven ordning kunde icke ur principiell synpunkt avvisas.
De specifikationer, som skulle lämnas i bilaga till deklarationsformuläret eller i
annan ordning, förutsatte uppenbarligen ett visst mått av bokföring. Väl hade

i praktiken ofta konstaterats, att sådan fortlöpande bokföring icke ägt rum,
men i sådana fall syntes de specificerade deklarationsuppgifterna såsom lämnade
på måfå utan faktiskt underlag sakna egentligt värde. Enligt de sakkunnigas
mening torde man emellertid för närvarande icke böra sträcka sig
längre än att skyldighet infördes för icke bokföringspliktig utövare av rörelse
att på anmaning tillhandahålla taxeringsmyndigheterna de fortlöpande anteckningar
angående intäkter och utgifter, som förts och låge till grund för i
deklarationen upptagna specificerade uppgifter. Visade det sig därvid, att inga
sådana anteckningar förts, oaktat ett korrekt fullgörande av deklarationsplikten
utan dylika anteckningar uppenbarligen icke kunnat ske, eller att desamma
varit ofullständiga eller oriktiga, torde den skattskyldige, därest avgiven deklaration
vid taxeringen frånginges, i bevisningshänseende komma att försättas i
ett försämrat läge. Däremot hade de sakkunniga icke ansett, att bestämmelser
borde utfärdas rörande vad dessa anteckningar skulle innehålla för att kunna
godtagas. Det låge såsom redan framhållits i sakens natur, att anteckningarnas
innehåll skulle vara så fullständigt, att den skattskyldige ägde möjlighet att
med begagnande av anteckningarna och eljest kända eller lätt konstaterbara
förhållanden lämna den specificerade redovisning, som enligt deklarationsformuläret
och därtill hörande bilagor skulle avgivas. Emellertid skulle det åtminstone
beträffande vissa slag av verksamheter vara till gagn ur kontrollsynpunkt,
om en mera fullständig bokföringsskyldighet föreskreves. Enligt de
sakkunnigas mening borde man emellertid på detta område framgå med största
smidighet. De sakkunniga hade sålunda ansett sig allenast böra förutsätta, att
erforderliga förslagsformulär till sådana anteckningar utarbetades genom taxeringsinspektionen,
därvid givetvis samarbete borde äga rum med vederbörande
organisation bland de skattskyldiga verksamhetsutövarna. Ovillkorlig skyldighet
att använda i dylik ordning utarbetade formulär syntes icke böra åläggas,
men man kunde förvänta, att de skattskyldiga i eget intresse komme att
använda dessa formulär, helst desamma torde böra utarbetas ej blott ur synpunkten
av att skaffa ett ändamålsenligt material för skattekontrollen utan
jämväl att erbjuda de skattskyldiga fördelen att äga ur merkantil synpunkt
redig och överskådlig bokföring rörande verksamheten.

I anslutning till det anförda föreslogo skattekontrollsakkunniga — förutom
intagande i 32 § 3 mom. taxeringsförordningen av stadgande om skyldighet för
bokföringsskyldig och annan rörelseidkare, som utan att vara därtill skyldig
fört i lag stadgade handelsböcker, att på anmaning av landskamrerare tillhandahålla
sin bokföring — ett tillägg till samma moment av innehåll, att
enahanda skyldighet skulle åligga rörelseidkare, som ej fört handelsböcker, med
avseende å av honom förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom
rörelsen jämte därtill hörande handlingar.

I proposition nr 148 till 1935 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till
ändring av 32 § 3 mom. taxeringsförordningen i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag. Vid propositionens avlåtande anförde chefen för

finansdepartementet, bland annat, att beträffande utsträckningen av skyldigheten
att tillhandahålla räkenskaper till att avse jämväl handelsböcker eller
andra anteckningar, som förts av icke-bokföringspliktiga, torde kunna vitsordas
en från flera håll framförd erinran, att värdet av denna ändring ofta
torde komma att visa sig vara icke så stort. Departementschefen delade emellertid
de sakkunnigas uppfattning, att principens fastslående kunde få en viss
betydelse i en del fall.

Bevillningsutskottet lämnade i avgivet utlåtande, nr 37, de föreslagna bestämmelserna
rörande bokföringsgranskningen utan erinran.

Sedan propositionen i förevarande del antagits av riksdagen, erhöll 32 §
3 mom. första stycket taxeringsförordningen genom förordning den 31 maj
1935 sitt nuvarande innehåll med undantag allenast därav, att den taxeringsintendent
nu tillkommande anmaningsrätten enligt 1935 års förordning skulle
utövas av landskamrerare.

Av vad som förekommit vid tillkomsten av ifrågavarande stadgande framgår,
att den icke-bokföringspliktiga rörelseidkare, vartill tandläkare ostridigt
är att hänföra, åvilande skyldigheten att tillhandahålla räkenskaper för granskning
vid taxering avser sådana anteckningar, som av rörelseidkaren förts i
syfte att utvisa hans inkomster och utgifter i rörelsen, ävensom räkningar,
kvitton, ansvarsförbindelser och andra sådana räkenskapshandlingar. Ha anteckningarna
förts dag för dag i kassabok, torde de utan tvivel vara av icke
obetydligt värde såsom granskningsmaterial vid taxering, och detta även om
de verkställts allenast med blyerts. Skyldigheten att förete anteckningar om
inkomster och utgifter kan emellertid icke anses avse alla slag av dylika
anteckningar. Om rörelseidkaren exempelvis fört anteckningar om sina inkomster
utan att de handlingar, å vilka anteckningarna gjorts, kunna sägas
utgöra en del av hans räkenskaper, synes någon skyldighet att förete dem för
granskning icke kunna åläggas honom med stöd av 32 § 3 mom. taxeringsförordningen.
Till sådana anteckningar torde utan tvivel vara att hänföra
anteckningar, som av läkare och tandläkare bruka verkställas å av dem förda
patientkort. Förandet av dessa kort sker uppenbarligen i syfte att tjäna
medicinska ändamål och att vara läkaren eller tandläkaren till ledning vid
fortsatt behandling av patienterna. Det torde emellertid hända, att läkare
eller tandläkare å dylika kort utöver de patienten rörande anteckningarna
verkställer anteckningar om arvode för behandlingen eller om för densamma
använd tid m. m. i och för arvodets beräkning. Därmed kan kortet emellertid
icke fä karaktär av något slags räkenskapshandling. Följaktligen kan det ej
heller anses vara av den beskaffenhet, som avses i 32 § 3 mom. första stycket
taxeringsförordningen. Vid sådant förhållande torde det också vara klart, att
någon skyldighet för läkare eller tandläkare att förete patientkort för granskning
vid taxering icke föreligger. Såsom jag i min ovanberörda skrivelse till
skattedirektören Sandström anfört bör därför ej heller taxeringstjänsteman
framställa begäran om att patientkort skola företes för honom. Någon skillnad

i detta hänseende mellan läkares och tandläkares patientkort kan icke göras.
Den omständigheten, att mitt uttalande i skrivelsen till Sandström hänfördes
allenast till läkares patientkort, berodde givetvis därpå att de i fråga om
patientkort anförda klagomålen avsågo allenast praktiserande läkares journaler
och patientkort.

Vad förevaran de klagomål beträffar är i ärendet upplyst, att Andersson i
egenskap av t. f. taxeringsintendent i Malmöhus län i skrivelse den 3 oktober
1945 till Ahlqvist — med förmälan att Andersson i anledning av besvär, som
Ahlqvist anfört över vederbörande taxeringsnämnds i Malmö taxering av
Ahlqvist år 1945, funnit nödigt låta granska Ahlqvists räkenskaper för år

1944 — anhållit, att Ahlqvist måtte, utöver det räkenskapsmaterial som
redan insänts till prövningsnämnden i länet, ställa även eventuellt befintligt
kortregister över patienter till förfogande. Såsom av vad jag ovan anfört
framgår kan det ej ha ålegat Ahlqvist att för granskning hos taxeringsmyndigheten
tillhandahålla de av Ahlqvist förda patientkorten, även om å dessa
funnits anteckningar rörande de arvoden Ahlqvist uppburit av vederbörande
patienter. Med hänsyn härtill har Andersson enligt min mening överskridit
sin befogenhet, då han begärt, att Ahlqvist skulle ställa sina patientkort till
förfogande för taxeringsmyndigheten. Förfarandet synes mig så mycket mera
anmärkningsvärt som Andersson ägt kännedom om det av mig i skrivelsen till
Sandström gjorda uttalandet i fråga om granskningen av patientkort. Vad
Andersson anfört rörande skillnaden mellan att ”anhålla”, såsom han gjort i
sin skrivelse, om kortens tillhandahållande och att ”begära”, att de måtte
tillhandahållas, förtjänar uppenbarligen intet som helst avseende. För den
skattskyldige framstår såväl en anhållan som en begäran om patientkorts
utlämnande såsom en anmaning, varom förmäles i 32 § 3 mom. taxeringsförordningen.

Då Andersson i sina till mig avgivna yttranden hävdat, att han icke gjort
sig skyldig till något felaktigt förfarande genom att i skrivelsen den 3 oktober

1945 anhålla om tillgång till Ahlqvists patientkort, samt det alltså icke kan
anses uteslutet, att Andersson i framdeles förekommande fall av liknande
beskaffenhet kan förfara på enahanda sätt, finner jag Andersson icke kunna
undgå åtal för vad han i förevarande fall låtit komma sig till last.

På grund av vad jag sålunda anfört uppdrog jag åt advokatfiskalen att
ställa Andersson under åtal inför hovrätten för tjänstefel i anmärkta hänseende.
Tillfälle borde beredas tandläkarförbundet att i målet föra talan.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, varest tandläkarförbundet yrkade
ersättning av Andersson för utgifter å målet inför J. O. och i hovrätten med
tillhopa 600 kronor, yttrade i utslag den 9 december 1946 följande.

Med hänsyn därtill, att tandläkares patientkort huvudsakligen äro avsedda
att tjäna till ledning vid patienternas tandbehandling, kan stadgandet i 32 §

3 mom. första stycket andra punkten taxeringsförordningen icke anses tillämpligt
på dylika kort, och följaktligen anmaning att tillhandahålla sådana för
granskning, varom i första punkten av samma stycke förmäles, icke lagligen
ske.

Vid sådant förhållande och då Anderssons i skrivelsen den 3 oktober 1945
gjorda anhållan, att Ahlqvist måtte ställa eventuellt befintligt (kort-)register
över patienter till förfogande, måste betraktas som sådan anmaning som ovan
nämnts, finner hovrätten Andersson genom avlåtandet av skrivelsen hava
gjort sig skyldig till felaktigt förfarande i tjänsten, men enär Anderssons
berörda förfarande skäligen icke bör för honom medföra ansvar, lämnar hovrätten
den mot Andersson förda ansvarstalan utan bifall.

Förbundet får självt vidkännas sina kostnader å målet inför J. O. och i
hovrätten.

II. Redogörelse för vissa ärenden, som ej föranlett åtal.

För nedbringande av tryckningskostnaderna för berättelsen har jag, i likhet
med vad tidigare skett, under denna avdelning intagit redogörelse för
allenast ett mindre antal under år 1946 behandlade ärenden.

1. Föreläggande enligt 2 kap. 13 § lagen den 21 december 1945
om verkställighet av frihetsstraff m. m.

I en av föreståndaren vid fångvårdsanstalten i Örebro Ragnar Leufstedt
med eget yttrande hit insänd klagoskrift anförde å anstalten intagne skogvaktaren
Bengt Josef Andersson från Norrköping följande.

Genom utslag den 14 juni 1946 hade klaganden av rådhusrätten i Norrköping
dömts för rattfylleri till fängelse en månad. Sedan Göta hovrätt den
22 juli 1946 efter besvär av klaganden fastställt nämnda utslag, hade klaganden
den 26 påföljande augusti av ordonnanspolisen i Norrköping anmodats
att inom åtta dagar därefter inställa sig å fångvårdsanstalten i Örebro för
avtjänande av straffet. Klaganden hade meddelat den polisman, som omhänderhaft
ärendet, att klaganden kunde erhålla en månads semester från den
skogvaktarbefattning han innehade hos ett bolag och därför vore beredd att
redan påföljande dag avresa till Örebro. I sammanhang därmed hade klaganden
även frågat, om han ej skulle ha handlingarna i målet med sig till Örebro,
men fått bestämt besked, att så ej vore nödvändigt. ”1 Örebro vet man om
detta, så Ni har endast att anmäla Er i fängelset; säg vem Ni är, så vet de vad
saken gäller” hade varit polismannens svar. Då klaganden den 27 augusti på
eftermiddagen anmält sig vid fångvårdsanstalten i Örebro, hade klaganden
emellertid ej blivit mottagen, enär man där saknat varje kännedom om det

7 — Justitieombudsmannens ämbetsbcrättelse till 1947 urs riksdag.

klaganden ådömda straffet. Föreståndaren hade efter klagandens ankomst
ringt till polisstationen i Norrköping, men ej kunnat komma i kontakt med
vederbörande överkonstapel inom ordonnanspolisen. Klaganden hade ej haft
annat att göra än att lämna anstalten och hade varit nära att bli utan
husrum för natten. Följande dag hade klaganden ringt till norrköpingspolisen
och därvid fått det beskedet, att polisen ej kunde lämna handlingarna ifrån
sig. Man hade där skjutit skulden på länsstyrelsen i Östergötlands län. Efter
telefonpåringning från föreståndaren samma dag hade emellertid de handlingar,
som voro nödvändiga för klagandens intagande i fångvårdsanstalten, anlänt dit
och klaganden hade kunnat börja avtjäna sitt straff från den 28 augusti. Till
följd av det svar klaganden erhållit vid hänvändelsen till polisen i Norrköping
den 26 augusti hade klaganden åsamkats onödigt bekymmer och obehag samt
utgifter för mat, hotellrum, telefonsamtal m. m. Klaganden fäste dock ej
stort avseende vid detta, men att straffets verkställighet blivit uppskjuten en
dag kunde komma att förorsaka klaganden stora obehag från arbetsgivarens
sida. Klaganden hade bestämt lovat att återkomma den 27 september 1946
och visste ej vad ett uteblivande kunde få för följder.

Leufstedt anförde i det avgivna yttrandet, att klaganden den 27 augusti
1946 klockan 20.30 infunnit sig vid fångvårdsanstalten i Örebro för undergående
av fängelsestraffet. Då klaganden emellertid varit i avsaknad av utslag
och vederbörligt föreläggande om inställelsen, hade han icke kunnat intagas
för verkställighet av straffet, utan hade därmed fått anstå till påföljande dag,
då utslag och övriga handlingar av polismyndigheten i Norrköping efter
framställning per telefon översänts till anstalten.

Sedan jag i anledning av klagoskriften anmodat polismästaren i Norrköping
att inkomma med yttrande, överlämnade polismästaren Gillis Kleberg en den 7
september 1946 avgiven rapport angående en av biträdande överkonstapeln
Nils Märling i saken verkställd utredning, varjämte Kleberg avgav eget
utlåtande.

I rapporten anfördes, bland annat, följande.

Genom resolution den 22 augusti 1946 hade länsstyrelsen i Östergötlands
län anmodat poliskammaren i Norrköping att ”tillsäga” klaganden att inom
åtta dagar efter tillsägelsen inställa sig å fångvårdsanstalten i Örebro för
undergående av fängelse i en månad för rattfylleri. Därest klaganden icke inom
den föreskrivna tiden inställde sig å fångvårdsanstalten, skulle han enligt
resolutionen genom poliskammarens försorg införpassas till anstalten. Den
26 augusti 1946 hade ordonnanskonstapeln Harald Nilsson mot bevis låtit
klaganden taga del av länsstyrelsens resolution jämte därvid fogade handlingar.
På klagandens fråga, vad han skulle taga med sig vid inställelsen
påföljande dag, hade Nilsson upplyst, att klaganden endast behövde taga med
sig person- och ransoneringskort samt de persedlar han oundgängligen behövde.
Beträffande införpassningshandlingarna hade klaganden upplysts om, att

dessa skulle förvaras av ordonnanspolisen för att användas, därest klaganden
icke inom föreskriven tid själv inställde sig å fångvårdsanstalten. Då länsstyrelsen
icke i sin resolution angivit hur det skulle förfaras med remisshandlingarna
och ej heller på annat sätt lämnat informationer i saken, hade ordonnansavdelningen
varit av den uppfattningen, att avskrift av hovrättens utslag
den 22 juli 1946 tillställts vederbörande fångvårdsanstalt direkt. Den 28
augusti klockan 9 hade från vakthavande överkonstapeln å ordningspolisavdelningen
Eric Persson inkommit ett skriftligt besked, att föreståndaren för
fångvårdsanstalten i Örebro, Leufstedt, på kvällen den 27 augusti ringt och
meddelat, att klaganden befann sig å fångvårdsanstalten och ville avtjäna
straff, men att klaganden vore i saknad av vederbörliga intagningshandlingar
och därför icke kunde tagas emot utan anmodats återkomma påföljande dag.
Samma dag, den 28 augusti, hade Leufstedt vid telefonförfrågan meddelat,
att han ovillkorligen måste ha intagningshandlingarna för att kunna taga emot
klaganden, som skulle återkomma under dagen. Märling hade då meddelat
Leufstedt, att handlingarna omedelbart skulle sändas per express, och anhållit,
att Leufstedt skulle taga emot klaganden, därest expresshandlingarna icke
skulle hinna fram till Örebro samma dag. Leufstedt hade emellertid på det
bestämdaste vägrat att taga emot klaganden och sagt: ”På telefonbegäran kan
jag icke taga emot vederbörande.” Då ordonnanspolisen icke tidigare handlagt
något ärende, i vilket med tillämpning av den kort tid förut ikraftträdda lagen
den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff m. m. den dömde
först skolat anmodas att själv inställa sig vid vederbörande fångvårdsanstalt,
och ordonnanspolisen endast haft tillgång till ett fångvårdsstyrelsens stencilerade
cirkulär av den 28 juni 1946, varav icke framgått hur det skulle
förfaras i dylika fall, hade avdelningen varit av den uppfattningen, att avskrift
av utslaget tillställts fångvårdsanstalten i Örebro direkt. Omkring klockan 11
den 28 augusti hade Leufstedt per telefon begärt, att ordonnansavdelningen
hos länsstyrelsen skulle anhålla, att länsstyrelsen till föreståndaren för fångvårdsanstalten
i Örebro skulle avsända ett telegram, innehållande begäran om
klagandens mottagande samt uppgift att införpassningshandlingarna skulle
komma senare. Om detta hade landskanslisten Iv. W. P. Leander vid länsstyrelsen
omedelbart underrättats.

Överkonstapeln Persson hade vid förhör uppgivit: Då Persson den 27
augusti tjänstgjort såsom jourhavande å ordningspolisavdelningen, hade
klockan 20.10 från Leufstedt inkommit telefonmeddelande att klaganden
samma kväll klockan 20.:so infunnit sig vid fångvårdsanstalten i Örebro och
förklarat, att han på anmodan av norrköpingspolisen kommit till anstalten för
att undergå fängelse i en månad för rattfylleri. Leufstedt hade vidare meddelat,
att klaganden saknade utslag samt även föreläggande om inställelsen, varför
klaganden icke kunde tagas emot å anstalten. Emedan Persson icke tidigare
tagit del av några handlingar rörande klaganden, hade Persson icke kunnat
lämna någon förklaring angående klagandens inställelse där. För att om möjligt

100

få klarhet i ärendet hade Persson per telefon sökt komma i förbindelse med
^lärling på dennes bostadstelefon, vilket dock icke lyckats. Leufstedt, som
underrättats därom, hade förklarat, att klaganden icke kunde tagas emot å
fångvårdsanstalten.

I rapporten hade antecknats dels att Persson kunnat komma i förbindelse
med Märling, därest han sett efter på den å polisstationen befintliga adresstavlan,
där Märlings bostadstelefon under sommarvistelsen fanns antecknad,
dels att poliskommissarien Eskil Larsson kunnat lämna svar i fråga om
klaganden, varvid telegram om klagandens mottagande och handlingarnas
överlämnande senare omedelbart skulle ha avsänts från ordonnansavdelningen.

I rapporten anfördes slutligen: Efter det inträffade utfärdade poliskammaren
numera ett föreläggande, vari den dömde förelädes att inom åtta dagar inställa
sig å vederbörande fångvårdsanstalt. Av föreläggandet, som utfärdades i tre
exemplar, tillställdes den dömde ett exemplar emot bevis å originalhandlingen.
Det tredje exemplaret bifogades införpassningshandlingama, då dessa efter
delgivningen översändes till vederbörande fångvårdsanstalt med begäran om
bevis, därest den straffade inom föreskriven tid inställde sig. Skulle han däremot
icke inställa sig, begärdes handlingarna åter för verkställighet. Då det
senare kommit till ordonnansavdelningens kännedom, att fångvårdsstyrelsen,
med upphävande av det stencilerade cirkuläret av den 28 juni 1946, den 30 i
samma månad utfärdat nytt cirkulär (nr 5) angående förpassning till fångvårdsanstalt
m. m., vilket dock icke kommit ordonnansavdelningen tillhanda,
hade ordonnansavdelningen, efter rekvisition, den 16 september 1946 erhållit
tre exemplar av sistnämnda cirkulär. Av cirkulärets avdelning D punkt 3
framginge, att poliskammaren numera handlade i överensstämmelse med
cirkulärets föreskrifter.

I sitt utlåtande anförde Kleberg följande.

Ärendet angående klaganden hade inkommit till poliskammaren den 23
augusti 1946 och genom dess handräckningsdiarium omedelbart expedierats
till polisens ordonnansavdelning för åtgärd. Från fångvårdsstyrelsen hade till
poliskammaren den 1 juli 1946 inkommit styrelsens cirkulär i stencil den
28 juni 1946 i två exemplar. Vidare hade från länsstyrelsen i länet översänts
samma cirkulär i ett exemplar. Cirkuläret hade för kännedom överlämnats
bland annat till polisens ordonnansavdelning. Fångvårdsstyrelsens tryckta
cirkulär den 30 juni 1946 nr 5 hade icke kommit poliskammaren tillhanda
förrän detsamma efter särskild rekvisition hos fångvårdsstyrelsen inkommit
den 16 september 1946. Länsstyrelsen hade på förfrågan upplyst, att enligt
dess diarium cirkuläret nr 5 den 6 juli 1946 översänts såväl till poliskammaren
som till stadsfiskalen. Icke i något av poliskammarens diarier funnes någon
skrivelse därom införd, och Kleberg hade övertygat sig om att någon sådan
ej heller funnes införd i stadsfiskalens diarium. Varken Klebergs vikarie vid
tidpunkten ifråga, kriminalpolisintendenten R. Clémentz, stadsfiskalen eller
personalen på poliskammarens kansli och på polisens olika avdelningar hade

101

enligt vad som försäkrats Kleberg sett länsstyrelsens skrivelse den 6 juli 1946
och ej heller det tryckta cirkuläret förrän den 16 september. Något fel i
postgången syntes med andra ord ha förelupit. Detta omnämndes, enär föreskrifter
i det tryckta cirkulärets punkt D 3, som just behandlade förfaringssättet
i ett ärende såsom det nu ifrågavarande, saknades i det stencilerade
cirkuläret, det enda som vid ärendets behandling kommit polisen i Norrköping
tillhanda. Trots detta syntes ordonnansavdelningens tillvägagångssätt att
delgiva klaganden länsstyrelsens resolution utan att samtidigt till honom
överlämna en avskrift av densamma få anses mindre tillfredsställande. Hade
nämligen klaganden erhållit en avskrift av den med honom delgivna resolutionen,
hade han med företeende därav sannolikt också mottagits på fångvårdsanstalten
i Örebro omedelbart efter det han anmält sig där, eller redan
den 27 augusti. Lämpligheten hade även bjudit, att jämväl anstalten underrättats
om den verkställda delgivningen. Då föreståndaren för anstalten på
kvällen den 27 augusti tagit telefonkontakt med vakthavande överkonstapeln,
hade denne ej bort så enkelt avfärda ärendet som han enligt rapporten gjort.
Överkonstapeln Märling och kommissarien Larsson, vilka båda väl känt
till ärendet, hade dock funnits i staden liksom Kleberg själv. För den vakthavande
hade sålunda ej förelegat någon svårighet att erhålla instruktion.
Sannolikt hade saken kunnat ordnas med anstaltens föreståndare genom ett
telefonsamtal eller telegram med bekräftelse att klaganden ålagts inställa sig
vid anstalten. Det vore sålunda att beklaga, att ärendet handlagts på sätt
som skett. För att söka lägga förhållandet tillrätta för klaganden så gott sig
göra lät hade Kleberg talat med anstaltens föreståndare per telefon den 13
september och bett denne fråga klaganden, om ej Kleberg, som väl kände
hans arbetsgivare, finge klara upp saken med denne, så att klaganden icke
genom för sen ankomst till sitt arbete skulle åsamkas onödigt obehag. Föreståndaren
hade låtit klaganden själv komma till telefonen, och Kleberg hade
då framfört samma synpunkter till honom personligen. Han hade emellertid
avböjt Klebergs erbjudande. Ordonnanspolisens handläggning av ärendet stode
visserligen icke i överensstämmelse med innehållet i fångvårdsstyrelsens cirkulär
den 30 juni 1946, men i betraktande av att detta — såsom ovan sagts —
vid ifrågavarande tidpunkt i hithörande del icke varit känt, syntes det förelupna
felet få anses ursäktligt. Vakthavande överkonstapelns förfarande vore
mindre ursäktligt, men torde böra ses mot bakgrunden av hans bristande vana
vid handläggning av ärenden av detta slag.

Enligt avgivna påminnelser framställde klaganden icke något vidare yrkande
i saken.

Sedan från fångvårdsanstalten i Örebro införskaffats de därstädes förvarade
handlingarna angående klaganden, inhämtades, att den resolution, varmed
länsstyrelsen till poliskammaren överlämnat ovanberörda utslag för verkställighet,
hade följande lydelse:

102

”Resolution.

Överlämnas till poliskammaren i Norrköping, som anmodas förelägga Bengt
Josef Andersson att senast inom åtta dagar efter tillsägelse inställa sig å fångvårdsanstalten
i Örebro för avtjänande av här ifrågavarande straff.

Därest den dömde inom föreskriven tid icke ställer sig föreläggandet till
efterrättelse, har poliskammaren att föranstalta om hans förpassande till
anstalten.

Bevis om dagen för den dömdes inställande å anstalten skall genom poliskammarens
försorg insändas till länsstyrelsen. Linköpings slott i landskansliet
den 23 augusti 1946.

På länsstyrelsens vägnar
G. A. Wallén.”

I en till Kleberg avlåten skrivelse anförde jag därefter följande.

I 2 kap. 13 § lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff
m. m., vilken lag trädde i kraft den 1 juli 1946, stadgas att, om den dömde
icke är häktad i målet, skall länsstyrelsen i den ort där han vistas eller, om
han avgiver nöjdförklaring, den myndighet som mottager nöjdförklaringen
låta för verkställighet förpassa honom till fångvårdsanstalt, vari han enligt
fångvårdsstyrelsens bestämmande skall intagas. Finnes det kunna ske utan
fara för att han avviker, må den dömde i stället för att förpassas till fångvårdsanstalt
föreläggas att inställa sig vid sådan anstalt.

I anledning av lagens ikraftträdande den 1 juli 1946 utfärdade fångvårdsstyrelsen
den 28 juni 1946 ett cirkulär till länsstyrelserna och vissa andra
myndigheter angående förpassning till fångvårdsanstalt m. m. Genom cirkulär
den 30 juni 1946, nr 5, meddelade fångvårdsstyrelsen därefter vissa anvisningar
för tillämpningen av de i många hänseenden nya bestämmelser, som med
avseende å straffverkställigheten införts genom 1945 års lag. I fråga om
ovannämnda stadganden i 2 kap. 13 § i lagen anfördes i cirkuläret bland annat.
”För att underlätta anvisandet av intagningsanstalt har den huvudregeln
uppställts, att domstolen skall sända utskrift av domen till fångvårdsstyrelsen
så snart ske kan och senast inom sex dagar efter domens meddelande. Fångvårdsstyrelsen
skall ofördröjligen översända domen till länsstyrelsen i den ort
där den dömde har sitt hemvist eller eljest veterligen vistas och därvid meddela,
i vilken anstalt straffet skall verkställas sedan domen vunnit laga kraft
mot den dömde såvitt angår honom ådömt ansvar. Från vad nu sagts finnes
det undantaget att dom, varigenom någon som icke är häktad dömts till
ungdomsfängelse, skall sändas direkt till länsstyrelsen.

Vanligen är det länsstyrelsen i den ort där den dömde vistas, som när
domen må verkställas skall låta förpassa honom till eller förelägga honom att
inställa sig å fångvårdsanstalt. Av det ovan sagda framgår att länsstyrelsen,

103

utom i fråga om dom å ungdomsfängelse, i regel kommer att dessförinnan ha
mottagit meddelande från fångvårdsstyrelsen om intagningsanstalt för den
dömde.”

I cirkuläret erinrade fångvårdsstyrelsen därjämte, under Litt D., om gällande
bestämmelser rörande förpassning och transport till intagningsanstalt samt
lämnade därutinnan under punkt 3 följande anvisningar:

”Förelägger länsstyrelse eller annan myndighet någon att inställa sig å
fångvårdsanstalt för undergående av straff eller skyddsåtgärd, bör myndigheten
tillställa den dömde skriftligt bevis därom. Beviset bör innefatta uppgift
om domstolens namn, dagen för domen och det ådömda straffet ävensom
anteckning om att domen till följd av nöjdförklaring eller eljest vunnit laga
kraft mot den dömde. Myndigheten bör vidare samma dag sända domen eller
domsbeviset till anstalten jämte meddelande om föreläggandet.”

De ovan återgivna bestämmelserna i lagen den 21 december 1945 ha tillkommit
efter förslag av strafflagberedningen. I sitt den 14 november 1944
avgivna betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff m. m. (SOU
1944: 50) hade strafflagberedningen framhållit, att i fråga om icke häktade
syntes det i många fall vara onödigt att förpassa dem till anstalt under bevakning
av särskild tjänsteman. Åt flertalet sådana dömda syntes det enligt
beredningens mening utan olägenhet kunna anförtros att själva inställa sig vid
den anstalt, där intagning skulle äga rum. Ersättning för resekostnader borde
därvid kunna utgå, om det vore erforderligt.

I den proposition, nr 342, varmed förslaget till lag i ämnet förelädes 1945
års riksdag, anförde chefen för justitiedepartementet, att beredningens förslag
om föreläggande för den dömde att inställa sig vid den anstalt där han skulle
undergå straffet innebure en nyhet, som syntes böra tillgodogöras. Beträffande
en stor del av de icke häktade, som dömts till frihetsstraff, syntes någon som
helst fara för att den dömde skulle avvika under färden till fångvårdsanstalten
icke föreligga. I vissa yttranden över förslaget hade framförts erinringar, att
det för verkställighetsmyndigheterna kunde vara förenat med omgång och
besvär att avgöra, huruvida den dömde borde förpassas eller föreläggas att
inställa sig vid anstalten. Detta funne departementschefen icke böra lägga
hinder i vägen för det föreslagna förfaringssättet. Departementschefen ville i
detta sammanhang anmärka, att enligt hans uppfattning länsstyrelsen borde
kunna uppdraga åt förpassningsmyndigheten, d. v. s. i regel vederbörande
polischef, att avgöra huruvida förpassning borde ske eller föreläggande kunde
meddelas den dömde att inställa sig. Givetvis ålåge det honom i sistnämnda
fall också att kontrollera, att den dömde ställde sig föreläggandet till efterrättelse.

I enlighet med dessa uttalanden upptogos med viss ändring de av strafflagberedningen
föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 13 § i det för riksdagen framlagda
lagförslaget. Propositionen blev i förevarande del av riksdagen antagen.

Såsom av det anförda framgår äger länsstyrelse, därest så anses påkallat,

104

i stället för att själv utfärda föreläggande för icke häktad person att inställa
sig vid viss fångvårdsanstalt för straffs avtjänande uppdraga åt förpassningsmyndigheten,
i regel poliskammare eller polischef, att meddela sådant föreläggande.
Har så skett, ankommer det på den underordnade myndigheten
såväl att meddela själva föreläggandet som att vidtaga de övriga åtgärder,
som därmed äga samband, samt slutligen övervaka att föreläggandet efterkommes.

Vad förevarande fall beträffar har länsstyrelsen i Östergötlands län genom
resolution den 23 augusti 1946 överlämnat hovrättens laga kraftvunna utslag
den 22 juli 1946, varigenom klaganden dömts till fängelse en månad, till poliskammaren
i Norrköping med anmodan till poliskammaren att förelägga
klaganden att inom åtta dagar efter tillsägelse inställa sig å fångvårdsanstalten
i Örebro för straffets avtjänande. Då länsstyrelsens resolution sålunda icke
inneburit något föreläggande för klaganden i angivna hänseende, har det i
enlighet med vad jag ovan anfört ålegat poliskammaren att, såsom av resolutionen
också framgår, själv meddela föreläggande för klaganden att inställa
sig vid fångvårdsanstalten. Sedan dylikt föreläggande meddelats, har poliskammaren
haft att i vanlig ordning låta delgiva klaganden detta genom överlämnande
av skriftligt besked därom. I samband därmed har det ålegat poliskammaren
att till fångvårdsanstalten översända avskrift av föreläggandet
jämte de från länsstyrelsen mottagna handlingarna.

I stället för att förfara på angivna sätt har poliskammaren överlämnat
länsstyrelsens resolution med tillhörande handlingar till polisens ordonnansavdelning,
som låtit klaganden å polisstationen taga del av resolutionen. Någon
avskrift av resolutionen har emellertid icke överlämnats till klaganden. Då
med detta förfarande något föreläggande i själva verket aldrig meddelats för
klaganden att inställa sig vid fångvårdsanstalten, har någon underrättelse till
anstalten om straffverkställigheten ej heller kommit att expedieras. Följden därav
har blivit, att da klaganden inställt sig för straffets avtjänande, föreståndaren
för fångvårdsanstalten saknat varje kännedom om föreläggande för klaganden.
Då föreståndaren ej heller haft tillgång till hovrättens utslag, har han
icke ansett sig kunna mottaga klaganden å anstalten för straffets undergående
förrän bestämda uppgifter angående detta införskaffats. Härigenom har klaganden
först dagen efter sin ankomst till Örebro fått börja avtjäna straffet.

Enligt vad av utredningen framgår torde den huvudsakliga grunden till det
förelupna felet böra hänföras till poliskammarens sätt att handlägga ifrågavarande
verkställighetsärende. Med hänsyn till det förhållandet att någon verkställighetsåtgärd
av detta slag icke tidigare varit föremål för poliskammarens
handläggning och särskilt därtill, att de anvisningar, som lämnats i cirkuläret
den 30 juni 1946, icke torde ha varit kända för poliskammaren vid tiden för
ärendets behandling, synes det mig, även om poliskammaren bort uppmärksamma
att länsstyrelsens resolution icke innefattat något föreläggande enligt
verkställighetslagen, icke böra läggas poliskammaren till last såsom tjänstefel

105

att ärendet handlagts på sätt som skett. Anmärkningsvärt synes mig vidare
vara, att vid delgivningen av länsstyrelsens resolution icke, såsom eljest brukar
ske vid delgivningar, till klaganden överlämnats avskrift av resolutionen.
Underlåtenheten därutinnan synes även den i sista hand bero på vederbörande
polismans obekantskap med tillämpningen av de nya bestämmelserna i ämnet.
Vad slutligen angår de vid klagandens inställelse å fångvårdsanstalten vidtagna
åtgärderna för rättelses åstadkommande vill jag framhålla, att Persson efter
telefonsamtalet från anstalten på kvällen den 27 augusti bort vidtaga mera
effektiva åtgärder för ernående av kontakt med den personal, som handlagt
verkställighetsärendet, eller polismästaren, varigenom måhända möjliggjorts
för klaganden att börja straffets avtjänande samma kväll.

Med hänsyn till omständigheterna och då framdeles verkställighetsärenden
av liknande beskaffenhet syntes komma att av poliskammaren handläggas
i överensstämmelse med de av fångvårdsstyrelsen lämnade anvisningarna,
lät jag bero vid mina ovan gjorda uttalanden.

Ärendet var därmed av mig slutbehandlat.

2. Fråga om gäldandet av kostnaderna i konkurs, som från
början handlagts enligt 19 § konkurslagen men sedermera
avskrivits jämlikt 186 § samma lag.

På en av förre gränsuppsyningsmannen Oskar Engström i Neistenkangas
den 10 maj 1944 ingiven ansökan blev arbetaren Karl Adolf Anttila, likaledes
i Neistenkangas, den 10 juli 1944 av Torneå tingslags häradsrätt försatt i
konkurs. Första borgenärssammanträdet i konkursen utsattes att hållas å
tingsstället i Haparanda den 10 augusti 1944.

Till rättens ombudsman i konkursen förordnade häradsrätten kommunalborgmästaren
Lars Alexandersson, varjämte till förvaltare jämlikt 43 § konkurslagen
förordnades sakföraren Ture Wanhainen i Pajala.

Sedan bouppteckning förrättats av Wanhainen, hölls den 10 augusti 1944
å Torneå domsagas kansli i Haparanda första borgenärssammanträde inför t. f.
domhavanden Sune Rissler såsom konkursdomare. Vid sammanträdet närvoro,
förutom gäldenären Anttila, Alexandersson och Wanhainen ävensom av
borgenärerna Engström.

Anttila beedigade den upprättade bouppteckningen, vilken upptog tillgångar
till ett värde av 193 kronor och skulder till ett sammanlagt belopp
av 1 995 kronor.

I en ingiven skrivelse anmälde därefter Wanhainen jämlikt 186 § konkurslagen,
att i gäldenärens bo ej funnes tillgång till gäldande av konkurskostnaderna.
Wanhainen, som icke omhändertagit någon konkursboets egendom,
anhöll därjämte att, om konkursen avskreves jämlikt sagda lagrum, den eller

106

de borgenärer, som sökt Anttila i konkurs, måtte förpliktas ersätta Wanhainen
för hans kostnader med 80 kronor för bouppteckningens förrättande och
150 kronor för inställelsen vid dagens sammanträde samt med 11 kronor 50 öre
för telefonsamtal och brev jämte gottgörelse för protokollslösen.

Sedan Alexandersson, enligt innehållet i det av Rissler utfärdade protokollet
över sammanträdet, förklarat sig anse den av Wanhainen gjorda anmälningen
befogad, förklarade sökanden Engström, att han icke hade annat att anmärka,
än att Wanhainen för den upprättade bouppteckningen och för resan till
Haparanda icke borde äga tillgodoräkna sig högre belopp än respektive 25
kronor och 75 kronor.

Konkursdomaren beslöt, att kungörelse skulle utfärdas därom, att på grund
av förvaltarens anmälan att tillgång ej funnes till bestridande av kostnaderna i
Anttilas konkurs, denna komme att avskrivas, om ej inom 30 dagar från
kungörelsens införande i Post- och Inrikes Tidningar säkerhet för sagda kostnader
ställdes eller borgenär eller gäldenär anmälde sig annorledes vilja visa,
att tillgång till kostnadernas bestridande funnes.

På förslag av Engström förordnades slutligen Wanhainen till förvaltare i
konkursen enligt 45 § konkurslagen.

Den 15 september 1944 upptogs konkursärendet av t. f. domhavanden
Bengt Lindeblad såsom konkursdomare ånyo till behandling, varvid i protokollet
antecknades, att icke inom föreskriven tid säkerhet för konkurskostnaderna
ställts eller anmälan gjorts, som föranledde till antagande att medel
funnes till gäldande av sagda kostnader. I anledning därav beslöt Lindeblad,
att konkursen skulle avskrivas.

I protokollet antecknades vidare, att Engström gäldat vad konkursdomaren
förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser i konkursen.

Beträffande Wanhainens yrkande om ersättning för sina kostnader såsom
förvaltare fann Lindeblad detsamma icke lagligen kunna bifallas.

Konkursdomarens beslut vann laga kraft.

I en hit insänd klagoskrift anförde Wanhainen sedermera klagomål mot
Lindeblad i anledning av dennes beslut att ogilla Wanhainens ersättningsyrkande,
om vilket beslut Wanhainen icke fått kännedom inom sådan tid, att
han kunnat anföra besvär över detsamma. I klagoskriften anförde Wanhainen,
att han i en till konkursdomaren den 22 september 1944 insänd skrift anmält,
att honom veterligt icke någon ytterligare tillgång i konkursen yppats. Då
Wanhainen icke i tidningen Haparandabladet, däri kungörelser rörande konkursen
skolat införas, sett någon kungörelse om konkursens avskrivning och
ej heller fått något meddelande om konkursdomarens beslut därom, hade
Wanhainen den 14 oktober 1944 skrivit till kommissionären i domsagan och
frågat, om kungörelse i konkursen utfärdats. Härpå hade Wanhainen icke
erhållit något svar. Efter ytterligare förfrågan en månad senare hade Wan -

107

hainen fått utdrag ur konkursdomarens protokoll den 15 september 1944,
varav framgått, att konkursen avskrivits och Wanhainens ersättningsyrkande
avslagits.

I anledning av klagomålen avgav Lindeblad infordrad förklaring, varjämte
häradshövdingen i domsagan Erik Fristedt avgav yttrande.

I avgivna påminnelser anförde Wanhainen — förutom att protokollet inför
konkursdomaren i vissa hänseenden innehölle felaktiga uppgifter — att Alexandersson
vid sammanträdet den 10 augusti 1944 anhållit om ersättning med
30 kronor, varom någon anteckning icke återfunnes i protokollet över sammanträdet.
Enligt vad Wanhainen erfarit hade Engström betalt nämnda belopp
till Alexandersson.

Sedan Lindeblad inkommit med förnyat yttrande — däri han bland annat
uppgav, att Rissler vid sammanträdet den 10 augusti sökt åvägabringa en
frivillig uppgörelse i ersättningsfrågan mellan Engström, å ena, samt Alexandersson
och Wanhainen, å andra sidan, vilket haft till resultat att Alexandersson
erhållit ersättning för sina kostnader — samt Wanhainen avgivit påminnelser,
anmodade jag landsfogden i Norrbottens län att verkställa ytterligare
utredning i ärendet.

Vid en av landsfogdeassistenten Nils Cederholm i anledning därav verkställd
utredning, vilken i överensstämmelse med av mig lämnade anvisningar i huvudsak
avsåg färdigställandet och expedierandet av konkursdomarens protokoll
den 15 september 1944 och skriftväxlingen mellan Wanhainen och domsagokansliet
i Haparanda, förekom bland annat följande.

Alexandersson uppgav vid förhör, att Engström vid första borgenärssammanträdet
den 10 augusti 1944 åtagit sig att betala domhavandens kostnader
i konkursärendet. Alexandersson hade för sin del i egenskap av rättens ombudsman
yrkat ersättning för inställelsen med 30 kronor. Mot hans yrkande
hade Engström icke haft något att erinra. Däremot hade han bestritt att
betala Wanhainens kostnader under förmenande, att den av Wanhainen
yrkade ersättningen var för hög och att förvaltare kunde ha tagits från närmare
håll än Paj ala. Vid vilken tid Engström betalat domhavandens kostnader
kunde Alexandersson icke upplysa. Sin egen ersättning hade Alexandersson
enligt anteckning å diariebladet till konkursakten fått den 31 augusti 1944 i
samband med att Engström besökt ett tingssammanträde i Haparanda. Att
Alexanderssons ersättningsyrkande ej blivit intaget i protokollet den 10 augusti
1944 trodde Alexandersson möjligen kunde bero på att det varit ovisst, om
beloppet skulle kunna utdömas.

Engström förklarade vid förhör, att han vid borgenärssammanträdet den
10 augusti 1944 åtagit sig att betala domhavandens och Alexanderssons kostnader
i konkursen. Domhavandens kostnader hade först beräknats till 50
kronor. Sedermera hade tillkommit ytterligare 35 kronor. Alexandersson hade

108

yrkat ersättning med 30 kronor. Någon utfästelse att betala Wanhainens kostnader
hade Engström aldrig gjort. De 30 kronor Alexandersson skolat ha hade
Engström betalat honom samma dag efter sammanträdets slut.

Lindeblad och Rissler avgåvo därefter yttranden.

Rissler uppgav, att såvitt han kunde mimias hade Engström icke vid första
borgenärssammanträdet gjort någon formlig utfästelse att betala några kostnader,
vare sig domhavandens, Alexanderssons eller Wanhainens. Visserligen
syntes såväl. Alexandersson som Engström själv vid förhör ha uppgivit, att
Engström vid borgenärssammanträdet utlovat att betala domhavandens och
Alexanderssons kostnader. Själv hade Rissler dock intet minne därav. Snarare
förefölle det Rissler ha varit så, att såväl Engström som Wanhainen och
Alexandersson vid tillfället helt levat i den föreställningen, att samma regler
skulle gälla för denna konkurs som för en enligt 185 § konkurslagen behandlad
konkurs och att Engström alltså lagligen vore skyldig att, därest konkursboet
saknade tillgångar, själv svara för konkurskostnaderna. Själv hade Rissler
under sammanträdet varit nagot osäker om lagens räya mening. Rissler hade
därför avstatt från att vid tillfället ifrågasätta Engströms förmenta ersättningsskyldighet
och inskränkt sig till att upptaga de yrkanden som framställts
samt förhöra sig, huruvida de föranledde någon erinran från övriga parter.
Ersättningsyrkanden hade framställts förutom av Wanhainen jämväl av
Alexandersson. Troligen hade Alexandersson framfört sitt yrkande muntligt.
Beloppet kunde Rissler nu icke erinra sig, men det förefölle sannolikt att det,
såsom uppgivits, uppgått till 30 kronor. Engström torde ha tillfrågats, hur han
ställde sig till Alexanderssons yrkande. Engströms svar mindes Rissler icke
med säkerhet, men förmodligen hade Engström svarat, att han icke hade
något att erinra däremot. Att han skulle ha lämnat någon direkt utfästelse att
betala Alexandersson förefölle, med hänsyn till det ovan sagda, osannolikt. Mot
W anhainens yrkanden hade Engström framställt de erinringar, som upptagits i
konkursprotokollet, möjligen åtföljda av någon anmärkning om att Wanhainen,
som Engström fann bo väl avlägset, överhuvudtaget icke borde ha utsetts
till förvaltare. Engströms skyldighet i och för sig att gälda förvaltararvode
torde icke ha varit på tal. Omedelbart efter sammanträdet hade Rissler satt
sig att med hjälp av tillgänglig litteratur söka utröna, hur det förhölle sig med
Engströms ersättningsskyldighet. Rissler hade då kommit till den slutsatsen,
att Engström icke lagligen kunde åläggas betalningsskyldighet. Troligen redan
samma dag som sammanträdet hållits hade Rissler ringt upp Alexandersson
och delgivit honom sin uppfattning. Rissler hade bett Alexandersson att även
själv fundeia pa saken. Senare, förmodligen påföljande dag, hade denne ringt
till Rissler och meddelat, att han kommit till samma uppfattning som Rissler
givit uttryck åt. Alexandersson hade därvid bett Rissler att icke i protokollet
medtaga det av Alexandersson framställda yrkandet. Huruvida denna anhållan
framförts helt på Alexanderssons eget initiativ eller föranletts av någon Riss -

109

lers fråga, mindes Rissler icke. Vid detta samtal med Alexandersson hade
Rissler framhållit som sin åsikt, att det vore synnerligen otillfredsställande,
om Wanhainen själv skulle få svara för sina icke obetydliga kostnader under
det att Engström, som — det hade framgått under första borgenärssammanträdet
— med säkerhet väntat att konkursen skulle behandlas enligt 185 §,
skulle undgå ersättningsskyldighet blott av den anledningen att konkursen
olyckligtvis kommit att behandlas enligt 19 §. Under hänvisning till Alexanderssons
bättre lokal- och personkännedom samt friare ställning hade Rissler
föreslagit honom att försöka förmå Engström att frivilligt åtaga sig ersättningsskyldigheten.
Att det därvid främst varit Wanhainen Rissler haft i
tankarna torde säga sig självt. Detta vore det enda initiativet, som tagits från
Risslers sida.

I infordrat yttrande anförde Alexandersson därefter följande.

Han vidhölle de uppgifter han lämnat vid Cederholms förhör. Engströms
uppgift om att han vid sammanträdet den 10 augusti 1944 skulle utbetalat
ersättningen 30 kronor till Alexandersson vore icke riktig. Betalningen hade,
enligt vad Alexanderssons anteckningar utvisade, skett den 31 augusti 1944,
när han av en händelse träffat Engström vid tingsstället i Haparanda under
pågående ting. Engström hade då självmant bett att få lämna Alexandersson
den av honom yrkade ersättningen uti Anttilas konkurs. Alexandersson hade
aldrig av Engström begärt att få ersättningen, utan betalningen hade skett
alldeles frivilligt. Han hade då också tagit för givet, att Engström ämnade
betala de övriga kostnaderna i konkursen. Alexandersson hade dock icke
framställt någon fråga därom, då han icke ansett sig ha någon anledning
därtill samt dessutom varit upptagen av andra saker under pågående ting.
Han hade sedan icke hört något om konkursen vare sig från konkursdomaren
eller förvaltaren förrän han den 14 november 1944 erhållit protokollet för den
15 september 1944 angående konkursens avskrivning. Han kunde icke komma
ihåg, att han skulle ombett Rissler att icke i protokollet över första borgenärssammanträdet
medtaga det av honom gjorda yrkandet om ersättning med 30
kronor, då han icke hade någon anledning därtill. Alexandersson hade icke
gjort några påstötningar till Engström om betalning vare sig av konkursdomarens,
Wanhainens eller sina egna kostnader. Av Risslers yttrande syntes
framgå, att Rissler gjorde gällande, att han skulle uppmanat Alexandersson
att söka förmå Engström att frivilligt gälda ersättningarna, och att Alexandersson
skulle gjort detta på sådant sätt att han själv lyckats få ersättning men
icke de övriga. Detta bestredes av Alexandersson på det bestämdaste. För
övrigt hänvisade han till Engströms egna uppgifter. Något vidare kände
Alexandersson icke till i saken, och han ansåge sig icke ha gjort sig skyldig
till något fel genom att mottaga erbjuden betalning.

I 185 § konkurslagen äro särskilda bestämmelser meddelade för handläggning
av konkurs i sådana fall, då redan vid konkursansökningens ingivande
finnes anledning till antagande att gäldenärens bo icke förslår till bestridande
av konkurskostnaderna. Om egendomsavträdet utfärdas icke kungörelse enligt
19 § konkurslagen, liksom ej heller andra i nämnda lagrum föreskrivna
åtgärder vidtagas. Kungörelse om konkurs enligt 185 § skall endast innehålla
uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits, samt upplysning om ovannämnda
antagande. En god man kan förordnas att taga vård om gäldenärens
bo, och det åligger denne att upprätta bouppteckning, om sådan ej förut
ingivits av gäldenären. Därest icke av bouppteckningen eller genom tillägg vid
gäldenärens beedigande av densamma framgår, att tillgång finnes till konkurskostnaderna,
samt ej heller ställes säkerhet för dem, skall konkursdomaren
meddela beslut om avskrivning av konkursen.

I 188 § första stycket konkurslagen stadgas, att om konkurs, som uppstått
efter ansökning av borgenär, avskrives jämlikt 185 §, är borgenären pliktig
att vidkännas de av förfarandet föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse,
efter domarens beprövande, till den förordnade gode mannen. Beslutet
om konkursens avskrivande skall innehålla åläggande för borgenären att gälda
nämnda kostnader, därvid varje kostnadsbelopp skall särskilt angivas.

Handlägges konkursen däremot från början i vanlig ordning med utfärdande
av kungörelse enligt 19 § konkurslagen om egendomsavträdet samt förordnande
av förvaltare enligt 43 § och rättens ombudsman, ha särskilda föreskrifter
ansetts erforderliga för det fall, att senare visar sig att boets tillgångar icke
förslå till konkurskostnadernas gäldande.

I 186 § konkurslagen stadgas sålunda, att om efter utfärdandet av den i
19 § omförmälda kungörelsen varder uppenbart, att tillgång ej finnes till
bestridancie av konkurskostnaderna, skall förvaltaren utan dröjsmål göra
anmälan därom hos konkursdomaren och därvid foga redovisning för förvaltningen.
Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen
vara befogad, skall han låta kungöra densamma en gång i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande
av kungörelser i konkursen. Ställes inom 30 dagar från det kungörelsen infördes
i allmänna tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, är anmälningen förfallen.
Vill borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till
bestridande av sagda kostnader, skall han göra anmälan därom hos konkursdomaren
inom tid, som nyss nämnts, och äger konkursdomaren giva honom det
rådrum, som prövas nödigt. Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist
sagts, ej föranleder till antagande att medel till gäldande av nämnda kostnader
finnas, skall konkursdomaren meddela beslut om avskrivning av konkursen.

Beträffande kostnaderna för en konkurs, som avskrives enligt 186 § konkurslagen,
äro inga särskilda bestämmelser meddelade i konkurslagen. Då emellertid
i 188 § andra stycket stadgas att, om konkurs upphört annorledes än genom

slututdelning, konkursdomaren skall, i den mån konkursboet ej lämnar tillgång
till gäldande av vad konkursdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och
underrättelser, som bort gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat
uttagas av borgenär, vilken jämlikt första stycket är ansvarig för desamma,
äga att av allmänna medel undfå ersättning för det förskjutna, torde detta
stadgande vara tillämpligt i fråga om dylika kostnader i en jämlikt 186 §
avskriven konkurs. I övrigt måste i fråga om kostnaderna, således även ersättningar
till förvaltare och rättens ombudsman, gälla de för vanligt konkursförfarande
meddelade bestämmelserna. Enligt 82—85 §§ konkurslagen ankommer
det alltså på rätten att, efter av vederbörande hos konkursdomaren gjord
framställning, bestämma rättens ombudsmans och förvaltarens arvoden.
Kungörelse enligt 85 § om ärendets handläggning vid rätten skall utfärdas och
särskilda kallelser expedieras till gäldenären och de arvodesberättigade. I fråga
om kungörandet innehåller 85 § dock en undantagsbestämmelse, som här torde
kunna vinna tillämpning, nämligen att kungörelse ej skall utfärdas, om sådant
fall är för handen, att frågan om arvode ej inverkar på borgenärernas rätt.

I enlighet med vad jag nu anfört skola sålunda, i händelse konkurs avskrives
enligt 186 § konkurslagen, arvodena till rättens ombudsman och förvaltare
utgå av konkursboets medel, om dessa till någon del lämna tillgång därtill.
I den mån rättens ombudsman och förvaltaren vilja utbekomma någon ersättning,
måste de anlita den i ovannämnda lagrum anvisade vägen att låta rätten
bestämma arvodena. Med hänsyn till de för konkursens avskrivande åberopade
skälen torde dock i regel icke finnas några tillgångar, som kunna tagas i
anspråk för arvoden. I sådant fall torde icke finnas någon utväg för rättens
ombudsman och förvaltare att erhålla ersättning för uppdragens utförande.
Då borgenär, som sökt konkursen, är ansvarig för kostnaderna allenast om
konkursen handlagts enligt 185 § konkurslagen, äro rättens ombudsman och
förvaltare icke berättigade till ersättning av denne, om konkursen avskrives
enligt 186 §. Att analogivis tillämpa bestämmelserna i 185 § kan i dylikt fall
icke komma i fråga. Vid sådant förhållande kan det ej heller anses tillåtet för
rättens ombudsman och förvaltare att av sökanden fordra ersättning, även om
denna till beloppet skulle ha bestämts av rätten. Att det icke kan anses
tillåtet att vid sidan av konkursförfarandet av sökanden uttaga ersättning,
som icke underställts rättens prövning i fråga om beloppets storlek, synes
uppenbart.

Vad förevarande fall beträffar är i ärendet utrett, att, sedan vid första
borgenärssammanträdet i Anttilas i vanlig ordning handlagda konkurs blivit
upplyst att i boet icke funnos tillgångar till konkurskostnadernas gäldande,
Alexandersson vid sammanträdet framställt yrkande, att sökanden Engström
vid avskrivning av konkursen enligt 186 § konkurslagen skulle åläggas att
utgiva ersättning till Alexandersson såsom rättens ombudsman. Sedan t. f.
konkursdomaren Rissler efter sammanträdets avslutande meddelat Alexan -

112

dersson, att Rissler dåmera kommit till den uppfattningen att Engström icke
kunde åläggas utgiva ersättning till konkursförvaltningen, synes Alexandersson
följande dag ha underrättat Rissler om att Alexandersson avstode från
nämnda yrkande, varför detsamma ej upptagits i protokollet över borgenärssammanträdet.
Efter återtagandet av sitt yrkande i konkursärendet har
Alexandersson emellertid vid ett senare tillfälle uppburit ersättning av Engström
för sina kostnader såsom rättens ombudsman med 30 kronor. Då
Engström i förevarande fall icke kunde anses skyldig att ersätta vare sig
Alexandersson eller förvaltaren Wanhainen för utförandet av omförmälda uppdrag
i Anttilas konkurs, har Alexandersson, bortsett från att arvodet icke ens
varit till beloppet godkänt av rätten, förfarit felaktigt genom att låta Engström
gälda ifrågavarande arvode.

Med hänsyn till att Engström syntes ha varit villig att betala rättens ombudsmans
kostnader å konkursen ävensom till att Risslers uttalanden till
Alexandersson beträffande ett frivilligt åtagande från Engströms sida att gälda
konkurskostnaderna kunde ha bibragt Alexandersson den uppfattningen, att
någon anmärkning icke skulle kunna riktas mot träffandet av en överenskommelse
med Engström om ifrågavarande arvodes gäldande av honom, fann jag
mig emellertid böra, innan förevarande ärende av mig slutbehandlades, bereda
Alexandersson tillfälle att till Engström återbetala det av honom uppburna
arvodet. Med anledning därav upptog jag i en till Alexandersson avlåten
skrivelse vad jag ovan anfört och beredde honom tillfälle att till mig inkomma
med bevis, att han till Engström översänt ett belopp av 30 kronor.

Då av utredningen i ärendet jämväl framgått, att konkursdomarens kostnader
i och för konkursen av Engström gäldats med tillhopa 87 kronor 5 öre,
som i tre poster inbetalts till vederbörande konkursdomare i domsagan, anmodade
jag i skrivelse till konkursdomaren denne att under åberopande av
innehållet i 188 § andra stycket konkurslagen i vederbörlig ordning göra
ansökan, att konkursdomarens kostnader för kungörelser, kallelser och underrättelser
måtte gäldas av allmänna medel, samt, efter det ersättning för sagda
kostnader på grund därav till konkursdomaren utanordnats, till Engström
överlämna det sålunda utanordnade beloppet.

Sedan därefter Alexandersson till mig inkommit med bevis, att han till
Engström återbetalt det av denne erlagda arvodet, samt konkursdomaren
visat, att till Engström översänts ett belopp av 77 kronor 5 öre såsom ersättning
för av Engström guldna kostnader i konkursen, vilka rätteligen bort
gäldas av allmänna medel, fann jag, jämte det jag meddelade beslut i anledning
av Wanhainens klagomål, ärendet icke föranleda någon min vidare åtgärd.

113

3. Maximistraffet för otuktsbrott enligt 18 kap. 8 § strafflagen
höjdes år 1937 från två till sex år. Fråga nu huruvida den
skärpta straffsatsen kan tilläggas verkan att förlänga
preskriptionstiden, ehuru den lägre straffsatsen
är tillämplig vid straffbestämningen.

Sedan en skogsarbetare från Älgsjön i Södra Finnskoga socken den 27 mars
1945 häktats för otukt med minderårig fosterdotter, dömde Älvdals övre tingslags
häradsrätt genom utslag den 9 april 1945, som vunnit laga kraft, honom
jämlikt 18 kap. 6 § strafflagen för otukt med fosterdotter att hållas till straffarbete
sex månader. I utslaget fann häradsrätten utrett, att han under tiden
från och med den 27 mars 1935 till och med vintern 1935—1936 haft samlag
med sin den 2 augusti 1920 födda fosterdotter.

Med anledning av att 18 kap. 8 § strafflagen icke åberopats i utslaget anmodades
häradshövdingen Torsten Nilsson, som fört ordet i häradsrätten, att
inkomma med yttrande.

I avgivet yttrande anförde Nilsson följande.

Den dömdes fosterdotter, med vilken de ifrågavarande samlagen skett, vore
född den 2 augusti 1920. Samlag med henne innan hon fyllt femton år måste
således hava skett före den 2 augusti 1935. Enligt då gällande lag hade högsta
straffet enligt 18 kap. 8 § strafflagen varit straffarbete i två år. Häradsrätten
hade på grund därav ansett, att beträffande otukt med minderårig preskription
jämlikt 5 kap. 14 § fjärde stycket strafflagen förelegat. Åklagaren hade
uppenbarligen varit av samma åsikt, då ansvar i målet yrkats allenast jämlikt
18 kap. 6 § strafflagen.

I en till Nilsson avlåten skrivelse anförde tjänstförrättande justitieombudsmannen
Beckman därefter följande.

Jämlikt 18 kap. 8 § strafflagen skall otukt med kvinna som ej fyllt femton
år straffas med straffarbete från och med sex månader till och med fyra år
eller fängelse i minst sex månader. Denna straffsats infördes emellertid genom
lag den 21 maj 1937, som trädde i kraft den 1 juli samma år. Dessförinnan
var straffet enligt lag den 20 juni 1918, som trätt i kraft den 1 januari 1919,
straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.

Jämlikt 5 kap. 14 § strafflagen, vilket lagrum erhöll sin nuvarande lydelse
genom lag den 31 mars 1926, är straff förfallet (3) för brott som ej blivit
åtalat inom tio år, om högsta straffet är straffarbete över två men icke över
åtta år, samt (4) för brott som ej blivit åtalat inom fem år, om högsta straffet
är straffarbete icke över två år.

I 13 § kungl. förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall stadgas, att de i 5 kap. av nya

g — Ju8titicovibud8marmen8 ämbetsberättche till 19^7 ars riksdag.

114

lagen givna bestämmelser skola tillämpas i avseende på gärningar, som äro
förövade innan nya lagen gällande blev; i fråga om den i sagda kapitel stadgade
tid för åtal eller doms verkställande skall avseende göras å det straff varmed
brottet i nya lagen belägges, dock så att den som efter äldre lag är till frihet från
åtal berättigad njuter den frihet till godo ändå att brottet efter nya lagen åtalas
kunde.

Sistnämnda paragraf anses i likhet med övriga stadganden i strafflagens
promulgationslag analogiskt tillämplig beträffande ändringar som efter strafflagens
införande vidtagits däri. Då stadgandet i 13 § promulgationslagen
beträffande den ursprungliga strafflagen i allt väsentligt inneburit blott en
tillämpning av grundsatsen i 5 § om användande av ny lag, när denna är
mildare, men beträffande senare lagändringar kan leda till andra resultat, har
tillåtligheten av analogien ifrågasatts (se Agge, Den svenska straffrättens
allmänna del i huvuddrag, Stockholm 1944 sid. 119—120). I ett särskilt fall,
nämligen såvitt angår 1945 års ändring i 5 kap. 6 § strafflagen, har också
äldre rätt tillämpats med avseende å brott begångna före nya lagens ikraftträdande
(se de i NJA 1946 sid. 187 refererade målen). Såvitt angår preskriptionsreglerna
föreligger emellertid en fast praxis om tillämpning av ny lag
(se NJA 1928 sid. 339, 1929 sid. 446, 1934 sid. 345 och 1941 sid. 251).

Av såväl stadgandet i 13 § som den allmänna grundsatsen i 5 § promulgationslagen
följer att, om en straffsats mildras genom ny lag, den tilltalade jämväl
skall tillgodonjuta därav följande förkortning av preskriptionstiden (jfr
NJA 1944 sid. 451) samt att, om en straffsats skärpes, detta icke medför
någon rubbning i en redan vid straffskärpningens ikraftträdande enligt äldre
rätt inträdd preskription. Tvekan kan däremot råda beträffande det fallet,
att en enligt äldre rätt bestämd preskriptionstid löper då en straffskärpning
medförande förlängning av preskriptionstiden träder i kraft. Sistnämnda fall,
som förelåg i det här ifrågavarande målet, har varit föremål för högsta domstolens
prövning i plenum i det i NJA 1941 sid. 251 refererade målet.

Det av högsta domstolen i plenum behandlade målet rörde frågan, huruvida
ett förskingringsbrott, som förövats innan maximistraffet för förskingring år
1937 höjdes från två till fyra års straffarbete, preskriberades efter fem eller efter
tio år. Brottet var vid höjningen av straffmaximum icke redan preskriberat.
Högsta domstolen fann i plenum i enlighet med tidigare avgöranden och i
likhet med underinstanserna jämlikt grunderna för 13 § promulgationslagen
till strafflagen, att preskriptionstiden var den längre. Den omständigheten, att
maximistraffet höjdes efter brottets begående, ansågs alltså förlänga preskriptionstiden,
ehuru den nya strängare straffsatsen naturligtvis icke skulle tilllämpas.
Tre ledamöter i högsta domstolen voro skiljaktiga, och en av dem,
justitierådet Alexanderson, utvecklade sin mening i ett längre anförande till
protokollet. Han ansåg, att 13 § promulgationslagen borde tolkas så, att i
fråga om brott som äro att bestraffa enligt en äldre mildare straffbestämmelse
skall tillgodonjutas den därav betingade kortare preskriptionstiden, och han

115

sökte påvisa, att 13 § vid sin tillkomst troligen ansetts äga denna innebörd.
En ledamot av pluraliteten, justitierådet Stenbeck, som motiverade sin ståndpunkt
med ett särskilt yttrande, fann det visserligen mindre tillfredsställande
och ej väl stämmande med grundsatsen i 5 § promulgationslagen, att den
skärpta straffsatsen, ehuru den icke finge tillämpas vid straffbestämningen,
ändock skulle tillerkännas verkan att förlänga preskriptionstiden. Som denna
tolkning emellertid enligt hans uppfattning stode i överensstämmelse med vad
som vid 13 §:s tillkomst var avsett och tolkningen dessutom godtagits vid
senare straffrättslig lagstiftning och i praxis, ansåg han, att avsteg från tolkningen
icke borde göras i lagskipningsväg.

Vilken mening man än må hysa angående rätta innebörden av stadgandet
i 13 § strafflagens promulgationslag samt angående tillåtligheten av att analogiskt
tillämpa stadgandet på senare strafflagsändringar torde ett av högsta
domstolen i plenum med stor majoritet träffat avgörande böra utan vidare
följas av underdomstolarna beträffande förhållanden av så utpräglad ordningsnatur
som åtalspreskription. Enligt min mening borde därför 18 kap. 8 § strafflagen
ha tillämpats i utslaget den 9 april 1945.

Med detta uttalande var ärendet av J. O. slutbehandlat.

4. Vissa frågor rörande meddelande av uppgifter till systembolag
angående personer, som häfta för oguldna utskylder. — Anlitande
av underordnade befattningshavare för utförande
av arbete åt ämbetsman utom tjänsten, m. m.

Den 25 januari 1946 innehöll tidningen Expressen under rubriken ”Skatteverkschef
använde personal för privatuppdrag” en artikel, däri uppgavs, att
skattedirektören K. G. A. Sandström för privata uppdrag använt personal vid
skatteverket i Stockholm. Enligt artikeln hade inom verket talats om, att
något eller några av skrivbiträdena därstädes fått renskriva manuskript till
vissa av Sandström utgivna böcker. I ersättning härför hade Sandström, enligt
vad han själv bekräftat för tidningen, inbetalt 300 kronor till skatteverket.

I samma tidningsartikel uppgavs vidare, att ett par högre tjänstemän vid
skatteverkets uppbördsavdelning mot särskild ersättning lämnat uppgifter till
Aktiebolaget Stockholmssystemet om personer, som resterade för oguldna
skatter. Dessa högre tjänstemän hade i sin tur uppdragit åt dem underlydande
personal att mot visst arvode taga reda på de behövliga uppgifterna. Detta
arbete hade utförts endast efter den ordinarie arbetstidens slut. Ur arbetssynpunkt
funnes sålunda ingenting att invända mot arrangemanget, men man
kunde dock undra, varför uppgifter i detta fall finge lämnas utan att skatteverket
självt erhölle ersättning härför. Första året Stockholmssystemet fått
ifrågavarande uppgifter hade ersättningen för dem gått till skatteverket och
icke, såsom sedermera varit fallet, till de högre tjänstemännen jämte under -

116

lydande. I samband med skatteverksreformen år 1936 hade sportelsystemet
avskaffats vid verket. De penningar, som Stockholmssystemet betalt för ovannämnda
uppgifter, kunde dock knappast betraktas annat än såsom sportler.

I samma tidning för den 2 februari 1946 var under rubriken ”Skattedirektörens
skrivhjälp” intagen en insändare av följande lydelse:

”Inte vill väl hr Sandström inbilla någon att värdet av all den tjänstetid
som under många år använts dels av honom själv, dels av skrivbiträden för
skrivhjälp, tjänstemän för kollationering och vaktmästare för annan handräckning
bara uppgår till 300 kr. Nej, sätt till en nolla och fördubbla sedan
beloppet så får man kanske en riktigare uppfattning om vad hr Sandströms
privatuppdrag kostat det allmänna! F. ö. är det väl ej meningen att ett ämbetsverk
skall hålla personal för att på tjänstetid — visserligen emot ersättning
till verket — tillhandagå vissa chefer i deras privata arbete. De av Stockholmssystemet
till en uppbördsintendent och en uppbördskommissarie utbetalade
’sportlerna’ belöper sig enligt uppgift till 2 600 kr. årligen. Systemet har sedan
1938 efter ansökningar från allmänheten om motbok eller förhöjd tilldelning
hos skatteverket brukat begära uppgift om ev. obetalda skatter. Trots att
systemets skrivelser varit ställda till skatteverket, syns de bägge uppbördscheferna
ha tagit hand om uppdraget för sin privata del och turats om att
hos systemet utkvittera ersättningarna härför. Med vilken rätt har f. ö. dessa
herrar utlämnat uppgifter från ett register som ej torde vara offentligt? Ur
restlängderna, som finns på en helt annan avdelning, har uppgifterna nämligen
ej tagits. Det minsta man nu kan begära är att de utkvitterade beloppen
efter avdrag för ev. övertidsersättningar inbetalas till skatteverkets kassa.
F. ö. är det hög tid att de myndigheter som har att kontrollera tjänstemän i
allmän förvaltning tar itu med förhållandena i skatteverket.

Fiat justitia.”

I anledning av innehållet i tidningsartiklarna anmodade jag Ö. Ä. att efter
verkställd utredning till mig inkomma med utlåtande.

Till svar å remissen överlämnade Ö. Ä. i saken infordrade yttranden från
Sandström samt uppbördsintendenten Alarik Lundberg och uppbördskommissarien
Edv. Johansson ävensom i övrigt verkställd utredning, varjämte
Ö. Ä. avgav eget utlåtande.

Lundberg och Johansson anförde i ett gemensamt avgivet yttrande följande.

Från och med år 1938 — med undantag av år 1940 — hade Aktiebolaget
Stockholmssystemet för varje år hos skatteverket hemställt om uppgift å
envar skattskyldig, i Stockholm mantalsskriven person, som häftade för
obetalda utskylder för något av de senaste tre åren. Uppgifterna skulle lämnas
på sådant sätt, att anteckning om skatterestantierna infördes i ett av Stockholmssystemet
från mantalskontoret inköpt exemplar av det s. k. allmänna
registret. Enär denna framställning avsett en uppgift, som det icke ålåg skatte -

117

verket att utföra såsom tjänsteangelägenhet och som, bortsett därifrån, på
grund av arbetets art och omfattning ej heller kunde utföras å ordinarie arbetstid
eller var att anse såsom ett vanligt kommissionärsuppdrag, hade ärendet
överlämnats till uppbördsintendenten att av honom utföras såsom ett särskilt
uppdrag. För arbetets utförande hade anlitats huvudsakligen kvinnlig personal,
12 ä 15 biträden vid uppbördsavdelningen, vilka efter frivillig anmälan
mot särskild ersättning och helt å annan tid än ordinarie tjänstetid (kvällarna)
biträtt med införande av de begärda uppgifterna i det av bolaget för ändamålet
tillhandahållna mantalsregistret. Arbetet hade pågått under juni och
juli månader. Kostnaderna för berörda arbete hade belöpt sig till 2 000 å
2 400 kronor per år. I dessa kostnader inginge även ersättning åt uppbördsintendenten
och föreståndaren för inkassoavdelningen, för arbetsledning och
instruktion samt för diverse andra bestyr. Denna ersättning hade uppgått för
vardera till belopp varierande mellan 150 och 200 kronor. År 1939 hade skattedirektören
bestämt, att arbetet visserligen skulle utföras å uppbördsavdelningen
såsom ett extra uppdrag, men att ersättning åt den kvinnliga personalen
skulle utgå enligt gällande timpenning för övertidsarbete och eventuell behållning
efter det med bolaget överenskomna priset redovisas till stadens kassa.
Även detta år hade emellertid ersättning för arbetsledning m. m. utbetalts
med belopp som förut nämnts. År 1941 hade uppbördsintendenten till tjänstgörande
skattedirektören anmält, att det vore ogörligt att anskaffa personal,
som vore villig att mot den för skatteverkets kvinnliga personal gällande timpenningen
på fritiden biträda med arbetet; brist på lämplig arbetskraft hade
förelegat dels på grund av semesterledigheter och dels på grund av att personalen
i första hand måst tagas i anspråk för uppbördsavdelningens under krigsåren
alltmer växande arbetsbörda. I anledning därav hade dåvarande skattedirektören
medgivit, att hela den med bolaget avtalade ersättningen för
arbetets utförande finge disponeras för betalning av den för arbetet erforderliga
personalen. På enahanda sätt hade förfarits de följande åren.

I ett tillägg till yttrandet redogjorde Lundberg närmare för omfattningen
av hans och Johanssons arbete med uppgifterna till Stockholmssystemet.

Beträffande de från uppbördsavdelningen till Stockholmssystemet meddelade
uppgifterna lämnade Sandström i sitt yttrande till Ö. A. följande redogörelse.

Stockholmssystemet syntes före år 1939 (möjligen år 1938) ha självt inhämtat
uppgifter rörande för utskylder restförda personer ur särskilda däröver
uppgjorda förteckningar, avsedda att användas för anteckning i röstlängderna
om obetald skatt; vilken personal, som därvid anlitats, vore Sandström
obekant. Troligen år 1939 hade vid uppbördsavdelningen en ändring skett i
fråga om dessa förteckningar, vilka därefter endast upptogo personer, som
häftade för skatt för samtliga de tre sistförflutna åren. Stockholmssystemet
hade emellertid velat ha besked rörande alla personer, som något år häftade

118

för utskylder, ej blott rörande dem, som häftade för tre år i följd. Med anledning
därav hade år 1939 Stockholmssystemet till Ö. Ä. för skatteärenden
avlåtit en särskild framställning om dylika uppgifters lämnande. Såvitt Sandström
kunde erinra sig hade därförut eller därefter direktören i Stockholmssystemet
J. Bergvall haft ett samtal med Sandström i saken, därvid torde
ha utlovats, att skatteverket skulle försöka lämna de begärda uppgifterna mot
att kostnaderna därför av bolaget erlades till Stockholms stad; viss personal
vid uppbördsavdelningen torde ha förklarat sig villig att å övertid mot sedvanlig
ersättning utföra arbetet. Under Sandströms ledighet i juli 1939 hade
t. f. skattedirektören Carl G. Willgren expedierat svar till Stockholmssystemet
av innehåll, att skatteverket kunde åtaga sig att lämna de begärda uppgifterna
mot en ersättning av 2 000 kronor, som komme att inlevereras till staden.
Räkning hade sedermera av skatteverket utställts å bolaget och beloppet,
2 000 kronor, hade av Stockholmssystemet inbetalts till stadens kassa. Verkliga.
kostnaden för uppgifternas sammanställande hade uppgått till 1 500 kronor.
Under år 1940 syntes inga uppgifter ha lämnats till Stockholmssystemet.
För år 1941 funnes ej heller några anteckningar i skatteverkets diarier om
någon framställning därutinnan. Enligt vad Sandström inhämtat från Stockholmssystemet
hade emellertid därifrån den 10 juni 1941 avlåtits en skrivelse
till uppbördsintendenten Lundberg, vilken skrivelse besvarats av Lundberg
och Johansson den 16 juni. I deras svarsskrivelse hade meddelats, att ersättningen
måste höjas till 2 400 kronor. Ersättningen hade sedermera med
nämnda belopp inbetalts till Johansson. På sätt av det förut anförda framginge
funnes ingen anteckning i diarier eller protokoll angående ärendets överlämnande
till uppbördsintendenten. Willgren hade på förfrågan uppgivit, att
han — som tjänstgjort såsom t. f. skattedirektör under ifrågavarande tid år
1941 — icke hade något minne av vad i ärendet förekommit; Willgren hade
avgått med pension från och med den 1 december 1941. År 1942 hade Stockholmssystemet
i skrivelse till skatteverket begärt uppgifterna ifråga. Med
anledning därav hade då tjänstgörande skattedirektören John Bratt i avlåtet
svar meddelat, att uppgifterna kunde erhållas genom uppbördsavdelningens
försorg. Ersättningen hade sedermera enligt inhämtade uppgifter betalats
till Johansson. År 1943 hade bolaget skrivit i ämnet till skattedirektören.
I registraturet funnes endast antecknat, att skrivelsen överlämnats till skattedirektören,
d. v. s. till Bratt. Emellertid hade skrivelsen tydligen nedsänts till
uppbördsavdelningen, varifrån de begärda uppgifterna expedierats och varest
ersättning uppburits. Under år 1944 hade bolaget avlåtit skrivelse i ämnet till
skattedirektören, vilken skrivelse den 26 maj 1944 enligt anteckning i diariet
blivit uppbördsavdelningen meddelad. Uppgifterna hade lämnats därifrån och
ersättning inbetalats dit. I 1945 års diarier funnes ingen anteckning om någon
skrivelse från Stockholmssystemet. Enligt vad Sandström inhämtat hade
bolaget detta år i skrivelse direkt till uppbördsintendenten begärt uppgifterna
ifråga. Dessa hade expedierats från uppbördsavdelningen och ersättning hade

119

inbetalts dit. Från Lundberg hade Sandström numera erhållit uppgifter angående
ersättningsbeloppens fördelning under åren 1943—1945; för tidigare år
hade motsvarande uppgifter icke anträffats. Enligt vad Sandström inhämtat
från uppbördsavdelningen hade ersättningen till den med ifrågavarande arbete
sysselsatta kvinnliga personalen från och med år 1941 utgått efter ackordsystem,
vilket skulle ha inneburit en förhöjning av ersättningsbeloppen, jämfört
med den år 1939 utgående ersättningen, med cirka 50 procent. Sandström
hade tjänstgjort såsom t. f. underståthållare under tiden den 1 september
1939—den 30 september 1943. Under denna tid hade Sandström naturligt nog
icke tagit någon närmare del i ärendenas handläggning vid skatteverket. Sandström
kunde därför icke uttala sig om vad som under denna tid i förevarande
avseende förekommit. Under år 1944 hade Sandström däremot återinträtt i
tjänst, och den nämnda år från bolaget inkomna skrivelsen hade bort företes
för Sandström. Sandström hade emellertid intet som helst minne därav och
ingen påskrift av Sandström funnes å skrivelsen, ehuruväl densamma överlämnats
till uppbördsavdelningen. Det syntes troligt, att skrivelsen omedelbart
befordrats vidare till uppbördsavdelningen i likhet med föregående år. Sandström
hade emellertid icke haft någon kännedom om att ersättningen, vilken
år 1939 erlagts till stadens kassa, därefter utbetalts direkt till vederbörande
med arbetet sysselsatta befattningshavare, förrän efter det frågan under år
1946 aktualiserats.

I särskilt yttrande anförde Johansson därefter följande.

I slutet av juni månad 1939 hade Johansson blivit uppkallad till Sandström,
vilken meddelat, att från Stockholmssystemet inkommit en skrivelse, vari
bolaget begärt här ifrågakomna uppgifter samt upplysning om kostnaderna
för arbetets utförande. Sandström hade med Johansson diskuterat, huru detta
arbete skulle kunna utföras. Johansson hade meddelat, att några tekniska svårigheter
att lämna de begärda uppgifterna icke förelåge. Uppbördsavdelningen
hade nämligen ett alfabetiskt register över alla personer, som restförts för i
Stockholm påförda utskylder från och med dem för år 1936. Däremot hade
Johansson framhållit, att arbetet ifråga vore så omfattande, att det omöjligen
kunde inordnas i avdelningens ordinarie åligganden. Personalen hade varit
alldeles otillräcklig härför. Det hade nämligen för att få fram de önskade uppgifterna
gällt att genomgå hela restlängdsregistret omfattande cirka 350 000
kort och därvid noga iakttaga alla de anteckningar om betalningar, som funnes
å korten. Det kunde här nämnas, att någon räkning av det antal personer, för
vilka anteckning gjorts i ett års allmänna register, icke verkställts, men detta
antal vore mycket stort och kunde uppskattas till omkring 75 000. Resultatet
av överläggningen med Sandström hade blivit, att uppbördsavdelningen skulle
utföra hela ifrågavarande arbete på övertid. Vidare hade överenskommits, att
skatteverket för arbetets utförande skulle av Stockholmssystemet betinga sig
ett arvode av 2 000 kronor. Sandström hade samtidigt bestämt, att de, som

120

utförde arbetet, därav skulle erhålla 1 500 kronor samt att återstående 500
kronor skulle inlevereras till stadens kassa. På särskild av Johansson framställd
fråga, huruvida Johansson själv och revisorn Nils Malmström, vilka
skulle leda och ansvara för arbetet, kunde tillgodoräkna sig arvode därför,
hade Sandström svarat, att detta vore ”helt naturligt”. Arbetet hade utförts
under sommaren, och den 31 augusti 1939 hade lämnats en uppgift för avlöningslista.
För den kvinnliga personalen hade arvodet beräknats efter gällande
timpenning. Uppgiften hade attesterats av Lundberg och överlämnats till
skatteverket. Någon tid därefter hade personalen i vanlig ordning fått utkvittera
sina ersättningar i uppbördsavdelningens kassa. Johansson och Malmström
hade därvid erhållit vardera 157 kronor 64 öre och den kvinnliga personalen
å inkassoavdelningen (10 personer) tillsammans 1 184 kronor 72 öre.
År 1940 hade Stockholmssystemet icke begärt några uppgifter ur restlängden,
men år 1941 hade bolaget återkommit med begäran om sådana. Lundberg
hade da diskuterat fragan med Johansson. Johansson hade för Lundberg
framhållit att, liksom fallet varit år 1939, ingen möjlighet funnes att inrangera
dessa uppgifter i inkassoavdelningens ordinarie arbete, enär personalen hade
fullt upp att göra med att utföra sina åligganden enligt arbetsordningen.
Vidare hade Johansson framhållit, att det skulle komma att ställa sig mycket
svårt att mitt under högsommaren anskaffa personal, som mot den timpenning,
vilken då tillämpades vid övertidsarbete, vore villig utföra arbetet ifråga. För
att kunna bereda personalen bättre ersättning för arbetet hade nu ifrågasatts,
huruvida icke detta skulle kunna utföras såsom ett särskilt uppdrag och hela
ersättningen disponeras för bestridande av kostnaderna. Lundberg hade då
förklarat, att han skulle tala med t. f. skattedirektören Willgren om saken,
och efter någon dag hade Lundberg meddelat Johansson, att Willgren gått
med på att arbetet finge utföras i den föreslagna ordningen. Det hade nu fastställts
ackord för arbetet, enligt vilket personalen erhölle ersättning med 3
kronor 20 öre för varje viscardpärm. Då pärmarnas antal utgjorde 560
stycken, hade personalen alltså erhållit tillsammans 1 792 kronor mot 1 184
kronor år 1939. Det borde härvid anmärkas, att arbetet från och med år 1941
blivit betydligt mer komplicerat och tidsödande genom att hänsyn måst tagas
till alla dem, som på grund av inkallelse till militärtjänst erhållit lagstadgat
uppskov med indrivning av resterande skatt. För personer, vilka häftat för
kommunalutskylder men åtnjutit sådant uppskov, skulle inprickning nämligen
icke ske i registret. År 1942 hade Stockholmssystemet återkommit med
begäran om uppgifter av samma slag som tidigare. Efter det Lundberg haft ett
samtal med t. f. skattedirektören Bratt, hade Lundberg meddelat Johansson,
att arbetet skulle utföras på samma sätt som året förut. Även åren 1943, 1944
och 1945 hade bolaget erhållit uppgifter på enahanda sätt. Beträffande år 1945
kunde nämnas, att Lundberg, på Johanssons hemställan, per telefon förfrågat
sig hos bolaget, om det även sagda år önskade uppgifterna, detta med hänsyn
till önskvärdheten att i tid kunna planera för arbetet. Någon dag omkring den

121

1 februari 1946 hade Johansson blivit uppkallad till Sandström. Sandström
hade omtalat, att han blivit uppringd av en redaktör i tidningen Expressen
och att denne hade för avsikt att i tidningen skriva en artikel angående oriktigt
förfarande av vissa tjänstemän å uppbördsavdelningen vid lämnandet av uppgifter
till Stockholmssystemet. Johansson hade därefter fått redogöra för huru
arbetet tillgått. Denna redogörelse hade överensstämt med vad Johansson
tidigare här anfört. Johansson hade framhållit, att allt ifrågavarande arbete
utförts av personalen på fritid och att icke en enda minut av tjänstetid tagits
i anspråk därför. Johansson hade även meddelat, att han uttagit arvode med
cirka 200 kronor per år, men samtidigt erinrat om, att han med Sandströms
medgivande även år 1939 erhållit arvode för sitt arbete med uppgifterna till
Stockholmssystemet. Sandström hade bekräftat att så varit fallet och framhållit
som sin mening, att arbetet ifråga icke kunnat tillgå på annat sätt, än
som skett.

Vid sammanträde inför överståthållaren med vissa befattningshavare inom
skatteverket framhöll Lundberg slutligen följande.

Lundberg hade icke så noga genomtänkt saken men trott, att allt var i sin
ordning. Utredningen fölle ej inom ramen för de uppgifter, som enligt instruktion
eller arbetsordning ålåge skatteverket, och Lundberg hade därför helt
varit i god tro, när han betraktat utredningsuppdraget som en sin personliga
angelägenhet. Redan före år 1939 hade andra befattningshavare inom skatteverket
haft liknande uppdrag. Det vore alltså en gammal praxis som fullföljts.
Särskilt ville Lundberg till stöd för att han varit i god tro hänvisa till
att med vederbörligt godkännande utgått ersättning för arbetet under år 1939.
Vore det emellertid så, att någon felaktighet kunde anses ha förelupit, skulle
Lundberg låta sig angeläget vara att för framtiden iakttaga rättelse. Särskilt
ville Lundberg framhålla, att om något fel blivit begånget, så vore det han
ensam som hade ansvaret. Johansson, vilken vore en synnerligen plikttrogen
och samvetsgrann tjänsteman, vore underställd Lundberg och hade trott sig
handla enligt dennes direktiv.

Ö. Ä. anförde i sitt utlåtande följande.

