Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
1
Nr 74.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till
främjande av humanistisk forskning; given Stockholms
slott den 7 februari 194.7.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Josef Weijne.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 februari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.
Inledning.
I skrivelse den 25 april 1946 har vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen äska ett årligt anslag av
650 000 kronor såsom bidrag till främjande av humanistisk
forskning. Tillsammans med ränteavkastningen av humanistiska
fonden, omkring 250 000 kronor för år, skulle härigenom ett årligt belopp av
omkring 900 000 kronor bli tillgängligt för utdelande av bidrag till ifråga
Bihang
till riksdagens protokoll 19^7. 1 samt Nr 7/f.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
varande ändamål. Anslagsfördelningen skulle enligt förslaget omhänderhavas
av humanistiska fondens nämnd, som därvid skulle erhålla annan sammansättning
än för närvarande.
Akademiens framställning har förberetts av en inom akademien utsedd
20-mannaberedning med följande sammansättning: akademiens preses
H. K. H. Kronprinsen, dåvarande riksantikvarien S. Curman, numera riksmarskalken
B. Ekeberg, professorerna A. Blanck, B. Karlgren, K. B. Westman,
S. Tunberg, J. Roosval, A. Boéthius, S. Erixon, dåvarande överbibliotekarien
A. Grape, riksarkivarien B. Boéthius, samt professorerna E. Wessén,
M. P:son Nilsson, G. Aspelin, O. Rydbeck, H. Nelson, H. Nyberg, E. Ekwall
och E. Heckscher.
Sedan akademien preliminärt godkänt ett av 20-mannaberedningen upprättat
förslag till skrivelse i ämnet, inhämtade akademien yttranden häröver
från teologiska och juridiska fakulteterna samt humanistiska sektionerna vid
universiteten i Uppsala och Lund, från humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga
avdelningarna vid Stockholms högskola ävensom från lärarrådet
vid Göteborgs högskola. Med anledning av vad i de avgivna yttrandena
anförts vidtog akademien sedermera vissa ändringar i sitt preliminära förslag.
Utlåtanden över akademiens slutliga förslag ha avgivits av kanslern för
rikets universitet efter hörande av humanistiska sektionerna vid universiteten
i Uppsala och Lund, statskontoret samt 1945 års universitetsberedning.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
Behovet av ytterligare åtgärder för stöd åt humanistisk forskning.
Härom anför akademien följande.
Enligt akademiens på lång erfarenhet grundade uppfattning sakna de humanistiska
vetenskaperna i betänklig utsträckning det ekonomiska stöd, utan
vilket ingen forskning kan tillfredsställande fylla sin uppgift.
Sveriges materiella utveckling har under de senare årtiondena tagit jättesteg
framåt. Emellertid torde det vara ovedersägligt, att en viss jämvikt bör
råda mellan ett lands materiella och andliga kultur. Det kan knappast vara
till det helas fördel, om det materiella framåtskridandet och den därpå inriktade
forskningen ägnas så mycken omsorg och så starkt stöd, att föga blir
över för den del av vår odling, som avser de mera andliga värdena. Fastmera
böra båda hålla något så när jämna steg med varandra. Endast om så sker,
kan man tala om en allsidig och i djupare mening sund utveckling.
Enligt vitterhetsakademiens uppfattning intaga de humanistiska vetenskaperna
en central ställning, då fråga är om vårt lands andliga odling. Därför
måste deras trivsel och förkovran vara av högt allmänt intresse och förty
också vara en statsangelägenhet av största vikt. Det är denna akademiens
uppfattning, som föranleder akademien att hos Kungl. Maj:t nu göra en framställning
om åtgärder till förbättrade villkor för humanistisk forskning i vårt
land. Att akademien valt den nuvarande tidpunkten för en sådan framställning
beror dels på att de ekonomiska förhållandena inom landet nu efter kri
-
3
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/.
gets slut synas bereda ökade möjligheter för tillgodoseende av ifrågavarande
ändamål, dels därpå, att det allmänna intresset just nu synes hava blivit
inriktat på önskvärdheten av ökade resurser för vetenskaplig forskning på
olika områden. Vikten av sådan forskning synes numera dess bättre inses
av allt vidare kretsar bland vårt folk. Resultatet härav har redan visat sig,
då inom flera viktiga vetenskapliga forskningsområden för våra förhållanden
betydande ekonomiska och organisatoriska åtgärder vidtagits eller äro föremål
för övervägande, alla syftande till att skapa bättre förutsättningar för
forskningens framåtskridande.
