Kungl. Maj:ts proposition nr 83.
1
Nr 83.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr
895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda
bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och
bankrörelse m. mgiven Stockholms slott den 14
februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december
1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för
Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m., vilken jämlikt lag den 26 april 1946 (nr 155)
gäller till och med den 30 juni 1947, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1948.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 83.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 83.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Höns
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 februari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför.
Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen under vissa
utomordentliga förhållanden — på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret — i fråga om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens
räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i
stället för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda
fullmaktslag är att möjliggöra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser,
som reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda
förhållanden, med vilka man i ett utomordentligt läge måste räkna.
Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet
inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande
15 procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med hänsyn
till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan ansetts lägga
hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning, som
vore mest betryggande, bär Kungl. Maj:t med stöd av omförmälda fullmaktslag
genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat, att i
stället för berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att såsom riksbankens
metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld. Kungl. Maj:t har sålunda helt dispenserat från de begränsningar
för sedelutgivningsrätten, som sammanhänga med guldets placering.
Ifrågavarande fullmaktslag gällde ursprungligen till och med den 31 mars
1940 men har därefter förlänats fortsatt giltighet, sista gången genom lag
den 26 april 1946 (nr 155), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och
med den 30 juni 1947.
I en den 30 januari 1947 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t ha
fullmäktige i riksbanken anfört, att lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank enligt fullmäktiges mening sedan länge varit i behov av en
Kungi. Maj:ts proposition nr 83.
3
allmän överarbetning. En sådan hade framstått som behövlig icke endast
beträffande sedelutgivningsrätten, vilken för närvarande delvis vore reglerad
genom provisorisk lagstiftning, utan även beträffande andra delar.
Fullmäktige hade därför hösten 1946 tillsatt en kommitté inom riksbanken
med uppdrag att göra en översyn av riksbankslagen. Denna översyn kunde
icke i sin helhet slutföras förrän 1945 års bankkommitté avslutat sitt arbete.
Det kunde nämligen antagas, att bankkommittén komme att framlägga
förslag, vilka om de genomfördes skulle beröra riksbankens verksamhet och
nödvändiggöra vissa ändringar i riksbankslagen. Även andra omständigheter
syntes motivera ett uppskov med det slutliga ståndpunktstagandet till den
planerade allmänna revisionen av riksbankslagen. Särskilt borde påpekas, att
svensk delaktighet i de nyligen bildade internationella finansinstitutionerna
skulle öva inflytande på riksbankslagens utformning. Om än den allmänna
översynen av riksbankslagen sålunda måste skjutas på framtiden, kunde givetvis
likväl ifrågasättas att man nu genom en partiell revision åtminstone
skulle eliminera behovet av det provisorium, som för närvarande gällde, och
alltså genomföra en omläggning av sedeltäckningsbestämmelserna. Därvid
skulle dessa bestämmelser sannolikt lämpligen böra erhålla den ändrade utformning,
som motiverades av att guldreserven i det moderna penningväsendet
uteslutande vore att betrakta såsom underlag för internationella betalningar
men däremot endast hade en indirekt betydelse såsom bas för den inhemska
försörjningen med betalningsmedel. Fullmäktige hade emellertid icke
funnit en sådan utbrytning av en viss del av lagstiftningskomplexet till särbehandling
lämplig. Behovet av ett provisorium komme under sådana omständigheter
tillsvidare att kvarstå. Valutaförhållandena vore för övrigt alltjämt
sådana, att förutsättningarna för fortsatt giltighet av fullmaktslagen finge
anses föreligga. I avvaktan på den avsedda allmänna översynen av riksbankslagen
ville fullmäktige sålunda föreslå, att lagen den 22 december 1939 (nr
895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om
riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. förlänades fortsatt giltighet
till och med utgången av juni 1948.
I anslutning härtill ha fullmäktige i riksbanken i fråga om fullmaktslagens
utnyttjande i nu rådande läge anfört följande.
Lämpligheten av att hålla en väsentlig del av riksbankens guldreserver
utanför landet har tidigare gjort det nödvändigt att med stöd av fullmaktslagen
utfärda vissa särbestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt
för att undanröja olägenheterna av de mindre rationella regler som alltjämt
kvarstå i riksbankslagen. Nu synas särskilda föreskrifter nödvändiga
för att man skall undvika de vanskligheter som de under efterkrigstiden framträdande
häftiga rörelserna på valutamarknaden samt de stora importöverskotten
orsaka och som följa även av de begränsningar som gälla i fråga om
olika valutors konvertibilitet i guld. Den stabilisering av de monetära förhållandena,
som förr eller senare är att emotse och vilken enligt fullmäktiges
mening med all kraft bör eftersträvas, skulle väl minska ifrågavarande vanskligheter,
vilka naturligtvis med särskild styrka göra sig gällande under den
period av stark belastning på riksbankens valutareserver, som vi för närvarande
genomgå. Men den skulle ingalunda undanröja dessa svårigheter.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 83.
Departements
chefen.
De åtgärder, som skulle kunna komma att framtvingas om de gällande sedeltäckningsbestämmelserna
under rådande förhållanden skulle oförändrade tilllämpas,
skulle otvivelaktigt medföra olyckliga verkningar för vårt lands
ekonomi.
Med hänsyn härtill torde gällande fullmaktslagstiftning böra läggas till
grund för föreskrifter som åsyfta att skapa den större elasticitet i penningsystemet,
som förhållandena nu påkalla och som vid den avsedda allmänna
revisionen av riksbankslagen efter antydda linjer automatiskt skulle erhållas.
Fullmäktige vilja i detta syfte föreslå, att tills vidare bestämmelser utfärdas
som innebära att det belopp, varmed sedelutgivningen jämlikt riksbankslagens
9 §, första momentet, må överstiga dubbla summan av metalliska
kassan, ökas med ett belopp tre gånger så stort som det belopp av 350 miljoner
kronor, varmed sedelutgivningsrätten jämlikt samma paragrafs andra
moment under vissa förhållanden kan utökas. Detta skulle innebära en ökning
av sedelutgivningsrätten med 1 050 miljoner kronor utöver vad som enligt
riksbankslagens bestämmelser är under normala förhållanden medgivet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i infordrat utlåtande den 6 februari
1947 anfört, att fullmäktige icke hade något att erinra mot att den i ärendet
gjorda framställningen bifölles.
På de av fullmäktige i riksbanken anförda skälen tillstyrker jag, att ifrågavarande
fullmaktslag erhåller fortsatt giltighet för tiden till och med den
30 juni 1948.
Det av fullmäktige i riksbanken framlagda förslaget, att Kungl. Maj:t med
stöd av fullmaktslagen skulle medgiva viss utvidgning av riksbankens sedelutgivningsrätt
enligt 9 § riksbankslagen torde jag få anmäla i annat sammanhang
denna dag.
Föredraganden hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet upprättat
förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr
895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse m. m. måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rolf Arfwedson.
477288. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.