Vad anginge de från skatteverkets uppbördsavdelning till Stockholmssystemet
lämnade uppgifterna ville Ö. Ä. inledningsvis erinra om nu gällande normer
rörande ämbets- och tjänstemans rätt att betinga sig ersättning för utfört
arbete. I den mån sådant arbete fölle inom ramen för de åligganden, en befattningshavare
hade att utföra, finge i andra fall än där sportler vore uttryckligen
medgivna ersättning icke betingas eller uppbäras. Den omständighet, att
i vissa fall övertidsersättning utbetalades av ämbetsverket självt, utgjorde
intet undantag från denna regel. Även i övrigt vore befattningshavares rätt
att mottaga uppdrag begränsad. En sådan begränsning kunde vara förestavad
av statsmakternas vilja, att befattningshavares arbetsförmåga ej skulle alltför

122

mycket splittras å tjänsten ovidkommande uppgifter eller att han ej skulle
komma i nagot beroende av utomstående intressen. Såsom exempel kunde
erinras om förbudet för ämbets- och tjänstemän att, utan vederbörligt medgivande
av överordnad myndighet, mottaga vissa styrelseuppdrag. I andra
fall hade en begränsning införts för att förhindra kollision med befattningshavares
prövning av likartade ärenden i tjänsten. Ett exempel därpå vore det
på Ö. Ä:s initiativ införda förbudet för befattningshavare vid skatteverket att
mot ersättning biträda i Stockholms stad skattskyldiga med upprättande av
deklarationer m. m. I den män förbud att mottaga uppdrag utom tjänsten
icke förelåge, vore befattningshavare lagligen oförhindrad att mottaga sådant
uppdrag, givetvis under förutsättning att det icke inkräktade på hans tjänstealigganden
samt att det allmänna ej heller i övrigt direkt eller indirekt åsamkades
några kostnader för saken. Ö. Ä. överginge härefter till att uttala sig om
huruvida Lundbergs och Johanssons förfarande kunde anses ha varit stridande
mot ovan nämnda allmänna normer. Axbetet hade i sin helhet utförts på övertid
och särskild ersättning hade utbetalats till de övriga befattningshavare,
som anlitats för uppgiften. Skatteverket hade alltså icke lidit någon skada av
att dessa befattningshavares arbetskraft tagits i anspråk. Lundberg och Johansson
däremot vore placerade i 30 respektive 27 lönegraden och vore därför
icke berättigade till någon ersättning för övertidsarbete i tjänsten. Frågan om
det berättigade eller felaktiga i Lundbergs och Johanssons förfarande att tillgodogöra
sig särskild ersättning för det utförda arbetet bleve alltså beroende
av huruvida ifrågavarande arbete bort åvila dem som en tjänsteuppgift eller
icke. Lundberg och Johansson hade i detta hänseende gjort gällande att, enär
det icke ålage skatteverket att verkställa den av Stockholmssystemet begärda
utredningen, de varit oförhindrade att utföra arbetet såsom ett särskilt uppdrag,
för vilket då också ersättning kunnat betingas. Ö. Ä. ansåge emellertid,
att frågan icke kunde besvaras enbart med en hänvisning till vad som enligt
gällande instruktion åvilade skatteverket att utföra. På grund av innehållet i
nu gällande rusdryckslagstiftning — enligt vilken det ålåge systembolag att
taga hänsyn till huruvida vederbörande inköpare av rusdrycker genom underlåtenhet
att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot det allmänna ådagalagt
bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende — kunde otvivelaktigt skäl
anföras även för den mening, att skatteverket, om sådant begärts och mera
trängande uppgifter icke behövt eftersättas, bort verkställa den av Stockholmssystemet
begärda utredningen såsom en sin tjänsteangelägenhet. Oavsett
huru därmed förhölle sig syntes emellertid framgå av korrespondensen i saken,
att Stockholmssystemet icke avsett att giva något personligt uppdrag till
Lundberg och Johansson utan vänt sig till skatteverket eller till ämbetsmän
inom detsamma i denna deras egenskap för att få den begärda utredningen
verkställd. Denna Ö. Ä:s uppfattning hade också bekräftats av nuvarande
chefen för Stockholmssystemet, direktören Thure Holmberg, vid ett samtal
med överståthållaren den 26 februari 1946. Det hade då bort åligga skatte -

123

verket eller uppbördsavdelningen antingen att som en tjänsteangelägenhet
utföra arbetet eller ock meddela sökanden, att hinder mötte därför. Så hade
icke skett. I stället hade Lundberg och Johansson utfört arbetet som ett dem
personligen givet uppdrag. De skäl, som av dem aberopats för denna deras
åtgärd, syntes ämbetet icke i och för sig övertygande. Arbetet hade av dem
jämte dem underställd personal utförts å övertid. Hade arbetet av dem handlagts
såsom en tjänsteangelägenhet, så hade personalen i lika mån varit skyldig
att, mot författningsenligt bestämd övertidsersättning, biträda med detsamma.
Emellertid hade Ö. Ä. på grund av den tidigare utredningen i ärendet och
särskilt på grund av vad som förekommit vid det inför ämbetet hållna sammanträdet
bibragts den uppfattningen, att Lundberg och Johansson i förevarande
fall varit i god tro. De hade ansett sig handla i samförstånd med den,
som förvaltat skattedirektörens ämbete, och med hans godkännande. Deras
uppfattning, att utredningsuppdraget varit att anse som ett dem personligen
givet uppdrag, bekräftades också därav att, då frågan efter tidningspolemik
först upptagits till övervägande av skattedirektören, denne på grund av de
lämnade upplysningarna utgått såsom självfallet från att uppdraget varit av
personlig art. Det hade varit först genom en senare granskning av korrespondensen
i ämnet, som anledning uppkommit att ifrågasätta ett annat betraktelsesätt.
På grund av vad sålunda anförts och då Lundberg för framtiden
komme att rätta sig efter den rättstolkning, åt vilken Ö. Ä. nu givit uttryck,
syntes enligt ämbetets uppfattning för Lundbergs och Johanssons vidkommande
kunna bero vid vad i ärendet förekommit. Ö. Ä. hade emellertid även
att ägna uppmärksamhet åt frågan, huruvida någon försummelse förelupit
i fråga om tillsynen i denna del över befattningshavarna i skatteverket. Därvid
ville Ö. Ä. erinra, att med hänsyn till den långa tid, som förflutit sedan
överläggningar ägt rum i frågan mellan Lundberg och dem, som förvaltat
skattedirektörens ämbete, tillräcklig klarhet icke kunnat vinnas om vad som
därvid verkligen förekommit. På sätt redan framhållits hade Lundberg enligt
Ö. Ä:s förmenande varit i god tro i fråga om befogenheten av sina åtgöranden.
Möjligt för att icke säga sannolikt vore, att vederbörande skattedirektörer,
vilka haft en arbetsbörda tyngre än de flestas, aldrig kommit att tillräckligt
uppmärksamma ersättningsfrågan utan huvudsakligen haft uppmärksamheten
inriktad å spörsmålet om sättet för arbetets lämpligaste utförande. Om så
varit fallet, hade anledning knappast funnits för dem att söka göra en närmare
analys av spörsmålet, huruvida utredningsuppdraget varit en skatteverkets
angelägenhet eller meddelats Lundberg och Johansson personligen. Något
ytterligare uttalande i denna del vore Ö. Ä. ej i tillfälle att göra.

T en till mig ingiven promemoria anförde Lundberg sedermera följande.

De från skatteverkets uppbördsavdelning till Stockholmssystemet lämnade
uppgifterna hade enligt Lundbergs mening icke varit av sådan beskaffenhet,
att det ålegat uppbördsavdelningen att utföra arbetet såsom en sin tjänste -

124

angelägenhet. Enligt kungl. kungörelse den 17 juni 1938, nr 408, ålåge det
kommunalnämnd på landet och drätselkammare i stad att tillhandahålla
systembolag på begäran och mot av kontrollstyrelsen fastställd taxa avskrift
av restlangden eller utdrag ur denna. Ifrågavarande uppgiftslämnande hade
fastmer karaktären av särskilt utredningsuppdrag, som fölle helt utom ramen
för 1938 års författningsbestämmelser. Uppgift om restförda belopp hade
nämligen icke lämnats. I det av Stockholmssystemet tillhandahållna mantalsregistret
hade, efter särskild överenskommelse, restföringen utmärkts genom
att med rödkrita vid namnet antecknats slutsiffran av respektive år, som restöringen
avsett. Stockholmssystemet hade ej heller gjort gällande, att deras
framställning avsett en tillämpning av 1938 års bestämmelser. Varken Lundberg
eller Johansson hade, såsom oriktigt antytts i Ö. Ä:s yttrande, egenmäktigt
beslutat och handlat i denna sak. Av vederbörande avlöningslista framginge,
att skatteverket självt år 1939 beslutat om ersättning åt Johansson,
som under sommaren 1939, då arbetet utförts, tjänstgjort som t.f. uppbördsintendent.
Och vad som ansetts kunna gälla för den tillförordnade intendenten
måste väl ock böra gälla för den ordinarie. Att märka vore vidare, att i Ö. Ä:s
statskrivelse den 30 augusti 1939, undertecknad av överståthållaren och Sandström,
omnämnts att ersättning utgått såsom avlöningslistan utvisade. Den
omläggning av sättet för ersättningens utbetalande, som på förekommen anledning
ägt rum år 1941, hade även den skett i fullt samförstånd med ledningen
för skatteverket. Ifrågasättas kunde, om tillvägagångssättet 1939, då arbetet
och ersättningens utbetalande skett så att säga i verkets regi, vore i överensstämmelse
med gällande författningar och förvaltningsrättsliga principer i
övrigt. Skatteverket vore veterligen icke ett affärsdrivande verk i den bemärkelsen,
att det — efter ackordsuppgörelse av här ifrågavarande slag — ägde
åtaga sig arbetsuppgifter, som helt fölle utom ramen för vad gällande uppbörds-
och medelsförvaltningsförordningar föreskreve. Förutom i ärendet tidigare
anförda skäl torde även denna synpunkt ha gjort sig gällande för beslutet
år 1941 att ordna ersättningsfrågan efter annan grund. Här vore icke fråga
om sportler i egentlig mening, utan om en av Ö. Ä. medgiven ersättning för
ett särskilt uppdrag. Vad som funnes stadgat om förbud att uppbära sportel
eller särskild ersättning för ett tjänsteuppdrag vore sålunda i detta fall icke
tillämpligt. Ämbetets förmodan att vederbörande skattedirektör aldrig kommit
att tillräckligt uppmärksamma ersättningsfrågan syntes i och med existensen
av avlöningslistan vara tämligen obefogad. Det hade just varit ersättningsfrågan
som, då saken varit på tal, diskuterats. Hur arbetet skulle utföras hade
redan pa förhand varit klart och överlåtits helt till uppbördsavdelningen. För
Lundberg, som hela tiden uppgiftslämnandet pågått handlat fullt Öppet och
i samförstånd med verkets ledning, hade Ö. Ä:s ställningstagande nu kommit
mycket överraskande.

Vid promemorian var fogad bestyrkt avskrift av en den 5 september 1939
inom skatteverket upprättad, av Willgren till betalning godkänd avlönings -

125

lista ”för utfört arbete åt AB Stockholmssystemet”. Av listan framgick, att
till Johansson i ersättning för sådant arbete utanordnats 157 kronor 64 öre.

Vad därefter angår innehållet i tidningsartikeln den 25 januari 1946, i vad
detsamma avsåg honom personligen, anförde Sandström i sitt till Ö. Ä. avgivna
yttrande bland annat följande.

Sandström hade, alltsedan sitt tillträde av befattningen såsom skattedirektör,
ansett en av de viktigaste uppgifterna vara att skaffa nödig handledning
åt den med taxeringsarbetet sysselsatta personalen. Under år 1939 hade Sandström
haft särskild anledning konstatera svårigheterna att bemästra taxeringsförordningens
bestämmelser, speciellt angående den allmänna uppgiftsskyldigheten,
angående eftertaxering och angående extraordinära besvär. Detta hade
föranlett Sandström att — i förhoppning att därmed kunna lämna personalen
någon vägledning — utarbeta ett flertal promemorior i berörda ämnen. Promemoriorna
hade emellertid på grund av materialets omfattning blivit svåröverskådliga
och otympliga. Sandström hade då kommit på tanken att sammanfatta
desamma till en bok, vilken ock, efter verkställd överarbetning av promemoriorna,
tryckts och utgivits i januari 1940. Under tiden därefter hade
Sandström varit alltför upptagen av göromålen å underståthållartjänsten samt
av offentliga uppdrag å beskattningens område för att kunna taga någon
befattning med skatteverkets angelägenheter. Sandström hade dock varit närvarande
vid föredragningarna inför överståthållaren i viktigare personalfrågor.
Under krisåren hade emellertid frågan om riktiga tolkningen och tillämpningen
av bestämmelserna om taxering för inkomst av rörelse aktualiserats.
Meningsbrytningarna hade gällt synnerligen viktiga och för beskattningen
betydelsefulla frågor. Sandström hade då funnit det nödvändigt att söka åstadkomma
någon vägledning rörande dessa bestämmelsers tillämpning, enär enligt
hans uppfattning villrådigheten på området ifråga äventyrade taxeringarnas
riktighet och likformighet. Som följd därav hade Sandström utarbetat en bok
om beskattning av inkomst av rörelse, som utkommit i januari 1944. Sandström
hade sedan fortsatt detta arbete med en bok om förmögenhetsskatt och
nu senast med en bok om beskattning av inkomst av tjänst. Några promemorior
hade icke utarbetats före tillkomsten av sist berörda arbeten. Sandström
hade med dessa sammanställningar avsett att — efter måttet av sin
förmåga — underlätta arbetet för de med taxeringsarbete sysselsatta befattningshavarna.
Den sistnämnda boken hade Sandström dessutom ansett vara
av betydelse bland annat för tillämpningen av de nya uppbördsreglerna, då
ju skattemyndigheterna måste klarlägga, vilka inkomster som härrörde av
tjänst och som därför skulle bliva föremål för skatteavdrag. För utskrift av
manuskripten hade Sandström i de delar så erfordrats anlitat ett vid skatteverket
anställt kvinnligt kontorsbiträde, placerat såsom biträde åt skattedirektören.
Anledningen till att detta biträde anlitats hade närmast varit, att hon
kunde läsa Sandströms föga tydliga handstil. Under år 1943 hade denna

126

utskrift verkställts delvis å hennes tjänstetid och delvis å fritid. Under juli
månad hade Sandström betalat hennes månadsavlöning, så att för nämnda
månad icke utgått någon lön till henne från Stockholms stad. Hon hade denna
månad fortfarande tjänstgjort i skatteverket och fullgjort där förekommande
löpande arbetsuppgifter men även verkställt utskrift av Sandströms manuskript.
Sistnämnda arbetsuppgift hade emellertid blivit av mindre omfattning.
Under förra delen av år 1944 hade hon fortfarande verkställt utskrift av
manuskript även under tjänstetid. Den tid, som därvid åtgått, hade Sandström
— som dock icke kunde exakt angiva timantalet — betraktat såsom
kompenserad genom hennes arbete i tjänsten under den månad, Sandström
erlagt hennes avlöning. Hennes arbete för Sandströms räkning hade under
denna tid varit av betydligt mindre omfattning än året därförut. I slutet av
år 1944 eller i början av år 1945 hade Sandström föreslagit biträdet ifråga
att på hans bekostnad taga en månads tjänstledighet för att därunder biträda
honom med utskrift av manuskript. Därvid hade emellertid fråga uppstått,
huruvida denna tjänstledighet kunde påverka hennes tjänsteårsberäkning eller
meriter. Sandström hade då föreslagit att, för den händelse hon icke önskade
taga tjänstledighet men ändock vore villig hjälpa honom, hon skulle anteckna
den tid, varunder arbete för hans räkning utfördes å tjänstetid, varefter Sandström
skulle ersätta stadens kassa efter samma beräkningsgrunder som tilllämpades,
då hon i tjänsten utförde arbete å övertid. Enligt vad Sandström
ville minnas hade han även omnämnt denna anordning för skattekamreraren.
Biträdet hade fört dylika anteckningar under år 1945 och lämnat Sandström
uppgift å antalet timmar i januari 1946. Timantalet hade uppgått till mellan
130 och 140. Sandström hade avrundat antalet uppåt till 150 samt anmodat
skattekamreraren Svante Jakobsson att utskriva räkning enligt grunderna för
övertidsersättning. Räkningen hade slutat å 337 kronor 50 öre. Sedan räkningen
tillställts Sandström via stadens kassa, hade Sandström inbetalat beloppet
till staden via en bank. Samma dag, den 25 januari 1946, hade i Expressen
förekommit den ena remitterade artikeln.

I Expressen för den 5 februari 1946, anförde Sandström vidare, hade vissa
uttalanden gjorts angående det förhållandet, att Sandström för skatteverkets
räkning låtit inköpa ett antal exemplar av hans senast utgivna bok. I anledning
av berörda uttalanden ville Sandström framhålla följande: Sandström
hade icke verkställt något inköp av denna bok utan att först ha rådfört sig
med representanter för stadens finansförvaltning, vilka förklarat sig icke ha
något att erinra däremot. Skatteverket hade å denna bok erhållit 20 procent
rabatt å boklådspriset enligt av Sandström träffad särskild överenskommelse
med förlaget. Arbetet behandlade frågor, som vore av betydelse för samtliga
med taxering sysselsatta tjänstemän. Någon anmärkning mot tidigare bokinköp
hade stadens revisionskontor icke gjort. Däremot hade kontoret i oktober
1945 ifrågasatt, huruvida staden skulle ensam bestrida kostnaden för den
föregående boken, samt uttalat, att statsverket borde deltaga i nämnda kost -

127

nåd. Ytterligare kunde framhållas, att finansdepartementet beträffande de
tidigare utgivna böckerna i cirkulärskrivelse anmodat länsstyrelserna att
inköpa desamma för taxerings- och prövningsnämndema samt att statsverket
av den senaste boken inköpt 400 exemplar för att tillhandahållas länsstyrelserna.
Föreningen Taxeringsnämndsordförande i Stockholm hade jämväl hos
stadskollegiet hemställt, att sistnämnda arbete måtte inköpas åt samtliga ordförande
i stadens taxeringsnämnder. Beträffande de tidigare arbetena hade
Sandström likaledes talat med vederbörande före inköpet av boken om förmögenhetsskatt.
Däremot torde Sandström icke ha gjort detta före inköpet av
boken om beskattning av inkomst av rörelse, men väl efteråt. I skrivelse till
drätselnämnden den 10 juli 1944 angående behov av vissa anslagsöverskridanden
hade dispositionen av anslaget till allmänna kontorskostnader redovisats,
varvid även angivits kostnad för verkställda inköp av böcker. Vederbörande
tjänsteman vid drätselnämnden hade även fått besked om att däri
ingått kostnad för inköp av sistberörda bok. Drätselnämnden hade genom
beslut den 19 september 1944 medgivit anslagsöverskridande utan någon
erinran mot tidigare medelsdisposition. Dessa tidigare bokinköp hade varit
bekanta för dåvarande stadsrevisorn, som icke gjort någon erinran i anledning
därav.

Sandström framhöll vidare, att han under arbetstid vid skatteverket måst
syssla med frågor och arbetsuppgifter, som intimt sammanhängde med det
författarskap, varom nu vore tal. Det vore i verkligheten omöjligt att här
draga någon klar gräns, eftersom författarskapet ifråga just gällde de ämnen,
varmed Sandström — icke minst såsom ordförande i prövningsnämnden —
dagligen hade att taga befattning.

Taxeringsintendenten Sven Holdo uppgav till svar på förfrågan, i vilken
omfattning och under vilka förhållanden han anlitats av Sandström i samband
med dennes författarverksamhet, att han beträffande arbetet ”Om
beskattning av inkomst av rörelse” genomgått och granskat manuskriptet
samt korrekturet, beträffande boken ”Om förmögenhetsskatt samt beskattning
av inkomst av kapital” genomgått manuskriptet i vissa avsnitt samt granskat
arbetet i korrektur samt beträffande boken ”Om beskattning av inkomst av
tjänst m. in.” granskat arbetet i korrektur. Holdo hade fullgjort angivna
arbeten dels under sina semestrar, dels under de tider, då han i egenskap av
reservofficer varit inkallad till beredskapstjänstgöring i Boden den 4 januari—
den 17 april 1943 samt den 15 mars—den 14 juni 1944, dels ock under eftermiddagar
samt sön- och helgdagar, därvid arbetet uteslutande fullgjorts i
Holdos hem. Slutligen ville Holdo i egenskap av taxeringsintendent meddela
att, såvitt han hade sig bekant, ingen av taxeringsavdelningens övriga personal
vare sig å tjänstetid eller å fritid av Sandström anlitats i samband med hans
författarverksamhet.

128

Beträffande kritiken mot Sandström i fråga om skattehandböckerna framhöll
Ö. Ä. i sitt utlåtande till en början, att vad Sandström därutinnan anfört
syntes kunna sammanfattas sålunda: De förberedande arbetena i och för handböckernas
färdigställande hade varit på det intimaste förbundna med den
skattedirektören åvilande skyldigheten att följa lagstiftning och prejudikatgivning
pa skattelagstiftningens område samt att giva skatteverkets personal
och taxeringsnämndernas ordförande erforderlig handledning i deras ansvarsfulla
arbete. Ur sistnämnda synpunkt hade det varit till allmänt gagn att
vägledningen i taxeringsarbetet givits icke genom stencilerade promemorior
— så hade skett tidigare men det otillfredsställande i denna anordning hade
allt mera framträtt — utan genom mera överskådliga och lätthanterliga tryckta
kommentarer. Stockholms stad, å vars lönestat skatteverket vore uppfört,
hade icke åsamkats någon förlust genom att ett å skatteverket anställt biträde
använts till vissa utskriftsarbeten, eftersom kostnaden därför blivit till fullo
täckt. Detta hade skett på skattedirektörens eget initiativ och utan någon
påstötning från annat håll. Och de inköp av skattehandböckerna, som på
kommunens bekostnad skett för skatteverkets räkning, hade företagits i samförstånd
med stadens finansförvaltning samt tidigare lämnats utan erinran
såväl av drätselnämnden vid granskning av ett anslagsöverskridande under
tidigare år som av stadens revisionskontor.

Därefter anförde Ö. Ä. vidare: Ö. Ä. vitsordade för egen del, att utgivandet
i tryck av ifrågavarande handböcker varit till allmänt gagn, något som också
bekräftades av den skrivelse om inköp av dylika handböcker, som chefen för
finansdepartementets rättsavdelning den 29 mars 1944 på finansministerns
uppdrag avlåtit till rikets samtliga landskamrerare. I detta sammanhang borde
även omnämnas, att vice ordföranden i Landskamrerarnas förening, landskamreraren
A. Wigert, uppsökt överståthållaren och meddelat, att föreningens
styrelse velat framhålla, att de av Sandström utgivna böckerna varit av stor
betydelse för taxeringsarbetet i landet. Vad därefter anginge själva rättsfrågan,
så framginge av Sandströms förklaring i ärendet, att det arbete, som nedlagts
på handböckerna, borde ses mot bakgrunden av den skattedirektören åvilande
skyldigheten att giva skatteverkets personal och taxeringsnämndernas ordförande
erforderlig handledning. Handböckerna hade därvid fått ersätta de
stencilerade promemorior, som tidigare utarbetats för ändamålet. Med hänsyn
därtill syntes det icke möjligt att göra en klar gränsdragning mellan den del
av arbetet med handböckernas utarbetande, som närmast vore att anse som
ett fullgörande av ett Sandströms tjänsteåliggande, och författarskapet i
övrigt. Mest tilltalande hade det därför enligt Ö. Ä:s mening varit, om i detta
fall förlagsrätten mot en av utomstående myndighet prövad engångsersättning
överlåtits å det allmänna (statsverket eller Stockholms stads kommunala förvaltning).
Någon positiv föreskrift om ett sådant tillvägagångssätt i dylika
fall funnes emellertid icke. Även om i andra fall, där en handbok eller författningskommentar
utarbetats av en ämbetsman, som genom sin tjänst vunnit

129

särskild förtrogenhet med det behandlade ämnet, det privata författarskapet
i allmänhet icke vore på samma sätt som i förevarande fall sammanvävt med
tjänsteåliggandena, hade det för Sandström legat nära till hands att för sitt
handlande beträffande författarrätten till handböckerna draga analogier från
vad som vore brukligt vid utgivandet av handböcker och kommentarer.
Beträffande praxis därutinnan hänvisade Ö. Ä. till en av t. f. byråsekreteraren
Georg Blomqvist på ämbetets uppdrag utarbetad sammanställning, utvisande
att i ett flertal fall domare och ämbetsmän utarbetat lagkommentarer och
andra handböcker, till vilka de torde ha förbehållit sig författarrätt. På grund
av anförda omständigheter ansåge Ö. Ä., att någon berättigad erinran icke i
och för sig kunde riktas mot Sandström på den grund att han förbehållit sig
författarrätten till de av honom utarbetade böckerna. Emellertid hade Sandström
med hänsyn till den ömtåliga ställning han intoge såsom skatteverkets
chef bort låta sig angeläget vara att i all den utsträckning, sådant låtit sig göra,
hålla handböckernas utgivande och vad därmed ägde samband helt skilt från
skatteverket och ämbetsgöromålen därstädes. I detta avseende hade antytts,
att Sandström dels använt befattningshavare hos skatteverket vid handböckernas
utarbetande och dels att han själv beslutat om inköp av dem för skatteverkets
räkning. Vad då först anginge den skrivhjälp, som Sandström anlitat
för manuskriptets uppsättning, så vore Ö. Ä. icke i tillfälle att självt bedöma
den åtgångna arbetstiden, och det av Sandström anlitade biträdet, fru MajBritt
Allström, hade av särskild anledning icke kunnat höras av ämbetet. Ö. Ä.
saknade emellertid anledning antaga, att tiden varit annan än den av Sandström
uppgivna. Då Sandström själv träffat anstalter för att å skatteverket
icke skulle stanna några kostnader för renskriftsarbetet, torde vad i detta
hänseende förekommit kunna lämnas utan vidare erinran. Vidare hade Ö. Ä.,
som erfarit att taxeringsintendenten Holdo anlitats för granskning av manuskript
och korrektur, hört honom i saken. Holdo hade vitsordat, att han biträtt
Sandström i nu angivna hänseenden, men detta hade skett huvudsakligen under
semesterledigheter eller tjänstgöring som reservofficer, någon gång jämväl i
övrigt under kvällar eller å sön- och helgdagar men aldrig å tjänstetid. Det
vore ej för Holdo känt, att andra befattningshavare vid skatteverket anlitats
vid skattehandböckernas utarbetande. Vad slutligen anginge bokinköpen kunde
Ö. Ä. icke underlåta framhålla, att då Sandström icke avstått från sin författarprovision
för de böcker, vilka inköpts för skatteverkets räkning, Sandström
såsom själv part i saken icke bort handlägga inköpsärendena, utan hade dessa
bort anmälas till föredragning inför överståthållaren eller ock hade ett formellt
godkännande av inköpen bort i förväg utverkas av vederbörande kommunala
nämnd. Då emellertid Sandström på grund av sitt samråd med representanter
för stadens finansförvaltning själv ansett, att ett godkännande förelegat, samt
en tidigare åtgärd av samma slag lämnats utan erinran av drätselnämnden,
torde Ö. Ä. kunna begränsa sig till att framlägga sin uppfattning om huru
ärendet enligt ämbetets förmenande rätteligen bort handläggas.

9 __ Justitieombudsmannens ämbetsberätteUe till 19/f7 urs riksdag.

130

Sandström inkom sedermera med handlingar, utvisande att Stockholms
stadskollegium i skrivelse den 28 februari 1946 till Ö. Ä. anhållit, att taxeringsnämndsordförandena
i Stockholm måtte genom skatteverkets försorg tillhandahållas
den av Sandström utgivna handboken rörande beskattning av inkomst
av tjänst m. m. Kostnaden, som beräknats bliva omkring 2 900 kronor, skulle
bestridas av verkets tillgängliga anslag, varvid finge förutsättas, att drätselnämnden
medgåve eventuellt erforderligt anslagsöverskridande.

Sedermera hördes av mig å ämbetsrummet förste revisorn Erik Holmberg,
skattekamreraren Jakobsson och e. o. stenografen Maj-Britt Allström, varvid
förekom följande.

Holmberg uppgav: Han hade varit skattekamrerare vid skatteverket från år
1938 till den 1 mars 1944, då han utnämnts till förste revisor med tjänstgöring
a taxeringskontor ute i staden. Under Holmbergs tjänstgöring inom skatteverket
hade två av Sandströms böcker kommit till, nämligen ”Om taxering för
inkomst eller förmögenhet” år 1940 och ”Om beskattning av inkomst av
rörelse” vid årsskiftet 1943—1944. Under år 1940 hade Holmberg biträtt
Sandström med utsändande av reklamtryck rörande förstnämnda bok till
myndigheter och taxeringsfunktionärer. Sedan rekvisitioner å boken inkommit
till Holmberg, hade Holmberg rekvirerat böckerna hos vederbörande förlag och
sedermera distribuerat dem till beställarna mot postförskott, varvid expeditionsvakterna
i skatteverket hjälpt till med iordningställande av paket och
utskrivande av postförskottsanvisningar. Då postanvisningarna sedermera återkommit,
hade Holmberg fått kvittera ut postförskottsbeloppen. För att kunna
hålla reda på de influtna medlen hade Holmberg måst ombesörja en särskild
privat kassabokföring. Holmberg hade slutligen haft att inbetala de för böckerna
influtna medlen till förlaget. Den år 1940 utkomna boken hade inköpts
av tjänstemän i skatteverket i större omfattning än Sandströms senare utgivna
böcker, vilka tillhandahållits tjänstemännen av verket. I fråga om den i början
av år 1944 utkomna boken om beskattning av inkomst av rörelse hade Holmberg
icke anlitats för distribueringen av denna. Såvitt Holmberg kände till hade
boken distribuerats direkt från förlaget. Sandströms arbete med boken om
beskattning av inkomst av rörelse hade pågått under hela året 1943, och han
hade därvid biträtts av Maj-Britt Allström. Då Sandström under större delen
av året varit t. f. underståthållare, hade han haft sitt ämbetsrum i Ö. Ä:s lokaler
vid Beridarebansgatan. De av Sandström skrivna koncepten hade därför skickats
till Maj-Britt Allström, som utfört sitt arbete i skatteverkets lokaler vid
Slottsbacken. Hon hade varit mycket upptagen av arbete med manuskriptet
till boken, vilket kunde sägas ha varit hennes huvudsakligaste arbete under år
1943. I juli 1943 hade Sandström till skatteverket inbetalt ersättning för
Maj-Britt Allströms arbete åt honom under tjänstetid, varvid ersättningen
beräknats efter en månadslön. Sandströms eget arbete på ifrågavarande bok

131

hade icke inkräktat på hans arbete i tjänsten. Detta kunde ej sägas ha blivit
lidande på hans författarskap.

Jakobsson berättade: Han hade tillträtt befattningen såsom ordinarie skattekamrerare
den 1 april 1944. Dessförinnan hade Jakobsson på förordnande
uppehållit samma befattning under en del av februari månad samt under mars
1944. Jakobsson hade även tidigare tjänstgjort såsom skattekamrerare under
kortare tider, tillhopa omkring tre månader sedan år 1938 eller 1939. Då
Jakobsson, efter att ha tjänstgjort å taxeringskontor ute i staden, i februari
1944 börjat sin tjänstgöring som skattekamrerare, hade Sandström efter en
längre ledighet för uppehållande av underståthållarens ämbete varit i tjänst
såsom skattedirektör endast en kort tid. Då Jakobsson tagit skattekamrerarens
tjänsterum i besittning, hade där i en låda funnits ett antal små kort med tryckt
meddelande, att Sandströms bok om taxering utkommit. Å korten hade funnits
en med stämpel anbragt anvisning, att rekvisition av boken kunde ske hos
kamreraren i skatteverket. Jakobsson hade emellertid för egen del icke tagits i
anspråk för någon distribuering av Sandströms böcker. — Såsom stenograf
hos Sandström hade tjänstgjort ett kvinnligt kontorsbiträde i skatteverket,
Maj-Britt Allström. Under åren 1944 och 1945 hade Maj-Britt Allström, som
var väl förtrogen med Sandströms handstil, tidvis varit Sandström behjälplig
med renskrivning av manuskripten till hans åren 1945 och 1946 utgivna böcker
”Om förmögenhetsskatt samt beskattning av inkomst av kapital” och ”Om
beskattning av inkomst av tjänst m. m.”. Detta renskrivningsarbete hade fördelat
sig ungefär lika på båda åren. Under arbetet hade Maj-Britt Allström
då och då rådfrågat Jakobsson om tydningen av Sandströms stil. Jakobsson
hade ibland också hjälpt Maj-Britt Allström till rätta med manuskriptets
hänvisningar till litteratur och prejudikat. Vid dylika tillfällen hade Jakobsson
ibland ej kunnat göra klart för sig, huruvida den renskrivning, varmed MajBritt
Allström var sysselsatt, avsåg manuskript till Sandströms böcker eller
rörde något yttrande i tjänsteärende hos skatteverket. Vid flera tillfällen hade
Jakobsson emellertid tydligt kunnat förstå, att det renskrivna utgjorde manuskript
för Sandströms författarskap. På order av Sandström hade Jakobsson
sedermera biträtt honom med utskrivandet av räkning å Maj-Britt Allströms
arbete med renskrivningen av ovanberörda manuskript. Sandström hade därvid
lämnat Jakobsson uppgift om det belopp, 337 kronor 50 öre, som Maj-Britt
Allström skulle erhålla för sitt arbete, ävensom anvisningar om utformningen
av räkningens text. Jakobsson hade ej kontrollerat riktigheten av det debiterade
beloppet, då det aldrig varit tal om den tid, som åtgått för arbetet. Enligt
vad Jakobsson hade sig bekant, hade Maj-Britt Allström emellertid själv fört
anteckningar om de för renskrivningen använda timmarna. Då Jakobsson ej
gjort henne några frågor därutinnan, kände han icke till, huru lång tid arbetet
tagit. Om Maj-Britt Allström, såsom Jakobsson för sin del trodde, renskrivit
manuskripten till hela de ifrågavarande böckerna, kunde renskrivningen ej
gärna ha skett enbart på hennes fritid, då denna ej skulle ha räckt till för

132

utförandet av ett sådant arbete, särskilt som hon ibland i allt fall måst anlita
fritiden för övertidsarbete i sin kontorsbiträdestjänst. Beträffande skäligheten
av det i räkningen upptagna beloppet kunde Jakobsson icke yttra sig, men
Jakobsson ansåge, att beloppet nog vore lågt beräknat.

Vidare uppgav Jakobsson: Under arbetet med omförmälda böcker hade
Sandström ofta rådgjort med Holdo såsom särskilt sakkunnig på området,
varvid vissa skatteproblem diskuterats. Tidpunkten härför kunde Jakobsson
dock ej angiva. Jakobsson hade hört sägas, att Holdo varit inkallad till diskussion
hos Sandström även under tjänstetid. Holdo hade varit mycket upptagen
av sådana diskussioner, och det hade inom verket sagts, att Holdo varit
besvärad av dem. Enligt Jakobssons sagesmän hade diskussionerna gällt uttalanden,
avsedda att intagas i Sandströms böcker. Jakobsson förmodade, att
Sandström vid arbetet på dessa haft stor nytta av Holdo. Jakobsson ägde
emellertid ingen kännedom om att Holdo skulle ha genomläst Sandströms
manuskript till böckerna under tjänstetid i verket. Sandström själv hade dock
under tjänstetid använt en avsevärd tid för ifrågavarande författarskap. Han
hade ofta varit sysselsatt därmed, då Jakobsson under dagens lopp i tjänsteärenden
kommit in till honom i hans ämbetsrum. Expeditionsvakterna, särskilt
expeditionsvakten Nils Ohlsson, hade under nämnda tid av Sandström anlitats
för framskaffande ur biblioteket av litteratur, som Sandström behövt för sitt
författarskap.

Maj-Britt Allström uppgav vid förhöret följande: Maj-Britt Allström hade
varit anställd vid Ö. Ä:s avdelning för skatteärenden sedan år 1936 och vore
nu ordinarie kontorsbiträde samt e. o. stenograf i skatteverket. Hon hade
under hela tjänstetiden haft sin tjänstgöring å skattedirektörens expedition vid
Slottsbacken. Maj-Britt Allström hade under alla åren utfört skrivarbete åt
Sandström på sin fritid om kvällarna. Hon hade därunder verkställt utskrivning
såväl av skrivelser, som hänfört sig till Sandströms arbete i tjänsten, alltså för
skatteverkets räkning, som av skrivelser för olika kommittéer, däri Sandström
arbetat, och av manuskript till de av Sandström utgivna böckerna. Därvid
hade hon noga skilt på uppdragens art och debiterat kostnaden för skrivarbetet
på verket eller Sandström eller kommittéerna allt eftersom skrivningen hänfört
sig till det ena eller det andra arbetet. I den mån Maj-Britt Allström fått
betalt för sitt övertidsarbete hade hon kastat bort sina anteckningar om arbetstiden
såsom obehövliga. Maj-Britt Allström hade troligen skrivit ut hela
manuskripten till samtliga Sandströms ifrågavarande böcker. Till viss del hade
dock, efter hänvisningar i texten, klipp verkställts ur andra böcker och
inklistrats i manuskripten. Beträffande Sandströms år 1940 utgivna bok ”Om
taxering för inkomst eller förmögenhet” hade Maj-Britt Allström börjat utskrivningen
av manuskriptet under år 1939. Detta hade till en början skrivits i
form av promemorior, vilka sedermera arbetats samman till en bok. Maj-Britt
Allström trodde icke, att promemoriorna från början varit avsedda att användas
för utgivande av någon bok. Någon tid efter det nämnda bok utkommit

133

hade Sandström erhållit förordnande såsom underståthållare, och först år 1943
hade arbetet på nästa bok, ”Om beskattning av inkomst av rörelse”, tagit sin
början. Sandström hade under denna tid haft sin tjänst i Ö. Ä:s lokaler vid
Beridarebansgatan, men han hade kommit ned till skatteverket med sina
koncept. Han hade för övrigt vistats mycket i skatteverkets lokaler och därunder
lämnat koncept. För juli månad 1943 hade Sandström av egna medel
betalat Maj-Britt Allströms lön. Hon hade emellertid under denna månad i
vanlig ordning utfört sitt arbete i skatteverket och sålunda verkställt renskrivning
icke blott åt Sandström utan även för verkets räkning. Hennes
huvudsakliga minne av arbetet under år 1943 vore, att hon haft ett kolossalt
arbete, enär hon skrivit ut hela protokollet från årets prövningsnämnd och ett
stort antal skrivelser i mål, som dragits under kammarrättens prövning. Huruvida
det arbete, som Maj-Britt Allström under tjänstetid i verket utfört för
Sandströms egen räkning under år 1943, kunnat utföras pa en månads tid,
kunde hon numera icke säga. Sandström hade vid tiden för ovannämnda
månadslöns erläggande icke talat med Maj-Britt Allström om omfattningen
av arbetet utan själv bestämt den tid, för vilken han skulle erlägga betalning,
till en månad. När boken ”Om förmögenhetsskatt samt beskattning av inkomst
av kapital” under år 1945 blivit färdigtryckt, hade Sandström påbörjat arbetet
med den år 1946 utkomna boken ”Om beskattning av inkomst av tjänst
m. m.”. Då Sandström i samband därmed anlitat Maj-Britt Allström för
manuskriptets utskrivande, hade han tillsagt henne att noga anteckna tiderna
för arbetet med detta och därvid skilja på den tid, som under tjänstetiden i
verket användes för Sandströms privata räkning, och den tid, som för arbete
åt Sandström användes under hennes fritid. Maj-Britt Allström hade
uppgjort en förteckning över antalet timmar, som av hennes tjänstetid
åtgått för manuskriptets utskrivande, och på grundval av denna förteckning
hade Sandström sedermera till skatteverket erlagt betalning för den
använda arbetstiden efter verkets vanliga timpenning. För Maj-Britt Allströms
arbete under fritid hade Sandström givetvis erlagt betalningen till henne själv.
Maj-Britt Allström kunde icke angiva, huru mycket hon allt som allt uppburit
av Sandström för manuskriptens renskrivning. Hon hade emellertid under
årens lopp utfört mycket arbete åt Sandström och hans kommittéer. Åt någon
annan än Sandström hade hon icke arbetat på sin fritid, om man bortsåge från
ett obetydligt arbete varje år för en välgörenhetsfonds räkning.

I en till Ö. Ä. avlåten skrivelse anförde jag därefter följande.

Vad till en början angår de till Aktiebolaget Stockholmssystemet lämnade
uppgifterna rörande personer, som häftat för oguldna utskylder, är beträffande
tiden efter år 1940 i ärendet upplyst, att sedan Stockholmssystemet hos skatteverket
årligen framställt begäran om lämnande i viss särskild ordning av sådana

134

uppgifter, enskilda befattningshavare vid verket ombesörjt den gjorda framställningens
besvarande sasom ett enskilt uppdrag och för arbetet därmed, som
utförts å annan tid än tjänstetid, uppburit särskild ersättning. Uppgifterna ha
varje år avsett kommunalutskylder för ett vart av de tre sistförflutna åren.

Enligt kungl. förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker
åligger det systembolag att vid behandling av fråga, huruvida medgivande
till inköp av rusdrycker bör lämnas eller inskränkning i inköpen
stadgas, särskilt beakta, om vederbörande genom underlåtenhet att fullgöra
sina ekonomiska förpliktelser gentemot det allmänna ådagalagt bristande
skötsamhet i ekonomiskt avseende. För att denna prövningsskyldighet skall
kunna fullgöras med avseende å erläggandet av kommunalutskylder har i
9 § kungl. kungörelsen den 17 juni 1938 angående skyldighet för domstolar
m. fl. att meddela uppgifter till ledning för systembolagens verksamhet ålagts
drätselkammare i stad och kommunalnämnd på landet att, mot ersättning
enligt grunder, som fastställas av kontrollstyrelsen, på anfordran tillhandahålla
systembolag avskrift av kommunens restlängd eller utdrag ur densamma.
Med stöd av nämnda kungörelse har kontrollstyrelsen därefter genom cirkulär
den 16 mars 1939 fastställt grunder för ersättning till drätselkammare och
kommunalnämnd för avskrift och utdrag av restlängden. Enligt dessa grunder
får ersättning uttagas för avskrift efter 7 öre för skriven rad samt för utdrag,
som lämnas å ett av systembolagens förtroendenämnd upprättat formulär,
efter 15 öre för skriven rad jämte blankettkostnad och kostnad för porto.

För den händelse systembolag finner sig hellre vilja genom av bolaget
anlitade personer självt låta verkställa önskad avskrift eller utdrag synes hinder
däremot icke möta.

Enligt den för Ö. Ä. gällande organisationen är skatteverkets uppbördsavdelning
i sin helhet uppförd å Stockholms stads stat. I fråga om uppbörd
av kommunalutskylder motsvarar denna avdelning därför närmast drätselkammare
i annan stad. Med hänsyn härtill synes det mig böra antagas, att
de bestämmelser, som enligt ovannämnda kungörelse och cirkulär meddelats
beträffande rätten för systembolag att erhålla avskrift eller utdrag av restlängd
samt om ersättning för sådan avskrift eller utdrag, skola gälla jämväl i
fråga om nämnda uppbördsavdelning. Skyldigheten att tillhandahålla avskrift
eller utdrag av restlängden torde sålunda kunna grundas — förutom på de i
tryckfrihetsförordningen meddelade bestämmelserna om allmänna handlingars
offentlighet — jämväl på kungörelsen den 17 juni 1938. Därest systembolag
icke anser sig betjänt av expedition, som avses i lösen- och stämpelförordningarna,
torde skatteverket såsom sådant icke kunna anses pliktigt att utfärda
avskrift eller utdrag av restlängden annat än enligt de i ovannämnda cirkulär
angivna grunderna. Skulle systembolag, såsom i förevarande fall skett, önska
få uppgifterna om de personer, som restera för kommunalutskylder, lämnade i
annan ordning än som avsetts i cirkuläret, torde detta innebära, att ett arbete
skall utföras, som närmast är att betrakta såsom en utredning, vilken det icke

135

kan anses åligga verket att utan meddelad föreskrift verkställa. Det torde i
sådant fall ankomma på systembolaget att självt låta verkställa den önskade
utredningen. Bolaget torde därvid kunna anlita hjälp av befattningshavare
inom verket, om dessa vilja utföra arbetet pa annan tid än tjänstetid. Enligt
vad jag inhämtat synes inom länen i riket icke vara ovanligt, att systembolagen
ombesörja utdrag ur restlängderna genom egna tjänstemän. I undantagsfall
har systembolag därvid för arbetets utförande anlitat befattningshavare vid
länsstyrelsen i länet, vilka då utfört arbetet sasom enskilt uppdrag.

Vad förevarande fall beträffar torde, i den mån Stockholmssystemet hänvänt
sig till skatteverket eller tjänstemän inom detsamma i denna deras egenskap,
underrättelse ha bort lämnas Stockholmssystemet, att skatteverket icke verkställde
utredning av det slag, som begärts, men att avskrift eller utdrag ur
restlängden kunde erhållas mot stadgad ersättning, vilken dock skulle komma
att uppgå till avsevärt större belopp än det Stockholmssystemet förklarat sig
vilja erlägga. Om Stockholmssystemet i allt fall önskat fa utredningen verkställd
på angivna sätt eller ej velat betala den stadgade avgiften för restlängdsutdrag,
har för Stockholmssystemet stått öppet att självt låta verkställa den
önskade utredningen, eventuellt med hjälp av befattningshavare i skatteverket
såsom enskilt uppdrag.

I stället för att lämna Stockholmssystemet underrättelse i angivna hänseenden
ha Johansson och Lundberg, vilka i egenskap av vid de särskilda tillfällena
tjänstgörande chefer för uppbördsavdelningen fått framställningarna till sig
överlämnade, betraktat dessa såsom riktade till dem själva och i enlighet
därmed omhändertagit desamma såsom privat uppdrag. Att Johansson och
Lundberg varit i god tro i fråga om sin rätt därutinnan torde icke kunna
betvivlas. Genom det tillämpade förfaringssättet ha Johansson och Lundberg
emellertid formellt förfarit felaktigt. Någon förlust därigenom torde dock icke
ha tillskyndats vare sig skatteverket eller Stockholmssystemet. För Stockholmssystemet
har det snarast varit till stor fördel att få arbetet utfört på sätt som
skett. Med hänsyn till vad jag nu anfört finner jag vad i ärendet lagts Johansson
och Lundberg till last icke föranleda någon min vidare åtgärd.

På skäl som av Ö. Ä. anförts finner jag vad i ovan berörda hänseende
förekommit icke böra föranleda någon anmärkning mot någon av dem, som
vid tiden för de olika framställningarnas behandling utövat tjänsten såsom
skattedirektör.

Vad därefter angår Sandströms i ärendet omförmälda åtgöranden i samband
med utgivningen av ifrågakomna skattehandböcker vill jag framhålla följande.

I likhet med Ö. Ä. anser jag, att Sandström med hänsyn till den ömtåliga
ställning han intager såsom skatteverkets chef bort låta sig angeläget vara att
i all den utsträckning, sådant låtit sig göra, hålla handböckernas utgivande och
vad därmed ägde samband skilt från skatteverket och ämbetsgöromålen därstädes.
Att så icke skett synes mig dock icke ha berott på någon önskan från
Sandströms sida att därigenom bereda sig själv fördel, utan fastmera på det

136

nära sambandet mellan a ena sidan det arbete Sandström hade att utföra såsom
ledare av taxeringsarbetet i Stockholm och å andra sidan utgivandet av
böckerna. Det kan ej heller antagas, att Sandström på grund av arbetet med
skattehandböckerna eftersatt sina ämbetsgöromål.

Vad angår det förhållandet, att Sandström anlitat Maj-Britt Allströms hjälp
med utskrift av manuskript till ifrågavarande handböcker även under hennes
arbetstid i skatteverket, ma till en början framhållas, att det i princip icke kan
anses tillätet för en statstjänsteman att anlita honom underlydande befattningshavare
för hjälp under tjänstetid med avseende å arbete för tjänstemannens
enskilda räkning. I synnerhet gäller detta naturligtvis i fråga om hjälp
med arbete, för vilket tjänstemannen själv uppbär ersättning eller av vilket
han eljest har egen ekonomisk vinning. Vad förevarande fall beträffar synes
mig därför Sandström ha förfarit oriktigt genom att låta Maj-Britt Allström
utföra renskrivning åt honom a tjänstetid. Genom vad i ärendet förekommit
kan dock icke anses utrett, att till följd av anlitandet av Maj-Britt Allström
några kostnader för renskrivning åt Sandström kommit att stanna å skatteverket.
Ett upprepande av förfarandet torde ej heller vara att förvänta.

Att Sandström efter år 1940 för utgivningen av sina skattehandböcker å
tjänstetid obehörigen anlitat hjälp av andra befattningshavare inom skatteverket
kan icke anses ådagalagt.

Vid övervägande av vad i ärendet i denna del förekommit synes det mig
icke kunna läggas Sandström till last såsom tjänstefel, att han icke i allo skilt
pa arbetet sasom chef för skatteverket och sitt författarskap. Jag finner mig
därför böra härutinnan låta bero vid mina ovan gjorda uttalanden.

Beträffande slutligen det förhållandet, att Sandström själv handlagt ärendena
rörande inköp för skatteverkets räkning av större antal exemplar av skattehandböckerna,
synes mig vad därutinnan förekommit icke föranleda annat
uttalande från min sida än att jag instämmer i den av Ö. Ä. uttalade uppfattningen
om hur berörda inköpsärenden rätteligen bort handläggas.

Ärendet var därmed av mig slutbehandlat.

5. Förväxling av person vid verkställande av handräckning för
återförande till sinnessjukhus av försöks utskriven patient.

I tidningen Expressen för den 20 september 1945 var intagen en artikel
med rubriken ”Gotlänning fördes till sinnessjukhus, Stockholmspolisen tog fel
person”. Artikeln innehöll i huvudsak, att en 17-årig Visbybo torsdagen den
13 september 1945 av två polismän anhållits på ett ungkarlshotell i Stockholm
och efter ett dygns kvarhållande förts till S:t Olofs sjukhus i Visby under
eskort av en civilklädd polisman samt att, enligt vad vid framkomsten till
sjukhuset konstaterats, polisen på grund av namnförväxling med en efterlyst
patient felaktigt förpassat ynglingen till sjukhuset.

137

I anledning av innehållet i tidningsartikeln anhöll jag, att Ö. Ä. måtte efter
verkställd utredning inkomma med yttrande. Sedan på grund därav utredning
verkställts genom förhör med de polismän som tagit befattning med saken
och andra personer, inkom Ö. Ä. med protokoll rörande undersökningen samt
yttranden från polismästaren Erik Ros och kriminalpolisintendenten A. Zetterqvist,
varjämte Ö. Ä. avgav eget utlåtande.

Av utredningen framgick, bland annat, följande.

I skrivelse den 7 juni 1945 till kriminalpolisen i Stockholm anhöll överläkaren
vid S:t Olofs sjukhus i Visby Viktor Vikgren om handräckning jämlikt
52 § sinnessjuklagen för återförande till sjukhuset av försöksutskrivne Harald
Rune Yngve Svensson från Roma, född den 15 februari 1927. I skrivelsen
meddelades, att Svensson sedan någon vecka uppehölle sig i Stockholm, där
han sökt plats genom arbetsförmedlingen, som därom underrättat barnavårdsnämndens
ungdomsbyrå. Svensson betecknades i skrivelsen som psykiskt
undermålig, men någon närmare beskrivning av honom lämnades icke.

Sedan skrivelsen inkommit till kriminalpolisen, upplade kriminalkonstapeln
Olof Jonsson ett kort i ärendet. Skrivelsen föranledde dessutom att spaningskort
utsattes i polisens centralregister och spärrkort i hotellregistret samt vissa
ytterligare spaningsåtgärder. Dessa medförde icke något resultat förrän den
12 september 1945, då telefonmeddelande inkom till kriminalpolisen från
konsulenten i barnavårdsnämnden Göte Härde, vilken tjänstgjorde som föreståndare
för ungdomshärbärget Kronan, Ringvägen 52 i Stockholm. Härde
frågade, om kriminalpolisen sökte någon som hette Rune Svensson. Han meddelade,
att han dagen förut uppringts i telefon av Vikgren, som förklarat
att en från S:t Olofs sjukhus försöksutskriven pojke vid namn Rune Svensson
för närvarande skulle bo på ungdomshärbärget Kronan.

Vid förhör den 27 september 1945 uppgav Härde i huvudsak följande: I
egenskap av konsulent vid fattigvårdsnämnden vistades Härde dagligen på
ungdomshärbärget Kronan mellan klockan 8 och 11. Den 11 september 1945
hade Härde fått telefonmeddelande från Vikgren, som frågat, om på förläggningen
funnes en yngling vid namn Rune Svensson. Härde hade tagit fram
liggaren över de på hemmet boende och ur densamma läst upp de anteckningar
om namn, födelsetid, födelseort och mantalsskrivningsort, som där införts
angående en på hemmet boende person med detta namn. Härde hade varit
förvånad över att Vikgren kunde känna till Rune Svenssons vistelse på ungdomshärbärget.
Förklaringen därtill vore emellertid följande. Enligt instruktion
för härbärget skulle omyndiga personers ankomst till härbärget anmälas till
barnavårdsnämndens ungdomsbyrå. Så hade även skett i detta fall. När
assistenten Erik Bengtsson på ungdomsbyrån fått se Rune Svenssons namn,
hade han ringt upp föreståndaren Roland Arvidsson på ungdomshärbärget och
talat om, att han tidigare haft besök av pojken ifråga, som behövt hjälp.
Arvidsson hade då berättat, att Rune Svensson varit intagen på S:t Olofs sjukhus
och försöksutskrivits därifrån. Bengtsson hade sedan ringt till Vikgren

138

för att få upplysningar angående pojken, varvid Vikgren bekräftat, att Svensson
försöksutskrivits och ej fått lämna Visby, samt uppmanat Bengtsson att
underrätta Vikgren, därest pojken anträffades i Stockholm. När nu Bengtsson
av Arvidsson fått bekräftelse på att Rune Svensson var kvar på ungdomshärbärget,
hade Bengtsson förklarat, att han skulle rådgöra med Vikgren
angående huru med Svensson skulle förfaras. Bengtsson hade gjort detta och
hänvisat Vikgren till Härde, varav följt telefonsamtalet mellan Härde och
Vikgren. Härde hade underrättat polisen, varvid Härde ur liggaren läst upp
de data angående Rune Svensson, som där funnits antecknade, samt relaterat
samtalet med Vikgren.

Bengtsson berättade vid förhör den 3 oktober 1945, att han troligen i juni
1945 på ungdomsbyrån haft besök av Harald Rune Yngve Svensson, som
därvid erhållit hjälp med kläder och mat. Bengtsson hade uppmanat denne att
återkomma någon dag senare, men Svensson hade underlåtit att infinna sig.
Troligen den 11 september 1945 hade till ungdomsbyrån inkommit skriftligt
meddelande från ungdomshärbärget Kronan, att en person vid namn Rune
Svensson tagit in på härbärget. I meddelandet hade utom förnamnet Rune och
efternamnet Svensson uppgivits födelsedatum, födelseort och hemort. Bengtsson
hade omedelbart känt igen namnet Rune Svensson och hade identifierat
den i meddelandet omnämnde personen med den Rune Svensson, som tidigare
besökt ungdomsbyrån. Vid genomgång av de handlingar som förut upprättats
angående Harald Rune Yngve Svensson hade Bengtsson lagt märke till, att
en skiljaktighet förelegat beträffande födelseuppgiften, i det att en månadseller
datumsiffra icke stämt. Bengtsson hade gjort den reflexionen, att Svensson,
som hållit sig undan från ungdomsbyrån, möjligen avsiktligt hade lämnat
en felaktig födelseuppgift. Bengtsson hade icke hyst något tvivel om att den
Rune Svensson, som tagit in på ungdomshärbärget, vore identisk med Harald
Rune Yngve Svensson, som förut besökt ungdomsbyrån.

Jonsson förklarade vid förhör bland annat, att han mottagit Härdes telefonmeddelande
den 12 september angående Rune Svensson. Därvid hade Jonsson
lämnat fullständiga uppgifter angående Harald Rune Yngve Svenssons namn
och födelsetid. Härde hade icke haft något att erinra mot dessa uppgifter, och
Jonsson hade därför bibragts den uppfattningen, att någon tvekan icke behövde
råda därom, att den Rune Svensson, som uppgivits bo på ungdomshärbärget,
vore identisk med den eftersökte.

På kvällen den 12 september 1945 hämtades Rune Svensson å ungdomshärbärget
Kronan och fördes i en radiobil till polishuset. Poliskonstaplarna
Gunnar Österberg och Tage Hammarlid, vilka hämtade Rune Svensson,
hördes den 25 september angående de närmare omständigheterna vid Svenssons
hämtning.

Österberg berättade vid förhöret: Den 12 september klockan 18.24, då Österberg
tillsammans med Hammarlid fullgjorde patrullering med radiobil på
Södermalm, hade bilen anropats från radioexpeditionen och beordrats köra till

139

ungdomshiirbärget 52 Ringvägen för att omhändertaga en sinnessjuk person
vid namn Harald Rune Svensson, född den 15 februari 1927. Österberg kunde
icke erinra sig, att Svensson uppgivits ha mer än två förnamn. Vid framkomsten
till ungdomshärbärget hade Österberg och Hammarlid sammanträffat med en
vaktmästare, som visat dem in i det rum, som Svensson disponerat tillsammans
med åtskilliga andra personer. Till vaktmästaren hade Österberg lämnat den
namnuppgift och troligen även den födelseuppgift, som han mottagit från
radioexpeditionen. Med hänsyn till att Svensson vore ett så vanligt namn vore
Österberg i det närmaste säker på, att han tagit med även födelseuppgiften.
Vaktmästaren hade icke gjort någon kontroll mot liggare eller annan handling,
utan det hade förefallit Österberg som om han varit förberedd på att polisen
skulle hämta en person på hotellet med detta namn. I rummet hade Österberg
bett att få tala med Svensson, som följt med ut i förstugan. Österberg kunde
icke med säkerhet minnas, om han frågat Svensson, huruvida denne hette
Harald Rune Svensson, men Österberg ville med hänsyn till sin arbetsrutin
vid anhållanden av detta slag hålla för mest sannolikt, att han ställt en dylik
fråga. Österberg hade emellertid icke klart för sig, hur Svensson i sådant fall
besvarat frågan. Österberg hade bett Svensson följa med ut till bilen, där
Svensson emellertid förklarat sig endast heta Rune i förnamn. Svensson hade
på begäran lämnat fram sitt personkort, varav framgått att skiljaktighet
förelegat även beträffande födelsemånaden. Svensson hade uppgivit sig vara
från Gotland, varifrån han nyligen kommit till Stockholm för att söka arbete.
Uppgifterna från Svenssons personkort hade meddelats till radioexpeditionen,
som efter inhämtande av besked från vakthavande överkonstapeln på kriminalavdelningen
beordrat Österberg att föra Svensson till kriminalavdelningen.
Svensson, som icke fått annan upplysning av Österberg än att man ville tala
med honom på kriminalavdelningen, hade förefallit att taga detta med lugn
och utan större förvåning. Vid framkomsten till kriminalstationen hade Österberg
och Hammarlid gemensamt ledsagat Svensson in till den s. k. lilla vakten,
där de avlämnat honom och hos vakthavande överkonstapeln Axel Harald
Nyström anmält, att uppdraget utförts.

Hammarlid berättade i överensstämmelse med Österberg med följande tilllägg
och ändringar: När ordern att hämta Rune Svensson utfärdats, hade från
radioexpeditionen uppgivits troligen tre förnamn och födelsetid. Hammarlid
hade skött radiomottagaren och hade skrivit upp namnen efter radioexpeditionens
diktamen. Den lapp, varå ifrågavarande anteckningar nedkastats, funnes
nu icke i behåll. Från radioexpeditionen hade vidare uppgivits, att Svensson
skulle vara sinnessjuk och ha avvikit från ett sinnessjukhus. Något signalement
hade icke mottagits. Hammarlid vore ganska säker på att Österberg eller
Hammarlid på ungdomshärbärget frågat Svensson, om han hette Harald Rune
Yngve Svensson och vore född den 15 februari 1927. Svensson hade praktiskt
taget icke yttrat något. Hammarlid vore säker på att Svensson icke förnekat,
att han var den som eftersöktes. Hammarlid hade heller icke hyst någon

140

tvekan angående Svenssons identitet. I radiobilen hade Hammarlid, som suttit
bredvid Svensson i baksätet, troligen frågat Svensson ännu en gång, huruvida
han verkligen hette Harald Rune Yngve Svensson. Detta hade Hammarlid
gjort såsom en extra säkerhetsåtgärd, emedan Svensson uppgivits vara sinnessjuk.
Svensson hade då förklarat, att han bara hette Rune i förnamn samt att
han vore född en månad tidigare eller senare än som uppgivits, ehuru på samma
dag i månaden. Hammarlid hade också frågat efter legitimation, varvid Svensson
tagit fram sitt personkort, vars uppgifter stämt med Svenssons. Österberg
hade därefter meddelat till radioexpeditionen, att den anträffade Svensson
endast haft ett av de uppgivna förnamnen samt att skiljaktighet förelegat
emellan polisens och Svenssons uppgifter beträffande födelsemånaden. Österberg
hade bett expeditionen underrätta vakthavande överkonstapeln på kriminalavdelningen.
Efter en stund hade besked kommit från expeditionen att
Svensson, oaktat vad som förekommit, skulle föras till kriminalavdelningen.
Under färden hade Hammarlid samtalat något litet med Svensson, som bland
annat omtalat, att han nyligen kommit från Gotland och skulle söka arbete.
Samtalet hade styrkt Hammarlid i uppfattningen, att Svensson trots allt vore
rätt person.

På radioexpeditionen tjänstgjorde på eftermiddagen och kvällen den 12
september poliskonstaplarna Axel Nilsson och Sixten Stålhäll, vilka hördes i
saken den 26 respektive den 28 i samma månad. Av deras berättelser framgick
i huvudsak följande.

Transport av en person vid namn Harald Rune Svensson hade beordrats av
Nyström klockan 18.24 enligt anteckning i dagrapporten. Stålhäll hade vidarebefordrat
ordern till radiobilen och gjort anteckningarna i dagrapporten. Stålhäll
hade, i enlighet med vad som brukades, verkställt anteckningarna på ett
block efter Nyströms uppgifter. Dessa anteckningar hade vid tjänstgöringspassets
slut och sedan införingama gjorts i dagrapporten bortkastats. I dagrapporten
saknades dock anteckning om Svenssons födelsetid. Från radiobilen
hade senare meddelats att den person, som anträffats på ungdomshärbärget,
väl hette Rune Svensson men icke hade något mera förnamn. Vidare hade
Österberg underrättat radioexpeditionen om att Svensson uppgivit sig vara
cementarbetare och hemmahörande på Gotland samt född en månad tidigare
än som förutsattes i efterlysningen. Nilsson hade gjort anteckningar angående
dessa meddelanden samt telefonerat till Nyström och delgivit denne Österbergs
upplysningar. Nyström hade svarat, att den anträffade dock med säkerhet
vore identisk med den efterlyste, samt beordrat Svenssons transport till kriminalstationen.

Nyström uppgav vid förhör den 25 september 1945 i huvudsak följande:
Den 12 september hade han tjänstgjort såsom vakthavande överkonstapel vid
kriminalavdelningen klockan 16—23. Han hade sistnämnda dag tagit del av
Vikgrens skrivelse med begäran om handräckning. På eftermiddagen hade han
fått telefonmeddelande från ungdomshärbärget att Rune Svensson kommit in

141

på förläggningen, varefter han beordrat en radiobil till härbärget. Därvid hade
han lämnat fullständiga uppgifter om namn och födelsetid på den person, som
skulle anhållas, således även Svenssons alla tre förnamn. Senare hade från
radioexpeditionen meddelats, att Svensson uppgivit sig vara född den 15
januari 1927 i stället för den 15 februari samma år samt att Svensson vore
gotlänning. Med tanke på att alla uppgifter utom födelsemånad stämde överens
— och eftersom den bristande överensstämmelsen beträffande födelsemånaden
kunde bero på en felskrivning eller förklaras därav, att Svensson, som uppgivits
vara psykiskt undermålig, lämnat felaktiga uppgifter om sig själv — hade
Nyström lämnat det beskedet att Svensson skulle anhållas och föras till kriminalstationen.
När Svensson senare införts i lilla vakten, hade Nyström tillsagt
kriminalkonstapeln Erik Lindell att lägga upp dossier angående Svensson.
Uppläggandet av en dossier i detta fall hade varit en försiktighetsåtgärd, då den
anhållne därigenom bereddes tillfälle att lämna utförligare data om sig själv.
Lindell hade senare lämnat in dossieren på överkonstapelsrummet utan att
nämna något om att Svensson skulle ha protesterat mot anhållandet eller att
något misstag skulle kunna tänkas föreligga.

Vid ett senare tillfälle förklarade Nyström, att han icke vare sig själv eller
genom annan undersökt Svenssons tillhörigheter. Nyström hade sålunda icke
sett Svenssons personkort.

Lindell uppgav vid förhör den 28 september 1945 följande: När Lindell mottagit
handlingarna angående Svensson, hade denne redan införts på kriminalstationen
och avvisiterats samt införts i förvaringsrum. För att få uppgifter till
uppläggande av dossier angående Svensson hade Lindell fört in Svensson i ett
förhörsrum och tagit upp erforderliga personuppgifter. Lindell hade fått det
intrycket, att Svensson var rädd. Denne hade fört sig stelt och talat enstavigt
samt svarat endast på upprepade frågor. Under det att Svensson envist stirrat
i väggen förbi Lindell, hade Lindell frågat vad han hette och till en början
ej fått något svar och därefter endast svaret ”Svensson”. Lindell hade vidare
frågat efter förnamn och då fått till svar ”Rune”. ”Är det det enda förnamn
ni är döpt till?” hade Lindell härefter frågat utan att få svar. Då frågan upprepats,
hade Svensson yttrat: ”Jag heter Rune Svensson.” Lindell hade utgått
från att Svensson, som talat gotländska, var rätt person. Genom handräckningsskrivelsen
hade Lindell fått kännedom om att Svensson ansåges psykiskt
undermålig och skulle återföras till sinnessjukhus. Lindell hade icke gjort några
ytterligare försök att få fram Svenssons förnamn utan hade antecknat på
dossieren namnen Harald Rune Yngve i enlighet med uppgifterna i handräckningsskrivelsen.
Lindell hade sedan fortsatt att fråga Svensson om hans födelsetid
och då fått till svar först årtalet 1927 och efter ytterligare fråga datum och
månad, den 15 januari. Lindell, som observerat att Svensson enligt skrivelsen
skulle vara född den 15 februari 1927, hade frågat Svensson med användande
av sifferbeteckning för månaderna, huruvida han vore född den 15 januari eller
den 15 februari. Först sedan Lindell två gånger upprepat denna fråga, hade

142

Svensson svarat, att han vore född den 15 januari. Då Lindell föreställt sig,
att det möjligen kunde ha förelupit en felskrivning i skrivelsen, hade han för
säkerhets skull skrivit båda uppgifterna på dossieren, den ena ovanför den
andra. Innan Lindell avslutat förhöret med Svensson, hade han tillfrågat
denne, om han innehade någon legitimationshandling. Då Svensson icke svarat
på frågan, hade Lindell förtydligat densamma genom att fråga, om han hade
något papper, som förklarade vem han vore. Svensson hade nekat härtill.
Under det att Lindell därefter ledsagat Svensson till hans cell, hade han omnämnt
att Svensson skulle få kvarstanna på kriminalstationen till dess möjlighet
erbjöde sig att sända honom till Visby, dit han begärts återsänd av överläkaren
på S:t Olofs sjukhus. Svensson hade icke svarat något på detta. Under
samtalet med Lindell hade Svensson oavbrutet undvikit att se Lindell i
ögonen, vilket styrkt Lindells uppfattning att Svensson vore i något avseende
defekt.

Vid förnyat förhör den 4 oktober 1945 förklarade Lindell bland annat: Han
hade icke efterfrågat den rapport, som upprättats över visitationen av Svensson,
och ej heller hade han undersökt dennes tillhörigheter. Då Svensson uppgivit
att han saknade legitimationshandlingar eller papper, som kunde styrka
hans identitet, hade Lindell trott honom. En bidragande orsak till att han icke
undersökt Svenssons tillhörigheter hade varit, att Lindell vid ifrågavarande
tillfälle haft mycket att göra. Lindell hade varit av den uppfattningen att han
haft att göra med rätt person.

Rörande omständigheterna vid Svenssons införande till polisstationen hördes
vidare kriminalkonstaplarna Olof Schiildt och Bror Ekberg.

Schiildt uppgav den 28 september 1945 följande: Vid införandet av Svensson
i lilla vakten hade Schiildt frågat Svensson efter hans namn och fått till
svar ”Rune Svensson”. Schiildt hade frågat ytterligare: ”Har ni flera förnamn
än Rune?”, varpå Svensson svarat att han endast hette Rune. Schiildt hade
därefter visiterat Svensson och fört in honom i förvaringsrum. Vid avvisiteringen
hade Schiildt observerat, att en del betygshandlingar, som Svensson
haft på sig, endast varit försedda med förnamnet Rune. Schiildt hade nu fört in
namnet Rune Svensson. Svensson hade under avvisiteringen och vid införandet
i förvaringsrummet icke ställt några frågor angående orsaken till anhållandet
eller vilka åtgärder som skulle vidtagas med honom. Han hade hela tiden
varit tyst och verkat frånvarande samt hade haft en benägenhet att småle vid
tilltal. Den 13 september hade Schiildt haft tjänstgöring i lilla vakten under
tiden klockan 8—17. Vid något tillfälle på förmiddagen hade Svensson frågat
Schiildt, varför han vore anhållen. Schiildt hade icke svarat omedelbart på
detta utan gått in till överkonstapeln Nyström för att få närmare upplysningar
angående Svensson. Nyström hade förklarat, att Svensson vore sinnessjuk och
skulle återföras till ett sjukhus på Gotland. Schiildt, som icke velat direkt tala
om för Svensson att han ansåges sinnessjuk, hade frågat Svensson, om han
varit på sjukhus eller eljest i förbindelse med läkare innan han lämnat Got -

143

land. Svensson hade svarat, att han helt nyligen besökt läkare. På Schiildts
fråga när detta inträffat hade Svensson svarat, att det varit strax innan han
reste till Stockholm. Schiildt hade frågat: ”Sa’ inte doktorn att ni skulle
komma tillbaka?” ”Jo”, hade Svensson svarat, ”jag blev tillsagd att komma
tillbaka men det gjorde jag inte.” Schiildt hade icke någon gång ifrågasatt
att uppgiften om Svenssons sinnessjukdom kunde vara felaktig. Schiildt hade
klargjort för Svensson, att han skulle återföras till sjukhus på Gotland. Svensson
hade icke haft något att tillägga därtill.

Av förnyat polisförhör med Schiildt den 3 oktober 1945 framgick följande:
Sedan Svensson uppgivit sig heta Rune Svensson, hade Schiildt antecknat
detta namn i liggaren över anhållna. Därefter hade Schiildt verkställt visitation
av den anhållne. Detta hade tillgått så, att han själv verkställt visitationen och
en extra vakt hade fört protokollet efter Schiildts diktamen. Bland sina tillhörigheter
hade Svensson även haft en sparbanksbok och ett personkort med
namnet ”Rune Svensson”, varom anteckning gjorts å visitationsrapporten. Å
denna hade ytterligare antecknats, att sparbanksboken och personkortet funnes
”Hos Ök”, vilken anteckning gjorts för att upplysa dem som skulle handlägga
målet, att dessa två saker betraktats som värdehandlingar och därför
placerats i ett för sådant ändamål befintligt låst skåp i vakthavande överkonstapelsrummet.
Sedan visitationen avslutats, hade Schiildt med sitt namn
undertecknat rapporten, som därefter fått ligga kvar i vaktrummet i avvaktan
på att den eller de som skulle handlägga målet avhämtade densamma.

Ekberg uppgav i huvudsak följande: Ekberg hade tjänstgjort i lilla vakten
den 12 september från klockan 22 till påföljande dag klockan 8. Ekberg hade
icke haft anledning att under natten vidtaga någon åtgärd beträffande Svensson,
eftersom denne icke påkallat någon uppmärksamhet. Klockan 8 på morgonen
hade Ekberg avlösts av Schiildt. Ekberg hade sedermera återgått i
tjänst samma dag, den 13 september, klockan 15. Strax efter klockan 15 hade
ordonnanskonstapeln E. Lindfeldt ringt till lilla vakten och yttrat ungefär följande:
”Ni har en däruppe som heter Harald Rune Yngve Svensson.” Ekberg
hade antecknat namnen på en lapp och jämfört med liggaren men däri icke
funnit någon annan antecknad än Rune Svensson. Lindfeldt hade tillagt: ”Han
ska till sinnessjukhus i Visby och kommer att hämtas av mig i kväll klockan
21 .is.” Ekberg hade svarat: ”Vi har en som heter Svensson, men han heter
bara Rune.” Här hade antingen Ekberg eller Lindfeldt tillagt: ”Men då är
det väl den.” Härmed hade samtalet slutat. Lindfeldt hade redan efter någon
timme kommit in i lilla vakten för att se på Svensson i avsikt att bedöma,
huruvida han skulle kunna resa ensam med denne. Ekberg hade öppnat dörren
till förvaringsrummet åt Lindfeldt, vilken kallat på Svensson. Lindfeldt hade
nu framhållit för Svensson, att han skulle föras till Visby. Svensson hade icke
svarat något härpå annat än möjligen ”Jaså”. Vid något tillfälle, antingen strax
efter det Lindfeldt ringt vid 15-tiden eller i samband med Svenssons avhämtande
från kriminalstationen, hade Ekberg i liggaren infört ytterligare namnen

144

Harald och Yngve. Detta hade Ekberg gjort därför att han visste, att vid den
tidpunkten förelegat förpassningsbeslut beträffande Svensson, varför dennes
identitet bort vara slutgiltigt fastslagen. Det hade också förefallit Ekberg helt
naturligt, att Svensson skulle ha ytterligare förnamn, varjämte något misstag
knappast kunnat föreligga, då i liggaren endast upptagits en person med namnet
Rune Svensson, vilken där införts såsom sinnessjuk, och den i förpassningsbeslutet
omförmälde personen jämväl såsom sinnessjuk skulle avföras till
Gotland.

Jourhavande kommissarien på kriminalavdelningen den 12 september 1945
Robert Roberto uppgav vid förhör följande: Han hade på kvällen den 12 september
besökt Nyströms rum och frågat, om handräckningen beträffande
Harald Rune Yngve Svensson blivit utförd. Roberto hade då fått till svar att
den efterlyste införts på krimmalavdelningen. Nyström hade icke yttrat något,
som givit vid handen någon tveksamhet från hans sida angående Svenssons
identitet. Den 13 september hade Roberto på sitt tjänsterum granskat dossieren
över Svensson, varvid han upptäckt att såsom födelsemånad angivits januari
och februari, det ena månadsnamnet skrivet med maskin ovanför det andra.
Roberto hade då jämfört uppgifterna i dossieren med handräckningsskrivelsen
och konstaterat att de tre förnamnen stämt. Han hade därvid gjort den reflexionen,
att ”den här är en sån där som inte vet, vilken månad han är född”.
Roberto ville framhålla, att skiljaktiga uppgifter beträffande födelsedag eller
födelsemånad stundom förekomme, beroende på t. ex. felföring i något register
eller ovisshet om rätta förhållandet hos den person som vore i fråga. Roberto
hade därpå låtit skriva ut förpassning, varvid födelsetiden angivits i överensstämmelse
med uppgiften i handräckningsskrivelsen. Sedan Roberto erhållit
tjänstgörande kriminalpolisintendentens underskrift på förpassningen, hade
densamma expedierats till ordonnansavdelningen. Icke vid något tillfälle hade
till Roberto framförts, att någon anledning till tvivelsmål uppkommit angående
Svenssons identitet.

Lindfeldt verkställde Svenssons förpassning från Stockholm till S:t Olofs
sjukhus i Visby. Vid förhör den 29 september 1945 uppgav Lindfeldt härom
följande: Han hade den 13 september mottagit en av tjänstförrättande kriminalpolisintendenten
utfärdad förpassning angående ”Harald Rune Yngve
Svensson, född den 15 februari 1927”. Enligt förpassningen skulle Svensson
med järnväg och båt avföras till Visby och där mot kvitto överlämnas till
vederbörande vid S:t Olofs sjukhus. Lindfeldt hade någon gång mellan klockan
14 och 15 ringt till lilla vakten på kriminalavdelningen och meddelat, att han
för resa till Visby skulle avhämta en person vid namn Harald Rune Yngve
Svensson. Lindfeldt hade därvid läst upp namnet från förpassningshandlingen
jämte födelsetiden. Lindfeldt hade uppmanat vederbörande på lilla vakten att
hålla Svensson beredd för avhämtning klockan 21.is. Vidare hade Lindfeldt
frågat, huruvida Svensson var lugn och sansad eller kunde antagas bli våldsam,
varpå Lindfeldt fått beskedet att Svensson verkade lugn och beskedlig.

145

För säkerhets skull hade Lindleldt gått ned till kriminalavdelningen för att se
på Svensson och tala några ord med honom. Lindfeldt hade talat om för Svensson,
att denne samma kväll skulle följa med Lindfeldt till S:t Olofs sjukhus i
Visby. Svensson hade förefallit förvånad och sagt: ”Skall jag till S:t Olofs
sjukhus?” Lindfeldt hade svarat: ”Ja, vi skall resa i kväll.” Lindfeldt hade
icke fäst särskilt avseende vid Svenssons yttrande. På kvällen hade Lindfeldt
färdats med Svensson i bil till centralstationen och därifrån med tåg till
Nynäshamn, dit de ankommit klockan 23.27. Under bil- och tågresorna hade
Svensson egentligen icke yttrat något och hade icke gjort några protester.
Svensson hade verkat slö och inbunden på järnvägsresan. I Nynäshamn hade
Lindfeldt och Svensson omedelbart intagit de beställda hyttplatserna på Gotlandsbåten.
Klockan 4 påföljande morgon hade båten lämnat Nynäshamn.
Möjligen vid 5-tiden hade Svensson rest sig upp i sängen och rivit sig i huvudet
och sagt: ”Vad fan menas med det här? Skall jag till S:t Olofs sjukhus? Jag
är ju inte tokig.” Han hade sedan frågat Lindfeldt, om denne visste varför
han skulle dit. Lindfeldt hade förklarat, att det kunde inte han lämna besked
om, ty han hade endast att verkställa förpassningsbeslutet. Lindfeldt hade
sedan visat förpassningen för Svensson. Denne hade då yttrat: ”Men det är ju
inte jag, det där. Jag heter bara Rune och jag är inte född den 15 februari
utan den 15 januari 1927.” ”Nå”, hade Lindfeldt sagt, ”har ni något att
legitimera er med?” Svensson hade då tagit fram sitt personkort och visat
detta för Lindfeldt. Lindfeldt hade lugnat Svensson därmed, att det vid framkomsten
till Visby skulle kunna bekräftas, att ett misstag ägt rum, och att
Svensson således icke behövde befara att bli intagen på sjukhuset. På sjukhuset
hade Lindfeldt träffat samman med den läkare, som tidigare haft med
den efterlyste Svensson att göra. Denne hade emellertid då han fått se Svensson
genast sagt: ”Men det är ju inte han. Det där är fel person.” Efter samtal
med Vikgren och telefonmeddelande till Roberto hade Svensson därefter
frigivits.

På begäran av Roberto hördes Rune Svensson av polisen i Visby den 24 september
1945. Svensson berättade därvid följande: Han hade den 5 september
1945 kommit till Stockholm i avsikt att där söka arbete. Han hade medfört
en del pengar, som han kunnat leva på under vistelsen i Stockholm, där
han även förtjänat en mindre summa genom att en dag arbeta på en Normarestaurang
som diskare. Han hade i Stockholm tagit in på ungdomshärbärget
i huset nr 52 vid Ringvägen. Troligen den 13 september hade han på aftonen
vid J/218-tiden vistats i härbärget, då ett par uniformerade polismän kommit
in i rummet och efterfrågat Rune Svensson. Sedan Svensson givit sig till känna,
hade han beordrats att medföra sina tillhörigheter samt följa med polismännen.
Svensson hade frågat polismännen vad saken gällde, varvid dessa sagt, att de
icke visste detta utan att de blott hade order att hämta Svensson. Svensson
hade då följt med utan vidare protester, då han trott, att han skulle få närmare
besked i saken på någon polisstation. Svensson hade därefter förts i en radiobil

10 — Justitieombudsmanvens ämbetsbcrättclse till 19/,7 års riksdaff.

146

troligen till polishuset på Kungsholmen. Under färden hade polismännen stannat
med bilen och frågat Svensson om dennes namn och födelsetid. Efter vad
Svensson förstått hade Svenssons uppgift ej stämt med polismännens anteckningar,
varför dessa synts bliva tveksamma. Svensson hade hört, att den efterlyste
skulle ha två förnamn utöver namnet Rune, att han skulle vara född den
15 februari samt att han skulle föras till sinnessjukhus. Färden hade emellertid
fortsatt, och Svensson hade ej sagt något under densamma. Då man kommit
fram till polishuset hade Svensson sagt, att han tänkte begära skjuts tillbaka
till härbärget. Svensson hade av polismännen upplysts, att det kunde han få,
blott han finge tillstånd att lämna kriminalpolisens station. Därefter hade
Svensson förts in troligen i ett vaktrum, där han till en början fått vänta på en
bänk. Efter en stund hade Svensson förts fram till ett bord, där han avvisiterats
samt av en civilklädd polisman tillfrågats om namn, födelsetid och hemvist.
Svensson hade lämnat korrekta uppgifter härutinnan. I samband med avvisiteringen
hade Svensson även avlämnat sitt personkort och sina ransoneringskort.
Han kunde ej med säkerhet erinra sig, om han vid detta tillfälle frågat om anledningen
till anhållandet, enär han av det inträffade blivit mycket nervös. Han
ville dock hålla för troligt, att han framställt en sådan förfrågan, i vilket fall
han endast fått till svar att han skulle resa till Visby. Svensson hade dock icke
protesterat mot behandlingen. Svensson hade därefter åter fått sitta på bänken
en stund, varefter han förts in i en cell. Då han förts in i cellen hade Svensson,
som ej sagt något, trott att detta skett endast tillfälligtvis för att han skulle
vara ur vägen tills några personer, som tydligen införts som misstänkta för
brott, blivit antecknade. Under kvällen hade dock icke någon, såvitt Svensson
kunde minnas, ytterligare talat med honom, och Svensson hade ej på något
sätt givit sitt missnöje tillkänna. Han hade dock under kvällen varit ute på
toaletten, varjämte han på tillsägelse hämtat sängkläder åt sig ute i korridoren.
Jämte Svensson hade en annan man vistats i cellen, dit sedermera ytterligare
två personer införts. Påföljande dag hade Svensson fått mat och vid olika tillfällen
besökt toaletten. Ungefär mitt på dagen hade han knackat på celldörren.
Den man som brukat ledsaga Svensson till toaletten hade öppnat dörren.
Svensson hade då sagt: ”Kan jag inte få veta anledningen till att jag är här.”
Svensson hade fått till svar, att han skulle resa till Visby. Svensson hade då
blivit alldeles ”paff” och icke kommit sig för med att protestera. Något tidigare
hade han framställt en liknande fråga, varvid vakten svarat, att han skulle se
efter, men han hade därefter ej låtit sig avhöra förrän Svensson åter bultat på
dörren. Något senare hade den man, vilken föregående dag tagit upp uppgiften
om Svensson, ånyo frågat honom om namn och födelsetid samt telefonnummer.
Svensson hade lämnat samma uppgifter som förut. Samme man hade även
under dagen frågat Svensson, om denne tidigare varit intagen på sjukhus,
vartill Svensson svarat, att han blivit opererad för blindtarmsinflammation
samt undergått behandling för annan sjukdom, vilken behandling han ej fullföljt.
Svensson hade därefter sovit några timmar och vid /222-tiden hade den

147

konstapel kommit, som sedermera åtföljt Svensson till Visby. Svensson hade
ej sagt något. Han hade icke haft fullt klart för sig att han skulle förpassas
till S:t Olofs sjukhus men dock anat detta, troligen enär han hört omnämnas i
radiobilen, att han skulle till sinnessjukhus. Möjligen hade dock ordonnanskonstapeln
sagt detta före avresan från polisstationen. Under resan från Stockholm
till Nynäshamn hade Svensson ej talat med polismannen, enär tillfälle
därtill icke givits, då denne samtalat med en del andra personer på tåget.
Ombord på båten hade polismannen på kvällen börjat fråga ut Svensson,
bland annat om S:t Olof vore ett stort sjukhus. Svensson hade då fått fullt
klart för sig att han skulle till sinnessjukhuset och sagt, att det måste föreligga
ett misstag, varvid han relaterat vad han hört under färden i radiobilen. Polismannen
hade då bett att få se Svenssons personkort. Polismannen hade nu
förefallit att ifrågasätta, om icke ett misstag förelåge, men sagt, att han hade
order att transportera Svensson till Visby, varför han ej ansåge sig kunna vända.
Båten hade lämnat Nynäshamn vid 5-tiden på morgonen. Vid framkomsten
till S:t Olofs sjukhus hade polismannen till en läkare sagt, att han kommit med
en patient. Läkaren hade genast svarat, att ett misstag förelåge, varför han
tillkallat överläkaren. Svensson hade genast försatts på fri fot. Polismannen
hade sagt, att det givetvis måste ordnas så, att Svensson skulle få resa tillbaka
till Stockholm, varvid Svensson begärt 25 kronor. Ur en kassa på sjukhuset
hade han också fått detta belopp. Svensson hade ej velat stanna i Visby,
utan han hade ett tag tänkt omedelbart återvända till Stockholm. Då han
gripits på härbärget hade han visserligen helt saknat medel till sitt uppehälle,
men han hade dagen därpå haft utsikt till arbete som springpojke hos en livsmedelsfirma
på Rindögatan. Svensson hade aldrig fått klart besked om varför
han skulle förpassas till Visby, men han hade redan från början efter vad han
hört i radiobilen misstänkt detta, ävensom att det förelegat ett misstag beträffande
person. Svensson hade av anhållandet blivit mycket upprörd och
icke kommit sig för med att protestera eller framlägga sina synpunkter på
saken. Såvitt Svensson mindes hade det aldrig varit någon utom polismännen i
radiobilen som frågat Svensson, om denne hade några förnamn utöver Rune.
Han vore dock icke säker på att så icke skett, och det vore i så fall möjligt,
att han svarat ”Jag heter bara Rune” eller ”Jag har bara ett namn”. Någon
särskild diskussion om Svenssons födelsetid hade ej förekommit. Svensson hade
alltid givit korrekta svar på de till honom framställda frågorna. Ej heller hade
någon frågat honom, om han avvikit från sinnessjukhus eller varit intagen på
sådant sjukhus. Han hade nu den uppfattningen, att polismännen tagit för
givet, att han var sinnessjuk, och att de därför blott sagt, att han skulle till
Visby.

I protokollet över polisförhöret med Svensson hade antecknats, att Svensson
hade svårt att erinra sig händelseförloppet efter anhållandet samt att Svensson
haft svårt att lämna en sammanhängande berättelse över vad som förekommit.

Vikgren uppgav, att han, sedan misstaget upptäckts, lämnat Svensson 25

148

kronor av egna medel. Svensson hade dock fått underskriva ett kvitto av
innehåll att han av Sinnessjnkvårdens hjälpförening på Gotland den 14 september
1945 mottagit 25 kronor, varigenom Vikgren framdeles av föreningen
kunde återfå pengarna, om revisorerna godkände detta.

Zetterqvist anförde i det avgivna yttrandet följande: Av utredningen framginge,
att en serie olyckliga omständigheter medverkat till att ett misstag på
person blivit begånget. Alla som på ett eller annat sätt hade tagit befattning
med Svensson syntes sålunda ha bibringats den uppfattningen, att man haft
med rätt person att göra trots den bristande överensstämmelsen i fråga om
förnamn och födelsedatum mellan Svenssons egna uppgifter och uppgifterna i
förpassningshandlingen. En starkt bidragande orsak till att misstaget kunnat
äga rum syntes vara, att Svensson själv icke alls eller i varje fall mycket svagt
reagerat mot de åtgärder, som vidtagits mot honom. Men även den omständigheten
att man trott sig ha att göra med en för sinnessjukdom omhändertagen
person syntes ha bidragit till förväxlingen. Ehuru misstaget av angivna
anledningar kunde förefalla ursäktligt, syntes man dock kunna lägga Lindell
till last, att han, sedan han av vakthavande överkonstapeln anmodats att i
och för identifiering upplägga dossier rörande Svensson, underlåtit, att taga
del av Svenssons personkort, vilket enligt uppgift å visitationsrapporten innehafts
av Svensson och funnits i förvar hos vakthavande överkonstapeln. Lindell
hade emellertid på grund av brådskande göromål nöjt sig med Svenssons uppgift
om att han saknade legitimationshandling. Zetterqvist vitsordade, att
tjänstgöringen i vakten ofta kunde vara mycket pressande, varför det kunde
vara förklarligt, att Lindell icke ansett sig ha nödig tid att söka kontrollera
de av Svensson lämnade uppgifterna. Ekberg syntes så till vida ha förfarit
felaktigt, att han i efterhand i liggaren över anhållna personer infört namnen
Harald och Yngve, huvudsakligen av den anledningen att dessa namn funnits
upptagna i förpassningsbeslutet. Denna ändring i liggaren kunde möjligen ha
medverkat till att förväxlingen kunnat äga rum. — För undvikande av personförväxling
hade Zetterqvist den 10 oktober 1945 utfärdat en order till kriminalpolispersonalen
med föreskrifter angående identifiering av anhållen person.

Ros åberopade såsom eget yttrande vad Zetterqvist i ärendet anfört.

Ö. Ä. anförde i det avgivna utlåtandet följande.

Undersökningsprotokollet utvisade visserligen, att ett flertal olyckliga omständigheter
medverkat till att ett misstag på person blivit begånget. Men
Österberg och Hammarlid, vilka med radiobil avhämtat Rune Svensson vid
ungdomshärbärget Kronan och fört honom till kriminalavdelningen, hade dock
vid samtal med Svensson och granskning av hans personkort fått uppmärksamheten
fäst på det förhållandet, att Svensson hade annan födelsemånad än
den efterlyste personen och till skillnad från denne endast hade ett förnamn,
samt meddelat detta förhållande till radioexpeditionen, som i sin tur vidarebefordrat
Österbergs och Hammarlids anmärkning till Nyström. Att Nyström
beordrat, att Svensson likväl skulle föras till kriminalavdelningen, torde kunna

149

anses försvarligt, eftersom vissa skäl att närmare kontrollera hans identitet kunde
anses föreligga. Emellertid måste det enligt Ö. Ä:s förmenande anses anmärkningsvärt,
att Nyström, då han beordrat Lindell att för identifiering upplägga
dossier angående Svensson, icke syntes hava framhållit, att konstaplarna i
radiobilen funnit anledning till tvekan, om Svensson verkligen vore den efterlyste,
och att Lindell därför borde verkställa särskilt noggrann undersökning.
Även om radioexpeditionen, såsom Nyström gjorde gällande, icke för honom
nämnt något om skiljaktigheten i avseende å förnamnen utan endast meddelat,
att Svensson uppgivit sig vara född den 15 januari 1927 i stället för
den 15 februari samma år, så hade dock ett dylikt meddelande bort föranleda
honom att tillse, att så noggrann kontroll, som över huvud vore möjlig, verkställdes.
I den mån kriminalpolisen kunde lastas för det inträffade, syntes det
Ö. Ä. därför, som om ansvaret i första hand borde falla å Nyström. Mot
Lindell torde den anmärkningen kunna göras, att han, oaktat Svensson för
honom förklarat sig vara född den 15 januari 1927 samt på Lindells fråga om
Rune vore Svenssons enda dopnamn svarat ”Jag heter Rune Svensson”,
underlåtit att taga del av Svenssons personkort, vilket enligt uppgift å visitationsrapporten
innehafts av Svensson och funnits i förvar hos vakthavande
överkonstapeln.