Det synes vitterhetsakademien därför vara angeläget att — utan att önska
på något sätt konkurrera med andra vetenskapsområdens intressen — framhålla
nödvändigheten av att även åt de av akademien företrädda vetenskaperna
beredas väsentligt ökade möjligheter att bedriva ett effektivt och något
så när omfattande arbete. Härvidlag utgör den första förutsättningen tillgången
till betydligt rikligare anslag än som nu stå till förfogande.
Akademien erinrar i detta sammanhang om att — frånsett anslagen till
universitet, högskolor, arkiv, bibliotek och museer — endast ett fåtal anslag
under åttonde huvudtiteln direkt avse humanistisk forskning, nämligen för
innevarande budgetår anslagen till utgivande av Svenskt biografiskt lexikon,
Svenskt diplomatarium och Nusvensk ordbok om tillhopa 52 000 kronor
(i riksstatsförslaget för nästa budgetår äro dessa tre anslag upptagna med tillhopa
61 000 kronor) samt en del av anslaget å 200 000 kronor till understöd
för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker. Av sistnämnda anslag
för budgetåret 1945/46, 190 000 kronor, disponerades i runt tal 90 000 kronor
för humanistiska tidskrifter och arbeten.
Vidare påpekar akademien, att vissa allmänna medel indirekt tillföras
humanistisk forskning därigenom att Svenska akademiens stora ordboksverk
bekostas av medel, som inflyta från det denna akademi tillkommande privilegiet
att utgiva Post- och Inrikes Tidningar.
Akademien framhåller slutligen att, förutom nämnda anslag, numera, då
enskilda donationer av större mått av bekanta skäl blivit ytterst sällsynta,
huvudsakligen endast avkastningen av humanistiska fonden stode till förfogande
för understödjande av vetenskaplig humanistisk forskning och publikations
verksamhet.
Beträffande humanistiska fondens tillkomst och hittillsvarande
verksamhet har akademien anfört följande.
Då humanistiska fonden efter framställning av akademien genom Kungl.
Maj:ts beslut den 22 oktober 1927 instiftades, torde det ha varit Kungl.
Maj:ts avsikt (se föredragande statsrådet Hamrins anförande till statsrådsprotokollet
den 22 oktober 1927 efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet)
att skapa ett varaktigt och tillräckligt ekonomiskt
stöd åt den humanistiska forskningen i vårt land. Meningen var att genom
stora successiva tilldelningar av s. k. överskottsmedel från de då ännu icke
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
förstatligade penninglotterierna låta fonden växa tills den uppnått en sådan
storlek, att dess avkastning rimligen kunde anses fylla de behov, för vilka den
var avsedd. Såsom jämförelsepunkter nämnde statsrådet Hamrm bland annat
de båda Carlsbergfonderna i Danmark.
Tyvärr har emellertid humanistiska fondens utveckling icke blivit sadan
som från början avsågs. I och med penninglotteriernas förstatligande mdrogos
till lotterimedelsfonden de rikliga s. k. överskottsmedel, tack vare vilka
fondens kapital bildats och tillvuxit. Därmed råkade också dess ränteavkastnin0,
i stagnation. Trots att fonden sedermera kommit i åtnjutande av arliga
tillskott av lotterimedel — från och med år 1940 250 000 kronor — har på
grund av räntefotens samtidiga sjunkande ränteavkastningen icke ökats, utan
visat en tendens att sakta falla. Detsamma gäller givetvis även andra fonder
för allmännyttiga ändamål.
Humanistiska f onden 1936—1945.
Utdelningsbara |
||||
Kapital vid |
Ränteavkastning |
Omkostnader |
rån temedel |
|
År |
årets början |
(för följande år) |
||
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
|
1936 .......... |
4 236 895 |
193 440 |
9 080 |
184 360 |
1937 .......... |
4 819 570 |
213 347 |
11 501 |
201 846 |
1938 .......... |
5 407 841 |
217 628 |
11 828 |
205 800 |
1939 .......... |
6 103 343 |
238 018 |
15 433 |
222 585 |
1940 .......... |
6 653 263 |
245 264 |
15 262 |
230 002 |
1941.......... |
6 853 263 |
270 196 |
16 767 |
253 429 |
1942 .......... |
6 853 263 |
252 627 |
18113 |
234 514 |
1943 .......... |
7 253 263 |
257 962 |
18 348 |
239 614 |
1944 ......... |
7 253 263 |
255 651 |
18 620 |
237 031 |
1945 .......... |
7 453 263 |
253 897 |
17 485 |
236 412 |
För att åtminstone tillfälligt möjliggöra för fonden att i ökad utsträckning
tillgodose de viktigaste behoven av understöd åt humanistisk forskning nar
Kungl. Maj:t medgivit, att av de årliga för kapitalökning avsedda tillskotten
av lotterimedel 50 000 kronor — för år 1946 100 000 kronor — fmgo anvandas
till utdelning i stället för att avsättas till ökning av fondkapitalet. Den
för utdelning disponibla räntebehållningen uppgick för ar 1946 till i runt
tal 236 000 kronor, varför humanistiska fondens nämnd ar 1946 kunnat utdela
— jämte vissa besparingar å tidigare anslag å tillhopa omkring 14 000 kronor
— omkring 350 000 kronor, en summa, som motsvarar mindre an haltten
av summan av samtidigt sökta anslag, i runt tal 730 000 kronor.