Sedan Nyström därefter anmodats att hit inkomma med yttrande i ärendet,
anförde Nyström följande.

Den omständigheten att han icke särskilt framhållit för Lindell, att konstaplarna
i radiobilen funnit anledning till tvekan angående Svenssons identitet,
kunde han icke förklara på annat sätt än att själva förfarandet vid uppläggandet
av dossier utgjorde full garanti för att de rätta personuppgifterna
komme i dagen. Nyström hade aldrig sett Svenssons personkort, enär detta
jämte hans värdesaker lagts i ett kuvert, som enligt arbetsordningen förseglats
av vederbörande kriminalkonstapel i lilla vakten. Nyström hade icke heller
lagt märke till de skiljaktiga födelseuppgifterna i dossieren, då han uppfört
Svenssons namn å listan över kvarhållna personer under dygnet, enär endast
den kvarhållnes titel och namn samt anledningen till kvarhållandet antecknades
i denna lista. Emedan namnen i dossieren stämt överens med namnen i
handräckningsskrivelsen, hade Nyström trott att Lindell tillfullo fastslagit
Svenssons identitet. Såsom jourhavande överkonstapel vore det emellertid
praktiskt taget omöjligt att effektivt övervaka allt som hände i jouren. Man
litade på sina underlydande och måste göra detta. Arbetsbördan hade vuxit
oerhört, varför personalen mången gång pressades till det yttersta. Jourhavande
överkonstapeln sutte så gott som fastlåst vid telefonerna, i synnerhet
efter klockan 17, då personalen å de sju rotlarna, statspolisen och kriminaltekniska
anstalten lämnade avdelningen. Nyström hemställde, att det utbetalade
skadeståndet måtte bestridas av allmänna medel.

150

Sedan Rune Svenssons fader, cementgjutaren Karl J. Svensson i Visby,
tillfrågats, huruvida han i egenskap av målsman för Rune Svensson hade
några anspråk på ersättning i anledning av den felaktiga införpassningen
utöver det belopp om 25 kronor, som Rune Svensson erhållit av Vikgren, hemställde
Karl J. Svensson om ytterligare ersättning till Rune Svensson med
75 kronor, under motivering att, om Rune Svensson icke anhållits av polisen,
han med största sannolikhet fått arbete hos en matvarufirma i Stockholm inom
de närmaste dagarna efter anhållandet.

I en till Ö.Ä. den 22 augusti 1946 avlåten skrivelse anförde tjänstförrättande
justitieombudsmannen Beckman därefter följande.

Av utredningen i ärendet framgår, att Rune Svensson till följd av förväxling
med Harald Rune Yngve Svensson felaktigt anhållits på eftermiddagen
den 12 september 1945 och förts till polishuset, där han kvarhållits till påföljande
dags kväll, samt då förts från Stockholm till Nynäshamn för vidarebefordran
till S:t Olofs sjukhus i Visby, dit han anlänt den 14 september. Den
felaktiga förpassningen synes ha berott på ett flertal omständigheter, som
underlättat personförväxling. En säregen överensstämmelse mellan flera
väsentliga personförhållanden har sålunda varit för handen. Med hänsyn härtill
och på grund av omständigheterna i övrigt finner jag att de åtgärder, som
företagits av befattningshavare vid polisen, icke kunna anses innefatta fel eller
försummelse i tjänsten av beskaffenhet att böra medföra ansvar eller ersättningsskyldighet.
Jag förutsätter emellertid att ett upprepande av dylik förväxling
förhindras genom att anhållna personer, i enlighet med kriminalpolisintendentens
order den 10 oktober 1945, på ett betryggande sätt identifieras
innan de häktas, friges eller av annan anledning få avhämtas från kriminalstationen.
Härom torde vederbörande genom Ö. Ä:s försorg erhålla underrättelse.

Vad angår ersättningen till Rune Svensson för den skada han lidit genom
den felaktiga förpassningen avlät J. O. samtidigt en framställning till
Konungen. Redogörelse för denna framställning och behandlingen av densamma
lämnas å sid. 183 här nedan.

6. Undersökning rörande tillämpningen av lagen den 19 maj 1944
om eftergift av åtal mot vissa underåriga.

Lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga trädde i
kraft den 1 juli 1944. Beträffande huvudstadgandena i lagen och innebörden
av dessa stadganden ävensom de med stöd därav meddelade föreskrifterna
i åklagarinstruktionerna må här endast hänvisas till den av mig härovan å
sid. 55—59 lämnade redogörelsen.

151

Av lagen framgår, att underårig överhuvud taget icke får ställas inför
rätta, innan en lagföring av honom prövats behövlig. I betraktande härav
synes det mig synnerligen angeläget, att åtal mot underårig icke av underåklagare
anställes utan överåklagarens beslut i de fall, då enligt lagen beslutanderätten
i fråga om åtalseftergift ankommer på högre åklagarmyndighet.
Anställes i ett dylikt fall åtal utan inhämtande av överåklagarens beslut, är
detta förfarande att anse såsom tjänstefel.

Med hänsyn till vikten av att bestämmelserna i angivna lag noggrant iakttagas,
har jag ansett en undersökning böra verkställas rörande lagens efterlevnad
från underåklagarnas sida, sedan ett år förflutit från lagens ikraftträdande.
I skrivelser den 5 februari 1946 till samtliga landsfogdar i riket anmodade
jag därför landsfogdarna att genom inhämtande av upplysningar från
de dem underställda distriktsåklagarna verkställa utredning, huruvida efter
den 1 juli 1945 distriktsåklagare i något fall anhängiggjort åtal mot person,
som vid brottets begående ej fyllt 18 år, utan att i förekommande fall beslut
dessförinnan av landsfogden meddelats beträffande åtalseftergift, i vilken händelse
förklaring borde avgivas av vederbörande distriktsåklagare, samt att
därefter till mig inkomma med utredningen ävensom med eget utlåtande.

Genom att således låta utredningen ske under medverkan av samtliga
distriktsåklagare avsåg jag tillika att hos åklagarna inskärpa vikten av att
ifrågavarande bestämmelser efterföljas.

Av utredningen har framgått, att distriktsåklagare i avsevärd utsträckning
försummat sin skyldighet att underställa landsfogden frågan om eftergift av
åtal mot underårig. Vid av mig under år 1946 verkställda inspektioner av
vissa domstolar har jag dessutom iakttagit flera fall av sådan försummelse,
som icke framkommit vid utredningen. Genom utredningen och vid inspektionerna
har det visat sig, att 40 distriktsåklagare under tiden från den 1 juli
1945 till början av februari 1946 anställt åtal mot 51 underåriga för brott,
varå kunnat följa frihetsstraff, utan att vederbörligt beslut av landsfogden
dessförinnan inhämtats i åtalsfrågan. Tio av de anställda åtalen ha, innan
dom fallit, prövats av vederbörande landsfogde, som därvid beslutat, att väckt
åtal icke skulle eftergivas.

De ifrågavarande åtalen ha i allmänhet avsett mindre förseelser, såsom
ringare misshandel, snatteri, skadegörelse, olovligt fiske o. dyl. samt i synnerhet
förseelser på specialstraffrättens område, exempelvis brott mot 20 § 1
eller 2 mom. kungl. vapenkungörelsen den 22 juni 1934, 91 § civilförsvarslagen
den 15 juli 1944, 2 § kungl. kungörelsen den 7 november 1941 om skyldighet
för svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass, 40 §
lagen den 15 juni 1945 om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslagen),
7 § andra stycket kungl. kungörelsen den 17 juni 1943 med vissa
bestämmelser angående handeln med ransonerade varor, m. m., 26 § kungl.
kungörelsen den 2 maj 1941 angående reglering av försäljningen och förbrukningen
av smörjmedel och 20 § kungl. kungörelsen den 13 november

152

1942 angående reglering av försäljningen och förbrukningen av brännbara
vätskor. I 10 fall ha emellertid åtalen avsett grövre egendomsbrott.

Av de avgivna förklaringarna har framgått, att försummelserna att inhämta
landsfogdens beslut i åtalsfrågan oftast haft sin grund i förbiseende
antingen rörande den åtalades ålder eller i fråga om brottets svårighetsgrad.
Har det förbigått distriktsåklagaren, att den åtalade var under 18 år vid
brottets begående, bär någon prövning av frågan om åtalseftergift överhuvud
icke ägt rum. De flesta av mig vid inspektionerna iakttagna fallen ha
varit av detta slag. Det får med hänsyn härtill antagas, att antalet felaktiga
åtal varit vida större än den gjorda utredningen utvisar.

I några fall har försummelsen att underställa åtalsfrågan landsfogdens
prövning föranletts av en feltolkning av lagbestämmelserna. Sex distriktsåklagare
ha sålunda antagit, att underåklagare alltid ägde väcka ansvarstalan
men att däremot eftergift av åtal endast kunde beslutas av överåklagare.
Underställning har därför av dessa distriktsåklagare skett, endast då de själva
ansett åtal böra eftergivas.

I allmänhet ha förhållandena i de ifrågavarande åtalsfallen varit sådana,
att eftergift sannolikt icke medgivits, därest åtalsfrågan i behörig ordning
hänskjutits till avgörande av landsfogden. Jag har i dessa fall funnit mig
kuima låta bero vid vad i saken förekommit eller erinrat vederbörande om
vikten av att iakttaga gällande bestämmelser i ämnet. Om utredningen däremot
givit vid handen, att åtalseftergift kunnat ifrågakomma, och möjlighet,
därför förelegat, att skada genom distriktsåklagarens försummelse tillskyndats
den åtalade, har jag funnit åklagaren böra ställas till ansvar för försummelsen.
I anledning därav har åtal av mig anställts mot fyra distriktsåklagare (jfr
sid. 52—79).

I två av de behandlade fallen ha speciella omständigheter föranlett, att frågan
om åtal mot underårig icke blivit föremål för lagenlig prövning. Av vad
i det ena fallet förekommit må här anmärkas följande.

I skrivelse den 22 mars 1946 meddelade landsfogden i Västernorrlands län,
att landsfiskalen i Tuna distrikt S. Hedlund under senare halvåret 1945 för
snatteri ställt hembiträdet Gunhild Margareta Dahlgren, född den 17 april
1927, under åtal vid Medelpads västra domsagas häradsrätt utan att dessförinnan
underställa landsfogden frågan om åtalseftergift,

I ett till landsfogden avgivet yttrande anförde Hedlund följande: På grund
av risk för åtalspreskription hade stämningen å Gunhild Margareta Dahlgren
för omförmälda snatteribrott, som var begånget i augusti 1943, måst utfärdas
den 28 juli 1945. Stämningen hade emellertid utfärdats till häradsrättens
sammanträde den 25 september 1945 för att frågan om eftergivande av åtal
mot Gunhild Margareta Dahlgren för ifrågavarande brott skulle före rättegångstillfället
kunna underställas landsfogdens prövning och beslut. Avsikten
hade varit att, därest beslut om eftergivande av åtalet mot henne komrne att

153

meddelas, stämningen skulle återkallas i god tid före rättegångstillfället. Gunhild
Margareta Dahlgren, som för förhör angående brottet eftersökts en längre
tid å skilda orter utan att kunna anträffas, hade delgivits stämningen den 31
juli 1945 i Mora landsfiskalsdistrikt. Den 7 september 1945 hade landsfogden
meddelat beslut, att åtalet mot henne icke skulle eftergivas. Gunhild Margareta
Dahlgren hade underlåtit att inställa sig vid häradsrätten den 25 september,
varför målet uppskjutits. Genom utslag den 8 november 1945 hade
häradsrätten sedermera dömt henne jämlikt 20 kap. 2 § strafflagen för snatteri
till fängelse två månader, villkorlig dom.

Med anledning av vad sålunda upplysts anförde jag i en till Hedlund avlåten
skrivelse följande.

Ett av syftena med den nya lagstiftningen om eftergift av åtal mot vissa
underåriga har varit att bespara den underårige själva lagförandet för det begångna
brottet. Det är vid sådant förhållande helt naturligt, att lagen i ämnet
givits sådant innehåll, att underårig överhuvud taget icke får ställas inför
rätta, innan en lagföring av honom prövats vara behövlig. I olika sammanhang
har under förarbetena till lagen betonats vikten av att denna prövning,
som mången gång måste bli av synnerligen ömtålig och grannlaga natur, anförtroddes
överåklagaren, så snart det vore fråga om brott, varå kunde följa
fängelse eller straffarbete. Med vissa undantag ankommer det sålunda alltid
på överåklagaren att avgöra, huruvida åtal skall ske, när någon som ej fyllt
18 år begått brott, varå kan följa sådant straff. Detta har ytterligare betonats
genom särskilda bestämmelser i landsfiskals- och stadsfiskalsinstruktionerna.

I enlighet med vad ovan anförts måste sålunda även i brådskande fall frågan
om åtals anställande hänskjutas till överåklagarens avgörande, då prövningen
ankommer på honom. Den förberedande undersökningen bör kunna
verkställas i så god tid, att någon risk för inträdande av åtalspreskription icke
skall behöva ifrågakomma genom åtalsfrågans hänskjutande till överåklagaren.
Skulle i allt fall en sådan situation uppkomma, kan det dock icke stå i
överensstämmelse med lagens syfte att, på sätt skett i förevarande fall, delgiva
den underårige stämning inom preskriptionstiden i avsikt att, om eftergift
av åtalet därefter skulle beviljas av överåklagaren, ansvarsyrkandet
sedermera skulle återkallas vid domstolen.

Med dessa uttalanden lät jag bero vid vad i saken förevarit.

I det andra av berörda två fall utvisade handlingarna följande.

Vid en av mig den 2 april 1946 verkställd inspektion av rådhusrätten och
magistraten i Luleå antecknades, bland annat, att rådhusrätten den 11 februari
1946 på åtal av stadsfiskalen O. A. Lundmark dömt Miriam Ström, född
den 25 januari 1926, jämlikt 20 kap. 1, 2 och 4 §§ samt 6 § första och andra
styckena, 21 kap. 1, 2 och 3 §§, 5 kap. 2 och 6 §§ samt 4 kap. 1 och 2 §§.
allt strafflagen, för stöld, snatteri, grov stöld, egenmäktigt förfarande, grovt
egenmäktigt förfarande, bedrägeri, bedrägligt beteende och grovt bedrägeri

154

medelst förfalskning, att hållas till straffarbete ett år, villkorlig dom. Brotten
hade till stor del förövats under år 1943.

Beträffande detta mål anmärkte jag vid inspektionen, att av domboken
icke med tydlighet framginge, att frågan om eftergift av åtalet mot Miriam
Ström prövats av vederbörande överåklagare.

Sedan jag därefter med överlämnande av utdrag av det vid inspektionen
förda protokollet anmodat landsfogden i Norrbottens län Axel Danielson att
till mig inkomma med yttrande, anförde denne följande: Frågan om eftergift
av atal mot Miriam Ström hade icke varit föremål för landsfogdens prövning.
Därest frågan underställts Danielson, skulle han emellertid lämnat medgivande
till åtal för brott, som Miriam Ström begått före fyllda 18 år. I skrivelse
den 17 augusti 1945 hade Danielson förordnat Lundmark att anhängiggöra
och utföra landsfogdens åklagartalan mot Miriam Ström för grovt bedrägeri
medelst förfalskning. Över rådhusrättens utslag hade Danielson anfört
besvär med yrkande, att Miriam Ström måtte ådömas straff utan tillämpning
av lagen om villkorlig dom eller i allt fall dömas till ungdomsfängelse.

I infordrat yttrande anförde Lundmark därefter i huvudsak följande: I
skrivelse den 3 augusti 1945 till Danielson hade Lundmark, med överlämnande
av undersökningsprotokoll utvisande att Miriam Ström bland annat
förövat grovt bedrägeri medelst handlingsförfalskning, förklarat sig överlämna
ärendet till Danielsons vidare åtgärd. Lundmark hade därvid icke förbisett,
att lagen om åtalseftergift varit tillämplig å vissa av brotten, däribland
även å det grova bedrägeribrott, som fallit under Danielsons åtalsbefogenhet.
Lundmark hade utgått från att Danielson skulle pröva åtalsfrågan jämväl
enligt lagen om åtalseftergift. Då förordnande meddelats Lundmark att föra
Danielsons åklagartalan beträffande det grova bedrägeribrottet, hade Lundmark
betraktat hela åtalsfrågan som klar, detta så mycket mera som sagda
brott — nr 3 i polisrapporten — varit det tidigaste av de brott, som Miriam
Ström begått före fyllda 18 år. Brotten nr 1 och 2 hade Miriam Ström begått
innan hon fyllt 15 år. Efter brott nr 3 hade följt nio brott begångna innan
Miriam Ström fyllt 18 år och därefter tio senare begångna brott.

I en till Danielson avlåten skrivelse gjorde jag därefter följande uttalanden.

I sin förklaring hade Danielson gjort gällande, att det av honom den 17
augusti 1945 Lundmark meddelade förordnandet att utföra talan mot Miriam
Ström för grovt bedrägeri medelst förfalskning avsett allenast att med hänsyn
till innehållet i 4 § 1 mom. landsfogdeinstruktionen förläna Lundmark behörighet
att föra talan om ansvar för dylikt brott. Då Danielson i anledning av
Lundmarks skrivelse den 3 augusti haft att taga ställning till frågan om åtalets
utförande, syntes det mig uppenbart, att Danielson därvid även bort
ägna saken den uppmärksamhet, som kunnat föranledas av bestämmelserna
i lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga. Som förordnandet
meddelats utan reservation, syntes det mig icke kunna förtänkas
Lundmark, att han uppfattat detsamma så, att åtal på grund av förordnan -

155

det finge anställas utan inhämtande av vidare besked från Danielson i fråga
om åtalseftergift. Någon eftergift av åtalet mot Miriam Ström för ifrågavarande
av henne begångna brott torde icke ha kunnat medgivas.

På grund därav och med hänsyn till övriga omständigheter lät jag bero vid
de av mig sålunda gjorda uttalandena.

7. Felaktigt förfarande vid utmätningsförrättning.

Av handlingarna i ett genom klagomål av advokaten Henrik Hultén i Trollhättan
såsom boutredningsman i dödsboet efter redaktören Karl Mathias
Kullberg från Nya Varvet, Göteborg, härstädes anhängiggjort ärende inhämtas
följande.

Genom utslag den 30 november 1942 i mål mellan Kullberg, å ena, samt
frisören Hans Harriman, Rudbecksgatan 19 i Örebro, å andra sidan, angaende
fordran, förpliktade rådhusrätten i Örebro Harriman att genast vid äventyr
av laga utmätning till Kullberg mot kvitto utgiva 110 kronor jämte 6 procent
årlig ränta å 10 kronor från var och en av dagarna den 31 januari, den 28 februari,
den 31 mars, den 30 april, den 31 maj, den 30 juni, den 31 juli, den 31
augusti, den 30 september, den 31 oktober och den 30 november 1941, allt
tills betalning skedde, ävensom att ersätta Kullbergs handräcknings- och
rättegångskostnader med 75 kronor jämte protokollslösen.

Sedan utslaget vunnit laga kraft, sökte Kullberg verkställighet av detsamma
hos stadsfogden i Örebro. I anledning därav meddelade stadsfogden
Wald. Tegner i bevis, tecknat å utslaget, att vid försök till verkställighet av
utslaget den 21 december 1942 någon utmätningsbar tillgång icke kunnat anträffas
hos gäldenär. På ansökan av Kullberg blev Harriman därefter
genom utslag den 28 maj 1943 försatt i konkurs vid rådhusrätten i Örebro.
Samma dag beslöt konkursdomaren vid rådhusrätten, att konkursen skulle
handläggas jämlikt 185 § konkurslagen. I beslut den 9 juni 1943 förordnade
konkursdomaren, som ej fann ådagalagt att tillgång funnes till bestridande av
konkurskostnaderna, för vilka ej heller ställts säkerhet, om avskrivning av
konkursen. Därjämte ålades Kullberg såsom sökande att gälda konkurskostnaderna
med tillhopa 156 kronor 20 öre.

Sedan konkursförfarandet avslutats, sökte Kullberg förnyad verkställighet
av det den 30 november 1942 meddelade utslaget, varvid Harriman erlade
full likvid.

Kullberg avled i september 1943. Till boutredningsman i dödsboet efter
honom förordnade Askims, Hisings och Sävedals domsagas häradsrätt den 12
oktober 1943 klaganden.

I en den 8 januari 1946 hit inkommen skrift anförde klaganden, att av den
i Harrimans konkurs upprättade bouppteckningen framgått, att Harriman
med äganderätt innehaft diverse inventarier till ett uppskattat värde av 1 399

156

kronor 80 öre. Klaganden hade hos Tegner begärt ersättning för konkurskostnaderna,
enär konkursen antagligen varit onödig, därest Tegner i riktig ordning
verkställt utslaget den 30 november 1942. Tegner hade skriftligen meddelat
klaganden, att Tegner icke vore skyldig att betala kostnaderna, men
senare hade han erbjudit sig att betala dessa intill ett belopp av 100
kronor. Klaganden hade dock icke godtagit detta anbud. Slutligen förklarade
sig klaganden önska erhålla närmare kännedom om de omständigheter,
under vilka Tegner handlagt ifrågakomna utsökningsärende, enär Tegner
vägrat att tillmötesgå av klaganden därutinnan framställd begäran.

Av en vid klagoskriften fogad avskrift av en den 2 juni 1943 upprättad
konkursbouppteckning framgick, att Harriman hade tillgångar till ett värde
av tillhopa 1 399 kronor 80 öre. Förutom personliga lösören till ett värde av
179 kronor utgjordes tillgångarna enligt bouppteckningen av föremål hörande
till Harrimans frisérsalong. Beträffande sistnämnda föremål var i bouppteckningen
antecknat följande: ”Gäldenären företedde ett den 31 mars 1941 dagtecknat
hyreskontrakt, vari fabrikören Johan Behm, Örebro, till gäldenären
för ett sammanlagt belopp av 4 000 kronor uthyr nedan antecknade egendom
jämte vissa mindre, nu såsom förslitna försvunna föremål. Så snart hela hyressumman
erlagts, överginge enligt kontraktet äganderätten till föremålen å
gäldenären. Rörande tillkomsten av kontraktet berättade Harriman, att han
genom köpekontrakt den 18 november 1940 av Thure Frylén för 10 000 kronor
inköpt ''Thure Fryléns Herr- & Damfrisering’ här i staden. I köpet hade
ingått de i hyreskontraktet med Behrn antecknade föremålen. Enligt köpekontraktet,
som företeddes av gäldenären, hade säljaren förbehållit sig äganderätten
till ''affärsrörelsen'' tills densamma var betald. Gäldenären uppgav, att
han icke kunnat fullgöra den sista avbetalningen till Frylén om 4 000 kronor,
som förfallit till betalning den 1 mars 1941. Frylén hade lämnat sin fordran
för inkassering. Gäldenären fick då av Behrn låna 4 000 kronor. Samma dag
som pengarna av Behrn överlämnades till gäldenären skrevs det av gäldenären
företedda hyreskontraktet ävensom en räkning, enligt vilken gäldenären
till Behrn överlåter föremålen för 7 459: 90 kronor med avdrag för
rabatt 3 459: 90 eller sålunda för 4 000 kronor. På frågor förklarade gäldenären,
att Behrn icke varit i förbindelse med Frylén, utan att pengarna överlämnats
till denne av gäldenären. Föremålen hade hela tiden varit placerade
i gäldenärens lokal.”

I ett av mig i anledning av klagomålen infordrat yttrande anförde Tegner
följande.

Vid ifrågavarande utmätningsförrättning hade någon utmätningsbar tillgång
icke kunnat anträffas hos Harriman, emedan denne endast haft egendom,
som han enligt 65 § utsökningslagen varit berättigad att få undantagen
från utmätning. Förrättningen hade icke överklagats. I juni 1943 hade samma

157

utslag återsänts för förnyad verkställighet. Harriman hade då erlagt likvid.
Tegner kunde icke finna, att han hade någon skyldighet eller anledning att
betala ifrågavarande konkurskostnader.

Sedan Tegner därefter genom ny remiss anmodats att inkomma med nytt
fullständigt yttrande, anförde Tegner i avgiven förklaring i huvudsak följande.

Tegner hade endast ett dunkelt minne av ifrågavarande utmätningsförrättning,
men han hade nu sökt erinra sig densamma. Harriman hade företett ett
hyreskontrakt, upprättat i laga ordning, enligt vilket Behrn, som var fastighetens
ägare, till Harriman uthyrt i frisörlokalen befintliga inventarier. Tegner
hade icke ansett sig ha anledning att undersöka på vad sätt Behrn åtkommit
inventarierna, så mycket mindre som Tegner känt till att Behrn,
som vore Örebros största fastighetsägare, ofta brukade hyra ut frisérsalonger,
kaféer och dylika affärslokaler med inventarier. Enligt 68 § utsökningslagen
hade Tegner ansett sig förhindrad att utmäta den i hyreskontraktet upptagna
lösegendomen. Även om hyreskontraktet icke företetts, syntes det kunna
ifrågasättas, om icke utmiitningsförsöket i allt fall givit negativt resultat på
grund av bestämmelserna i 65 § utsökningslagen. Värdesättning av lösören
skedde nämligen i allmänhet efter ganska låga beräkningsgrunder.

Det av Tegner i utmätningsärendet den 21 december 1942 förda protokollet,
varav avskrift därefter hit införskaffades, innehöll förutom ingress och besvärshänvisning
följande: ”Förrättningen företogs i närvaro av gäldenären,
som efter det han erhållit del av handlingarna i ärendet och avfordrats likvid
uppgav, att han icke vore beredd att betala skulden och att nagon tillgång
icke funnes att till utmätning anvisa, enär allt hos gäldenären befintligt, eljest
utmätningsbart gods vore, enligt nu åberopat äktenskapsförord av den o mars
1941 med tillhörande handlingar, gäldenärens hustru enskilt tillhörigt. Vid
därefter företagen undersökning befanns gäldenären sakna känd egendom av
sådan beskaffenhet och till sådant värde att utmätning lagligen kunde ske.
Vid sådant förhållande och då någon annan gäldenärens tillgång icke vore
för mig känd, fann jag mig förhindrad att för närvarande bringa utslaget till
vidare verkställighet.”

I avgivna påminnelser anförde klaganden i huvudsak följande.

Med hänsyn till omständigheterna vid hyreskontraktets tillkomst hade detsamma
icke bort utgöra hinder för utmätning av lösegendomen, som ju aldrig
varit i Behrns besittning. Man kände icke till, om Tegner vid förrättningstillfället
tagit reda på om gäldenären gjort någon avbetalning å skulden enligt
hyreskontraktet i och för eventuell utmätning av den för Harriman i så fall
uppkomna rätten att mot erläggande av kvarstående skuldsumman bli ägare
till lösegendomen. Det vore för övrigt egendomligt, att Tegner i utmätningsprotokollet
icke ens omnämnt tillvaron av hyreskontraktet. Med hänsyn till
att hyreskontraktet icke tillkommit i enlighet med lösöreköpsförordningens

158

bestämmelser, hade Tegner bort vara särskilt noga med att utreda Behms
besittningsförhållande till lösegendomen. Klaganden hemställde slutligen om
åtgärder för utbekommande av skadestånd av Tegner.

I en till Tegner den 13 augusti 1946 avlåten skrivelse anförde tjänstförrättande
justitieombudsmannen Beckman följande.

Av utredningen i Harrimans konkurs framginge, att han vid tiden för den
hos honom av Tegner verkställda utmätningsförrättningen drivit frisérsalong
och ägt till denna hörande inventarier och andra föremål till ett värde av
1 220 kronor 80 öre. Visserligen skulle Harriman enligt ett mellan honom och
Behrn upprättat hyreskontrakt ha köpt dessa föremål på avbetalning av
Behrn, men Harrimans egna uppgifter till konkursbouppteckningen utvisade,
att Behrn aldrig haft föremålen i sin besittning utan att Harrimans avtal med
honom haft karaktären av en pantförskrivning eller ett säkerhetsköp, varvid
lösöreköpsförordningens föreskrifter icke iakttagits. Avtalet hade därför icke
kunnat hindra utmätning. Av vad sålunda och i övrigt i ärendet blivit upplyst
funne J. O. framgå, att utmätningsbara tillgångar funnits till täckande
av Kullbergs fordran å 110 kronor jämte ränta och rättegångskostnader.

Då Harriman drivit frisérsalong, hade uppmärksamheten vid utmätningsförrättningen
naturligtvis bort inriktas på frågan vem som ägde de till rörelsen
hörande föremålen. Enligt Tegners i ärendet avgivna förklaring skulle Harriman
vid förrättningen ha företett kontraktet med Behrn, vilket Tegner utan
vidare godtagit med hänsyn till att Behrn var fastighetens ägare. Det vore
enligt J. 0:s mening anmärkningsvärt, att Tegner sålunda till synes icke vidtagit
någon åtgärd, icke ens framställt någon fråga till Harriman, för utrönande
av huruvida föremålen varit i Behrns besittning innan de övertagits
av Harriman samt huruvida Harriman verkställt någon avbetalning på den
i kontraktet angivna summan. Än märkligare syntes det J. O., att Tegner
icke på något sätt omnämnt hyreskontraktet i utmätningsprotokollet. På
grund av sist angivna försummelse hade Kullberg saknat anledning antaga,
att han kunde vinna rättelse genom att överklaga utmätningsförrättningen,
utan varit hänvisad att sätta Harriman i konkurs för att vinna närmare utredning.
Under sådana förhållanden funne J. O. det rimligt, att klaganden gottgjordes
av Tegner för de kostnader Kullberg haft i samband med konkursförfarandet.

Innan förevarande ärende slutbehandlades ville J. O. därför bereda Tegner
tillfälle att till klaganden utgiva ersättning i berörda hänseende. Därest Tegner
inkomme med bevis, att han gottgjort klaganden de kostnader, som förorsakats
av konkursförfarandet, funne J. O. ärendet kunna med stöd av 3 § i den

159

för J. O. gällande instruktionen avskrivas såsom ej föranledande vidare åtgärd.

Sedan Tegner därefter inkommit med bevis, att han till klaganden översänt
ett belopp av 270 kronor 5 öre, fann jag klagomålen icke föranleda någon
vidare åtgärd.

8. Fråga om tillämpning i vissa fall av allmänna förfogandelagen
beträffande enskilda tillhörigt bilgummi.

I särskilda hit ingivna klagoskrifter anförde John Wirén i Lund, J. Listander
i Kristianstad, H. Rymander i Varberg, Oscar Klevmark i Malmbäck,
Johan Johansson i Stockholm och L. Theander i Malmö klagomål över det
sätt, varpå enskildas bilgummi tagits i anspråk för statens räkning.

I Wiréns, Rymanders, Klevmarks, Johanssons och Theanders klagoskrifter
ifrågasättes lagligheten av att statens industrikommission hösten 1945 tvångsvis
rekvirerat enskildas bilgummi samtidigt med att annat statligt organ
försålt tidigare för militärt behov använda bilar med tillhörande gummiutrustning.

Rymander påtalade vidare, att den till hans bil hörande gummiutrustningen
rekvirerats, ehuru han tidigare genom särskild förbindelse förpliktat
sig att hålla bilen med all till densamma hörande utrustning till luftskyddschefens
i Varberg förfogande och förty icke avyttra något av densamma.

Klevmark ifrågasatte lagligheten av en den 11 augusti 1944 skedd tvångsrekvisition
av gummiutrustningen till hans bil, vilken enligt Klevmarks mening
varit oundgängligen nödvändig för hans rörelse.

Klagomål anfördes vidare över att inlösningspri serna för rekvirerat bilgummi
icke motsvarat fulla värdet samt över att industrikommissionens
gummibyrå i cirkulärbrev till gummiägarna ställt i utsikt cirka 40 procent
högre pris för bilgummi vid frivillig försäljning än om förfogandeförordnande
utfärdades. Listander anförde, att han, som genom förespegling om
ordentlig betalning förmåtts insända fyra ytterdäck med tillhörande innerslangar
för frivillig försäljning, sedermera fått avslag på ansökan att återfå
de insända ringarna samt i stället erhållit betalning efter samma låga pris som
tillämpats för tvångsrekvirerat bilgummi.

Över Wiréns, Listanders, Rymanders, Klevmarks och Theanders klagomål
avgåvos yttranden av industrikommissionen, varefter klagandena inkommo
med påminnelser. Därjämte avgav statens reservförrådsnämnd yttrande över
Wiréns och Listanders klagomål. Arméförvaltningen inkom slutligen med
upplysningar i anledning av Rymanders och Johanssons klagomål.

160

I en den 5 augusti 1946 till statens industrikommission avlåten skrivelse
anförde tjänstförrättande justitieombudsmannen Beckman därefter följande.

Jämlikt 2 § allmänna förfogandelagen är ägare eller innehavare pliktig att
till kronans förfogande avstå förnödenhet som är erforderlig för befolkningens
eller produktionens behov eller behövlig för krigsbruk eller annat ändamål av
betydelse för det allmänna.

Med stöd av nämnda lag har industrikommissionen förordnat, genom beslut
den 11 augusti 1944 att Klevmark tillhörigt bilgummi, genom beslut den
7 september 1945 att Theander tillhörigt bilgummi, genom beslut den 12
oktober 1945 att Wirén tillhörigt bilgummi samt genom beslut den 13 oktober
1945 att Rymander tillhörigt bilgummi skulle avstås till kronan.

Vad angår Klevmarks bilgummi har lagligheten av kommissionens beslut
blivit föremål för domstols prövning i det att Klevmark genom Göta hovrätts
utslag den 28 maj 1945 dömts till ansvar för att han icke ställt sig beslutet
till efterrättelse, varjämte gummiutrustningen förklarats förverkad till kronan.
Sedan Ivungl. Maj:t den 23 augusti 1945 funnit en av Klevmark gjord
framställning att få behålla gummiutrustningen icke föranleda någon åtgärd,
har utrustningen omhändertagits av vederbörande polismyndighet. På grund
av vad sålunda och i övrigt i ärendet blivit upplyst finner jag icke i nu
förevarande ordning kunna fastställas, att någon orätt vederfarits Klevmark.

Vad åter angår Theanders, Wiréns och Rymanders bilgummi kan på goda
skäl ifrågasättas, huruvida den 7 september 1945 eller senare förelegat sådant
behov av denna förnödenhet som förutsättes för förfogandebeslut jämlikt
allmänna förfogandelagen. Till stöd för att så icke varit förhållandet har från
klagandenas sida åberopats att annat statligt organ samtidigt försålt tidigare
för militärt behov använda bilar med tillhörande gummiutrustning, och den
av kommissionen lämnade förklaringen att dessa bilar med gummiutrustning
även efter försäljningen måste stå till de militära myndigheternas förfogande
i mån av behov synes icke förtjäna avseende. Kommissionen har också, sedan
Wirén anfört klagomål hos mig, genom beslut den 27 oktober 1945 medgivit
honom anstånd tillsvidare med leveransen samt därefter genom beslut den
10 november 1945 återkallat samtliga då ej efterkomna förfogandebeslut
beträffande bilgummi. Enligt min mening hade kommissionen icke bort
meddela besluten om att Theanders, Wiréns och Rymanders bilgummi skulle
avstås till kronan. Då Wirén och Rymander till följd av återkallelsebeslutet
den 10 november 1945 icke behövt inleverera sin bilgummiutrustning, torde
emellertid någon skada icke ha uppkommit för dem. Theander, vars gummiutrustning
inlevererats till statens reservförrådsnämnd den 24 september 1945,
förtjänar däremot att bliva kompenserad från det allmännas sida i någon
form. Enligt vad chefen för folkhushållningsdepartementet den 13 mars 1946
i andra kammaren som svar på en interpellation meddelat har ifrågavarande
problem varit föremål för uppmärksamhet såväl inom folkhushållningsdepartementet
som dess underlydande myndigheter, industri- och trafikkommis -

161

sionerna. Trafikkommissionen har i cirkulär den 14 januari 1946 angivit, att
då det ur rättvisesynpunkt framstode såsom önskvärt att bilägare, vilken inlevererat
gummiutrustning till statens reservförrådsnämnd, så snart gummiförsörjningsläget
i erforderlig grad förbättrats, tilldelades ringar i ersättning för
de inlevererade, kommissionen komme att vid prövning av ansökningar om
gummitilldelning, i den mån detta vore möjligt, taga särskild hänsyn till
denna omständighet. Industrikommissionen har å sin sida framlagt vissa
alternativa förslag till åtgärder. Med hänsyn härtill synes vidare åtgärd från
min sida icke vara påkallad än ett understrykande av angelägenheten att till
buds stående medel bliva så snart som möjligt använda för att tillgodose
sådana bilägare, vilka i likhet med Theander inlevererat sin gummiutrustning
till följd av förfogandebeslut som rätteligen icke bort meddelas.

I detta sammanhang må också framhållas det mindre nöjaktiga i att
Hyra ariders gummiutrustning blivit föremål för förfogandebeslut utan att
Rymander dessförinnan av någon myndighet underrättats om att av honom
tidigare gjord utfästelse att hålla den tillgänglig för luftskyddsmyndigheten
icke längre varit gällande.

Vad slutligen angår prissättningen för det i anspråk tagna gummit, skall
ersättning enligt 14 § allmänna förfogandelagen utgå med belopp, som prövas
skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion eller återförsäljning,
normal handelsvinst eller andra på prissättningen regelmässigt inverkande
förhållanden. I lagens motiv anfördes bland annat, att under en kristid,
då fria marknadsförhållanden icke rådde, de av tillfällig brist och abnormt
stegrad efterfrågan påverkade dagspriserna icke borde bliva avgörande för
prisregleringen på de varuområden, som underkastades det allmännas kontroll.
Enligt ett uttalande av departementschefen kunde gällande pris på en vara
överstiga omkostnader och skälig vinst, varigenom ägaren skulle erhålla gottgörelse
efter alltför högt pris. Av lagen och dess förarbeten framgår alltså, att
oskälig förhöjning av marknadspriset på grund av krisförhållanden icke skall
medföra ökning av ersättningen. Om en förnödenhet till följd av beslag icke
är tillgänglig i den fria marknaden, skall avseende uppenbarligen icke fästas
vid priset i den illegala handeln. Lagen ger vissa anvisningar om hur ett
skäligt pris under dylika förhållanden skall bestämmas. Däremot medger
lagen enligt min mening intet undantag från grundsatsen att ersättningen
icke skall understiga det pris som kan anses skäligt. Det måste därför anses
oegentligt, att kommissionen vid frivillig försäljning till staten av bilgummi
räknat med ett marknadspris medförande i stort sett 30—40 procent högre
ersättningar än den taxa, som tillämpats vid förfoganden enligt allmänna
förfogandelagen. Med hänsyn till vad kommissionen i sina förklaringar
anfört och då den av Listander berörda frågan om det civilrättsliga förhållandet
mellan honom och kronan icke kan prövas i denna ordning, låter
jag emellertid bero vid dessa uttalanden.

11 _ Justitieombudsmannens ämbctsbcrättelsc till 19/,7 ars riksdan.

162

Med dessa erinringar, vilka skulle delgivas statens reservförrådsnämnd
genom avskrift av J. 0:s skrivelse, voro ärendena av J. O. slutbehandlade.

I en den 11 oktober 1946 hit inkommen skrift anförde sedermera folkskolläraren
Erik Pettersson i Svartvik klagomål över att han — som efter föreläggande
till statens reservförrådsnämnd den 12 oktober 1942 inlevererat fem
bildäck och fem slangar samt i slutet av april 1946 sökt licens för inköp av ny
gummiutrustning till sin personbil och i augusti 1946 anhållit om dels omedelbart
bifall till sin licensansökan, dels ock kompensation med 122 kronor för
inlevererad, av reservförrådsnämnden underbetald gummiutrustning — den
2 september 1946 från statens trafikkommission fått avslag på sin licensansökan
och icke erhållit något svar på sin anhållan om ekonomisk kompensation.

Till utveckling av klagomålen anfördes i skriften: Länstrafikledaren i
Västernorrlands län Erik Olsson hade vid samtal den 5 oktober 1946 uppgivit,
att länsstyrelsen intill den 1 augusti vid till- eller avstyrkan av licensansökningar
främst haft att taga hänsyn till om den sökande inlevererat bildäck
till staten. Efter den 1 augusti hade enligt direktiv från statens trafikkommission
detta ändrats så, att endast behovet vore avgörande. Den omständigheten
att sökanden inlämnat sin gummiutrustning hade alltså icke
längre någon betydelse annat än i det fall att behovsgraden bedömts lika hos
flera sökande. Då skulle den som inlevererat däck och slangar till reservförrådsnämnden
äga företräde vid licensgivning. Det bedömningssätt, som
enligt detta uttalande numera tillämpades vid licensansökningars avgörande,
måste innebära, att licenssökande, som inlevererat sin gummiutrustning men
ej kunde styrka tillräckligt stort behov, icke komme att kunna inköpa bildäck
och slangar, förrän bilgummimarknaden vore fylld och handeln med dessa
varor frigiven. Enligt klagandens förmenande innebure detta tillvägagångssätt
en uppenbar orättvisa mot bilägare, som till reservförrådsnämnden tvingats
avstå sina däck och slangar. Så vitt klaganden kunde finna, strede relaterade
bedömningssätt vid licensansökningars avgörande också mot den
mening, som den 5 augusti 1946 uttalats av J. O.

I ett över klagomålen avgivet yttrande hänvisade industrikommissionen
beträffande principerna för licensgivningen till förbrukare av bilgummi till
ett av kommissionen införskaffat yttrande av statens trafikkommission, som
från och med den 22 maj 1946 omhänderhade denna licensgivning. Trafikkommissionen
tillämpade enligt cirkulär den 5 augusti 1946 till samtliga länsstyrelser,
länstrafikledare och länscentralföreståndare tillsvidare följande normer
för tilldelning av däck till ny- eller återinsättning av personbilar: Vid
länsstyrelsens urval skulle tillsvidare allenast personbilägare, som hade behov
av egen bil för nyttoändamål och som helt eller delvis saknade ringutrustning
till bilen, komma i fråga. Vid behovsfall av lika angelägenhetsgrad skulle

163

sökande, som själv inlevererat ringutrustning till reservförrådsnämnden eller
nämndens ombud, givas företräde. Vid val mellan bilägare, vilka på angivet
sätt inlevererat ringutrustning, skulle under förutsättning av samma angelägenhetsgrad
beträffande behovet den sökande, som tidigast verkställt inleverans,
först ifrågakomma. Tidpunkten för inleveransen borde i ifrågakommande
fall av sökanden styrkas medelst reservförrådsnämndens mottagningskvitto
eller på annat tillförlitligt sätt. Med inleverans jämställdes försäljning
av ringutrustning mot licens.

Trafikkommissionen anförde i sitt yttrande: Såvitt kommissionen kunnat
bedöma hade länsstyrelserna beaktat den rätt till förtur vid tilldelning, som
medgivits bilägare, vilken inlevererat bilgummi till reservförrådsnämnden.
Klaganden, vilkens ansökan icke kunnat av vederbörande länsstyrelse tillstyrkas
till tilldelning ur tidigare tilldelningskvoter, hade i augusti 1946 påfordrat
ärendets omedelbara avgörande. Då länsstyrelsen ej heller kunnat
inrymma hans ansökan i tilldelningskvoten för sistnämnda månad, hade
ansökningen den 30 augusti 1946 av trafikkommissionen avslagits.

Vad angick frågan om ekonomisk kompensation meddelade industrikommissionen,
att klaganden efter anmaning av kommissionen sålt sin gummiutrustning
till reservförrådsnämnden i enlighet med bestämmelserna i industrikommissionens
meddelande nr 77. Kommissionen anförde vidare: Något
förfogandebeslut hade sålunda icke utfärdats för klagandens gummiutrustning.
Då klagandens däck varit begagnade, hade värdering av dem ägt rum,
och påståendet om för låg betalning innebure sålunda ett förmenande att
värderingen av däcken varit felaktig. Av värderingshandlingarna framginge,
att alla fem däcken varit av 1938 års tillverkning och att återstående slitvärdet
beträffande två däck bedömts till 50 procent, beträffande ett till 40 procent
och beträffande ytterligare ett till 30 procent. Ett däck hade bedömts vara
utslitet. Ersättningarna hade korrekt beräknats med utgångspunkt från denna
värdering. Riktigheten av själva förslitningsbedömningen kunde icke nu prövas,
då omkring fyra år förflutit sedan densamma ägt rum. Det skulle här endast
framhållas, att ifrågavarande värdering utförts av opartiska värderingsmän,
vilka utgjorts av representanter för kategorierna fabrikanter, verkstadsidkare
och droskägare. Då anmärkningen mot värderingen framställts först
efter cirka fyra år, syntes densamma icke böra förtjäna avseende.

Med anledning av vad sålunda förekommit avlät tjänstförrättande justitieombudsmannen
Beckman den 28 november 1946 till statens industrikommission
en skrivelse, däri han anförde följande.

På grund av klagomål från bilägare, beträffande vilkas bilgummi förfogandebeslut
meddelats den 7 september 1945 eller senare, har jag i skrivelse
till industrikommissionen den 5 augusti 1946 uttalat, att kommissionen icke

164

bort vid nämnda tid meddela förfogandebeslut samt att till buds stående
medel borde bliva så snart som möjligt använda för att tillgodose sådana
bilägare, vilka inlevererat sin gummiutrustning till följd av förfogandebeslut
som rätteligen icke bort meddelas. Då klaganden i oktober 1942 sålt sin
gummiutrustning till reservförrådsnämnden utan att något förfogandebeslut
meddelats, är detta mitt uttalande emellertid icke tillämpligt på klagandens
fall.

Beträffande klagandens möjlighet att erhålla licens för inköp av ny gummiutrustning
gäller enligt trafikkommissionens cirkulär från och med augusti
1946, att licensgivning skall ske i första hand efter behovet samt att endast
vid behovsfall av lika angelägenhetsgrad sökande, som själv inlevererat ringutrustning
till reservförrådsnämnden eller nämndens ombud, skall givas
företräde. Enligt uppgift av trafikkommissionen ha under sommaren 1946
de svenska gummifabrikerna icke kunnat upprätthålla sin produktion i beräknad
utsträckning på grund av brist på arbetskraft samt importen av bildäck
till landet icke uppgått till förväntad omfattning, till följd varav förutsättningarna
för tidigare licensgivning delvis brustit. På grund av vad sålunda blivit
upplyst finner jag intet vara att erinra mot de från och med augusti 1946
tillämpade nya normerna för licensgivningen.

Vad angår klagandens krav på ekonomisk kompensation, lärer icke mot vad
industrikommissionen i sin förklaring anfört kunna fastställas att undervärdering
ägt rum.

På sålunda angivna skäl fann J. O. klagomålen icke föranleda någon vidare
åtgärd.

9. Fråga huruvida i samband med den s. k. bedömningsnämndens

verksamhet felaktigt förfarits med avseende å upplysningar,
som inhämtats vid den under krigsåren anordnade
hemliga kommunikationskontrollen.

Nämnden för bedömande av vissa befattningshavares pålitlighet, den s.k.
bedömningsnämnden, tillsattes av Kungl. Maj:t den 3 maj 1946 för att biträda
vid bedömning av uppkommande frågor rörande tjänstemän, som befaras
brista i lojalitet mot samhället.

Anledningen till nämndens tillkomst och nämndens arbetsuppgifter framgå
av ett yttrande till statsrådsprotokollet av chefen för justitiedepartementet vid
nämndens tillsättande.

Departementschefen anförde följande:

”Sedan flera år tillbaka har i samband med handläggning av militära personalärenden
inom försvarsdepartementet en undersökning i viss omfattning
ägt rum rörande de till anställning eller befordran ifrågakommande personernas
inställning till nationalsocialismens läror. Erfarenheter från länder,

165

som varit utsatta för tysk ockupation, exempelvis våra grannländer Danmark
och Norge, visade att ett icke ringa antal medborgare i dessa länder under
inflytande av sådana läror begått förräderi mot det egna landet och gjort
gemensam sak med ockupationsmakten. Det ansågs fördenskull angeläget
att i vårt land söka i möjligaste mån förebygga en infiltrering av nazistisk
åskådning åtminstone bland försvarets personal, beträffande vilken kravet
på lojalitet och pålitlighet gentemot landet i ett kritiskt läge framstod som
i alldeles särskild grad bjudande.

En prövning av denna art rörande personers lämplighet för anställning eller
befordran inom försvarsväsendet kan ske utan hinder av allmänna principer
om tjänstemäns oavsättlighet och om förtjänst och skicklighet såsom befordringsnormer.
Militära befattningshavare intaga nämligen ur förtroendesynpunkt
en särställning. Genom ändringar i det militära avlöningsreglementet,
vilka genomförts år 1942 med vissa inskränkande övergångsbestämmelser,
ha militära beställningshavare från lägsta regementsofficersgraden och uppåt
samt likställda civilmilitärer blivit skyldiga att avgå, där så befinnes påkallat
av hänsyn till statens intresse. Beslut härom meddelas av Kungl. Maj:t. För
befattningshavare som tillsatts före nämnda författningsändringar gälla vissa
särskilda likartade föreskrifter. Dessa bestämmelser, vilka tillkommo för att
garantera att personalen ägde erforderlig tjänsteduglighet, innebära i praktiken
att förtroendeämbetena i fråga om militären ökats till att omfatta ej
blott de i regeringsformen § 35 uppräknade högre cheferna utan även nu
angivna befattningshavare.

Mot det tillvägagångssätt för prövning av personalens pålitlighet i nu angiven
bemärkelse, som sålunda tillämpats, ha kritiska anmärkningar framförts
såväl av personalsammanslutningar som i den allmänna diskussionen. Man
har gjort gällande att förfarandet icke i tillbörlig grad tillgodosett rättssäkerhetens
och de enskilda personernas intressen. Det bör ock medgivas, att det
anlitade förfaringssättet, som improviserats under krigsåren, icke är fullt tillfredsställande
ur nämnda synpunkter.

Jämsides med att kritiska invändningar framställts mot förfarandet vid
den speciella prövning, som ägt rum i fråga om den militära personalen, ha
önskemål framkommit om en likartad prövning av andra personalkategorier
i allmän tjänst. Särskilt har det gjorts gällande, att förekomsten av nazistiska
element inom polispersonalen utgör en speciell fara för samhället och fördenskull
ej bör tolereras.”

Efter att ha framhållit, bland annat, att de principer, som uppställts i
svensk rätt beträffande tjänstemäns anställningsvillkor och befordran, främst
oavsättlighetsprincipen i § 35 regeringsformen, endast i relativt begränsad
utsträckning medgåve ett hänsynstagande till vederbörandes politiska inställning,
även om det vore fråga om tillhörighet till politiska ytterlighetsriktningar
av nazismens typ, yttrade departementschefen vidare följande:

”Av det anförda framgår, att den särskilda kontroll som anordnats i fråga

166

om militära befattningshavare är motiverad av att de intaga en särställning.
Beträffande befattningshavare inom polisväsendet föreligga likartade skäl att
pa dem ställa särskilda krav i fråga om pålitlighet. För båda dessa yrkesgrupper,
som tillsammans ha att svara för rikets yttre och inre säkerhet, gäller att
det är av synnerlig vikt att de icke brista i lojalitet mot det samhälle som de
äro satta att tjäna. Det är vidare i hög grad önskvärt, att allmänheten hyser
förtroende för dem. Förekomsten av nazistiska element i deras krets kan äventyra
detta förtroende.

Utan tvivel förhåller det sig så, att det endast är i relativt få fall som någon
anledning föreligger till antagande att befattningshavarna inom militär- och
polisväsendet ej skulle under kritiska situationer på ett lojalt sätt fullgöra sina
tjänsteåligganden. Någon mera allmän undersökning av de militära och polisiära
tjänstemännens lojalitet mot samhället kan därför icke anses påkallad.
Det synes emellertid lämpligt att tillsätta en särskild nämnd som kan verkställa
en allsidig och objektiv utredning i fall, då en sådan synes påkallad. Till
nämnden synes böra överlämnas uppgiften att i samband med militära befordringsärenden
till ledning för avgörandet uttala sig om vederbörandes pålitlighet.
Härigenom torde de erinringar som ur rättssäkerhetssynpunkt riktats
mot det nuvarande förfarandet bli beaktade. Nämnden bör även eljest bliva
av värde ur den synpunkten att de som eventuellt utsatts för oberättigade
misstankar kunna få tillfälle att inför den gendriva beskyllningarna. Därest
det i speciella fall finnes påkallat att undersökning äger rum även i fråga om
befattningshavare utanför militär- och polisväsendet, bör nämnden också
kunna verkställa denna.

Nämnden bör stå under ordförandeskap av en domare. Ärenden böra upptagas
av nämnden efter anmodan av vederbörande departementschef eller,
efter departementschefs förordnande, av annan myndighet. Något hinder bör
emellertid ej föreligga för nämnden att på eget initiativ upptaga och undersöka
särskilda fall, då anledning härtill finnes. Efter verkställda undersökningar
bör den till departementschefen eller myndighet, som han bestämt,
överlämna ärendena med sitt yttrande.”

I ett efter klagomål hos mig anhängiggjort ärende har fråga uppkommit,
huruvida i samband med nämndens verksamhet missbruk skett av vissa upplysningar,
som inhämtats vid tillämpningen av lagen den 9 januari 1940 om
vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m. (Jfr min ämbetsberättelse
1945 sid. 167 oi.)

I 2 § nämnda lag stadgades, bland annat, att — där det fanns erforderligt
för att hindra eller uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen eller sådant brott
mot 19 kap. samma lag, som kunde skada rikets försvar eller dess vänskapliga
förbindelser med främmande makt, så ock eljest där det fanns erforderligt
för att hindra, att förhållande, vars meddelande till främmande makt kunde
föranleda skada som ovan sagts, kom till obehörigs kännedom, eller för att
vinna utredning om obehörigt utforskande av sådant förhållande eller om

167

överbringande till obehörig av meddelande därom — fick post-, telegraf-,
järnvägs- eller annan försändelses innehåll granskas och censureras samt telefonsamtal
avlyssnas.

Enligt 4 § samma lag fick åtgärd, varom i 2 § förmäldes, icke upprätthållas
längre än som erfordrades för att vinna det med åtgärden avsedda ändamalet.

I en samma dag utfärdad kungl. kungörelse angående tillämpningen av
berörda lag var i 5 § andra stycket stadgat, att vad som inhämtats genom
granskning av försändelse eller uppteckning av telefonsamtal eller genom
avlyssnande av sådant samtal ej fick yppas i vidare mån än som erfordrades
för vinnande av det med undersökningen avsedda ändamålet. Brott mot vad
sålunda stadgats straffades med dagsböter eller fängelse.

De nämnda författningarna, vilka voro till sin giltighet tidsbegränsade,
gällde till och med den 30 juni 1945. Enligt bestämmelse i övergångsstadgandena
skall dock den i 5 § andra stycket i kungörelsen meddelade föreskriften
om tystnadsplikt och vad i nämnda paragraf stadgats rörande överträdelse
av samma föreskrift äga tillämpning även efter det kungörelsen i
övrigt upphört att gälla.

I en till mig inkommen klagoskrift anförde Svensksocialistisk Samling
genom sin sekreterare B. Jansson följande: Enligt uppgifter i tidningspressen
hade vid postkontroll i juli 1942 framkommit, att medlemskort i Svensksocialistisk
Samling utställts för en viss musikfurir. Därom hade enligt samma
källa underrättelse meddelats bedömningsnämnden. Detta hade skett i ett
befordringsärende. Enligt 2 § tvångsmedelslagen finge postkontroll icke anordnas
för annat ändamål än de där uppräknade. Och enligt kungörelsen finge
resultat av kontrollen ej uppges i vidare mån än som erfordrades för vinnande
av sådant ändamål. Meddelandet till bedömningsnämnden syntes emellertid
icke ha varit erforderligt för vinnande av något i lagen angivet ändamål.
Då sålunda en överträdelse av tystnadsplikten syntes ha ägt rum, ville klaganden
fästa J. 0:s uppmärksamhet därpå under anhållan, att vederbörande
skyldige måtte ställas till ansvar därför.

Sedan jag i anledning av klagomålen anmodat bedömningsnämnden att
inkomma med yttrande, anförde nämnden följande: Med hänsyn till den uppgift,
som blivit nämnden anförtrodd, och de närmare instruktioner, som givits
för nämndens verksamhet, hade nämnden icke betraktat sig sasom någon
fristående institution utan såsom en inom Kungl. Maj:ts kansli arbetande
beredning, som på begäran av vederbörande departementschef gjorde utredningar
och meddelade sin uppfattning till ledning för departementschefen i
angelägenheter hörande till hans ämbetsuppgifter, men som därutöver hade
befogenhet att av eget initiativ fästa departementschefens uppmärksamhet
vid förhållanden, som nämnden kunde finna anmärkningsvärda. Det ägde
sin riktighet, att nämnden i åtskilliga fall mottagit meddelanden om sådana

168

för säkerhetspolisen tillgängliga uppgifter, som vore avsedda att vara hemliga
och som åsyftades i klagoskriften. Nämnden hade ännu icke behandlat något
ärende annat än på grund av begäran från vederbörande departementschef,
och de meddelanden av ifrågavarande natur, som nämnden mottagit, hade då
alltid åtföljt de till nämnden överlämnade handlingarna. Även kunde anmärkas,
att nämndens hela verksamhet skulle vara meningslös, om nämnden icke
hade tillgång till ifrågavarande hemliga uppgifter, helst som denna verksamhet
särskilt innefattade att pa ett för rättssäkerheten mera betryggande sätt än
som eljest kunde astadkommas söka bedöma, huruvida de misstankar om
bristande pålitlighet, för vilka enskilda befattningshavare blivit utsatta genom
dylika uppgifter, hade någon påtaglig verklighetsgrund.

Då något felaktigt förfarande i påtalade hänseendet icke syntes mig kunna
läggas bedömningsnämnden till last, fann,jag vid prövning av ärendet den
5 november 1946 klagomålen icke föranleda någon min vidare åtgärd.

Klaganden inkom därefter till mig med ytterligare en skrift, vari anfördes
i huvudsak följande: I det åsyftade fallet hade ett sakförhållande, varom
säkerhetspolisen genom postkontroll skaffat sig kännedom, omtalats i en
handling, som varit tillgänglig för allmänheten. Det syntes ha ålegat antingen
expeditionshavanden hos bedömningsnämnden eller ock den departementstjänsteman,
som sedermera haft nämndens utlåtande om hand, att vägra
utlämna detsamma. Klaganden anhölle därför, att J. O. måtte undersöka vem
som vore ansvarig för att det ifrågavarande sakförhållandet, som författningsenligt
ej fått yppas, kommit till allmänhetens kännedom. Vidare vore tydligt,
att det icke varit nödvändigt för något av de i tvångsmedelslagen angivna
ändamålen, att sakförhållandet bragtes till bedömningsnämndens kännedom.
Redan utlämnandet till nämnden av den uppsnappade uppgiften hade därför
inneburit en överträdelse av sekretessföreskriften. Det borde därför undersökas,
huruvida överlämnandet till nämnden av de uppgifter, som bort hemlighållas,
beslutats eller verkställts av någon annan än vederbörande statsråd.
Därest överlämnandet beslutats av statsråd men verkställts av annan, uppkomme
den ofta diskuterade frågan i vad mån en underordnad, som begått
brott, till sitt fredande från ansvar ägde åberopa, att han handlat enligt
överordnads befallning. Hade överlämnandet av uppgifterna icke beslutats av
Kungl. Maj:t i konselj utan av vederbörande statsråd, måste statsrådet anses
ha handlat i egenskap av ämbetsman, vilkens tjänstefel det torde ankomma på

J. O. att beivra.

Av utredning, som av mig verkställdes, inhämtades, att av de av bedömningsnämnden
slutbehandlade ärendena rörande bedömning av viss befattningshavares
pålitlighet endast fyra överlämnats till nämnden genom remiss
från annat departement än försvarsdepartementet, att i intet av dessa fyra
ärenden uppgifter härrörande från kommunikationskontrollen medföljt "de

169

från vederbörande departement överlämnade handlingarna, att i ärenden,
som inkommit annorledes än efter departementschefs remiss, icke såvitt angår
annat departement än försvarsdepartementet lämnats några uppgifter från
kommunikationskontrollen, att bedömningsnämnden själv för publicering
utlämnat endast sina två först avgivna yttranden samt att i de ärenden, vari
dessa yttranden avgivits, icke förekommit någon uppgift från kommunikationskontrollen.

Då av utredningen i ärendet icke framgått, att någon befattningshavare,
som står under min tillsyn, gjort sig skyldig till försummelse i tjänsten, fann
jag icke skäl till något ingripande från min sida.

Klagomålen avsågo emellertid i huvudsak befattningshavare med avlöning
från de till försvars väsendet anslagna medel. Med anledning därav överlämnade
jag den 17 december 1946 handlingarna i ärendet till M. O. för den
åtgärd han kunde finna påkallad.

10. Undersökning rörande möjligheterna att förbättra yrkesutbildningen
vid fångvårdens ungdomsanstalter.

För brottslingar i åldern mellan 18 och 21 år infördes genom lag av den 15
juni 1935, som trädde i kraft den 1 januari 1938, den särskilda behandlingsformen
ungdomsfängelse. Den som före 21 års ålder begått brott, varå kan
följa straffarbete eller fängelse, kan i stället dömas till ungdomsfängelse, om
han är i behov av fostran och utbildning. De till ungdomsfängelse dömda omhändertagas
på särskilda under fångvårdsstyrelsen lydande anstalter (ungdomsanstalter),
där de kunna kvarhållas under högst fyra år. Utskrivning
sker i regel på prov, senast efter två år, och är förenad med tillsyn och annan
eftervård. Utskrivnings- och eftervårdsfrågor handläggas av en särskild
nämnd, ungdomsfängelsenämnden.

I sitt den 14 november 1944 avgivna betänkande angående verkställigheten
av frihetsstraff m. m. (SOU 1944: 50 sid. 131) framhöll strafflagberedningen,
att ungdomsfängelset visserligen lagtekniskt vore konstruerat som
straff men det utgjorde, om man strängt ville upprätthålla den snarast teoretiska
skillnaden mellan frihetsstraff och frihetsberövande skyddsåtgärder,
till hela sin utformning en skyddsåtgärd. Det kännetecknande för åtgärden
vore, att den avsåge att bibringa unga brottslingar den fostran och utbildning,
varav de kunde vara i behov. Därav följde, att uppfostrings- och utbildningssynpunkter
måste dominera verkställigheten av ungdomsfängelse på
ett mera utpräglat sätt än som kunde vara fallet vid verkställighet av reaktionsformer
avsedda för vuxna brottslingar.

För närvarande fördelas det manliga ungdomsfängelseklientelet, efter obser -

170

vation å den vid fångvårdsanstalten i Nyköping såsom mottagningsavdelning
anordnade ungdomsanstalten, på de öppna anstalterna Skenäs, Mäshult och
Åby lanthem, av vilka Mäshult är avsett för intellektuellt efterblivna och de
övriga mottaga normalfall, samt på de vid fångvårdsanstalterna i Uppsala
och Ystad anordnade halvslutna ungdomsanstaltema, vilka äro avsedda för
svårdisciplinerade och psykopater samt återintagna.

Vid de under år 1946 av mig företagna ämbetsresorna har jag besökt ungdomsanstalterna
i Skenäs, Åby lanthem, Uppsala och Ystad. Därvid har jag
särskilt uppmärksammat frågan om effektiviteten av den yrkesutbildning,
främst inom verkstadsdriften, som beredes de intagna. Över vad i detta hänseende
förekommit vid inspektionerna har jag inhämtat yttranden av överstyrelsen
för yrkesutbildning, fångvårdsstyrelsen och ungdomsfängelsenämnden.

Vid inspektionen av ungdomsanstalten å Skenäs, vilken verkställdes den 20
februari 1946, biträddes jag av överdirektören och chefen för överstyrelsen
för yrkesutbildning O. R. Lundquist.

Anstaltens direktör Gunnar Thurén yttrade därvid följande: I fråga om
behandlingsformerna ville Thurén främst framhålla de ansenliga pedagogiska
resurser, som anstalten ägde i arbetsdriften. Både i mekaniska verkstaden och
i snickeriverkstaden erhölle de intagna teoretisk och praktisk undervisning och
finge i övrigt arbeta med hjälp av modem maskinutrustning och under former,
som i allt väsentligt överensstämde med det fria livets förhållanden.
Även i andra arbetsgrenar — jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, byggnadssnickeri,
väg- och schaktningsarbeten — hade de olika arbetsledarna
vinnlagt sig om att i möjligaste mån ordna prestationer och arbetstempo efter
den öppna marknadens fordringar. Detta hade ansetts särskilt betydelsefullt,
enär flertalet intagna vid ankomsten till anstalten saknade arbetsträning och
vore främmande för normal arbetstakt. Förvånansvärt många hade exempelvis
i varierande repriser sökt försörja sig som springpojkar före intagningen.
Värdefullt vore därför, att de i möjligaste mån invandes i en vardagstillvaro,
där rytmen icke medgåve att de på varubuds vis ideligen flockades till rökpauser
under onyttigt pladder. Anstaltens verkstadsdrift syntes stå under god
omedelbar ledning och vara i stort sett tillfredsställande organiserad. Mot sättet
för yrkesutbildningens meddelande funnes enligt Thuréns mening intet att
erinra, och produktionsresultaten vore genomgående goda. Enligt vad erfarenheten
utvisade önskade ungefär 50 procent av de nyinkomna få utbildning i
den mekaniska verkstaden. Knappt hälften av dessa kunde emellertid beredas
plats där. Någon anledning att utvidga verkstadens platsantal funnes för
närvarande icke, enär en stor del av dem som önskade få arbeta i verkstaden
hittills befunnits sakna förutsättningar för utbildning i verkstadsarbete. Anstaltens
yrkesmästare och övriga arbetsledare vore överens i uppfattningen
att den nu gängse genomsnittstiden — knappt ett år — vore för kort för

171

de intagna ur yrkesutbildningssynpunkt. Starka utbildningsskäl syntes tala
för en genomsnittlig minimitid av två år. Eventuellt skulle en dylik tidsförlängnings
nedstämmande verkan på eleverna kunna motverkas genom införandet
av ett par kortare ferier årligen.

Thurén framhöll vidare, att anstalten saknade växthus. Ur yrkesutbildningssynpunkt
vore detta synnerligen beklagligt. De intagna, som nu ägnade
sig åt trädgårdsskötsel, finge ingen utbildning i växthusvård, vilket onekligen
vore en stor brist, och under vintertiden finge trädgårdsarbetet ligga nere.
Därtill komme att avsaknaden av växthus medförde, att trädgårdsarbetet
gåve ett klent ekonomiskt resultat. Stora förutsättningar funnes dock att göra
detta arbete synnerligen lönande för anstalten genom försäljning av trädgårdsprodukter
från växthus. Anstalten vore dessutom i trängande behov av en
gymnastikbyggnad, eventuellt kombinerad med tvättinrättning. Gymnastiksalen
skulle även kunna användas såsom samlings- och fritidslokal. De intagnas
tillfällen till nöjen och förströelser vore mycket begränsade på grund av
att fritidslokal saknades å anstalten. Biografföreställningar förekomme
ibland, och dessa finge då hållas i snickeriverkstaden, som dock ej alls vore
en lämplig lokal.

Konstapeln Sture Nordh, vilken ledde de intagnas gymnastik- och idrottsövningar,
framhöll, att frånvaron av gymnastiksal och samlingslokal vore en
stor olägenhet, som gjorde sig gällande särskilt vintertid, då utomhusidrott
icke kunde utövas. De intagna slappnade då till och ”förfölle”, och deras
intressen komme då mest att röra sig om deras belägenhet samt om fruntimmer,
brott o. dyl. Sommartid, då de hade idrott att tillgå, vore de icke sådana
utan hade helt andra intressen. Även en ordentlig idrottsplats vore önskvärd.
De intagna behövde utlopp för sin överskottsenergi, eljest ginge de felaktiga
vägar. De vore intresserade av idrott, ehuru de flesta före anstaltsvistelsen
icke ägnat sig däråt. Nordh för sin del ansåge det ofrånkomligt, att en ungdomsanstalt
hade möjlighet att bereda de intagna tillfälle till gymnastik.

Vid inspektionstillfället hade 18 intagna arbete i anstaltens snickeriverkstad,
där de huvudsakligen sysselsattes med tillverkning av registerlådor för
generalpoststyrelsens räkning, fönsterkarmar till ett svinstallbygge å anstalten
samt pingpongbord för centralfängelset i Norrköping. Arbetet i den mekaniska
verkstaden, där 21 intagna voro sysselsatta, bestod i tillverkning av
järnsängar för arméns räkning samt stångsvep (spelverk, drevverk o. dyl.)
för marinen.

I fråga om yrkesutbildningen å verkstäderna antecknades i inspektionsprotokollet
följande: Lokaler samt utrustning med maskiner och verktyg syntes
ej giva anledning till någon erinran. Möjligen borde en härdugn anskaffas i
den mekaniska verkstaden. De undervisningsplaner, som upprättats, tillämpades
synbarligen icke numera. Läroböcker för snickeriavdelningen saknades.
Yrkes]ärarnas kompetens för teoriundervisningen i vissa delar syntes vara
bristfällig. För undervisningen i yrkesarbete erforderliga beställningsarbeten

172

erhöllos helt och hållet genom fångvårdsstyrelsens arbetskontor. Enligt uppgift
av yrkeslärarna var det icke tillåtet att mottaga beställningsarbeten från
annat håll; några reparationsarbeten utfördes således icke åt lantbrukarna i
orten. Produktionen var därför synnerligen ensidig, framförallt inom snickeriavdelningen.
Långa serier av enahanda arbeten förekommo, exempelvis under
år 1945: 300 viktställ, 200 kortlådor, 300 galgar för gasskyddskläder, 188
bord 150 X 70 cm, 50 bord 100 X 70 cm, 200 stolar, 25 brevkorgar. Vidare
observerades, att eleverna i snickeriavdelningen fingo måla, delvis genom
sprutmålning, långa serier av i mekaniska verkstaden utförda arbeten, t. ex.
3 300 beslag till lavetter och 250 sängbottnar. Även produktionen å svetsverkstaden
var tämligen ensidig. Ensidigheten i produktionen syntes försvåra
en allsidig utbildning. Teoriundervisningen omfattade följande ämnen: å snickeriavdelningen
teknologi, materiallära och maskinlära (tillhopa 4 timmar i
veckan) och yrkesritning med stillära (2 timmar i veckan) samt å mekaniska
avdelningen maskinlära, materiallära och verktygslära (tillhopa 2 timmar i
veckan) samt yrkesritning (2 timmar i veckan).

Till utrönande av, i vilken mån de intagna själva ansågo sig ha nytta av
yrkesundervisningen, samtalade jag med dem som arbetade i verkstäderna.
Några av de intagna förklarade därvid, att de funne arbetet ensidigt, i det att
de i alltför stor utsträckning finge hålla på med ett och samma slags arbete.
Exempelvis uppgav en intagen, som arbetat sex månader i snickeriverkstaden,
att han hela denna tid sysselsatts med sinkning av lådor samt att av hans
arbetskamrater endast en till varit sysselsatt med sådant arbete, medan de
andra icke fått lära sig sinkning. Ingen av de tillfrågade ansåg emellertid, att
anstaltstiden vore onyttig ur yrkesutbildningssynpunkt. En intagen sade sig
anse, att anstaltstiden vore för kort för yrkesutbildning, men förmenade att
tiden användes på bästa sätt. De som före intagningen å anstalten haft verkstadsarbete
funno sig ha erhållit ökad färdighet i arbetet utan att dock ha
lärt sig något nytt genom arbetet å anstalten.

Den 8 mars 1946 verkställde jag inspektion av den vid straffängelset i Uppsala
anordnade ungdomsanstalten, därvid jag biträddes av byråchefen i överstyrelsen
för yrkesutbildning K. Josephson.

I närvaro av fängelsets t. f. direktör Börje Nyblom besökte jag anstaltens
snickeriverkstad, varest arbetet vid tillfället bestod i tillverkning av bokhyllor
och sänggavlar för krigsmateriel verket. I inspektionsprotokollet antecknades:
För undervisningen, för vilken någon undervisningsplan icke fastställts,
disponerades en maskinverkstad, en hopsättningsverkstad, ett ytbehandlingsrum
och en trätork. Maskinutrustningen var tillfredsställande. Läroböcker
stodo till elevernas förfogande. Lärarna hade god praktisk utbildning, varjämte
de kunde åberopa genomgångna kurser vid yrkesskolor eller hantverksinstitut.
Vid undervisningen i snickeri var arbetet i verkstaden redan från början
inriktat på produktivt arbete. I samband med undervisningen i materiallära
förekom på kvällstid en övningsserie, vilken i allmänhet utfördes på 10—

173

12 timmar. Ehuru till en viss del tämligen mångskiftande produktion förekom,
var produktionen i andra hänseenden relativt ensidig i det att åtskilliga beställningar
omfattade stora serier av likartade produkter såsom 400 stolar av
samma slag, 1 000 sänggavlar, 107 bokhyllor, 217 bord. Samtliga beställningar
gingo genom fångvårdens arbetskontor. Till underhåll och förbrukning
av undervisningsmateriel och till anskaffning av verktyg stod ett gemensamt
belopp för hela anstalten till förfogande. Vid särskilda behov av komplettering
kunde enligt uppgift extra anslag erhållas. Den teoretiska yrkesundervisningen
omfattade material- och maskinlära (2 veckotimmar), yrkesritning
med stillära (2 veckotimmar) samt yrkesräkning (2 veckotimmar). Undervisningen
i material- och maskinlära samt yrkesritning med stillära omhänderhades
av yrkeslärare, undervisningen i räkning av assistent med akademisk
utbildning.

Nyblom yttrade under inspektionen: Något ordentligt växthus funnes icke
å anstalten utan allenast ett mindre, gammalmodigt och av dålig beskaffenhet.
Detta vore till skada för utbildningen i trädgårdsskötsel. Strafflagberedningen
hade ju också i sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff
m. m. uttalat, att växthus borde finnas vid samtliga anstalter. Likaså
saknades gymnastiksal. Nu finge för ändamålet användas nedre hallen i fängelset,
vilket ju vore otillfredsställande.

Å kronohäktet i Ystad, som jag besökte den 13 juni 1946, mottogs jag av
häktets föreståndare Gösta Ringius.

Häktets trädgård var försedd med ett år 1945 uppfört växthus. Ringius
upplyste, att växthuset varit till utomordentlig nytta för de intagnas yrkesutbildning
samt att trädgårdsarbetet givit ett betydligt bättre ekonomiskt
resultat efter växthusets tillkomst.

Av de intagna arbetade 13 man i trädgården och 15—20 man i skrädderiverkstaden.
Arbetet i verkstaden bestod i tillverkning av överdragskläder för
statens järnvägars räkning samt personaluniformer av kläde till statens sinnessjukhus.

Yrkesmästaren Karl-Olof Boström uppgav: Beställningarna, som skedde
genom fångvård sstyr el sen s arbetskontor, vore likartade år från år och bestode
av uniformer, överdragskläder och kläder åt sinnessjukhusens patienter. Den
egna personalens uniformer syddes också på verkstaden. Utom genom arbetskontoret
hade icke mottagits andra beställningar än reparationsarbeten åt
Ystads ålderdomshem, varom hemställan gjorts av stadens myndigheter.
Såsom arbetsledare å verkstaden tjänstgjorde en utbildad skräddare. Någon
teoretisk undervisning förekomme icke. Ej heller gåves någon undervisning i
tillskärning. Ungdomsfängelsetiden vore alldeles för kort för en verklig yrkesutbildning.
Lärotiden i skrädderi vore nämligen 4—5 år. Efter ett år kunde
eleverna under handledning av arbetsledare sy överdragskläder, västar och
byxor. Denna utbildning vore tillräcklig för att eleven skulle kunna få avlönad
plats såsom förstaårs-lärling å skrädderi. Om eleverna toge vara på den utbild -

174

ning de erhölle å anstalten, skulle de efter frigivningen lätt kunna få plats i konfektionsfabrik.
Efterfrågan på konfektionsarbetare vore stor, och utbildningen
å anstalten lämpade sig synnerligen väl för en fortsättning inom konfektionsskrädderiet.
Alltför få av eleverna fortsatte emellertid med skrädderiyrket.
Resultatet av den korta utbildningen å anstalten måste anses mycket gott.
Elevernas intresse för arbetet varierade högst avsevärt. I det stora hela kunde
dock sägas, att eleverna visade sig intresserade av arbetet och gjorde så gott
de kunde.

I sitt till mig i ärendet avgivna yttrande anförde överstyrelsen för yrkesutbildning
följande.

Vid inspektionen den 20 februari 1946 av ungdomsanstalten å Skenäs hade
bland annat konstaterats, att de för undervisningen använda lokalerna samt
utrustningen med maskiner och verktyg ej syntes giva anledning till någon
erinran. Möjligen borde en härdugn anskaffas i den mekaniska verkstaden. En
sådan med erforderlig utrustning torde kunna anskaffas för cirka 2 000 kronor.
Mot lärarnas kompetens i fråga om praktiskt yrkesarbete hade icke heller
funnits något att erinra. Förutsättningar funnes sålunda för bedrivande av en
rationell praktisk yrkesutbildning. Rättelse i fråga om vissa mindre tillfredsställande
förhållanden borde dock vidtagas. För att utbildningen skulle bliva
planmässig och för att man skulle erhålla garanti för att alla eleverna erhölle
en allsidig utbildning, vilket nu icke syntes vara fallet åtminstone inom snickeriavdelningen,
vore det nödvändigt, att undervisningsplaner funnes fastställda
och att dessa planer verkligen följdes. Överstyrelsen kunde självfallet
tillhandahålla förebilder till undervisningsplaner. Vid valet av arbetsuppgifter
vore det av stor betydelse, att dessa uppgifter icke vore för ensidigt valda.
Långa serier av samma eller likartade produkter borde sålunda icke förekomma
i samma utsträckning som för närvarande. I den mån exempelvis målningsarbeten,
vilka icke inginge i undervisningsplanen, måste utföras, borde givetvis
icke samma elev under en längre tid sysselsättas därmed utan de olika eleverna
endast kortare tid ägna sig däråt. För att på ett smidigare sätt kunna
anpassa arbetsuppgifterna efter elevernas utbildningsstadium syntes arbetsanskaffning
icke uteslutande böra ske genom den centrala myndigheten.
Genom anskaffande av beställningar från förläggningsorten och dess omnejd
torde mera varierande arbetsuppgifter kunna erhållas, då yrkesläraren hade
möjlighet att välja lämpliga arbetsuppgifter. Vad teoriundervisningen beträffade
gällde, att man måste uppställa kravet på fullgod kompetens i teoretiskt
hänseende på de lärare, som handhade denna undervisning. I fråga om lärarna
i såväl praktiskt arbete som teoretiska ämnen borde givetvis pedagogisk
utbildning vara av stort värde. I de fall sådan utbildning icke förvärvats av
lärarna syntes dessa böra hänvisas att genomgå någon av överstyrelsen
anordnad pedagogisk utbildningskurs. Vad nu sagts om nödvändigheten av
att undervisningsplanerna följdes gällde givetvis även i fråga om teoriunder -

175

visningen. Överstyrelsen ville i detta sammanhang framhålla, att svetsundervisningens
rätta bedrivande torde förutsätta, att särskild undervisningsplan
uppgjordes för densamma.

Vid inspektionsbesöket å ungdomsanstalten i Uppsala — anförde överstyrelsen
vidare — hade konstaterats, att snickeriverkstadens utrustning var tillfredsställande.
Mot lärarnas kompetens syntes ingen erinran kunna göras.
Någon undervisningsplan hade emellertid icke funnits, och i fråga om vikten
av att sådan funnes fastställd och bleve tillämpad vid undervisningen hänvisades
till vad ovan anförts i fråga om Skenäsanstalten. Även om ensidigheten
i arbetet vore mindre starkt framträdande än i fråga om sistnämnda
anstalt, så syntes dock liknande synpunkter, som ovan anförts beträffande
Skenäsanstalten, vara tillämpliga även i fråga om anstalten i Uppsala. Vad
fritidsarbetet vid ungdomsanstalterna beträffade måste det givetvis vara
värdefullt, om eleverna hade möjlighet att genom deltagande i korrespondenskurser,
t. ex. genom anordnande av korrespondenscirklar, förkovra sig i olika
ämnen. För en del elever torde praktisk verksamhet exempelvis genom utförande
av egna arbeten å verkstaden under fritiden även vara till fördel. All
dylik verksamhet under fritiden borde självfallet vara helt frivillig. Överstyrelsen
ville även understryka betydelsen av gymnastik och idrottsövningar.
Enligt överstyrelsens uppfattning funnes, såsom framginge av vad ovan
anförts, förutsättningar för att kunna meddela de å anstalterna i Skenäs och
Uppsala intagna en i förhållande till utbildningstiden god grundläggande
yrkesutbildning, därest undervisningen ordnades och bedreves planmässigt
och arbetsanskaffningen sköttes på sådant sätt, att utbildningsbehovet i
främsta rummet tillgodosåges. De ekonomiska synpunkterna borde sålunda
komma i andra rummet. Givetvis skulle ännu bättre resultat av utbildningen
kunna ernås, om utbildningstiden kunde förlängas. Med anledning av frågan,
huruvida tillsynen av undervisningen vore tillräckligt effektiv ville överstyrelsen
framhålla, att överstyrelsen hade svårt att bedöma detta spörsmål.
Ett avhjälpande av de mindre tillfredsställande förhållanden som konstaterats
påkallade givetvis särskilda direktiv och övervakning. Därest genom överstyrelsen
en mera kontinuerlig inspektion av undervisningen vid fångvårdens
ungdomsanstalter skulle befinnas önskvärd, ville överstyrelsen framhålla, att
en sådan inspektionsverksamhet icke skulle förorsaka några kostnader, som
behövde täckas med anslag för fångvården.

Fångvårdsstyrelsen hänvisade i sitt yttrande till en början till bestämmelserna
i 58 § lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff
in. m, vari rörande ungdomsfängelse stadgas, att anstaltens styresman skall
anvisa intagen lämpligt arbete samt att detta bör vara ägnat att bereda den
intagne sådan teoretisk och praktisk utbildning i industriellt arbete, hantverk,
jordbruk, husligt arbete eller annat yrke, som kan främja utsikterna för

176

honom att efter utskrivningen försörja sig. Vid valet av arbete bör hänsyn
tagas till hans håg och fallenhet.

Därefter anförde fångvårdsstyrelsen följande.

En förutsättning för att det arbete, som anvisades den intagne, skulle leda
till önskat resultat vore, att detsamma såsom i lagen angåves anpassades efter
hans håg och fallenhet. För att uppnå detta syfte hade fångvårdsstyrelsen
inlett samarbete med psykotekniska institutet vid Stockholms högskola, som
enligt ett under våren 1946 gjort åtagande numera utförde anlagsundersökning
och meddelade yrkesvägledning beträffande alla till ungdomsfängelse
dömda män. Detta ägde rum å fångvårdsanstalten i Nyköping i samband
med den undersökning av de intagna, som verkställdes jämlikt 56 § verkställighetslagen.
På grundval av undersökningsresultaten placerades de intagna
därefter å olika ungdomsanstalter och tilldelades sådant arbete, för vilket de
befunnits äga de bästa förutsättningarna. Bestämmelsen i 58 § att arbetet
skulle vara ägnat att bereda den intagne teoretisk och praktisk yrkesutbildning
hade fångvårdsstyrelsen sökt realisera så, att arbetet lagts upp i huvudsak
efter mönster från yrkesskolorna. Huvudvikten hade sålunda lagts vid utbildning
i praktiskt verkstadsarbete. För den teoretiska undervisningen hade i
tillämpliga delar gällt samma, av skolöverstyrelsen godkända undervisningsplaner,
som följts vid Stockholms stads yrkesskolor. Teoretisk yrkesundervisning
hade organiserats hösten 1938 vid ungdomsanstalten å Skenäs (mekaniska
arbeten, jordbruk och trädgårdsskötsel) samt i Uppsala (snickeri).
Undervisningen, som bedreves med anlitande av såväl anstalternas egna lärarkrafter
som utomstående fackmän, hade pågått i avsedd omfattning under
läsåren 1938/39—1940/41. Av krisförhållandena föranledda svårigheter,
bland annat nödvändigheten att inskränka transporter med automobil, hade
emellertid under år 1941 medfört, att det icke längre blivit möjligt att för den
teoretiska undervisningen anlita lärarkrafter utifrån, varför denna del av
undervisningen måst begränsas till sådana ämnen, i vilka undervisningen
kunde meddelas av anstalternas egen personal. Denna utveckling hade givetvis
varit beklaglig, och fångvårdsstyrelsen ansåge det synnerligen angeläget,
att den teoretiska yrkesundervisningen snarast möjligt kunde återupptagas i
den omfattning, som avsåges i undervisningsplanema. I den för budgetåret
1946/47 fastställda staten för fångvården hade för undervisning i skolämnen,
för utbildning i hantverk, industriella yrken och jordbruk samt för handledning
i gymnastik och idrott vid företrädesvis ungdomsanstalter ävensom för
yrkesrådgivning åt ungdomsfängelse ådömda personer upptagits ett belopp av
högst 3 800 kronor. Det vore icke möjligt att inom ramen för detta anslag
anordna en tillfredsställande teoretisk yrkesundervisning vid ungdomsanstalterna,
om för densamma skulle i någon nämnvärd utsträckning anlitas lärarkrafter
utanför fångvården. Sådana lärarkrafter vore emellertid synnerligen
önskvärda för ernående av en något så när allsidig undervisning enligt de tilllämpade
kursplanerna. Styrelsen avsåge också att till ett kommande år före -

177

slå en avsevärd höjning av detta anslag. I den begränsade omfattning som
tillgängliga resurser medgåve påginge för närvarande teoretisk yrkesundervisning
vid ungdomsanstalten å Skenäs — utom i mekaniska arbeten och
jordbruk jämväl i snickeri — samt vid ungdomsanstalten i Uppsala — förutom
i snickeri även i trädgårdsskötsel. Fångvårdsstyrelsen förberedde undervisning
vid ungdomsanstalten i Ystad i skrädderi och trädgårdsskötsel. För
undervisningen tillämpades eller komme att tillämpas av yrkesöverstyrelsen
godkända undervisningsplaner. I sitt den 14 november 1944 avgivna betänkande
hade strafflagberedningen föreslagit — förutom en rad andra nybyggnads-
och förbättringsarbeten — att växthus skulle anordnas vid bland annat
ungdomsanstalterna i Uppsala och å Skenäs. Vid prövning av frågan om anvisande
av medel till dylika arbeten hade emellertid chefen för justitiedepartementet
uttalat, att medel för bland annat uppförande av varmväxthus icke
skulle upptagas, varemot det vore av vikt, att upphuggning av cellfönster
m. m. komme till stånd. Detta departementschefens uttalande torde emellertid
ej behöva tolkas så, att uppförande av växthus skulle vara skjutet på
framtiden, utan böra givas den innebörden, att sådana arbeten tillsvidare fått
stå tillbaka för andra arbeten, som ansetts ännu viktigare. Växthuset vid
ungdomsanstalten i Uppsala hade under sommaren 1946 reparerats och kunde
tillsvidare anses hjälpligt fylla behovet därstädes. Att behovet av växthus vid
ungdomsanstalten å Skenäs vore synnerligen stort ville styrelsen understryka.

Fångvårdsstyrelsen betonade även den stora svårighet för yrkesutbildningen,
som låge i den korta tiden för de intagnas vistelse på ungdomsanstalterna
och som gjorde det omöjligt att sammanhålla eleverna till bestämda
kurser eller i klasser. Tiden för vistelsen uppginge för närvarande till i genomsnitt
ungefär ett år. Med frånräknande av två månader på intagningsanstalten
(Nyköping) komme för utbildning på de egentliga ungdomsanstalterna att
återstå endast cirka tio månader. Det torde utan vidare vara uppenbart, att
en ändamålsenlig yrkesutbildning icke kunde medhinnas under en så begränsad
tidrymd, och starka skäl kunde ur denna synpunkt tala för en förlängning
av minimitiden. Under nu rådande förhållanden kunde yrkesundervisningen
endast bliva av förberedande art. En fullständig utbildning skulle emellertid
kräva en tid av två till fyra år. En så lång tid för anstaltsvistelsen
måste ur andra synpunkter betraktas som olämplig och i många fall skadlig.
Andra utvägar syntes därför böra sökas. En sådan vore om den intagne finge
tillfälle att efter utskrivningen fortsätta den inom anstalten påbörjade utbildningen
i egenskap av lärling hos någon hantverksmästare eller såsom elev vid
allmän yrkesskola. Denna möjlighet kunde väl anses finnas redan nu, men
de för ändamålet tillgängliga medlen vore alldeles otillräckliga. Genom ett
arrangemang av ovan skisserad art kunde utbildningen under tiden för vistelsen
å ungdomsanstalt läggas upp efter andra linjer och inordnas såsom ett
grundläggande stadium, ett första skolår, i en sedermera fortgående, mera omfattande
utbildning.

12 — Justitieombudsmannens ämbctsberättelse till 19/,7 ars riksdag.

178

Vidare anförde fångvårdsstyrelsen: Arbetsanskaffningen skedde, såsom vid
inspektionen framkommit, i huvudsak centralt genom styrelsens arbetsbyrå.
Statsförvaltningarna vore jämlikt Kungl. Maj:ts skrivelse den 28 maj 1926
(SFS 200/1926) ålagda att vid behov av arbeten vända sig till fångvården.
Stora möjligheter förelåge därför att erhålla varierande arbetsuppgifter. Någon
anledning att frångå systemet med central arbetsanskaffning, som enligt erfarenhet
såväl i Sverige som i utlandet visat sig vara förutsättningen för att
överhuvud taget åstadkomma en jämn och mera kvalificerad sysselsättning
för i fångvården intagna, syntes därför icke föreligga. Att såsom ifrågasatts
utföra reparationer åt privatpersoner vore sålunda enligt fångvårdsstyrelsens
erfarenhet icke att förorda. Bland annat skulle detta leda till att arbetsuppgifternas
art bleve slumpvis bestämd, utan möjlighet till en systematisk träning
i ett visst arbete. Såvitt styrelsen kunde bedöma, vore väl ett sådant
förfarande icke heller vid andra yrkesutbildningsanstalter det vanliga förrän
på ett senare stadium, när eleven hade vunnit färdighet i sitt yrke. Vad serietillverkningar
anginge, undveke arbetsbyrån stora serier vid tilldelning av
arbeten till ungdomsanstaltema. Sådana tillverkningar förekomme dock, men
vid sidan därav funnes alltid enstaka arbetsuppgifter, varigenom en önskvärd
variation kunde uppnås. I fråga om serietillverkningar ålåge det vederbörande
arbetsledare att se till, att de intagna finge syssla med olika detaljer och därigenom
få erfarenhet av hela produktionsprocessen. Det borde framhållas, att
klientelet på ungdomsanstaltema vore mycket heterogent. En stor del av de
intagna komme enligt vad erfarenheten visat att ägna sig åt andra yrkesgrenar
än dem, med vilka de sysselsatts inom anstalten. För dessa, som vanligen
bleve tempoarbetare inom industrien, i den mån deras bristande utrustning
icke hänvisade dem till vanligt grovarbete, hade säkerligen ett arbetssätt inom
fångvårdsanstalten, där serietillverkningar förekomme, varit till god nytta
som arbetsträning. Styrelsen ville även framhålla, att de intagna enligt vid
ungdomsanstalten å Skenäs vunnen erfarenhet, i varje fall i fråga om mekaniska
arbeten, syntes ha större intresse för produktivt arbete än för utförande
av övningsserier. Arbetsledarna vid anstalterna ägde samtliga god praktisk
och i allmänhet även tillfredsställande teoretisk utbildning. För främjande av
deras fackliga fortbildning hade Kungl. Maj:t genom beslut den 7 juni 1946
på förslag av fångvårdsstyrelsen medgivit, att befattningshavare vid verkstadsdriften,
till ett antal av högst 15 årligen, finge deltaga i sådana utom
styrelsen anordnade kurser, som av styrelsen prövades erforderliga för den
fackliga utbildningen. Däremot vore endast ett fåtal av dem pedagogiskt
skolade. I syfte att avhjälpa bristen i sistnämnda avseende hade fångvårdsstyrelsen
nyligen anmält en arbetsledare från Skenäs- och en från Uppsalaanstalten
till genomgående av en av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnad
pedagogisk utbildningskurs. Fångvårdsstyrelsens avsikt vore att efter hand
bereda samtliga arbetsledare vid ungdomsanstaltema tillfälle deltaga i sådana
kurser. Enligt den av fångvårdsstyrelsen den 12 juli 1946 framlagda planen

179

för omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende m. m. i anledning av
straffverkställighetsreformen skulle en rationell yrkesutbildning vid ungdomsanstalterna
och en effektiv fostran till arbete därstädes kunna främjas, om en
särskild arbetsföreståndare kunde anställas vid dessa anstalter, en befattningshavare
som skulle ha till uppgift att svara för arbetsdriften i dess helhet,
meddela praktisk yrkeshandledning å de olika arbetsplatserna samt biträda
med teoretisk yrkesundervisning. Detta önskemål räknade styrelsen med att
kunna förverkliga i samband med nedläggandet av fångvårdsanstalten å
Långholmen, i det att arbetsassistenten därstädes då kunde överflyttas till
förslagsvis ungdomsanstalten å Skenäs. I sitt i förevarande ärende avgivna
utlåtande hade överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit önskvärdheten
av att den mekaniska verkstaden vid ungdomsanstalten å Skenäs utrustades
med härdugn. Att en sådan icke tidigare anskaffats berodde på att den vid
fångvårdsanstalten å Långholmen befintliga härdugnen avsetts att överflyttas
till Skenäsanstalten i samband med det planerade nedläggandet inom en nära
framtid av den mekaniska verkstaden vid den förstnämnda anstalten. Vid
den översyn av undervisningsplanerna, med vilken fångvårdsstyrelsen för närvarande
vore sysselsatt, använde sig styrelsen av de förebilder, som yrkesöverstyrelsen
tillhandahölle. Fångvårdsstyrelsen avsåge även att i enlighet med
överstyrelsens förslag upprätta särskild undervisningsplan för svetsning.

Fångvårdsstyrelsen framhöll slutligen, att överenskommelse träffats med
yrkesöverstyrelsen om ett kontinuerligt samråd rörande yrkesutbildningen,
därvid särskild uppmärksamhet komme att ägnas frågan om tillsyn av undervisningen
och om en effektiviserad yrkesutbildning överhuvud taget. Med
anledning av vad i ärendet anförts om gymnastiksalar och idrottsplaner vid
ungdomsanstalterna meddelade fångvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj:t på framställning
av fångvårdsstyrelsen anvisat medel till dels anläggande av idrottsplan
vid ungdomsanstalten å Skenäs, dels förbättring av idrottsplanen vid
ungdomsanstalten i Uppsala. Behovet av en gymnastiksal på Skenäs hade
länge varit känt, och fångvårdsstyrelsen hade redan den 16 september 1939
hemställt, att ett gymnastikhus med två lektionssalar skulle uppföras vid
anstalten. Frågan hade efter förnyad framställning från fångvårdsstyrelsen
förelagts 1941 års riksdag, som beslutat att å tilläggsstat II till riksstaten
anvisa 58 000 kronor för ändamålet. Anslaget vore emellertid av beredskapsnatur
och kunde endast få disponeras under vissa villkor, i händelse av arbetslöshet
och dylikt.

Ilngdomsfängelsenämnden anförde i sitt yttrande följande.

Syftet med införandet av den inom vissa gränser tidsobestämda behandlingsformen
ungdomsfängelse vore främst att genom teoretisk och praktisk
yrkesutbildning samt andra uppfostringsåtgärder under anstaltstiden ävensom
genom tillsyn och annan eftervård efter utskrivningen bereda unga brottslingar
bättre möjligheter att anpassa sig i samhället. Man hade räknat med.

180

att uppfostrings- och utbildningssynpunkterna ofta skulle nödvändiggöra en
längre frihetsförlust än den som skulle ifrågakomma, om den brottslige dömdes
till tidsbestämt straff. Detta hade ansetts försvarligt med hänsyn därtill,
att den mera långvariga särbehandlingen ytterst åsyftade den dömdes eget
bästa och därjämte skulle försiggå under väsentligt friare former än dem
som då tillämpades för straff- och fängelsefångar. Ungdomsfängelse skulle
dock ej ifrågakomma mot tillfällighetsbrottslingar och dem vilkas behov av
fostran kunde tillgodoses genom villkorlig dom under effektiv uppsikt, utan
den nya behandlingsformen skulle förbehållas brottslingar som för sin fostran
till arbete och laglydnad vore i behov av omhändertagande på särskild, för
dylik fostran inrättad anstalt. Det hade icke ansetts lämpligt att i lagen
utsätta någon absolut minimitid för anstaltsvistelsen. Då en fostrande behandling
sällan kunde förväntas giva varaktigt resultat, därest den ej omfattade
åtminstone ett år, hade emellertid föreskrivits, att utskrivning ej finge ske
tidigare än efter ett år med mindre särskilda skäl därtill föranledde. I fråga om
anstaltstidens längd hade vidare framhållits, att utskrivning givetvis borde
ske när den intagne vunnit sådan stadga i sinnesriktning och uppförande, att
man kunde hysa grundad förhoppning om att han skulle förhålla sig väl utom
anstalten.

Enligt den praxis, som ungdomsfängelsenämnden tillämpat i utskrivningsfrågor
— anförde nämnden vidare — hade anstaltstiden för de dömda i regel
hållit sig kring ett år med relativt oväsentliga variationer uppåt och nedåt.
Detta stode i god överensstämmelse med uttalanden, som under förarbetena
till lagstiftningen gjorts om önskvärdheten av en fast praxis i utskrivningsfrågor.
För de återintagna hade anstaltstidens längd måst bliva mera varierande
allt efter omständigheterna i de särskilda fallen. Beträffande spörsmålet
huruvida utbildningssynpunkter borde föranleda en förlängning av den
anstaltstid, som nu tillämpades, hyste nämnden den uppfattningen att detta
av skilda anledningar icke borde ifrågakomma för vare sig hela klientelet
eller vissa intagna, för vilka behovet av utbildning vore särskilt stort eller
utsikten att nå ett gott utbildningsresultat särskilt gynnsam. Denna uppfattning
grundade nämnden bland annat på det förhållandet att redan den
i lagen fastställda normala minimitiden av ett år i regel innebure en icke
oväsentlig ökning av frihetsförlustens längd i jämförelse med de tidsbestämda
frihetsstraff, som kunnat ifrågakomma. En ytterligare förlängning av anstaltstiden
skulle för de intagna säkerligen icke framstå såsom en hjälpåtgärd utan
som en betydande straffskärpning och skulle därigenom kunna medföra psykologiska
verkningar, som måhända vore ägnade att försämra i stället för att
förbättra resultatet av behandlingen i dess helhet. En särskild anledning att
icke förlänga anstaltstiden utgjorde det förhållandet att ungdomsfängelse,
såvitt anginge de intagnas behandling å anstalt, efter genomförandet av 1945
års verkställighetsreform icke längre framstode som nämnvärt lindrigare än de
vanliga frihetsstraffen.

181

Slutligen anförde ungdomsfängelsenämnden följande.

Då den i regel mera långvariga anstaltsbehandling, som ungdomsfängelse
innebure, främst vore motiverad av önskvärdheten att tillgodose den dömdes
behov av särskild fostran och utbildning, vore det givetvis angeläget att
detta syfte i möjligaste mån främjades genom lämpliga organisatoriska och
andra åtgärder. Ehuru tidsförhållandena under åtskilliga år i viss mån hämmat
utvecklingen på detta område, måste det anses, att ungdomsanstalterna
kunnat i stort sett väl fullgöra sina uppgifter. Förbättringar kunde emellertid
åvägabringas. Beträffande de anstalter, om vilka i ärendet vore fråga Skenäs,
Ystad, Uppsala och Äby — ville nämnden i anslutning till vad som framhållits
av överstyrelsen för yrkesutbildning och fångvårdsstyrelsen understryka
önskvärdheten av att ekonomiska hänsyn icke skulle behöva leda till frångående
av fastställda undervisningsplaner eller eftersättande av den teoretiska
undervisningen, att serietillverkning icke av dylika hänsyn tillätes inkräkta
på arbetsuppgifternas mångsidighet, att utbildningsmöjligheterna ökades,
att de intagna finge ökade möjligheter till studier och utbildning under
fritid samt att lärarna i mån av behov erhölle kompletterande utbildning. I
detta sammanhang finge även framhållas behovet av gymnastiksalar och
idrottsplaner. Vad särskilt anginge Skenäs ville nämnden framhålla, att det
icke kunde anses lämpligt att genom anslagets bibehållande å beredskapsstat
uppskjuta den angelägna frågan om en gymnastiksal där till en obestämd
framtid, då arbetslöshet kunde tänkas inträda. I fråga om arbetets organisation
vore nämnden icke övertygad om att några fördelar skulle kunna uppnås
genom att arbetsanskaffningen i viss utsträckning decentraliserades till anstalterna,
och nämnden ville i detta hänseende åberopa vad strafflagberedningen
anfört i sitt betänkande om verkställigheten av frihetsstraff m. m.
Däremot borde det hälsas med tillfredsställelse, att överstyrelsen för yrkesutbildning
förklarat sig villig att ställa sin sakkunskap till förfogande för inspektion
av utbildningen vid ungdomsanstalterna samt att fångvårdsstyrelsen
träffat överenskommelse med överstyrelsen om ett kontinuerligt samråd
rörande yrkesutbildningen. Även om förbättringar genomfördes i fråga om
undervisning och utbildning, torde det likväl komma att förhalla sig sa, att
åtskilliga av de till ungdomsfängelse dömda icke kunde erhålla någon egentlig
utbildning eller endast otillräcklig utbildning i ett yrke, som beredde dem försörjning
efter frigivningen. De under åren 1944 och 1945 pa prov utskrivna
hade till övervägande del icke kunnat efter utskrivningen sysselsättas i det
yrke, vari de erhållit utbildning under anstaltstiden. Proportionerna vore
särskilt ogynnsamma för vissa anstalter — Uppsala och Ä stad där det
för fostran och utbildning i mindre grad mottagliga klientelet intoges. Såsom
fångvårdsstyrelsen framhållit torde förklaringen till det anförda förhållandet
ofta vara att de intagnas psykiska beskaffenhet icke medgåve, att de sysselsattes
i mera kvalificerade yrkesgrenar iin grovarbete och tempoarbete. I
sådana fall vore det utsiktslöst att söka åvägabringa förbättring genom ökad

182

yrkesutbildning, utan man finge nöja sig med att på anstalten försöka vänja
den intagne vid ordentligt arbete och därigenom väcka hans arbetshåg. I de
fall då något stode att vinna genom yrkesutbildning kunde det ibland vara
lämpligt, att denna förlädes utom anstalten. Så skedde redan nu i viss utsträckning
genom den s. k. frigången, som innebure att den intagne under
längre eller kortare tid finge utföra arbete eller genomgå yrkesutbildning utom
anstalten. En utvidgning av frigångssystemet, av vilket goda erfarenheter
vunnits, kunde genomföras med stöd av 58 § lagen om verkställighet av frihetsstraff
m. m., vilken beträffande de till ungdomsfängelse dömda icke upptoge
samma begränsningar för tillämpning av frigång som för övriga kategorier
utan överläte åt fångvårdsstyrelsen att efter samråd med ungdomsfängelsenämnden
meddela närmare bestämmelser därom. Utbildningen kunde äga
rum hos enskilda arbetsgivare, t. ex. en yrkesskicklig hantverkare, men även,
såsom någon gång skett, vid statlig eller kommunal yrkesskola. När tillfälle
till en i det särskilda fallet lämplig utbildning icke kunde beredas på anstaltsorten,
kunde det nagon gang befinnas möjligt och lämpligt att medge permission
och hänvisa den intagne till utbildning på annan ort, detta i synnerhet
om det funnes grundad anledning att antaga att utbildningen kunde fortsättas
efter utskrivningen. En vidgad användning av permission hade stöd i 59 §
verkställighetslagen. Nämnden hade vidare uppmärksamheten riktad på spörsmålet
om förutsättningarna för att i ökad utsträckning bereda den dömde
fortsatt yrkesutbildning efter utskrivningen på prov, antingen så att han
finge undergå utbildning under dagen vid statlig eller kommunal yrkesskola
eller så att det ålades honom att skaffa sig viss yrkesutbildning under fritid.
Med hänsyn till det bistånd som kunde påräknas från överstyrelsen för yrkesutbildning
hoppades nämnden, att de utskrivna i större utsträckning än för
närvarande skulle erhålla tillfälle att fullfölja den utbildning, som påbörjats
under anstaltstiden. Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit torde vissa anslagsökningar
bliva erforderliga, men detta borde enligt nämndens mening icke få
lägga hinder i vägen för en utveckling i den nu antydda riktningen.

Da mina iakttagelser vid inspektionerna och vad i de avgivna yttrandena
blivit upplyst syntes mig vara förtjänt av beaktande vid behandlingen av
anslagsäskanden för ungdomsanstaltema samt vid meddelande av föreskrifter
rörande yrkesundervisningen vid dessa anstalter, överlämnade jag handlingarna
i ärendet till chefen för justitiedepartementet för kännedom.

183

III. Framställningar till Konungen.

1. Framställning angående ersättning av allmänna medel till
person, som obehörigen införpassats till sinnessjukhus.

Under hänvisning till sin i skrivelse till Ö. Ä. den 22 augusti 1946 lämnade
redogörelse för hurusom Rune Svensson från Visby till följd av förväxling
med från sinnessjukhus försöksutskrivne Harald Rune Yngve Svensson blivit
anhållen i Stockholm och förd till S:t Olofs sjukhus i Visby (se ovan sid. 136

o. f.) anförde tjänstförrättande justitieombudsmannen Beckman i en till
Konungen samma dag avlåten skrivelse följande:

Såsom ersättning för den felaktiga införpassningen har sjukhuschefen vid
nämnda sjukhus Viktor Vikgren lämnat Rune Svensson 25 kronor. Rune
Svenssons fader, cementgjutaren Karl J. Svensson, Broväg, Visby, har i egenskap
av målsman för sonen hos J. O. hemställt om ytterligare ersättning till
Rune Svensson med 75 kronor, under motivering att, om Rune Svensson icke
anhållits av polisen, han med största sannolikhet fått arbete hos en matvarufirma
i Stockholm inom de närmaste dagarna efter anhållandet.

På grund härav får jag till den åtgärd Eders Kungl. Maj:t kan finna omständigheterna
påkalla anmäla, att enligt min mening ersättning för den felaktiga
införpassningen icke kan avkrävas någon befattningshavare på grund
av fel eller försummelse i tjänsten men att starka billighetsskäl synas mig tala
för att ersättning tillerkännes Rune Svensson av allmänna medel. Jag vill särskilt
framhålla, att omständigheterna i förevarande fall äro nära jämförliga
med dem som avses i lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa fall åt
oskyldigt häktade eller dömda m. fl.

Genom beslut den 15 november 1946 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret
att av femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter till Karl

J. Svensson i hans ovannämnda egenskap utbetala 75 kronor såsom ersättning
för den obehöriga förpassningen av Rune Svensson till S:t Olofs sjukhus.

2. Framställning angående förtydligande av bestämmelserna
om skyldighet att vid ansökningar enligt vissa lagar
om tillstånd att förvärva fast egendom bifoga
fångeshandlingen i huvudskrift, m. m.

Den 31 oktober 1946 avlät jag till Konungen följande framställning:

I 1 och 2 §§ lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag är förbud meddelat
för utländsk medborgare och utländska bolag och samfälligheter ävensom
för vissa svenska bolag och för svenska ekonomiska föreningar att utan
Konungens för särskilt fall givna tillstånd förvärva fast egendom, gruva m. m.

184

Enligt 4 § i lagen må emellertid utan hinder av nämnda förbud svenskt
bolag eller svensk förening förvärva hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott,
mindre grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt,
om egendomen i den ordning 5 § stadgar prövas vara behövlig för bolagets
eller föreningens verksamhet. Den i denna paragraf stadgade prövning åligger

K. B. i det län, där den fasta egendomen är belägen.

I 5 § heter det: Äskas sådan prövning, som i 4 § sägs, eller vill någon jämlikt
1 eller 2 § söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan
jämte fångeshandlingen ingivas till K. B. inom tre månader från det fånget

skedde.-----Sökes Konungens tillstånd, åligger K. B., såframt ej

förvärvet godkännes enligt 4 §, att insända handlingarna jämte eget utlåtande
till Konungen.

I lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening
och stiftelse att förvärva fast egendom stadgas, att bolag, förening eller stiftelse
ej ma i andra än vissa angivna fall förvärva fast egendom å landet eller
i stad utanför det till bebyggande planlagda området.

Enligt 3 § må emellertid bolag, förening eller stiftelse förvärva fast egendom,
som i den ordning 6 § stadgar prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden
eller huvudsakligen vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats
eller dylikt eller att nyttjas på i lagrummet närmare angivet sätt. Sådan prövning
verkställes av K. B. i länet.

Jämlikt 4 § äger Konungen under vissa förutsättningar giva bolag, förening
eller stiftelse tillstånd att förvärva fast egendom av annan beskaffenhet än i
3 § sägs. Pa grund av särskilda omständigheter må, enligt 5 §, Konungen även
i andra fall än i 4 § angivas medgiva bolag, förening eller stiftelse att förvärva
fastighet.

I 6 § heter det: Äskas sadan prövning, som i 3 § sägs, eller vill bolag, förening
eller stiftelse jämlikt 4 eller 5 § söka Konungens tillstånd att förvärva fast
egendom, skall ansökan jämte fångeshandlingen ingivas till K. B. inom tre
månader från det fånget skedde.

Med stöd av bemyndigande i ovannämnda lagar har Kungl. Maj:t respektive
den 30 maj 1916 och den 18 juni 1937 utfärdat kungörelser med föreskrifter
rörande den utredning, som erfordras för prövning av ansökningar om
tillstånd enligt ovannämnda lagar att förvärva fast egendom m. m. I båda
kungörelserna stadgas, att vid sådan ansökning skall fogas, ”jämte fångeshandlingen”,
vissa intyg och andra handlingar av närmare angiven beskaffenhet.

I en till mig inkommen skrift har juris kandidaten N. O. Roland i Sollefteå
anfört, att det i rättspraxis visat sig vara oklart vad som i ovan angivna lagar
avsåges med uttrycket ”fångeshandlingen”. I regel hade vid ansökningar av
ifrågavarande slag ansetts tillfyllest, att fångeshandlingen ingivits i bestyrkt
avskrift. Huvudskriften ingåves merendels samtidigt till vederbörande domstol
med ansökan om vilande lagfart. Inskrivningsdomaren måste för att

185

kunna underkasta fånget en allsidig prövning ha tillgång till originalet, något
som också förutsattes i lagfartsförordningen. Förhållandet vore icke detsamma
beträffande förstnämnda ansökningar. I dessa fall skulle endast förvärvarens
person eller den förvärvade egendomens beskaffenhet undersökas. Enligt tilllämpningskungörelse
till lagen den 21 december 1945 om inskränkning i rätten
att förvärva jordbruksfastighet skulle ansökan om tillstånd att förvärva sådan
fastighet åtföljas av fångeshandlingen, därest sådan upprättats, ”i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift”. Det syntes vara ett välgrundat önskemål, att även i
nu avsedda fall fångeshandlingen finge ingivas enbart i bestyrkt avskrift, trots
att detta icke klart utsädes i hithörande författningar. Med hänsyn till den
långa väntetid man finge räkna med på grund av yttrandens inhämtande
från underordnade myndigheter, nämnder, tjänstemän m. fl. vore det även ur
rättssäkerhetssynpunkt av intresse för allmänheten att kunna ingiva enbart
avskrifter av fångeshandlingen. För att tillgodose pågående rationaliseringssträvanden
inom förvaltningen syntes det vara tillräckligt, om vid ansökningen
fogades två bestyrkta avskrifter av fångeshandlingen, den ena avsedd
att stanna hos vederbörande myndighet, den andra avsedd att med påstämplad
resolution återgå till sökanden.

Sedan i anledning av innehållet i Rolands skrift Ö. Ä. anmodats avgiva
yttrande i ärendet, har Ö. Ä. i avgivet utlåtande anfört, bland annat, följande.

Med de i 5 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m. och 6 § lagen den 18 juni 1925 angående förbud
i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom nyttjade
ordalagen syntes lagstiftaren ha avsett, att fångeshandlingen skulle ingivas till
den prövande myndigheten i huvud skrift. Erinras kunde, att i 4 § första
stycket lagfartsförordningen föreskreves, att lagfartssökande skulle ”uppvisa
sin fångeshandling”, vilket uttryck tolkades så, att det vore huvudskriften
som skulle uppvisas. Att denna tolkning vore oomtvistlig syntes emellertid
beroende på en jämförelse med innehållet i paragrafens andra stycke. I 3 §
inteckningsförordningen hade lagstiftaren beträffande sökande av inteckning
funnit nödigt utsäga, att fordringshandlingen skulle ingivas i huvudskrift.
Detta kunde ha berott på att författningstexten eljest icke skulle givit någon
ledning för bedömande av frågan, huruvida en avskrift finge godtagas. Från
ett annat lagstiftningsområde kunde anföras ett exempel, som i viss mån
anknöte till de förut anförda. I 54 § utsökningslagen talades om att den, som
ville erhålla utmätning på grund av dom eller utslag, hade att till utmätningsmannen
ingiva domen eller utslaget. Såväl i Tryggers kommentar till utsökningslagen
som i det av justitierådet Alexanderson författade avsnittet ”Utsökning”
av ”Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler, IV” hade anförts,
att även en vidimerad avskrift i regel borde godtagas. På grund av vad ovan
anförts syntes enligt Ö. Ä:s mening kunna antagas, att i sådana fall, då i lagstiftningen
ej uttryckligen angivits, att handling skulle ingivas i original, eller
av lagen ifråga eller andra omständigheter ändock tydligt framginge, att så

186

måste ske, myndighet borde anses äga befogenhet att pröva anhängiggjort
ärende på grundval av en bestyrkt avskrift. Om särskilt skäl funnes föreligga
att betvivla riktigheten av avskriften, syntes myndigheten dock få anses pliktig
att infordra huvudskriften. Vad beträffade länsstyrelses prövning av ansökningar
enligt de ovan först berörda lagarna, syntes den enda omständighet,
som kunde påkalla att fångeshandling företeddes i original, vara myndighetens
intresse av att på det mest otvetydiga sätt förskaffa sig visshet om att
fånget icke skett tidigare än tre månader före dagen för ansökningens ingivande,
i vilket fall fånget vore ogillt. Originalet kunde t. ex. utvisa, att det
ursprungliga datum överkorsats och ersatts med ett senare, liggande inom
tremånadersgränsen. Länsstyrelsen borde i så fall ha anledning söka utröna,
under vilka omständigheter förändringen vidtagits. Då emellertid säljaren och
köparen syntes ha möjlighet att, för den händelse fånget enligt nämnda lagar
vore ogillt, upprätta nytt avtal, torde en av dem gemensamt vidtagen ändring
av dateringen sakna reell betydelse. Ö. Ä. vore därför benäget anse, att länsstyrelse
(Ö. Ä.) borde som regel kunna pröva ansökning i ärende, varom här
vore fråga, utan hinder därav att fångeshandlingen bifogats ansökningen blott
i bestyrkt avskrift, men funne sig på samma gång böra framhålla önskemålet,
att lagstiftningen i ämnet förtydligades. Med nuvarande ordalydelse i ifrågavarande
lagar komme helt visst i flertalet fall sökande att ingiva fångeshandlingen
i original, varför, då någon gång sökande ingåve allenast en avskrift,
föredragande som ej tidigare haft dylikt fall till handläggning nödgades nedlägga
ett reellt sett onödigt arbete på utredning av frågan, om avskriften kunde
godtagas.

På anmodan har därefter länsstyrelsen i Västemorrlands län avgivit yttrande
i ärendet, däri länsstyrelsen anfört följande.

Vid prövning av ansökningar jämlikt lagen den BO maj 1916 och lagen den
18 juni 1925 hade länsstyrelsen i de fall, då fångeshandlingen i huvudskrift
icke bifogats, regelmässigt godtagit av två personer bestyrkt avskrift därav.
Anledningen till att i vissa fall originalet icke bifogades ansökningen till länsstyrelsen
kunde ju, såsom av Roland framhölles, vara den att ansökan om
vilande lagfart samtidigt ingivits till vederbörande inskrivningsdomare, därvid
fångeshandlingen i original skulle företes. När sedermera lagfartsärendet slutligen
prövades, hade inskrivningsdomaren att tillse, att länsstyrelsens resolution
avsåge just det fång, varå lagfart sökts. Länsstyrelsen ansåge emellertid
i likhet med Ö. Ä., att det vore till fördel, om ifrågavarande bestämmelser i
de båda lagarna förtydligades i berörda hänseende. Mot det av Roland föreslagna
sättet för expediering av ansökningar enligt ifrågavarande båda lagar
syntes intet vara att erinra.

Enligt vad som framgår av den till 1916 års riksdag avlåtna propositionen
nr 137 med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

187

egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag hade de här ifrågavarande
bestämmelserna i 5 § lagen den 30 maj 1916, till vilka en motsvarighet fanns
redan i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och
förening att förvärva fast egendom, upptagits i 7 § i ett inom justitiedepartementet
upprättat, den 2 juli 1915 till lagrådet remitterat förslag till lag om
kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller gruva.

Vid behandlingen i lagrådet av ovannämnda 7 § anförde tre ledamöter av
lagrådet följande: Om, på sätt av ledamöterna förut föreslagits, den i 6 §
förutsatta prövningsrätten borttoges, kunde föreskrifterna i de fem första
styckena av 7 § ersättas av ett stadgande av innehåll, att den, som ville söka
Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skulle inom viss angiven tid
till K. B. i det län, där den fasta egendomen vore belägen, ingiva sin ansökan
jämte bestyrkt avskrift av fångeshandlingen, varefter det skulle åligga K. B.
att med eget utlåtande skyndsamt insända handlingarna till vederbörande
statsdepartement, samt att om den föreskrivna tiden försuttes eller ansökan,
som i behörig tid ingivits, bleve av Konungen avslagen, fånget skulle vara
ogillt.

En ledamot av lagrådet framhöll, bland annat, att i 7 § kunde stadgas, att
där fast egendom överlätes till utlänning eller till sådant svenskt bolag, som
borde likställas med utländskt rättssubjekt, ansökan om tillstånd till förvärvet
med bifogande i bestyrkt avskrift av fångeshandlingen skulle till
Konungen ingivas inom två månader från det fånget skedde, att lagfart å
fånget ej finge beviljas, innan Konungens tillstånd till förvärvet meddelats,
att där tiden för ansökans ingivande försuttes eller ansökan, som ingivits inom
föreskriven tid, avsloges, avtalet skulle återgå, samt att i sådant fall, där på
grund av fånget ansökan om lagfart förklarats vilande, samma ansökan skulle
av rätten på anmälan avslås.

I det omarbetade lagförslag, som i ovanberörda proposition förelädes 1916
års riksdag, upptogos ifrågavarande bestämmelser i 5 §. Tiden för ansökans
ingivande var bestämd till ett år från det fånget skedde. Vid propositionens
avlåtande anförde chefen för justitiedepartementet i denna del allenast, att
bestämmelserna i 5 § överensstämde med stadgandena i det remitterade lagförslagets
7 §. Propositionen blev med vissa jämkningar i nämnda del antagen
av riksdagen. Något vidare uttalande i frågan om fångeshandlingens bifogande
i original eller avskrift gjordes icke. Genom lag den 3 maj 1918 bestämdes
fatalietiden för ansökans ingivande till tre månader.

Vid tillkomsten av lagen den 18 juni 1925 var frågan, huruvida den rörande
egendomens förvärvande upprättade handlingen skulle företes i original vid
ansökan om tillstånd till förvärvet, icke föremål för särskilt uttalande.

Förarbetena till ifrågavarande lagar lämna sålunda icke något avgörande
svar på spörsmålet, huruvida fångeshandlingens bifogande i original är en
nödvändig förutsättning för prövning av ansökan om tillstånd att förvärva i
lagarna avsedd egendom. De anförda uttalandena inom lagrådet giva dock

188

vid handen, att lagrådets ledamöter varit av den uppfattningen, att en
bestyrkt avskrift av fångeshandlingen skulle vara tillräcklig för sådan prövning.
Något vägande skäl för uppställande av fordran på originalhandlingens
företeende har ej heller från annat håll anförts. Enligt min mening måste en
bestyrkt avskrift av fångeshandlingen vara fullt tillfyllest för det ändamål,
som med fångeshandlingens företeende avsetts. Jag har också från jordbruksdepartementet
inhämtat, att Kungl. Maj:t i flera fall till prövning upptagit
ansökning jämlikt 1925 års lag, oaktat fångeshandlingen allenast i avskrift
bifogats ansökningen.

Av vad Ö. Ä. och länsstyrelsen i Västernorrlands län anfört framgår emellertid,
att tydligare bestämmelser i förevarande hänseende äro önskvärda och
erforderliga för ernående av en bestämd rättspraxis vid behandlingen av ansökningar
enligt 1916 och 1925 års lagar. För ett förtydligande av bestämmelserna
i förevarande ämne synes mig även kunna anföras, att det för fastighetens
köpare kan vara av värde att äga full visshet om att han, utan risk att den för
ansökan om tillstånd till förvärvet bestämda tidsfristen försittes, kan vid
sådan ansökan begagna sig av en avskrift av fångeshandlingen och samtidigt
använda fångeshandlingen i original för ansökan om vilande lagfart å egendomen.

Nämnda önskemål synes mig kunna fullt tillgodoses genom att vederbörande
myndigheter göras uppmärksamma på det förhållandet, att fångeshandlingens
företeende i avskrift måste anses tillräckligt för behandling av ansökan om
tillstånd att förvärva dylik egendom. Härför synes endast erfordras sådan
ändring i gällande tillämpningskungörelser, att sökanden däri ålägges att vid
ansökningen foga, ”jämte fångeshandlingen eller bestyrkt avskrift därav”, de
handlingar, varom för de särskilda fallen stadgas i kungörelserna.

Skulle det befinnas önskvärt, att jämväl ändringar i 1916 och 1925 års
lagar vidtagas, vill jag ifrågasätta, om icke i samband därmed en mera vittgående
ändring i dessa lagar skulle kunna tagas under övervägande. Vid tillkomsten
av lagen den 21 december 1945 om inskränkning i rätten att förvärva
jordbruksfastighet framhölls, att möjlighet borde stå öppen för den, som
vore intresserad av att köpa viss fastighet, att redan innan något fång skett
vinna prövning av sin rätt att förvärva fastigheten. En sådan möjlighet ansågs
kunna vara av värde för köparen, och densamma syntes icke medföra väsentliga
olägenheter vid tillståndsprövningen eller eljest. I enlighet därmed avfattades
bestämmelserna i sistnämnda lag på sådant sätt, att ansökan om tillstånd
att förvärva fastighet, som i lagen avses, kan göras till föremål för prövning
redan innan något köpeavtal angående fastigheten upprättats. Samma skäl
som åberopats för en förhandsprövning av fråga om förvärv av dylik fastighet
synas mig kunna anföras för medgivande av rätt till sådan prövning jämväl
av fråga om tillstånd att förvärva fastighet eller annan egendom, varom
stadgas i lagarna den 30 maj 1916 och den 18 juni 1925. I sådant fall borde
givetvis vid bifall till en före köpet skedd ansökan föreskrift meddelas, att

189

tillståndet skulle anses förfallet, därest köp ej komme till stånd före viss i
beslutet angiven dag.

Med stöd av den befogenhet min instruktion lämnar mig får jag härmed
i underdånighet för Eders Kungl. Maj:t framlägga ovan berörda förhållanden
och spörsmål för den åtgärd Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen
föranleda.

3. Framställning angående spörsmålet huruvida utskrivning eller
permission från sinnessjukhus eller annan anstalt må
förbindas med villkor om sterilisering, m. m.

I detta ämne avlät jag den 2 december 1946 till Konungen följande framställning: I

1 § första stycket lagen den 23 maj 1941 om sterilisering stadgas att,
om någon kan med skäl antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar
överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller
svårt lyte av annat slag, må han steriliseras, såvida han samtyckt därtill.

I andra stycket samma paragraf heter det, att lag samma vare, där någon
prövas på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten
eller ock på grund av asocialt levnadssätt vara för framtiden
uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn.

I 2 § stadgas att, om någon som enligt lagen må steriliseras på grund av
rubbad själs verksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till sådan
åtgärd, må han steriliseras ändå att han ej samtyckt därtill.

Enligt 3 § må sterilisering i regel företagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen.

Beträffande tillkomsten av dessa bestämmelser må anföras följande.

Den tidigare gällande lagen den 18 maj 1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka,
sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet var icke tilllämplig
med mindre den, om vilkens sterilisering var fråga, på grund av rubbad
själsverksamhet varaktigt saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till
åtgärden. Personer, som voro i stånd att lämna giltigt samtycke, ansågos
kunna utan stöd av särskild lagstiftning steriliseras, om de samtyckt därtill och
bärande skäl av eugenisk, social, humanitär eller kriminalpolitisk natur förelågo.
Till följd härav fanns beträffande de rättskapabla möjlighet att med
deras samtycke få sterilisering till stånd i alla sådana fall, då det kunde överensstämma
med samhällets intresse.

I ett av befolkningskommissionen den 19 oktober 1936 avgivet betänkande
angående sterilisering (SOU 1936: 46) föreslog kommissionen, att vid sidan
av då gällande steriliseringslag skulle införas en ny lag angående sterilisering
av personer, som ägde förmåga att lämna giltigt samtycke till ingreppet. För
sterilisering enligt den av befolkningskommissionen föreslagna lagen förutsattes

190

samtycke av den person, om vilkens sterilisering var fråga. Indikation för
åtgärden var, att han på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själs verksamheten var för framtiden uppenbart olämplig att
handhava vårdnaden av sina barn (social indikation) eller att det förekom anledning
därtill att han skulle genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom
eller sinnesslöhet eller annan sjukdom eller lyte av betydenhet (eugenisk
indikation). Förelåge eljest i fråga om man och kvinna, som bildat familj,
av hänsyn till familjens välfärd och förhållandena i övrigt synnerliga skäl av
varaktig natur till sterilisering av mannen eller kvinnan, skulle sterilisering få
företagas å den av dem som samtyckte därtill (blandad indikation). För sterilisering
skulle fordras tillstånd av medicinalstyrelsen.

Över betänkandet avgåvo olika myndigheter och sammanslutningar yttranden.
Av innehållet i dessa må här anmärkas följande.

Socialstyrelsen framhöll, efter en erinran om att det vore vanskligt att i det
särskilda fallet avgöra, huruvida oförmåga att lämna giltigt samtycke till
sterilisering vore varaktig, att läkarna i allmänhet stode främmande för en
bedömning av förmågan att lämna giltigt samtycke, emedan de vid utövningen
av sin verksamhet i övrigt vore vana vid att ett i det föreliggande fallet indicerat
ingripande finge komma till stånd, såvida patienten ej motsatte sig detsamma.
Frågan om patientens förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden
komme i vanlig läkarverksamhet överhuvud icke i betraktande. Om tillämpningen
av steriliseringslagstiftningen ställde läkarna inför alltför subtila spörsmål
angående förmåga att lämna samtycke, kunde det allvarligt befaras, att
de komme att känna sig mycket osäkra och därför komme att avstå från att
taga initiativ till önskvärda steriliseringsåtgärder i sådana fall, där den rättsliga
situationen syntes dem oklar. Den uppdelning av steriliseringsklientelet, varigenom
de fall där samtycke krävdes särskildes från de fall där samtycke icke
behövde föreligga, borde därför göras så klar och entydig som sakens beskaffenhet
medgåve. Detta önskemål stode näppeligen att vinna, om man bibehölle
den gällande steriliseringslagens speciella rättskapacitetsbegrepp. Det torde icke
heller med fog kunna göras gällande, att det i annan lagstiftning gängse rättskapacitetsbegreppet
skulle vara otjänligt för steriliseringslagstiftningens syften.
Tillräckligt skydd för missbruk av sterilisering torde vinnas genom ett stadgande
av det innehållet, att sterilisering av den som ägde rättslig handlingsförmåga
icke finge företagas med mindre denne samtyckte därtill, medan
sterilisering av den som icke ägde rättslig handlingsförmåga finge företagas,
änskönt ett giltigt samtycke av patienten icke kunde presteras. Att för de
senare fallen kräva bevisning icke blott om att vederbörande saknade rättslig
handlingsförmåga vid den tidpunkt då steriliseringsåtgärd övervägdes, utan
även om att denna brist vore av varaktig natur skulle i hög grad komplicera
frågan och ha till följd, att steriliseringsklientelet bleve uppdelat i tre kategorier,
varav en kategori där steriliseringsåtgärd under inga förhållanden kunde
ifrågakomma. Det torde icke heller vara påkallat att uppställa detta krav.

191

Man torde nämligen kunna förutsätta, att i sådana fall för vilka en dylik föreskrift
skulle äga betydelse — exempelvis vid manisk-depressiv sinnessjukdom
med gynnsam prognos — medicinalstyrelsen icke skulle lämna tillstånd till
sterilisering utan att avvakta fallets fortsatta utveckling. Direktiv därom
torde, om så funnes lämpligt, kunna meddelas av Kungl. Maj:t. Om den
blivande steriliseringslagstiftningen komme att medgiva sterilisering i fråga
om rättskapabel vid dennes samtycke och i fråga om rättsinkapabel utan
dennes samtycke, skulle sterilisering i ett objektivt indicerat fall alltid vara
rättsenlig, så snart samtycke förelåge. Just i de fall, där samtycket saknade
formell giltighet på grund av vederbörandes bristande handlingsförmåga, skulle
nämligen icke behövas något samtycke. Genom denna läggning hos lagstiftningen
skulle dennas praktikabilitet i hög grad främjas. För de förberedande
instanserna — läkarna ute på linjen och andra initiativtagare till steriliseringsåtgärd
— komme frågan om rättskapaciteten i bakgrunden, i det att spörsmålet
därom icke behövde upptagas till bedömande i andra fall än då vederbörande
vägrade att lämna sitt samtycke.

Sinnessjuknämnden anförde: Beträffande de psykiskt undermåliga, som icke,
eller åtminstone icke utan tvekan, kunde anses sakna förmåga att lämna giltigt
samtycke till sterilisering och på vilka gällande bestämmelser om sterilisering
utan samtycke sålunda icke vore tillämpliga, hyste sinnessjuknämnden vissa
tvivel om effektiviteten av befolkningskommissionens förslag i avseende å
åsyftad ökning av steriliseringen inom ifrågavarande grupp. Med den kännedom
nämnden vunnit om detta klientel ansåge nämnden det föga sannolikt,
att sterilisering i något större antal fall skulle komma till stånd av verkligt
fri vilja, såvitt anginge utskrivningsfallen, vilka nämnden närmast hade för
ögonen. Här skulle frivilligheten ofta komma att till den grad bindas av utsikterna
till att efter steriliseringen återvinna friheten, att vederbörandes
situation snarare vore att anse som ett slags tvångsläge, i realiteten närmast
jämförligt med det, som förelåge beträffande de rättsinkapabla. Beträffande å
sluten anstalt intagna personer syntes kravet å frivillighet därför i många fall
allenast bliva en fiktion. Kommissionen uttalade, att en generell rätt till sterilisering
av psykiskt undermåliga asociala individer utan samtycke skulle vara
oförenlig med svensk rättsuppfattning. En mycket stor grupp av dessa individer
torde emellertid vara intagna å anstalter, och deras samtycke torde,
såsom ovan nämnts, icke vara i verkligheten frivilligt utan lämnas under ett,
låt vara legalt berättigat, tvångsläge. Nämnden kände sig icke övertygad om
att det skulle vara oförenligt med svensk rättsuppfattning att sterilisera dessa
individer utan deras samtycke, men förenligt med sådan rättsuppfattning att
sterilisera dem efter ett samtycke, som framtvingats på sätt ovan antytts.

På grundval av ett därefter inom justitiedepartementet utarbetat utkast
till lag om sterilisering framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 13 till 1941 års
riksdag ett förslag till lag i ämnet, vilket förslag såvitt angår ovan återgivna
lagrum i huvudsak innehöll samma bestämmelser som nu gällande lag.

192

I propositionen anförde chefen för justitiedepartementet, bland annat, följande:
I vissa av de avgivna yttrandena i ärendet hade väckts fråga, huruvida
det icke, i samband med att en allmän lagstiftning om sterilisering infördes,
borde öppnas möjlighet att sterilisera personer, som vore oförmögna att lämna
giltigt samtycke till åtgärden, oavsett huruvida oförmågan finge anses varaktig.
Sterilisering enligt den gällande lagen finge ej ske, såvida det icke vore styrkt
att den ifrågavarande personens oförmåga att lämna samtycke vore varaktig,
och eftersom det för sterilisering utan tillämpning av lagen erfordrades samtycke,
kunde han överhuvud ej lagligen steriliseras, så länge oförmågan varade.
Båda de myndigheter, som senast yttrat sig i ärendet, nämligen socialstyrelsen
och medicinalstyrelsen, såge i denna begränsning av lagens tillämpningsområde
ett allvarligt hinder mot åvägabringande av sterilisering i önskvärd omfattning.
Det erbjöde nämligen ofta avsevärda svårigheter att konstatera, att
eventuell oförmåga att lämna giltigt samtycke vore varaktig. Exempelvis vore
det, såsom medicinalstyrelsen anfört, ofta svårt att avgöra, om en person, som
lede av schizophreni, vore varaktigt oförmögen att lämna giltigt samtycke.
Enligt styrelsens mening utgjorde förekomsten av denna sjukdomsform ett
övertygande bevis för önskvärdheten av att sterilisering utan samtycke finge
äga rum, utan att oförmågans varaktighet vore styrkt. Att bedöma huruvida
en rubbning i själsverksamheten vore att anse såsom varaktig låge för övrigt
i viss mån utanför läkarnas vanliga uppgifter. Det skulle medföra en icke
obetydlig praktisk fördel för rättstillämpningen, om ifrågavarande begränsning
avlägsnades. Såsom socialstyrelsen framhållit skulle därigenom vinnas, att en
person, vilkens sterilisering vore indicerad på grund av rubbad själsverksamhet,
skulle kunna steriliseras om han samtyckt därtill, utan att det behövde prövas
huruvida han vore oförmögen att lämna giltigt samtycke och huruvida hans
eventuella oförmåga vore varaktig. Därest samtycket vore ogiltigt på grund
av hans rubbade själsverksamhet, vore nämligen förutsättningarna för sterilisering
utan samtycke uppfyllda. Enligt departementschefens mening behövde en
dylik uppmjukning av förutsättningarna för sterilisering icke ingiva betänkligheter,
om prövningen huruvida sterilisering finge ske lades i medicinalstyrelsens
hand. Man syntes tryggt kunna utgå från att styrelsen icke komme att giva
tillstånd till sterilisering av någon, som ej själv kunde bedöma innebörden av
ingreppet, om gott hopp funnes att han skulle tillfriskna så att han kunde
bedöma frågan. Departementschefen ansåge sig därför böra biträda förslaget,
att i den nya lagen icke upptoges någon motsvarighet till den gällande lagens
inskränkning i ifrågavarande hänseende. Det syntes i stort sett råda enighet
om att den nya lagstiftningen borde byggas på frivillighetens grund. I ett par
yttranden hade väl ifrågasatts att införa bestämmelser om tvång till sterilisering
i vissa fall, men något förslag därom hade icke framställts. I det vida
övervägande antalet yttranden förutsattes även, att liksom dittills i princip
borde gälla att personer, som vore i stånd att lämna giltigt samtycke, ej finge
steriliseras utan att de uttryckligen samtyckt till åtgärden. De skäl, som i några

193

yttranden anförts för undantag från denna princip beträffande vissa grupper
av personer, syntes icke övertygande. Tillämpningen av steriliseringslagen hade
för övrigt utvecklat sig i sådan riktning, att vissa av önskemålen om utvidgning
av steriliseringsmöjligheterna bleve tillgodosedda inom ramen av gällande lag.

Såsom en sammanfattning anförde departementschefen slutligen: I enlighet
med de grunder, för vilka departementschefen redogjort, borde enligt hans
åsikt en ny lag om sterilisering komma till stånd. Han förordade alltså, att
lagen den 18 maj 1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller
andra som lida av rubbad själsverksamhet utbyttes mot en lag om sterilisering,
avseende ej blott sterilisering utan samtycke utan även sådan åtgärd med samtycke
av den ifrågavarande personen. Det syntes enligt den nya lagen ej längre
böra för sterilisering utan samtycke krävas, att vederbörande vore varaktigt
ur stånd att lämna samtycke till åtgärden. Däremot syntes även i den nya
lagen böra upprätthållas principen, att ingen, som vore i stånd att giva samtycke
till sterilisering, finge steriliseras utan att ha lämnat sådant. Icke heller
syntes någon bestämmelse om tvång till sterilisering böra införas. Bland indikationerna
för sterilisering torde den eugeniska böra upptagas främst. Jämte
själslig sjukdom eller defekt syntes i motsats till vad nu gällde även svårartad
sjukdom eller menligt lyte av kroppslig art, som kunde antagas gå i arv, böra
upptagas såsom grund för sterilisering. Den sociala indikationen torde likaledes
böra något utvidgas, huvudsakligen genom att den utsträcktes till att omfatta
även sådan uppenbar olämplighet att vårda barn, vilken hade sin grund i
asocialt levnadssätt. I lagen syntes vidare, till skillnad från vad nu gällde,
böra upptagas en på visst sätt begränsad medicinsk indikation. Det torde
sålunda böra stadgas, att kvinna finge steriliseras om det på grund av sjukdom,
kroppsfel eller svaghet hos henne vore påkallat att hon underkastades sådan
åtgärd för att förebygga havandeskap, som skulle medföra fara för hennes liv
eller hälsa. Ingrepp i könsorganen, som på grund av sjukdom i dessa organ
vore påkallat av terapeutiska skäl, syntes emellertid böra lämnas utanför
området för den lagliga regleringen, även där ingreppet vore sådant att det
orsakade sterilitet. Prövningen, huruvida sterilisering finge äga rum, torde
alltjämt som regel böra förbehållas medicinalstyrelsen. Den gällande bestämmelsen
om ett enklare prövningsförfarande beträffande sinnesslöa borde upphävas.
Däremot syntes undantag från regeln om prövning av medicinalstyrelsen
böra stadgas för vissa fall, då för sterilisering åberopades medicinsk indikation.

Över propositionen avgav första lagutskottet utlåtande, nr 31, däri utskottet
föreslog vissa ändringar i det framlagda lagförslaget, bland annat att
det asociala levnadssättet för att berättiga till sterilisering skulle härleda sig
från själslig rubbning. Till stöd härför anförde utskottet bland annat följande:
Den sociala indikationen hade i förslaget utvidgats till att omfatta även det fall
att någon prövades på grund av asocialt levnadssätt vara för framtiden uppenbart
olämplig att handhava vårdnaden om barn. Denna utvidgning hade föranletts
av ett förslag av socialstyrelsen att undermålighet, som framträtt däri

13 - Justitieombudsmannens umbctsbcriittelsc till 191,7 urs riksdag.

194

att en person förde ett utpräglat asocialt liv, skulle utgöra tillräcklig grund
för sterilisering. Till motivering av sitt förslag hade socialstyrelsen anfört, att
steriliseringslagstiftningen borde vara tillämplig på den som hemfallit åt svårt
alkoholmissbruk ävensom på oförbätterliga lösdrivare, starkt kriminella m. fl.,
oavsett huruvida rubbning av själsverksamheten kunde påvisas. Enligt styrelsen
sammanhängde visserligen sådant höggradigt asocialt levnadssätt i stor
utsträckning med psykisk undermålighet, men det vore enligt styrelsen icke
säkert att själslig rubbning kunde ådagaläggas hos varje person inom den ifrågavarande
kategorien beträffande vilken sterilisering vore önskvärd. Departementschefen
hade på denna punkt uttalat, att den sociala indikationen borde
utvidgas till att omfatta även vissa fall, som icke eller åtminstone icke i främsta
rummet kännetecknades av rubbning av själsverksamheten. Den sociala indikationen
hade därför med anledning av socialstyrelsens förslag utsträckts till att
omfatta även asocialt levnadssätt, varvid den erforderliga begränsningen av
indikationen ernåtts genom kravet att levnadssättet vore. sådant att den ifrågavarande
personen prövades på grund därav vara för framtiden uppenbart
olämplig att handhava vårdnaden om barn. — Av den motivering som sålunda
lämnats framginge, att indikationen för sterilisering i dessa fall principiellt icke
grundades å det asociala levnadssättet såsom sådant utan att detta uppfattades
såsom symptom å psykisk undermålighet. Erfarenhetsmässigt sammanhängde
nämligen i regel ett höggradigt asocialt levnadssätt med sådan undermålighet.
Genom att i lagtexten grunden för indikationen angåves vara det asociala
levnadssättet erhölle man vid den praktiska tillämpningen av lagen den fördelen,
att det icke i det enskilda fallet behövde styrkas att rubbning av själsverksamheten
förelåge. Att det asociala levnadssättet icke finge äga sin grund
i tillfälliga yttre omständigheter framginge redan av kravet på att vederbörande
på grund av sådant levnadssätt skulle vara för framtiden uppenbart olämplig
att handhava vårdnaden om barn. Enligt utskottets mening vore det emellertid
av betydelse att den tankegång som sålunda Iåge till grund för förslaget komme
till direkt uttryck i lagtexten, och utskottet förordade därför att däri utsädes,
att det asociala levnadssättet skulle kunna antagas äga samband med själslig
rubbning. Det borde framhållas, att om den själsliga rubbningen vore sekundär
i förhållande till det asociala levnadssättet och kunde antagas upphöra om
vederbörande återfördes till ett ordnat levnadssätt, det asociala levnadssättet
icke enbart borde utgöra tillräcklig grund för sterilisering.

Utskottet föreslog alltså, att den sociala indikationen i lagtexten utformades
sålunda, att sterilisering finge ske, om någon prövades på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller ock på grund
av asocialt levnadssätt, som kunde antagas äga samband med själslig rubbning,
vara för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn.

I utlåtandet anförde utskottet vidare: Vid tillämpningen av steriliseringslagen
vore det, såsom befolkningskommissionen framhållit och jämväl departementschefen
understrukit, av vikt att rätten att taga initiativ till sterilisering

195

tillkomme personer och organ, som kunde antagas ägna intresse åt uppgiften
att få till stånd sterilisering i fall där sådant ingrepp vore påkallat. Enligt de i
kungörelse den 2 november 1934 givna tillämpningsföreskrifterna till steriliseringslagen
kunde ansökan om tillstånd till sterilisering enligt lagen göras

1) av den som avsåges med ansökningen, 2) för underårig av den som hade
vårdnaden om honom, 3) för omyndigförklarad av förmyndaren, 4) för den
som vore intagen å allmän anstalt av anstaltens läkare eller föreståndare,

5) för den som åtnjöte fattigvård och den, vars make eller minderåriga barn
åtnjöte sådan vård, av fattigvårdsstyrelsen och 6) för den som vore föremål
för åtgärd enligt barnavårdslagen och den, vars minderåriga barn vore föremål
för sådan åtgärd, av barnavårdsnämnden. — Beträffande initiativet till sterilisering
hade befolkningskommissionen gjort åtskillnad mellan å ena sidan sterilisering
av rättsligt inkapabla personer och å andra sidan sterilisering av rättskapabla
med deras samtycke. I fråga om rättsligt inkapabla personer hade
kommissionen uttalat, att det allmännas inflytande å initiativet till sterilisering
borde förstärkas. Principiellt riktigast vore enligt kommissionen att möjlighet
till offentligt initiativ förefunnes i samtliga fall då sterilisering vore medgiven.
Kommissionen hade ansett det vara synnerligen väl motiverat att initiativ
till sterilisering av rättsligt inkapabla för alla fall tillädes tjänsteläkare. Däremot
hade kommissionen funnit det mera tveksamt, huruvida sådant initiativ skulle
kunna tilläggas jämväl läkare som endast areve enskild praktik. Utöver den
utvidgning av initiativrätten som sålunda föreslagits skulle det enligt kommissionen
säkerligen i många fall vara betydelsefullt, om ett eller flera kommunala
organ (kommunalnämnd, hälsovårdsnämnd) kunde tillerkännas generell
initiativrätt. Vad åter anginge frivillig sterilisering av rättskapabla hade kommissionen
ansett, att det formella initiativet endast kunde tillerkännas den som
skulle steriliseras. Kommissionen hade emellertid framhållit, att stort utrymme
funnes för offentliga organ och läkare att stimulera till önskvärda steriliseringar.
I propositionen hade departementschefen uttalat, att tillämpningskungörelsen
till steriliseringslagen borde underkastas omprövning för att, i den mån så
funnes motiverat, tillgodose de önskemål om vidgad initiativrätt som framställts
av befolkningskommissionen ävensom i vissa i ärendet avgivna yttranden.
— Utskottet ville för sin del giva sin anslutning till den av befolkningskommissionen
uttalade meningen, att tjänsteläkare borde tillerkännas rätt
att taga initiativ till sterilisering av rättsligt inkapabla personer. Däremot
hyste utskottet tvekan om det lämpliga i att under sådant förhållande tillägga
kommunala organ omedelbar initiativrätt. Därest kommunala organ önskade
få sterilisering till stånd, torde de böra hänvända sig till vederbörande tjänsteläkare,
och det syntes lämpligt att i tillämpningskungörelsen uttryckligen föreskriva,
att tjänsteläkare, som på grund av sådan anmälan eller eljest erhölle
kännedom om fall då sterilisering kunde ifrågakomma, hade skyldighet att
verkställa erforderlig undersökning och, därest omständigheterna därtill föranledde,
göra framställning till medicinalstyrelsen. Ehuru denna initiativrätt

196

främst motiverats av intresset att få till stånd sterilisering av personer som
saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden, syntes det ej föreligga
tillräckliga skäl att i tillämpningskungörelsen i fråga om initiativrätten
göra skillnad mellan rättskapabla och rättsligt inkapabla, då det måste anses
vara av betydelse att tvivelaktiga gränsfall bleve bragta under medicinalstyrelsens
prövning. Det borde framhållas att, när det gällde rättskapabla, medicinalstyrelsen
icke kunde meddela beslut om sterilisering utan att vederbörande
lämnat samtycke till åtgärden. Det syntes böra ankomma på medicinalstyrelsen
att övervaka, att tjänsteläkarnas rätt och plikt att taga initiativ till sterilisering
utövades efter enhetliga principer.

Med anledning av att frågan om tvångssterilisering av vissa personer, som
voro i stånd att lämna samtycke till åtgärden, upptagits i en i båda kamrarna
väckt motion, i vilken hemställdes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning av frågan huruvida och i vilken utsträckning
tvångssterilisering av vissa asociala individer borde i lag föreskrivas, yttrade
utskottet: Uppenbarligen vore detta en fråga av stor betydelse. Utskottet ville
emellertid framhålla att redan det föreliggande förslaget innebure en väsentlig
utvidgning av de gällande bestämmelserna. På grund av frågans ömtåliga
natur vore det av vikt att, innan någon ytterligare utvidgning av lagen gjordes,
erfarenheterna av det föreliggande förslagets praktiska tillämpning avvaktades.
Utskottet kunde därför ej tillstyrka det i motionen framställda utredningsyrkandet
men förutsatte, att lagens tillämpning följdes med uppmärksamhet
och att den centrala prövningsmyndigheten, medicinalstyrelsen, framkomme
med de förslag till ändring i eller tillägg till lagen, vartill erfarenheterna kunde
giva anledning.

I en av tre ledamöter av utskottet avgiven reservation hemställdes, att
riksdagen beträffande 1 § måtte antaga en lydelse i huvudsak överensstämmande
med det i propositionen framlagda förslaget.

Propositionen och utskottets utlåtande föranledde vid behandlingen i riksdagen
ett flertal anföranden i båda kamrarna. Av vad därvid förekom må här
allenast anföras följande.

I första kammaren framhöll en ledamot, tillika ledamot av första lagutskottet,
att en alldeles särskild uppmärksamhet måste inriktas på frågan om
formen för och beskaffenheten av den viljeförklaring, det giltiga samtycke,
som man förutsatte skola avgivas av en viss kategori personer. Därom funnes
det inga närmare bestämmelser i lagen. I 10 § stadgades visserligen, att
Konungen ägde meddela närmare erforderliga föreskrifter beträffande lagens
tillämpning. Ledamoten ville då för sin del uttrycka den förhoppningen, att
Kungl. Maj:t beaktade angelägenheten av att den viljeförklaring, som det nu
enligt den nya lagen bleve fråga om, verkligen fyllde de allmänna rättsliga
kraven på ett giltigt samtycke, d. v. s. att detta samtycke skulle vara avgivet
av fri vilja, utan påtryckning, och vidare att den, som avgivit viljeförklaringen,
skulle ha haft fullt klar för sig innebörden av sitt bifall, och slutligen, att

197

bifallet eller medgivandet bleve givet i en sådan otvetydig och klar form, att
det icke hos den centrala prövningsmyndigheten kunde råda någon tvekan
om förklaringens existens och innebörd. Detta krav på närmare bestämmelser
i denna punkt syntes det så mycket mera befogat att framställa, som det ju
därvidlag ofta nog komme att bliva fråga om personer, som stode i en beroende,
ofri ställning och som kunde bliva utsatta för påtryckning, kanske främst
från vissa kommunala myndigheters sida. Det saknades icke exempel på att
dylika påtryckningar förekommit, egendomligt nog, även under den dåvarande
lagens giltighetstid och sålunda även i fall, där vederbörande hade betraktats
såsom mer eller mindre sinnessjuka. Man hade — liksom för att ändå ha
gott samvete — velat få fram ett medgivande även i sådana fall. Vid genomgåendet
av berättelsen över J. 0:s ämbetsförvaltning hade även observerats ett
dylikt fall. Det vore just med tanke på sådana omständigheter, som det
syntes ledamoten och andra befogat att beträffande viljeförklaringens frivillighet
iakttaga sådana former, som garanterade att man icke genom den nya
lagen på en sidoväg komme fram till tvångssterilisering.

Första lagutskottets ordförande anförde, bland annat, att utskottet upptagit
en tanke, framförd av befolkningskommissionen, om åtgärder för att få
till stånd initiativ av offentlig myndighet till sterilisering i sådana fall, då lagstiftningen
hade funnit densamma vara önskvärd. Det hade visat sig, att myndigheterna
icke begagnat sig av den gällande lagstiftningen på det sätt, som
man kunde haft anledning vänta. Man hade åtminstone dittills icke hört
vidare talas om något initiativ vare sig från medicinalstyrelsen eller från
tjänsteläkarna i allmänhet för åstadkommande av önskvärda steriliseringar
inom lagstiftningens ram. Utskottet hade nu i sitt utlåtande påpekat, att
det vore önskvärt, att Kungl. Maj:t i tillämpningsföreskrifter stadgade skyldighet
för tjänsteläkare att taga upp frågor av denna art till behandling.

I andra kammaren anförde en ledamot, att han under den föregående
veckan i sin egenskap av ordförande i styrelsen för en erkänd alkoholistanstalt
för kvinnor fått mottaga ett brev av låt säga officiell natur med begäran att
ledamoten skulle utöva påtryckning på en kvinna, som hade intagits på anstalten,
och meddela henne, att villkoret för att hon på anstalten skulle få taga
emot besök av sin man eller sedan bliva försöksutskriven ifrån denna anstalt
skulle vara, att hon skulle låta frivilligt sterilisera sig. Vad bleve det av denna
frivillighet, om man i ett fall som detta sade vederbörande, att villkoret för
att hon skulle få komma ut till friheten, dit hon längtade — man hade ju
eftersom det vore fråga om internering rättighet att hålla henne kvar på
anstalten i två år — vore att hon underkastade sig denna operation. Formellt
sett låge det väl till på det sättet, att vederbörande hade förklarat sig gå
med på saken, därest styrelsen skulle besluta att frige henne, men i realiteten
vore det i alla fall ett tvång, som hon underkastade sig för att vinna någonting,
som för henne framstode såsom önskvärt.

198

I båda kamrarna antogs i fråga om 1 § i lagen den lydelse, som föreslagits
i ovanberörda reservation.

I fråga om tillämpningen av ifrågavarande lag har i vissa fall tvekan uppstått.
I flera hos mig anhängiggjorda ärenden ha sålunda framkommit förhållanden,
som föranlett mig att ifrågasätta, om det i de särskilda fallen tillämpade
förfarandet kan anses stå i full överensstämmelse med den fordran på
samtycke till sterilisering, som vid steriliseringslagens tillkomst ansågs böra
uppställas. Av vad i dessa ärenden förekommit må här anmärkas följande.

I en hit insänd klagoskrift anförde juris kandidaten Olof Moberger i
Karlskoga följande.

Genom utslag den 20 november 1939 hade Västerbergslags domsagas
häradsrätt förklarat A saker till misshandel och ärekränkning men jämlikt
5 kap. 5 § strafflagen förklarat honom strafflös för brotten. A, som vore
född år 1908, hade alltsedan utslagets meddelande vårdats å sinnessjukhus
och vore för närvarande intagen å Salberga sjukhus i Sala. På uppdrag av
A:s fader hade Moberger hos överläkaren vid Salberga sjukhus och sinnessjuknämndens
sekreterare gjort förfrågningar om möjligheterna för A att bliva
utskriven från sjukhuset. Enligt vad Moberger därigenom erfarit hade sinnessjuknämnden
den 2 april 1943 beslutat, att A skulle försöksutskrivas sedan
han undergått sterilisering. Emellertid hade A vägrat att underkasta sig sterilisering,
varefter beslutet om försöksutskrivning återkallats den 22 oktober
1943. Av svarsskrivelserna från överläkaren och nämndens sekreterare syntes
framgå, att den egentliga orsaken till att A icke försöksutskrivits efter nämndens
beslut därom varit, att han vägrat underkasta sig sterilisering. Enligt
överläkarens skrivelse vore det icke otroligt, att A längre fram kunde bliva
försöksutskriven, om han skötte sig och ginge med på steriliseringsoperation.
Såvitt Moberger förstode syntes som grund för beslut om sterilisering av A
endast kunna åberopas 1 § första stycket i lagen om sterilisering. Enligt detta
lagrum kunde ingen steriliseras utan eget samtycke. Moberger ville nu ifrågasätta,
huruvida det kunde anses överensstämma med nämnda lagrum och
grunderna därför att som villkor för försöksutskrivning föreskriva sterilisering,
såvida sådan operation icke vore oundgänglig med hänsyn till omständigheterna
i det speciella fallet. Moberger ville därutinnan erinra om, att A icke
dömts för något sexualbrott samt att han, ehuru han kommit till mogen ålder,
vore ogift och icke hade några barn. Faran för att A efter försöksutskrivning
skulle avla barn syntes därför knappast vara högre än beträffande genomsnittet
av dem, som kunde bliva föremål för sterilisering enligt nämnda lagrum.
Moberger hade ingen kännedom om, huruvida sinnessjuknämnden brukade
sätta sterilisering som villkor för utskrivning av sinnessjuka, men om så
skulle vara fallet i någon större utsträckning, syntes det föreligga ett kringgående
av den i nämnda lagrum givna föreskriften om samtycke från vederbörande
patient. Detta samtycke borde givetvis vara så fritt och otvunget

199

som möjligt, men en patient, som ställdes inför ett villkor av ifrågavarande
art, utsattes för ett mycket starkt tvång att lämna sitt samtycke till sterilisering.
Patienten hade ju att räkna med att förbli internerad på obestämd
tid, kanske för alltid, om samtycke icke lämnades. Slutligen borde man kanske
även taga under övervägande, att om det förfaringssätt som tillämpats i nu
föreliggande fall praktiserades i större utsträckning, resultatet kunde bliva,
att å sinnessjukhusen kvarhöllos patienter, vilkas kvarhållande icke vore
motiverat av medicinska skäl. Detta torde från allmänna synpunkter sett vara
mindre lämpligt. Moberger ville därför dels underställa J. O. frågan, huruvida
sinnessjuknämndens beslut i fråga om villkoret för A:s utskrivning vore lagligen
grundat, och dels fästa J. 0:s uppmärksamhet på eventuell praxis i
nämnda avseende.

Sedan jag i anledning av innehållet i klagoskriften anmodat sinnessjuknämnden
att till mig inkomma med yttrande, anförde sinnessjuknämnden i avgivet
utlåtande följande.

I anledning av vad Moberger anfört beträffande samtycke till sterilisering
ville sinnessjuknämnden först till behandling upptaga följande fråga: ”Såsom
villkor för utskrivning av en patient från sinnessjukhus uppsättes, att han
samtycker till sterilisering. Kan ett under sådana förhållanden lämnat samtycke
anses vara ett giltigt samtycke i steriliseringslagens mening eller skall det
anses vara framtvingat?” Denna fråga hade varit föremål för behandling
tidigare, och då frågan vore ganska svår att avgöra ville nämnden närmare
belysa densamma. Frågan hade, såvitt nämnden kunnat finna, först upptagits
av nämnden i dess yttrande över befolkningskommissionens betänkande den
19 oktober 1936. Nämnden hade såsom av yttrandet framginge ansett, att
ett under ovan angivna förhållanden lämnat samtycke vore giltigt, då samtycket
väl lämnats under ett visst tvångsläge men icke under inflytande av
ett rättsstridigt tvång utan av ett legalt berättigat tvång. Under den fortsatta
behandlingen av steriliseringslagen syntes intet uttalande ha gjorts, som bekräftat
riktigheten av nämndens åsikt, men under arbetet med den av riksdagen
sedermera under år 1944 antagna kastreringslagen hade auktoritativa uttalanden
gjorts, vilka syntes ansluta sig till nämndens mening i föreliggande fråga.
I sin promemoria med förslag till lag om kastrering m. m., avgiven den 1 september
1941, hade strafflagberedningen under rubriken ”Tvångskastrering”,
sedan förslag om tvångskastrering avvisats, anfört följande: ”Även om i princip
endast frivillig kastrering är tillåten, ligger det nämligen i sakens natur,
att för den som är intagen å fångvårds- eller annan anstalt avgörandet av
om han skall låta sig kastreras eller icke kan i betydlig grad påverkas av
utsikten att därigenom undgå fortsatt anstaltsvistelse. För den till tidsbestämt
frihetsstraff dömde kan sålunda kastrering utgöra en förutsättning för att han
skall villkorligt frigivas eller rent av benådas från fortsatt straff. Det motsvarande
gäller om den som dömts till förvaring såsom förminskat tillräknelig.
Å vårdanstalter för sinnessjuka eller sinnesslöa kunna finnas personer med

200

abnorm könsdrift eller för sedlighetsbrott straffriförklarade, vilka i händelse
av kastrering skulle kunna medgivas vård i friare former. Ofta kunna sålunda
förhållandena vara sådana, att ytterligare anstaltsvistelse icke blir erforderlig
om vederbörande blir kastrerad, men — omvänt — han icke utan fara för
allmän säkerhet kan frigivas om han får behålla sin könsdrift. Ställd inför
valet att antingen stanna kvar på anstalten — måhända för alltid — eller att
bliva kastrerad, kan han ofta förväntas föredraga kastreringen såsom en
möjlighet för honom att bliva frigiven.” I yttrande över promemorian hade
sinnessjuknämnden ifrågasatt, huruvida icke tvångskastrering kunde medgivas
beträffande på anstalt intagna sedlighetsförbrytare. I sådana fall, i vilka
den intagne hade att välja mellan att underkasta sig ingreppet och därefter
bliva utskriven från anstalten eller att kvarhållas där, kunde det förefalla
mera rätlinjigt att låta kastrera honom utan avseende vid hans önskningar.
Som emellertid den intagne i sådana fall oftast torde komma att godvilligt
underkasta sig åtgärden, saknade frågan för närvarande större betydelse. Det
förtjänade emellertid övervägas, om icke på anstalt intagna sedlighetsförbrytare
i vissa fall borde kunna formligen ställas inför valet mellan kastrering
och fortsatt kvarhållande i anstalten. Chefen för justitiedepartementet hade
i Kungl. Maj:ts proposition den 18 januari 1944 (nr 14) med förslag till lag
om kastrering m. m. anslutit sig till strafflagberedningens förslag att bygga
lagstiftning om kastrering på frivillighetens grund samt därvid yttrat bland
annat: Vad nu sagts om att lagstiftningen bör bygga på frivillighetens grund
utesluter helt naturligt icke, att en person stundom kan befinna sig i sådan
belägenhet att han själv känner sig nödsakad att begära eller giva sitt samtycke
till kastrering för att undgå för honom allvarliga olägenheter. Den som
är intagen å anstalt på grund av att hans abnorma könsdrift innebär en allvarlig
fara för andra måste säga sig, att han har ringa utsikt att bliva utskriven
därifrån, så länge denna fara består. Hans önskan att bliva utskriven kan
därför utgöra ett starkt motiv för honom att underkasta sig kastrering. Jag
vill understryka, att det icke torde vara lämpligt att direkt förelägga en på
anstalten intagen person att välja mellan kastrering och fortsatt kvarhållande
i anstalt, ehuru anstaltsledningen eller anstaltsläkaren bör i förekommande
fall söka klargöra för den intagne, att det finnes möjlighet för honom att bliva
utskriven, om han underkastar sig kastrering och därefter befinnes ofarlig.”
Av vad sålunda anförts syntes framgå, att om en patient i en anstalt samtyckte
till kastrering på grund av att anstaltsledningen eller anstaltsläkaren
klargjort för honom, att han eljest icke hade någon möjlighet att bliva utskriven,
samtycket likväl ansåges vara givet i vederbörlig ordning och icke betraktades
såsom framtvingat. Detsamma måste då naturligen gälla ett samtycke
till sterilisering, som lämnats under enahanda förhållanden. Men kunde detta
vara juridiskt riktigt? Nämnden ville därtill svara, att då en person fattade
ett beslut, han i allmänhet därtill hade olika motiv, av vilka flera säkerligen
uppkommit genom påverkan av andra personer. Och om denna påverkan icke

201

vore obehörig, därest personen icke utsattes lör en rättsstridig påverkan eller
ett rättsstridigt tvång, finge hans beslut anses vara frivilligt fattat och rättsgiltigt.
Därest sålunda en anstaltsmyndighet hade tillräcklig anledning anse,
att en patient icke kunde utskrivas, såvida han icke kastrerades eller steriliserades,
bleve patientens samtycke att anse såsom frivilligt och rättsgiltigt,
även om hans motiv till samtycket huvudsakligen vore att söka däri att
anstaltsmyndigheten för honom klargjort sin inställning till hans utskrivning.
För bedömande av frågan huruvida nämnden förfarit riktigt i det hänseende,
som av Moberger påtalats, bleve sålunda avgörande i vad mån nämnden kunde
ha tillräckliga skäl att anse, att en patient icke kunde utskrivas eller försöksutskrivas,
därest han icke underkastade sig sterilisering. För Moberger vore
det enkelt att besvara den frågan. Han ansåge, att därest nämnden i större
utsträckning praktiserade samma förfaringssätt som i det av honom beivrade
fallet, resultatet kunde bliva, att å sinnessjukhusen kvarhölles patienter, vilkas
kvarhållande icke vore motiverat av medicinska skäl och sålunda från allmänna
synpunkter vore mindre lämpligt. Härtill ville nämnden anmärka, att
frågan huruvida en sinnessjuk vore i behov av vård å sinnessjukhus icke vore
att avgöra allenast ur medicinska synpunkter. Sociala hänsyn hade ofta lika
stor betydelse. Ett socialt skäl framhölles särskilt i 19 § sinnessjuklagen, då
där stadgades att sinnessjuk, som vore för vård intagen å sinnessjukhus, finge,
där hans tillstånd icke innefattade fara för aimans personliga säkerhet eller
eget liv, på försök utskrivas på viss bestämd tid eller tillsvidare. Därest den
sinnessjuke vore farlig för aimans personliga säkerhet, finge han sålunda icke
utskrivas. Nämnda omständighet utgjorde icke ett medicinskt skäl för hans
kvarhållande. Men även andra sociala skäl komme i fråga vid bedömandet,
huruvida en sinnessjuk vore i behov av vård å sinnessjukhus eller icke. Då
föreliggande fall berörde en sinnesslö, ville nämnden särskilt fästa uppmärksamhet
på de sociala skäl, som kunde nödvändiggöra, att en sinnesslö kvarhölles
å sinnessjukhus. Sinnesslöa intoges ofta å sinnessjukhus därför att de
begått egendomsbrott, framför allt stölder. Så länge det kunde befaras, att den
sinnesslöe, därest han utskreves eller försöksutskreves, omedelbart skulle återfalla
i sådant brott, måste han kvarhållas å sjukhuset. Han kunde icke utskrivas
förrän han efter en oftast långvarig arbetsterapi fostrats till social livsföring.
Hans kvarhållande å sjukhuset skedde då av sociala och icke av
medicinska skäl. Överhuvud kvarhölles en sinnesslö å sinnessjukhus huvudsakligen
av sociala skäl. Sinnesslöhet vore ju ett konstitutionellt lyte, och den
sinnesslöes tillstånd kunde därför endast obetydligt påverkas genom medicinska
åtgärder. Ett annat skäl för en sinnesslös intagande å sinnessjukhus
vore, att han vore sexuellt opålitlig, och en sådan opålitlighet bleve då även
ett skäl för hans kvarhållande å sjukhuset. Överhuvud måste man vid avgörande
av frågan, om en sinnesslö vore i behov av vård å sinnessjukhus, taga
hänsyn till hans samhällsbesvärlighet. Vore han så samhällsbesvärlig, att han
icke lämpligen kunde vårdas utom sinnessjukhus, vare sig i enskilt hem, å

202

ålderdomshem eller å annan icke sluten anstalt, måste han kvarhållas å sinnessjukhus.
Det torde vara en känd sak, att sinnesslöa ofta utan hämningar
satte till världen en stor barnskara, som de saknade förmåga att taga vård
om och som ofta komme att lida av samma undermålighet som föräldrarna.
Därest det vore att befara, att en sinnesslö, som vore intagen å sinnessjukhus,
skulle då han utskreves eller försöksutskreves på sådant sätt sätta en barnskara
till världen, hade nämnden ansett, att han vore så samhällsbesvärlig, att
han icke borde utskrivas eller försöksutskrivas, innan han blivit steriliserad.
Nämnden hade därför i sådant fall betraktat det såsom sin skyldighet att
klargöra för den sinnesslöe, att det funnes möjlighet för honom att bliva
utskriven, om han underkastade sig sterilisering, men att han eljest hade ringa
utsikt att bliva utskriven. Då nämnden tillämpat en sådan praxis, hade nämnden
ansett sig handla i god överensstämmelse med grunderna för såväl sinnessjuklagen
som steriliseringslagen.

Da föreliggande fråga — anförde sinnessjuknämnden vidare — vore såväl
ömtålig som av vittgående betydelse, ville nämnden begagna tillfället att
redogöra för sin praxis på området, därvid nämnden upptoge även sådana
fall, som rörde sinnessjuka och psykopater och icke endast sinnesslöa. Såsom
förut framhållits utginge steriliseringslagen i huvudsak från att ingreppet
skulle komma till stand pa frivillighetens väg. Såväl i befolkningskommissionens
betänkande som i lagutskottets utlåtande över propositionen rörande
lagen om sterilisering framhölles dock önskvärdheten av att ej blott rättighet
utan även skyldighet skulle åläggas vissa tjänsteläkare att taga initiativ till
sterilisering av sådana patienter, där ingreppet syntes vara motiverat. Denna
synpunkt hade fått ett bestämt uttryck i 2 § i kungörelsen den 13 juni 1941
med tillämpningsföreskrifter till lagen om sterilisering, enligt vilken vissa
tjänsteläkare, bland andra sjukvårdsläkare vid sinnessjukhus, vore pliktiga
att på framställning av statlig eller kommunal myndighet eller eljest då de i
sin verksamhet erhölle kännedom om fall, där sterilisering syntes vara påkallad
från allmän synpunkt, verkställa undersökning och, därest omständigheterna
därtill föranledde, sörja för att ansökan om sterilisering gjordes hos medicinalstyrelsen.
Nämndens beslut om utskrivning eller försöksutskrivning efter sterilisering
innebure givetvis ej ett åsidosättande av steriliseringslagens bestämmelser
om prövningsförfarandet i dessa fall — sådan prövning ankomme endast
på medicinalstyrelsen — utan endast ett initiativ till att sådan prövning
komme till stånd och att, vid bifall från medicinalstyrelsen, operationen
komme till utförande. Av praktiska skäl skedde detta mera sällan i form av
bordläggning i avvaktan på att steriliseringsfrågan avgjordes, utan oftare
genom ett direkt beslut om utskrivning eller försöksutskrivning så snart operationen
kommit till utförande, vilken senare formulering av beslutet dels medförde
viss tidsvinst, då efter verkställd operation ärendet ej ånyo behövde
behandlas i nämnden, dels av patienterna i regel uppfattades som en förmån,
då det innebure ett bestämt löfte att efter operationen få lämna sjukhuset.

203

Nämnden ville framhålla, att i ett ej obetydligt antal fall medicinska eller
blandat medicinska och sociala skäl gjorde sterilisering önskvärd av hänsyn
till patienten själv, exempelvis för förhindrande av återfall i sjukdomen i samband
med barnsbörd. I andra fall sammanhängde de omständigheter som
föranlett patientens omhändertagande direkt med anomalier på det sexuella
området, t. ex. sexualdelikt och vissa lösdriveriformer, varvid steriliseringen
komme att innebära en säkerhet för att en av de mest samhällsbesvärliga
följderna av ett eventuellt återfall eliminerades. I dylika fall vore möjligheten
att låta patienten lämna sjukhuset direkt beroende av''om steriliserande operation
komme till utförande eller ej. I fråga om sinnesslöa förelåge eugeniska
eller sociala indikationer för sterilisering utan att direkt medicinska skäl gjorde
ingreppet behövligt. Den samhällsbesvärlighet dessa patienter kunde beräknas
giva upphov till genom att ohämmat sätta undermåliga barn till världen eller
ej kunna draga försorg om sina barn vore, såsom nämnden förut framhållit,
betydande, varför nämnden i många fall — för att kunna taga ansvaret för
deras vistelse utom anstalt — ansett sig böra förklara, att utskrivning eller
försöksutskrivning icke finge äga rum förrän sterilisering skett. Ifrågavarande
patienter torde i regel tillhöra de rättsinkapabla, vilkas samtycke enligt 2 §
steriliseringslagen ej krävdes för ingreppet. I de fall där patienten motsatte
sig sterilisering upptoges ärendet till förnyad prövning med hänsyn till den
därigenom uppkomna situationen. I vissa fall kunde skäl framläggas eller
ändrade dispositioner föreslås, som gjorde att nämnden ej längre ansåge sig
böra yrka på sterilisering, i andra fall ansåges så mycket större krav böra
ställas på patientens stadga och pålitlighet att sjukhusvistelsen måste förlängas
utöver den tid som varit behövlig, därest patienten varit steriliserad.
I 54 under år 1943 behandlade ärenden hade nämnden ansett försöksutskrivning
eller definitiv utskrivning kunna ske först sedan sterilisering verkställts.
I 8 fall hade det gällt definitiv utskrivning, i de övriga 46 försöksutskrivning.
I ett 10-tal av fallen hade besluten ej inneburit initiativ från nämndens sida,
då ansökan om sterilisering redan insänts till medicinalstyrelsen, utan endast
en tidsbestämning, så att försöksutskrivningen skulle verkställas först sedan
operationen utförts. Flertalet eller 48 fall hade utgjorts av otvetydigt rättsinkapabla
patienter, vilkas samtycke ej krävdes. Indikationerna hade i dessa
fall huvudsakligen varit sociala och eugeniska, i några av dessa fall dessutom
medicinska.

I yttrandet lämnade sinnessjuknämnden därefter en redogörelse för det av
Moberger omförmälda fallet A samt anförde vidare: Genom beslut den 2 april
1943 hade nämnden förordnat, att A finge försöksutskrivas till hemmet sedan
steriliserande operation verkställts. A hade vägrat gå med på operation, varför
försöksutskrivningen ej kommit till stånd. Hans uppförande hade under tiden
april—oktober 1943 varit synnerligen otillfredsställande och sedan han vid
nämndens besök på Salberga sjukhus den 22 oktober 1943 demonstrerats,
hade nämnden återkallat beslutet om försöksutskrivning. Återkallelsen hade

204

inneburit, att försöksutskrivning på grund av A:s försämrade tillstånd ej
finge ske även om han steriliserades. En förnyad framställning om utskrivning
hade den 16 februari 1944 avslagits. A:s uppförande hade ytterligare försämrats,
varför han sedermera överflyttats till specialpaviljong vid Sidsjöns sjukhus.
Motiveringen för nämndens beslut att föreskriva sterilisering som villkor
för eu försöksutskrivning torde framgå av den föregående redogörelsen för
principerna i detta avseende. A vore en imbecill psykopat, som visat tämligen
höggradig asocialitet i form av arbetsovilja och spritmissbruk. Genom hans
sexuella aggressivitet ansåges ytterligare anledning till sterilisering föreligga.
Hans psykiska undermålighet vore så höggradig, att han syntes böra betecknas
som rättsinkapabel och hans eget samtycke till sterilisering ej krävas. Hans
psykiska tillstånd vore för närvarande sådant, att försöksutskrivning, även
om steriliserande operation nu utfördes, ej kunde ifrågakomma. På grund av
det anförda hemställde nämnden, att Mobergers skrivelse måtte lämnas utan
avseende. Nämnden ville vidare, under hänvisning till sina yttranden över
såväl steriliserings- som kastreringslagarna, framhålla, att ehuru det torde
vara klart, att ett samtycke till sterilisering eller kastrering, som lämnats av
någon å anstalt intagen på den grund att den utskrivande myndigheten för
honom klargjort att han eljest icke hade utsikt att bliva utskriven, vore juridiskt
att anse såsom frivilligt lämnat, allmänheten uppfattade samtycket
såsom framtvingat. Motivet att bliva kvarhållen å anstalten för obestämd tid
eller för all framtid vore av den överväldigande styrka, att allmänheten
ansåge, att man icke längre befunne sig på frivillighetens grund. Då den
utskrivande myndigheten komme att tillämpa den nu av riksdagen antagna
kastreringslagen i enlighet med de i motiven angivna riktlinjerna, kunde såväl
patienterna som deras anhöriga och till och med deras juridiska biträden lätt
få den uppfattningen, att myndigheten gjorde sig skyldig till lagstridig praxis,
och detta kunde bliva till allvarligt men för myndigheten i dess arbete. Nämnden
ville därför, ehuru kastreringslagen så nyligen antagits, ifrågasätta, om
icke sådan ändring i såväl steriliserings- som kastreringslagarna borde ske,
att av lagtexten tydligt framginge, att ett samtycke till sterilisering eller
kastrering, som lämnats av någon å anstalt intagen på den grund att den utskrivande
myndigheten för honom klargjort, att han icke hade utsikt att bliva
utskriven, därest han icke samtyckte till åtgärden, vore frivilligt lämnat.

I ärendet avgav därefter medicinalstyrelsen utlåtande, varvid medicinalstyrelsen
tillika överlämnade en av medlemmen av styrelsens vetenskapliga
råd professorn Nils von Hofsten avgiven promemoria i saken.

I promemorian anförde von Hofsten följande.

De personer, för vilka försöksutskrivning efter verkställd sterilisering kunde
komma i fråga, vore i allmänhet rättsinkapabla sinnesslöa, sinnessjuka eller i
övrigt psykiskt abnorma personer, som på grund av samhällsskadlighet eller
samhällsbesvärlighet intagits för vård å sjukhus eller annan anstalt. Om en
sådan patient personligen visade en sådan social anpassningsförmåga att för -

205

söksutskrivning skulle kunna ske men han kunde befaras komma att sätta
sinnesslöa eller överhuvud ur samhällets synpunkt icke önskvärda barn till
världen, skulle hans utskrivning dock alltjämt vara till skada för samhället.
Det kunde sättas i fråga, om icke den skada han kunde åstadkomma genom
att avla kanske flera undermåliga barn vore större än den skada han själv
vid intagningen befarats kunna åstadkomma och som varit orsaken till hans
internering. Ett starkt skäl till hans kvarhållande funnes alltså. Det syntes
därför vara fullt motiverat att försöksutskrivning vägrades, så länge han
kunde fortplanta sig, men under ovan angivna förutsättningar medgåves,
såvida han hade undergått sterilisering. Möjligheten för vissa sinnesslöa och
psykiskt abnorma personer att bliva försöksutskrivna, såvida de underkastade
sig sterilisering, medförde med säkerhet, att ett ganska betydande antal steriliseringar
verkställdes, som annars ej skulle komma till stånd. Då dessa steriliseringar
av både eugeniska och sociala skäl vore högst önskvärda, vore det
ur samhällets synpunkt angeläget, att denna möjlighet funnes och i största
möjliga utsträckning utnyttjades. Det kunde utan tvekan sägas, att detta
vore nödvändigt för att steriliseringslagen skulle få den effektivitet som avsetts.
Det vore, som von Hofsten vid skilda tillfällen framhållit, önskvärt att samma
princip tillämpades i fråga om personer, som icke vore intagna men skulle
kunna intagas å anstalt. I ett yttrande i medicinalstyrelsen den 29 mars 1943
med anledning av i riksdagen väckta motioner om ändring av lagen om sterilisering
hade von Hofsten angående möjligheterna att åstadkomma en ökning
av antalet önskvärda steriliseringar uttalat: ”Ett medel, som kan ha goda
verkningar, är att icke blott, som nu i ej ringa utsträckning sker, vissa sinnesslöa
m. fl. utskrivas från anstalt först efter sterilisering, utan att därjämte ej
internerade sinnesslöa och andra undermåliga, vilkas sterilisering är önskvärd,
interneras på anstalt, såvida de ej underkasta sig sterilisering. Möjligheter
härför finnas redan och torde i viss utsträckning begagnas. Åtgärder i syfte
att mera allmänt införa en sådan ordning skulle enligt min uppfattning kunna
övervägas.” Vad som för närvarande kunde göras vore, att det på ett eller
annat sätt klargjordes för vissa personer, vilka med stöd av gällande lag
kunde intagas å anstalt, att denna åtgärd kunde underlåtas, om de underginge
sterilisering. Mycket talade för att åtgärder borde övervägas, som möjliggjorde
internering av samtliga sinnesslöa som ej underkastade sig sterilisering, men
denna fråga skulle ej närmare beröras i detta sammanhang, von Hofsten ville
slutligen tillägga, att i Danmark sedan många år i stor utsträckning utskrivning
av sinnesslöa skedde eller intagning å anstalt underlätes efter sterilisering.