Ovan angivna summor, i och för sig betydande, ha således visat sig vara
alldeles otillräckliga i förhållande till storleken av de anslag, som begärts hos
humanistiska fonden och som efter sorgfällig prövning tillstyrkts av sakkunniga.
I många fall ha de beviljade anslagen måst tillmätas väsentligt knappare
än”de summor, som med fullt fog begärts. Åtskilliga i och för sig angelagna
ändamål ha icke alls eller endast i mycket reducerad grad kunnat tillgodoses
med anslag. En jämförelse mellan de av sakkunniga tillstyrkta och de av
humanistiska fondens nämnd beviljade anslagen lämnas i följande sammanställning:
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
5
År |
Summa anslag, |
Summa anslag, kronor |
1936 ........... |
334 627 |
164 875 |
1937 ......... |
439118 |
181 000 |
1938 ........... |
401 567 |
204 015 |
1939 ........... |
431 206 |
214 000 |
1940 ........... |
518 786 |
223 200 |
1941........... |
499 983 |
253 700 |
1942 ........... |
549 843 |
296 750 |
1943 ........... |
611 337 |
303 400 |
1944 ........... |
541 877 |
331175 |
1945 ........... |
522 653 |
308 600 |
Summa |
4 850 997 |
2 480 715 |
Vidare är det akademien bekant, att ej så få — och därtill verkligt betydande
— företag av humanistiskt vetenskaplig art planerats, utan att vederbörande
initiativtagare ens ansett det löna mödan att begära anslag ur humanistiska
fonden, väl vetande, att fondens utdelningsbara medel alltid varit
till bristningsgränsen upptagna. Akademien har själv måst ålägga sig stor
återhållsamhet vid framställningar om anslag för egna forskningsarbeten,
oaktat vetenskapligt högst önskvärda och viktiga företag eljest väl hade
kunnat motivera väsentligt högre anslagskrav.
Även Sveriges ställning i förhållande till den internationella forskningen på
det humanistiska området synes väl motivera, för att ej säga nödvändiggöra
ökade anslag. Vi ha här lyckats uppnå en ställning på olika områden, som
det är ett nationellt intresse att i fortsättningen hävda och befästa. Det kan
ej heller vara lämpligt, att vårt land skall av brist på medel nödgas avböja
sin medverkan till internationella vetenskapliga forskningsarbeten, där vi rimligen
kunna antagas vara i stånd att göra goda insatser. Akademien håller
också före, att en dylik levande kontakt med andra länders arbeten och med
dessas utövare är av utomordentlig betydelse för vår egen vetenskaps utveckling.
Det är ovedersägligt, att en sådan kontakt, ett sådant samarbete är
ägnat att vidga de svenska vetenskapsmännens synkrets och bidraga till att
ställa in deras rent svenska forskningsarbeten i större sammanhang. Över
huvud taget torde Sveriges deltagande på den internationella vetenskapliga
vädjobanan vara ägnat att stärka vår allmänna internationella ställning.
En viktig orsak till att humanistiska fonden ej på långt när i tillräcklig
utsträckning kan tillgodose den humanistiska forskningens intressen är, att
mycket betydande delar av tillgängliga medel nödvändigtvis åtgå för att
gälda trycknings- och andra därmed sammanhängande publikationskostnader.
En sammanställning av fondens utdelade anslag under senaste 10-årsperiod
visar följande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
År |
Beviljad anslags-summa |
Publicering |
Bearbetning |
Resor, fältar-beten m. m. |
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
|
1936 .......... |
164 875 |
92 775 |
55 050 |
17 050 |
1937 .......... |
181 000 |
84 000 |
71 250 |
25 750 |
1938 .......... |
204 015 |
89 475 |
81 850 |
32 690 |
1939 .......... |
214 000 |
95 500 |
80 200 |
38 300 |
1940 .......... |
223 200 |
120 300 |
88 950 |
13 950 |
1941.......... |
253 700 |
121 800 |
110 050 |
21 850 |
1942 .......... |
296 750 |
152 350 |
119 050 |
25 350 |
1943 .......... |
303 400 |
167 900 |
116 650 |
18 850 |
1944 .......... |
331175 |
184 375 |
127 850 |
18 950 |
1945 .......... |
308 600 |
157 990 |
132 760 |
17 850 |
Summa |
2 480 715 |
1 266 465 |
983 660 |
230 590 |
Då ett vetenskapligt arbete givetvis måste befordras till trycket, om det
skall få något värde såsom led i det vetenskapliga framåtskridandet, har det
varit alldeles nödvändigt att utdela dessa stora tryckningsanslag. Men följden
har ock blivit, att högst angelägna och lovande forskningsföretag måst ställas
på framtiden eller till och med helt avskrivas på grund av de tillgängliga
medlens knapphet. Skadan härav kan naturligtvis ej i siffror angivas,
men måste anses vara betydande.