Medicinalstyrelsen anförde i sitt utlåtande följande.

Frågan huruvida sinnessjuknämndens beslut kunde anses lagligen grundat
berodde i sin tur, såvitt medicinalstyrelsen kunde se, på frågan huruvida en
sinnessjuk eller sinnesslö person, som vägrat underkasta sig en ur det allmännas
synpunkt önskvärd sterilisering, kunde kvarhållas eller intagas på sinnessjukhus
för att förhindras fortplanta sig. Svaret på denna fråga syntes ha

20G

lämnats av riksdagens första lagutskott i dess yttrande till 1941 års riksdag
över en motion i andra kammaren med yrkande, att det då framlagda förslaget
till steriliseringslag måtte kompletteras med bestämmelser om handräckningsförfarande.
Utskottet hade därvid anfört följande: ”Det kan här
endast vara fråga om sådana personer som på grund av rubbad själsverksamhet
sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till steriliseringsåtgärden, enär
lagen i övrigt fordrar att vederbörande lämnar sitt samtycke. De personer som
lida av sådan mera utpräglad själslig rubbning, att den medför rättsinkapacitet
i fråga om ett dylikt samtycke och skulle motivera ett handräckningsförfarande
för steriliserings verkställande, torde emellertid oftast redan vara
intagna a anstalt eller i vart fall kunna med stöd av gällande lagstiftning
intagas å anstalt, och beträffande å anstalt intagen person torde anlitande
av polismyndighet för medverkan till verkställighet av ett beslut om sterilisering
icke ifrågakomma. Utskottet finner därför ifrågavarande motion icke
böra föranleda något tillägg till lagtexten.” Riksdagen hade delat utskottets
mening. Innebörden i första lagutskottets citerade uttalande kunde ej vara
någon annan, än att en rättsinkapabel person, som vägrat underkasta sig sterilisering,
enligt gällande rätt skulle kunna kvarhållas eller intagas å anstalt för
att förhindras fortplanta sig. Vad anginge det konkreta fall, som här avsåges,
finge styrelsen vitsorda, att personen ifråga vore så psykiskt undermålig och
i övrigt abnorm, att han utan tvekan måste anses rättsinkapabel beträffande
den ifrågavarande rättshandlingen. Sinnessjuknämndens beslut att föreskriva
sterilisering som villkor för försöksutskrivning av honom syntes därför vara
i överensstämmelse med gällande rätt såsom den tolkats av riksdagens första
lagutskott. Ehuru medicinalstyrelsen för sin del sålunda icke hyste något tvivel
beträffande det rättsenliga i att beträffande rättsinkapabla personer föreskriva
sterilisering som villkor för försöksutskrivning eller utskrivning från sinnessjukhus,
hade styrelsen dock intet att erinra mot ett förtydligande tillägg därutinnan
till sinnessjuklagen. Av ett sådant tillägg borde emellertid framgå,
att tvångsintagning och retention i det avsedda syftet endast gällde rättsinkapabla.
Givetvis funnes det även rättskapabla personer, som ur det allmännas
synpunkt borde steriliseras men icke underkastade sig ingreppet. Deras
antal torde emellertid vara så relativt ringa, att det för samhällets del icke
hade någon större betydelse. Att utsträcka tvångsintagning och retention
även till dessa kunde icke heller anses förenligt med nuvarande svensk rättsuppfattning.

Av handlingarna i ett annat härstädes upptaget ärende framgår följande.

I skrivelse den 21 februari 1945 till direktören vid statens alkoholistanstalt
å Svartsjö hade socialstyrelsen — med förmälan att steriliseringslagen syntes
vara tillämplig å B, vilken den 30 januari 1945 intagits å nämnda anstalt —
framhållit önskvärdheten av att erforderliga åtgärder enligt sagda lag vidtoges
beträffande B samt att B icke borde utskrivas eller permitteras för längre
eller kortare tid, förrän han underkastats steriliserande operation. I skrivelsen

207

hade socialstyrelsen tillika anhållit om underrättelse, när operationen verkställts.

Med anledning därav anhöll jag i en till socialstyrelsen avlåten skrivelse,
att socialstyrelsen måtte inkomma med närmare upplysningar dels angående
det berörda fallet, dels ock rörande de principer, som av socialstyrelsen tilllämpades
i ärenden av förevarande art.

I avgivet yttrande anförde socialstyrelsen — efter att ha redogjort för B:s
levnadsomständigheter och hans intagande, jämlikt beslut av Ö. Ä. den 5 september
1942, å statens alkoholistanstalt å Venngarn, varifrån han utskrivits
den 21 augusti 1944 — följande.

Av en journalanteckning å alkoholistanstalten för den 16 juni 1944 framginge,
att anstaltens direktör konsulterat den fungerande rådgivande psykiatern
om överförande av B till imbecillanstalt och att psykiatern icke ansett
sig kunna utfärda härför erforderlig vårdattest men däremot förordat sterilisering
av B, vilket denne dock avböjt. Redan inom några få månader efter
utskrivningen från Venngarn hade B ånyo måst omhändertagas enligt alkoholistlagen.
Den 18 oktober 1944 hade Stockholms stads nykterhetsnämnd
ansökt om förordnande, att B måtte få intagas på allmän alkoholistanstalt,
och Ö.Ä:s beslut därom hade meddelats den 23 december 1944. Sedan B
självmant inställt sig på en polisstation i Stockholm, nedbruten av alkoholmissbruk,
hade han den 30 januari 1945 blivit intagen på statens alkoholistanstalt
å Svartsjö, enligt beslut därom av socialstyrelsen. Den 21 februari
1945 hade socialstyrelsen till Svartsjöanstaltens direktör avlåtit den i remissen
omförmälda skrivelsen. Styrelsen hade ännu icke erhållit någon underrättelse
i ärendet. Om B vore slutligen att tillägga, att han i mitten av augusti 1945
blivit överförd till sinnessjukhus.

Socialstyrelsen anförde i sitt yttrande vidare: Med avseende å de principer,
som socialstyrelsen tillämpade i ärenden av förevarande art, ville styrelsen
först erinra om att lagen den 23 maj 1941 om sterilisering vore tillämplig bland
annat ”där någon prövas på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själs verksamhet en eller ock på grund av asocialt levnadssätt vara
för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn”. Den
sistnämnda sociala indikationen för sterilisering hade tillkommit på yrkande
av socialstyrelsen, som avsett att därigenom få steriliseringslagen tillämplig
å alkoholmissbrukare. Av Ivungl. Maj:ts proposition nr 13 till 1941 års riksdag
framginge, att alkoholmissbruk innefattades under steriliseringslagens uttryck
asocialt levnadssätt. Då steriliseringslagen sålunda otvivelaktigt ägde tillämpning
å en alkoholmissbrukare, som på grund av sitt levnadssätt vore för
framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn, hade socialstyrelsen
funnit det angeläget att fästa anstaltsledningarnas uppmärksamhet
på sådana fall, där det enligt styrelsens mening syntes vara särskilt påkallat,
att sterilisering komme till stånd. Kännedom om dylika fall finge styrelsen
genom de anstaltsvårdade alkoholisternas intagningshandlingar, vilka undan -

208

tagslöst inkomme till styrelsen såsom erforderliga för fullgörande av styrelsens
uppgift att fördela de vårdbehövande på de särskilda anstalterna. Där det
framginge av dessa handlingar, bland vilka alltid inginge läkarbetyg, att vederbörande
vore svårt undermålig i intellektuellt eller moraliskt hänseende och
redan på denna grund, oavsett hans — eller hennes — alkoholmissbruk, vore
olämplig att handhava vårdnaden om barn, hade ett dylikt påpekande ägt
rum. Så hade även skett, där handlingarna visserligen icke givit bestämt
belägg för dylik undermålighet hos vederbörande men denne likväl genom sitt
sätt att faktiskt utöva vårdnaden om egna barn ådagalagt sin uppenbara
olämplighet för denna uppgift. Det kunde i detta sammanhang påpekas, att
socialstyrelsen förfogade över en särskild medicinsk expert för alkoholistvårdsärenden,
professorn Olof Kinberg, vilken alltid deltoge vid handläggningen av
dessa ärenden. Anvisningar av förevarande slag hade under åren 1941, senare
hälften, 1942, 1943 och 1944 samt de tre första kvartalen av år 1945 förekommit
i respektive 1, 13, 14, 16 och 7 fall, d. v. s. i omkring l/2 procent av
intagningsfallen. Beträffande de 16 fallen under år 1944 kunde nämnas, att
sterilisering kommit till stånd i 7 fall och vederbörande fått lämna anstalten
efter en vårdtid av normal längd med hänsyn till övriga omständigheter, att
4 erhållit försökspermission trots vägran att underkasta sig sterilisering samt
att de övriga 5, som icke undergått sterilisering, alltjämt vore intagna på
alkoholistanstalt eller — i 1 fall — blivit utskrivna kort tid före maximitidens
utgång. Enligt 1 § kungörelsen den 13 juni 1941 med tillämpningsföreskrifter
till lagen om sterilisering ägde läkare på allmän alkoholistanstalt att hos medicinalstyrelsen
göra ansökan om tillstånd till sterilisering beträffande den som
vore intagen på anstalten, och enligt 2 § samma kungörelse vore läkaren
pliktig att på framställning av statlig eller kommunal myndighet, så ock eljest
då han i sin verksamhet erhölle kännedom om fall, i vilket sterilisering syntes
påkallad från allmän synpunkt, verkställa eller genom underordnad läkare
låta verkställa erforderlig undersökning samt, därest omständigheterna därtill
föranledde, sörja för att ansökan om sterilisering gjordes hos medicinalstyrelsen.
Med hänsyn till dessa föreskrifter plägade socialstyrelsen i sina
påpekanden till anstalternas föreståndare framhålla önskvärdheten av att
anstaltsledningen i samråd med anstaltsläkaren upptoge till prövning frågan
om åtgärd beträffande vederbörande alkoholmissbrukare enligt steriliseringslagen.
Detta påpekande åtföljdes i regel av ett tillägg av följande innehåll:
Därest förutsättningar för steriliserande operation förelåge, borde vederbörande
enligt styrelsens mening icke permitteras för längre eller kortare tid, förrän
sådan operation företagits, och borde styrelsen underrättas, när sterilisering
verkställts. (I fallet B hade denna anmaning erhållit ett något avvikande innehåll
på grund av att steriliseringsfrågan i själva verket redan varit föremål
för prövning av kompetent anstaltsläkare.) Anledningen till detta tillägg låge
i öppen dag; om det befunnes att steriliseringslagen vore tillämplig, skulle det
ju strida mot det syfte, som lagen ville främja, om vederbörande bereddes

209

tillfälle att under kort permission eller försökspermission eller förtidsutskrivning
sätta icke önskvärda barn till världen. — Såsom framginge av ovan
lämnade frekvensuppgifter utgjorde förevarande fall endast en ringa del av
samtliga vårdfall. Det låge i sakens natur, att de personliga faktorerna för en
gynnsam prognos i nykterhetshänseende vore mycket svaga i de sålunda särskilt
uttagna fallen. Alldeles oavsett steriliseringsfrågan måste därför i dessa
fall den faktiska vårdtiden bliva lång och närma sig maximitiden, eventuellt
efter en följd av misslyckade försökspermissioner.

Beträffande B upplyste överläkaren vid Beckomberga sjukhus Harald Rabe
på gjord förfrågan följande.

B hade vårdats på sjukhuset under diagnos imbecillitas -f- psychosis per
emotionem acquisitam (psykogen reaktion). Han hade den 12 augusti 1945
på egen ansökan intagits från alkoholistanstalten å Svartsjö. T. f. rådgivande
psykiatern vid anstalten doktor Sten Reuterskiöld hade vid intagningen meddelat:
B:s intelligensålder vore 8,s år. Han hade 23 gånger bötfällts för fylleri
och hade undergått fängelsestraff 2 gånger. En gång hade han varnats för
lösdriveri. På anstalt för sinnesslöa eller sinnessjuka hade han veterligen ej
tidigare vårdats. Från socialstyrelsen hade den 21 februari 1945 uttalats, att
han icke borde utskrivas eller permitteras för längre eller kortare tid, innan
han underkastats steriliserande operation. Under trycket av detta föreläggande
hade hos B till hans imbecilla tillstånd sällat sig ett olusttillstånd, som kunde
beräknas bliva av explosiv art, om han ej snarligen omhändertoges på annat
sätt. Hans tidigare godmodighet hade nästan spårlöst försvunnit. Han talade
snubblande snabbt, så snart tankarna komme in på ”orättvisorna”. Sinnesstämningen
vore dyster, spänd och explosiv, tankeförloppet enkelriktat. Med
hänsyn till det spända psykiska läget hade vårdbehovet ansetts trängande.
— B:s allmänna uppträdande på sjukhuset hade kännetecknats av hans höggradiga
imbecillitet. Han hade haft svårt att finna sig i ordning och föreskrifter.
Upprepade gånger hade han av små orsaker och missförstånd blivit häftig.
På grund därav samt höggradig tjatighet och ibland högljuddhet hade han
en gång för några dagar vårdats på en halvorolig avdelning, men han hade
dock i regel någorlunda kunnat anpassa sig på lugn avdelning. Vid samtal
om hans alkoholistvård och anledningarna därtill hade han visat sig grovt omdömeslös.
Han hade icke ansett, att hans spritkonsumtion varit på något
sätt skadlig för honom. Däremot hade han under Tysklandsresor som sjöman
under kriget fått uppleva så mycket elände, att det tagit på hans nerver. Vid
tal om steriliseringsfrågan hade han alltid blivit upprörd. Han hade förklarat,
att han kunnat vara ifrån Svartsjö för länge sedan, blott han gått med på att
låta sterilisera sig. Han hade emellertid ansett, att detta skulle kränka hans
kroppsliga frihet, och hade betonat, att han aldrig blivit far till något barn
eller legat fattigvården eller andra myndigheter till last. Han hade vid upprepade
tillfällen med samma uppbragta indignation återkommit till denna
sak. Sedan B i någon mån kommit i bättre jämvikt, hade han försöksutskrivits

14 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelsc till 19J,7 års riksdag.

210

till Svartsjö den 22 september 1945. Från denna försöksutskrivning hade han
återkommit till Beekomberga den 2 oktober 1945, därvid överläkaren F.
Wiesel i egenskap av rådgivande psykiater vid Svartsjöanstalten meddelat:
Vid styrelsesammanträde å Svartsjö den 26 september hade B beretts tillfälle
att tala med styrelsen i steriliseringsfrågan. Han hade därvid tappat all besinning,
arbetat upp sig till en oresonlig ilska och häftighet samt om och om
igen stereotypt grälat om den ifrågasatta steriliseringen, interneringen och
försökspermissionen. Fradgan hade stått honom i mungiporna och armarna
hade gått som släggor kring ordföranden. Förmännens ingripande hade förvärrat
det hela. Först sedan Wiesel lovat honom att få återvända till Beckomberga,
hade han lugnat sig någorlunda. Styrelsen hade beslutat, att B skulle
bli försökspermitterad utan föregående sterilisering vid tidpunkt, som rådgivande
psykiatern ansåge lämplig. Då det ur disciplinär synpunkt ansetts
olämpligt med försökspermission i omedelbar anslutning till nämnda uppträde,
hade B återremitterats till Beekomberga för kort tids vård för att därefter
fara till sitt hem i Malmö. — Efter återintagningen å Beekomberga sjukhus
hade B fortfarande visat sig djupt omdömeslös, retlig och grälsjuk med anledning
av alla möjliga småsaker, som han missförstått. Den 17 oktober 1945
hade han utskrivits till sitt hem i Malmö och hade samtidigt försökspermitterats
från alkoholistanstalten å Svartsjö.

Den gällande lagen om sterilisering vilar på den grundtanken, att sterilisering
av en person mot hans vilja ej får förekomma. Samtycke fordras således av
den, å vilken ingreppet skall företagas. För att ett lämnat samtycke skall
kunna godtagas, måste detsamma självfallet vara givet fullt frivilligt. Från
denna princip om frivillig sterilisering göres såtillvida ett undantag som lagen
medgiver, att personer, som på grund av bristande kapacitet icke kunna
lämna ett giltigt samtycke, få steriliseras utan sådant samtycke. Jämväl för
sistnämnda fall föreligger emellertid en viss grad av frivillighet, i det att
ingreppet icke kan komma till utförande, om den som skall steriliseras enständigt
motsätter sig operationen. En tvångsoperation under protester är således
utesluten.

Av vad i förevarande ärenden förekommit framgår, att myndigheterna i
stor utsträckning genom meddelade beslut i anledning av ifrågasatt utskrivning
eller permission från anstalt uppsätta sterilisering såsom villkor för utskrivningen
eller permissionen. Att ett beslut av detta slag innebär ett kraftigt
verkande tvångsmedel mot den intagne lärer icke kunna bestridas. Myndigheterna
ha emellertid, såsom framgår av sinnessjuknämndens i ärendet rörande
A avgivna yttrande, utgått från att anlitande av sådant tvång måste anses
vara legalt berättigat och att tvånget således icke är rättsstridigt. Denna
uppfattning kan måhända vara riktig, men det synes mig dock vara tveksamt,

211

om förfarandet kan anses stå i överensstämmelse med den i steriliseringslagen
antagna grundsatsen om frivillighet i samtycket. Det torde i allt fall vara
tvivel underkastat, huruvida det utan tydligt stöd av författningsbestämmelser
får anses tillbörligt att genom uttryckligt beslut av myndighet förelägga
en på anstalt intagen det svåra valet mellan fortsatt anstaltsvistelse och sterilisering.
Förfarandet synes mig strida mot den strävan efter hänsynsfullhet
och försiktighet, med vilken rätten till sterilisering bör vara förbunden. Ett
föreläggande av detta slag kan, såsom tydligt framgår av vad som upplysts
angående det sätt, på vilket B reagerat inför socialstyrelsens beslut den 21
februari 1945, inverka menligt på en person med ömtåligt eller bristfälligt
utvecklat själsliv. Att märka är även att det i många fall ankommer på vederbörandes
närmaste anhöriga att uttala sig om valet mellan att antingen tillstyrka
det operativa ingreppet, vilket den intagne motsätter sig, eller att fortfarande
låta honom vara mot sin vilja berövad sin frihet. I detta sammanhang
kan för övrigt erinras om chefens för justitiedepartementet, av sinnessjuknämnden
återgivna yttrande, att det icke torde vara lämpligt att direkt
förelägga en på anstalt intagen person att välja mellan kastrering och fortsatt
kvarhållande i anstalten.

En ytterligare synpunkt, som i detta hänseende synes mig värd ett visst
beaktande, är det förhållandet, att en å anstalt intagen, som erhållit besked
att han icke kan frigivas från anstalten utan föregående sterilisering och med
hänsyn härtill underkastat sig operationen, icke därmed erhållit någon rätt
att bliva utskriven eller permitterad. För en intagen eller dennes anhöriga,
som gått med på en steriliseringsoperation under förutsättning att utskrivning
komme att äga rum, kan det lätt framstå såsom en upprörande orättvisa, om
vid den därpå följande prövningen av utskrivningsfrågan befinnes, att den
intagne, låt vara av skäl som tidigare ej förefunnits eller ej varit kända, trots
undergången operation icke kan återfå friheten.

Vid bedömande av de åtgärder, som från myndigheternas sida vidtagas för
åvägabringande av sterilisering, måste dessutom hänsyn tagas till andra förhållanden
än dem, som beröras i steriliseringslagen. I sinnessjuklagen den 19
september 1929 äro uttryckliga bestämmelser givna om förutsättningarna för
sinnessjuk persons intagande å sinnessjukhus och kvarhållande därstädes.
I sistnämnda hänseende är särskilt att märka stadgandet i 17 § sinnessjuklagen,
att om sinnessjuk, som för vård intagits, blivit till hälsan återställd eller,
ehuru icke återställd, så förbättrad, att han ej längre är i behov av vård å
sinnessjukhus, han ofördröjligen skall utskrivas från sjukhuset. Enligt 19 §
må sinnessjuk, där hans tillstånd icke innefattar fara för annans personliga
säkerhet eller eget liv, på försök utskrivas för viss bestämd tid eller tillsvidare.
Beträffande vissa intagna, bland andra sådana som på grund av sin sinnesbeskaffenhet
av domstol förklarats icke kunna fällas till ansvar för begångna
brott, tillkommer det emellertid sinnessjuknämnden att besluta om utskrivning
enligt 17 eller 19 § eller uppdraga åt sjukvårdsläkaren att därom meddela

212

beslut. I fråga om vissa från allmänna anstalter till sinnessjukhus överflyttade
må försöksutskrivning icke ske utan att vederbörande blivit utskriven från
anstalten. — Vad angår alkoholister innehåller lagen den 12 juni 1931 om
behandling av alkoholister i 16 § och följande paragrafer bestämmelser om
tvångsintagande å alkoholistanstalt under vissa förutsättningar av den, som
är hemfallen åt alkoholmissbruk. Enligt 36 § må den, som enligt slutligt beslut
intagits å allmän alkoholistanstalt, regelmässigt kvarhållas under en tid av
ett år eller, vid återfall inom viss tid, under två år. Utskrivning från anstalten
skall ske tidigare, där grundad anledning föreligger till antagande, att den
intagne efter utskrivningen skall föra ett nyktert och ordentligt liv. Under vissa
förutsättningar kan enligt 37 § tiden för kvarhållandet utsträckas med ytterligare
två år. Enligt 41 § kan intagen beviljas försökspermission för viss tid.

Med de anförda bestämmelserna torde ha avsetts att i görligaste mån förhindra,
att den, som tvångsintagits å sinnessjukhus eller i alkoholistanstalt,
skall kvarhållas där längre tid än som är betingad av ändamålet med intagningen
och vården. I betraktande härav synes det mig med fog kunna ifrågasättas,
huruvida en å sådant sjukhus eller alkoholistanstalt intagen, för vilkens
utskrivning sakliga, i lag uttryckligen angivna skäl kunna anföras, verkligen
bör kunna kvarhållas av den anledning, att sterilisering av honom kan anses
önskvärd.

Sinnessjuklagens avfattning synes närmast giva vid handen, att omhändertagandet
av en sinnessjuk eller sinnesslö allenast utgör en form för samhällets
omvårdnad av dem, som av sin sjukdom sakna förmåga att taga hand om sig
själva, eller ock en försvarsåtgärd gentemot sådana, som på grund av sin sinnesbeskaffenhet
äro farliga för den allmänna säkerheten. Lagens tillämpning
torde emellertid i själva verket icke vara begränsad endast till dylika fall, vilket
jämväl framgår av sinnessjuknämndens yttrande i ärendet, vari talas om samhällsbesvärlighet
såsom grund för intagning eller kvarhållande å sinnessjukhus.
Till sådan samhällsbesvärlighet, som skulle medföra behov av vård å sinnessjukhus,
vill nämnden då räkna den omständigheten, att en intagen efter
utskrivningen skulle giva upphov till en ovälkommen avkomma, och detta
även om intagningen icke motiverats av nämnda omständighet. Huruvida
sinnessjuklagens bestämmelser kunna giva utrymme för en så vidsträckt tolkning,
synes mig vara synnerligen tvivelaktigt.

Till stöd för sin uppfattning i denna fråga har sinnessjuknämnden åberopat,
bland annat, vissa uttalanden vid tillkomsten av 1944 års lag om kastrering.
Såväl dessa uttalanden som ock ett flertal andra yttranden, som fällts under
förarbetena till steriliserings- och kastreringslagarna, synas väl utgöra ett
belägg för riktigheten av nämndens åsikt. Vad som gäller om kastrering kan
emellertid icke utan vidare utsträckas till att gälla även i fråga om sterilisering.
En kastrering avser ju att operativt bota den sjuke just för den oftast allmänfarliga
defekt, på grund av vilken anstaltsvård för honom ansetts behövlig.
Något motsvarande gäller icke beträffande sterilisering. Steriliseringen kan

213

icke sägas undanröja någon fara för den allmänna säkerheten, då ju den steriliserade
icke kan förutsättas komma att genom operationen bättra sin livsföring.
Snarare kan det tänkas, att vetskapen om att vara ofruktsam kan
bidraga till ett lösaktigt leverne av den som steriliserats.

Om tveksamhet således kan anses föreligga i fråga om rätten att uppställa
sterilisering såsom villkor för avbrytande av anstaltsvården av sinnessjuka
och sinnesslöa, gör sig en sådan tveksamhet med än större styrka gällande
beträffande den, som tvångsintagits å alkoholistanstalt. Anstaltsvården för
en dylik alkoholist är tidsbegränsad, och förtidsutskrivning skall ovillkorligen
ske, om det kan antagas, att den intagne skall komma att föra ett nyktert och
ordentligt liv. Utrymme för en prövning på andra än nu angivna grunder
finnes således endast i händelse förtidsutskrivning eller permission ifrågasättes,
utan att anledning finnes till antagande att vederbörande efter frigivningen
skall förhålla sig nykter och ordentlig. Sterilisering och anstaltsvård utgöra
emellertid olika former av samhällets ingripande mot en asocial alkoholist med
särskilda, var för sig i lag angivna förutsättningar för deras användande och
avsedda att tillgodose helt skilda syftemål. Att göra dessa behandlingsformer
beroende av varandra synes därför knappast vara riktigt.

I de fall, varom här närmast varit fråga, har av utredningen framgått,
att A och B icke ägt någon ovillkorlig, på uttryckligt lagstadgande grundad
rätt att erhålla utskrivning vid de ifrågakomna tidpunkterna. Något obehörigt
ingrepp i deras personliga frihet kan således ej anses ha förorsakats dem genom
de från respektive sinnessjuknämndens och socialstyrelsens sida vidtagna
åtgärderna att förbinda deras utskrivning med frågan om sterilisering. På
grund härav och med hänsyn till omständigheterna i övrigt har jag icke funnit
nämnda myndigheters åtgöranden kunna föranleda något ingripande från
min sida mot någon enskild tjänsteman för felaktigt förfarande.

Av vad i ärendena blivit upplyst har jag emellertid funnit, att de gällande
bestämmelserna rörande sterilisering icke i allo äro så tydliga, att de myndigheter,
som ha att tillämpa desamma, därav kunna erhålla tillräcklig vägledning
för sitt handlande. Sinnessjuknämnden har också i sitt yttrande framhållit
önskvärdheten av tydligare bestämmelser i ämnet. Därest avsikten varit, att
ett medgivande till sterilisering skall anses avgivet av fri vilja, även om sterilisering
uppsatts såsom villkor för utskrivning från sinnessjukhus eller anstalt,
synes mig detta böra komma till sådant uttryck i lagen, att någon tvekan
hiirutinnan icke kan uppstå. Bestämmelser, som kunna vinna tillämpning
ofta och av vitt skilda myndigheter, synas mig böra vara så klara, att vederbörande
icke skall för tolkningen av dem nödgas anställa vidlyftiga efterforskningar
i kommittébetänkanden och riksdagstryck. I förevarande fall har
cj ens efter sådana efterforskningar med visshet kunnat fastslås lagens verkliga
mening. Ett klargörande av denna fråga i själva lagtexten skulle utan tvivel
vara önskvärt.

I den offentliga diskussionen har under senare tid frågan om de socialpoli -

214

tiska frihetsberövandena varit föremål för synnerlig uppmärksamhet. Från
skilda håll har uttalats oro för rättssäkerheten inom socialvården, och olika
förslag ha framkommit om garantier mot olagliga och obefogade åtgärder från
myndigheternas sida. Att dessa frågor ställts under debatt torde ha föranletts
— förutom av bristfälligheter i fråga om det administrativa förfarandet —
jämväl av en viss osäkerhet om, hur gällande författningsbestämmelser rörande
förutsättningarna för myndigheternas ingripande böra tolkas. Åtskilliga inom
sociallagstiftningen förekommande uttryck, såsom exempelvis ”behov av vård
å sinnessjukhus”, ”ordentligt liv” och liknande, torde otvivelaktigt tarva förtydligande
i lagtexten eller göras till föremål för ett klarläggande uttalande,
särskilt som det här rör sig om något så utomordentligt viktigt som villkoren
för att en medborgare skall få berövas sin personliga frihet. I enlighet med
vad ovan anförts lärer också avgörandet av frågan om sterilisering såsom villkor
för utskrivning nödvändiggöra en utredning rörande förutsättningarna
överhuvud för tvångsintagning och utskrivning från anstalt. En sådan utredning
skulle enligt min mening lända till ökad rättssäkerhet och vara ägnad att
lösa åtskilliga av de spörsmål, som under diskussionen om de socialpolitiska
frihetsberövandena uppkommit.

Med stöd av den befogenhet min instruktion lämnar mig får jag härmed
i underdånighet för Eders Kungl. Maj:t framlägga ovan berörda förhållanden
för den åtgärd Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen föranleda.

4. Framställning angående tillämpningen av bestämmelserna
om åtalseftergift i 49 a § alkoholistlagen.

Den 9 december 1946 skrev jag till Konungen följande:

Enligt 9 § lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff gäller att,
där någon enligt meddelat beslut intagits å allmän alkoholistanstalt, förvandling
av böter som dessförinnan skett skall vara förfallen och att förvandling ej
skall ske av böter, som ådömts före intagandet. Böter som ådömts efter intagandet
men före utskrivningen, må enligt samma stadgande ej förvandlas
med mindre anstaltens styrelse det påkallar.

Genom lagen den 22 juni 1939 angående tillägg till lagen den 12 juni 1931
om behandling av alkoholister (alkoholistlagen) infördes i sistnämnda lag en
ny paragraf, betecknad 49 a §, vari stadgas att, om den som enligt meddelat
beslut intagits å allmän alkoholistanstalt misstänkes att hava före utskrivning
från anstalten begått brott, varå enligt lag icke kan följa högre straff än böter
eller fängelse i sex månader, ankommer det, där brottet är begånget i Stockholm,
å förste stadsfiskalen och eljest å landsfogden att efter hörande av
anstaltens styrelse avgöra, huruvida åtal lämpligen bör ske.

Till stöd för detta stadgande anfördes i det betänkande med förslag till lag
om villkorlig dom m. m. (SOU 1937: 38 sid. 119), som legat till grund för lag -

215

ändringen, följande: Bestämmelsen i 9 § lagen om verkställighet av bötesstraff
syntes medföra, att för personer som enligt meddelat förordnande intagits å
allmän alkoholistanstalt smärre förseelser i stor utsträckning komme att icke
medföra någon ansvarspåföljd. Vid sådant förhållande torde det mången gång
vara en olämplig eller åtminstone onödig åtgärd att genom lagföring vid
domstol åvägabringa att en i alkoholistanstalt intagen person bleve bötfälld
för en förseelse. Praktiska skäl talade således för att möjlighet till åtalseftergift
infördes för dessa fall.

Vid av mig företagna inspektioner av domstolarna har jag uppmärksammat
talrika fall, då personer, under det de varit försökspermitterade från allmän
alkoholistanstalt, på talan av underåklagare ställts under åtal för fylleri, utan
att underåklagaren dessförinnan inhämtat överåklagarens medgivande till
åtalet. Att så skett synes ha haft sin grund — förutom i rent förbiseende av
stadgandet i 49 a § — i vissa svårigheter vid stadgandets tillämpning.

Dessa svårigheter ha närmare belysts i följande två av mig upptagna
ärenden.

Den 6 april 1946 verkställde jag inspektion av Torneå domsagas kansli.
Därvid antecknades följande: Till den 26 september 1944 hade landsfiskalen
Per Franzén, å tjänstens vägnar, till Torneå tingslags häradsrätt instämt
målaren John Westerlund i Njurunda med yrkande om ansvar å honom för
fylleri den 2 september 1944. Westerlund hade inställt sig genom tingshusvaktmästaren.
I domboken hade antecknats, att aklagaren till upplysning i
målet ingivit bland annat ”utdrag av kontrollstyrelsens straffregister, enligt
vilket svaranden den 11 mars 1940 intagits å alkoholistanstalt enligt förordnande
av länsstyrelsen i Norrbottens län den 23 december 1939”. Häradsrätten
hade dömt Westerlund jämlikt 18 kap. 15 § strafflagen att böta
30 kronor.

I infordrad förklaring anförde Franzén: Sedan gammalt hade tillämpats, att
personer, som suttit anhållna i polisarrest för fylleri, vid utsläppandet ur
arresten delgivits stämning. Så hade även skett i det fall, varom nu vore
fråga. Självfallet underlättade detta polisens arbete och i många fall skulle
vederbörande aldrig komma att delgivas stämning, om detta förfaringssätt
icke tillämpades, enär klientelet ofta utgjordes av löst folk, som icke hade
någon varaktig bostad. I varje särskilt fall prövade Franzén först åtalet,
innan han undertecknade stämningen. Vid den tidpunkt, då Franzén utfärdat
stämningen å Westerlund, hade han icke tänkt sig in i, vilka konsekvenser det
förut omnämnda delgivningsförfarandet kunde få i fråga om fall, som avsåges
i 49 a § alkoholistlagen. Det hade därför förfarits på samma sätt som tidigare,
och kontrollstyrelsens straffregisterutdrag hade rekvirerats först efter det
stämningen delgivits. Vid straffregisterutdragets ankomst hade därefter av
någon outgrundlig anledning icke observerats, att Westerlund fortfarande
vore intagen å alkoholistanstalt. I samband med tillämpningen av lagen den
19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga hade Franzén upp -

216

märksammat, att det omförmälda förfarandet vid delgivning av stämning
innebure något, som kunde äventyra tillämpningen av 49 a § alkoholistlagen.
Han hade därför lagt om sättet för utfärdande av stämning och avvaktade
numera kontrollstyrelsens straffregisterutdrag innan han utfärdade stämning,
utom i sadana fall där han vore absolut säker på att vederbörande icke vore
eller varit intagen å alkoholistanstalt.

På anmodan inkom landsfogden i Norrbottens län Axel Danielson med
yttrande i ärendet, vari han anförde följande.

Då någon beträtts med fylleri, hade hittills av praktiska skäl i allmänhet
stämning för förseelsen delgivits honom i samband med frigivningen från
arresten. Därigenom hade man undvikit besvär och särskilda kostnader för
delgivningen, vilka sistnämnda annars kunnat bliva relativt höga. Någon
allmän skyldighet för åklagare att i mål om ansvar för fylleri inhämta utdrag
av kontrollstyrelsens straffregister syntes icke finnas. Kungl. kungörelsen den
6 september 1939 om skyldighet att inhämta utdrag av de hos generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen förda straffregistren innehölle icke särskild föreskrift
därom. Icke heller torde en dylik skyldighet kunna härledas ur 49 a §
alkoholistlagen, vilken för övrigt hade avseende icke allenast å fylleriförseelser
utan a ringare brott överhuvud taget. Distriktsåklagare infordrade emellertid
oaktat avsaknaden av föreskrifter i ämnet ofta utdrag ur kontrollstyrelsens
straffregister. Det syntes uppenbart, att med nuvarande bestämmelser tilllämpningen
av 49 a § alkoholistlagen icke kunde bliva effektiv. Det bleve
mer eller mindre beroende av tillfälligheter, om det vid utredningen av de
ringare brott, varom här vore fråga, komme fram, att förövaren vore på
försök utskriven från alkoholistanstalt. I regel torde han icke själv lämna
upplysning därom. För att erhålla en i görligaste mån effektiv tillämpning av
49 a § alkoholistlagen syntes, såvitt Danielson kunde förstå, icke annan
utväg sta till buds än att beslut om intagning å och utskrivning från alkoholistanstalt
meddelades i tidningen Polisunderrättelser. Mot lämpligheten därav
syntes inga befogade erinringar kunna göras. Icke heller syntes anordningen
behöva medföra någon större belastning för Polisunderrättelser. Enligt vad
Danielson inhämtat utgjorde antalet å alkoholistanstalt intagna under år
1944 1 142 och under år 1945 1 290 personer. I förevarande fall hade Franzén,
ehuru han genom utdrag ur kontrollstyrelsens straffregister erhållit kännedom
om att Westerlund intagits å alkoholistanstalt, underlåtit att jämlikt 49 a §
alkoholistlagen hänskjuta åtalsfrågan till landsfogdens prövning. Med hänsyn
till den korta tid den nya lagstiftningen vid tiden för åtalet varit i kraft syntes
Franzéns försummelse ursäktlig. Han hade på Danielsons förfrågan meddelat,
att de Westerlund ådömda böterna genom länsstyrelsens i Norrbottens län
beslut den 22 juni 1946 avskrivits.

Vid min inspektion den 10 april 1946 av rådhusrätten och magistraten i
Skellefteå bemärktes, att i åtskilliga fall anteckning saknades i domboken
därom, att landsfogden i länet prövat frågan huruvida åtal lämpligen bort

217

ske mot person, som intagits å allmän alkoholistanstalt. Följande tre fall
antecknades.

1) Den 19 mars 1945 hade Frans Albert Sandberg intagits å alkoholistanstalt
enligt länsstyrelsens i Norrbottens län förordnande den 23 januari 1945.
På åtal av stadsfiskalen Gösta Lindberg hade Sandberg sedermera den 3
december 1945 av rådhusrätten dömts jämlikt 18 kap. 15 § strafflagen för
fylleri att böta 40 kronor.

2) Den 3 april 1945 hade rådhusrätten på talan av Lindberg dömt agenten
Adolf Ruben Jonsson att för fylleri den 14 mars 1945 böta 100 kronor. Enligt
utdrag av kontrollstyrelsens straffregister var Jonsson sedan den 16 mars
1944 intagen å alkoholistanstalt jämlikt förordnande den 14 i samma månad
av länsstyrelsen i Jämtlands län.

3) Till den 30 juli 1945 hade Lindberg instämt bergssprängaren Nestor
Julius Köhl med yrkande om ansvar å honom för fylleri den 9 juli 1945.
Rådhusrätten hade samma dag dömt Köhl jämlikt 18 kap. 15 § strafflagen
att böta 100 kronor. Enligt utdrag av kontrollstyrelsens straffregister hade
Köhl den 8 september 1943 intagits å statens alkoholistanstalt å Svartsjö
jämlikt länsstyrelsens i Västmanlands län förordnande den 17 september 1943.

I förklaring över anmärkningarna yttrade Lindberg: Person, som anhållits
för fylleri, brukade av praktiska skäl om möjligt delgivas stämning för fylleriförseelsen
innan han lämnade polisstation. Genom detta förfaringssätt undvekes
mycket besvär särskilt när fråga vore om en person, som icke hade
sin bostad i Skellefteå och som därför, om stämningen ej delgåves omedelbart,
måste å annan ort sökas för stämningens delgivande. När den anhållne vore
en person, som veterligen vore försökspermitterad från alkoholistanstalt, delgåves
han dock icke stämning förrän efter prövning av överåklagaren jämlikt
49 a § alkoholistlagen. Fall kunde emellertid inträffa, då en försökspermitterad
alkoholist på grund av att han icke vore för polisen känd delgåves stämning
vid frigivandet. I sådana fall bleve först vid erhållande av utdrag från kontrollstyrelsen
känt, att fallet vore sådant, att landsfogdens åtalsprövning bort
föregå åtalet. Samtliga här ifrågavarande fall hade varit sådana, som ovan
angivits. Sedan landsfogden utfärdat en cirkulärskrivelse till distriktsåklagarna
med erinran om ifrågavarande bestämmelse i alkoholistlagen, hade
Lindberg ålagt befälet på ordningsavdelningen att före frigivandet av en för
fylleri anhållen person söka noggrant utreda, om han varit intagen på alkoholistanstalt,
och Lindberg hade, när det trots detta inträffat att en försökspermitterad
alkoholist blivit åtalad, återkallat stämningen och underställt landsfogden
frågan om åtal skulle anställas.

Landsfogden i Västerbottens län E. Strandmark, som avgav yttrande i
ärendet, anförde följande.

Enligt gällande bestämmelser ålåge det ej åklagare eller domstol att införskaffa
utdrag av kontrollstyrelsens straffregister i mål angående fylleri. Regelmässigt
torde dock åklagarna även i sådana mål införskaffa dylikt utdrag. Det

218

av Lindberg tillämpade förfaringssättet innebure alltid risk för att en från
alkoholistanstalt försökspermitterad på grund av åklagarens ovetskap därom
bleve stämd utan föregående åtalsprövning jämlikt 49 a § alkoholistlagen.
Kännedom om att personen ifråga vore en försöksutskriven alkoholist vunnes
ju först genom det utdrag ur kontrollstyrelsens straffregister, som regelmässigt
infordrades och som komme åklagarna tillhanda inom högst en vecka efter
rekvisitionen. För att kontrollstyrelsens utdrag säkert skulle hinna anlända
tillämpades i Skellefteå en stämningstid av cirka tre veckor beträffande fyllerister.
Man torde på grund därav kunna säga, att de av Lindberg vidtagna
försiktighetsmåtten icke vore tillräckligt effektiva för undvikande av att
försökspermitterad stämdes men däremot fullt effektiva för undvikande av
att sådan person dömdes till straff för fylleriförseelse utan vederbörlig åtalsprövning.
Om man skulle kunna effektivt undvika, att sådan person stämdes,
funnes ingen annan lösning än att beträffande samtliga fyllerister, som ej vore
för polisen kända, låta anstå med stämningens utfärdande till dess utdraget
från kontrollstyrelsen anlänt. Da det här ofta rörde sig om personer, som
saknade varaktig bostad, skulle det givetvis uppstå mycket besvär med delgivningen
av stämningarna. Ofta skulle åklagaren vara nödsakad att låta
åtalet förfalla, enär vederbörande icke kunnat anträffas. Tekniskt vore det
naturligtvis genomförbart att i tidningen Polisunderrättelser intaga uppgift
om intagning å och utskrivning från alkoholistanstalt. Strandmark trodde
dock icke, att det vore praktiskt att belasta tidningen med dessa uppgifter.
Det ökade arbete och de merkostnader detta skulle medföra motsvarades
nog ej av de fördelar, som stode att vinna. En försökspermitterad kunde
emellertid ha gjort sig skyldig till brott och förseelser av sådan beskaffenhet,
att åklagaren ej på grund av brottets eller förseelsens beskaffenhet hade
anledning antaga, att den misstänkte kunde vara försökspermitterad alkoholist.
Om den misstänkte ej själv upplyste därom, bleve han helt säkert
åtalad och dömd. Den åklagare, som ville vara fullt säker på att han ej
åtalade en försökspermitterad, skulle faktiskt i varje mål, där straffet ej kunde
bli högre än sex månaders fängelse, vara nödsakad infordra straffregisterutdrag
från kontrollstyrelsen innan han åtalade. Att en sådan kontroll icke kunde
genomföras syntes Strandmark dock vara uppenbart. Någon praktisk lösning
av problemet kunde han ej föreslå.

Sedan jag med anledning av vad sålunda i ärendena förekommit anhållit
om utlåtande av statens kriminaltekniska anstalt, yttrade anstalten följande.

Att underåklagare i vissa fall anhängiggjort åtal mot från alkoholistanstalter
försökspermitterade personer för brott, varå enligt lag icke kunnat
följa högre straff än böter eller fängelse i sex månader, utan att underåklagarna
dessförinnan underställt atalsfrågan överåklagarens prövning, syntes
bero på att underåklagarna icke alltid vid stämningars utfärdande haft kännedom
om, att vederbörande personer varit försökspermitterade från alkoholistanstalt.
Denna brist kunde givetvis avhjälpas genom att dylika uppgifter

219

fortlöpande publicerades i tidningen Polisunderrättelser. Syftet med Polisunderrättelser
vore ju också att till rikets åklagar- och polismyndigheter
bringa kännedom om förhållanden av rättslig betydelse. Därest uppgifter
om sådana försökspermittenter skulle publiceras i Polisunderrättelser, måste
emellertid även definitiva utskrivningar från och återintagningar på alkoholistanstalter
publiceras i tidningen. I landet funnes för närvarande en enskild
och 20 statliga alkoholistanstalter. Enligt från socialstyrelsens nykterhetsbyrå
inhämtade preliminära uppgifter vore ständigt ett mycket stort antal
_ mellan 500 och 1 000 — personer försökspermitterade från alkoholistanstalter.
Detta skulle innebära ett publicerande av mellan 1 000 och 2 000
notiser per år i Polisunderrättelser. För åklagar- och polismyndigheter spelade
detta emellertid ingen större roll, enär de likväl alltid måste slå i Polisunderrättelser,
innan en för fylleri omhändertagen person försattes på fri
fot. För statens kriminaltekniska anstalts vidkommande innebure emellertid
detta publicerande en ytterligare arbetsbelastning, som med nuvarande förut
alltför hårt ansträngda personal möjligen komme att bliva svar att genomföra
utan eftersättande av andra arbetsuppgifter. Då saken emellertid syntes vara
av synnerlig vikt, torde anstalten möjligen kunna få anställa ytterligare ett
kontorsbiträde. Kostnaderna för ytterligare ett kontorsbiträde syntes också
böra bliva lägre än de kostnader för stämnings delgivande, som kunde uppstå,
därest personer som varit omhändertagna för fylleri icke kunde stämmas i
samband med frigivandet utan först senare, sedan kontroll skett angående
försökspermission från alkoholistanstalt.

Det allmänt tillämpade förfarandet att delgiva en för fylleri anhållen
person stämning för fylleriförseelsen i samband med att han lösgives innebär
den fördelen, att tid och arbetskrafter icke behöva tillsättas för vederbörandes
efterspanande i och för delgivning av stämningen. På grund av stadgandet
i 49 a § alkoholistlagen kan emellertid förfarandet icke tillämpas i de
fall, då den för fylleri anhållne icke är närmare känd av åklagaren. För sådan
händelse måste med delgivningen anstå, till dess kännedom vunnits om, att
den anhållne vid förseelsens begående icke var intagen å alkoholistanstalt.
Då dylik kännedom om den anhållne för närvarande icke kan med full
säkerhet erhållas med mindre utdrag av det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret
anskaffas, måste i detta fall den anhållne lösgivas för att, sedan
straffregisterutdrag inkommit och överåklagares tillstånd i förekommande
fall inhämtats, uppsökas för delgivning av stämningen. Det ökade arbete,
som därigenom uppkommer för polismyndigheterna, torde knappast kunna
utföras utan en mångenstädes väsentlig förstärkning av den personal, som
ombesörjer delgivning av stämningar.

De berörda olägenheterna synas mig icke kunna undvikas på annat sätt.
än att i tidningen Polisunderrättelser införas uppgifter rörande de personer,

220

som e^ligt myndighets beslut intagits å allmän alkoholistanstalt, samt rörande
tiden för deras definitiva utskrivning från anstalten.

I rättegångsbalken den 18 juli 1942 ha emellertid rörande bagatellförseelser
meddelats vissa bestämmelser, vilka synas mig inverka på bedömandet
av det föreliggande spörsmålet. I 20 kap. 7 § nämnda balk stadgas sålunda,
att allmänt åtal må av åklagaren eftergivas, bland annat, om å
brottet icke kan följa svårare straff än böter och det är uppenbart, att den
misstänktes lagföring ej är påkallad ur allmän synpunkt. Vidare innehåller
48 kap. regler om strafföreläggande beträffande under allmänt åtal hörande
brott, varå allenast böter kunna följa, dock ej normerade böter; i stället för
att väcka allmänt åtal äger åklagaren till godkännande förelägga den misstänkte
det straff aklagaren anser brottet förskylla. Strafföreläggande, som
godkänts av den misstänkte, gäller som dom, vilken vunnit laga kraft. Straffföreläggande
far ej avse dagsböter utöver 20 och ett av den misstänkte godkänt
strafföreläggande, som avser böter omedelbart i penningar till högre
belopp än 100 kronor, vinner laga kraft först sedan det fastställts av rätten.

Det kan med hänsyn till dessa lagbestämmelser ifrågasättas, huruvida
efter den nya rättegångsbalkens ikraftträdande den särskilda åtalsprövning,
som omförmäles i 49 a § alkoholistlagen, har någon uppgift att fylla med
avseende å bagatellförseelser. Den i 20 kap. 7 § nya rättegångsbalken omförmälda
prövningen av frågan om åtalseftergift bör kunna utföras av underåklagare,
även då förseelsen begåtts av en å alkoholistanstalt intagen person.
Då ett efter föreläggande för sådan person bestämt bötesstraff kan förvandlas
endast om anstaltens styrelse det påkallar samt strafföreläggandet följaktligen
kan anses endast obetydligt inverka på anstaltsvården och dess effektivitet,
torde det knappast vara erforderligt, att åklagaren inhämtar anstaltsstyrelsens
yttrande, innan han meddelar strafföreläggandet. 49 a § alkoholistlagen synes
mig därför efter ikraftträdandet av den nya rättegångsbalken kunna utan
större olägenhet inskränkas att avse allenast sådana brott, som föranleda åtal
inför rätten.

Med stöd av den befogenhet min instruktion lämnar mig får jag härmed i
underdånighet för Eders Kungl. Maj:t framlägga ovan berörda förhållanden
och spörsmål till den åtgärd Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen
föranleda.

5. Framställning angående allmän åklagares åtalsplikt då brott
blivit begånget av person, som försöksutskrivits eller
avvikit från sinnessjukhus.

Den 27 december 1946 avlät jag till Konungen en så lydande framställning:

I 5 kap. 5 § strafflagen stadgas, att ingen må fällas till ansvar för gärning,
som han begår under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan

221

själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd
med sinnessjukdom.

Sin nu gällande lydelse har lagrummet erhållit genom lag den 22 juni 1945,
som trätt i kraft den 1 januari 1946. Dessförinnan stadgades i 5 kap. 5 §
strafflagen att gärning, som begicks av den, som var avvita eller vilken förståndets
bruk, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, var berövat, skulle
vara straff lös.

Bestämmelser om sinnesundersökning i brottmål äro meddelade i 6 kap.
sinnessjuklagen den 19 september 1929. I 41 § nämnda lag stadgas, att om
anledning föreligger till antagande att den, som är misstänkt för brott, begått
brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet eller tillfälligt rubbad
själsverksamhet som avses i 5 kap. 5 § strafflagen, skall domstolen förordna
om sinnesundersökning enligt vad i lagen vidare sägs, där ej av särskilda
skäl sådan undersökning finnes obehövlig. Sinnesundersökning skall ock ske,
där domstolen finner särskild utredning om den misstänktes sinnesbeskaffenhet
vara av betydelse för bestämmande av påföljd för brottet eller eljeså
för målets avgörande. Finnes brottet ej förskylla svårare straff än böter, må
sinnesundersökning ske endast när särskilda skäl därtill äro.

Föreskrifter om sinnesundersökningen och om den undersöktes kvarhållande
å sinnessjukavdelning vid fångvården eller å sinnessjukhus eller intagande
å sinnessjukhus, om han är i behov av vård å sådant sjukhus, äro
meddelade i de efterföljande paragraferna i samma kapitel.

I fråga om utskrivning från sinnessjukhus av person, som på grund av sin
sinnesbeskaffenhet av domstol förklarats icke kunna fällas till ansvar för begånget
brott, samt av vissa andra i 18 § sinnessjuklagen angivna personer, som
intagits å sinnessjukhus, gäller enligt 20 § samma lag, att utskrivning kan ske
allenast efter beslut av sinnessjuknämnden eller på nämndens uppdrag av
vederbörande sjukvårdsläkare. Vad sålunda stadgas gäller jämväl utskrivning
på försök. Beträffande försöksutskriven person gäller slutligen att, om i samband
med försöksutskrivningen meddelade föreskrifter åsidosättas eller eljest
fortsatt vård å sinnessjukhus finnes erforderlig, sjukvårdsläkaren äger meddela
förordnande om den sjukes återintagande å sinnessjukhuset.

I ett flertal hos mig under senare tiden anhängiggjorda ärenden har fråga
uppkommit huruvida åtal vid domstol bort ske för brott, som förövats av
sålunda på försök utskriven person eller av person, som efter intagning å sinnessjukhus
rymt från sjukhuset. Av vad härutinnan förekommit må här
anmärkas följande.

Genom utslag den 21 maj 1943 förklarade rådhusrätten i Göteborg diversearbetaren
Tage Gustav Adolf Börjesson, beträffande vilkens sinnesbeskaffenhet
i målet inhämtats utlåtande, saker till ansvar för olovliga tillgrepp medelst
inbrott, olovlig försäljning av tobak och våldsamt motstånd vid offentlig
förrättning under tiden den 28 september 1942—den 28 februari 1943. Jäm -

222

likt 5 kap. 5 § strafflagen förklarade emellertid rådhusrätten Börjesson fri från
straff.

Den 21 maj 1942 förklarades diversearbetaren Knut Emil Allan Linderoth,
vilken vid Södra Roslags domsagas häradsrätt ställts under åtal för brott och i
målet undergått sinnesundersökning, saker till medelst inbrott den 6 februari
1942 förövat olovligt tillgrepp, men förklarades Linderoth jämlikt 5 kap. 5 §
strafflagen straffri.

Börjesson och Linderoth, vilka enligt de i målet avgivna utlåtandena voro
i behov av sinnessjukvård, blevo intagna å sinnessjukhus.

Enligt en av kriminalpolisen i Göteborg den 25 juli 1945 avgiven polisrapport
begärdes den 18 i samma månad telefonledes från kriminalpolisen i
Sundsvall efterspaning och anhållande av Börjesson och Linderoth, vilka
efter försöksutskrivning från Sidsjöns sjukhus i Sundsvall erhållit anställning
Börjesson hos en lantbrukare i Tuna socken och Linderoth hos en lantbrukare
i Sköns socken men den 15 juli avvikit från sina anställningar och sannolikt
begivit sig till Göteborg.

Sedan Börjesson och Linderoth den 20 juli 1945 anhållits i Göteborg, hördes
de av kriminalpolisen rörande åtkomsten av vissa av dem i två resväskor
medförda föremål. Därvid erkände de, att de efter avvikandet från sina anställningar
förövat inbrott i ett kortvarulager i Sala och därvid tillgripit föremålen.

I saken närmare hörda berättade Börjesson och Linderoth följande: Söndagen
den 15 juli 1945 hade de sammanträffat i Sundsvall, varvid de kommit
överens om att avvika från sina respektive anställningar. Samma dag hade de
från en olåst snickarbod på en gård, belägen 8—9 kilometer söder om Sundsvall,
tillgripit några verktyg, som de haft för avsikt att använda vid inbrott.
Från Sundsvall hade de med tåg färdats först till Krylbo och därefter till
Sala, dit de ankommit den 16 juli. Under det de gått omkring i staden hade
de beslutat att påföljande natt föröva inbrott i firman Ekenbergs Eftr:s kortvarulager
därstädes. Vid 1-tiden natten mellan den 16 och den 17 juli
hade de begivit sig till firmans butik, vilken var låst. De hade berett sig
tillträde till butiken genom att borra hål i en båge i ett fönster, varefter de
öppnat detta och krupit in i lokalen genom fönstret. Från öppna förvaringsställen
i butiken hade de tillgripit tre resväskor, vilka de fyllt med olika slag
av kortvaror som de tillgripit där. Vidare hade de fyllt en medförd resväska,
som tillhörde Linderoth, med kortvaror som de tillgripit i butiken. Från en
olåst kassaapparat i butiken hade de tillgripit omkring 120 kronor i penningar.
Efter inbrottets förövande hade Börjesson och Linderoth, medförande
de fyra resväskorna med stulna föremål, med tåg avrest till Stockholm, dit
de ankommit den 17 juli vid 11-tiden. I Stockholm, där de hyrt bostad på
ett pensionat, hade de till olika okända personer av stulna föremål sålt omkring
100 par herrstrumpor och damstrumpor samt 3 eller 4 sportjackor. Då
Börjesson den 17 juli på kvällen befunnit sig på någon gata, sannolikt inom

223

stadsdelen Norrmalm, sysselsatt med att söka sälja stulna föremål, hade han
tilltalats av en uniformerad poliskonstapel. Då det visat sig, att konstapeln
haft för avsikt att anhålla Börjesson, hade denne, som medfört en stulen resväska
med stulna föremål, kastat väskan mot konstapeln samt springande
lyckats undkomma. Påföljande dag hade Börjesson och Linderoth med ordinarie
nattåget avrest till Göteborg. Dit hade de medfört två stulna resväskor
samt Linderoths resväska. I samtliga dessa väskor hade förvarats föremål,
som de stulit vid inbrottet i Sala. Den 19 juli hade Börjesson och Linderoth
för 200 kronor försålt en väska innehållande omkring 75 par damstrumpor,
omkring 75 par herrstrumpor samt minst 4 vindtygs jackor, allt stulet vid
inbrottet i Sala.

Efter det stadsfiskalen i Sala underrättats om Börjessons och Linderoths
anhållande samt om vad som i övrigt förekommit i ärendet, översände
stadsfiskalen en förteckning över de vid inbrottet hos firman Ekenbergs Eftr.
stulna varorna, vilka enligt förteckningen hade ett värde av sammanlagt
1 837 kronor 25 öre.

Sedan överläkaren vid Sidsjöns sjukhus telefonledes underrättats om Börjessons
och Linderoths anhållande, begärde överläkaren i telegram den 21 juli
1945, att Börjesson och Linderoth skulle återföras till sjukhuset. Med anledning
därav blevo dessa påföljande dag genom polisens försorg överförda till
Sidsjöns sjukhus.

Avskrift av den i saken upprättade polisrapporten tillställdes därefter
stadsfiskalen i Sala för kännedom.

I en hit inkommen klagoskrift anhöll Börjesson, under framhållande av att
han och hans kamrat på sätt ovan omförmälts begått brott i Sala den 17 juli
1945 men icke ställts under åtal för brottet utan allenast återförts till sinnessjukhuset,
att jag måtte föranstalta om att åtal bleve anställt mot Börjesson,
så att ny rättspsykiatrisk undersökning av honom kunde komma till
stånd. Börjesson framhöll, att han själv ansåge sig rättskapabel och mottaglig
för straff.

Sedan jag i anledning av klagoskriften anmodat landsfogden i Västmanlands
län att inkomma med yttrande, överlämnade landsfogden Mårten Stiernström
en från stadsfiskalen i Sala Tore Hellsten infordrad förklaring, varjämte
Stiernström avgav eget utlåtande.

Hellsten anförde i sitt yttrande, att under den av polisen i Sala företagna
utredningen angående inbrottet hos firman Ekenbergs Eftr. ingått meddelande
från kriminalpolisen i Göteborg, att Börjesson och Linderoth anhållits
såsom misstänkta för brottet. De hos dem anträffade varorna hade sedan
översänts till polisen i Sala och överlämnats till målsäganden. Sedan meddelande
inkommit, att överläkaren vid Sidsjöns sjukhus begärt att Börjesson
och Linderoth skulle återföras till sjukhuset, hade Hellsten själv haft ett
telefonsamtal med överläkaren, vilken därvid förklarat, att Börjesson och

224

Linderoth vore i behov av ytterligare vård å sinnessjukhus. Med anledning
därav hade åtalsärendet av Hellsten avskrivits från vidare åtgärd.

Under åberopande av vad Hellsten anfört hemställde Stiernström att, då
Hellsten syntes ha förfarit riktigt, Börjessons klagomål icke måtte föranleda
vidare åtgärd.

På given anledning utfärdade Hellsten sedermera den 2 mars 1946 stämning
å Börjesson och Linderoth till rådhusrätten i Sala den 18 mars 1946 med
yrkande om ansvar å dem jämlikt 20 kap. 4 § strafflagen för grov stöld.

Då målet å utsatt dag företogs till handläggning inför rådhusrätten, inställde
sig Hellsten såsom åklagare. Enligt ett av Hellsten ingivet brev från
överläkaren vid Sidsjöns sjukhus voro Börjesson och Linderoth såsom intagna
å sjukhuset förhindrade att inställa sig vid rätten.

För de tilltalades hörande uppsköts målet till den 6 maj 1946, då de tilltalade
skulle genom polismyndighetens försorg inställas vid rätten.

Vid målets återföretagande den 6 maj inställdes, i närvaro av Hellsten
såsom åklagare och ombud för målsägandefirman, Börjesson och Linderoth
genom sjukhus- och polispersonals försorg.

Hellsten yrkade ansvar å Börjesson och Linderoth för dels stöld i Sköns
socken den 15 juli 1945 jämlikt 20 kap. 1 § strafflagen, dels ock grov
stöld i Sala natten mellan den 16 och den 17 juli 1945 jämlikt 20 kap. 4 §
samma lag. Därjämte yrkade Hellsten ansvar å Börjesson jämlikt 10 kap. 5 §
strafflagen för det denne i Stockholm den 17 juli 1945 misshandlat extra
poliskonstapeln Carl Ingemar Birger Björklund.

Börjesson erkände stölderna i Sköns socken och Sala stad men bestred, att
han misshandlat poliskonstapeln i Stockholm. Linderoth erkände stölderna.

Enär med hänsyn till vad i målet förekommit anledning förelåge till antagande
att Börjesson och Linderoth begått åtalade brotten under inflytande
av sådan själslig abnormitet eller tillfälligt rubbad själsverksamhet, som
avses i 5 kap. 5 § strafflagen, förordnade rådhusrätten därefter om sinnesundersökning
av Börjesson och Linderoth.

Överläkaren Gunnar Adell yttrade i ett den 21 juni 1946 avgivet utlåtande
angående Börjessons sinnesbeskaffenhet, att Börjesson begått de åtalade brotten
under inflytande av själslig abnormitet, som dock icke vore av så djupgående
natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, att han sannolikt
vore föga mottaglig för den med straff avsedda verkan, att han vore i
viss mån farlig för annans säkerhet till egendom, att han efter strafftidens slut
borde bli föremål för behandling enligt alkoholistlagen samt att han icke vore
i behov av vård å sinnessjukhus.

T. f. överläkaren N. Ohlsson yttrade i ett den 28 juli 1946 avgivet utlåtande
angående Linderoth, att Linderoth vid tiden för brottens begående led
av psykisk abnormitet (psychopathia) men att denna ej kunde anses jämställd
med sinnessjukdom samt att Linderoth icke vore i behov av vård å
sinnessjukhus.

225

Vid förnyad handläggning av målet den 25 juni 1946 i vad angick Börjesson
och den 1 juli 1946 i vad angick Linderoth beslöt rådhusrätten inhämta
utlåtanden från medicinalstyrelsen och interneringsnämnden, i avbidan varpå
målet förklarades vilande.

Medicinalstyrelsen avgav beträffande Börjesson det utlåtandet, att han
begått de åtalade brotten under inflytande av själslig abnormitet, vilken vore
av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom,
samt att han vore i behov av vård å sinnessjukhus.

Beträffande Linderoth avgav medicinalstyrelsen utlåtande av samma innehåll.

Interneringsnämnden anförde beträffande Börjesson i avgivet yttrande att
denne, därest han i målet dömdes till straffarbete, borde i stället för att undergå
straffet intagas till förvaring i vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare.
*

I fråga om Linderoth yttrade interneringsnämnden i avgivet utlåtande följande:
Interneringsnämnden funne, att Linderoth vid tiden för brottens begående
led av psykisk abnormitet men att denna ej kunde anses jämställd
med sinnessjukdom och att han icke vore i behov av vård å sinnessjukhus, men
ansåge med hänsyn till föreliggande omständigheter sig icke böra tillstyrka
förordnande om hans intagande till förvaring i vårdanstalt för förminskat tillräkneliga
förbrytare.

Den 26 augusti 1946 handlades målet ånyo i närvaro av t. f. stadsfiskalen
Carl E. Jansson såsom åklagare.

Sedan de avgivna utlåtandena föredragits, uppsköts målet till den 16 september
1946, då Börjesson och Linderoth skulle inställas inför rådhusrätten
genom vederbörande sjukhusförvaltningars eller polismyndighets försorg.

Vid återföretagande av målet den 16 september inställdes i närvaro av
Hellsten såsom åklagare Linderoth genom polisens i Sala försorg. Hellsten
anmälde, att Börjesson under transport från S:t Sigfrids sjukhus i Växjö
dagen förut rymt från sina vaktare.

I anledning av vad sålunda upplysts förklarades målet mot Börjesson vilande
i avbidan på Börjessons häktning.

Beträffande Linderoth meddelade rådhusrätten samma dag utslag och yttrade
däri såvitt angår ansvarsfrågan följande: I målet vore utrett, att Linderoth
tillsammans med Börjesson dels den 15 juli 1945 i Sköns socken olovligen
tillgripit en del verktyg till värde av omkring 10 kronor dels ock natten
mellan den 16 och den 17 juli 1945 i Sala stad olovligen tillgripit pengar och
varor till värde av 1 837 kronor 25 öre från firman Ekenbergs Eftr., sedan de
berett sig tillträde till affärslokalen genom att borra hål i en fönsterruta. Rådhusrätten
funne förty, att Linderoth gjort sig skyldig till stöld och grov stöld.
Av handlingarna rörande undersökning av Linderoths sinnesbeskaffenhet
funne rådhusrätten, att Linderoth vid tiden för brottens begående lidit av psy -

15 _ Justitieombudsmannens ämbctsbcrättclse till 1947 års riksdag.

226

kisk abnormitet, men att denna ej kunde anses jämställd med sinnessjukdom
och att han icke vore i behov av vård å sinnessjukhus. På grund av vad sålunda
upptagits prövade rådhusrätten rättvist döma Linderoth att för stöld
och grov stöld jämlikt 20 kap. 1 och 4 §§ samt 4 kap. 1 och 2 §§ och 5 kap.
6 § strafflagen hållas till straffarbete fyra månader.

Rådhusrättens utslag vann laga kraft.

Sedan Börjesson den 3 november 1946 häktats, handlades målet mot honom
ånyo den 11 november 1946.

I samma dag meddelat utslag fann rådhusrätten Börjesson saker till grov
stöld, stöld samt misshandel av polisman i tjänsteutövning. Jämlikt 5 kap. 5 §
strafflagen fann rådhusrätten emellertid Börjesson icke kunna fällas till ansvar
i målet.

Jämväl detta utslag vann laga kraft.

I ett annat härstädes anhängiggjort ärende anförde å Sidsjöns sjukhus
intagne Allan Karlsson, att han efter att den 7 juli 1946 ha avvikit från sjukhuset
— varest han såsom psykopat vårdats sedan mars månad 1944 — gjort
sig skyldig till stöld av en mollskinnsväst, ett par skidpjäxor och en handyxa,
värt tillhopa omkring 45 kronor. Sedan Karlsson den 9 juli 1946 anhållits av
landsfiskalen i Njurunda distrikt, hade Karlsson utan att ställas under åtal
återförts till sinnessjukhuset. Under åberopande av att psykopater numera
i allt större utsträckning bleve dömda till straff för begångna brott anhöll
Karlsson att bliva ställd under åtal, så att straff kunde ådömas honom.

Sedan landsfogden i Västernorrlands län anmodats att efter verkställd utredning
inkomma med yttrande, överlämnade t. f. landsfogden J. H. Rudström
undersökningsprotokoll i saken, varjämte han avgav eget utlåtande.

Av utredningen framgick, att Karlsson vid med honom anställt förhör uppgivit,
att han en dag i början av juni månad 1946 tillfrågat överläkaren vid
sjukhuset Ivan Blomqvist angående möjligheten att bliva försöksutskriven,
varvid denne lämnat den upplysningen, att Karlsson ej kunde beräkna att
bliva försöksutskriven förrän om möjligen 1 J/2 år. Karlsson hade då kommit
på tanken att rymma från sjukhuset och efter rymningen göra sig skyldig till
lindrigare brott, för vilka han sedan skulle bliva åtalad. Han hade nämligen
tänkt sig att vid rättegången få göra hemställan om förnyad sinnesundersökning
och bliva ådömd ett tidsbegränsat frihetsstraff.

Efter att ha redogjort för rymningen den 7 juli, då ytterligare en patient
å sjukhuset avvikit och sedan sammanträffat med Karlsson, hade Karlsson
uppgivit, att de båda den 8 juli kommit till ett samhälle, som Karlsson
sedermera erfarit skulle vara Stockvik inom Njurunda socken. Där hade de
uppmärksammat en nybyggd gård invid stora landsvägen, varför Karlsson
beslutat sig för att besöka gården för att komma över mat. Ytterdörren till
gårdens hus hade emellertid varit låst, varför Karlsson icke kunnat komma
in dit. Han hade i stället besökt ett uthus, vars dörrar varit olåsta. Där hade
han uppmärksammat en s. k. storväst, ett par pjäxor samt en yxa. Han hade

227

tillgripit skorna och västen för att under den kommande natten skydda sig
mot kyla, varjämte han ämnat använda yxan för att hugga ris, enär han under
den kommande natten ämnat elda för att freda sig för mygg. Efter tillgreppet
hade Karlsson ånyo begivit sig till skogen, där kamraten inväntat
honom, varpå de fortsatt i riktning mot Svartvik. När de uppehållit sig i
närheten av Svartviks samhälle, hade de blivit gripna av en landsfiskal, som
uppgivit sig heta Nyberg. Ägaren till västen, pjäxorna och yxan hade varit
med landsfiskalen, varför Karlsson förstått, att ägaren uppmärksammat tillgreppet.
Denne hade även igenkänt sina tillhörigheter. Karlsson, som omedelbart
för landsfiskalen erkänt tillgreppet, hade sedan tillsammans med kamraten
blivit återförd till sjukhuset. De tillgripna föremålen hade omhändertagits
av ägaren. Något närmare förhör beträffande denna stöld hade Karlsson
icke undergått. Karlsson hade med denna stöld haft för avsikt att bliva häktad
och undergå rannsakning, men då icke något förhör med honom hållits,
hade han vänt sig till J. O. med begäran om utredning i vederbörlig ordning.

T. f. överläkaren Ohlsson hade vid polisutredningen upplyst, att Karlsson
måste betraktas såsom sinnessjuk, att han under sin sjukdom tidigare förövat
mordbränder samt att även nu ifrågavarande brott skett i ett tillstånd av
sinnessjukdom. Ohlsson ansåge, att det vore onödigt att anställa åtal mot
Karlsson, enär han vid en förnyad undersökning med all säkerhet komme att
förklaras straffri jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen.

Enligt ett av t. f. landsfiskalen Sten Nyberg upprättat protokoll över polisundersökningen
rörande ifrågavarande tillgrepp och Karlssons anhållande
natten till den 9 juli 1946 hade målsäganden efter att ha återfått det hos
Karlsson anträffade tillgripna godset förklarat sig icke ha några anspråk att
framställa vid eventuell rättegång mot Karlsson. Vid protokollet voro fogade
värderingsintyg, utvisande att det sammanlagda värdet av det tillgripna utgjorde
högst 10 kronor 50 öre.

Rudström anförde i sitt utlåtande följande: Den egendom Karlsson åtkommit
genom brottet vore till sitt värde tämligen ringa och något anspråk på
ersättning hade icke gjorts från ägaren därav. Den läkare, som haft Karlsson
under sin vårdnad, hade som sin mening uttalat, att Karlsson alltjämt måste
anses vara av sådan sinnesbeskaffenhet, som avses i 5 kap. 5 § strafflagen,
samt att brotten begåtts under inflytande därav. Med hänsyn till vad sålunda
anförts hade Rudström icke funnit skäl föranstalta om åtal mot Karlsson.

Frågan huruvida i fall, då brottslig gärning förövats av sinnessjuk person,
åtal mot gärningsmannen skall anställas torde ofta kunna vara föremål för
tvekan. Särskilt torde detta vara fallet om gärningen begåtts av någon, som
tidigare vårdats å sinnessjukhus och därifrån antingen försöksutskrivits eller

228

avvikit. I sådana fall torde i allmänhet ha förfarits så, att personen ifråga utan
anställande av rättegång återförts till sinnessjukhuset för fortsatt vård.

Såsom jag förut berört har det i flera fall under senare tiden förekommit,
att personer, som tidigare straffriförklarats och efter försöksutskrivning eller
rymning från sinnessjukhus begått ytterligare brott, hos mig anfört klagomål
över att atal icke anställts mot dem för de nya brotten. Det har därvid upprepade
gånger framkommit, att gärningsmannen förövat brotten allenast i avsikt
att få åtal till stånd och under förhoppning att efter ny sinnesundersökning
få sjukhusvården utbytt mot frihetsstraff. På föranstaltande av mig kom
åtal till stånd mot Börjesson och Linderoth. Linderoth befanns efter den nya
sinnesundersökningen icke vara hänförlig under 5 kap. 5 § strafflagen, varför
han erhöll ett tidsbestämt straff. Börjesson blev visserligen ånyo straffriförklarad,
men frågan om hans sinnesbeskaffenhet var dock föremål för delade
meningar. I fallet Karlsson har jag däremot icke funnit skäl föreligga för åtals
anställande för det senast begångna brottet och följaktligen ej funnit Karlssons
klagomål föranleda vidare åtgärd. Till samma resultat har jag kommit i
andra liknande ärenden, däri anhållits om åtgärd för åtals anställande.

I samband med tillkomsten av nya rättegångsbalken har frågan om åklagares
plikt att anställa atal i fall som här avses varit föremål för diskussion.
Processlagberedningen, som i 20 kap. 6 § av sitt förslag till rättegångsbalk
upptagit en bestämmelse av innehåll, att allmänt åtal skulle äga rum, då tillräckliga
skäl förelåge, att den misstänkte vore skyldig till brottet, anförde i
motiven till detta lagrum (sid. 256) — efter att ha framhållit att legalitetsprincipen
fortfarande borde gälla såsom allmän grundsats — följande.

I första stycket av förevarande paragraf hade stadgats, att allmänt åtal
skulle äga rum, då tillräckliga skäl förelåge, att den misstänkte vore skyldig
till brottet. Regeln gällde, vare sig brottet utan vidare eller först efter angivelse
av målsäganden hörde under allmänt åtal. Stadgandet innebure, att skyldigheten
att atala inträdde, först då åklagaren på objektiva grunder kunde motse
den misstänktes sakfällande. Åklagaren kunde ej anses skyldig att väcka åtal,
sa snart blott sannolika skäl mot den misstänkte förelåge. I sådant fall undginge
åklagaren visserligen ersättningsskyldighet för rättegångskostnad enligt
31 kap. 3 § och ansvar för falskt åtal, men för skyldigheten att åtala måste
skälen mot den misstänkte vara starkare än att de kunde betecknas såsom
blott sannolika. Vidare förutsattes, att tillräckliga skäl skulle föreligga, att
den misstänkte vore straffskyldig för gärningen. Om gärningen förövats av
minderårig eller om brottet vore preskriberat, skulle sålunda åtal ej äga rum,
ej heller om det vore uppenbart, att den misstänkte på grund av sinnessjukdom
vore otillräknelig.

Vid den i lagrådet företagna granskningen av förslaget till rättegångsbalk
anförde lagrådet vid 20 kap. 6 § följande: Enligt vad av motiven framginge
skulle allmänt åtal jämlikt förevarande paragraf äga rum, då tillräckliga skäl
förelåge, att den misstänkte vore straffskyldig för gärningen. Mot den, som

229

på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke borde dömas till ansvar, förutsattes
alltså åtal icke skola väckas. Tydligt syntes visserligen vara, att åklagaren
kunde underlåta att vidtaga åtgärd endast om det vore ställt utom varje tvivel,
att frihet från ansvar jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förelåge. Eljest måste
förundersökning eller åtal fullföljas åtminstone till dess det genom sådan
undersökning, som avsåges i 6 kap. sinnessjuklagen, blivit klarlagt, att straff
icke kunde komma i fråga. Men även med beaktande därav syntes inskränkningen
i åtalsplikten beträffande sinnessjuk hava blivit för omfattande. Understundom
kunde det nämligen vara av behovet påkallat, att det bleve fastslaget,
om en sinnessjuk hade begått ett visst brott eller icke. Vore det uppenbart
att den, som misstänktes för brott mot annans personliga säkerhet, vore
sinnessjuk men icke ådagalagt att han begått brottet, ehuru tillräckliga skäl
till åtal förelåge, skulle sålunda den sinnessjuke rörande utskrivning från sinnessjukhus
enligt 20 § sinnessjuklagen, därest förslaget antoges, bliva underkastad
lindrigare regler om han ej förklarats hava begått brottet än om det
skett. I andra fall kunde det vara av vikt att åtal skedde för att befria en
oskyldig från oberättigade misstankar. Med den avfattning, förevarande paragraf
erhållit, syntes man knappast kunna räkna med att åklagarna skulle,
fastän åtalsplikt ej förelåge, anse sig berättigade att åtala i de fall som här
avsåges. Det syntes därför böra uttryckligen föreskrivas att, där den misstänkte
på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke kunde fällas till ansvar, åtal
finge äga rum, om tillräckliga skäl förelåge att han begått gärningen och
åtal av särskild anledning funnes påkallat.

I det förslag till rättegångsbalk, som genom proposition nr 5 förelädes 1942
års riksdag, vann lagrådets hemställan beaktande därigenom att till det av
processlagberedningen föreslagna stadgandet i 20 kap. 6 § lades en bestämmelse
av innehåll att, om den misstänkte på grund av otillräknelighet ej kunde
fällas till ansvar för gärningen, finge åtal dock äga rum.

Första särskilda utskottet, som avgav utlåtande i anledning av propositionen,
anförde i fråga om 20 kap. 6 §, bland annat, följande.

Syftet med ovanberörda tillägg i 6 § första stycket syntes ha varit att
säkerställa att åtal skedde även då det vore ställt utom tvivel att frihet från
ansvar jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen skulle inträda men åtal dock av särskild
anledning funnes påkallat. — Den avfattning, som lagrummet erhållit, torde
emellertid kunna lämna rum för missuppfattningar. Frågan rörande eventuell
straffrihet för den misstänkte på grund av hans sinnesbeskaffenhet vore
uppenbarligen av den art, att dess bedömande i allmänhet icke borde ankomma
på åklagaren. Förslaget kunde giva anledning till den tydligen icke
avsedda tolkningen, att åklagaren i princip skulle underlåta att åtala så
snart han för sin del ansåge den misstänkte vara av sinnesbeskaffenhet,
som uteslöte straffbarhet, och att det blott hade införts en befogenhet
för honom att det oaktat väcka åtal, när särskilda skäl vore därtill. Enligt
utskottets mening vore frågan om åtalsplikten beträffande personer, som

230

på grund av sin sinnesbeskaffenhet kunde antagas komma att förklaras
straffria, av alltför invecklad art för att kunna lösas i detta sammanhang. Det
syntes därför utskottet lämpligt att till förevarande paragraf, utan att ingå på
tillräknelighetsfrågan, överflytta vad för närvarande vore föreskrivet i 19 §

1 mom. i strafflagens promulgationsförordning och sålunda i paragrafen allenast
stadga, att åklagare skulle tala å brott, som hörde under allmänt åtal.
Med den av utskottet sålunda förordade avfattningen avsåges icke att helt
utesluta möjligheten för åklagaren att avstå från åtal mot en sinnessjuk person.
I sådana fall, då det vore ställt utom varje tvivel, att den misstänkte på
grund av sinnessjukdom icke kunde fällas till ansvar, och ett åtal icke heller
ur allmän synpunkt vore påkallat — t. ex. i vissa fall då någon som vore
intagen på sinnessjukhus kommit i tillfälle att begå brott — borde åklagaren
sålunda, i överensstämmelse med vad redan nu torde tillämpas, kunna underlåta
åtal.

I enlighet med utskottets hemställan erhöll lagrummet i den av riksdagen
antagna och sedermera utfärdade rättegångsbalken i hithörande del allenast
den lydelsen, att åklagare skall tala å brott, som hör under allmänt åtal.

Av vad sålunda förekommit vid nya rättegångsbalkens tillkomst torde
framgå, att det icke varit lagstiftarnas mening att endast den omständigheten <>,
att brott förövats av en otillräknelig person skall utgöra tillräcklig anledning
för allmän åklagare att underlåta att ställa gärningsmannen under åtal. Ett
åtal kan även i sådant fall vara motiverat såväl ur allmän synpunkt som med
hänsyn till angelägenheten av att fastställa uppkommen skada. Även gärningsmannen
själv kan finna det vara av vikt att få frågan om straffs ådömande
dragen under domstols prövning.

Genom de under år 1945 företagna ändringarna i 5 kap. strafflagen, vilka
trätt i kraft den 1 januari 1946, ha med avseende å tillräknelighetsbegreppet
och gärningsmannens hänförande under det ena eller det andra av kapitlets
lagrum så stora förändringar skett, att numera mången, som med den tidigare
gällande lydelsen av 5 § kunnat hänföras under detta lagrum, icke torde
kunna betraktas såsom otillräknelig i den grad, att han med stöd av paragrafens
nya lydelse kan förklaras straffri.

En följd av ovannämnda förhållande är, att man numera icke äger utgå
från att, om brottslig gärning förövats av någon som försöksutskrivits eller
rymt från sinnessjukhus, gärningsmannen bör såsom sinnessjuk förklaras
fri från ansvar. Allmän åklagare synes vid sådant förhållande icke utan vidare
kunna låta sig nöja med att vederbörande återföres till sinnessjukhuset och
låta frågan om åtal förfalla. En noggrann utredning är i sådant fall av
nöden, och icke sällan kan det visa sig, att åtal bör anställas för att i samband
med rättegång få till stånd en ny undersökning av gärningsmannens sinnesbeskaffenhet
vid tiden för brottets begående.

Att draga en gräns mellan de fall då åtal bör anställas och då så icke bör
ske är givetvis icke lätt. Det synes mig därför önskvärt, att bestämmelser

231

meddelas eller anvisningar lämnas de allmänna åklagarna hur i fall av förevarande
beskaffenhet bör förfaras. Den omständigheten att brott i avsevärd
omfattning förövas av personer, vilka straffriförklarats pa grund av den äldre
lydelsen av 5 kap. 5 § strafflagen, torde påkalla, att det rådande osäkerhetstillståndet
beträffande åklagarens åtalsplikt i nu ifrågavarande hänseende så
snart som möjligt avhjälpes.

Med stöd av den befogenhet min instruktion lämnar mig får jag härmed i
underdånighet för Eders Kungl. Maj:t framlägga ovan berörda förhålhanden
och spörsmål för den åtgärd Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen
föranleda.

IV. Inspektionsresor under år 1946.

Under mina ämbetsresor år 1946 har jag inspekterat domstolar och
andra myndigheter inom Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Västerbottens
och Norrbottens län. Därjämte har jag förrättat inspektion av
Stockholms rådhusrätt ävensom av vissa ungdomsanstalter.

Redogörelse för vad under inspektionerna förekommit lämnas i de
därunder förda protokollen, som jämte justitieombudsmannens diarium
och registratur komma att för granskning överlämnas till vederbörande
lagutskott.

V. Under år 1946 handlagda klagomål och
anställda åtal m. m.

Antalet härstädes under år 1946 diarieförda ärenden har uppgått
till 819.

Vid 1946 års början voro — frånsett ett antal balanserade ärenden av
annan beskaffenhet — av förut inkomna klagomål eller eljest mot tjänstemän
anhängiggjorda ärenden fortfarande under handläggning härstädes
................................................

Under år 1946 hava anhängiggjorts ärenden mot tjänstemän:
genom inkomna klagomal -—■ däribland icke mberäknat ett antal

anonyma skrifter, vilka icke diarieförts — ett antal av.........421

samt på grund av anmärkningar, gjorda vid granskning av fångförteckningar
eller vid ämbetsresa eller annorledes, ett antal av . . 240
Summa balanserade och inkomna ärenden mot tjänstemän 729

232

Av berörda 729 ärenden hava under år 1946:

1) såsom återkallade avskrivits..................... 6

2) till annan myndighet överlämnats..................... 12

3) efter vederbörandes hörande fått förfalla................244

4) efter annorledes verkställd utredning avskrivits........... 83

5) utan åtgärd avskrivits............................. 131

6) till åtal hänvisats............................... 9

7) föranlett annan åtgärd än åtal........................188

8) föranlett framställning till Kungl. Maj:t................ 7

och äro vid 1946 års slut:

9) i avbidan på infordrad förklaring, påminnelsers avgivande eller

annan utredning vilande.......................... 38

10) i avbidan på domstols eller myndighets beslut vilande..... 6

11) på prövning beroende............................... 5

Summa 729

Under ar 1946 har, sasom av ovanstående redogörelse framgår, i 9
ärenden beslutits anställande av åtal, nämligen

på grund av förd klagan i.................................

av annan anledning i............................ g

Summa 9

För nedan angivna fel eller försummelser i tjänsten har förordnats om
åtal mot:

1) t f. extra poliskonstapel och t. f. inspektionskonstapel för olaga
kvarhållande å polisstation för fylleri (sid. 12 o. f.);

2) häradshövding för felaktigt beslut om häktning (sid. 45 o. f.);

3) t. f. taxeringsintendent för felaktigt förfarande genom anhållan att
tandläkare måtte för granskning ställa kortregister över sina patienter
till taxeringsmyndighets förfogande (sid. 87 o. f.);

4) landsfiskal för försummelse att till överåklagares prövning hänskjuta
fråga om åtalseftergift beträffande underåriga (sid. 62 o. f.);

5) stadsfiskal för försummelse i samma hänseende (sid. 66 o. f.);

6) t. f. landsfiskal för försummelse i samma hänseende (sid. 52 o. f.);

7) landsfiskal för enahanda försummelse (sid. 71 o. f.);

8) häradshövding för felaktigt beslut i fråga om inhämtande i brottmål
av medicinalstyrelsens utlåtande angående tilltalads sinnesbeskaffenhet
(sid. 79 o. f.); samt

9) t. f. domhavande för felaktigt förfarande i brottmål i fråga om
medicinalstyrelsens hörande angående tilltalads sinnesbeskaffenhet (sid.
84 o. f.).

233

Ordföranden i nedre justitierevisionen har på förfrågan uppgivit, att
sedan början av senaste lagtima riksdag någon förklaring av lag, i den
ordning § 19 regeringsformen bestämmer, icke blivit av Kungl. Maj:t
meddelad.

För fullgörande av den i 14 § av instruktionen för justitieombudsmannen
lämnade föreskriften om avgivande av redogörelse för behandlingen
av riksdagens hos Kungl. Maj:t anmälda beslut och gjorda framställningar
hava från statsdepartementen införskaffats uppgifter rörande
dels vilka åtgärder, som blivit vidtagna i anledning av 1946 års riksdags
skrivelser, dels ock — beträffande sådana genom föregående riksdagars
skrivelser hos Kungl. Maj:t anhängiggjorda ärenden som vid
1946 års början voro i sin helhet eller till någon del oavgjorda — vilka
åtgärder under nästlidna år blivit vidtagna.

Uppgifterna, som angiva ärendenas ställning vid utgången av år 1946,
innefattas i tre såsom bilagor II, III och IV till denna berättelse fogade
förteckningar. Såsom bilagor äro även intagna en tabell över de skrivelser
1946 års riksdag avlåtit till Kungl. Maj:t (bil. I) och en förteckning
över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser
från justitieombudsmannen före den 1 januari 1946 och vari under år
1946 åtgärd vidtagits eller vilka vid samma års slut ännu voro på Kungl.
Maj:ts prövning beroende (bil. V).

Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen den 10 januari 1947.

FOLKE RUDEWALL.

Gösta Stenlund.

234

TRYCKERIHETSKOMMITTÉNS BERÄTTELSE

AVGIVEN ÅR 1947.

Till RIKSDAGEN.

Under den tid, som förflutit efter avgivandet av tryckfrihetskommitténs
senaste berättelse, har kommittén icke haft att behandla något
ärende, vilket kommittén härmed får för riksdagen anmäla.

Stockholm i januari 1947.

FOLKE RUDEWALL.

K. SCHLYTER. HENNING LEO. N. GÄRDE.

TOR ANDRiE. ERIK WELLANDER. DAVID OLLEN.

Gösta Stenlund.

235

BILAGOR.

Bilaga I.

Tabell

över de av 1946 års riksdag avlåtna skrivelser m. m. i nummerföljd
enligt fjortonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.

Det andra siffertalet utvisar det nummer, under vilket skrivelserna för
varje särskilt departement upptagits i den såsom bilaga II här nedan
införda förteckningen.

1	Fi	2	31	K	3	54	K	9	84	Fö	8	115	Fö	17	146	Jo	20
2	Ju	3	32	Fi	8	55	K	10	85	Jo	7	116	Fi	31	147	Jo	21
3	u	3	33	H	2	56	K	11	86	Jo	8	117	Fi	32	148	Jo	22
4 5 g	Fö S K	23 20 28	34 35 36	Fi Fi K	9 '' 10 4	57 58	Jo Jo	3 4	87 88	Fi H	26 4	118 119	Fi H Fi	33 9 34	149 150 151	Jo Ju Fi	23 24 43
7	Fi	30	37	Fi	11	59	Jo	5	89	Ju	6	120	Fi	35	152	Fi	44
8	Fi	47	38	Fi	12	60	K	12	90	H	7	121	Fi	36	153	Jo	25
E	13	39	Fi	13	61	Fi	19	91	H	5	122	Fi	37	154	Jo	26
9	Jo	11	40	Fi	14	''62	Ju	4	92	Fö	9	123	H	10	155	Jo	27
10	H	6	41	Fö	2	63	Fo	3	93	Fö	10	124	Ju	9	156	U	7
11	Fo	8	42	Jo	2	64	Fi	20	94	Fö	11	125	s	7	157	S	12
12	Fö	30	43	Fi	15	63	Ju	5	95	Fö	12	126	Ju	10	K	20
Fi	88	E	2	66	Fö	5	96	K	16	127	Jo	14	158	Jo	28
13	U	1	44	s	4		E	4	97	K	17	128	Jo	15	159	Jo	29
14	S	1	45	Fi	16	67	E	5	98	K	18	129	Jo	16	160	Jo	30
15	E	1	46	Ju	2	68	Fo	4	99	S	6	130	Jo	17	161	Ju	12
16	Fi	1	u	4	69	Jo	6	100	Jo	9	131	Jo	18	162	s	13
17	Fi	3		Fö	3	70	K	13	101	Fo	5	132	Jo	19	163	Fi	45
18	Fi	4		S	3	71	K	14	102	Ju	7	133	E	6	164	E	9
19		1		K	5	72	K	15	103	Jo	10	134	E	7	165	Fo	6
20	Fi	5		Fi	17	73		)	104	Fö	13	135	E	8	166	s	14
21	s	2		E	3	74		) )	105	Fi	27	136	K	19	167	H	11
22	Fi	6		H	3	75		106	Fi	28	137	S	8	168	K	21
23	K	1		Fo	2	76	Fi	21	107	Fi	29	138	S	9	169	Fi	46
24	Jo	1	47	Fö	4	77	Fi	22	108	Jo	12	139	Fi	38	170	Ju	11
25	U	2	48	Fi	18	78	Fi	23	109	Jo	13	140	Fi	39	171	E	10
26	Fö	1	49	S	5	79	Fi	24	no	Fö	14	141	S	10	172	K	22
27	H	1	50	u	5	80	Fi	25	in	Fö	15	142	S	11	173	K	23
28	Fo	1	51	K	6	81	U	6	112	II	8	143	Fi	40	174	Fi	48
29	K	2	52	K	7	82	Fö	t;	113	Ju	8	144	Fi	41	175	K	24
30	Fi	7	53	K	8	83	Fö	7	114	Fö	16	145	Fi	42	176	K	25

») Skrivelse till fullmäktige i riksbanken. — '') Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret. —
*) Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket. — 4) Utfärdade förordnanden. — 6) Numret ej
använt.

236

177	K	26	232	S	23	292	K	40	348	Jo 47	409	Ju	45	465	Fi	116
178	K	27	233	S	24	293	Fi	69	349	Fi 93	410	s	66	466	Fi	117
179	E	11	234	Ju	22	294	Fi	70	350	4)	411	Fi	99	467	H	44
180	E	12	235	K	31	295	Fi	71	351	4)		E	28	468	Fi	118
181	H	12	236	S	25	296	Fö	24	352	4)	412	Fi	100	469	Fi	119
182	Ju	13	237	u	10	297	Ju	26	353	4)	413	Fi	101	470	Fi	120
183	Ju	14		H	16	298	Jo	44	354	4)	414	Fö	39	471	Fi	121
184	Ju	15	238	U	11	299	Fi	72	355	Fi 94	415	Fö	40	472	Fo	15
185	Ju	16		H	17	300	Fi	73	356	4)	416	H	30	473	H	38
186	Ju	17	239	E	20	301	Fi	74	357	4)	417	H	31	474	H	39
187	H	13	240	E	21	302	Fi	86	358	4)	418	H	32	475	H	40
188	Fc	7	241	Fc	9	303	Fi	75	359	4)	419	S	64	476	Ju	54
189	Fi	51	242	Fo	10	304	Fi	76	360	4)	420	Fi	102	477	E	38
190	E	14	243	Fi	21	305	Fo	11	361	4)	421	S	65	478	Ju	49
191	E	15	244	U	9	306	Fi	78	362	4)	422	Fi	103	479		)
192	Ju	18	245	H	15		E	25	363	Fö 33	423	Fi	104	480		)
193	s	15	246	Fi	56	307	Fo	12	364	Fö 34	424	K	49	481	K	51
194	Fi	49	247	Fi	57	308	Fo	13	365	Fö 36	425	S	59	482	S	74
195	Ju	19	248	Fi	58	309	Fö	26	366	E 27	426	s	60	483	Fi	122
196	s	16	249	Fi	59	310	Fö	27	367	S 61	427	Ju	43	484	Fi	123
197	Fi	50	250	Fi	60	311	Fi	79	368	K 48	428	E	29	485	Fi	124
198	S	17	251	Fi	61	312	Ju	28	369	S 69	429	S	67	486	Fö	42
199	S	18	252	Fi	62		Fi	80	370	FillO	430	Fi	in	487	Fö	43
200	s	19	253	S	26	313	S	40	371	Fo 14	431	Fi	97	488	S	77
201	Fö	18	254	Fi	63		Fi	81	372	Jo 48	432	U	12	489	K	52
202	Ju	20	255	Fi	64	314	Fi	82	373	Fi 95	433	U	13	490	K	53
203	Ju	21	256	Fi	65	315	S	41	374	Fi 98		H	34	491	S	75
204	K	29	257	S	27	316	Ju	29	375	Ju 44	434	U	14	492	U	16
205	K	30	258	Fö	22	317	s	42		S 62		H	35	Fi	125
206	Fö	19	259	Jo	36	318	s	43	376	Ju 41	435	H	33		H	46
207	E	18	260	S	29	319	Fö	28	377	Ju 42	436	Fi	112	493	Ju	51
208	E	19	261	Ju	23		Fi	83	378	E 30	437	Fi	105	494	Ju	52
209	S	28	262	Jo	37	320	Fi	84	379	S 46	438	Fi	106	495	Ju	50
210	K	36	263	Jo	38		H	21	380	S 53	439	Fi	107	496	E	39
211	K	37	264	Jo	39	321	Jo	45	381	S 54	440	H	36	497	Fo	17
212	Ju	27	265	K	41	322	Fi	89	382	S 47	441	H	37	498	Fi	126
	Fö	25	266	Jo	40	323	Fi	87	383	S 48	442	U	15	499	Ju	53
	S	39	267	Fi	66	324	Fi	91	384	S 63	443	Fö	41	500	s	76
	K	42		Jo	41	325	Fi	92	385	Fö 37	444	H	41	501	Fi	127
	Fi	77	268	Jo	42	326	5	)	386	S 70	445	H	42	502	Fi	128
	E	24	269	S	30	327	Ju	31	387	S 55	446	Fi 113	503	Fi 129
	Jo	43	270	Ju	24	328	Ju	32	388	S 49	447	Fi 108	504	Fi	130
213	H	20	271	Ju	25	329	Ju	33	389	S 50	448	S	68	E	40
K	43	272	K	32	330	Ju	34	390	Jo 49	449	Fi 109	505	Ju	55
214	Fi	85	273	s	31		H	24	391	Jo 52	450	S	71	506	U	17
Ju	40	274	s	32	331	Ju	35	392	S 51	451	S	72	507	E	41
215	E	26	275	Fi	67	332	Ju	36	393	H 29	452	K	50	508	Fo	18
216	E	16	276	K	33	333	Ju	37	394	S 56	453	H	45	509	U	18
217	E	17	277	K	34	334	Ju	38	395	S 57	454	E	31	510	Fö	44
218	Fi	52	278	S	33	335	Ju	39	396	S 52	455	E	32	511	Fo	19
219	Fi	53	279	K	35	336	H	22	397	K 46	456	E	33	512	S	78
220	U	8	280	S	34	337	Fö	29	398	Fö 35	457	Ju	46	513	Fi 131
221	Fö	20	281	S	35	338	H	23		H 26	458	Ju	47	514	Jo	55
222	H	14	282	s	36	339	Ju	30	399	Jo 50		s	73	515	Jo	56
223	Fi	54	283	E	22	340	s	44	400	Jo 53		Fi 114	516	Fö	45
224	Jo	31	284	s	37	341	Fö	31	401	Jo 54		E	34	517	Fi 132
225	Jo	32	285	s	38	342	Fö	32	402	Jo Öl	459	Ju	48	518	Ju	56
226	Jo	33	286	H	18	343	H	25	403	S 58		H	43	s	79
227	Jo	34	287	H	19	344	K	45	404	Fi 96	460	Fo	16		Fi 133
228	Jo	35	288	Fi	68	345	s	45	405	Fö 38	461	E	35		H	47
229	S	21	289	E	23	346	Jo	46	406	H 27	462	E	36	519	Ju	57
230	s	22	290	K	38	347	K	44	407	H 28	463	E	37		s	80
231	Fi	55	291	K	39	348	Fi	90	408	K 47	464	Fi 115		Fi 134

237

520 Fi 135

521 Fi 136

522 Fi 137

523 Jo 57

524 H 48

525 H 49

526 Fö 46

527 S 81

528 Fi 138

529 K 55

530 Ju 58

531 Ju 59

532 Fi 139

533 Fi 140

534 Ju 60
S 82

535 Ju 61

536 Ju 62

537 Ju 63

538 IT 19
H 50

539 U 20
H 51

540 U 21
H 52

541 S 83

542 Jo 58

543 Fö 47

544 U 22

545 Ju 64

546 E 42

547 Fi 141

548 Fö 48

549 H 53

550 E 43

551 E 44

552 K 54

553 Fi 142

554 Fi 143

555 U 23

556 U 24
H 54

557 U 25
H 55

558 IT 26
Jo 59

559 S 86

560 Fi 144

561 Fi145

562 S 84

563 S 85

564 S 87

565 Fi 147

566 Fi146

567 Fo 20

568 Fo 21

569 K 56

570 Fi 148

571 Fi 149

238

Bilaga II.

Förteckning

över de av 1946 års riksdag till Konungen avlåtna skrivelser
jämte uppgifter om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits
i anledning av samma skrivelser.

(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)

1. Justitiedepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 16 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde. (19.)

Den 22 februari 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj:t meddelat justitiedepartementet
riksdagens beslut beträffande anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal
under budgetåret 1945/46 till kännedom och iakttagande samt ställt det av riksdagen
beviljade anslaget till flyttning av Göta hovrätts arkiv till hovrättens förfogande.

2. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Den 15 mars 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt det av riksdagen beviljade
anslaget till vederbörandes förfogande.

3. den 19 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckt motion. (2.)

Den 17 maj, den 7 och den 28 juni 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt de av
riksdagen anvisade anslagen till vederbörandes förfogande.

4. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning om ändrade
bestämmelser rörande avstyckning i städer och vissa andra samhällen. (62.)

Den 2 april 1946 uppdrogs åt fastighetsbildningssakkunniga att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen beträffande frågan, i vad mån provisoriska
bestämmelser erfordras för att förhindra olämplig avstyckning i städer och vissa
andra samhällen, samt inkomma med det förslag som må finnas påkallat. Sedan
de sakkunniga den 27 juni 1946 avlämnat utredning och förslag i ämnet samt de
genom remiss den 5 juli 1946 infordrade utlåtandena däröver inkommit, är ärendet
föremål för fortsatt beredning inom justitiedepartementet.

5. den 20 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen
handling. (65.)

Lag i ämnet utfärdad den 29 mars 1946 (SFS nr 105).

239

6. den 23 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. (89.)

Lag i ämnet utfärdad den 29 mars 1946 (SFS nr 113).

7. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag
(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
(102.)

Lagar i ämnet utfärdade den 29 mars 1946 (SFS nr 87 och 88).

8. den 2 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag till Regeringsrätten: Avlöningar m. m. för budgetåret
1946/47. (113.)

Den 17 maj 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt det av riksdagen beviljade

anslaget till justitiedepartementets förfogande.

9. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om förbud
mot bebyggelse till hinder för försvaret. (124.)

Lag i ämnet utfärdad den 12 april 1946 (SFS nr 150).

10. samma dag, i anledning av väckta motioner angående ändring av 33 §
lagen om val till riksdagen. (126.)

Den 26 april 1946 anmäld och lag utfärdad (SFS nr 157).

11. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om tillägg till slutstadgandet i lagen den 20 oktober 1939 (nr 732) med
särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering. (170.)

Lag i ämnet utfärdad den 12 april 1946 (SFS nr 149).

12. den 25 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare
av motorfordon, motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av
staten. (161.)

Förordning utfärdad den 3 maj 1946 (SFS nr 175).

13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag

om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska verk.

(182.)

Lag i ämnet utfärdad den 3 maj 1946 (SFS nr 174).

14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag

om fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda

bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara
m. m. (183.)

Lag i ämnet utfärdad den 3 maj 1946 (SFS nr 189).

15. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckt motion. (184.)

Efter det lagrådets utlåtande inhämtats över de av riksdagen för sin del antagna

lagförslagen, ha lagar i ämnet utfärdats den 21 juni 1946 (SFS nr 326—328). (Jfr

ärendet under punkten 30 här nedan.)

240

16. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda
bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m. (185.)

Lag i ämnet utfärdad den 3 maj 1946 (SFS nr 176).

17. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 13 december 1940 (nr 995) om
straff för sabotage. (186.)

Lag i ämnet utfärdad den 3 maj 1946 (SFS nr 177).

18. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1946/47 å kapitalbudgeten,
i vad avser justitiedepartementets verksamhetsområde. (192.)

Den 7 juni 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj:t meddelat fångvårdsstyrelsen och
domänstyrelsen föreskrifter i fråga om dispositionen av de av riksdagen anvisade
anslagen.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde. (195.)

Den 24 maj 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj:t delgivit fångvårdsstyrelsen riksdagens
beslut angående medgivande till överskridande av viss i avlöningsstaten för
fångvårdsstyrelsen uppförd anslagspost.

20. den 7 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående utsträckt tillämpning av lagen den 4 juni 1943 (nr 274) om förlängd
giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger, m. m. (202.)

Lagar i ämnet utfärdade den 10 maj 1946 (SFS nr 186 och 187).

21. samma dag, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av
havandeskap, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (203.)

Lagar i ämnet utfärdade den 17 maj 1946 (SFS nr 210 och 211).

22. den 14 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till Krigsrätterna: Avlöningar m. m. (234.)

Den 21 juni 1946 anmäld, därvid Kungl. Majrt ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till statskontorets och länsstyrelsernas förfogande.

23. den 21 maj, i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av
§ 36 regeringsformen m. m. (261.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

24. den 25 maj, i anledning av väckt motion angående revision av bestämmelserna
i 6 kap. strafflagen om skadestånd m. m. (270.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten. (271.)

Lag i ämnet utfärdad den 31 maj 1946 (SFS nr 258).

26. den 5 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om hypoteksaktiebolag. (297.)

Lag i ämnet utfärdad den 14 juni 1946 (SFS nr 313).

27. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande

241

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den
30 juni 1945. (212.)

Vad angår riksdagens i skrivelsen under punkten 1 gjorda anhållan angående vidtagande
av åtgärder för åstadkommande av den ur ekonomisk synpunkt lämpligaste
organisationen och ledningen av fångvårdens jordbruksdrift, i vilken del skrivelsen
överlämnats från finansdepartementet för handläggning, är ärendet beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde. (312.)

Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet.

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till ersättning till Stockholms stad för underhåll av
fångar i stadens rannsakningsfängelse. (316.)

Den 28 juni 1946 anmäld, därvid Kungl. Majrt bestämde att framdeles, sedan
fångvårdsstyrelsen underställt Kungl. Maj:t nytt avtal med Stockholms stad om
utnyttjande av stadens rannsakningsfängelse för fångvårdens räkning, meddela
bestämmelser rörande detta anslag. Ärendet är vilande i avvaktan på fångvårdsstyrelsens
förslag.

30. den 14 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition till riksdagen med
förslag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m., såvitt propositionen
hänvisats till konstitutionsutskottet. (339.)

Lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen
utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 329). (Jfr ärendet under punkten 15 här
ovan.) Skrivelsen är i övrigt beroende på Kungl. Maj:ts prövning i samband med
fastställande, i grundlagsenlig ordning, av de av 1946 års riksdag såsom vilande
antagna ändringarna av §§ 11 och 12 riksdagsordningen.

31. den 15 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om handläggning av domstolsärenden m. m. (327.)

Lagar utfärdade den 20 december 1946.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i sjölagen m. m. (328.)

Lagar utfärdade den 20 december 1946.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation, m. m.
(329.)

Lagar utfärdade den 20 december 1946.

34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ förordningen den 20 november 1845
(nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva, m. m. (330.)

Lagar utfärdade den 20 december 1946.

35. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om ändring i vattenlagen. (331.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

10 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelsc till 191,7 års riksdag.

242

36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 826) om delning av jord å
landet. (332.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

37. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m. (333.)

Lagar i ämnet utfärdade den 20 december 1946.

38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar.
(334.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315). (335.)

Lag i ämnet utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 360).

40. den 19 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
för budgetåret 1946/47 till fångvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(214.)

Den 28 juni 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till vederbörandes förfogande samt meddelat föreskrifter i fråga om dispositionen
av ifrågavarande anslag.

41. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande
av viss från ockuperat land härrörande egendom m. m. (376.)

Lagar i ämnet utfärdade den 29 juni 1946 (SFS nr 363—365).

42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m. (377.)

Lag i ämnet utfärdad den 29 juni 1946 (SFS nr 366).

43. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag till värmeledningsanläggning m. m. vid rannsakningshäktet
i Halmstad. (427.)

Den 28 juni 1946 anmäld samt lagd till handlingarna.

44. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
(375.)

Lag angående ändrad lydelse av 7 och 21 §§ lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om
införsel i avlöning, pension eller livränta samt lag angående ändrad lydelse av
20 § konkurslagen utfärdade den 29 juni 1946 (SFS nr 499 och 500).

45. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om införande av nya rättegångsbalken, dels ock en i ämnet väckt
motion. (409.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

46. den 29 juni, i anledning av väckta motioner om revision av riksdagens
arbetsformer m. m. (457.)

Den 11 oktober 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet
att tillkalla sakkunniga för verkställande av den av riksdagen begärda utred -

243

ningen, vilken i första hand bör omfatta principfrågan om den lämpliga avvägningen
av vad som bör bestämmas av riksdagen och vad som bör hänskjutas till
Kungl. Maj:ts avgörande. Sedan sakkunniga tillkallats, har utredningsarbetet
påbörjats.

47. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr
251) om kommunalstyrelse på landet m. m., i vad propositionen hänvisats
till konstitutionsutskottet. (458.)

Lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796)
om val till riksdagen utfärdad den 29 juni 1946 (SFS nr 498).

48. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med
förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet,
m. m., i vad propositionen angår förslag till lag angående ändrad
lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar. (459.)

Lag utfärdad den 29 juni 1946 (SFS nr 449).

49. den 2 november, angående val av riksdagens militieombudsman och hans
ställföreträdare. (478.)

Den 22 november 1946 anmäld och lagd till handlingarna.

50. den 16 november, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statsverkets
övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare
av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer
komma att indragas, m. m. (495.)

Den 22 november 1946 anmäld, därvid Kungl. Majd delgivit statskontoret riksdagens
beslut.

51. den 19 november, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. (493.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

52. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 17—19 §§ lagen den 19 maj 1944 (nr 219) om
djurskydd. (494.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

53. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utgifter å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde. (499.)

Den 29 november 1946 anmäld, därvid anslaget ställts till fångvårdsstyrelsens
förfogande.

54. samma dag, i anledning av väckta motioner angående översyn av de i lagar
och författningar förekommande räntebestämmelserna. (476.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.

55. den 23 november, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret.
(505.)

Lag i ämnet utfärdad den 29 november 1946 (SFS nr 722).

56. den 4 december, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag,
m. m. (518.)

Lagar i ämnet utfärdade den 20 december 1946.

244

57. samma dag, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig
varuinförsel, m. m. (519.)

Lagar i ämnet utfärdade den 20 december 1946.

58. den 11 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 18 september 1943 (nr 691) om villkorlig
frigivning. (530.)

Lag i ämnet utfärdad den 13 december 1946 (SFS nr 786).

59. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag
om ändring i strafflagen m. m. (531.)

Lagar i ämnet utfärdade den 20 december 1946.

60. den 14 december, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 12 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar m. m. (534.)

Lagar i ämnet utfärdade den 20 december 1946.

61. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag
om ändring i giftermålsbalken, m. m„ i vad propositionen hänvisats till
lagutskott. (535.)

Lagar i ämnet utfärdade den 20 december 1946.

62. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken. (536.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946 (SFS nr 777).

63. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag
om tillägg till kap. 3 kyrkolagen. (537.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946 (SFS nr 778).

64. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag

om kontroll å överlåtelse av vattenkraft. (545.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946 (SFS nr 781).

2. Utrikesdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 17 januari 1946, angående utseende av ledamöter och suppleanter i
utrikesutskottet och utrikesnämnden. (13.)

Anmäld den 18 januari 1946.

2. den 23 februari, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser utrikesdepartementets verksamhetsområde. (25.)

Anmäld den 8 mars 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

3. den 5 mars, i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
riksstatens tredje huvudtitel, avseende anslagen inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde. (3.)

Anmäld den 12 april 1946. Nödiga föreskrifter meddelades dels samma dag, dels

den 20 september 1946.

245

4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Anmäld den 15 mars 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

5. den 12 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
tredje huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1946/47
till kristillägg och till provisoriskt lönetillägg. (50.)

Anmäld den 12 april 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

6. den 23 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag för budgetåret 1946/47 till iståndsättande av
vissa beskickningsfastigheter. (81.)

Anmäld den 12 april 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

7. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratificering
av vissa ändringar i stadgan för Internationella arbetsorganisationen. (156.)

Anmäld den 26 april 1946, varvid Kungl. Maj:t beslöt, att den akt angående ändringar
i Internationella arbetsorganisationens stadga, som antogs vid Internationella
arbetskonferensens tjugosjunde sammanträde, skulle för Sveriges del ratificeras.

8. den 14 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser utrikesdepartementets verksamhetsområde. (220.)

Anmäld den 24 maj 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

9. den 18 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till lastkommittén i New York. (244.)

Anmäld den 14 juni 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

10. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Danmark träffad överenskommelse rörande
det svensk-danska varuutbytet. (237.)

Anmäld den 7 juni 1946, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade ministern för utrikes
ärendena att verkställa noteväxling om överenskommelsens slutgiltiga
ikraftträdande.

11. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse rörande
det svensk-finska varuutbytet m. m. (238.)

Anmäld den 7 juni 1946, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade ministern för utrikes
ärendena att verkställa noteväxling om överenskommelsens slutgiltiga ikraftträdande.

12. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medgivande
att vidtaga de åtgärder som erfordras för Sveriges anslutning till
Förenta nationerna. (432.)

Anmäld den 9 augusti 1946, varvid Kungl. Maj:t beslöt att uppdraga åt ministern
för utrikes ärendena att inlämna Sveriges ansökan om medlemskap i Förenta
nationerna.

13. den 28 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Turkiet träffad handelsöverenskommelse.
(433.)

Anmäld den 29 juni 1946, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade ministern för utrikes
ärendena att meddela turkiska regeringen att förutsättningarna för förenämnda
överenskommelses ikraftträdande numera å svensk sida förelåge.

246

14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Island träffad handelsöverenskommelse.
(434.)

Anmäld den 25 juli 1946, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade ministern för utrikes
ärendena att verkställa noteväxling om sättande i kraft av nämnda överenskommelse.

15. den 29 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till ersättningar för viss från ockuperat land härrörande
egendom. (442.)

Anmäld den 29 juni 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

16. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående
godkännande av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union träffad handelsöverenskommelse m. m. samt angående godkännande
av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas Union
träffat kreditavtal. (492.)

Anmäld den 15 november 1946, varvid Kungl. Maj:t dels bemyndigade envoyén
R. Sohlman att verkställa viss noteväxling, dels beslöt att nämnda kreditavtal
skulle för Sveriges del ratificeras. I fråga om det av riksdagen lämnade bemyndigandet
i avseende å regleringen av vissa ekonomiska anspråk är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

17. den 26 november, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser utrikesdepartementets verksamhetsområde. (506.)

Anmäld den 29 november 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av
fastighet i New York. (509.)

Anmäld den 29 november 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

19. den 13 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
godkännande av protokoll rörande varuutbytet mellan Sverige och
Tjeckoslovakien. (538.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid Kungl. Majrt bemyndigade ministern
för utrikes ärendena att verkställa noteväxling om protokollets slutgiltiga ikraftträdande.

20. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Ungern träffad handelsöverenskommelse.
(539.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid Kungl. Majrt bemyndigade ministern
för utrikes ärendena att med ungerska regeringen träffa överenskommelse om
handelsöverenskommelsens slutgiltiga ikraftträdande.

21. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående godkännande
av vissa ändringar i konventionen angående internationella utställningar.
(540.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

22. den 14 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
inköp av fastighet för generalkonsulatet i San Francisco. (544.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid nödiga föreskrifter meddelades.

23. den 17 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
godkännande av en mellan Sverige, å ena, samt Amerikas Förenta Stater,

247

Frankrike, Storbritannien och Norra Irland, å andra sidan, verkställd
skriftväxling rörande tyska tillgångar i Sverige m. m. (555.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av protokoll rörande varuutbytet mellan Sverige och Frankrike.
(556.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade sändebudet
i Paris att med franska vederbörande träffa överenskommelse om protokollets
slutgiltiga ikraftträdande.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Norge träffad överenskommelse rörande
det svensk-norska varuutbytet under år 1947. (557.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade ministern
för utrikes ärendena att verkställa noteväxling om överenskommelsens slutgiltiga
ikraftträdande.

26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av ett mellan Sverige och Norge träffat avtal om vissa fiskerifrågor.
(558.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade ministern
för utrikes ärendena att verkställa skriftväxling om avtalets slutgiltiga ikraftträdande.

3. Försvarsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 23 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde. (26.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946.

2. den 2 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ beredskapsförfogandelagen den 30
juni 1942 (nr 584). (41.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1946, därvid lag i ämnet utfärdades (SFS
nr 65).

3. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

4. den 9 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
av lasarettsfartyget Prins Carl såsom avståndsmätningsfartyg, m. m. (47.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

5. den 20 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
ur kyrkofonden för budgetåret 1946/47 m. m. (66.)

Skrivelsen har såvitt avser punkten 3 (jämkningar i grunderna för militärpastorernas
avlönande ur kyrkofonden) överlämnats till försvarsdepartementet. Skrivelsen
har i denna del remitterats till försvarets civilförvaltning. Svar avvaktas.

248

6. den 23 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande

av vissa kostnader i samband med sprängningsolycka vid Göteborgs örlossvarv.
(82.) °

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
av byråchefsbefattningen i försvarets fabriksstyrelse å ordinarie stat. (83.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffningsnämnd, m. m.

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

9. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen
av garnisonssjukvården för Stockholms garnison. (92.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag för budgetåret 1946/47 till nytt garnisonssjukhus
för Stockholms garnison. (93.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946.

11. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
av täckning för vissa medelsorister, redovisade såsom propriebalanser i
försvarets civilförvaltnings räkenskaper. (94.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946.

12. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående livränta åt
Carl Johan Eric Tersmeden m. fl. (95.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946.

13. den 27 mars, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
familjebidragsförordning. (104.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946, därvid bland annat utfärdades förordning
om familjebidrag åt värnpliktiga m. m. (familjebidragsförordning) (SFS

nr 99).

14. den 2 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående förrådsorganisation
för försvarets läkemedel. (110.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

15. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående bestridande
av vissa haverikostnader. (in.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

16. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag ur försvarets fonder för budgetåret 1946/47.

Anmäld den 12 april och den 24 maj 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

17. den 3 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till stat
för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1946/47. (115.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

18. den 3 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående rörlig kredit
för försvarets fabriksstyrelse. (201.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

249

19. den 11 maj, i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående anslag
för budgetåret 1946/47 till vissa byggnadsarbeten m. m. (206.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

20. den 14 maj, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde. (221.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

21. den 18 maj, i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till markförvärv för flygfältsarbeten. (243.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

22. den 21 maj, i anledning av Kungl. Majds proposition angående arméns
ingenjörspersonal. (258.)

Anmäld den 28 juni och den 6 september 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
fjärde huvudtiteln, avseende anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner. (4.)

Anmäld den 24 maj och den 28 juni 1946, därvid riksdagens beslut rörande anvisande
av anslag m. m. expedierades. Ärendet är därmed slutbehandlat.

24. den 5 juni, i anledning av väckta motioner om ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring.
(296.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

25. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den 30
juni 1945. (212.)

Skrivelsen har såvitt angår punkterna 3 (krigsmaterielverket), 4 (förening av statstjänst
med visst uppdrag), 5 (arméns tygverkstäder) och 6 (förskottsstat- och
krigstitelredovisningen under den förstärkta försvarsberedskapen) överlämnats till
försvarsdepartementet. I punkt 3 begärd utredning har uppdragits åt de genom
beslut den 4 oktober 1946 tillkallade sakkunniga för översyn av försvarets centrala
organisation (1946 års militära förvaltningsutredning). I fråga om punkterna 5 och
6 hava vissa utredningsuppdrag lämnats statens organisationsnämnd respektive
försvarets civilförvaltning. Ärendet under punkt 4 är beroende på Kungl. Maj ds
prövning.

26. samma dag. i anledning av Kungl. Majds proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre reservationsanslag under fjärde huvudtiteln. (309.)

Amnäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Majds proposition angående vissa frågor
om befrielse från ersättningsskyldighet. (310.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde. (319.)

Överlämnad till finansdepartementet den 3 juli 1946.

250

29. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av vissa investeringsanslag för budgetåret 1946/47 för uppförande av centrala
tvätt- och reparationsanstalter för försvaret. (337.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

30. den 18 juni, angående regleringen för budgetåret 1946/47 av utgifterna under
riksstatens tolfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet,
utom i vad angår anslagen till allmänna indragningsstaten. (12.)

Skrivelsen har såvitt angår förslagsanslaget till Vadstena krigsmanshuskassa överlämnats
till försvarsdepartementet. Skrivelsen i denna del anmäld och slutbehandlad

den 29 juni 1946.

31. den 19 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående kapitalinvestering
i värnpliktslånefonden för budgetåret 1946/47. (341.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående markbyte
med Hälsingborgs stad. (342.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag för budgetåret
1946/47 till Krigsmaterielverket: Avlöningar. (363.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till avveckling av beredskapen m. m. (364.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

35. den 20 juni, angående förstatligande av krigsindustrien. (398.)

Överlämnad till handelsdepartementet.

36. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlönings-
m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret
1946/47 jämte i ämnet väckta motioner. (365.)

Anmäld den 28 juni och den 1 november 1946, därvid meddelades bestämmelser

beträffande av riksdagen anvisade anslag. Ärendet är därmed slutbehandlat.

37. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
(385.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

38. samma dag, i anledning av väckt motion om anslag för budgetåret 1946/47
till vissa arbeten å fritidslägret vid Skönstavik. (405.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

39. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nybyggnad
för vissa militära institutioner i Stockholm. (414.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

40. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande
av vissa hyreskostnader. (415.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

41. den 29 juni, i anledning av Kungl. Majrts framställningar om anslag för
budgetåret 1946/47 till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, och till omskolning av i militärtjänst
skadade. (443.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

251

42. den 9 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
från ersättningsskyldighet för K. B. F. Norrbrand och A. L. Eriksson.
(486.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1946.

43. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande av
vissa medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser i försvarets civilförvaltnings
räkenskaper. (487.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1946.

44. den 26 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
disposition av vissa marinens anslag. (510.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 november 1946.

45. den 30 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde. (516.)

Anmäld den 6 december 1946, varvid erforderliga bestämmelser meddelades.

Ärendet är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

46. den 7 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning
av premierna till vissa värnpliktiga m. m. (526.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

47. den 14 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av kronan tillhöriga markområden i Karlsborg m. m. (543.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

48. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fria
resor i vissa fall för personal vid försvaret. (548.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

4. Socialdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 30 januari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln
till kommittéer och utredningar genom sakkunniga in. m. (14.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 februari 1946.

2. den 19 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckt
motion. (21.)

Anmäld den 1, 15 och 29 mars 1946. Författning utfärdad den 15 mars 1946 (SFS
nr 83). Vad angår punkten 15 Lån till uppförande i Stockholm av en byggnad för
blinda är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetilllägg.
(46.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946, i vad på socialdepartementet beror.

4. den 9 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till häradsskrivarna m. fl. (44.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

252

5. den 12 mars, i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 17 §
1 mom. andra stycket lagen den 20 juni 1924- om landsting. (49.)

Lag utfärdad den 22 mars 1946 (SFS nr 94).

6. den^27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring av lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus, m. m. (99.)

Lagar utfärdade den 5 april 1946 (SFS nr 129 och 130).

7. den 6 april, i anledning av väckt motion om förhöjd engångsersättning åt
efterlevande till sjöfolk, som omkommit genom krigsförlisning före den
1 januari 1940. (125.)

Anmäld den 12 april 1946, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt riksförsäkringsanstalten
att skyndsamt verkställa den av riksdagen i skrivelsen begärda utredningen
samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Sedan riksförsäkringsanstalten den 13 april 1946 ingivit förslag i ämnet,
har proposition (nr 271) angående förhöjning av vissa ersättningar enligt lagen
den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer
avlåtits till 1946 års riksdag, som bifallit densamma. Anmäld och slutbehandlad
den 29 juni 1946. (Jfr ärendet under punkten 57.)

8. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för
Birger Olof Lennart Löfberg från ersättningsskyldighet. (137.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning
i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom. (138.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Majds proposition angående avstående
från återkrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade. (141.)

Anmäld den 26 april 1946, därvid Kungl. Majd uppdrog åt medicinalstyrelsen att
skyndsamt inkomma med förslag i fragan huruvida och i vad mån återkrav bör
ske av ersättning i de fall, där den vardades skada uppenbarligen är självförvållad.
Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

11. samma dag, i anledning av Kungl. Majds proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre reservationsanslag. (142.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

12. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ratificering
av vissa ändringar i stadgan för Internationella arbetsorganisationen. (156.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds framställning om anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetaret 1945/46 till anskaffande av apparatur
m. m. för allmän skärmbildsundersökning. (162.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

14. samma dag, i anledning av Kungl. Majds proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
konferens år 1945 vid dess tjugosjunde sammanträde fattade beslut. (166.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

15. den 3 maj, i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1946/47 å kapitalbudgeten,
i vad avser socialdepartementets verksamhetsområde. (193.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

253

16. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde. (196.)

Anmäld den 10 maj och den 21 juni 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till arbetsrådet och yrkesinspektionen. (198.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till barnavdelningar vid lasarett m. m. (199.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946. Kungörelser utfärdade samma dag

(SFS nr 229 och 230).

19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till förlossningsvården. (200.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

20. den 11 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner. (5.)

Anmäld den 24 och den 31 maj samt den 21 juni 1946. Kungörelser utfärdade

den 24 maj 1946 (SFS nr 217) samt den 31 maj 1946 (SFS nr 267—270 och 414).

Ärendet är därmed slutbehandlat.

21. den 14 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i
anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift. (229.)

Anmäld och slutbehandlad den 7 juni 1946.

22. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till Medicinalstyrelsen: Avlöningar m. m. (230.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till landsfogdarna m. fl. (232.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till
driften av anstalter för bildbara sinnesslöa m. m. (233.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946. Kungörelser utfärdade samma dag

(SFS nr 460 och 461).

25. den 15 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).
(236.)

Lag utfärdad den 17 maj 1946 (SFS nr 191).

26. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till bidrag till barnhem. (253.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag för budgetåret 1946/47 till poliskåren i Boden.
(257.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946.

254

28. den 22 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad
av sinnessjukvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (209.)

Anmäld den 21 juni 1946. Kungörelser utfärdade samma dag (SFS nr 421 och
422). Uppdrag meddelat åt medicinalstyrelsen att med beaktande av vad riksdagen
anfört skyndsamt överväga frågan, huruvida och i vad mån staten bör
övertaga den av landstingen och de i landsting icke deltagande städerna omhänderhavda
vården av lättskötta sinnessjuka och till Kungl. Maj:t anmäla resultatet
av övervägandena. Detta uppdrag är ännu icke fullgjort.

29. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående ytterligare
medel för budgetåret 1945/46 för kommittéer och utredningar genom sakkunniga
under femte huvudtiteln. (260.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

30. den 25 maj, i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet för
vissa köpingar samt mindre städer att bilda polisdistrikt tillsammans med
omkringliggande socknar. (269.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

31. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till statens institut för folkhälsan. (273.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för
vissa undersökningar vid statens institut för folkhälsan. (274.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

33. den 29 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående åtgärder för
beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn jämte i ämnet väckta
motioner. (278.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946. Kungörelser utfärdade samma dag
(SFS 232—234).

34. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 467) om viss
begränsning av legitimation som tandläkare, m. m., såvitt angår genom propositionen
framlagt lagförslag. (280.)

Lag utfärdad den 7 juni 1946 (SFS nr 244).

35. samma dag, i anledning av dels Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner
och invalidunderstöd samt om anslag till dyrtidstillägg å ersättning
åt blinda, dels ock Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om dyrtidstillägg
under budgetåret 1946/47 å folkpensioner, invalidunderstöd och
barnbidrag, m. m. (281.)

Anmäld och slutbehandlad den 7 juni 1946. Författningar i ämnet utfärdade
samma dag (SFS nr 251—256).

36. samma dag, angående bättre försörjningsmöjligheter åt änkor. (282.)
Anmäld den 28 juni 1946, därvid Kungl. Majrt uppdrog åt socialvårdskommittén
att i samråd med kommittén för partiellt arbetsföra verkställa den av riksdagen
i skrivelsen begärda utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

37. samma dag, angående upplysningsfilmer rörande samhällets sociala hjälpverksamhet.
(284.)

Anmäld den 28 juni 1946, därvid sakkunniga för frågans utredning tillkallades.

255

38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 5 § 2 mom. lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om
barnbidrag, m. m. (285.)

Lag utfärdad den 7 juni 1946 (SFS nr 241).

39. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den
30 juni 1945. (212.)

Anmäld, såvitt på socialdepartementets föredragning beror, i vad avser punkten 7
(Statens arbetsmarknadskommissions ställning i räkenskapshänseende. Revisionen
av arbetsmarknadskommissionens medelsförvaltning) den 15 november 1946, varvid
uppdrogs åt utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan att taga
berörda spörsmål i övervägande i samband med fullgörandet av utredningens uppdrag.
Punkten 8 (Jordbruks- och verkstadsdriften vid statliga skyddshem och
alkoholistanstalter) är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

40. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde. (313.)

Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet för handläggning.

41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
för budgetåret 1946/47 till riksförsäkringsanstalten in. m. (315.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till allmän bostadsräkning m. m. (317.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

43. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
för budgetåret 1946/47 till bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor
samt angående provisorisk förbättring av deras löneförmåner. (318.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

44. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till lag rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner m. m.
(340.)

Lag utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 315).

45. den 19 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
för budgetåret 1946/47 till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
jämte i ämnet väckta motioner. (345.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

46. den 20 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård
och ungdomsskydd (barnavårdslag). (379.)

Lag utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 335).

47. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) om
tjänsteplikt. (382.)

Lag utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 338).

48. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete. (383.)

Lag utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 342).

256

49. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad
av reumatikervården. (388.)

Anmäld den 28 juni 1946, varvid dels uppdrogs åt pensionsstyrelsen att i samråd
med medicinalstyrelsen och med beaktande av vad föredragande departementschefen
och riksdagen i ämnet anfört verkställa undersökning rörande möjligheterna
att genom avtal med vederbörande huvudman få till stånd ytterligare högst 250
vårdplatser för reumatiskt sjuka vid för ändamålet lämpade lasarett eller därmed
jämförliga sjukhus samt att till Kungl. Maj:t snarast möjligt inkomma med de
förslag, vartill undersökningen kunde föranleda, dels ock uppdrogs åt medicinalstyrelsen
att med beaktande av vad vid ärendets remissbehandling förekommit
taga frågan om anmälningsplikt för läkare rörande av dem behandlade fall av
reumatisk sjukdom under omprövning samt för Kungl. Maj:t framlägga det
förslag, vartill omprövningen föranledde. Dessa uppdrag hava ännu icke fullgjorts.

50. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
i vissa fall i anledning av sjukdom, ådragen under arbete i civilförsvarets
flyktingverksamhet. (389.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

51. samma dag, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående
överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (392.)

Anmäld den 28 juni 1946, därvid sakkunniga för frågans utredning tillkallades.

52. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter. (396.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

53. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående fortsatt giltighet av förordningen den 15 december 1944
(nr 779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor. (380.)

Förordning utfärdad den 28 juni 1946 (SFS nr 331).

54. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15
juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor. (381.)

Förordning utfärdad den 28 juni 1946 (SFS nr 332).

55. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag
angående förlängd giltighet av gällande indelning i ortsgrupper jämlikt lagen
den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering. (387.)

Lag utfärdad den 28 juni 1946 (SFS nr 330).

56. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående anslag
för budgetåret 1946/47 till vissa ersättningar i anledning av olycksfall i
arbete m. m., dels ock Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete, m. m. (394.)

Anmäld den 29 juni 1946. Författningar utfärdade samma dag (SFS nr 350—352).
Ärendet är slutbehandlat.

57. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förhöjning
av vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för
ombord å fartyg tjänstgörande personer. (395.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

257

58. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag för budgetåret
1946/47 till stipendier för blivande distriktstandläkare m. fl. (403.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

59. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om folkpensionering m. m. (425.)

Lagar i ämnet utfärdade den 29 juni 1946 (SFS nr 431—433). Samma dag tillkallades
sakkunniga för att verkställa den av riksdagen begärda utredningen
rörande grunderna för kommunernas bidrag till pensionskostnaderna. De sakkunniga
ha den 26 november 1946 avlämnat betänkande i ämnet (SOU 1946:
82), som för yttrande remitterats till vissa myndigheter och sammanslutningar.

60. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond jämte i ämnet väckta
motioner. (426.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

61. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om vissa anslag
för budgetåret 1946/47 till länsstyrelserna och landsfiskalerna. (367.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

62. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
(375.)

Författningar utfärdade den 29 juni 1946 (SFS nr 493 och 494). Ärendet är
slutbehandlat i vad på socialdepartementet beror.

63. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) om semester, m. m.
(384.)

Lagar utfärdade den 29 juni 1946 (SFS nr 336 och 337).

64. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidtagande
av vissa åtgärder inom sinnessjukvårdsorganisationen. (419.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

65. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överskridande
av viss anslagspost i pensionsstyrelsens avlöningsstat för budgetåret
1945/46. (421.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

66. den 28 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter. (410.)

Lag utfärdad den 29 juni 1946 (SFS nr 408).

67. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till civilförsvaret. (429.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

68. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för budgetåret 1946/47 till kristillägg till erkända
arbetslöshetskassor. (448.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

69. den 29 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder
till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner.
(369.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946. Kungörelse utfärdad samma dag
(SFS nr 551).

17 — Justitieombudsmannens ämbctsberättelse till 1947 års riksdag.

258

70. samma dag, i anledning av väckt motion angående viss ändring av 1 § lagen
om behandling av alkoholister. (386.)

Anmäld den 27 september 194*6, därvid sakkunniga för frågans utredning tillkallades.

71. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
verksamhet för hindrande och uppdagande av spioneri m. m. (450.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

72. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering m. m. (451.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

73. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet m. m. i vad propositionen hänvisats
till konstitutionsutskottet. (458.)

Författningar utfärdade den 29 juni 1946 (SFS nr 485—492). Ärendet är slutbehandlat,
i vad på socialdepartementet beror.

74. den 5 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av medel till driftskostnadsersättning för psykiatriska kliniken i
Uppsala m. m. (482.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

75. den 16 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 9 § lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet, m. m. (491.)

Lagar utfärdade den 20 december 1946.

76. den 19 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde. (500.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 november 1946.

77. den 23 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor, m. m. (488.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 november 1946. Författningar i ämnet utfärdade
samma dag (SFS nr 712).

78. den 26 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning till personer, som ådragit sig skada eller sjukdom i flyktingverksamhet
m. m. (512.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 december 1946.

79. den 4 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om
aktiebolag m. m. (518.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

80. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig
varuinförsel, m. m. (519.)

Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1946.

259

81. den 7 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
av en särskild utbildningskurs för sinnesslölärare våren 1947.
(527.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1946.

82. den 14 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 12 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar m. m. (534.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946. Lagar i ämnet utfärdade

samma dag.

83. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade
grunder för statsbidrag till kuratorsverksamhet i abortförebyggande syfte
m. m. (541.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946. Kungörelse i ämnet utfärdad

samma dag.

84. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande av ytterligare medel till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
(562.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

85. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medgivande
att i vissa fall utlämna lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag
utan föreskriven säkerhet. (563.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

86. den 19 december, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om allmän sjukförsäkring, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner. (559.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

87. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av avgångsstat för befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet.
(564.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946. Kungörelser i ämnet utfärdade
samma dag.

5. Kommunikationsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 19 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. (23.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 februari 1946.

2. den 20 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till aktieteckning i aktiebolaget
Aerotransport. (29.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 februari 1946.

3. den 23 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för skepparen G. H. S. Nilsson i Påskallavik från viss skadeståndsskyldighet.
(31.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946.

260

4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndiganden
för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om vissa postavgifter. (36.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946.

5. den 5 mars, i anledning av Kungl. Majrts framställningar angående anslag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

6. den 12 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående stat för luftfartsfonden för budgetåret 1946/47
m. m. (51.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946.

7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under luftfartsfonden gjorda framställningar angående anslag
för budgetåret 1946/47. (52.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. (53.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946.

9. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående inköp för
postverkets räkning av tomter i Karlskrona. (54.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter i Nässjö. (55.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946.

11. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag för budgetåret 1946/47 till förskott av kostnader
för uppgörande av byggnadsplaner. (56.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946.

12. den 19 mars, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen under
statens affärsverksfonder gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1946/47 i avseende å postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk. (60.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående statsbidrag
i samband med borttagande av broavgifterna vid Lidingöbron. (70.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

14. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till anskaffning av ytterligare maskinaggregat i vissa
kraftstationer. (71.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

15. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till förvärv av vägmark
m. m. (72.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

261

16. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under statens affärsverksfonder gjorda framställning angående
anslag för budgetåret 1946/47 till Distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. (96.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
diverse kapitalfonder gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1946/47, i vad propositionen avser väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
(97.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till Distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk m. m.
(98.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

19. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till
Aktiebolaget Stadsholmen. (136.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

20. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. (157.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om radioanläggningar m. m. (168.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 maj 1946, varvid två författningar utfärdades

(SFS nr 172 och 173).

22. den 30 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående inköp för
telegrafverkets räkning av fastigheten Heimdal nr 1 i Stockholm. (172.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till kraftstation vid Jösseforsen m. m. (173.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till anordnande av telefonkabel å bandelen Köping—
Frövi m. m. (175.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till iståndsättning av uthyrningsfastigheter vid Drottningholms
slott. (176.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition
av vissa äldre reservationsanslag. (177.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förfogande
över visst äldre reservationsanslag. (178.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

262

28. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
sjätte huvudtiteln, avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (6.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

29. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till ämbetsbyggnad för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och luftfartsstyrelsen. (204.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
till vissa byggnadsarbeten för länsstyrelserna m. m. (205.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

31. den 15 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922
(nr 277) angående postsparbanken. (235.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946, varvid en författning utfärdades

(SFS nr 218).

32. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 23 § 1 och 2 mom. vägtrafikstadgan den 23
oktober 1936 (nr 562). (272.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid en författning utfärdades

(SFS nr 333).

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till trådradioanläggningar. (276.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946.

34. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående försäljning
av vissa under järnvägsstyrelsens förvaltning stående fastigheter. (277.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946.

35. den 29 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående försäljning
av viss under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående tomtmark i Trollhättan.
(279.)

Anmäld och slutbehandlad den 7 juni 1946.

36. den 4 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående ombyggnad
till normalspår av vissa av Blekingenätets järnvägar jämte i ämnet väckta
motioner. (210.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

37. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående förändring i
avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar
vid kommunikationsverken m. m. (211.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

38. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till uppförande av ett radiohus i Stockholm. (290.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående förbättring
av landsbygdens telefonförhållanden jämte i ämnet väckta motioner.
(291.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

263

40. samma dag, i anledning av väckta motioner angående inplacering å övergångsstat
av personal, som i samband med statens övertagande av enskild
järnväg övergått i statens järnvägars tjänst före den 1 juli 1945. (292.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

41. den 5 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
sjätte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1946/47 till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut m. m. (265.)

Anmäld och slutbehandlad den 7 juni 1946.

42. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den
30 juni 1945. (212.)

Punkten 9 angående landsstatshuset i Halmstad. Kungl. Maj:t har den 1 november
1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att under hänsynstagande till vad i
riksdagens skrivelse anförts verkställa viss utredning samt inkomma med de förslag,
som därav kunna föranledas.

43. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. (213.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

44. den 18 juni, i anledning av väckta motioner om rätt för landskommuner
att övertaga byggande och underhåll av enskilda vägar och broar. (347.)

Genom beslut den 12 juli 1946 har skrivelsen överlämnats till 1946 års kommunallagskommitté.

45. den 19 juni, i anledning av väckt motion om utredning angående utbyggnad
av kommunikationsnätet i norra Värmland. (344.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

46. den 20 juni, angående bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen. (397.)

Genom beslut den 1 november 1946 har Kungl. Maj:t uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att utarbeta allmänna anvisningar för behandlingen av de bohuslänska fiskelägenas
stadsplane- och byggnadsplaneproblem.

47. den 26 juni, angående anslag för budgetåret 1946/47 till rundradiosändare
för kortvåg i Hörby jämte i ämnet väckta motioner. (408.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946 i vad avser det å riksstaten uppförda
anslaget av 1 200 000 kronor till rundradiosändare för kortvåg i Hörby. Dispositionen
av det å allmän beredskapsstat uppförda anslaget av 4 070 000 kronor är
beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t.

48. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vägförvaltningama
jämte en i ämnet väckt motion. (368.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

49. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning
till statens automobilskattemedelsfond. (424.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

50. den 29 juni, i anledning av väckta motioner angående framläggande för
riksdagen av förslag till anläggande av en storflygplats invid Stockholm
m. m. (452.)

Den 15 november 1946 har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen proposition, nr 379,
angående byggande av en storflygplats m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat.

264

51. den 2 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av viss under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående tomtmark i
Trollhättan. (481.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1946.

52. den 13 november, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
anordnande av lokaler för överståthållarämbetet. (489.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1946.

53. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. (490.)

Ärendet har anmälts den 15, 22 och 29 november 1946, varmed ärendet är slutbehandlat.

54. den 16 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
viss disposition av behållning å anslag till komplettering av det permanenta
telefonnätet. (552.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

55. den 19 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
byggande av en storflygplats m. m. (529.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

56. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående godkännande
av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande upplåtelse
av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden m. m.
(569.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

6. Finansdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 12 februari 1946, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten. För flera huvudtitlar
gemensamma frågor. (16.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946, varvid författningar utfärdades

(SFS nr 415—417).

2. den 16 februari, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47
under riksstatens första huvudtitel, avseende anslagen till hov- och slottsstaterna.
(1.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 maj 1946.

3. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående utgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser hov- och slottsstatema. (17.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946.

4. samma dag,J anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till förordning
angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag
för avsättning till investeringsfond för fartyg. (18.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 februari 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 39).

265

5. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde. (20.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 februari 1946.

6. den 19 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under tolfte huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1946/47 till allmänna indragningsstaten. (22.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

7. den 23 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående stat för statens allmänna fastighetsfond för
budgetåret 1946/47. (30.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m. (32.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 52 och 53).

9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. (34.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 55).

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för ordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481)
angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. (35.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 57).

11. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa. (37.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 59).

12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt 36 § 2. förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften. (38.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 58).

13. den 27 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370). (39.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 54).

14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å
motorsprit. (40.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 56).

266

15. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. (43.)

Anmäld den 15 mars 1946, varvid författning utfärdades (SFS nr 74). Ånyo anmäld
den 28 juni 1946, varvid författningar utfärdades (SFS nr 356 och 403—405).
Ärendet är därmed slutbehandlat.

16. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för
kristillägg åt statliga befattningshavare m. fl. (45.)

Anmäld och slutbehandlad den 19 juli 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 544).

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

18. den 9 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 september
1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster. (48.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 75).

19. den 12 mars, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen under
tolfte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1946/47
till kristillägg till personal å indragningsstat. (61.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

20. den 19 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459). (64.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 95 och 96).

21. den 20 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935
(nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m. (76.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 97 och 98).

22. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från
aktiebolag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner, såvitt propositionen
och motionerna angå genom propositionen framlagt förslag till lag med
särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag.
(77.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 77).

23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
tullfrihet för Svenska röda korset för viss sjukvårds-, beklädnads- och sjuktransportmateriel.
(78.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående fortsatt
tullfrihet i vissa fall för Föreningen rädda barnen för kläder, beklädnadsmateriel
och livsförnödenheter. (79.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

267

25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 75, i vad densamma
avser förslag till förordning med vissa bestämmelser angående aktiebolags
rätt att vid taxering njuta avdrag för överföring av medel till pensionsstiftelse
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (80.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 78).

26 den 23 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angaende anslag
’ å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under fjortonde
huvudtiteln till tillfälligt lönetillägg. (87.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946.

27. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). (105.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 109).

28. den 30 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående årligt
understöd åt skogvaktaren å Såtenäs egendom O. Boman m. fl. (106.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tjänstårsberäkning
i pensionshänseende för förre ämnesläraren vid skeppsgosseskolan
i Karlskrona M. Karlkvist m. m. (107.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

30. den 2 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
sjunde huvudtiteln, avseende anslagen inom finansdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner. (7.)

Anmäld den 3 maj, den 28 och den 29 juni samt den 13 september 1946. Ärendet

är därmed slutbehandlat.

31. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående temporär
’ utsträckning av rätten för fiskefartyg att intaga gods från provianterings frilager

i vissa städer. (116.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 kap. 13 § 3 och 4 mom. förordningen den
18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker. (117.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 139).

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss
ändring i gällande tulltaxa m. m. (118.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, varvid författningar utfärdades

(SFS nr 140 och 141).

34. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. (119.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, varvid författningar utfärdades

(SFS nr 142 och 143).

35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om
varuskatt. (120.)

268

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 144).

36. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av vissa tjänstepensioner m. m. jämte i ämnet väckta motioner, m. m. (121.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 402, 462 och 463).

37. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dels e. o.
byrasekreteraren hos statskontoret N. G. Svenssons pensionsförmåner, dels
ock pension åt ingenjören vid arméförvaltningens tygavdelning E.-E. Stollenwerks
efterlevande. (122.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

38. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
från viss betalningsskyldighet för varvsarbetaren Oscar Sigurd Andersson
m. fl. (139.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. (140.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

40. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt
för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m. (143.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 155).

41. samma dag, i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd
åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. (144.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

42. samma dag, i anledning av väckt motion angående f. lokomotivföraren

K. H. Karlssons pensionsförmåner. (145.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

43. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom. (151.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid cirkulär utfärdades (SFS
nr 397).

44. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av två allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (152.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

45. samma dag, i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning
av den för staten gällande skattefriheten i fråga om kommunal fastighetsskatt.
(163.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

46. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 (nr 384) med särskilda
bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen
m. fl. lagar. (169.)

Anmäld den 26 april 1946, varvid beslöts remiss till lagrådet. Ånyo anmäld den
3 maj 1946, varvid författning utfärdades (SFS nr 170). Ärendet är därmed slutbehandlat.

269

47. den 30 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)

Ärendet, som överlämnats från ecklesiastikdepartementet i vad avser frågan om
meddelande av bestämmelser om avlöningsförmåner åt föreståndarinnor och biträdande
föreståndarinnor vid nomadskolhem, har anmälts och slutbehandlats den
14 juni 1946, varvid författning utfärdades (SFS nr 514).

48. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till lån till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. m.
(174.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

49. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1946/47 å kapitalbudgeten,
i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde. (194.)

Anmäld den 10 maj 1946. Åter anmäld och slutbehandlad den 27 september 1946.

50. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde. (197.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

51. den 4 maj, angående användande av riksbankens vinst för år 1945. (189.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

52. den 8 maj, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan
om omläggning av riksdagens budgetarbete. (218.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

53. den 11 maj, i anledning av väckta motioner om viss ändring i och en allmän
översyn av förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter. (219.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

54. den 14 maj, i anledning av väckta motioner angående en omprövning av
räntan å vissa ur statens pensionsfonder beviljade äldre lån. (223.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

55. samma dag, i anledning av väckta motioner angående upphörande av den
”erkänsla”, som vid försäljning av vissa fastigheter betalas till Lunds domkyrka.
(231.)

Anmäld den 6 december 1946, varvid uppdragits åt kammarkollegiet att utarbeta
och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till åtgärder för erkänslans upphörande.

56. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring
av lägre pensioner vid vissa förstatligade m. fl. järnvägar. (246.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 519).

57. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidshjälp
m. m. åt vissa pensionärer och understödstagare. (247.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 520).

270

58. samma dag, i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd
åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. (248.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

59. samma dag, i anledning av väckta motioner om pension åt vissa f. d. vägarbetare.
(249.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

60. samma dag, i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd
åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. (250.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

61. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350). (251.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 208).

62. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 (nr 850) angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv. (252.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 209).

63. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa
ändringar i civila avlöningsreglementet och avlöningsreglementet för de
högre kommunala skolorna, m. m. (254.)

Anmäld den 28 juni 1946, i vad angår fri tjänstebostad m. m. åt försvarsattachéer
och biträdande försvarsattachéer i Moskva. Ånyo anmäld den 29 juni 1946, varvid
författningar utfärdades (SFS nr 436, 439 och 529). Ärendet är därmed slutbehandlat.

64. samma dag, i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens
tillämpning inom det statliga avlöningssystemet. (255.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

65. samma dag, i anledning av väckta motioner angående gottgörelse i vissa
fall åt befattningshavare för förlängning av väntetid på befordran. (256.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

66. den 25 maj, i anledning av väckta motioner om utredning angående jordbrukets
fastighetskredit m. m. (267.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

67. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition
av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. (275.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

68. den 4 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av
anställnings- och avlöningsförhållandena för folkskolans överlärare m. m.
(288.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 438 och 528).

69. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kreditgivning
till Finland. (293.)

Anmäld den 14 juni och den 20 december 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

271

70. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till bidrag till internationellt
återuppbyggnadsarbete. (294.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

71. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
konjunkturinstitutet för budgetåret 1946/47. (295.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

72. den 5 juni, i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen.
(299.)

Anmäld och slutbehandlad den 7 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 260 och 261).

73. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30 juni 1943
(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över pälsskinn.
(300.)

Anmäld och slutbehandlad den 7 juni 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 262).

74. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 31 januari 1932
(nr 17) om accis å silke, m. m. (301.)

Anmäld den 7 juni 1946, varvid författningar utfärdades (SFS nr 263—266).
Ärendet är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

75. den 7 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av
vissa familjepensioner m. m. (303.)

Anmäld den 21 juni 1946, varvid författning utfärdades (SFS nr 575). Ånyo
anmäld den 28 juni 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

76. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt
befrielse för riksbanken från skyldighet att inlösa av banken utgivna sedlar
med guld m. m. (304.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 271).

77. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den 30
juni 1945. (212.)

Enligt Kungl. Maj ds beslut den 28 juni 1946 hava tryckta exemplar av skrivelsen
för vidare behandling i angivna delar överlämnats till justitiedepartementet (punkten
1, jordbruksdriften vid fångvårdsanstalterna), försvarsdepartementet (punkterna
3—6, krigsmaterielverket; förening av statstjänst med visst uppdrag; arméns
tygverkstäder; förskottsstat- och krigstitelredovisningen under den förstärkta försvarsberedskapen),
socialdepartementet (punkterna 7—8, statens arbetsmarknadskommissions
ställning i räkenskapshänseende; revisionen av arbetsmarknadskommissionens
medelsförvaltning; jordbruks- och verkstadsdriften vid statliga skyddshem
och alkoholistanstalter), kommunikationsdepartementet (punkten 9, landsstatshuset
i Halmstad), ecklesiastikdepartementet (punkten 12, utbetalningen av
vissa anslag till undervisningsväsendet), jordbruksdepartementet (punkten 13,
arbetsbalansen inom lantmäteri väsendet) och handelsdepartementet (punkten 14,
statskontrollen å krigsmaterieltillverkningen).

272

Vad angår ärendet under punkten 2 (försvarets tjänstebostäder) hade besparingsberedningen
den 8 oktober 1941 tillkallat fastighetskamreraren hos byggnadsstyrelsen
B. A. H. Löhr att såsom expert biträda vid undersökning rörande hyressättningen
i staten tillhöriga fastigheter. Den sakkunniges verksamhet blev efter
beslut av chefen för finansdepartementet i april 1943 inställd. Genom Kungl.
Maj:ts beslut den 21 juni 1946 har förordnats, att den sakkunnige skulle återupptaga
ifrågavarande utredningsarbete.

Ärendena under punkten 10 (kontrollen över medel, som av statliga myndigheter
utbetalas till kommunala samfälligheter), punkten 11 (vissa befattningshavares
anlitande för taxeringsuppdrag) och punkten 15 (iakttagelser beträffande kaninavelslånefonden
med flera fonder; redogörelse för jordförmedlingsfonden med flera
fonder; vissa iakttagelser beträffande allmänna och norrländska nyodlingsfonderna;
rederilånefonden; statlig långivning för industriell verksamhet; iakttagelse beträffande
vissa kristidsfonder m. m.; iakttagelser beträffande statens utlåningsverksamhet
och fondförvaltning m. m.) äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

78. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. (306.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

79. samma dag, i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition angående
allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47 behandlade allmänna principfrågor.
(311.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

80. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde. (312.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

81. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde. (313.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

82. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde. (314.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

83. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde. (319.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

84. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde. (320.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

85. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. (213.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

273

86. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpningen
av det svensk-engelska betalningsavtalet av den 6 mars 1945. (302.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

87. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta

motioner. (323.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 361).

88. den 18 juni, angående regleringen för budgetåret 1946/47 av utgifterna
under riksstatens tolfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet,
utom i vad angår anslagen till allmänna indragningsstaten. (12.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 418).

89. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsreglering
för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna jämte en i
ämnet väckt motion. (322.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 539).

90. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden.
(348.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

91. den 19 juni, angående de statliga publikationerna. (324.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

92. samma dag, angående medaljutdelningen till statstjänare. (325.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

93. samma dag, angående val av fullmäktige i riksbanken och suppleanter för
riksdagens fullmäktige i nämnda bank. (349.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

94. samma dag, angående val av ordförande och tre andra fullmäktige i riksgäldskontoret
samt suppleanter för fullmäktige i samma kontor. (355.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

95. samma dag, i anledning av väckt motion angående lärarinnorna Lily Lundins
och Gertrud Matz’ löneklassplacering. (373.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

96. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete
m. m. (404.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

97. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten.
(431.)

Kungl. Maj:t har i proposition den 29 november 1946 (nr 386) för riksdagen framlagt
förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i
vad den utgår efter en skattesats av fem procent. (Jfr nedan under punkt 146.)
I övrigt är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

18 — Justitieombudsmannens ämbetsberättclse till 1947 års riksdag.

274

98. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner. (374.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 472—483).

99. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till
vissa ändringar i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena, m. m.,
dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsreglering för folkskolans
överlärare. (411.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 440—446 och 464).

100. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker, m. m.
(412.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 398 och 399).

101. samma dag, angående regleringen för budgetåret 1946/47 av utgifterna
under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. (413.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

102. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
statistiska centralbyrån och folkbokföringen för budgetåret 1946/47. (420.)

Anmäld den 28 juni 1946. Åter anmäld och slutbehandlad den 13 september 1946.

103. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
förslag om anslag för budgetåret 1946/47 till oförutsedda utgifter. (422.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

104. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgäldsfonden.
(423.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

105. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om preliminärt uttagande av värnskatt för senare hälften av budgetåret
1946/47. (437.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 508).

106. den 28 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften. (438.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 400 och 401).

107. samma dag, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1946/47,
m. m. (439.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 502—507).

108. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (447.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 469 och 470).

275

109. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.
(449.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

110. den 29 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret
1946/47 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (370.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

111. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa
ändringar i civila avlöningsreglementet, m. m. (430.)

Anmäld den 29 juni 1946, varvid författningar utfärdades (SFS nr 436—438, 447
och 513). Ärendet är i vad avser särskilda förmåner åt befattningshavare, som
efter omplacering från en stationerings- eller förläggningsort till en annan icke
kunnat anskaffa familjebostad å den nya stationerings- eller förläggningsorten,
beroende på Kungl. Maj ds prövning.

112. samma dag, i anledning av väckta motioner angående sambandet mellan
socialpolitik och beskattning. (436.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

113. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredskapsstat
för försvarsväsendet för budgetåret 1946/47. (446.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

114. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet m. m., i vad propositionen hänvisats
till konstitutionsutskottet. (458.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 484).

115. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående slutlig
reglering av riksstaten för budgetåret 1945/46 m. m., i vad propositionen
avser avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (464.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946 utom i vad avser grunderna för
avskrivning av investeringar i lånefonden för bostadsbyggande, i vilken del ärendet
är beroende på Kungl. Maj ds prövning.

116. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret
1946/47 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster. (465.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

117. samma dag, angående vissa med redovisningen å kapitalbudgeten sammanhängande
frågor. (466.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

118. samma dag, angående tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46.
(468.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

119. samma dag, angående statsregleringen för budgetåret 1946/47. (469.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

120. samma dag, angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47. (470.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.

276

121. samma dag, med överlämnande av riksstat för budgetåret 1946/47. (471.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

122. den 5 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med begäran
om bemyndigande att träffa avtal med Göteborgs stad angående villkoren
för överföring å Göteborgs stad av det tryckande registret för staden. (483.)

Anmäld den 29 november 1946, varvid chefen för finansdepartementet bemyndigades
att underteckna det upprättade avtalsförslaget. Avtalet har sedermera
undertecknats av båda parterna. Ärendet är därmed slutbehandlat.

123. den 9 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering. (484.)

Anmäld och slutbehandlad den 23 november 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 702).

124. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 16 § förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften. (485.)

Anmäld och slutbehandlad den 23 november 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 701).

125. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående
godkännande av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union träffad handelsöverenskommelse m. m. samt angående godkännande
av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas Union
träffat kreditavtal. (492.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

126. den 19 november, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den
27 juni 1929 (nr 210). (498.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946, varvid författningar utfärdades.

127. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utgifter å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde. (501.)

Anmäld den 29 november 1946. Ärendet är i vad rör inrättande av en ny statlig
avtalsnämnd beroende på Kungl. Maj ds prövning.

128. den 20 november, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370). (502.)

Anmäld och slutbehandlad den 23 november 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 703).

129. samma dag, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 22 december 1939
(nr 877) om skatt å kaffe, m. m. (503.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 november 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 698 och 699).

130. den 23 november, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till riksdagen
med förslag till lag om kommunal fondbildning m. m. (504.)

Anmäld den 6 december 1946, varvid författning utfärdades (SFS nr 727). Ärendet
är därmed slutbehandlat, såvitt på finansdepartementets föredragning
beror.

277

131. den 30 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker. (513.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1946, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 775 och 776).

132. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående preliminär
överenskommelse med Finland om behandlingen av finska skulder till Sverige.
(517.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 december 1946.

133. den 4 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag,
m. m. (518.)

Kungl. Maj:t har den 20 december 1946 på finansdepartementets föredragning
utfärdat lag angående ändrad lydelse av 39 b och 88 §§ lagen den 22 juni 1911
(nr 74) om bankrörelse. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på finansdepartementets
föredragning beror.

134. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till bland
annat lag angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för
olovlig varuinförsel, m. m. (519.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid författningar utfärdades. Ärendet är
därmed slutbehandlat, såvitt på finansdepartementets föredragning beror.

135. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående familjepension
efter framlidne statsministern Per Albin Hansson. (520.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1946.

136. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade
pensionsbestämmelser för lärarpersonal vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna.
(521.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 756).

137. samma dag, i anledning av framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret
angående förlängning av bemyndigande för fullmäktige att till riksbanken
överlämna skattkammarväxlar m. m. (522.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1946.

138. den 10 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte
i ämnet väckta motioner. (528.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

139. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändring
i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896). (532.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946, varvid författning utfärdades
(SFS nr 768).

140. den 13 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till bland annat förordning angående ändrad lydelse av 17, 60 och 73 §§
förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt, i vad
propositionen hänvisats till bevillningsutskottet. (533.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946, varvid författning utfärdades.

278

141. den 14 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
angående anslag till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete.
(547.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

142. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående
provisorisk reglering av viss förlust i Sveriges riksbank. (553.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

143. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning. (554.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946, varvid författning utfärdades

(SFS nr 766).

144. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
till Sveriges riksbank för viss förlust. (560.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

145. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående
bidrag till den internationella flyktingskommittén m. m. (561.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

146. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till bland
annat förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i
vad den utgår efter en skattesats av fem procent, m. m. (566.)

Anmäld den 20 december 1946, varvid författning utfärdades (SFS nr 767). Ärendet
är därmed slutbehandlat, såvitt på finansdepartementets föredragning beror.

147. den 19 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående befrielse
i vissa fall från skyldighet att återbetala för mycket utbetalta löneoch
pensionsbelopp. (565.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

148. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning
av nya kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47. (570.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

149. samma dag, angående tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47.
(571.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

7. Ecklesiastikdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 6 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (15.)

Anmäld den 8 och den 22 februari 1946. Sistnämnda dag anbefalldes medicinalstyrelsen
att till Kungl. Maj:t inkomma med förnyat utlåtande beträffande den
under punkten 11 i skrivelsen avsedda frågan om anskaffande av de för tandläkarinstitutets
verksamhet erforderliga experimentdjurstallarna. Ånyo anmäld den
29 mars 1946. Medicinalstyrelsen har den 10 september 1946 inkommit med
berörda utlåtande. Ärendet är slutbehandlat utom i vad avser punkten 11.

279

2. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. (43.)

Anmäld den 28 juni 1946, därvid en kungörelse utfärdades (SFS nr 465). Ärendet
är därmed slutbehandlat, såvitt på ecklesiastikdepartementets föredragning beror.

3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946, såvitt på ecklesiastikdepartementets
föredragning beror.

4. den 20 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
ur kyrkofonden för budgetåret 1946/47 m. m. (66.)

Punkterna 1 och 2 anmäldes den 3 maj 1946. Skrivelsen har samma dag överlämnats
till försvarsdepartementet för vidare handläggning.

5. samma dag, i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om
kvinnas behörighet till prästämbete m. m. (67.)

Anmäld den 28 juni 1946, därvid statsrådet Quensel bemyndigades tillkalla sakkunniga
för utredning av frågan om kvinnas behörighet till kyrkliga ämbeten och
tjänster.

6. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1946/47,
i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.
(133.)

Anmäld den 14 och den 29 juni 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

7..samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till
uppförande av nybyggnad för barnsjukhuset vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund m. in. (134.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
till yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. m., jämte i ämnet väckt
motion. (135.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946, därvid två kungörelser utfärdades
(SFS nr 419 och 430). (Jfr ärendet under punkten 13.)

9. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
till vetenskapsakademien. (164.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 maj 1946.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förbättring av löneställningen för präster. (171.)

Anmäld den 24 maj och den 28 juni 1946. Den 24 maj utfärdades en kungörelse
(SFS nr 216) och den 28 juni en kungörelse (SFS nr 550). Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.

11. samma dag, angående en översyn av riksheraldikerämbetet. (179.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

12. samma dag, angående räntan å byggnadsförskott ur kyrkofonden. (180.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

13. den 30 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under

280

åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)

Anmäld den 24 och den 31 maj samt den 14, den 28 och den 29 juni 1946. Den 14
juni utfärdades åtta kungörelser (SFS nr 289, 291, 295, 297, 367, 368, 373 och 430)
samt den 28 juni tre kungörelser (SFS nr 466, 548 och 549). (Jfr ärendena under
punkterna 8 och 19.) Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på ecklesiastikdepartementets
föredragning beror.

14. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag för budgetåret 1946/47 till understöd åt
inhemska skönlitterära författare av utmärkt förtjänst. (190.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
till kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel åt folkskolebam
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (191.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946, därvid två kungörelser utfärdades
(SFS nr 292 och 293).

16. den 11 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till småskoleseminarierna. (216.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsfrågor
m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.
(217.)

Anmäld den 21 juni och den 18 oktober 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

18. den 18 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter m. m.
jämte i ämnet väckta motioner. (207.)

Anmäld den 14 juni 1946, därvid två kungörelser utfärdades (SFS nr 372 och
420). Ånyo anmäld den 28 juni 1946, därvid en kungörelse utfärdades (SFS nr
552). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

19. samma^dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. (208.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, därvid en kungörelse utfärdades
(SFS nr 549). (Jfr ärendet under punkten 13.)

20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till konstfackskolan. (239.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående samarbete
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting för uppförande och
drift av en medicinsk tuberkulosklinik och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska
sjukhuset. (240.)

Anmäld den 21 juni och den 25 oktober 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

22. den 29 maj, angående kontroll av den privata kursverksamheten för yrkesutbildning.
(283.)

Anmäld den 20 december 1946, därvid skrivelsen överlämnades till 1946 års
skolkommission för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommissionens
uppdrag.

281

23. den 4 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån med
statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig
examen, m. m. jämte i ämnet väckt motion. (289.)

Anmäld den 14 juni och den 11 oktober 1946, därvid en kungörelse utfärdades
(SFS nr 676). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

24. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den 30
juni 1945. (212.)

Punkten 12 angående utbetalningen av vissa anslag till undervisningsväsendet.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. (306.)

Skrivelsen har den 27 juni 1946 överlämnats till finansdepartementet för handläggning.

26. den 18 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
för anordnande av skolmåltider jämte en i ämnet väckt motion. (215.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, därvid två kungörelser utfärdades
(SFS nr 553 och 554).

27. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till folkskoleseminarierna m. m. (366.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

28. samma dag, i anledning av dels Kungl. Majds propositioner med förslag till
vissa ändringar i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena, m. m.,
dels ock Kungl. Maj ds proposition angående pensionsreglering för folkskolans
överlärare. (411.)

Anmäld den 29 juni 1946, därvid en kungörelse utfärdades (SFS nr 446). Ärendet
är därmed slutbehandlat, såvitt på ecklesiastikdepartementets föredragning beror.

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag för budgetåret 1946/47 till understöd åt
folkhögskolor. (428.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

30. den 29 juni, i anledning av väckta motioner om utredning angående ändring
av gällande bestämmelser om försäljning av kyrklig jord. (378.)

Anmäld den 20 december 1946, därvid kammarkollegiet anbefalldes att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen.

31. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
utbildning av tandläkare m. m. (454.)

Anmäld den 29 juni, den 20 september och den 25 oktober 1946. Skrivelsen är
därmed slutbehandlad.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av de tekniska högskolorna m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (455.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (456.)

282

Anmäld den 29 juni 1946, därvid en kungörelse utfärdades (SFS nr 561). Ånyo
anmäld den 20 september och den 11 oktober 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet m. m. i vad propositionen hänvisats
till konstitutionsutskottet. (458.)

Anmäld den 29 juni 1946, därvid tre lagar utfärdades (SFS nr 495—497). Ärendet
är därmed slutbehandlat, såvitt på ecklesiastikdepartementets föredragning beror.

35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till fornminnesinventering. (461.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående slutlig
reglering av riksstaten för budgetåret 1945/46 m. m., i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (462.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

37. samma dag, i anledning av väckta motioner angående inrättande av en
medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg. (463.)

Anmäld den 20 september 1946, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades
tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning om en eventuell medicinsk
undervisningsanstalt i Göteborg.

38. den 30 oktober, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 till studieresa till
utländska vetenskapliga institutioner. (477.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 november 1946.

39. den 16 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets kapitalbudget. (496.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 november 1946.

40. den 23 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till lag om kommunal fondbildning m. m. (504.)

Anmäld den 6 december 1946, därvid två lagar utfärdades (SFS nr 730 och 733).
Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på ecklesiastikdepartementets föredragning
beror.

41. den 26 november, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets driftbudget. (507.)

Anmäld den 6 december 1946. Ärendet är i vissa delar beroende på Kungl.
Maj :ts prövning.

42. den 14 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (546.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946, därvid fem kungörelser utfärdades.

283

43. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
bidrag till reparation av Västerås domkyrka. (550.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

44. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning
av åttonde huvudtitelns kommittéanslag. (551.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

8. Jordbruksdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 23 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928 (nr 196)
om galtbesiktningstvång. (24.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, därvid en lag i ämnet utfärdades

(SFS nr 61).

2. den 2 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 2 och 13 §§ lagen den 30 juni 1942 (nr 515) om
åtgärder mot vanhävd av jordbruk. (42.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1946, därvid en lag i ämnet utfärdades

(SFS nr 62).

3. den 12 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden. (57.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin. (58.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946, därvid två författningar i ämnet

utfärdades (SFS nr 81 och 82).

5. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppskov
med återbetalning av ett Hornborgasjöns sänkningsförening, Skaraborgs
län, beviljat statslån. (59.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

6. den 20 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. (69.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1946.

7. den 23 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 och 4 mom. samt 10 § 1 och 5 mom.
förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom. (85.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946, därvid en förordning i ämnet utfärdades
(SFS nr 110).

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
av mark å renbetesfjällcn i Jämtlands län m. m. jämte i ämnet väckt

motion. (86.) .

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946, därvid bland annat tva kungörelser i

ämnet utfärdades (SFS nr 131 och 132).

284

9. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelserom arrende av viss kommunal jord m. m. (100.)
Anmäld den 29 mars och den 12 april 1946, varmed skrivelsen slutbehandlats.
Beslutet den 12 april innefattade utfärdandet av två lagar i ämnet (SFS nr 147
och 148).

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, m. m. (103.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946, därvid två lagar i ämnet utfärdades
(SFS nr 89 och 90).

11. den 30 mars, i anledning av vissa av Kungl. Majrt i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställningar jämte i dessa ämnen väckta
motioner. (9.)

Riksdagens beslut innebär bifall till vad jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 1
föreslagit med undantag för framställningen under punkt 183 angående säkerhetsanordningar
till ledning för fiskefartyg, beträffande vilken riksdagen bifallit de
likalydande motionerna I: 68 och II: 99. Beslut i fråga om punkterna 35 och 45
har meddelats i skrivelsen nr 228 redovisad under punkt 35 här nedan, i fråga om
punkterna 47—49 i skrivelsen nr 266 redovisad under punkt 40 här nedan, i fråga
om punkt 80 i skrivelsen nr 158 redovisad under punkt 28 här nedan, i fråga om
punkterna 110—112 i skrivelsen nr 390 redovisad under punkt 49 här nedan,
i fråga om punkt 152 i skrivelsen nr 148 redovisad under punkt 22 här nedan,’
i fråga om punkt 163 i skrivelsen nr 150 redovisad under punkt 24 här nedan
i fråga om punkterna 184, 185, 207, 208, 209 och 212 i skrivelsen nr 391 redovisad
under punkt 52 här nedan samt i fråga om punkterna 241—244 i skrivelsen nr 298
redovisad under punkt 44 här nedan. I utlåtandet härutöver behandlade punkter
hava anmälts och slutbehandlats den 5, 12 och 26 april, den 3, 10, 24 och 31 maj
samt den 14 och 28 juni 1946.

12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlagskredit
till hästexportberedningen. (108.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till
stödjande av oljeväxt- samt lin- och hampodlingen m. m. (109.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946.

14. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar m. m. (127.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning i
vissa fall av arbetarsmåbrukslån. (128.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, därvid en kungörelse i ämnet utfärdades
(SFS nr 165).

16. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 7) angående
nationalparker, m. m. (129.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, därvid två författningar i ämnet
utfärdades (SFS nr 145 och 146).

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse
för dödsboet efter F. J. Isaksson från viss betalningsskyldighet. (130.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

285

18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen
av 1941 och 1942 års krislån. (131.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
statsunderstöd till Virestadssjöarnas sänkningsföretag i Kronobergs län.
(132.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

20. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande
av avkastningen av statens hästavelsfond m. m. (146.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, därvid en kungörelse i ämnet utfärdades
(SFS nr 138).

21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
försök med täckdikningsmaskiner m. m. (147.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. (148.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, såvitt angår
jordbruksärenden. (149.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
bidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbvgden.
(150.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar m. m. (153.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

26. samma dag, i anledning av väckta motioner angående anslag för bidrag till
arvoden åt skolläkare vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor.
(154.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

27. samma dag, i anledning av väckta motioner angående anslag till fraktlindring
för frukt till Norrbottens och Västerbottens län. (155.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. (158.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, därvid en kungörelse i ämnet utfärdades
(SFS nr 164).

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för
tilläggsbidrag till vissa statsunderstödda torrläggningsföretag. (159.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946, därvid en kungörelse i ämnet utfärdades
(SFS nr 192).

30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare
anslag till prisreglerande åtgärder för budgetåret 1945/46. (160.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

286

31. den 11 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av Havstena nr 7 Grubbagården och Havstena nr 9 Storegården i Skövde
stad. (224.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

32. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 5 §
2 mom. lagen om rätt till jakt. (225.)

Anmäld den 24 maj 1946, därvid uppdrogs åt domänstyrelsen och skogsstyrelsen
gemensamt att verkställa utredning och avgiva förslag i frågan. Utredningen
avvaktas.

33. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning om effektivisering
och utvidgning av kontrollföreningsverksamheten. (226.)

Anmäld den 29 juni 1946, därvid chefen för jordbruksdepartementet bemyndigades
att tillkalla sex utredningsmän för att verkställa utredning rörande kontrollföreningsverksamheten
m. m. Utredningsmän tillkallade den 5 juli 1946. Utredningen
avvaktas.

34. samma dag, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande
bidrag till byggnadsarbeten vid anstalter för lägre lantbruksundervisning.
(227.)

Anmäld den 24 maj 1946, därvid uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att verkställa
utredning rörande ändring av gällande bestämmelser angående statsbidrag till
byggnadsarbeten vid lägre lantbruksundervisningsanstalter. Sedan lantbruksstyrelsen
den 4 september 1946 inkommit med utredning i ämnet, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. (228.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946, varvid bland annat tre kungörelser i
ämnet utfärdades (SFS nr 213—215).

36. den 22 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 243, angående
reglering av sockernäringen i riket m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner. (259.)

Anmäld den 24 maj 1946, därvid en förordning i ämnet utfärdades (SFS nr 226).
Skrivelsen är härigenom slutbehandlad utom i vad avser utredning rörande möjligheten
att åstadkomma ett enhetligt detaljhandelspris å socker, beträffande vilken
fråga nämnda dag uppdrogs åt statens sockernämnd att i samråd med statens priskontrollnämnd
verkställa utredning. Utredningen avvaktas.

37. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av priserna å vissa slag av fisk m. m. (262.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946, därvid bland annat två kungörelser
utfärdades i ämnet (SFS nr 246 och 247).

38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar om anslag till kapitalinvesteringar.
(263.)

Anmäld den 24 och den 31 maj 1946, varmed ärendet slutbehandlats utom i vad
avser utredning om införande av rörlig egnahemslåneränta, vilken fråga är
beroende på Kungl. Majrts prövning. Två beslut den 31 maj innefattade bland
annat utfärdande av fyra kungörelser (SFS nr 237—240).

287

39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av sockernäringen i riket m. m., såvitt angår anslag till kostnader i samband
med sockerregleringen. (264.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1946.

40. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
trädgårdsundervisningen. (266.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

41. samma dag, i anledning av väckta motioner om utredning angående jordbrukets
fastighetskredit m. m. (267.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

42. samma dag, i anledning av väckt motion angående åtgärder till befrämjande
av linodlingen i Norrbotten. (268.)

Anmäld och slutbehandlad den 7 juni 1946.

43. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den 30
juni 1945. (212.)

Ärendet är i vad på jordbruksdepartementet ankommer (punkten 13, arbetsbalansen
inom lantmäteriväsendet, och punkten 15 i vad den avser: iakttagelser
beträffande kaninavelslånefonden med flera fonder, redogörelse för jordförmedlingsfonden
med flera fonder och vissa iakttagelser beträffande allmänna och norrländska
nyodlingsfonderna) beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

44. den 15 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
rikets allmänna kartverk för budgetåret 1946/47 m. m. (298.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

45. den 18 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen den 5 juni
1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor. (321.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946, därvid en förordning i ämnet utfärdades
(SFS nr 279).

46. samma dag, i anledning av väckta motioner om utbetalning av premier till
fiskare för viss trålsill som fiskas i Nordsjön. (346.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

47. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden. (348.)

Skrivelsen har den 29 juni 1946 överlämnats till finansdepartementet för handläggning.

48. samma dag, i anledning av väckta motioner om utredning angående statligt
stöd åt seminföreningar för nötboskap. (372.)

Anmäld den 29 juni 1946, därvid chefen för jordbruksdepartementet bemyndigades
att tillkalla sex utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva
förslag rörande kontrollföreningsverksamheten m. m. Utredningsmän tillkallade
den 5 juli 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

49. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i
prisreglerande syfte på jordbrukets område. (390.)

288

Anmäld den 28 juni, den 30 augusti och den 18 oktober 1946, därvid skrivelsen
slutbehandlats. Beslutet sistnämnda dag innefattade utfärdande av två författningar
(SFS nr 654 och 655).

50. samma dag, i anledning av väckta motioner om statsbidrag till Svenska
fiskarenas studieförbund. (399.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

51. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande
av personalförteckning för domänverket. (402.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

52. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till
förordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående
skogsvårdsstyrelser, m. m. dels ock angående anslag till Skogsvård m. m.:
Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning
m. m. (391.)

Anmäld och slutbehandlad i vad på jordbruksdepartementet ankommer den 28 juni
1946, därvid tre författningar i ämnet utfärdades (SFS nr 323—325).

53. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående slutlig reglering
av riksstaten för budgetåret 1945/46 m. m., såvitt angår nionde
huvudtiteln. (400.)

Anmäld den 28 juni och den 6 september 1946, varmed skrivelsen slutbehandlats.
Ett beslut den 28 juni innefattade utfärdande av en kungörelse (SFS nr 407).

54. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
uppförande av kontorsbyggnader för domänverket. (401.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

55. den 30 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
inköp av Stenstugu gård i Endre med flera socknar, Gotlands län. (514.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 december 1946.

56. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden.
(515.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 december 1946.

57. den 4 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förlängning av tiden för vissa servitut, m. m. (523.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 december 1946, därvid bland annat tre författningar
i ämnet utfärdades (SFS nr 741—743).

58. den 14 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning för vissa översvämningsskador m. m. (542.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

59. den 17 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av ett mellan Sverige och Norge träffat avtal om vissa fiskerifrågor.
(558.)

Överlämnad den 19 december 1946 till utrikesdepartementet för handläggning.

289

9. Handelsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 23 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (27.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946.

2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 6 mars 1942 (nr 63)
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift. (33.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946, varvid förordning i ämnet utfärdades

(SFS nr 49).

3. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Anmäld och slutbehandlad för handelsdepartementets del den 15 mars 1946.

4. den 23 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående upphävande av 20 § femte stycket lagen den 16 oktober 1914
(nr 349) om tillsyn å fartyg. (88.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 september 1946, varvid lag i ämnet utfärdades

(SFS nr 587).

5. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till om- och tillbyggnad av flygtekniska försöksanstaltens
verkstadsavdelning. (91.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1946.

6. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets verksamhetsområde.
(10.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 maj 1946.

7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar angående anslag för
budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser handelsdepartementets verksamhetsområde.
(90.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 maj 1946.

8. den 2 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
anslag till nybyggnad för svenska träforskningsinstitutet m. m. (112.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

9. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss
ändring i gällande tulltaxa m. m. (118.)

Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet för handläggning.

10. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
tolfte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1946/47
till bidrag till pensioneringskostnaderna för handelsflottans pensionsanstalt
m. m. (123.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 maj 1946.

19 _ Justitieombudsmannens ämbet»berättelse till 19''t7 Ars riksdag.

290

11. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 2 § 1—6 mom. och 3 § 1 mom. lagen den 27
juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
(167.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 maj 1946, varvid lag i ämnet utfärdades (SFS
nr 219).

12. samma dag, angående en redogörelse över svenska handelsflottans förluster
under andra världskriget av människoliv och egendom. (181.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 maj 1946, varvid Kungl. Maj:t uppdrog åt
kommerskollegium att utarbeta den av riksdagen begärda redogörelsen.

13. den 25 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.
(187.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 maj 1946, varvid lag i ämnet utfärdades (SFS
nr 168).

14. den 14 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (222.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 maj 1946.

15. den 18 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till sprängämnesinspektionen. (245.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946.

16. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Danmark träffad överenskommelse rörande
det svensk-danska varuutbytet. (237.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse rörande
det svensk-finska varuutbytet m. m. (238.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

18. den 4 juni, i anledning av väckta motioner om lotsverkets övertagande av
handhavandet av säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg. (286.)

Den 28 juni 1946 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för handelsdepartementet att
tillkalla högst fem utredningsmän att verkställa utredning och avgiva förslag
rörande i vilken utsträckning och på vilka villkor lotsstyrelsen bör övertaga vården
och förvaltningen av sådana säkerhetsanstalter till ledning för fiskefartyg, vilka
för närvarande handhavas av fiskarorganisationer eller stå under lantbruksstyrelsens
förvaltning, samt i samband därmed stående spörsmål. Sedan utredningsmän
tillkallats den 20 juli 1946 hava de den 14 oktober 1946 avgivit betänkande i
ämnet. Betänkandet har anmälts för handelsdepartementets vidkommande den
6 december 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till om- och tillbyggnadsarbeten vid statens skeppsprovningsanstalt
m. m. (287.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

20. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande

291

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1944—den
30 juni 1945. (212.)

Vad angår riksdagens i skrivelsen under punkten 14 gjorda anhållan angaende
statskontrollen å krigsmaterieltillverkningen, i vilken del skrivelsen överlämnats
från finansdepartementet för handläggning, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

21. den 11 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde. (320.)

Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet för handläggning.

22. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre reservationsanslag. (336.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

23. samma dag, i anledning av väckta motioner om anslag för budgetåret
1946/47 till befrämjande av fartygs förseende med radiotelegraf- eller radiotelefonstation.
(338.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

24. den 15 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ förordningen den 20 november 1845
(nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva, m. m. (330.)

Kungl. Maj :t har den 20 december 1946 på handelsdepartementets föredragning
utfärdat lag om ändring i förordningen den 4 maj 1855 (nr 66) angående handelsböcker
och handelsräkningar. Ärendet är därmed slutbehandlat för departementets
vidkommande.

25. den 19 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för mästerlotsen P. O. Kolberg och lotsen F. H. Pettersson från viss ersättningsskyldighet
till kronan. (343.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

26. den 20 juni, angående förstatligande av krigsindustrien. (398.)

Den 11 oktober 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt krigsmaterielinspektionen att noggrant
följa utvecklingen av frågan samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de
förslag i ämnet, vartill uppdraget kunde föranleda. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

27. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till uppförande av byggnader för konserveringsforskning
m. m. (406.)

Anmäld den 30 augusti och den 25 oktober 1946. Ärendet är i viss del alltjämt
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

28. samma dag, i anledning av väckt motion om obligatorisk läkarundersökning
av navigationsskolornas elever. (407.)

Den 5 juli 1946 anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegium och medicinalstyrelsen
att gemensamt verkställa utredning rörande frågan om anordnande av obligatorisk
läkarundersökning av navigationsskolornas elever samt att till Kungl. Maj:t i så
god tid, att proposition i ämnet kan avlåtas till 1947 års riksdag, inkomma med det
förslag, vartill utredningen må kunna föranleda. Sedan ämbetsverken den 10
december 1946 inkommit med förslag, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

292

29. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt
propositionen avser förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet. (393.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946, varvid lag i ämnet utfärdades (SFS
nr 448).

30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition
av behållningen å till anläggningar för oljelagring ovan jord anvisade reservationsanslag.
(416.)

Anmäld den 5 juli 1946. Ärendet är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

31. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående slutlig
reglering av riksstaten för budgetåret 1945/46 m. m., i vad propositionen
avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (417.)

Anmäld den 28 juni och den 4 oktober 1946. Ärendet är i viss del alltjämt beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
statsgaranti för exportkredit. (418.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946, varvid kungörelse i ämnet utfärdades
(SFS nr 453).

33. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts propositioner angående dels
nedläggande av driften vid Svenska skifferoljeaktiebolagetsoljeutvinningsanläggningar
vid Kinne-Kleva m. m., dels ock medgivande för Svenska
skifferoljeaktiebolaget att teckna viss borgen. (435.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

34. den 28 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Turkiet träffad handelsöverenskommelse.
(433.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Island träffad handelsöverenskommelse.
(434.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget.
(440.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 juli 1946.

37. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till teckning av ytterligare aktier i aktiebolaget Ceaverken
m. m. (441.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 juli 1946.

38. samma dag, angående kvalitetskontroll av vissa varor. (473.)

Den 28 juni 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet att
tillkapa högst åtta utredningsmän att undersöka och avgiva förslag i frågan om
hur en intensifierad forsknings- och upplysningsverksamhet avseende förhållandet
mellan konsumtionsvarornas pris och kvalitet lämpligen bör organiseras, ävensom
i den utsträckning, som kan finnas erforderlig, särskilda sakkunniga för att deltaga
i överläggningar med utredningsmännen. Sedan utredningsmän tillkallats den 29
juni 1946, har utredningsarbetet påbörjats.

293

39. samma dag, angående samhällets kontroll över landets malm- och mineraltillgångar.
(474.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

40. samma dag, angående det statliga inflytandet inom sockerindustrien.
(475.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

41. den 29 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till granskningsnämnden för vissa patentansökningar
m. m. (444.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 juli 1946.

42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överskridande
av viss anslagspost under avlöningsstaten för kommerskollegium.
(445.)

Anmäld och slutbehandlad den 25 juli 1946.

43. den 29 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet,
m. m., i vad propositionen angår förslag till lag angående ändrad lydelse
av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar. (459.)

Skrivelsen har överlämnats till justitiedepartementet för handläggning.

44. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående aktieteckning
i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m. (467.)

Anmäld och slutbehandlad den 5 juli 1946.

45. den 1 juli, i anledning av väckta motioner om förläggande till Västerbottens
län av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk.
(453.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

46. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående
godkännande av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikemas
Union träffad handelsöverenskommelse m. m. samt angående godkännande
av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas Union
träffat kreditavtal. (492.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning i viss del.
Anmäld den 6 december 1946 på handelsdepartementets föredragning beträffande
frågan om reglering av exportkreditnämndens fordringar på grund av vissa garantier.
Ärendet är i övrigt, vad handelsdepartementet angår, alltjämt beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

47. den 4 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag
m. m. (518.)

Kungl. Maj:t har den 20 december 1946 på handelsdepartementets föredragning
utfärdat lag angående ändring i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.
Ärendet är därmed slutbehandlat för departementets vidkommande.

48. den 7 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (524.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

294

49. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning
av ett ingenjören Roland Nordström beviljat lån. (525.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

50. den 13 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av protokoll rörande varuutbytet mellan Sverige och Tjeckoslovakien.
(538.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

51. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Ungern träffad handelsöverenskommelse.
(539.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

52. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av vissa ändringar i konventionen angående internationella utställningar.
(540.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

53. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till samarbetskommittén för byggnadsfrågor. (549.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1946.

54. den 17 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av protokoll rörande varuutbytet mellan Sverige och Frankrike.
(556.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

55. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Norge träffad överenskommelse rörande
det svensk-norska varuutbytet under år 1947. (557.)

Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning.

10. Folkhushållningsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 23 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde. (28.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946.

2. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till tillfälligt lönetillägg.
(46.)

Anmäld och slutbehandlad i vad skrivelsen avser folkhushållningsdepartementets

verksamhetsområde den 15 mars 1946.

3. den 19 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet.
(63.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946, varvid lag i ämnet utfärdades

(SFS nr 92).

4. den 20 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft och gas. (68.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1946, varvid lag i ämnet utfärdades

(SFS nr 91).

295

5. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293).

(IM.) . ...

Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1946, varvid lag i ämnet utfärdades

(SFS nr 115).

6. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde. (165.)

Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1946.

7. den 25 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 951) angaende vissa
utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. (188.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 maj 1946 (SFS nr 171).

8. den 7 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under
elfte huvudtiteln, avseende anslagen inom folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde. (11.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 maj 1946.

9. den 18 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till omkostnader för lagring m. m. av gengaskol genom
Svenska gengasaktiebolaget. (241.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till tillverkning av syntetiskt gummi. (242.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1946.

11. den 7 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgifter
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (305.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946, varvid förordning i ämnet utfärdades

(SFS nr 282).

12. den 11 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till bidrag till kristidsnämndernas verksamhet. (307.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1946.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till åtgärder för främjande av tillverkningen av tegelrör.
(308.)

Anmäld och slutbehandlad den 21 juni 1946.

14. den 19 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga
åtgärder för tryggande av vedförsörjningen m. m. (371.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 juni 1946.

15. den 28 juni, angående utjämning av priserna på motorbränslen. (472.)

Oljeutredningen 1945 har den 19 juli 1946 anbefallts att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen.

16. den 29 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
m. m. (460.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

296

17. den 16 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående träffande
av avtal med de enskilda försäkringsanstalterna om framtida övertagande
från statens sida av vissa krigsförsäkringar m. m. (497.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 november 1946.

18. den 26 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
a tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde. (508.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 december 1946.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den ekonomiska
försvarsberedskapens framtida organisation m. m. (511.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

20. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
subventionering av införseln av vissa varor m. m. (567.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till åtgärder för utökning av vinterproduktionen av tegel jämte i ämnet
väckta motioner. (568.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1946.

297

Bilaga III.

Särskild förteckning

över sådana i förtechningen under bilaga II här ovan upptagna
ärenden, som vid utgången av år 1946 ännu voro i sin helhet
eller till någon del på Kungl. Maj:ts prövning beroende.

(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)

1. Justitiedepartementet.

Riksdagens skrivelse o .

4. den 19 mars 1946, i anledning av väckta motioner angående utredning
om ändrade bestämmelser rörande avstyckning i städer och vissa andra
samhällen. (62.)

23. den 21 maj, i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av
§ 36 regeringsformen m. m. (261.)

24. den 25 maj, i anledning av väckt motion angående revision av bestämmelserna
i 6 kap. strafflagen om skadestånd m. m. (270.)

27. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1944—den 30 juni 1945. (212.)

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende anslag
för budgetåret 1946/47 till ersättning till Stockholms stad för underhåll
av fångar i stadens rannsakningsfängelse. (316.)

30. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m., såvitt
propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet. (339.)

46. den 29 juni, i anledning av väckta motioner om revision av riksdagens
arbetsformer m. m. (457.)

54. den 19 november, i anledning av väckta motioner angående översyn av
de i lagar och författningar förekommande räntebestämmelserna. (476.)

2. Utrikesdepartementet.

Riksdagens skrivelse

16. den 13 november 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående
godkännande av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union träffad handclsöverenskommelse m. m. samt angående godkännande
av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union träffat kreditavtal. (492.)

298

21. den 13 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av vissa ändringar i konventionen angående internationella
utställningar. (540.)

23. den 17 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av en mellan Sverige, å ena, samt Amerikas Förenta Stater,
Frankrike, Storbritannien och Norra Irland, å andra sidan, verkställd
skriftväxling rörande tyska tillgångar i Sverige m. m. (555.)

3. Försvarsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

5. den 20 mars 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1946/47 m. m. (66.)

25. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1944—den 30 juni 1945. (212.)

46. den 7 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning
av premierna till vissa värnpliktiga m. m. (526.)

4. Socialdepartementet.

Riksdagens skrivelse

2. den 19 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet
väckt motion. (21.)

10. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
från återkrav av vissa ersättningar för vård av krigsskadade. (141.)

28. den 22 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad
av sinnessjukvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (209.)

30. den 25 maj, i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet
för vissa köpingar samt mindre städer att bilda polisdistrikt tillsammans
med omkringliggande socknar. (269.)

36. den 29 maj, angående bättre försörjningsmöjligheter åt änkor. (282.)

37. samma dag, angående upplysningsfilmer rörande samhällets sociala hjälpverksamhet.
(284.)

299

49. den 20 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad
av reumatikervården. (388.)

51. samma dag, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående
överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (392.)

59. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om folkpensionering m. m. (425.)

70. den 29 juni, i anledning av väckt motion angående viss ändring av 1 §
lagen om behandling av alkoholister. (386.)

86. den 19 december, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om allmän sjukförsäkring, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner. (559.)

5. Kommunikationsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

42. den 11 juni 1946, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1944—den 30 juni 1945. (212.)

43. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. (213.)

44. den 18 juni, i anledning av väckta motioner om rätt för landskommuner
att övertaga byggande och underhåll av enskilda vägar och broar. (347.)

45. den 19 juni, i anledning av väckt motion om utredning angående utbyggnad
av kommunikationsnätet i Norra Värmland. (344.)

46. den 20 juni, angående bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen. (397.)

47. den 26 juni, angående anslag för budgetåret 1946/47 till rundradiosändare
för kortvåg i Hörby jämte i ämnet väckta motioner. (408.)

55. den 19 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
byggande av en storflygplats m. m. (529.)

6. Finansdepartementet.

Riksdagens skrivelse

45. den 10 april 1946, i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning
av den för staten gällande skattefriheten i fråga om kommunal
fastighetsskatt. (163.)

''52. den 8 maj, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan
om omläggning av riksdagens budgetarbete. (218.)

53. den 11 maj, i anledning av väckta motioner om viss ändring i och en
allmän översyn av förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter. (219.)

54. den 14 maj, i anledning av väckta motioner angående en omprövning av
räntan å vissa ur statens pensionsfonder beviljade äldre lån. (223.)

300

55. samma dag, i anledning av väckta motioner angående upphörande av
den ”erkänsla”, som vid försäljning av vissa fastigheter betalas till Lunds
domkyrka. (231.)

64. den 21 maj, i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens
tillämpning inom det statliga avlöningssystemet. (255.)

66. den 25 maj, i anledning av väckta motioner om utredning angående jordbrukets
fastighetskredit m. m. (267.)

74. den 5 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 31 januari 1932
(nr 17) om accis å silke, m. m. (301.)

78. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. (306.)

79. samma dag, i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition angående
allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47 behandlade allmänna
principfrågor. (311.)

80. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde. (312.)

81. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde. (313.)

82. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde. (314.)

83. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde. (319.)

84. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde. (320.)

85. den 14 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. (213.)

90. den 18 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden.
(348.)

91. den 19 juni, angående de statliga publikationerna. (324.)

92. samma dag, angående medaljutdelningen till statstjänare. (325.)

301

97. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten.
(431.)

111. den 29 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, m. m. (430.)

112. samma dag, i anledning av väckta motioner angående sambandet mellan
socialpolitik och beskattning. (436.)

113. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredskapsstat
för försvarsväsendet för budgetåret 1946/47. (446.)

120. samma dag, angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47.
(470.)

125. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående
godkännande av mellan Sverige och De Socialistiska Radsrepublikernas
Union träffad handelsöverenskommelse m. m. samt angående godkännande
av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas Union
träffat kreditavtal. (492.)

127. den 19 november, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde. 1(501.)

138. den 10 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte
i ämnet väckta motioner. (528.)

145. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
angående bidrag till den internationella flyktingskommittén m. m. (561.)

7. Ecklesiastikdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 6 februari 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (15.)

5. den 20 mars, i anledning av väckt motion angående utredning av frågan
om kvinnas behörighet till prästämbete m. m. (67.)

11. den 10 april, angående en översyn av riksheraldikerämbetet. (179.)

12. samma dag, angående räntan å byggnadsförskott ur kyrkofonden. (180.)
22. den 29 maj, angående kontroll av den privata kursverksamheten för

yrkesutbildning. (283.)

302

30. den 29 juni, i anledning av väckta motioner om utredning angående ändring
av gällande bestämmelser om försäljning av kyrklig jord. (378.)

37. samma dag, i anledning av väckta motioner, angående inrättande av en
medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg. (4<63.)

41. den 2G november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 194-6/47, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets driftbudget. (507.)

8. Jordbruksdepartementet.

Riksdagens skrivelse

32. den 11 maj 1946, i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av
5 § 2 mom. lagen om rätt till jakt. (225.)

33. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning om
effektivisering och utvidgning av kontrollföreningsverksamheten. (226.)

34. samma dag, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande
bidrag till byggnadsarbeten vid anstalter för lägre lantbruksundervisning.
(227.)

38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar om anslag till
kapitalinvesteringar. (263.)

41. den 25 maj, i anledning av väckta motioner om utredning angående jordbrukets
fastighetskredit m. m. (267.)

9. Handelsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

19. den 4 juni 1946, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1946/47 till om- och tillbyggnadsarbeten vid statens
skeppsprovningsanstalt m. m. (287.)

20. den 11 juni, i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1944—den 30 juni 1945. (212.)

27. den 26 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1946/47 till uppförande av byggnader för konserveringsforskning
m. m. (406.)

28. samma dag, i anledning av väckt motion om obligatorisk läkarundersökning
av navigationsskolornas elever. (407.)

303

30. den 27 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition
av behållningen å till anläggningar för oljelagring ovan jord anvisade
reservationsanslag. (416.)

38. den 28 juni, angående kvalitetskontroll av vissa varor. (473.)

39. samma dag, angående samhällets kontroll över landets malm- och mineraltillgångar.
(474.)

40. samma dag, angående det statliga inflytandet inom sockerindustrien.
(475.)

45. den 1 juli, i anledning av väckta motioner om förläggande till Västerbottens
län av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk.
(453.)

46. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående
godkännande av mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union träffad handelsöverenskommelse m. m. samt angående godkännande
av mellan Sverige och De Socialistiska Radsrepublikernas Union
träffat kreditavtal. (492.)

10. Folkhushållningsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

15. den 28 juni 1946, angående utjämning av priserna på motorbränslen.
(472.)

304

Bilaga IV.

Förteckning

över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom
skrivelser från riksdagen före år 1946 men vid samma års
början varit i sin helhet eller till någon del oavgjorda,
jämte uppgift om den behandling dessa ärenden
undergått under år 1946.

(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)

1. Justitiedepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 23 maj 1924, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran om förslag till bestämmelser rörande fastighetsfideikommissens
upphävande eller fideikommissjordens tillgodogörande för egnahemsbildningen.
(201.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 274 och 1940
s. 301. Ärendet är, efter beredning inom justitiedepartementet, beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

2. den 19 april 1929, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om trafikförsäkring å motorfordon m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner. (94.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 275, 1938
s. 281, 1939 s. 279 och 1940 s. 302. I den män ärendet icke slutbehandlats är det
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 12 här nedan.)

3. den 2 juni 1930, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om kommunalstyrelse på landet m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
(330.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1936 s. 335, 1939
s. 280 och 291, 1945 s. 290 samt 1946 s. 335. Genom remiss den 10 maj 1946 har
Kungl. Maj:t infordrat lagrådets utlåtande över vissa på grundval av straffrättskommitténs
betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och
allmänheten utarbetade lagförslag. Ärendet är, i avvaktan på lagrådets utlåtande,
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

4. den 11 mars 1931, i anledning av väckt motion om beredande åt omnibustrafiken
av visst straffrättsligt skydd mot uppsåtlig skadegörelse m. m.
(53.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1942 s. 251 och 1946
s. 336. Genom remiss den 10 maj 1946 har Kungl. Maj:t infordrat lagrådets
utlåtande över vissa på grundval av straffrättskommitténs betänkande med förslag
till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten utarbetade lagförslag. Ärendet
är, i avvaktan på lagrådets utlåtande, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

305

5. den 13 mars 1931, i anledning av väckt motion om lagbestämmelser mot
uppsättande invid vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser.
(71.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1944 s. 277 och 1945
s. 291. Ärendet är, i den del det icke slutbehandlats, beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. (Jfr ärendet under punkten 40 här nedan.)

6. den 20 maj 1931, i anledning av väckt motion angående införande av ett
dagordningsinstitut i vår författning. (246.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1938 s. 281. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

7. den 8 mars 1932, i anledning av väckta motioner om avskaffande av krigsdomstolarna
och strafflagen för krigsmakten. (68.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 276, 1939
s. 280, 1940 s. 302, 1941 s. 226, 1942 s. 251, 1943 s. 222 samt 1946 s. 336. Utredningen
enligt direktiv den 22 december 1943 för en revision av strafflagen för
krigsmakten har avslutats med ett den 16 november 1946 avgivet betänkande
med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten (SOU 1946:83). Utredningen
av frågan om krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid pågår under namnet
1945 års krigsdomstolsutredning. (Jfr ärendet under punkten 66 här nedan.)

8. den 12 maj 1932, i anledning av väckt motion angående upphävande av
den s. k. lösöreköpsförordningen m. in. (209.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1945 s. 291. Ärendet är
föremål för fortsatt beredning inom justitiedepartementet.

9. den 11 juni 1932, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa
delar av Kopparbergs län m. m. (348.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1939 s. 281 och 1940
s. 303. Fastighetsbildningssakkunnigas utredning för revision av fastighetsbildningsväsendet
å landet m. in., omfattande bl. a. spörsmålet om möjlighet att
tillåta sammanläggning av makar tillhöriga fastigheter, är ännu icke slutförd i sin
helhet. (Jfr ärendet under punkten 33 här nedan.)

10. den 20 april 1934, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 22 kap. 5 och 21 §§ strafflagen. (195.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder beträffande den i skrivelsen väckta frågan
om förnyad utredning rörande verkningarna av avbetalningshandeln, se ämbetsberättelserna
1935 s. 370, 1939 s. 282 och 1946 s. 336. Den sakkunnige, som tillkallats
att verkställa en förberedande utredning, har den 14 september 1946 avlämnat
ett betänkande i ämnet.

11. den 5 april 1935, i anledning av väckta motioner angående beredande avskydd
för pensionsfonder inom enskilda företag m. m. (141.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 279, 1938
s. 284, 1939 s. 282 och 1940 s. 304. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
(Jfr ärendet under punkten 61 här nedan.)

12. den 9 april 1935, i anledning av väckta motioner om vägfred m. m. (158.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 284, 1939
s. 282 och 1940 s. 304. I den mån ärendet icke slutbehandlats är det beroende på
Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 2 här ovan.)

20 — Justiticombudsviam\ei\& ärnbctsbcrättche till IQtf ars riksdag.

sos

13. den 5 juni 1935, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 31 med förslag
till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder. (287.)

Rörande tidigare vidtagna åtgärder i fråga om den i skrivelsen begärda utredningen
angående möjligheterna att tillskapa en rättsordning, som bereder arbetare vid
byggnadsföretag ökat skydd för lönefordringar, se ämbetsberättelserna 1938 s. 285,
1939 s. 282 och 1946 s. 337. Den 10 september 1946 har byggnadsborgenärsutredningen
avlämnat betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares
lönefordran m. m. (SOU 1946: 62). Genom remiss den 12 oktober 1946 ha
infordrats utlåtanden häröver från olika myndigheter och sammanslutningar. (Jfr
ärendet under punkten 30 här nedan.)

14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 33 med förslag till
lag om ändrad lydelse av 11 kap. 8 § strafflagen. (289.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 280, 1941 s. 228,
1942 s. 253 och 1946 s. 337. Genom remiss den 10 maj 1946 har Kungl. Maj:t
infordrat lagrådets utlåtande över vissa på grundval av straffrättskommitténs
betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten
utarbetade lagförslag. Ärendet är, i avvaktan på lagrådets utlåtande, beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

15. den 7 juni 1935, angående ordnande av kommissionärsverksamhet vid rikets
överdomstolar och städernas rättsväsen. (308.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 s. 285. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

16. den 18 februari 1936, i anledning av väckta motioner angående inskränkning
i fråga om uppläsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans
gudstjänster. (28.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1942 s. 253 och 1943
s. 223. En av särskilt tillkallad sakkunnig inom justitiedepartementet utarbetad
promemoria med förslag till lag om officiella anslagstavlor i lands- och stadskommunerna
samt till vissa ändringar i kommunala och därmed sammanhängande
lagars bestämmelser om kungörande har den 2 maj 1946 överlämnats till 1946 års
kommunallagskommitté för att tagas under övervägande vid fullgörande av det
åt kommittén överlämnade utredningsuppdraget. Ärendet är, i avbidan på slutförandet
av nämnda utredningsuppdrag, beroende på Kungl. Maj ds prövning.
(Jfr ärendet under punkten 41 här nedan.)

17. samma dag, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i gällande
bestämmelser om utomäktenskapligt barns arvsrätt m. m. (29.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 285 och 1942
s. 254. Ärvdabalkssakkunniga, tillkallade jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande
den 31 oktober 1941 för utredning av frågan om kodifiering av ärvdabalken, ha
den 29 juni 1946 avlämnat betänkande med förslag till föräldrabalk (SOU 1946:49),
omfattande en första del av de sakkunnigas utredningsuppdrag. Efter det utlåtanden
häröver avgivits av olika myndigheter och sammanslutningar, är ärendet i
denna del föremål för ytterligare beredning inom justitiedepartementet. Ärvdabalkssakkunnigas
utredningsarbete för framläggande av ett andra betänkande med
förslag till ärvdabalk pågår.

18. den 21 april 1936, i anledning av väckta motioner angående delning av
mark, som förut använts till väg. (172.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 286 och
1939 s. 283. Ärendet är föremål för vidare utredning av fastighetsbildningssakkunniga.

307

19. den 9 maj 1936, i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet
till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning. (218.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1940 s. 305. Fastighetsbildningssakkunnigas
utredning för revision av fastighetsbildningsväsendet å landet
är ännu icke slutförd i sin helhet. (Jfr ärendet under punkten 33 här nedan.)

20. den 27 juni 1936, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förenings- och förhandlingsrätt m. m., dels ock väckta motioner
angående lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. (418.)

Angående vidtagna åtgärder i vad angår den av riksdagen begärda utredningen
om föreningsväsendets normering genom lagstiftning, se ämbetsberättelserna 1939
s. 284 och 298 samt 1940 s. 306. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
(Jfr punkten 28 under socialdepartementet här nedan.)

21. den 13 mars 1937, i anledning av väckta motioner angående ändringar i
lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. (98.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1940 s. 306. Fastighetsbildningssakkunnigas
utredning för revision av fastighetsbildningsväsendet å landet
m. m. är ännu icke slutförd i sin helhet. (Jfr ärendet under punkten 33 här nedan.)

22. den 6 april 1937, i anledning av väckt motion angående bestridandet avkostnaderna
för hemtransport av avliden sjöman, som varit anställd å
svenskt fartyg. (128.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1939 s. 285, 1940 s. 306 och
1943 s. 224. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

23. den 24 april 1937, i anledning av väckt motion angående upphävande eller
revision av lagen om straff för ämbetsbrott av präst m. m. (196.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1944 s. 254 och 1946
s. 338. På grundval av straffrättskommitténs förslag till ändrad lagstiftning om
ämbetsbrott av präst hava inom justitiedepartementet utarbetats vissa lagförslag
om tillägg till kyrkolagen m. m., över vilka förslag yttranden avgivits av lagrådet
den 16 oktober 1946 och av 1946 års kyrkomöte den 6 december 1946. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

24. den 8 maj 1937, i anledning av väckta motioner angående ändring i strafflagens
bestämmelser om sabbatsbrott. (279.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1942 s. 255 och 1946
s. 338. Genom remiss den 10 maj 1946 har Kungl. Maj:t infordrat lagrådets
utlåtande över vissa på grundval av straffrättskommitténs betänkande med förslag
till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten utarbetade lagförslag. Ärendet
är, i avvaktan på lagrådets utlåtande, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

25. den 25 maj 1937, i anledning av väckta motioner om åtgärder för stärkande
av justitiekanslems samt justitieombudsmannens och militieombudsmanncns
ställning. (313.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 226, 1939
s. 286, 1940 s. 307, 1941 s. 230, 1942 s. 255 och 1946 s. 338. Det utredningsarbete
angående omorganisation av justitiekanslersämbetet i anledning av processreformen,
som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november 1945 givits i
uppdrag åt särskilt tillkallade sakkunniga, pågår.

26. den 29 maj 1937, i anledning av väckt motion om revision av lagen angående
utlämning av förbrytare m. m. (356.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

308

27. den 2 juni 1937, angående utredning om orsakerna till den ökade ungdomsbrottsligheten
m. m. (387.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 227, 1940
s. 307, 1941 s. 230, 1942 s. 256, 1945 s. 294 och 1946 s. 339. Ungdomsvårdskommittén
fortsätter sitt utredningsarbete, vilket f. n. omfattar frågorna om ungdomens
fritidssysselsättning utom föreningslivets ram, om ungdomens yrkesval,
arbetsplacering, ekonomi och utbildning m. m. samt om utbildning av praktiska
psykologer m. m.

28. den 5 juni 1937, i anledning av väckta motioner angående utredning av
frågan om ersättning av statsverket till den, som lidit skada till följd av
felskrivning i fastighetsbok m. m. (425.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1940 s. 308. Kungl. Maj:t
har den 29 november 1946 förordnat, att den åt tillkallad sakkunnig anförtrodda
utredningen om det allmännas ansvar för skada, som uppkommit genom fel eller
försummelse av tjänsteman, skall upphöra.

29. den 8 juni 1937, i anledning av väckt motion om inrättande av ett centralt
organ för planmässig organisation av de statliga och statsunderstödda anstalterna
för asociala individer. (434.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1939 s. 302 punkt 71 och
1940 s. 308.

30. den 12 mars 1938, i anledning av väckta motioner angående ändringar av
17 kap. 4 § handelsbalken m. m. (96.)

Se ämbetsberättelsen 1946 s. 339. Den 10 september 1946 har byggnadsborgenärsutredningen
avlämnat betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares
lönefordran m. m. (SOU 1946:62). Genom remiss den 12 oktober 1946
ha infordrats utlåtanden häröver från olika myndigheter och sammanslutningar.
(Jfr ärendet under punkten 13 här ovan.)

31. den 18 mars 1938, med hemställan om utredning angående en departementalreform.
(112.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 308, 1941
s. 231 och 1942 s. 256. Sakkunnigutredningen (SOU 1939:44) angående statsdepartementens
organisation och därmed sammanhängande frågor är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

32. den 5 april 1938, i anledning av väckt motion om ändring av 55 § lagen den
12 maj 1917 om expropriation. (167.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1939 s. 223. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

33. den 6 maj 1938, i anledning av väckt motion angående revision av lagstiftningen
om delning av jord å landet. (234.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 309, 1941
s. 231 och 1945 s. 295. De av fastighetsbildningssakkunniga i betänkande den 1
september 1944 (SOU 1944: 46) framlagda lagförslagen äro, efter det infordrade
utlåtanden däröver inkommit, föremål för beredning inom justitiedepartementet.
(Jfr ärendena under punkterna 9, 19 och 21 här ovan.)

34. den 20 maj 1938, i anledning av väckt motion angående de inom statskyrkans
ram existerande fria evangeliska samfundens rättsliga ställning
m. m. (300.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1939 s. 224 och 1944
s. 256. Dissenterlagskommitténs utredningsarbete har ännu icke slutförts.

309

35. den 25 maj 1938, angående beredande av möjlighet för svenska medborgare
av judisk börd att utträda ur mosaisk församling utan att inträda i svenska
kyrkan. (323.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1944 s. 256. Dissenterlagskommitténs
utredningsarbete har ännu icke slutförts.

36. den 1 juni 1938, i anledning av väckta motioner om förstärkt grundlagsskydd
för vissa fundamentala principer för det nuvarande samhället. (362.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1940 s. 309. Lfter det
tillkallade sakkunniga avgivit betänkande med förslag till ändrad lydelse av § 16
regeringsformen (SOU 1941:20), är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

37. den 1 mars 1939, i anledning av väckta motioner angående revision av
lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat
allmänt uppdrag. (68.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 233, 1944
s. 256, 1945 s. 296 och 1946 s. 340. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning
i samband med fastställande, i grundlagsenlig ordning, av de av 1945 års riksdag
såsom vilande antagna ändringar av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen. (Jfr
ärendet under punkten 69 här nedan.)

38. den 13 maj 1939, i anledning av väckt motion angående införande av möjlighet
att inskriva gruvrätt i protokoll, fört av inskrivningsdomare, och därefter
inteckna samma rätt. (262.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1940 s. 234.

39. samma dag, i anledning av väckta motioner angående beredande av effektivare
skydd för svensk konstslöjd. (263.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

40. den 23 maj 1939, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
av 36 § i 1934 års lag om allmänna vägar. (299.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1944 s. 278. Sedan
skrivelsen överlämnats till justitiedepartementet från kommunikationsdepartementet,
är ärendet, i den mån det icke slutbehandlats, beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. (Jfr ärendet under punkten 5 här ovan.)

41. den 3 juni 1939, i anledning av väckt motion om uteslutande ur vissa
kommunallagar m. fl. författningar av bestämmelserna om obligatorisk
uppläsning av kungörelse om stämma och sammanträde m. m. (341.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1942 s. 258. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 16 bär ovan.)

42. den 9 juni 1939, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om villkorlig dom m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (388.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 235. Såvitt
angår riksdagens hemställan om en omläggning eller utvidgning efter vissa riktlinjer
av rättsstatistiken rörande villkorligt dömda och andra grupper av brottslingar,
är ärendet, efter det statistiska centralbyrån avgivit utlåtande i frågan,
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

43. den 15 maj 1940, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen
m. m. (248.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1941 s. 167 och 168
samt 1942 s. 259. Utredningen angående revision av strafflagen för krigsmakten är
slutförd. (Jfr ärendet under punkten 7 här ovan.)

310

44. den 24 maj 1940, i anledning av väckt motion om lagstiftning angående
servitutsrättens förhållande till stadsplanelagstiftningen. (269.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1942 s. 259 och 1943 s. 228.

45. den 16 maj 1942, i anledning av väckt motion om revision av lagstiftningen
angående förfarandet hos förvaltningsdomstolar och hos övriga förvaltningsmyndigheter
vid behandlingen av frågor, som röra enskild rätt. (236.)

Den jämlikt Kungl. Majds bemyndigande den 15 juli 1944 tillkallade sakkunnige
har den 8 oktober 1946 avlämnat betänkande med förberedande utredning angående
reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild
rätt och därmed sammanhängande frågor (SOU 1946: 69). Ärendet är därefter
beroende på Kungl. Maj ds prövning.

46. den 6 juni 1942, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i
4 kapitlet vattenlagen m. m. (312.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1944 s. 258 och 259
samt 1945 s. 298. Den i riksdagens skrivelse väckta frågan om översyn av bestämmelserna
om bygdekraft behandlas av sakkunniga, som inom handelsdepartementet
tillkallats för att verkställa utredning rörande möjligheterna att genom statens
medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska
landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. Detta utredningsarbete pågår. (Jfr
punkten 7 här nedan under handelsdepartementet.)

47. den 8 juli 1942, i anledning av konstitutionsutskottets memorial med förslag
till utredning av frågan om ändrad lydelse av §§ 35 och 36 regeringsformen.
(475.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

48. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående offentliga insamlingar, dels ock i ämnet väckta motioner.
(476.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

49. den 15 maj 1943, i anledning av väckt motion om lagstiftning angående
åtgärder mot homosexualitetens samhällsfarliga yttringar m. m. (205.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 299. Ärendet är i vad
angår den i riksdagens skrivelse begärda omarbetningen i skärpande riktning av
18 kap. 13 § strafflagen föremål för utredning inom justitiedepartementet. (Jfr
ärendet under punkten 57 här nedan.)

50. samma dag, i anledning av väckta motioner om en revision av varumärkesoch
firmalagstiftningen. (206.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1944 s. 197. Den förberedande
utredning rörande revision av varumärkes- och firmalagstiftningen och därmed
sammanhängande spörsmål, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdragits
åt särskilt tillkallad sakkunnig, har ännu icke slutförts.

51. den 5 juni 1943, i anledning av väckt motion angående viss ändring av
stadsplanelagen. (268.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1944 s. 198 och 1946
s. 343. Den 8 november 1946 har Kungl. Maj:t beslutat inhämta lagrådets utlåtande
över upprättat förslag till byggnadslag m. m. Ärendet är, i avvaktan på
lagrådets utlåtande, beroende, på Kungl. Maj:ts prövning.

52. den 15 juni 1943, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förberedande
åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland. (293.)

311

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1945 s. 300. Kungl. Maj it
kommer att av 1947 års riksdag begära beviljande av anslag till inrättande av en
hovrätt med säte i Sundsvall.

53. den 16 juni 1943, i anledning av väckt motion angående revision av grundlagarnas
bestämmelser om beskattning, statsreglering och därmed sammanhängande
ämnen m. m. (322.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

54. den 22 juni 1943, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om tillsyn över hundar. (348.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1944 s. 199. I fråga
om riksdagens hemställan om utredning, huruvida och på vad sätt obligatorisk
ansvarsförsäkring för hundägare må kunna införas, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

55. den 11 december 1943, i anledning av konstitutionsutskottets memorial med
förslag till utredning angående riksdagens arbetsformer. (516.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1944 s. 201 och 1945 s. 301.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning i avvaktan på slutförandet av den
utredning om riksdagens arbetsformer, som föranletts av en hemställan från 1946
års riksdag och som jämlikt Kungl. Maj:ts i statsrådsprotokollet för den 11 oktober
1946 givna direktiv i första hand bör uppta till behandling principfrågan om den
lämpliga avvägningen av vad som bör bestämmas av riksdagen och vad som bör
hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. (Jfr ärendet under punkten 46 i bilaga II.)

56. den 4 mars 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till
riksdagen jämte väckt motion angående utredning om underlättande avdeltagande
i val till riksdagens andra kammare och kommunala val. (61.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1945 s. 233 och 1946 s. 343.
Efter det betänkande i ämnet avlämnats den 22 december 1945 och infordrade
utlåtanden däröver inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

57. den 18 mars 1944, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i 18 och 25 kap. strafflagen m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner. (102.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 233. I vad angår riksdagens
anhållan om en omarbetning i skärpande riktning av 18 kap. 13 § strafflagen,
är ärendet föremål för utredning inom justitiedepartementet. (Jfr ärendet
under punkten 49 här ovan.)

58. den 16 maj 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av rättsmedicinalväsendet. (277.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 236. Sedan frågor
angående rättsmedicinalväsendet återförts till socialdepartementet, är detta ärende
föremål för fortsatt övervägande inom detta departement.

59. den 17 maj 1944, i anledning av väckta motioner angående revision av
8 kap. strafflagen m. m. (284.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1945 s. 236. Utredningsarbetet
rörande tillämpningen av 1937 års lagstiftning om allmänna handlingars offentlighet
pågår.

60. den 20 maj 1944, i anledning av väckta motioner om revision av tryckfrihetslagstiftningen
m. in. (291.)

312

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 237. 1944 års tryckfrihetssakkunnigas
utredningsarbete pågår.

61. den 3 juni 1944, i anledning- av väckt motion angående utredning rörande
lagstiftning om företagarpension. (325.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 11
här ovan.)

62. den 28 juni 1944, i anledning av väckta motioner om beredande av ökade
möjligheter för kommun att inlösa mark för bostadsbebyggelse eller industriändamål.
(415.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 344 och 345. Den i riksdagens^
skrivelse berörda frågan skall upptagas till behandling i samband med den
utredning angående utformningen av en rationell markpolitik, som jämlikt Kungl.
Maj.ts bemyndigande den 14 juni 1946 uppdragits åt särskilda sakkunniga. (Jfr
ärendet under punkten 78 här nedan.)

63. samma dag, i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen den 18
juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att
förvärva fast egendom. (419.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 345. Den inom jordbruksdepartementet
tillsatta utredningen om föreningsjordbruk har den 21 oktober
1946 avgivit betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar (SOU
1946: 70).

64. den 10 juli 1944, i anledning av riksdagens år 1943 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1942—30
juni 1943. (455.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1945 s. 239. Vad angår den av
riksdagen i skrivelsen under punkten 3 påvisade önskvärdheten av utredning
beträffande frågorna om införsel i sjukpenning samt om rätt för riksförsäkringsanstalten
och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen att utan införsel utbetala
sjukpenning till annan än den skadade, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

65. den 10 april 1945, i anledning av väckta motioner om viss ändring i § 7
riksdagsordningen m. m. (124.)

Skrivelsen är med avseende å den av riksdagen under angiven förutsättning antagna
lagen angaende ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen beroende på Kungl. Maj:ts prövning i samband med
fastställande, i grundlagsenlig ordning, av de av 1945 års riksdag såsom vilande
antagna ändringarna av § 6 mom. 5 och § 28 mom. 2 riksdagsordningen.

66. den 14 april 1945, i anledning av väckta motioner angående utredning av
frågan om krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid, (134.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 269. Utredningen, som
benämnes 1945 års krigsdomstolsutredning, pågår.

67. den 2 maj 194o, i anledning av väckta motioner angående utredning om
ökad offentlig redovisningsskyldighet av driftföretags ekonomiska förhållanden.
(169.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 270. De tillkallade sakkunniga
ha den 28 maj 1946 avlämnat en promemoria i ämnet. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

313

68. den 30 maj 1945, i anledning av väckt motion angående åläggande för
dammägare att underrätta ortsbefolkningen om förestående avtappning av
vatten ur dammar. (315.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 271. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

69. den 9 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen, m. m.
(363.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 272. Skrivelsen är i övrigt
beroende på Kungl. Maj:ts prövning i samband med fastställande, i grundlagsenlig
ordning, av de av 1945 års riksdag såsom vilande antagna ändringarna av regeringsformen.

70. den 12 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående revision av
utsökningslagen och i samband därmed stående lagstiftning. (365.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

71. den 16 juni 1945, i anledning av riksdagens år 1944 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1943—30
juni 1944. (352.)

Vad angår riksdagens i skrivelsen under punkten 1 gjorda anhållan angående
omprövning av frågan om indrivning och redovisning av kronans vederlagsfordringar,
i vilken del skrivelsen överlämnats från finansdepartementet för handläggning,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

72. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse,
m. m. (403.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 272. Beträffande den av
riksdagen begärda utredningen angående vissa ändringar i lagen om ungdomsfängelse
m. fl. lagar, är ärendet föremål för utredning inom justitiedepartementet.

73. samma dag, i anledning av väckta motioner angående förbättring av tomträttsförfarandet
såsom upplåtelseform beträffande kommunernas och statens
markområden. (405.)

Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 272.

74. den 20 juni 1945, i anledning av väckta motioner om skyldighet för utgivare
av periodisk skrift att redovisa hur skriften finansieras. (448.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

75. den 21 juni 1945, i anledning av väckt motion om statsbidrag till utgivande
av författningskommentarer och andra framställningar inom förvaltningsrättens
område m. m. (439.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 273. Sedan
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1946 års riksdag, under andra huvudtiteln,
hemställt om beviljande av anslag till bidrag till utgivande av författningskommentarer
m. m. och riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts hemställan,
anvisat ett reservationsanslag av 25 000 kronor för budgetåret 1946/47, har
Kungl. Maj:t den 28 juni 1946 ställt det av riksdagen beviljade anslaget till
statskontorets förfogande ävensom utfärdat instruktion för nämnden för utgivande
av förvaltningsrättsliga publikationer (SFS nr 412). (Jfr ärendet under
punkten 3 i bilaga II.) Ärendet är därmed slutbehandlat.

314

76. den 29 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om
rätt i vissa fall för innehavare av en jordbrukets å ofri mark belägen förädlingsindustri
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. (525.)

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 273. Ärendet är föremål
för ytterligare beredning inom justitiedepartementet.

77. den 30 juni 1945, i anledning av väckt motion angående förenklat förfarande
vid dödande av förkommet livförsäkringsbrev. (531.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

78. samma dag, angående samhällsplanering och beskattning av jordvärdestegring
m. m. (538.)

Kungl. Maj:t har den 14 juni 1946 bemyndigat chefen för justitiedepartementet
att tillkalla sakkunniga för utredning av frågan om utformningen av en rationell
markpolitik såvitt angår jordens användning för annat ändamål än jordbruk eller
skogsbruk. Sedan särskilda utredningsmän jämte experter tillkallats, pågår utredningsarbetet.
(Jfr ärendet under punkten 62 här ovan.)

79. den 18 december 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 gjorda
framställningar om anslag till fångvården m. m. (599.)

Den 4 januari 1946 anmäld, därvid Kungl. Maj.4 ställde de av riksdagen anvisade
investeringsanslagen till Förvärv av fångkolonier och till Förvärv av kolonier till
säkerhetsanstalter till domänstyrelsens förfogande, att disponeras enligt föreskrifter
som komme att meddelas av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall. Därjämte anbefallde
Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsen att verkställa utredning samt, efter samråd
med domänstyrelsen, avgiva förslag rörande förvärv av för koloniändamål lämpliga
jordbruksegendomar ävensom avgiva förslag rörande inköp av jordbruksinventarier
m. m. Sedermera har Kungl. Maj:t efter förslag av fångvårdsstyrelsen meddelat
beslut om inköp eller arrendering av för koloniändamål avsedda egendomar. Därjämte
har Kungl. Maj:t den 27 september 1946 givit fångvårdsstyrelsen i uppdrag
att med anlitande av det av riksdagen för budgetåret 1945/46 anvisade investeringsanslaget
till Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalter låta utföra vissa,
närmare angivna moderniseringsarbeten vid fångvårdsanstalterna. Dispositionen
av återstående andel å anslagen är beroende av förslag från fångvårdsstyrelsen.

Av dessa ärenden äro alltså de under 58 och 75 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom justitiedepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.

2. Utrikesdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 28 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges
anslutning till den vid luftfartskonferensen i Chicago år 1944 antagna
internationella luftfartskonventionen m. fl. överenskommelser. (498.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1948 s. 275. Ånyo
anmäld den 27 september 1946, varvid Kungl. Maj:t beslöt att för Sveriges del
ratificera konventionen rörande internationell civil luftfart. Ärendet är därmed
slutbehandlat.

315

3. Försvarsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 30 maj 1929, i anledning av väckta motioner angående Stockholms
flottstations förflyttning från huvudstaden m. m. (234.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 301. Anmäld
och slutbehandlad den 17 maj 1946, därvid ärendet överlämnades till 1945 års
försvarskommitté för att tagas under övervägande i samband med fullgörandet av
det kommittén meddelade uppdraget.

2. den 21 april 1939, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
anslag till nybyggnad för de militära högskolorna. (175.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 301. Anmäld
och slutbehandlad den 15 februari 1946 (proposition 1946 nr 91 angående nybyggnad
för vissa militära institutioner i Stockholm).

3. den 19 juni 1942, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 270 angående
vissa kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond jämte i ämnet
väckta motioner. (376.)

4. den 13 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret
1945/46, jämte i ämnet väckta motioner. (353.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 278. Anmäld
och slutbehandlad den 1 februari 1946.

5. den 16 juni 1945, i anledning av riksdagens år 1944 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1943—30
juni 1944. (352.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder se ämbetsberättelsen 1946 s. 278. I fråga
om punkten 1 (krigssjukvården på Gotland) har det lämnade uppdraget slutförts,
varefter ärendet i denna del är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Ärendet under punkten 2 (tygstationen på Gotland) anmält och slutbehandlat
den 18 januari 1946.

6. den 30 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående utredning om
statens övertagande av verksamheten vid Gustavsviks docka i Högsjö
socken. (520.)

Förslag i ämnet har av marinförvaltningen avgivits i skrivelse den 9 oktober
1946. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

7. den 24 november 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde. (545.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 280. Anmäld
den 22 februari, den 8 och den 29 mars samt den 21 juni 1946. Ärendet är därmed
slutbehandlat.

Av dessa ärenden äro alltså de under 1, 2, 3, 4 och 7 omförmälda av Kungl.
Maj:t inom försvarsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.

316

4. Socialdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 11 maj 1907, angående ordnandet av apoteksväsendet efter utgången
av år 1920. (135.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 312 med hänvisning.
Den 7 juni 1946 har statsrådet Mossberg jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
samma dag tillkallat sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning
angående apoteksväsendet, droghandeln och läkemedelsindustrien. Utredningsarbetet
pågår.

2. den 15 juni 1921, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
till förebyggande av samhällsfarliga arbetsinställelser m. m. (345.)

Den 22 juni 1928 hava utfärdats lagar om kollektivavtal och om arbetsdomstol.
Genom beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t förklarat, att skrivelsen
i övrigt icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare-åtgärd. (Jfr ärendena
under punkterna 4, 14 och 19.)

3. den 17 april 1923, i fråga om beredande av arbete åt tuberkulossjuka
konvalescenter. (67.)

Medicinalstyrelsen har den 8 juni 1923 anbefallts inkomma med utredning och
förslag i frågan. Sedan detta uppdrag fullgjorts, är ärendet föremål för granskning
av de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1943 tillkallade sakkunniga
för verkställande av utredning av de partiellt arbetsföras problem (kommittén
för partiellt arbetsföra). (Jfr ärendet under punkten 33.)

4. den 30 april 1926, i anledning av väckta motioner om lagstiftning angående
obligatorisk skiljedom i vissa arbetstvister m. m. (167.)

Den 22 juni 1928 hava utfärdats lagar om kollektivavtal och om arbetsdomstol.
Genom beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t förklarat, att skrivelsen
i övrigt icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. (Jfr ärendena
under punkterna 2, 14 och 19.)

5. den 8 juni 1927, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av
utredning och förslag rörande statsbidrag till bestridande av kostnaderna för
den allmänna sjukvården i riket. (318.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 313 med hänvisning.
I den mån ärendet icke är att anse såsom slutbehandlat, äro däri framförda
spörsmål föremål för övervägande av de jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 juni
1946 givna bemyndigande tillkallade sakkunniga för översyn av grunderna och
villkoren för statens bidrag till hälso- och sjukvården m. m. (1946 års statsbidragssakkunniga
för hälso- och sjukvården).

6. den 16 maj 1928, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av
utredning och förslag rörande utbyggande av den frivilliga försäkringen
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. (205.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1936 s. 333 med hänvisning.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

7. den 2 maj 1930, i anledning av riksdagens år 1929 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1928—30
juni 1929. (175.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 313—314.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

317

8. den 20 maj 1931, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 206)
om arbetarskydd, dels ock i ämnet väckta motioner. (238.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 314 med hänvisning.
Jämlikt Kungl. Maj ds den 30 juni 1938 givna bemyndigande har departementschefen
vidare tillkallat sakkunniga för att inom departementet verkställa
en översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen (1938 års arbetarskyddskommitté).
Kommittén har den 28 juni 1946 avgivit betänkande angående lag
om skydd mot ohälsa i arbete (SOU 1946: 60), som efter sedvanlig remissbehandling
är föremål för Kungl. Maj ds prövning.

9. den 13 juni 1932, i anledning av väckta motioner angående skogsbygdens
arbetslöshets- och försörjningsproblem. (375.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 315. Genom
beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t förklarat, att'' skrivelsen icke
skulle föranleda någon ytterligare Kungl. Maj ds åtgärd.

10. den 9 februari 1933, i anledning av Kungl. Majds proposition med anhållan
om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1932 fattade beslut. (19.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 304. 1938 års
arbetarskyddskommitté har den 28 juni 1946 avgivit betänkande angående lag
om skydd mot ohälsa i arbete (SOU 1946: 60), som efter sedvanlig remissbehandling
är föremål för Kungl. Maj ds prövning.

11. den 21 juni 1933, i anledning av Kungl. Majds i propositionerna nr 211, 212
och 216 gjorda framställningar angående anslag till arbeten till motverkande
av arbetslösheten samt till bekämpande av arbetslösheten jämte i dessa
ämnen väckta motioner. (356.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 315 med hänvisning.
I skrivelsen ej slutbehandlade spörsmål äro föremål för socialvårdskommitténs
överväganden. (Jfr ärendet under punkten 12.)

12. den 4 maj 1934, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i
lagen om fattigvården. (224.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 348 med hänvisning.
Ärendet är föremål för socialvårdskommitténs övervägande. (Jfr ärendena
under punkterna 11, 21, 40, 42, 53, 54, 55, 56, 58, 73, 82, 87 och 98.)

13. den 5 juni 1934, i anledning av riksdagens år 1933 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1932—30
juni 1933. (307.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 316. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

14. den 11 juni 1934, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till
arbetsfredens bevarande m. m. (373.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 349. Genom
beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t förklarat, att skrivelsen icke
skulle föranleda någon ytterligare Kungl. Maj:ts åtgärd. (Jfr ärendena under
punkterna 2, 4 och 19.)

15. den 14 juni 1934, i anledning av väckta motioner angående åtgärder till
förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva anslutning
till visst politiskt parti. (410.)

318

Anmäld den 30 december 194)6, därvid beslöts att skrivelsen icke skulle föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

16. den 30 april 1935, i anledning av väckta motioner angående undersökning av
vårt lands befolkningsfråga m. m. (181.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 349. I skrivelsen
ej slutbehandlade spörsmål äro föremål för granskning av 1941 års befolkningsutredning.

17. den 1 juni 1935, angående åtgärder för anläggning av badinrättningar på
landsbygden. (268.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 350. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

18. den 6 juni 1935, i anledning av riksdagens år 1934 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1933—30
juni 1934. (279.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 317. Punkten 2
angående samordnande av civila och militära intressen i fråga om sjukhusvården
på Gotland torde få anses avgjord med proposition nr 266/1942. Frågan under
punkten 9 angående statens lån och bidrag för egnahems- och bostadsförbättringsändamål
har behandlats i bostadssociala utredningens betänkande, del 1 (SOU
1945:63) och är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

19. den 7 juni 1935, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till
arbetsfredens främjande m. m. (300.)

Anmäld den 30 december 1946, därvid beslöts att skrivelsen icke skulle föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. (Jfr ärendena under punkterna 2, 4
och 14.)

20. den 28 februari 1936, i anledning av väckta motioner om beredande av rätt
för municipalsamhälle att upprätta högre folkskola. (62.)

Ärendet är föremål för övervägande av de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 22 mars 1946 tillkallade sakkunniga för översyn av den kommunala lagstiftningen
(1946 års kommunallagskommitté).

21. den 25 april 1936, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i fattigvårdslagen m. m. (185.)

Ärendet är föremål för övervägande inom socialvårdskommittén. (Jfr ärendet under
punkten 12.)

22. den 2 maj 1936, i anledning av väckt motion om utvidgning av rätten att
erhålla lindring i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka,
sinnesslöa och fallandesjuka. (202.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 318. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

23. den 5 maj 1936, i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för
statsbidrag till avlöning av vissa befattningshavare vid polisväsendet. (209.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 350—351 med
hänvisning. Ärendet är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendena under
punkterna 49 och 50.)

24. den 20 maj 1936, i anledning av väckta motioner angående en utvidgad
livsmedelslagstiftning. (243.)

Angående vissa av livsmedelslagstiftningssakkunniga avgivna förslag samt i anled -

319

ning därav vidtagna åtgärder i ämnet, se ämbetsberättelserna 1940 s. 319 och
1941 s. 241. De sakkunnigas arbete har slutförts genom framläggande den 4 juli
1941 av betänkande med förslag till livsmedelsstadga m. m. (SOU 1941:22).
Kungl. Maj:t har den 23 november 1945 förordnat en särskild sakkunnig att inom
socialdepartementet biträda med överarbetning av förslaget. Utredningsarbetet
pågår.

25. den 23 maj 1936, angående underlättande och tryggande av möjligheten för
den icke jordägande befolkningen att idka friluftsliv. (246.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 242. Fritidsutredningen
har avgivit betänkanden dels den 28 november 1938 med förslag
angående regleringen av strandbebyggelsen m. m., dels den 31 maj 1940 med
utredning och förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de
tättbebyggda samhällenas befolkning, dels ock den 26 februari 1942 med utredning
och förslag angående semester för husmödrar. Förstnämnda båda betänkanden
äro efter avslutad remissbehandling föremål för Kungl. Maj:ts övervägande. Frågorna
angående semester för husmödrar och om åtgärder för beredande av vila
och rekreation åt mödrar och barn äro slutligt behandlade genom utfärdande av
författningar den 31 maj 1946 (SFS nr 232—234). (Jfr ärendet under punkten 36.)

26. samma dag, angående åtgärder för utrotande av väggohyran i hela landet.
(264.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 308. Ärendet
är i vissa delar fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

27. den 18 juni 1936, i anledning av väckta motioner angående offentliga nöjestillställningar
m. m. (353.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 351. Ärendet
är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkterna
51 och 61.)

28. den 27 juni 1936, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förenings- och förhandlingsrätt m. m., dels ock väckta motioner
angående lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. (418.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 320. Genom
beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t förklarat, att skrivelsen i övrigt
icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

29. samma dag, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om arbetsavtal
m. m. (421.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 320. Vidkommande
den fortsatta utredningen rörande frågan om lagstiftning om arbetsavtal
är ärendet i denna del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

30. den 9 mars 1937, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen
den 12 maj 1917 om expropriation. (65.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 352. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

31. den 16 april 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 15, med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8, 13, 29 och 40 §§ lagen
den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering jämte i ämnet väckta motioner.
(147.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 352. Lag i
ämnet utfärdad den 29 juni 1946 (SFS nr 431). Ärendet är slutbehandlat.

320

32. den 28 april 1937, angående sättet för erläggande av vårdavgifter vid statens
sinnessjukhus. (229.)

Den 2 juli 1937 anbefalldes socialstyrelsen och medicinalstyrelsen att i anledning
av skrivelsen verkställa erforderlig utredning samt däröver avgiva utlåtande. Sedan
utlåtanden inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

33. samma dag, angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter i vissa
fall. (230.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 352. Ärendet
är föremål för övervägande av kommittén för partiellt arbetsföra. (Jfr ärendet
under punkten 3.)

34. den 8 maj 1937, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. (261.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 353. Utredningsarbetet
inom socialvårdskommittén pågår.

35. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan
om det kommunala revisionsväsendet. (266.)

Ärendet är föremål för övervägande inom 1946 års kommunallagskommitlé.

36. den 12 maj 1937, angående beredande av vila åt husmödrar på landsbygden.
(270.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 353. Författningar
i ämnet utfärdade den 31 maj 1946 (SFS nr 232—234). Ärendet är slutbehandlat.
(Jfr ärendet under punkten 25.)

37. den 26 maj 1937, angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer
och stadsliknande samhällen. (339.)

Anmäld den 19 maj 1939, därvid chefen för socialdepartementet bemyndigades
att utse sakkunniga för verkställande av ytterligare utredning rörande frågan om
de civila tjänsteläkarnas ställning i städer med över 5 000 invånare. Utredningsarbetet
vilar tillsvidare.

38. den 2 juni 1937, angående central bearbetning av de vid inskrivningsförrättningarna
inhämtade hygieniska uppgifterna. (340.)

Anmäld den 18 juni 1937, därvid statistiska centralbyrån anbefalldes att verkställa
utredning och avgiva förslag i ämnet. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

39. samma dag, i anledning av väckt motion om anslag till bidrag för ordnande
av semestermöjligheter åt vissa folkgrupper m. m. (385.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 353—354.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

40. den 4 juni 1937, i anledning av väckta motioner angående översyn av
bestämmelserna rörande samhällets hjälpverksamhet m. m. (403.)

I skrivelsen avhandlade spörsmål äro föremål för övervägande inom socialvårdskommittén.
(Jfr ärendet under punkten 12.)

41. den 5 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
anslag till skyddsuppfostran m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (400.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1940 s. 323. Ärendet
är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

42. den 21 februari 1938, i anledning av väckta motioner angående fördelning
mellan landsting och fattigvårdssamhälle av den till vissa fattiga sinnessjuka
utgående folkpensionen. (44.)

321

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 354. Lag utfärdad
den 29 juni 1946 (SFS nr 431). Ärendet är slutbehandlat. (Jfr ärendet under
punkten 12.)

43. den 5 mars 1938, i anledning av väckta motioner om viss ändring i bestämmelserna
om sättet för val av förstakammarledamöter i stad, som utgör
egen valkrets. (83.)

I skrivelsen avhandlade spörsmål äro föremål för övervägande inom 1946 års
kommunallagskommitté.

44. den 18 mars 1938, i anledning av väckt motion angående rätten till uttagande
av övertidsarbete enligt lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens
begränsning. (108.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 354. 1938 års
arbetarskyddskommitté har den 27 juni 1946 avgivit betänkande angående lag om
skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m., vilket efter sedvanlig remissbehandling
är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

45. den 5 april 1938, i anledning av väckta motioner om beredande av representation
åt de privatanställda i arbetsdomstolen m. m. (166.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 354. Den sakkunnige
för verkställande av översyn av bestämmelserna rörande arbetsdomstolens,
arbetsrådets och försäkringsrådets sammansättning har den 30 augusti 1946
avlämnat betänkande i ämnet. Ärendet är efter remissbehandling föremål för
Kungl. Maj:ts prövning.

46. den 18 maj 1938, angående yngre sjukhusläkares avlönings-, arbets- och
bostadsförhållanden. (282.)

Anmäld den 31 augusti 1938, därvid chefen för socialdepartementet bemyndigades
att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet ävensom rörande de
yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Departementschefen
har därefter den 20 september 1938 tillkallat ifrågavarande sakkunniga
(1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga), vilkas arbete beträffande sistnämnda
del av uppdraget avslutats genom avgivande av betänkande i ämnet den 10
februari 1942. Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 15 oktober 1943
uppdragit åt medicinalstyrelsen att efter samråd med styrelsen för svenska landstingsförbundet
och styrelsen för svenska stadsförbundet verkställa utredning i
syfte att få till stånd en reglering av den öppna vården vid av landsting eller
kommun drivna sjukhus ävensom att inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

47. den 25 maj 1938, angående vissa ändringar i gällande vapenkungörelse.
(326.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 355. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

48. samma dag, angående utredning om utlandssvenskarnas rättigheter och
skyldigheter. (328.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 312. Ärendet
är i vissa delar fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

49. samma dag, i anledning av väckta motioner angående polisväsendets förstatligande
m. m. (330.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 355. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendena under punkterna 23 och 50.)

21 — Justitieombudsmannens ämbetsberättclsc till 1947 ars riksdag.

322

50. den 27 maj 1938, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 355. Ärendet
är beroende på Kungl. Majds prövning. (Jfr ärendena under punkterna 23 och 49.)

51. den 1 juni 1938, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående
utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels ock i ämnet väckt
motion. (364.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 356. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendena under punkterna 27 och 61.)

52. den 3 juni 1938, angående utredning och förslag i fråga om en friare omflyttning
inom Norden. (430.)

Kungl. Maj:t har för 1945 års riksdag framlagt proposition (nr 387) angående
Sveriges anslutning till ett vid den nordiska socialministerkonferensen i Köpenhamn
utarbetat förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om åvägabringande av en gemensam nordisk arbetsmarknad. Propositionen
har bifallits av riksdagen. Ärendet är därmed slutbehandlat. (Jfr ärendet under
punkten 131.)

53. den 25 februari 1939, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 65 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422)
om fattigvården m. m. (57.)

Lagar i ämnet utfärdade den 17 mars 1939 (SFS nr 65—67); och beslöts därvid
tillika, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till socialvårdskommittén för
att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. (Jfr ärendena
under punkterna 11 och 12.)

54. den 12 mars 1939, i anledning av väckta motioner om förnyad utredning
angående utvidgad försäkring mot olycksfall i arbete. (95.)

Anmäld den 13 april 1939, därvid beslöts, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas
till socialvårdskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet
av kommitténs uppdrag. (Jfr ärendet under punkten 12.)

55. samma dag, i anledning av väckt motion angående införande av olycksfallsförsäkring
för innehavare av offentliga förtroendeuppdrag. (96.)

Den 17 mars 1944 har socialvårdskommittén anbefallts att verkställa den i skrivelsen
begärda utredningen samt att inkomma med förslag i ämnet. Detta uppdrag
har ännu icke fullgjorts. (Jfr ärendena under punkterna 12 och 34.)

56. den 15 mars 1939, angående utredning om vederlag till kommunerna för
deras kostnader i anledning av barnavårdsnämndernas befattning med vissa
ärenden. (116.)

57. den 6 maj 1939, angående utredning rörande åtgärder i syfte att minska
utbredningen av tandsjukdomar. (235.)

Anmäld den 30 juni 1939, därvid åt medicinalstyrelsen uppdrogs att i samråd med
tandläkarinstitutets lärarråd verkställa allsidig utredning rörande de åtgärder, som
böra vidtagas för att dels minska de vanligast förekommande tandsjukdomarnas

323

utbredning i landet, dels ock åstadkomma erforderlig prövning och kontroll av
tandvårdsmateriel. Viss försöksverksamhet pågår för närvarande med anlitande
av särskilda medel, som anvisats av riksdagen.

58. samma dag, angående utredning om pension eller statsbidrag åt vissa kvinnor
med två eller flera minderåriga barn. (236.)

Anmäld den 19 maj 1939, därvid beslöts, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas
till socialvårdskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet
av kommitténs uppdrag. (Jfr ärendet under punkten 12.)

59. den 9 juni 1939, angående utredning rörande missförhållanden inom det
offentliga nöjeslivet m. m. (382.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 357. Ärendet har
överlämnats till ecklesiastikdepartementet för prövning och avgörande.

60. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändrad kommunal indelning
i syfte att åstadkomma större kommunala enheter m. m. (387.)

Lag utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 315). Ärendet är slutbehandlat. (Jfr ärendet
under punkten 70.)

61. den 8 juni 1940, angående åtgärder mot nedskräpande eller vandalisering
och förstöring av mark eller vatten inom bebyggda områden eller i dessas
närhet. (358.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 358. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj ds prövning. (Jfr ärendena under punkterna 27 och 51.)

62. den 12 juni 1940, angående skyndsamma åtgärder i syfte att underlätta för
vanföra personer att vinna arbetsanställning. (386.)

Ärendet är föremål för övervägande inom kommittén för partiellt arbetsföra.
(Jfr ärendena under punkterna 33 och 63.)

63. samma dag, angående utredning om de praktiska åtgärder, som äro ägnade
att tillgodoföra samhället och det produktiva livet de partiellt arbetsföras
arbetskraft. (387.)

Ärendet är föremål för övervägande inom kommittén för partiellt arbetsföra. (Jfr
ärendena under punkterna 33 och 62.)

64. den 29 april 1941, i anledning av väckta motioner om åtgärder för bekämpande
av de reumatiska sjukdomarna i riket. (190.)

Kungl. Maj:t har den 29 mars och den 3 maj 1946 framlagt propositioner (nr 224
och 273) angående viss utbyggnad av reumatikervården. Propositionerna ha bifallits
av riksdagen. Ärendet är i övrigt föremål för fortsatt övervägande av de
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1946 tillkallade sakkunniga för
utredning angående ortoped- och vanförevårdens organisation (ortoped- och vanförevårdssakkunniga)
samt av 1946 års statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården.

65. den 10 maj 1941, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av ett till förra biskopsbostället 2 mantal Sundby nr 1 i Strängnäs
socken hörande område. (222.)

Ärendet är efter avslutad remissbehandling beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

66. den 6 juni 1941, i anledning av väckt motion angående ordnandet av vården
av svårskötta obildbara sinnesslöa. (277.)

Anmäld den 26 september 1941, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att verkställa
den utredning angående anordnande av erforderligt antal ytterligare vårdplatser
för svårskötta obildbara sinnesslöa, varom riksdagen i förevarande skrivelse

324

hemställt, samt att till Kungl. Maj:t avgiva de förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. Såsom ett första led i utredningsarbetet har styrelsen den 7 december
1943 framlagt förslag till uppförande av en ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms
sjukhus i Lund, för vilket ändamål 1946 års riksdag beviljat ett anslag å riksstaten
för budgetåret 1946/47. Frågan har även berörts i ett av medicinalstyrelsen
den 11 september 1945 framlagt förslag till 10-årsplan för den statliga sinnessjukvården
och den statliga sinnesslövården. Utredningsarbetet fortgår.

67. samma dag, i anledning av väckt motion angående vården av sinnesslöa
med smittosam tuberkulos. (278.)

Anmäld den 26 september 1941, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att verkställa
den ytterligare utredning av frågan om vården av sinnesslöa, lidande av
tuberkulos i smittosamt skede, varom riksdagen i förevarande skrivelse hemställt,
samt att till Kungl. Maj:t avgiva de förslag, vartill nämnda utredning kunde föranleda.
Detta uppdrag är ännu icke slutfört.

68. den 26 juni 1941, i anledning av riksdagens år 1940 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1939—3Ö
juni 1940 m. m. (405.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 359. Beträffande
under punkten 4 avhandlade spörsmål rörande kommissionärsväsendet hos statens
förvaltningsmyndigheter hava författningar utfärdats den 18 oktober 1946 (SFS
nr 679—683). Det under punkten 2 berörda spörsmålet om gemensam administration
för vissa statliga laboratorier har behandlats i medicinalstyrelseutredningens
den 5 februari 1946 dagtecknade betänkande angående den centrala
organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet (SOU 1946:20),
vilket efter sedvanlig remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

69. den 1 juli 1941, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om kontroll av vattenledningsvatten m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner. (444.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 360. Omförmälda
uppdrag har numera överlämnats till särskilda sakkunniga, som den 1
november 1946 tillkallats för att biträda med fortsatt utredning rörande anläggnings-
och bidragsverksamheten i fråga om vattenförsörjningen och avlopp.

70. den 15 april 1942, i anledning av väckta motioner om sammanslagning
av primärkommunala enheter m. m. (121.)

Lag utfärdad den 21 juni 1946 (SFS nr 315). Ärendet är slutbehandlat. (Jfr ärendet
under punkten 60.)

71. den 16 maj 1942, i anledning av väckta motioner om rätt för kommun att
anslå medel till hemvärnets verksamhet. (233.)

I skrivelsen omförmälda spörsmål äro föremål för övervägande inom 1946 års
kommunallagskommitté.

72. den 20 maj 1942, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i
epidemilagen. (246.)

Anmäld den 10 juli 1942, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att verkställa den
begärda utredningen. Styrelsen har den 9 november 1945 avgivit förslag i ämnet,
varefter ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

73. den 30 juni 1942, i anledning av väckta motioner angående sociala hjälpåtgärder
för de arbetslösa inom säsongyrkena. (464.)

Anmäld den 6 november 1942, därvid socialvårdskommittén anbefalldes verkställa

325

den begärda utredningen. Detta uppdrag är ännu icke fullgjort. (Jfr ärendet under
punkten 12.)

74. den 8 juli 1942, i anledning av riksdagens år 1941 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1940—30
juni 1941. (423.)

Ärendet är, såvitt på socialdepartementets föredragning beror (punkterna 2 och 9),
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

75. den 10 april 1943, i anledning av väckta motioner om rätt för tjänstemannaorganisationerna
att i vissa mål representeras i arbetsdomstolen, arbetsrätt
och försäkringsrådet. (126.)

Anmäld den 30 juni 1943, därvid departementschefen bemyndigades att tillkalla
en sakkunnig för att inom departementet verkställa översyn av bestämmelserna
rörande arbetsdomstolens, arbetsrådets och försäkringsrådets sammansättning samt
till Kungl. Maj:t avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den
sakkunnige har den 30 augusti 1946 avgivit förslag i ämnet, vilket efter avslutad
remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

76. den 8 maj 1943, i anledning av väckta motioner om viss ändring i tuberkulosförordningen.
(190.)

Anmäld den 30 juni 1943, därvid åt medicinalstyrelsen uppdrogs att verkställa den
begärda utredningen samt att till Kungl. Maj:t avgiva det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Sedan styrelsen den 2 mars 1944 inkommit med förslag i
ämnet, är detsamma efter avslutad remissbehandling beroende på Kungl. Maj ds
prövning.

77. den 19 maj 1943, angående utredning om åtgärder för att förbättra förhållandena
för de sockersjuka. (223.)

Ärendet är föremål för övervägande inom 1943 års sockersjukutredning.

78. den 22 juni 1943, i anledning av väckt motion om magistrats skiljande från
rådstuvurätt. (351.)

Ärendet är i viss del föremål för övervägande inom 1946 års kommunallagskommitté.

79. den 28 juni 1943, i anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1941—30
juni 1942. (417.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 363. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

80. den 4 mars 1944, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
ersättning till personer, som på grund av bestämmelser i epidemilagen
underkastats inskränkning i sitt näringsfång. (41.)

Anmäld den 14 april 1944, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt medicinalstyrelsen
att verkställa den av riksdagen i skrivelsen begärda utredningen samt till Kungl.
Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Detta uppdrag
har ännu icke fullgjorts.

81. samma dag, i anledning av väckta motioner om förlängd lagstadgad semester
för vissa gruvarbetare. (48.)

Sedan proposition (nr 221) med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni
1945 (nr 420) om semester, m. m. avlåtits till 1946 års riksdag, som bifallit den -

326

samma, ha lagar i ämnet utfärdats den 29 juni 1946 (SFS nr 336 och 337).
Ärendet är slutbehandlat.

82. samma dag, i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om
barnbidrag. (57.)

Ärendet är föremål för övervägande inom socialvårdskommittén. (Jfr ärendet
under punkten 12.)

83. den 11 mars 1944, i anledning av väckt motion om införande i gällande lagstiftning
av skyldighet att lämna suppleant meddelande om tid för sammanträde
med kommunala nämnder och styrelser. (81.)

I skrivelsen omförmälda spörsmål äro föremål för övervägande inom 1946 års
kommunallagskommitté.

84. den 18 mars 1944, i anledning av väckt motion angående utseende av suppleanter
för stads-, kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige. (96.)

I skrivelsen omförmälda spörsmål äro föremål för övervägande inom 1946 års
kommunallagskommitté.

85. den 22 mars 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1944/45 under femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (5.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 363. Ärendet
är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

86. den 13 april 1944, i anledning av väckta motioner om utredning angående
ändring av kommunallagarnas bestämmelser om kvalificerad majoritet in. m.

. (18L)

I skrivelsen omförmälda spörsmål äro föremål för övervägande inom 1946 års
kommunallagskommitté.

87. den 29 april 1944, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i
lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. (223.)

Anmäld den 19 maj 1944, därvid Kungl. Maj:t anmodade socialvårdskommittén
att vid översynen av socialvårdens materiella bestämmelser till övervägande upptaga
frågan, om och i vad mån gällande regel om relativ nedsättning av barnbidrag
och bidragsförskott vid större barnantal lämpligen kan borttagas. Detta uppdrag
har ännu icke slutförts. (Jfr ärendet under punkten 12.)

88. den 6 maj 1944, i anledning av väckta motioner angående statsbidrag till
verkställande av sterilisering enligt lagen den 23 maj 1941. (241.)

Anmäld den 22 juni 1944, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt medicinalstyrelsen att
verkställa den av riksdagen i skrivelsen begärda utredningen samt till Kungl. Maj:t
inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Detta uppdrag är
ännu icke slutfört.

89. samma dag, i anledning av väckt motion angående utredning av frågan ''
om avgiftsfri anstaltsvård för lungtuberkulösa. (242.)

327

90. den 13 maj 1944, angående bakteriologiska undersökningar av dricksvatten.
(245.)

Anmäld den 26 april 1946. Kungörelse utfärdad samma dag (SFS nr 151). Ärendet
är slutbehandlat.

91. samma dag, angående alkoholistvårdsproblemen. (246.)

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 september 1946 har statsrådet Mossberg
den 12 oktober 1946 tillkallat sakkunniga för utredning rörande alkoholistvården.
Utredningsarbetet pågår.

92. den 16 maj 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation av rättsmedicinalväsendet. (277.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr punkten 58 under justitiedepartementet.
)

93. samma dag, i anledning av väckta motioner angående förbättrande av
skogsarbetarnas bostadsförhållanden. (279.)

Anmäld den 19 januari 1945, därvid med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades
sakkunniga — 1945 års skogshärbärgesutredning — för utredning angående
förbättrande av skogsarbetarnas och dem närstående arbetargruppers bostadsförhållanden
på arbetsplatserna. Utredningsarbetet pågår.

94. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1944/45 till förbättrande av
bostadsförhållandena m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (281.)

Den 29 juni 1946 har Kungl. Maj:t anbefallt socialvårdskommittén att i samband
med den pågående utredningen om hem för gamla verkställa den av riksdagen
begärda utredningen samt att anmäla de förslag, vartill sistnämnda utredning kan
föranleda, i sitt betänkande om hem för gamla. Socialvårdskommittén har den 8
augusti 1946 avgivit betänkande med utredning och förslag angående ålderdomshem
m. m. (SOU 1946:52), vilket efter avslutad remissbehandling är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning.

95. den 26 maj 1944, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om
arbetstidens begränsning. (317.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

96. den 13 juni 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
anslag för budgetåret 1944/45 till nykterhetsvården jämte i ämnet väckt
motion. (362.)

Anmäld den 30 juni 1944. Författningar i ämnet utfärdade samma dag (SFS nr
566—570). I vad angår den av riksdagen begärda utredningen angående understöd
åt hemmavarande anhöriga till den, som internerats å alkoholistanstalt, är ärendet
alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

97. den 14 juni 1944, angående eventuellt förstatligande av apoteksväsendet
m. m. (375.)

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1946 har statsrådet Mossberg
samma dag tillkallat sakkunniga för verkställande av utredning angående apoteksväsendet,
droghandeln och läkemedelsindustrien (1946 års läkemedelsutredning).
Utredningsarbetet pågår.

98. den 17 juni 1944, i anledning av väckt motion om undantagande från
preskription av rätt till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen.
(385.)

Anmäld den 7 juli 1944, därvid Kungl. Maj:t anmodade socialvårdskommittén att
till övervägande upptaga frågan om ändrade regler för preskription av fordran på

328

ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen samt på ersättning enligt militärersättningsförordningen
för skada till följd av olycksfall. Detta uppdrag är ännu icke
slutfört. (Jfr ärendet under punkten 12.)

99. samma dag, i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å ersättningar
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. (391.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

100. den 28 juni 1944, angående landsbygdens avfolkning. (437.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

101. den 29 juni 1944, angående byggnadskostnadernas förbilligande. (439.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.

102. samma dag, angående bad- och w. c.-attiraljs förbilligande m. in. (461.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.

103. den 10 juli 1944, i anledning av riksdagens år 1943 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1942—30
juni 1943. (455.)

Ärendet är, såvitt detsamma berör socialdepartementet, beroende på Kungl. Majds
prövning i vad angår punkten 4. (Avgifter för specialitetskontrollen.)

104. den 12 juli 1944, i anledning av väckta motioner angående åtgärder i syfte
att befordra en förläggning av industriell verksamhet och hantverk till andra
platser i landet än storstäderna. (450.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.

105. den 17 februari 1945, i anledning av väckt motion angående rätt för å ålderdomshem
intagna understödstagare som åtnjuta folkpension att själva disponera
över viss del av pensionen. (27.)

Lag utfärdad den 29 juni 1946 (SFS nr 431). Ärendet är slutbehandlat.

106. den 25 april 1945, i anledning av Kungl. Majds proposition angående nedsättning
av räntan å tertiärlån m. m. jämte i ämnet väckt motion. (164.)

Anmäld dels den 27 april 1945, därvid kungörelse i ämnet utfärdades (SFS nr 176),
dels ock den 15 juni 1945, därvid Kungl. Majd uppdrog åt statens byggnadslånebyrå
att verkställa utredning rörande de av riksdagen i skrivelsen ifrågasatta åtgärderna
beträffande räntan på tertiärlån för andra enfamiljshus än sådana, som
uppföras eller ombyggas av kommun eller därmed jämställd företagare. Detta
uppdrag har ännu icke slutförts.

107. den 2 maj 1945, i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt för
arbetstagarförening med avseende å till denna anslutna pensionärer. (150.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majds prövning.

108. den 5 maj 1945, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1945/46
under femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner. (5.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 283. Vad angår
under punkten 87 begärd utredning rörande ny plan för rikets indelning i provinsialläkardistrikt
har medicinalstyrelsen den 27 november 1946 ingivit förslag till
sådan plan, vilken är föremål för Kungl. Maj ds prövning. Vad angår under punkten
157 begärd utredning angående lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden
sjukvårdskostnader har Kungl. Majd, sedan medicinalstyrelsen inkommit
med begärd utredning, anmält ärendet i 1946 års statsverksproposition (punkten
198). Ärendet är i denna del slutbehandlat.

329

109. den 12 maj 1945, i anledning av väckt motion angående översyn av lagen
om medling i arbetstvister. (240.)

Kungl. Maj:t har den 12 juli 1946 uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen rörande förstärkningen av förlikningsväsendet.
Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

110. den 19 maj 1945, angående sysselsättningsterapi på sjukvårdsanstalter.
(236.)

Anmäld den 12 oktober 1945, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt statens sjukhusutredning
av år 1943 att verkställa den av riksdagen i skrivelsen begärda utredningen
samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, som av utredningen kunde
föranledas. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

111. samma dag, angående penicillinframställning. (237.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

112. samma dag, i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser
om ersättning till kommunala förtroendemän. (278.)

I skrivelsen omförmälda spörsmål äro föremål för övervägande inom 1946 års
kommunallagskommitté.

113. den 30 maj 1945, i anledning av väckt motion om viss begränsning av försäkringsinrättnings
regressrätt gentemot arbetsledare enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete. (314.)

Anmäld den 8 juni''1945, därvid Kungl. Maj:t förordnade, att skrivelsen jämte
däri omförmälda motion och utskottsutlåtande skulle överlämnas till socialvardskommittén
för att tagas under övervägande i samband med arbetet på revision
av lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Kommitténs arbete i denna del pagar.

114. den 16 juni 1945, i anledning av riksdagens år 1944 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1943—30
juni 1944. (352.)

Ärendet är, såvitt socialdepartementet angår, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

115. den 20 juni 1945, angående planläggning av det fortsatta utredningsarbetet
på socialpolitikens och socialvårdens områden. (389.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

116. den 21 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående utredning om
statligt stöd till lokaler för fritidsverksamhet m. m. (418.)

Ärendet är i vissa delar föremål för övervägande inom ungdomsvårdskommittén.

117. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
för budgetåret 1945/46 till skyddshemsvården, jämte i ärendet väckta motioner.
(432.)

T anledning av Kungl. Maj:ts den 29 juni 1945 givna uppdrag har socialstyrelsen
den 28 november 1945 gjort framställning om medel för en organisationsundersökning
vid skyddshemmen. Kungl. Maj:t har med anledning härav
den 1 mars 1946 uppdragit åt statens organisationsnämnd att i samråd med
socialstyrelsen verkställa en organisationsundersökning vid skyddshemmen.
Vidare har statsrådet Mossberg jämlikt Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande
tillkallat två sakkunniga för att verkställa utredning angående personalorganisationen
vid statens skyddshem. Utredningsarbetet pågår.

118. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående bidrag till
driften av anstalter för bildbara sinnesslöa m. m., jämte i ämnet väckta
motioner. (433.)

330

Anmäld den 29 juni 1945, därvid kungörelser i ämnet utfärdades (SFS nr 532 och
533). Frågan om ändrade grunder från och med den 1 juli 1946 för statsbidrag till
driften av hithörande anstalter har underställts 1946 års riksdag (prop. nr 233),
som bifallit Kungl. Maj:ts förslag. Kungörelse har utfärdats den 14 juni 1946
(SFS nr 461). Ärendet är slutbehandlat.

119. den 29 juni 1945, angående anordnande av hygieniska inrättningar på
arbetsplatserna. (469.)

Den 12 juli 1946 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten att i samråd
med 1938 års arbetarskyddskommitté verkställa den av riksdagen begärda utredningen
samt att till Kungl. Maj:t avgiva det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

120. samma dag, angående upplysningsverksamhet för kommunalmän m. m.
(47L)

Den 28 juni 1946 har chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
samma dag tillkallat sakkunniga för utredning om handböcker och korrespondenskurser
i sociala ämnen. Utredningsarbetet pågår.

121. samma dag, i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 5 §
lagen om barnbidrag. (524.)

Anmäld den 13 juli 1945, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt socialvårdskommittén
att skyndsamt verkställa den av riksdagen i skrivelsen begärda utredningen samt
till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

122. samma dag, i anledning av väckt motion angående reformering av lösdriverilagstiftningen.
(527.)

Kungl. Maj:t har den 31 augusti 1945 tillkallat en sakkunnig för att inom socialdepartementet
biträda med utredning rörande reformering av lösdriverilagstiftningen.
Utredningsarbetet pågår.

123. samma dag, i anledning av väckt motion angående utredning om förkortning
av arbetstiden vid skift- och nattarbete samt vid arbete under jord m m
(528.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

124. den 30 juni 1945, angående arbetsstudier. (509.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

125. samma dag, i anledning av väckta motioner angående sjukvårdspersonalens
utbildning och befordringsmöjligheter. (519.)

Anmäld den 21 december 1945, därvid sakkunniga för frågans utredning tillkallades.
(1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen.) Utredningsarbetet
pågår.

126. samma dag, i anledning av väckta motioner om anslag till Svenska slöjdföreningen
för anordnande av en utbildningskurs för bosättningskonsulenter
m. m. (522.)

Kungl. Maj :t har den 13 juli 1945 uppdragit åt 1941 års befolkningsutredning att
taga under närmare övervägande frågan om anordnande av utbildningskurser för
bosättningskonsulenter m. m. samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

127. samma dag, angående landsbygdens bostadsförhållanden. (535.)

Ärendet har den 11 juli 1946 överlämnats till socialstyrelsen för att av styrelsen
beaktas vid de inom styrelsen pågående bostadsundersökningarna.

331

128. samma dag, angående befolknings- och näringsförhållanden i Sverige. (536.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

129. samma dag, angående industrihem eller omskolnings- och träningsanstalter.
(539.)

Anmäld den 12 juli 1946, varvid Kungl. Maj:t anbefallt kommittén för partiellt
arbetsföra att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt att till Kungl.
Maj:t avgiva det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Utredningsuppdraget
har ännu icke slutförts.

130. den 19 december 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen jämte i ämnet
väckta motioner. (605.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1946.

131. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges
anslutning till ett vid den nordiska socialministerkonferensen i Köpenhamn
i september 1945 utarbetat förslag till konvention mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge om åvägabringande av en gemensam nordisk
arbetsmarknad. (608.)

Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1946.

Av dessa ärenden äro alltså de under 2, 4, 9, 14, 15, 19, 28, 31, 36, 42, 52,
59, 60, 70, 81, 90, 105, 118, 130 och 131 omförmälda av Kungl. Maj:t inom
socialdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning beroende.

5. Kommunikationsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 28 april 1936, i anledning av väckta motioner om bemyndigande för
Kungl. Maj:t att försälja tomter å hamnområden, tillhöriga statens fiskehamnar.
(191.)

Anmäld den 8 maj 1936, därvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anbefalldes att
till Kungl. Maj :t inkomma med den i riksdagens skrivelse åsyftade utredningen
samt med de förslag i ämnet, till vilka utredningen kunde föranleda. Sedan
styrelsen den 6 december 1946 inkommit med utredning och förslag samt ärendet
anmälts den 30 december 1946, är ärendet slutbehandlat.

2. den 30 april 1938, angående utredning av skärgårdarnas trafikproblem.

(210.)

Anmäld den 21 juli 1938, därvid departementschefen bemyndigades att tillkalla
sakkunniga för utredning rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer
m. m. Med stöd av nämnda bemyndigande har departementschefen den
30 juli 1938 tillkallat sakkunniga (sakkunniga för utredning rörande skärgårdarnas
kommunikationsbehov). Sedan de sakkunniga den 25 november 1939 och den
10 juli 1940 avgivit förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer
(del I och II, SOU 1939:34 och 1940:15) och utlåtanden häröver
avgivits, har ärendet ånyo anmälts den 29 juni 1945, därvid departementschefen
bemyndigats tillkalla särskilda sakkunniga för att inom departementet biträda
med fortsatt utredning rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer.
Med stöd av sagda bemyndigande har departementschefen samma dag
utsett de sakkunniga. Utredningsarbetet pågår.

332

3. den 18 april 1939, i anledning av väckt motion om övergång till högertrafik.
(170.)

Anmäld den 20 juli 1939, därvid departementschefen bemyndigades tillkalla sakkunniga
för utredning rörande lämpligheten av en övergång till högertrafik m. m.
Med stöd av nämnda bemyndigande har departementschefen den 26 augusti 1939
tillkallat sakkunniga (1939 års högertrafikkommitté). Sedan kommittén den 6
december 1940 avgivit betänkande med förslag rörande övergång till högertrafik
i Sverige (SOU 1940: 30) och utlåtanden däröver inhämtats, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

4. den 5 mars 1941, angående regleringen för budgetåret 1941/42 av utgifterna
för kapitalinvestering i avseende å postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk. (60.)

Anmäld den 14 mars 1941, och hava då samt sedermera erforderliga åtgärder
beslutits utom beträffande ärendet under punkten 3 (om- och tillbyggnad av posthuset
i Karlstad), vilket ärende den 22 mars 1941 remitterats till 1940 års civila
byggnadsutredning. Sedan utredningen den 20 november 1944 avgivit utlåtande
samt Kungl. Maj:t i 1946 års statsverksproposition hemställt om anslag till omoch
tillbyggnad av posthuset i Karlstad, har riksdagen i skrivelse den 19 mars
1946, nr 60, anmält sitt beslut i anledning av sagda hemställan. Riksdagens skrivelse
har därefter anmälts och slutbehandlats den 29 mars 1946.

5. den 18 maj 1943, i anledning av väckta motioner angående utredning
rörande rundradiorörelsen. (209.)

Anmäld den 30 juni 1943, varvid chefen för kommunikationsdepartementet bemyndigades
tillkalla sakkunniga att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.
Med stöd av nämnda bemyndigande hava tillkallats särskilda sakkunniga (1944 års
rundradioutredning). Sedan utredningen den 9 januari 1946 avgivit betänkande
rörande rundradion i Sverige (SOU 1946:1) och utlåtanden däröver inhämtats,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

6. den 21 juni 1943, angående större planmässighet i den svenska hamnbyggnadspolitiken.
(375.)

Anmäld den 17 mars 1944, varvid chefen för kommunikationsdepartementet
bemyndigades tillkalla sakkunniga att verkställa av riksdagen begärd utredning.
Med stöd av nämnda bemyndigande hava tillkallats särskilda sakkunniga. Utredningsarbetet
pågår.

7. den 1 juli 1943, angående järnvägs ansvar för skada å gods. (440.)

Anmäld den 3 december 1943, varvid chefen för kommunikationsdepartementet
bemyndigades tillkalla en sakkunnig för att verkställa av riksdagen begärd översyn
av reglerna i gällande järnvägstrafikstadga. Med stöd av nämnda bemyndigande
har tillkallats särskild sakkunnig. Utredningsarbetet pågår.

8. den 21 juni 1944, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
rörande tvångsinlösen av enskild järnväg. (413.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning

9. den 12 juli 1944, i anledning av väckt motion angående rätt till bidrag til!
underhåll av enskilda vägar. (479.)

Anmäld den 30 september 1944, därvid Kungl. Maj:t anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att efter verkställande av viss utredning avgiva förslag i ämnet.
Sedan förslag den 31 oktober 1944 avgivits av styrelsen, har ärendet, efter riksdagens
hörande, ånyo anmälts den 10 maj 1946, varvid författning utfärdats
(SFS nr 206). Ärendet är därmed slutbehandlat.

333

10. den 26 maj 1945, i anledning av väckta motioner om anläggning av ett
järnvägsspår mellan Haparandahamn och Haparanda. (290.)

Sedan ärendet den 1 juni 1945 remitterats till järnvägsstyrelsen och den 3 juli
1946 till kommerskollegium, har styrelsen den 17 april 1946 avgivit utlåtande i
ärendet. Utlåtande från kommerskollegium har ännu icke inkommit.

11. den 29 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående upprättande av
passbåtsförbindelser mellan öarna i Öckerö socken och Hjuvik i Torslanda
kommun samt öarna i Styrsö socken och Saltholmen å Göteborgs stads
område. (422.)

Anmäld den 27 juli 1946, varvid beslöts, att skrivelsen skulle överlämnas till 1945
års skärgårdsutredning.

12. den 30 juni 1945, i anledning av väckta motioner om anskaffning av två
kortvågssändare. (440.)

Sedan Kungl. Maj:t i proposition nr 211 föreslagit 1946 års riksdag att till rundradiosändare
för kortvåg i Hörby å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47
under statens affärsverksfonder, telegrafverket, uppföra ett anslag av 5 270 000
kronor, har riksdagen i skrivelse den 26 juni 1946, nr 408, anmält, att riksdagen,
i anledning av Kungl. Maj ds förslag och med bifall till motionerna 1:332 och
11:501, till rundradiosändare för kortvåg i Hörby för budgetåret 1946/47 under
statens affärsverksfonder, telegrafverket, å riksstaten anvisat ett investeringsanslag
av 1200 000 kronor och å allmän beredskapsstat uppfört ett anslag av 4 070 000
kronor. Ärendet, som anmälts den 28 juni 1946, är slutbehandlat i vad avser
anslaget å 1 200 000 kronor, men i vad avser anslaget å beredskapsstat beroende på
Kungl. Maj ds prövning.

13. samma dag, i anledning av väckta motioner angående upprättande av sjöfartsförbindelser
mellan Gotland och fastlandet i statlig regi. (441.)

Anmäld den 27 september 1945, därvid departementschefen bemyndigats tillkalla
utredningsmän för att inom departementet biträda med utredning rörande sjöfartsförbindelserna
mellan Gotland och det övriga Sverige (1945 års Gotlandskommitté).
Utredningsarbetet pågår.

14. samma dag, i anledning av väckta motioner om utredning angående byggande
av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Umeå. (517.)

Anmäld den 6 juli 1945, därvid Kungl. Maj:t uppdragit åt norrlandskommittén
och järnvägsstyrelsen att gemensamt verkställa den i skrivelsen avsedda utredningen
rörande ostkustbanans förlängning norrut till Umeå. Utredningsarbetet
pågår.

15. samma dag, angående reguljär landsvägstrafik i glest befolkade landsdelar.
(537.)

Genom beslut den 20 juli 1945 har skrivelsen överlämnats till 1944 års trafikutredning.

Av dessa ärenden äro alltså de under 1, 4 och 9 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom kommunikationsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på
prövning beroende.

334

6. Finansdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 27 april 1906, i anledning av riksdagens år 1905 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904. (87.)

Ärendet är, i vad angår frågan om reglering av den till vissa stapelstäder utgående
tolagsersättningen, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

2. den 3 maj 1913, angående kungl. Djurgårdens bevarande i största möjliga
utsträckning såsom naturlig park. (69.)

I vad rör Ladugårdsgärde har denna fråga underställts 1946 års riksdag under
dess höstsession (prop. nr 378; skr. nr 569). Beträffande övriga delar av kungl.
Djurgården är ärendet beroende på Kungl. Majrts prövning.

3. den 17 maj 1913, angående utfärdande av enhetliga bestämmelser för kommunernas
bokföring. (116.)

Frågan har ur finansstatistisk synpunkt behandlats i proposition nr 364 till 1943
års riksdag. Kungl. Maj:t har den 14 september 1944 fastställt nya formulär för
sammandrag av räkenskaperna för landsting, städer, köpingar och municipalsamhällen.
I vad gäller de borgerliga landskommunernas och församlingarnas bokföring
har statistiska centralbyrån den 25 juni 1945 avgivit förslag till motsvarande
formulär. I skrivelse den 15 juni 1946 har ämbetsverket emellertid med hänsyn
till den beslutade kommunindelningsreformen hemställt om uppskov med fastställande
av nytt formulär för ifrågavarande kommuner.

4. den 26 maj 1915, angående minskning av utgifterna för Sveriges officiella
statistik i samband med omläggning av grunderna för densamma. (173.)

Ärendet har behandlats dels i statistiksakkunnigas den 1 juni 1922 avgivna
betänkande med utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna
för den officiella statistiken samt åstadkommande av permanent kontroll över
det statistiska arbetet m. m., dels ock i ett betänkande med förslag angående den
statliga statistikens organisation m. m. (SOU 1943:28), avgivet av besparingsberedningens
statistikkommitté. Kungl. Maj:t har den 17 december 1943 uppdragit
åt överdirektören E. J. Höijer att såsom sakkunnig inom finansdepartementet
biträda med fortsatt utredning angående rationalisering av den statliga statistiken.

5. den 12 juni 1918, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående tillsättande av en jordkommission med närmare angivet uppdrag.
(368.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 254.

6. den 24 mars 1920, angående av postverket ifrågasatt övertagande av stämpeltrycket.
(95.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

7. den 20 mars 1923, i anledning av väckt motion om förhindrande, att vissa
av statsfinansiella skäl genomförda tullförhöjningar utnyttjas av inhemska
tillverkare. (58.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

8. den 6 juni 1923, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 5 i förordningen den 2 juni 1911
angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande. (284.)

Sedan socialstyrelsen den 14 mars 1930 inkommit med anbefalld utredning, är
ärendet, som sammanhänger med frågan om avlösningen av frälseräntor, beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

335

9. den 15 maj 1925, i anledning av väckt motion om utredning och förslag
angående skyldighet för svenska medborgare, som mottaga utnämning till
riddare och kommendörer av ordnar, att lösa utnämningsbrev och erlägga
härför stadgad stämpelavgift. (194.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

10. den 28 maj 1927, i anledning av riksdagens år 1926 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1925—30
juni 1926. (225.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 255. (Jfr ärendet
under punkten 40 här nedan.)

11. den 27 mars 1928, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
provisorisk förlängning av förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående
utförselbevis för råg och vete m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. (93.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning i vad rör beräkningen av städernas
tolagsersättning med avseende å de tullavgifter, som skolat utgå för importerad
spannmål men från vilka avgifters erläggande vederbörande befriats på grund av
avlämnade utförselbevis.

12. den 15 maj 1928, i anledning av riksdagens år 1927 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1926—30
juni 1927. (190.)

Ärendet har slutbehandlats utom såvitt angår punkten 5 (inteckningar i kronans
fastigheter). I denna del har ärendet överlämnats till f. d. generaldirektören L. Berglöf
för att av honom tagas i övervägande vid fullgörandet av honom lämnat uppdrag
att inom finansdepartementet biträda med utredning av frågan om den rättsliga
vården och förvaltningen av kronans fasta egendom.

13. den 1 juni 1928, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. (344.)

Skrivelsen har för utredning överlämnats till kommunalskatteberedningen, såvitt
angår dels punkten a) (frågan om en rationell utjämning av skattetrycket inom
kommunerna), dels punkten b) (frågan i vad mån och på vad sätt tryggandet åt
kommunerna av tillgång till fasta beskattningsunderlag må kunna komma att
utöver fastighet vila å även andra beskattningsföremål såsom näringsföretag och
penningkapital, samt hur vid en sådan beskattning hänsyn skall kunna tagas till
de skattskyldigas olika skatteförmåga), dels ock punkten c) (frågan om förvärvskällornas
omfattning vid beskattning av inkomst av jordbruksfastighet, vilken
fråga berörts i propositionen nr 220 till 1932 års riksdag, s. 127 och 128). Till kommunalskatteberedningen
har därjämte den 27 november 1936 överlämnats ärendet
under punkten e) (frågan i vad mån avdrag för gäldränta må äga rum vid statens
taxering till kommunal inkomstskatt) för att tagas under övervägande vid fullgörande
av beredningens uppdrag.

Kommunalskatteberedningen har den 18 juli 1942 avgivit betänkanden med
förslag till omläggning av den kommunala beskattningen m. m., Del I (den kommunala
beskattningen) och Del II (inkomstbeskattningen av skogsbruk). I betänkandet
Del I har frågan under punkt b) behandlats, och i samma betänkande har
förslag framlagts, som i vissa hänseenden berör frågan under punkt c). I beredningens
den 19 augusti 1943 avgivna betänkande, Del III, har den under punkt
a) upptagna frågan behandlats. Kommunalskatteberedningens förslag har under

336

år 1944 varit föremål för remissbehandling. Förevarande ärende är i nu angivna
delar beroende på Kungl. Maj ds prövning.

Sedan försäkringsinspektionen den 18 november 1933 inkommit med infordrad
utredning av frågan under punkten d) om ändring i lagstiftningen rörande försäkringsrörelse,
i den mån denna avser bestämmande av räntefoten för beräkning av
premieåterbäringsreserv, har Ö.Ä. den 20 januari 1934 avgivit infordrat utlåtande
i frågan. Det under punkten d) upptagna ärendet har därefter den 9 september
1944 överlämnats till försäkringsutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörande
av det åt utredningen lämnade uppdraget.

Frågan under punkten e) har behandlats av 1944 års skattesakkunniga i betänkande
den 31 maj 1945 med förslag angående vissa spörsmål på den allmänna
kommunalbeskattningens område. Sedan yttrande över förslaget inhämtats från
vissa myndigheter och sammanslutningar, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

14. den 16 maj 1929, i anledning av riksdagens år 1928 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1927—30
juni 1928. (175.)

Ärendet har slutbehandlats utom såvitt angår punkten 6 (stämpelavgifter för vissa
nya fondpapper). I denna del har på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj
1930 utredning igångsatts rörande ändrade bestämmelser i fråga om stämpelavgifter,
som avses i 8 § stämpelförordningen. Resultaten av vissa förberedande
undersökningar hava överlämnats till finansdepartementet. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

15. den 5 juni 1929, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten
beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar. (314.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 256. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

16. den 29 mars 1930, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om
skogsaccis. (103.)

Ärendet har den 20 november 1936 överlämnats till kommunalskatteberedningen
för att tagas under övervägande vid fullgörandet av det beredningen lämnade
uppdraget. I kommunalskatteberedningens den 18 juli 1942 avgivna betänkanden
med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen m. m. (se ovan
under punkt 13) har denna fråga behandlats. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

17. den 3 juni 1930, i anledning av väckta motioner om sänkning av repartitionstalet
för jordbruksfastighet. (340.)

Frågan om fördelning på olika kommuner av inkomst av rörelse, vilken fråga varit
föremål för övervägande av 1930 års kommunalskatteberedning, har jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 28 oktober 1932 för fortsatt utredning överlämnats till numera
regeringsrådet C. W. U. Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig inom finansdepartementet.
Beträffande övriga i skrivelsen berörda, ännu ej avgjorda frågor
hänvisas till vad som under punkten 13 härovan anmärkts rörande punkterna
a) och b) i riksdagens skrivelse den 1 juni 1928, nr 344.

18. den 28 maj 1931, i anledning av väckt motion angående beskattningen av
äkta makar och om hänsynstagande vid beskattningen till försörjning av
hemmavarande barn. (291.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 371. Jfr nedan
punkt 76.

337

19. den 10 maj 1932, i anledning av väckt motion angående ytterligare begränsning
av rätten för skattskyldig att sammanföra inkomster från olika verksamhetsgrenar
till en och samma förvärvskälla. (191.)

Anmäld den 16 september 1932 och överlämnad för utredning till numera regeringsrådet
C. W. U. Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig inom finansdepartementet.
Den i skrivelsen berörda frågan har ur vissa synpunkter behandlats i
kap. IX i kommunalskatteberedningens betänkande Del I den 18 juli 1942 (jfr
punkt 13). Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

20. den 11 juni 1932, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ecklesiastik boställsordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(361.)

Frågan om utredning hur prästerna skola befrias från skyldighet att erlägga kommunal
fastighetsskatt för prästgårdar som upplåtas åt dem har behandlats av
1944 års skattesakkunniga i betänkande den 31 maj 1945 med förslag angående
vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens område. Över betänkandet
hava infordrats yttranden från vissa myndigheter och sammanslutningar.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

21. den 24 maj 1933, i anledning av väckt motion angående avlösning enligt
bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till Lunds domkyrka
samt s. k. hospitalsränta. (240.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 258. Frågan
om upphörande av den s. k. erkänslan vid försäljning utom börd av skattesålda
domkyrkohemman har den 6 december 1946 anmälts, varvid uppdragits åt kammarkollegiet
att utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till åtgärder
för erkänslans upphörande.

22. den 22 mars 1934, i anledning av väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker.
(121.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 258.

23. den 2 juni 1934, angående förbättrande av landskommunernas räkenskapsväsen.
(298.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ovan under punkt 3.

24. den 5 juni 1934, i anledning av riksdagens år 1933 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1932—30
juni 1933. (307.)

Ärendet har slutbehandlats utom såvitt angår punkten 3 (utanordnandet av statsmedel
m. m.), som är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

25. den 9 juni 1934, angående åtgärder för begränsning av bisyssleväsendet
m. m. (358.)

Ärendet har varit föremål för utredning av kvinnoarbetskommittén, som den 23
november 1938 avgivit betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m. m.,
vilket är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Jfr nedan punkt 68.

26. den 4 juni 1935, i anledning av väckt motion angående ändrade grunder
för sättande av markegång. (270.)

Ärendet, som sammanhänger med frågan om avlösningen av frälseräntor, är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

22 — Justitieombudsmannens ämbctsberättelse till 1947 års riksdag.

338

27. den 6 juni 1935, i anledning av riksdagens år 1934 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juni 1933—30
juni 1934. (279.)

Ärendet under punkten 5 (provision för stämpelförsäljning), vilket behandlats i
propositionen nr 208 år 1939, är såvitt angår stämpelförsäljare med oreglerad
avlöning beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr SFS 1939 nr 330 och 334.)

28. samma dag, i anledning av vissa motioner avseende ändringar i gällande
kommunalskattelag m. m. (282.)

Ärendet, som överlämnats till kommunalskatteberedningen, har behandlats i
beredningens den 18 juli 1942 avgivna betänkanden (se ovan under punkt 13).
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

29. samma dag, i anledning av väckta motioner om åtgärder för effektiv indrivning
av skogsaccis och skogsvårdsavgifter. (284.)

Ärendet, som den 20 november 1936 överlämnats till kommunalskatteberedningen
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det beredningen lämnade uppdraget,
har behandlats i beredningens den 18 juli 1942 avgivna betänkanden (se
ovan under punkt 13). Sedan skatteuppbörden reglerats genom uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896), är ärendet slutbehandlat.

30. den 7 juni 1935, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om folkpensionering m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (298.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 260. Den i
skrivelsen berörda frågan (om understöd av skatteutjämningsmedel) har behandlats
i kommunalskatteberedningens betänkande Del III den 19 augusti 1943 (jfr
punkt 13). Ärendet är beroende på Kungl Maj:ts prövning.

31. den 14 juni 1935, angående åtgärder för ökad malmutskeppning över
Luleå. (309.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1941 s. 260. Genom
Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1946 har den i anförda sammanhang omnämnda
utredningen förklarats skola upphöra.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
statens arbetslöshetskommission, kontant understödsverksamhet, statliga
och statskommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen väckta
motioner. (371.)

Skrivelsen, som tidigare varit föremål för behandling inom ecklesiastikdepartementet,
har av nämnda departement den 8 maj 1946 överlämnats till finansdepartementet.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 384.
Genom proposition den 12 april 1946, nr 255, har för riksdagen framlagts förslag
till folkbokföringsförordning, m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat.

33. den 1 april 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning
av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd
i Stockholms stad. (127.)

Ärendet har överlämnats från kommunikationsdepartementet i vad avser frågan,
huruvida skatteuppbörden — ej blott den statliga utan även den kommunala — i
övriga delar av landet må kunna ordnas på enahanda sätt som för Stockholms stad.
Sedan ärendet den 13 november 1936 i berörda del överlämnats till 1936 års uppbördskommitté
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag,
har kommittén den 19 december 1938 avgivit betänkande med förslag till
omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Ärendet, som

339

därefter överlämnats till 1944 års uppbördsberedning, har behandlats i de sakkunnigas
den 31 maj 1945 avgivna betänkande. Sedan skatteuppbörden reglerats
genom uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896), är ärendet slutbehandlat.

34. den 19 juni 1936, i anledning av riksdagens år 1935 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1934—30
juni 1935. (339.)

Ärendena under punkterna 5 (kassarabatter m. m.) och 6 (anmärkningsarvode till
advokatfiskalerna vid hovrätterna) äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 201 med förslag
till allmänt familjepensionsreglemente m. m., nr 245 angående överenskommelser
med civilstatens och telegrafverkets änke- och pupillkassor om övertagande
av kassornas rörelse m. m. samt nr 258 angående överenskommelse
med statens järnvägars änke- och pupillkassa om övertagande av kassans
rörelse m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (366.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 374. Genom
propositionen den 1 mars 1946, nr 139, har för riksdagen framlagts förslag till
vissa ändringar i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena, m. m. Ärendet
är därmed slutbehandlat.

36. den 22 juni 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag
till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. (387.)

Anmäld och slutbehandlad utom i fråga om avdragsrätt och skatteplikt för
periodiskt understöd, i vilken del ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

37. den 25 maj 1937, i anledning av riksdagens år 1936 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1935—30
juni 1936. (311.)

I ärendena under punkterna 5 (vissa avskrivningsfrågor) och 7 (indrivningen av
kronans fordringar i balans- och därmed jämställda mål) har riksräkenskapsverket
med skrivelse den 8 augusti 1942 ingivit anbefalld utredning. Sedan statskontoret
och kammarrätten däröver avgivit utlåtanden, äro dessa ärenden beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

38. den 4 juni 1937, i anledning av väckt motion om viss ändring av gällande
bestämmelser rörande restitution av arvsskatt. (408.)

Anmäld den 9 april 1941 och därvid slutbehandlad utom i vad rör frågan om
ändring i taxeringsförordningen, i vilken del ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, ävensom vissa motioner angående
stämpelavgiften. (416.)

Anmäld den 18 juni 1937 och den 20 januari 1939 och därvid slutbehandlad utom
i vad angår åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.
i vilken del ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

40. den 27 maj 1938, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

340

Beträffande ärendet under punkten 3 (vissa entreprenadförfaranden) har efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande chefen för finansdepartementet den 21 september
1946 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning av frågan om ändrade bestämmelser
rörande det statliga upphandlingsväsendet.

Ärendet under punkten 6 (brandförsäkring av statsverket tillhörande byggnader
m. m.) har varit föremål för utredning av de med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 28 juni 1941 av chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga
angående försäkring av statens egendom, vilka avgivit förslag i ämnet den 27
februari 1942. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Anmäld beträffande punkten 8 (vissa fondmedel m. m.) den 17 juni 1938, därvid
Kungl. Maj:t anbefallde statskontoret dels att i vissa hänseenden verkställa utredning
angående behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda, räntebärande
fonderna, dels ock att framlägga förslag till regler för statskontorets fondförvaltning.
Utredningsuppdraget har genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 november
1940 utvidgats till att omfatta jämväl frågan om förutsättningarna för viss
decentralisering av ifrågavarande fondförvaltning. Utredningen har numera
verkställts av statskontoret, som den 2 juni 1943 avgivit utlåtande i ämnet.
Sedan yttranden inhämtats från ett antal myndigheter m. fl., är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

41. samma dag, i anledning av väckta motioner om nedsättning av tullsatserna
på industrimaskiner, som ej tillverkas inom landet. (331.)

Ärendet, som behandlats i ett av 1938 års tulltaxerevision den 8 mars 1939 avgivet
betänkande, är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

42. den 13 maj 1939, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
anslag till ersättning till statens domäners fond för upplåten mark m. m.
(246.)

Anmäld den 9 juni 1939, därvid Kungl. Maj:t anbefallde domänstyrelsen att
avgiva förslag till föreskrifter rörande redovisningen av vissa fastigheter, samt den
28 juni 1940. Domänstyrelsen har med skrivelse den 17 mars 1943 överlämnat den
anbefallda utredningen. Sedan riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen däröver
avgivit utlåtanden, har ärendet återremitterats till riksräkenskapsverket för ytterligare
utredning.

43. den 3 juni 1939, i anledning av väckta motioner angående formerna för
riksdagens budgetbehandling. (343.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

44. den 9 juni 1939, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition
av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. (364.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 376. Genom
proposition den 1 mars 1946, nr 207, har för riksdagen framlagts förslag angående
dispositionen av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. Ärendet
är därmed slutbehandlat.

45. samma dag, i anledning av väckta motioner om utsträckning av riksdagens
revisorers granskningsrätt att omfatta vissa monopolföretag m. m. (376.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr även proposition nr 164
år 1943.)

46. den 28 maj 1940, i anledning av väckta motioner angående slopande av
markegångssättningen. (287.)

Ärendet, som sammanhänger med frågan om avlösningen av frälseräntor, är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

341

47. samma dag, i anledning av väckta motioner om utökning av arbetstiden för
befattningshavare i statens tjänst. (293.)

Sedan skrivelsen enligt Kungl. Maj ds beslut den 22 november 1940 överlämnats
till besparingsberedningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av beredningens
uppdrag, har beredningen den 1 december 1942 avgivit en promemoria
med yttrande och förslag angående arbetstiden för viss personal inom statsförvaltningen.

48. den 13 juni 1940, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande avdrag för förlust vid beräkning av skattepliktig inkomst av fastighet,
rörelse och tillfällig förvärvsverksamhet. (403.)

Anmäld den 19 september 1941 och överlämnad för utredning till numera regeringsrådet
C. W. U. Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig inom finansdepartementet.
Därefter har ärendet den 9 september 1944 överlämnats till 1944 års allmänna
skattekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén
lämnade uppdraget.

49. den 14 juni 1940, i anledning av riksdagens år 1939 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1938—30
juni 1939 m. m. (388.)

Skrivelsen har slutbehandlats utom såvitt angår ärendet under punkten 1 (vissa
upphandlingsärenden, utom i vad angår upphandling vid statens arbetsmarknadskommission).
Genom beslut den 21 september 1946 ha särskilda sakkunniga tillkallats
med uppdrag att verkställa utredning av frågan om ändrade bestämmelser
rörande det statliga upphandlingsväsendet.

50. den 18 juni 1940, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner. (437.)

Anmäld i viss del den 21 juni 1940, varvid kungörelser utfärdades (SFS nr 611,
700—702 och 704). Åter anmäld den 28 mars 1941, den 6 mars 1942, den 5 mars
1943, den 10 mars 1944 och den 2 mars 1945, varvid kungörelser utfärdades (SFS
nr 180/1941, 79/1942, 94/1943, 66/1944 och 46/1945). I vad rör frågan om det
av riksdagen lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t dels att, i fall då tjänsteman
på grund av rådande läge ej kunnat uttaga hela sin semester inom i
vederbörande avlöningsreglemente stadgad tid, medge utsträckning av tiden för
uttagande av semester samt dels att meddela särskilda bestämmelser rörande
bestridande av avlöningskostnaderna i fall, då befattningshavare vid visst verk
anbefalles tjänstgöra vid annat verk, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

51. den 11 december 1940, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om allmän omsättningsskatt. (79.)

Anmäld den 13 december 1940, varvid författningar utfärdades (SFS nr 1000—
1002). I vad angår riksdagens begäran om utredning om accis å visst slag av
papper, har inom finansdepartementet upprättats en promemoria med förslag till
bestämmelser i ämnet, varöver, efter remiss, yttranden avgivits den 21 augusti
1941 av kommerskollegium och den 24 oktober 1941 av kontrollstyrelsen. Sedermera
har docenten Carsten Welinder på uppdrag av chefen för finansdepartementet
utarbetat en den 28 maj 1943 dagtecknad promemoria angående skatt å förströelsetidskrifter.
Över promemorian hava yttranden avgivits av vissa myndigheter och
sammanslutningar. Genom propositioner den 5 april 1946, nr 222, och den 29
november 1946, nr 386, har Kungl. Maj:t underställt riksdagen frågan om avveck -

342

lingen av den allmänna omsättningsskatten. (Jfr bilaga II punkterna 97 och
146.) Ärendet är i vissa delar föremål för fortsatt utredning av särskilda sakkunniga
inom departementet.

52. den 18 december 1940, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande
bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva eftergift beträffande
krigskonjunkturskatt m. m. (103.)

Anmäld den 20 december 1940, varvid tillsattes en särskild nämnd för beredning
av hithörande frågor. Med stöd av fullmakten har eftergift i ett flertal fall medgivits.

53. den 19 december 1940, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lärares avlönings- och anställningsförhållanden under tid, då undervisningen
inställes eller begränsas på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar
eller till följd av bränslebrist eller av annan dylik orsak, m. m. (92.)

Anmäld den 14 februari 1941, varvid kungörelse utfärdades (SFS nr 71). Skrivelsen,
som även anmälts på ecklesiastikdepartementets föredragning, är beroende på
Kungl. Majrts prövning.

54. den 19 april 1941, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939
(nr 8) m. m. (286.)

Skrivelsen är, såvitt angår frågan om skyldighet för vid försvarsväsendet anställd
civil personal att underkasta sig läkarundersökning m. m., beroende på Kungl.
Majrts prövning.

55. den 3 maj 1941, angående ändring av gällande regel för anteckning i församlingsbok
av persons födelseort. (195.)

Skrivelsen har överlämnats från ecklesiastikdepartementet. Genom propositionen
den 12 april 1946, nr 255, har för riksdagen framlagts förslag till folkbokföringsförordning,
m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat.

56. den 21 juni 1941, i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för
vidmakthållande av industriens produktionsförmåga och för främjande av
nyinvesteringar för industriella ändamål. (350.)

Anmäld den 19 september 1941 och överlämnad för utredning till numera regeringsrådet
C. W. U. Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig inom finansdepartementet.
Ärendet har den 7 oktober 1944, med visst undantag, överlämnats till 1944 års
allmänna skattekommitté för att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt
kommittén lämnade uppdraget.

57. den 26 juni 1941, i anledning av riksdagens år 1940 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1939—30
juni 1940 m. m. (405.)

Ärendet under punkten 5 (vissa arvodestjänster i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen)
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

58. den 16 maj 1942, i anledning av väckta motioner angående revision av
gällande bestämmelser rörande beivran av upprepade förseelser mot alkohollagstiftningen.
(237.)

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till bestämmelser
i ämnet. Yttranden över promemorian hava avgivits av vissa myndigheter.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

343

59. den 19 maj 1942, i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss
förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten
utan rätt att komma i åtnjutande av pension. (228.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

60. den 17 juni 1942, i anledning av väckt motion om viss ändring av förordningen
angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga
drycker. (353.)

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria i ämnet, över vilken
promemoria yttranden avgivits av vissa myndigheter. Ärendet är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

61. samma dag, i anledning av väckta motioner om skärpning av straffet för
överlåtelse av motbokssprit till ungdom under 21 år. (354.)

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till bestämmelser
i ämnet, över vilken promemoria yttranden avgivits av vissa myndigheter.
Sedan ärendet överlämnats till särskilda sakkunniga för utredning rörande orsakerna
till försämringen i nykterhetstillståndet, hava de sakkunniga den 29 januari
1944 framlagt förslag till vissa åtgärder för höjande av folknykterheten. Yttranden
över förslaget hava avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

62. den 20 juni 1942, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. (388.)

Anmäld den 30 juni 1942, varvid författningar utfärdades (SFS nr 612 och 615).
Ärendet är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

63. den 30 juni 1942, i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser
i visst fall om vad som är skattepliktiga intäkter. (435.)

Sedan chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts den 9 oktober 1942
lämnade bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för att inom departementet
biträda med den av riksdagen begärda översynen av gällande bestämmelser angående
beskattning av vissa militära löneförmåner m. m., hava de sakkunniga den
19 december 1942 avgivit betänkande med förslag i ämnet. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

64. den 8 juli 1942, i anledning av riksdagens år 1941 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1940—30
juni 1941. (423.)

Beträffande ärendet under punkten 6 (borttagande av öretalen från kronodebetsedlarna)
har detta ärende slutbehandlats såvitt angår borttagande av öretalen å
slutsumman å kronodebetsedlarna. Ärendet i övrigt har av Kungl. Maj:t den 24
september 1943 överlämnats för utredning till riksräkenskapsverket.

Ärendet under punkten 7 (avlöningsförmåner för icke-ordinarie personal) har,
såvitt angår kontors- och amanuenspersonal, behandlats i 1944 års personalutrednings
betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil
personal inom statsförvaltningen, Del I (SOU 1946:66). Betänkandet har under
år 1946 varit föremål för remissbehandling. Ärendet är i nu angivna del beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

65. den 14 april 1943, i anledning av väckta motioner om viss ändring i grunderna
för taxering av inkomst av jordbruksfastighet, m. in. (185.)

Sedan chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag
att verkställa utredning av frågan om införande av uttryckliga bestämmelser om

344

rätt för jordbrukare att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder jämte vissa
andra därmed sammanhängande frågor, hava de sakkunniga den 19 februari 1940
avgivit betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av
inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring. Betänkandet har
under år 1946 varit föremål för remissbehandling. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

66. samma dag, i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för jordbrukskassor
m. fl. (186.)

Chefen för finansdepartementet har jämlikt Kungl. Maj:ts den 31 december 1943
lämnade bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa
utredning av frågan, huruvida jordbrukets kreditkassor borde medgivas rätt att
vid beskattningen erhålla avdrag för viss avsättning till reservfond. De sakkunniga
hava den 12 december 1944 avgivit betänkande i ämnet. Över betänkandet hava
yttranden avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

67. den 25 maj 1943, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna. (228.)

Anmäld den 30 juni 1943, varvid författningar utfärdades (SFS nr 509, 524, 525,
527—529, 613 och 619). Ärendet är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

68. den 9 juni 1943, angående åtgärder för införande av deltidstjänst. (297.)
Sedan chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för utredning
i fråga om deltidsarbete i allmän tjänst, hava de sakkunniga den 23 oktober 1946
överlämnat betänkande i ämnet. Betänkandet har under år 1946 varit föremål för
remissbehandling. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

69. den 22 juni 1943, i anledning av väckta motioner om åtgärder för åstadkommande
av kontroll över självdeklarationspliktens riktiga fullgörande.
(434.)

Viss utredning verkställd. Ärendets fortsatta behandling är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

70. den 28 juni 1943, i anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1941—30
juni 1942. (417.)

Ärendena under punkterna 5 och 6 (särskild lönedomstol; sjukledighet och sjukvårdskostnader
inom civila statsförvaltningen) äro beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

I fråga om ärendet under punkten 7 (beskattningen av sjukvårdsförmåner)
har i propositionen nr 10 till 1946 års riksdag framlagts förslag om skattefrihet för
löntagares förmån av fri sjukvård och fri tandvård. Ärendet under punkten 7 är
därmed slutbehandlat.

71. den 15 december 1943, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379), m. m., jämte i ämnet väckta motioner. (525.)

Anmäld och slutbehandlad utom såvitt angår riksdagens anhållan, att Kungl.
Maj:t ville snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag om inrättande av en
central nämnd med uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen.

72. den 8 mars 1944, i anledning av vissa framställningar av Kungl. Maj:t

345

angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i
vad avser finansdepartementets verksamhetsområde. (72.)

Anmäld den 17 mars 1944. Ärendet är delvis beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

73. den 29 mars 1944, i anledning av väckt motion om avdrag vid taxering av
inkomst för flyttningskostnader vid tillträdande av annan anställning. (145.)

Skrivelsen har överlämnats till 1944 års skattesakkunniga för att tagas i övervägande
vid fullgörande av det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.

74. den 29 april 1944, i anledning av väckt motion angående utredning om
ändring i gällande bestämmelser om statliga befattningshavares familjepension
för frånskild och efterlevande make m. m. (211.)

Sedan statskontoret den 2 mars 1945 inkommit med utredning och förslag i
ämnet, hava yttranden häröver inhämtats från vissa myndigheter och sammanslutningar.
Ärendet är härefter beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

75. samma dag, i anledning av väckt motion angående förenkling av i lagen
om kommunal fondbildning meddelade bestämmelser om allmän fond m. m.
(219.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 381. Genom
proposition den 27 september 1946, nr 324, bär Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt
förslag till lag om kommunal fondbildning m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat.

76. samma dag, i anledning av väckta motioner om revision av familjebeskattningen,
m. m. (236.)

Chefen för finansdepartementet har jämlikt Kungl. Maj:ts den 14 juni 1946 lämnade
bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa
utredning av frågan om ändrade bestämmelser rörande beskattningen av äkta
makar. Jfr ovan punkt 18 och nedan punkt 90.

77. den 6 maj 1944, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr
481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom i anledning
därav väckta motioner, dels ock väckta motioner angående utredning
om grunderna för lagfartsstämpelns utgående. (251.)

Anmäld den 19 maj 1944, varvid författning utfärdades (SFS nr 208). Ärendet är
såvitt angår frågan om grunderna för lagfartsstämpelns utgörande beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

78. den 6 juni 1944, i anledning av väckt motion om utvidgad granskningsrätt
för riksdagens revisorer beträffande statskontrollerade aktiebolag. (331.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

79. den 10 juli 1944, i anledning av riksdagens år 1943 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1942—30
juni 1943. (455.)

Ärendet under punkten 10 (befattningshavare vid vissa av staten övertagna familjepensionskassor)
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

80. den 12 juli 1944, i anledning av väckta motioner angående löne- och anställningsförhållandena
för statsanställda sjuksköterskor m. fl. (451.)

Sedan chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag
att verkställa utredning angående sjuksköterskelönerna m. m., hava de sakkunniga

346

den 30 september 1946 avgivit betänkande i ämnet. Betänkandet har under år
1946 vant föremål för remissbehandling. Ärendet är beroende på Kungl. Mai ds
prövning.

8^* ^5? H april 1945, i anledning av väckta motioner angående ändring av
gällande bestämmelser om val av huvudmän i sparbank. (123.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

82. den 2 maj 1945, i anledning av väckta motioner om beredande av pensionsrätt
åt underläkare vid vissa sjukhus. (174.)

Anmäld den 31 augusti 1945 och överlämnad till 1944 års pensionsutredning för
att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt utredningen lämnade uppdraget.

83. den 9 maj 1945, i anledning av väckt motion om viss ändring i 20 § förordningen
angående stämpelavgiften. (229.)

Genom propositionen den 12 januari 1946, nr 27, har för riksdagen framlagts förslag
till förordning om ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt 36 § 2. förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften. Ärendet är därmed slutbehandlat.

84. den 19 maj 1945, i anledning av väckt motion angående dyrtids- och kristillägg
åt personer, som uppbära livränta enligt lagen angående ansvarighet
för skada i följd av järnvägs drift. (274.)

Genom propositionen den 3 maj 1946, nr 252, har för riksdagen framlagts förslag
angaende dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.
Ärendet är därmed slutbehandlat.

85. den 2 juni 1945, i anledning av väckta motioner om viss ändring av pensionsbestämmelserna
för beställningshavare, som frivilligt överförts till arméns
och marinens övergångsstater. (320.)

Genom propositionen den 4 januari 1946, nr 5, har för riksdagen framlagts förslag
angaende reglering av vissa tjänstepensioner m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat.

86. samma dag, i anledning av väckt motion angående utredning om pensionsförmånerna
för innehavare av arvodesbefattningar för pensionerad personal
vid försvarsväsendet. (321.)

Statskontoret har den 27 september 1945 anbefallts att efter samråd med försvarets
civilförvaltning verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet.

87. samma dag, i anledning av väckta motioner om rätt till familjepension i
vissa fall för utom äktenskap födda barn efter befattningshavare eller arbetare
i statens tjänst. (323.)

Jfr ovan punkt 35. Ärendet är slutbehandlat.

88. den 12 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen
av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag. (367.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

89. den 13 juni 1945, i anledning av väckta motioner om tillämpning i full utsträckning
inom det statliga pensionsväsendet av grundsatsen om pensionernas
oantastbarhet. (348.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

347

90. den 15 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående ändrade grunder
för beskattning av äkta makar m. m. (413.)

Jfr ovan punkterna 18 och 76.

91. samma dag, i anledning av väckt motion angående beskattningen av expropriationsersättning
i vissa fall. (414.)

Inom finansdepartementet har upprättats en den 20 november 1945 dagtecknad
promemoria i ämnet. Yttranden över promemorian hava infordrats från vissa
myndigheter. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

92. den 16 juni 1945, i anledning av riksdagens år 1944 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1943—30
juni 1944. (352.)

Ärendena under punkten 4 (föreningen Svenska bla stjärnan), punkten 6 (mnehållande
av tolagsersättning till städer vid bristande fullgörande av tullhusbyggnadsskyldighet),
punkten 7 (stämpelbeläggning av myndigheternas expeditioner)
och punkten 8 (indrivning av vissa kronans fordringar) äro beroende på Kungl.
Maj ds prövning.

93. den 21 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående
statens kreditgivning till utlandet m. m. (431.)

Anmäld den 29 juni och den 21 december 1945. Ärendet är delvis beroende pa
Kungl. Maj ds prövning.

94. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 282 angående
omorganisation av folkbokföringen. (446.)

Anmäld den 22 och den 29 juni 1945, varvid vissa föreskrifter utfärdades (SFS nr
554). I proposition den 12 april 1946, nr 255, har Kungl. Majd för riksdagen
framlagt förslag till folkbokföringsförordning, m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat.

95. den 27 juni 1945, i anledning av väckta motioner om undantagande från
skatteplikt av viss ersättning, som utgår på grund av tvångsvis gjord upplåtelse
av mark, tillhörande jordbruksfastighet. (505.)

Genom propositionen den 22 februari 1946, nr 105, har för riksdagen framlagts
förslag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Ärendet är därmed slutbehandlat.

96. samma dag, i anledning av väckt motion om uttagande av en engångsskatt
på förmögenhet. (506.)

Sedan skrivelsen överlämnats till 1945 års statsskatteberednmg för att tagas i
övervägande vid fullgörandet av beredningens uppdrag, har frågan behandlats i
beredningens den 19 november 1946 avgivna betänkande med förslag till omläggning
av den direkta statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt m. m.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

97. den 29 juni 1945, i anledning av Kungl. Majds proposition angående beredskapsstat
för försvarsväsendet för budgetåret 1945/46. (458.)

Anmäld den 29 juni 1945. Åter anmäld och slutbehandlad den 29 juni 1946.

98. den 30 juni 1945, i anledning av väckta motioner om utredning och förslag
angående redogöraransvaret inom statsförvaltningen. (532.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.

348

99. samma dag, i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa äldre
tjänste- och familjepensioner. (464.)

Jfr ovan punkt 85. Ärendet är slutbehandlat.

100. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utsträckning av statens
sakrevisions granskningsrätt. (516.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

101. den 4 december 1945, i anledning av Kungl. Majds proposition angående
kreditgivningen till utlandet m. m. (571.)

Anmäld den 4 januari och den 1 februari 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

102. den 12 december 1945, i anledning av Kungl. Majds proposition angående
ersättning till Hemsö kommun för vissa kommunen åvilande skatterestitutioner.
(582.)

Anmäld den 18 oktober 1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

103. samma dag, i anledning av Kungl. Majds proposition angående förlängt
bemyndigande att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten för
vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45. (584.)

Genom propositionen den 5 april 1946, nr 211, har för riksdagen framlagts förslag
angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47. Ärendet är därmed slutbehandlat.

104. den 18 december 1945, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
ytterligare kreditgivning till Finland. (603.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 februari 1946.

105. den 19 december 1945, i anledning av Kungl. Majds proposition angående
reglering av tjänste- och familjepension eringen för personal vid HalmstadNässjö
och Nässjö-Oskarshamns järnvägar i anslutning till järnvägarnas
förstatligande. (597.)

Anmäld den 31 december 1945. Ånyo anmäld den 1 februari 1946, varvid författning
utfärdades (SFS nr 27). Ärendet är därmed slutbehandlat.

106. den 20 december 1945, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag
till uppbördsförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (609.)

Anmäld den 31 december 1945, varvid författningar utfärdades. Härefter har
Kungl. Majd i proposition den 3 maj 1946, nr 261, framlagt förslag till förordning
oin ändring i uppbördsförordningen, m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat utom
såvitt angår frågan om beskattning och utskyldsbetalning för sjömän. I denna del
är ärendet beroende på Kungl. Maj ds prövning.

107. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med
förslag till uppbördsförordning m. m., i vad propositionen hänvisats till
konstitutionsutskottet. (610.)

Kungl. Majd har i proposition den 3 maj 1946, nr 261, framlagt förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunafstyrelse
på landet, m. m. Ärendet är därmed slutbehandlat.

Av dessa ärenden äro alltså de under 29, 32, 33, 35, 44, 55, 75, 83—85, 87,
94, 95, 97, 99, 101 105 och 107 av Kungl. Majd inom finansdepartementet slut ligen

behandlade samt de övriga på prövning beroende.

349

7. Ecklesiastikdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 11 juni 1932, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ecklesiastik boställsordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(361.)

I vad på ecklesiastikdepartementet ankommer är skrivelsen slutbehandlad utom
beträffande framställningen, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning,
huru prästerna skola befrias från skyldighet att erlägga kommunal fastighetsskatt
för prästgårdar, som upplåtas åt dem, samt för riksdagen framlägga det förslag,
som utredningen kan föranleda. I denna del anmäldes ärendet den 18 april 1941,
därvid kommunalskatteberedningen anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma
med utredning i angivna hänseende. Sedan nämnda uppdrag överlämnats till 1944
års skattesakkunniga, hava dessa i ett den 31 maj 1945 avgivet betänkande (SOU
1945: 35) avgivit förslag i ämnet. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

2. den 20 april 1934, i anledning av väckta motioner om uppställande av legala
kompetensvillkor för rätten att idka hantverk m. m. (191.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1946 i samband med statsverkspropositionen
(bil. VIII H.T. p. 251).

3. den 15 maj 1935, angående obligatorisk undervisning i folk- och småskolor
i hälsovård m. m. (220.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 384. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

4. den 1 juni 1935, angående införande av gemensamma måltidstimmar. (267.)
Yttrande i ärendet har den 28 oktober 1942 inkommit från skolöverstyrelsen.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

5. den 14 juni 1935, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens arbetslöshetskommission, kontant understödsverksamhet, statliga
och statskommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen väckta
motioner. (371.)

Skrivelsen har i vad den handlagts inom ecklesiastikdepartementet den 8 ma] 1946
överlämnats till finansdepartementet för vidare handläggning.

6. den 26 mars 1936, i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna
rörande förening av folkskollärarbefattning med organist- eller
klockarsyssla. (114.)

Yttrande i ärendet har den 9 januari 1941 inkommit från folkskolans besparmgssakkunniga.
Skrivelsen har den 4 december 1942 överlämnats till 1942 års kyrkomusikerutredning
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.
De sakkunniga hava den 13 april 1945 avgivit del I av betänkande^ med
förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. (SOU 1945: 16)
och den 27 juni 1946 del II av samma betänkande (SOU 1946: 50). Ärendet har
anmälts den 8 november 1946, därvid beslöts skrivelse till kyrkomötet (nr 11),
varefter kyrkomötet inkommit med underdånig skrivelse i ämnet (nr 27). Ånyo
anmäld den 20 december 1946, därvid uppdrogs åt 1941 års lärarlönesakkunniga
att i vissa avseenden verkställa överarbetning av de med sistnämnda betänkande
avgivna förslagen till kyrkomusikerstadga, avlöningsrcglemcnte för kyrkomusiker
m. fl. författningar.

350

7. den 29 maj 1936, angående upprättande av ett statens filmarkiv. (273.)
Anmäld den 18 september 1936, därvid statens biografbyrå anbefalldes att till
Kungl. Maj:t inkomma med utredning i ärendet. Utredningen har ännu icke
inkommit.

8. den 4 maj 1938, angående skolkökslärarinnornas vid fortsättningsskolorna
anställnings-, bostads-, löne- och pensionsförhållanden. (231.)

Anmäld den 31 december 1942, därvid skrivelsen överlämnades till 1941 års lärarlönesakkunniga.
Sedan de sakkunniga avgivit en promemoria i ämnet, anmäldes
ärendet den 11 februari 1944, därvid beslöts att proposition (nr 90) skulle avlåtas
till riksdagen med bland annat förslag till provisorisk reglering av anställnings- och
avlöningsförhållandena för i skrivelsen avsedda lärarinnor. Ärendet är i övrigt
alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

9. den 26 april 1939, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag
till lag angående vissa ändringar i lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27)
om reglering av prästerskapets avlöning. (216.)

Anmäld den 18 maj 1945, därvid kungörelse utfärdades (SFS nr 382). Ånyo
anmäld den 1 mars 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

10. den 6 juni 1939, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet jämte vissa i ämnet väckta motioner.
(352.)

Anmäld den 22 juni och den 7 juli 1939. Förstnämnda dag utfärdades därvid ett
reglemente (SFS nr 416). I vad avser utredning rörande evalvering av vissa läkare
tillkommande ersättningar är ärendet alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

11. den 9 juni 1939, angående utredning rörande missförhållanden inom det
offentliga nöjeslivet m. m. (382.)

Skrivelsen, som överlämnats från socialdepartementet, är, sedan i ämnet avgivet
betänkande varit föremål för remissbehandling, beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. (Jfr ovan punkt 59 under socialdepartementet.)

12. den 14 juni 1940, i anledning av riksdagens år 1939 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1938—30
juni 1939 m. m. (388.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr Kungl. Maj:ts proposition
1941 nr 176, s. 98.)

13. den 3 maj 1941, angående ändring av gällande regel för anteckning i församlingsbok
av persons födelseort. (195.)

Skrivelsen har den 8 maj 1946 överlämnats till finansdepartementet för vidare
handläggning.

14. den 18 juni 1941, angående inrättande av ett nordiskt institut med uppgift
att fördjupa och stärka den nordiska samhörigheten. (348.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 339. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

15. den 9 april 1942, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1942/43
under riksstatens åttonde huvudtitel, avseende anslagen inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)

351

Anmäld den 8 februari 1946, därvid beslöts proposition till riksdagen (nr 59). Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.

16. den 6 maj 1942, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
i vissa fall från krav på återbäring av utanordnat tillskott ur kyrkofonden
till gäldande av prästlönekostnader. (178.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 november 1946, sedan tillämnad framställning
i ärendet till kyrkomötet funnits icke vara påkallad.

17. den 10 juni 1942, angående åstadkommande av en undervisnings- och
upplysningsfilm, belysande regeringens och riksdagens arbetsförhållanden.
(326.)

Anmäld den 18 september 1942, därvid statens informationsstyrelse anbefalldes
att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och yttrande i ärendet. Sedan
nämnda utredning den 4 maj 1943 inkommit och skolöverstyrelsen den 16 juni
1943 avgivit yttrande däröver, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

18. den 8 juli 1942, i anledning av riksdagens år 1941 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1940—30
juni 1941. (423.)

Punkten 8 angående tryckeriernas leveranser till kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945
s. 340. Ärendet är efter remissbehandling beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

19. den 8 maj 1943, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrade
grunder för kommunernas befogenhet att anslå medel till bestridande
av skolbarns inackorderingskostnader. (192.)

Sedan skrivelsen den 31 december 1943 överlämnats till 1940 års skolutredning för
att tagas i övervägande vid fullgörandet av skolutredningens uppdrag, har skolutredningen
den 26 april 1944 avgivit betänkande med utredning och förslag
angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom
(SOU 1944: 22). Ärendet har anmälts den 31 juli 1945, därvid uppdrogs åt avdelningschefen
i skolöverstyrelsen, kanslirådet G. Wejle att verkställa utredning
beträffande kommuns rätt att anslå medel för underlättande av studier. (Jfr ärendet
under punkten 31.)

20. den 18 maj 1943, angående förbättrad lägre handelsundervisning m. m.

(200.)

Anmäld den 22 december 1943, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades
tillkalla särskilda sakkunniga. Den då beslutade utredningen har av olika
skäl icke ansetts böra påbörjas. Ärendet anmäldes ånyo den 29 juni 1945, därvid
departementschefen bemyndigades tillkalla särskilda sakkunniga för utredning
rörande handelsundervisningens och handelslärarutbildningens ordnande. De sakkunniga
hava den 24 oktober 1946 inkommit med förslag i viss del av ämnet, nämligen
angående anordnande av handelsgymnasieexamen för lärjungar från enskild
undervisning. Överstyrelsen för yrkesutbildning har den 26 november 1946 inkommit
med utlåtande häröver.

21. samma dag, angående utredning om en förstärkning av akademisk forskning
och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden.
(201.)

Anmäld den 11 juni 1943, därvid beslöts, att skrivelsen skulle överlämnas till
socialutbildningssakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av de
sakkunnigas uppdrag. Ånyo anmäld den 5 april 1946, därvid, med ändring därut -

352

innan av förutnämnda beslut, förordnades, att skrivelsen skulle överlämnas till
socialvetenskapliga forskningskommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande
av sistnämnda sakkunnigas uppdrag. Dessa sakkunniga hava den 31 oktober
1946 avgivit betänkande (SOU 1946: 74). Detta betänkande är för närvarande
föremål för remissbehandling.

22. den 9 juni 1943, angående effektiviserad yrkesvägledning för ungdom.
(295.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1944 s. 233 och
1945 s. 341. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

23. den 28 mars 1944, i anledning av vissa av Kungl. Maj:t gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten, i vad
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (133.)

I vad avser ärendet under punkten 9, inköp av nomadskolanläggningen i Änge,
anmäld den 1 mars och den 21 juni 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

24. den 13 april 1944, i anledning av väckt motion om ändrade grunder för
allmänna kyrkomötets sammansättning. (179.)

Arnmäld den 8 december 1944, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades
tillkalla särskilda sakkunniga för utredning av den i riksdagens skrivelse
avsedda frågan jämte vad därmed sammanhänger. De sakkunniga hava den 22
mars 1946 avgivit betänkande (SOU 1946: 32). Ärendet är efter remissbehandling
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

25. den 15 april 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsuigifter för budgetåret 1944/45
under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)

I vad avser den under punkten 225 i skrivelsen begärda utredningen rörande
grunderna för understödjande av det fria och frivilliga bildningsarbetet anmäldes
ärendet den 13 oktober 1944, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades
tillkalla särskilda sakkunniga. De sakkunniga hava den 12 oktober 1946
avgivit betänkande, del I (SOU 1946: 68). Detta betänkande är för närvarande
föremål för remissbehandling.

26. den 9 maj 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för budgetåret 1944/45 till Folkskolor
m. m.: Underhålls- och materielbidrag jämte i ämnet väckt motion. (258.)

Anmäld den 9 juni 1944, därvid skolöverstyrelsen erhöll uppdrag att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen. Sedan skolöverstyrelsen inkommit med
förslag i ämnet, anmäldes ärendet ånyo den 4 januari 1945, därvid chefen för
ecklesiastikdepartementet under punkten 179 i 1945 års statsverksproposition,
åttonde huvudtiteln, anförde, att en överarbetning av förslaget torde böra anförtros
åt 1945 års folkskolesakkunniga. Med skrivelse den 10 december 1946 hava
de sakkunniga överlämnat utredning och förslag i ämnet. Detta förslag är för
närvarande föremål för remissbehandling.

27. den 25 maj 1944, angående åtgärder för förbättrad simkunnighet. (297.)
Skrivelsen har den 3 december 1946 överlämnats till 1946 års skolkommission
för att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget.

28. samma dag, angående avgångsbetyg från folkskolan. (298.)

Anmäld den 8 december 1944, därvid skolöverstyrelsen anbefalldes verkställa
utredning i av riksdagen angivet hänseende. Skolöverstyrelsen har den 10 juli

353

1946 inkommit med utredning i ämnet. Ärendet har anmälts den 8 november 1946,
därvid en kungörelse utfärdades (SFS nr 735). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

29. den 13 juni 1944, i anledning av väckt motion angående utredning om
inrättande av en kyrklig högtidsdag i vårt land under höstens lopp. (374.)

Anmäld den 31 juli 1945, därvid tillkallades särskilda sakkunniga.

30. den 14 juni 1944, angående modernisering av almanackans namnlängd.
(376.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

31. samma dag, angående kommunala studiebidrag. (377.)

Anmäld den 31 juli 1945, därvid uppdrogs åt avdelningschefen i skolöverstyrelsen,
kanslirådet G. Wejle att verkställa utredning beträffande kommuns rätt att anslå
medel för underlättande av studier. (Jfr ärendet under punkten 19.)

32. den 20 juni 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (368.)

I vad skrivelsen rör den av riksdagen begärda utredningen i fråga om löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
m. m. anmäld den 12 augusti 1944, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet
bemyndigades tillkalla särskilda sakkunniga för ifrågavarande utredning.
I denna del är ärendet alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

33. den 28 juni 1944, i anledning av väckta motioner angående åtgärder för
främjande av matematisk-naturvetenskaplig forskning. (441.)

Anmäld den 12 augusti 1944, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades
tillkalla särskilda sakkunniga. De sakkunniga hava den 1 november 1945
avgivit betänkande, del I (SOU 1945: 48). Detta betänkande har varit föremål
för remissbehandling. De sakkunniga hava vidare i den 26 februari, den 18 mars
och den 10 april 1946 inkomna skrivelser avgivit yttranden i vissa särskilda frågor.
Anmäld den 3 maj 1946, därvid beslöts proposition till riksdagen (nr 273). De sakkunniga
hava därefter den 26 november 1946 överlämnat betänkande, del II
(SOU 1946: 77). Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling,
varjämte ärendet i vissa delar är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

34. den 14 april 1945, i anledning av väckt motion om bidrag ur kyrkofonden
till bestridande av kostnaderna för ombyggnad av prästgården i Kvikkjokks
kapellförsamling. (135.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1946.

35. den 15 maj 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1945/46
under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)

Anmäld den 12 april 1946 beträffande punkten 215.

I vad avser den av riksdagen under punkten 151 begärda utredningen angående
mellaninstanserna i ärenden angående folkskoleväsendet och vad därmed står i
samband anmäld den 19 oktober 1945, därvid uppdrogs åt 1945 års folkskolesakkunniga
att verkställa nämnda utredning. (Jfr även SFS 1946:32.) Ånyo anmäld
den 21 december 1945, därvid uppdrogs åt överstyrelsen för yrkesutbildning att
verkställa utredning angående den av riksdagen under punkten 222 avsedda frågan
om utbildning av yrkeslärare. I vad avser av riksdagen under punkten 97 begärd

23 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1947 års riksdaq.

854

utredning ånyo anmäld den 29 november 1946, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet
bemyndigades tillkalla särskilda sakkunniga. I nämnda delar är skrivelsen
alltjämt icke slutbehandlad.

36. den 19 maj 1945, angående det kyrkliga kollektväsendet. (235.)

Anmäld den 5 oktober 1945, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades
tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa utredning av den i riksdagens
skrivelse avsedda frågan.

37. den 29 juni 1945, angående avskaffande av den tvångsvisa anslutningen
till de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. (470.)

Anmäld den 13 juli 1945, därvid kammarrådet E. H. Schalling förordnades att
verkställa den i skrivelsen begärda utredningen.

38. den 30 juni 1945, angående åtgärder för förbättring av läroböcker m. m.
(508.)

Anmäld den 19 oktober 1945, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades
tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning i ämnet.

39. samma dag, i anledning av väckt motion om ändring i gällande kyrkolagstiftning
rörande kyrkas upplåtande för annat ändamål än gudstjänst. (529.)

Sedan ärkebiskopen den 2 februari 1946 inkommit med yttrande i ärendet, har
detsamma den 5 februari 1946 remitterats till kammarkollegiet. Svar har ännu
icke inkommit.

40. samma dag, angående drunkningsolyckornas bekämpande. (533.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

41. den 23 november 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (546.)

I vad avser punkten 3 anmäld den 12 januari 1946. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

42. den 14 december 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utbyggnad av tekniska högskolan i Stockholm m. m. (586.)

Anmäld den 17 maj 1946, därvid uppdrogs åt styrelsen för tekniska högskolan i
Stockholm att — i samråd med riksmarskalksämbetet och högskolans byggnadskommitté
— låta uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmande
av gränserna för högskolans område å Norra Djurgården i enlighet med
vad chefen för ecklesiastikdepartementet därom i proposition 1945:374 anfört
m. m. Förslag har inkommit den 13 november 1946. Ånyo anmäld den 6 december
1946. Ärendet är därmed slutbehandlat.

43. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
till ryska institutet vid Stockholms högskola. (587.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 januari 1946.

44. den 18 december 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder för ökad utbildning av tandläkare m. m. (602.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1946.

Av dessa ärenden äro alltså de under 2, 5, 9, 13, 15, 16, 23, 28, 34 och 41—44
av Kungl. Maj:t inom ecklesiastikdepartementet slutligen behandlade samt de
övriga på prövning beroende.

355

8. Jordbruksdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 28 april 1933, i anledning av Kungl. Maj ds under nionde huvudtiteln
gjorda framställning angående anslag till fraktlindring för kalk jämte i
ämnet väckta motioner. (171.)

Sedan lantbruksstyrelsen den 24 oktober 1946 avgivit utredning rörande statsbidrag
till kalkanvändning inom jordbruket, är ärendet beroende på Kungl. Majds
prövning.

2. den 22 februari 1935, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
beträffande understöd till förbättringsarbeten inom jordbruket. (46.)

Sedan hushållningssällskapsutredningen, som anbefallts att verkställa den genom
ifrågavarande skrivelse begärda utredningen, den 8 juli 1942 avgivit betänkande
(SOU 1942: 32), har ärendet anmälts den 25 februari 1944, därvid beslöts proposition
till riksdagen (nr 172). Skrivelsen är fortfarande beroende på Kungl. Majds
prövning.

3. den 15 mars 1935, angående ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande
av svenska frukter och bär. (75.)

En i anledning av förevarande riksdagsskrivelse från lantbruksstyrelsen infordrad
utredning i ämnet har den 25 februari 1938 överlämnats till livsmedelslagstiftningssakkunniga
för att — i avseende å införande av lagstadgad märkning av vissa
läskedrycker — tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag.
Sedan livsmedelslagstiftningssakkunniga den 4 juli 1941 avgivit betänkande med
förslag till livsmedelsstadga m. m. (SOU 1941:22), i vilket nämnda fråga upptagits
till behandling, har Kungl. Maj:t den 23 november 1945 förordnat en särskild
sakkunnig att inom socialdepartementet biträda med överarbetning av förslaget.
Utredningsarbetet pågår.

4. den 6 juni 1935, i anledning av riksdagens år 1934 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1933—30
juni 1934. (279.)

I vad skrivelsen avsetts till handläggning på jordbruksdepartementets föredragning
och ej slutbehandlats, nämligen beträffande punkten 9, utnyttjande av kronans
fiskevatten, föreligger ett av fiske vattensutredningen den 1 september 1939 avgivet
betänkande (SOU 1939:28) jämte yttranden däröver av åtskilliga myndigheter
och sammanslutningar. Kungl. Maj:t har i brev den 21 mars 1941 till de myndigheter,
vilka förvalta kronans fiskevatten, i anslutning till nämnda betänkande
framlagt vissa synpunkter i avseende å nämnda förvaltning, som borde vinna
beaktande i skrivelsens syfte. Den 8 oktober 1943 bemyndigades chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla åtta sakkunniga personer för att verkställa utredning
och avgiva förslag till lagstiftning angående rätt till fiske m. m. De sakkunniga
tillkallades samma dag. Utredningsarbetet fullföljes.

5. den 7 juni 1935, i anledning av väckta motioner om åtgärder till höjande
av skogsbrukets ekonomiska bärkraft m. m. (274.)

1936 års skogsutredning har den 11 februari 1943 avgivit betänkande med förslag
berörande skogsbrukets transportfrågor (vägar och järnvägar) (SOU 1943: 4). I den
del skrivelsen icke slutbehandlats, nämligen beträffande frågan om det oförädlade
virkets avsättning m. in., upptages skrivelsen till behandling av skogsstyrelsen i
samband med styrelsens övertagande av de 1936 års skogsutredning åvilande
arbetsuppgifterna.

356

6. samma dag, i anledning av väckta motioner angående beredande av medinflytande
åt skogsägare vid handhavande av flottningsföreningarnas angelägenheter.
(296.)

Skrivelsen har överlämnats till den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den It
juni 1946 tillkallade utredningsmannen för översyn av flottningslagstiftningen,
revisionssekreteraren G. Schirén, för att tagas i övervägande vid fullgörandet av
det honom lämnade uppdraget. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

7. den 22 maj 1936, angående utredning av smörets och margarinets näringsfysiologiska
betydelse m. m. (255.)

Ärendet är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

8. den 29 maj 1936, i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande
av det svenska fisket. (288.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 390. Anmäld
ånyo den 6 december 1946, därvid beslöts, att skrivelsen skulle överlämnas till
1946 års utredning angående central fiskeristyrelse.

9. samma dag, i anledning av väckt motion angående den industriella rationaliseringens
och koncentrationens inverkan på den jordbrukande befolkningens
förvärvsmöjligheter. (290.)

Sedan ett lantbruksstyrelsen den 7 maj 1937 givet uppdrag att verkställa visst
undersöknings- och utredningsarbete rörande frågan om torrläggning av närmare
angivna markkomplex inom Uppsala län den 4 maj 1946 fullgjorts, är skrivelsen
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

10. den 10 april 1937, i anledning av väckta motioner angående anordnande
av småbrukarkurser m. m. (133.)

Anmäld den 25 februari 1944, därvid beslöts proposition till riksdagen (nr 172).
Skrivelsen är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

11. den 24 april 1937, i anledning av väckta motioner angående omorganisation
av kontrollen över tillverkning av och handel med margarin m. m. (207.)

Sedan livsmedelslagstiftningssakkunniga i ett den 4 juli 1941 avgivet betänkande
med förslag till livsmedelsstadga m. m. (SOU 1941: 22) upptagit ämnet till behandling,
har Kungl. Maj:t den 23 november 1945 förordnat en särskild sakkunnig att
inom socialdepartementet biträda med överarbetning av förslaget. Utredningsarbetet
pågår.

12. den 17 maj 1938, i anledning av väckt motion angående skäliga administrationsbidrag
till hushållningssällskapen för deras verksamhet i samband med
vissa stödåtgärder. (276.)

Ärendet, som behandlats i hushållningssällskapsutredningens den 8 juli 1942
avgivna betänkande (SOU 1942:32), har anmälts den 25 februari 1944, därvid
beslöts proposition till riksdagen (nr 172). Skrivelsen är fortfarande beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

13. den 1 juni 1938, i anledning av väckt motion angående utredning av lantbrukets
lärlingsfråga. (371.)

Sedan lantbruksstyrelsen den 1 juli 1940 avgivit betänkande angående lantbrukets
lärlingsfråga samt yttranden däröver avgivits av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar,
har skrivelsen ånyo anmälts den 7 december 1945, därvid chefen
för jordbruksdepartementet bemyndigades tillkalla sex utredningsmän att verkställa
utredning rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogshanteringen.
Utredningsmän tillkallades samma dag. Utredningen avvaktas.

357

14. den 6 maj 1939, i anledning av väckta motioner om fortsatt tillämpning av
lagen den 17 juni 1932 angående ytterligare utsträckning av lagen den 22
juni 1928 om ersättning till strandägare för mistad fiskerätt. (228.)

Anmäld den 30 juni 1939, därvid uppdrogs åt kammarkollegiet att i samverkan
med vederbörande strandägare verkställa av riksdagen begärd utredning. Denna
har ännu ej slutförts.

15. den 17 april 1941, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
åt lappar av lägenheter å kronomark m. m. (246.)

Remissvar å ett av länsstyrelsen i Jämtlands län avgivet förslag rörande frågan
om förvaltning av vissa till lappar upplåtna nybyggen i nämnda län avvaktas från
egnahemsstyrelsen.

16. samma dag, i anledning av väckta motioner om utredning och förslag rörande
ordnandet av kontrollen över handeln med utsäde. (265.)

Sedan lantbruksstyrelsen den 4 juli 1941 erhållit uppdrag att verkställa utredning
i ämnet, ha statens centrala frö kontrollanstalt och statens skogsforskningsinstitut
i gemensamt utlåtande den 28 maj 1946 över en av norrlandskommittén gjord
framställning om revidering av lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel
med utsädesvaror i samråd med lantbruksstyrelsen avgivit förslag till ny lag
angående handel med utsädesvaror. Ärendet är därefter beroende på Kungl.
Maj ds prövning.

17. den 11 juni 1941, angående åtgärder till bevarande och skydd av sådana
områden i vårt land, som böra bibehållas för framtiden som ursprungliga
landskapstyper. (317.)

Anmäld den 27 september 1946, därvid föredragande statsrådet bemyndigades
tillkalla högst sju utredningsmän att verkställa utredning rörande lagstiftning
angående naturskyddet m. m. Utredningsmän tillkallades samma dag. Utredningen
avvaktas. (Jfr ärendet under punkten 23.)

18. den 16 maj 1942, i anledning av väckta motioner angående expropriation
och förköpsrätt av jord för komplettering av ofullständiga jordbruk. (232.)

Sedan 1942 års jordbrukskommitté den 1 juni 1946 avgivit betänkande angående
riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, är skrivelsen beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 24.)

19. den 22 maj 1942, i anledning av väckt motion om åtgärder till främjande
av den svenska ullproduktionen. (261.)

Ärendet har behandlats i propositionen nr 253/1944. 1942 års jordbrukskommitté
den 14 februari 1945 givet uppdrag att verkställa utredning i ämnet har ännu icke
slutförts.

20. den 28 juni 1943, i anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1941—30
juni 1942. (417.)

Sedan 1943 års mejeriutredning den 30 november 1944 avgivit betänkande med
förslag rörande ledningen och organisationen av forsknings- och försöksverksamheten
på mejerihanteringens område, har skrivelsen ånyo anmälts den 29 juni 1945,
därvid chefen för jordbruksdepartementet bemyndigades tillkalla en utredningsman
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande organisationen av forsknings-
och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område.
Utredningsman tillkallades samma dag. Utredningen avvaktas.

358

21. den 6 maj 1944, i anledning av väckta motioner om anordnande av utbildning
för skötsel av jordbruksmaskiner. (255.)

Sedan lantbruksstyrelsen den 4 oktober 1946 avgivit utredning jämte förslag
rörande utbildning för skötsel av jordbruksmaskiner, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

22. den 13 maj 1944, i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för
fördelning av kostnad för byggande och underhåll av skogsvägar. (271.)

Anmäld den 2 juni 1944, därvid uppdrogs åt skogsstyrelsen att i samråd med lantmäteristyrelsen
verkställa utredning i ämnet. Utredningen avvaktas.

23. den 26 maj 1944, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen den
25 juni 1909 (nr 56, s. 1) angående naturminnesmärkens fredande, m. m.
(316.)

Sedan vetenskapsakademien, som anbefallts att genom sin naturskyddskommitté
verkställa den genom ifrågavarande skrivelse begärda utredningen, den 14 september
1946 inkommit med utredning i ämnet, har skrivelsen ånyo anmälts den 27
september 1946, därvid föredragande statsrådet bemyndigades tillkalla högst sju
utredningsmän att verkställa utredning rörande lagstiftning angående naturskyddet
m. m. Utredningsmän tillkallades samma dag. Utredningen avvaktas.

24. den 9 juni 1944, i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder för
åstadkommande av ekonomiskt bärkraftiga jordbruk. (357.)

Sedan 1942 års jordbrukskommitté den 1 juni 1946 avgivit betänkande angående
riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, är skrivelsen beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

25. den 20 juni 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
hushållningssällskapens organisation och verksamhet jämte i ämnet väckta
motioner. (398.)

Sedan lantbruksstyrelsen den 28 juni 1945 avgivit utredning med förslag angående
genomförande av den i förevarande proposition och riksdagsskrivelse behandlade
omorganisationen av hushållningssällskapen och deras verksamhet, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

26. den 28 juni 1944, i anledning av väckt motion angående revision av åborättslagen.
(414.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för
utlämnande av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten på jordbrukets
och skogsbrukets områden vid arbetslöshet. (435.)

Ärendet föranleder icke någon Kungl. Majrts åtgärd.

28. den 10 juli 1944, i anledning av riksdagens år 1943 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1942—30
juni 1943. (455.)

Anmäld den 14 september 1944 i vad på jordbruksdepartementet ankommer (punkten
9, forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område m. m.). Härvid
anbefalldes styrelsen för lantbrukshögskolan att inkomma med förslag i ämnet.
Sedan Kungl. Maj:t den 29 juni 1945 i anledning av riksdagens skrivelse den 27
juni 1945, nr 447, bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla
högst tio sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag rörande organisa -

359

tionen av försöksverksamheten på jordbrukets område samt utredningsmän
samma dag tillkallats, har det styrelsen för lantbrukshögskolan lämnade uppdraget
övertagits av nämnda utredning. Utredningen avvaktas.

29. den 19 maj 1945, i anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte att
bereda ersättning till ägare av tamdjur för skador, som förorsakats av varg
och järv. (264.)

Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1946 (prop. nr 110).

30. samma dag, i anledning av väckt motion angående utredning om förekommande
älgskador å växande skog m. m. (265.)

Domänstyrelsen och skogsstyrelsen givet uppdrag att gemensamt verkställa
utredning i ämnet har icke slutförts.

31. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning av fiskerinäringens
efterkrigsproblem m. m. (266.)

Anmäld den 31 juli 1945, därvid chefen för jordbruksdepartementet bemyndigades
att tillkalla högst tolv sakkunniga för att verkställa utredning rörande fiskerinäringens
efterkrigsproblem och den prisreglerande verksamheten på fiskets område.
Utredningsmän tillkallades samma dag. Utredningen avvaktas.

32. den 9 juni 1945, i anledning av väckt motion om ändrade grunder för statsbidrag
till lindring i mindre bemedlade djurägares kostnader för djursjukvård.
(356.)

Sedan medicinalstyrelsen den 1 december 1945 avgivit utredning i ämnet, har
skrivelsen behandlats i proposition nr 51 till 1946 års riksdag. Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.

33. den 16 juni 1945, i anledning av riksdagens år 1944 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1943—30
juni 1944. (352.)

Ärendet är i vad på jordbruksdepartementet ankommer (punkten 9, G. E. Broms’
egnahemsstiftelses kolonisationsverksamhet i Karl Gustavs socken; vissa iakttagelser
rörande Salt- och Fetmyrans jordförmedlingsföretag) beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

34. den 20 juni 1945, angående marknadsförhållandena inom jordbruksmaskinbranschen.
(390.)

Skrivelsen har överlämnats till handelsdepartementet.

35. den 27 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den
framtida organisationen av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen
bedrivna verksamheten m. m. (447.)

Anmäld den 29 juni 1945, därvid uppdrogs åt chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla högst tio sakkunniga att verkställa utredning rörande organisationen
av försöksverksamheten på jordbrukets område ävensom att framlägga förslag
rörande, bland annat, det sätt på vilket det av föreningen bedrivna försöksarbetet
borde infogas i den statliga försöks- och forskningsverksamheten. Sakkunniga tillkallades
samma dag. Utredningen avvaktas.

Av dessa ärenden äro alltså de under 6, 27, 29, 32 och 34 av Kungl. Maj:t inom
jordbruksdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning beroende.

360

9. Handelsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 3 juni 1924, angående åtgärder för hävande av pantlånerörelsens sociala
nackdelar. (242.)

Sedan socialstyrelsen efter inhämtande av yttranden från vederbörande myndigheter
och korporationer år 1930 inkommit med anbefalld utredning i ämnet, anbefallde
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 oktober 1937 styrelsen att, i den mån så
kunde finnas erforderligt på grund av ändrade förhållanden, verkställa förnyad
utredning i frågan och inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning. I anledning härav överlämnade styrelsen den 8 mars 1943 utredning med
förslag till förordning angående idkande av pantlånerörelse. Efter avslutad remissbehandling
av detta förslag överlämnades ärendet från socialdepartementet till
handelsdepartementet. Sedan svenska råvarugrossistföreningen samt svenska järnoch
metallskrothandlareföreningen i skrivelse den 17 september 1941 hemställt,
att förordningen den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade föremål
m. m. måtte i vissa angivna delar omarbetas, samt utlåtanden över denna framställning
inhämtats från vederbörande myndigheter, har chefen för handelsdepartementet
jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 tillkallat sju
sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag rörande frågan om revision
av förordningen angående handel med vissa begagnade föremål in. m. Enligt direktiven
för utredningsarbetet böra de sakkunniga även ägna uppmärksamhet åt
socialstyrelsens betänkande och de däröver avgivna yttrandena samt framställa
de ändringsförslag, vartill denna granskning kan föranleda. De sakkunniga hava
ännu ej slutfört sitt uppdrag. (Jfr ärendet under punkten 4 här nedan.)

2. den 18 maj 1934, angående den praktiska utbildningen av maskinistelever.
(257.)

Sedan kommerskollegium den 12 och den 25 november 1941 inkommit med utredning
och förslag i ärendet, har detsamma överlämnats till de enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 30 juni 1943 tillkallade sakkunniga med uppdrag att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande utbildningen av befäl för handelsflottan och
vissa därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga hava ännu ej slutfört sitt
uppdrag.

3. den 6 juni 1935, i anledning av väckta motioner om åtgärder till ernående
av ökad säkerhet till sjöss. (291.)

Sedan Kungl. Maj:t den 22 maj 1936 anbefallt kommerskollegium att verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med den av riksdagen begärda utredningen ävensoni
med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, har kommerskollegium
i betänkande den 28 oktober 1937 inkommit med utlåtande och förslag i ämnet.
Förslaget har därefter för övervägande överlämnats till de med stöd av Kungl.
Maj ds den 18 januari och den 1 februari 1946 givna bemyndiganden tillkallade
utredningsmännen för verkställande av utredning rörande sjöfolkets levnads- och
arbetsförhållanden (1946 års sjömanskommitté). Utredningsarbetet pågår.

4. den 5 juni 1936, angående reformering av pantlånerörelsen. (275.)

Se ärendet under punkten 1 här ovan.

5. den 27 juni 1936, i anledning av väckta motioner om befrämjande av
exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m. (384.)

De jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 5 mars 1937 tillkallade sakkunniga
för utredning rörande befrämjande av avsättningen av den svenska stenindustriens
produkter (1937 års granitutredning) hava den 1 april 1939 avgivit betänkande i

361

ämnet (SOU 1939:11). I här nedan under punkten 15 angiven skrivelse den 7
juni 1945 (nr 326) har riksdagen med hänvisning bland annat till nämnda betänkande
anhållit om en ny utredning i ämnet. Beträffande vidtagen åtgärd i anledning
härav, se punkten 15 här nedan. Förevarande ärende är därmed slutbehandlat.

6. den 31 maj 1939, angående effektiviserande av den tekniska forskningen.
(328.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1943 s. 272, 1944 s.
303, 1945 s. 347 och 1946 s. 394. Utredningsmännen hava avgivit dels med skrivelse
den 12 februari 1945 ett med nr VII betecknat betänkande med förslag till
åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande (SOU 1945: 6), dels ock med skrivelse
den 15 september 1945 ett med nr VIII betecknat betänkande med utredning
om silikatkemisk forskning och läderforskning m. m., utgörande utredningsmännens
slutbetänkande. Ifrågavarande förslag hava redovisats i proposition nr 140 till 1946
års riksdag angående anslag till uppförande av byggnader för konserveringsforskning
m. m. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

7. den 12 maj 1942, i anledning av väckta motioner om landets tillgodoseende
med elektrisk energi m. m. (199.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 394. Jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 december 1942 har chefen för handelsdepartementet
tillkallat vissa sakkunniga för verkställande av utredning rörande möjligheterna
att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets
och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. Utredningsarbetet
pågår.

8. den 1 juli 1943, i anledning av väckta motioner om bemanningsbestämmelser
för handelsfartyg. (462.)

Skrivelsen anmäld den 18 januari 1946. Frågan om bemanningsbestämmelserna
för handelsfartyg ingår i 1946 års sjömanskommittés uppdrag. (Jfr ärendet under
punkten 3 här ovan.)

9. den 7 juni 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1944/45
under tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (10.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1945 s. 280 och 1946
s. 395. Beträffande punkten 44, i vad densamma avser vissa av riksdagen begärda
utredningar, har chefen för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 15 juni 1945 tillkallat sakkunniga att verkställa utredning rörande
möjligheterna att främja hantverkets och småindustriens utveckling. De sakkunniga
hava den 4 februari och den 27 (SOU 1946:22 och 40). Ärendet är därefter i denna del beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

10. den 27 juni 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anskaffande av ytterligare en statsisbrytare m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (429.)

Anmäld den 22 september och den 24 november 1944, den 2 november 1945 samt
den 17 maj och den 15 november 1946. Beslutet den 22 september 1944 innefattade
bland annat uppdrag åt norrlandskommittén att verkställa av riksdagen begärd
utredning av frågan om sättet för isbrytningens ordnande utefter norrlandskusten.
Utredningen avvaktas. Beslutet den 15 november 1946 avsåg uppdrag åt marin -

362

förvaltningen att uppgöra och inkomma med förnyat förslag till ifrågavarande
isbrytare.

11. den 12 juli 1944, i anledning av väckta motioner om överflyttning till
yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet ombord å fartyg. (452.)

Genom beslut den 14 september 1944 har Kungl. Maj:t uppdragit åt 1938 års
arbetarskyddskommitté att verkställa utredning av frågan om arbetarskyddet
ombord å fartyg. Utredningen avvaktas.

12. den 10 april 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1945/46
under tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (10.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 321. Punkterna
42 och 43 anmälda och slutbehandlade den 12 januari 1946. Punkten 58
har i återstående del ånyo anmälts den 17 maj och den 15 november 1946. I
sistnämnda del är ärendet alltjämt beroende på Kungl. Maj ds prövning. (Jfr
ärendet under punkten 10 här ovan.)

13. den 19 maj 1945, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändrad
disposition av bergsstatsboställena i Filipstad och Kopparberg. (253.)

Anmäld beträffande bergstatsbostället i Filipstad den 18 januari 1946. I återstående
del är ärendet alltjämt beroende på Kungl. Maj ds prövning.

14. den 26 maj 1945, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten. (291.)

Den 25 januari 1946 bemyndigade Kungl. Majd chefen för handelsdepartementet
att uppdraga åt styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag att verkställa utredning
och avgiva förslag angående en effektivisering av driften vid bolaget, angående
en finansiell omkonstruktion av bolaget samt angående huruvida, i vilken
grad och på vad sätt en fortsatt utbyggnad av verket, utöver den redan pågående,
skulle äga rum. Sedan styrelsen erhållit ifrågavarande uppdrag, har styrelsen den
17 april 1946 framlagt utredning med förslag till järnverkets vidare utbyggnad
och bolagets finansiella rekonstruktion. Ärendet anmält den 24 maj 1946, därvid
beslöts, att proposition (nr 302) skulle avlåtas till riksdagen. Utredningsarbetet
beträffande återstående del fortsätter.

15. den 7 juni 1945, i anledning av väckta motioner om förstatligande av de
svenska gat- och kantstensindustrierna. (326.)

Den 4 januari 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet
att tillkalla sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning och avgiva
förslag rörande rationalisering av gat- och kantstensindustrierna. Sakkunniga tillkallades
den 16 januari 1946. Utredningsarbetet pågår.

16. den 16 juni 1945, i anledning av riksdagens år 1944 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1943—30
juni 1944. (352.)

Anmäld den 26 oktober 1945 i vad på handelsdepartementet ankommer (punkten
10, statens provningsanstalt). Nämnda dag bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
handelsdepartementet att tillkalla en utredningsman att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande frågan om den statliga provningsverksamhetens organisation.
Utredningsmannen, som tillkallades den 3 november 1945, har i betänkande
den 28 augusti 1946 inkommit med utlåtande och förslag i ämnet. Ärendet är
därefter beroende på Kungl. Maj ds prövning.

363

17. den 20 juni 1945, angående marknadsförhållandena inom jordbruksmaskinbranschen.
(390.)

Ärendet, som överlämnats från jordbruksdepartementet till handelsdepartementet,
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

18. den 29 juni 1945, angående ålderspension åt fiskare m. m. (468.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

19. den 30 juni 1945, angående skoindustriens organisation m. m. (510.)

Den 26 oktober 1945 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst sju utredningsmän att verkställa utredning rörande sko- och
garveriindustriernas samt sko- och läderhandelns sysselsättnings- och effektivitetsproblem.
Utredningsmän tillkallades samma dag. Utredningsarbetet pågår.

20. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning om statens
övertagande av verksamheten vid Gustavsviks docka i Högsjö socken.
(520.)

Skrivelsen har överlämnats till försvarsdepartementet för handläggning.

21. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning om centralisering
och rationalisering av försäkringsverksamheten m. m. (530.)

Den 26 oktober 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst sju utredningsmän att verkställa utredning och avgiva förslag i
frågan om en rationalisering och eventuell centralisering av försäkringsväsendet.
Utredningsmän tillkallades samma dag. Utredningsarbetet pågår.

Av dessa ärenden äro alltså de under 5, 6 och 20 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom handelsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.

10. Folkhushållningsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 29 juni 1944, angående begravningskostnadernas förbilligande. (438.)
Skrivelsen, som överlämnats från socialdepartementet, är anmäld den 12 januari
1946, därvid Kungl. Maj:t uppdragit åt statens priskontrollnämnd att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med de
förslag, till vilka utredningen kan föranleda.

2. den 30 juni 1945, angående handeln med brännoljor m. m. (534.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 326. I vad
skrivelsen avser utredning på vad sätt handeln med kol och koks bör framdeles
organiseras är densamma beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

364

Bilaga V.

Förteckning

över ärenden, som lios Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser
från justitieombudsmannen före den 1 januari 1946 och
vari under år 1946 åtgärd vidtagits eller vilka vid samma års
slut ännu voro på Kungl. Majds prövning beroende, jämte
kortfattad uppgift om ärendenas behandling.

1. 1934 den 22 mars (nr 240), angående ändring i lagstiftningen om trafikförsäkring
å motorfordon.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 335, 1939
s. 335 och 1940 s. 355. Ärendet är, till den del det icke slutbehandlats, beroende
på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)

2. 1934 den 15 september (nr 573), angående åtgärder för åstadkommande
av likformighet vid beräkning av strafftid, då avbrott i verkställighet
äger rum till följd av ny rannsakning.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1945 s. 349 och
194R s. 397. Sedan 1945 års riksdag antagit de i propositionen nr 342 framlagda
lagförslagen, hava lagar i ämnet utfärdats den 21 december 1945 (SFS
nr 872—880) samt tillämpningsföreskrifter härtill den 21 juni 1946 (SFS nr
298—305). (Justitiedepartementet.)

3. 1935 den 11 januari (nr 51), angående åklagares rätt att bedriva advokatverksamhet.

Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 324, 1938 s. 335,
1939 s. 335, 1940 s. 355, 1941 s. 279 och 1942 s. 302. Den 15 november 1946
har Kungl. Maj:t förordnat, att framställningen icke skall föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. (Justitiedepartementet.)

4. 1936 den 16 september (nr 566), angående skärpning av straffet för spridande
av efterbildning av penningsedel m. m.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1942 s. 302 och
lp46 s. 397. Genom remiss den 10 maj 1946 har Kungl. Maj:t infordrat lagrådets
utlåtande över vissa på grundval av straffrättskommitténs betänkande
med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten utarbetade
lagförslag. (Justitiedepartementet.)

5. 1937 den 28 december (nr 769), angående förtydligande bestämmelser om
lösen- och stämpelavgifter för vissa bevis m. m.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Finansdepartementet.)

6. 1938 den 10 november (nr 645), angående resestipendier åt åklagare.
Kungörelse i ämnet utfärdad den 24 maj 1946 (SFS nr 217). (Socialdepartementet.
)

7. 1938'' den 30 december (nr 740), angående skyldighet för utmätningsman
att i dagboken i utsökningsmål införa specificerad uppgift rörande förrättningskostnad
m. m.

365

Över framställningen hava utlåtanden avgivits av åtskilliga myndigheter och
sammanslutningar. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Socialdepartementet.
)

8. 1939 den 30 december (nr 7U), angående skyldighet i vissa fall för konkursförvaltare
att lämna överexekutor uppgift å borgenärer, som äga
fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken.

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 398. Den
10 september 1946 har byggnadsborgenärsutredningen avlämnat betänkande
med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m.
(SOU 1942:62). Genom remiss den 12 oktober 1946 hava utlåtanden häröver
infordrats från olika myndigheter och sammanslutningar. (Justitiedepartementet.
)

9. 19kO den 27 december (nr 7/0), angående upprättande av ett centralt
register över avhandlingar rörande lösöreköp.

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1945 s. 350. Ärendet
är föremål för beredning inom justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.)

10. 19/1 den 30 december (nr 537), angående rätt för part, som till hovrätt
ingivit underrättens protokoll, att kostnadsfritt erhålla nytt protokoll i
händelse av muntligt förhör i hovrätten.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1944 s. 306. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)

11. 19/2 den 23 november (nr 657/19/1), angående anteckning i fastighetseller
inteckningsbok om utfärdande av ny inteckningshandling i stället
för sådan, som förkommit och på grund därav dödats.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1944 s. 307. I proposition
till 1946 års riksdag, nr 31, har Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag
angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen
handling. Sedan riksdagen, med bifall till propositionen, antagit det av Kungl.
Maj :t framlagda lagförslaget, har lag i ämnet utfärdats den 29 mars 1946 (SFS
nr 105). (Justitiedepartementet.)

12. 191t2 den SO november (nr 688/191(1), angående omfattningen och innebörden
av den prioritetsrätt, som vid införsel tillkommer underhållsbidrag
i förhållande till utskylder och avgifter.

Ärendet är föremål för övervägande inom justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.
)

13. 19/2 den SO december (nr 1(66/191(1), angående åtgärder för åstadkommande
av enhetlig rättstillämpning i fråga om avsöndrad lägenhets ansvar
för i stamfastigheten meddelade inteckningar.

Se ämbetsberättelsen 1944 s. 307. (Justitiedepartementet.)

14. 191(2 den 31 december (nr 229), angående ändring av 6 § lagen den 14
juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Ärendet är föremål för övervägande inom justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.
)

15. 19/3 den SO november (nr 782), angående rätt för kommunala ämbetsoch
tjänstemän att liksom statens avgiftsfritt erhålla expeditioner i allt
vad till ämbetet eller tjänsten hörer, så ock i mål som röra ansvar eller
ersättningsskyldighet för fel eller försummelse i ämbetet eller tjänsten.

366

Över framställningen hava, efter remiss, statskontoret, Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund avgivit utlåtanden. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning. (Finansdepartementet.)

16. 1943 den 31 december (nr 464-), angående vissa ändringar i stadgan den
23 december 1920 för statens tvångsarbetsanstalter och i samband med
dem anordnade alkoholistanstalter.

Socialstyrelsen har, efter remiss, den 13 mars 194-6 inkommit med infordrat yttrande.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Socialdepartementet.)

17. 1944 den 26 februari (nr 177/1942), angående skyldighet i vissa fall för
domstol att för delgivning expediera utslag, varigenom tilltalad person
förklarats straffri.

Den 15 november 1946 har Kungl. Maj:t förordnat, att framställningen icke
skall föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. (Justitiedepartementet.)

18. 1944 den 29 februari (nr 177 och 189/1942), angående ändrade bestämmelser
om sättet för anförande av besvär i brottmål rörande vissa strafffriförklarade
m. m.

Ärendet är föremål för beredning inom justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.
)

19. 1944 den 15 juni (nr 357/1943), angående bestämmelser om intagande i
gravationsbevis av upplysningar rörande dels Danviks hospital tillkommande
rekognitionsavgifter och dels Lunds domkyrka tillkommande s. k.
erkänsla vid försäljning av vissa hospitalet eller domkyrkan förut tillhöriga
fastigheter.

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1946 s. 399. Ärendet
är föremål för beredning inom justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.)

20. 1944 den 29 juni (nr 359/1943), angaende bestämmelser om försäljning
av egendom, som enligt kungl. förordningen den 3 mars 1916 om straff
för olovlig varuutförsel m. m. dömts förbruten.

Se ämbetsberättelsen 1946 s. 399. Ärendet är föremål för övervägande inom
justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.)

21. 1945 den 16 juni (nr 201), angaende omreglering av domsagorna inom
Västerbottens län.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 11 oktober 1946 — samtidigt med att
Kungl. Maj:t förklarat vidare åtgärd för delning av Västerbottens västra domsaga
icke för närvarande böra vidtagas — fastställt ändrad domsagoindelning
i övrigt inom Västerbottens län att gälla från och med dag, som Kungl. Maj:t
—- efter anmälan att erforderliga tings- och kanslilokaler finnas tillgängliga —
vill framdeles bestämma. (Justitiedepartementet.)

22. 1945 den 20 juni (nr 359), angående skyldighet för domstol m. fl. att till
kontrollstyrelsen meddek uppgift om åläggande för den, som dömts villkorligt,
att avhålla sig från bruk av rusdrycker.

Över framställningen har, efter remiss, fångvårdsstyrelsen avgivit utlåtande och
i samband därmed överlämnat en skrivelse angaende inskränkning av styrelsens
skyldighet att till kontrollstyrelsen sända uppgifter om intagning och frigivning
av vissa dömda personer. Handlingarna i ärendet hava därefter remitterats till
socialstyrelsen. (Finansdepartementet.)

367

23. 1945 den 22 juni (nr 244), angående åtgärder för vinnande av bättre kommunikation
mellan överdomstolarna och den rättssökande allmänheten.

Ärendet är föremål för beredning inom justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.
)

24. 1945 den 18 oktober (nr 666), angående ändring av bestämmelserna om
förverkande av anstånd, som enligt lagen den 28 juni 1918 angående
villkorlig straffdom medgivits i fråga om vissa frihetsstraff, m. m.

Ärendet är föremål för övervägande inom justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.
)