Det torde av akademiens här ovan lämnade framställning tydligt ha framgått,
att behovet av medel för den humanistiska vetenskapens stödjande i
den omfattning, som måste anses rimlig och önskvärd, högst betydligt överstiger
humanistiska fondens nuvarande avkastning, samt att de hittills lämnade
årliga tillskotten av lotterimedel för utdelning icke varit tillräckliga för
att avhjälpa denna brist. En mera betydande ökning av dessa tillskott av
lotterimedel synes för närvarande icke heller vara möjlig.
Akademien anser sig under sådana förhållanden böra hos Kungl. Maj:t
göra framställning om att ett större årligt anslag måtte utverkas av riksdagen
för att tillsammans med humanistiska fondens avkastning användas till att
stödja och främja, humanistisk vetenskaplig forskning samt att fördelningen
av dessa anslagsmedel måtte överlämnas åt humanistiska fondens nämnd,
sedan densamma ombildats på sätt akademien föreslår i det följande.
Akademiens förslag har i de avgivna yttrandena från företrädarna för de
humanistiska och teologiska vetenskaperna hälsats med stor tillfredsställelse.
Kanslern för rikets universitet, som likaledes i princip anslutit sig till akademiens
förslag, anför följande.
Såsom akademien i sin framställning erinrat, har under de senaste åren
inom flera viktiga vetenskapliga forskningsområden betydande ekonomiska
och organisatoriska åtgärder vidtagits i syfte att skapa bättre förutsättningar
för forskningens framåtskridande. För främjande av teknisk, medicinsk och
naturvetenskaplig forskning ha sålunda särskilda forskningsråd inrättats och
statsmedel i avsevärd utsträckning ställts till förfogande. Den humanistiska
forskningen, som likväl är av central betydelse för den andliga kulturens utveckling,
saknar emellertid alltjämt det ekonomiska stöd, som erfordras för
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
att denna forskning skall på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Förutsättningen
för att de humanistiska vetenskaperna skola kunna bedriva ett
effektivt och något så när omfattande arbete är emellertid, att betydligt rikligare
anslag anvisas för ifrågavarande ändamål. Akademiens initiativ till
beredande av bättre ekonomiska möjligheter på förevarande område har hälsats
med tillfredsställelse av samtliga de i ärendet hörda instanserna och för
egen del får jag på det livligaste understryka vikten av att åtgärder snarast
vidtagas för ett ökat tillgodoseende av den humanistiska forskningens behov.
Verksamhetsområdets omfattning.
I fråga om principerna för användningen av anslagsmedlen till stöd åt
humanistisk forskning har akademien framhållit, att skäl syntes föreligga att
i stort sett bibehålla vad i sådant hänseende stadgades i § 1 av reglementet
för humanistiska fonden. Dessa stadganden innehålla för närvarande följande.
§ 1.
Humanistiska fonden är bildad av lotterimedel, som Kungl. Maj:t i sådant
syfte tilldelat vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, och står under
akademiens förvaltning.
Fondens avkastning skall användas till följande ändamål:
att främja svenskt forskningsarbete inom de humanistiska vetenskapernas
område;
att i övrigt främja sådana företag och arbeten, som kunna vara av betydelse
för eller äga samband med de humanistiska vetenskapernas framåtskridande;
samt
att, då synnerliga skäl föreligga, till svenska offentliga samlingar förvärva
sådana föremål (konstverk, handskrifter, tryckalster och dylikt), vilka äro
ägnade att tjäna såsom vetenskapligt material eller hjälpmedel för humanistisk
forskning och vilkas bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara
av större vikt.
Vissa tillägg och förtydliganden i dessa bestämmelser anser akademien dock
behövliga. Akademien har bland annat ansett sig böra undersöka, huruvida
det kunde vara önskvärt och lämpligt, att humanistiska fondens verksamhetsområde
utvidgades att omfatta, förutom de egentliga humanistiska
ämnena, jämväl de teologiska och juridiska ämnesgrupperna.
Fn del av dessa vetenskaper hade ju, framhåller akademien, redan förut räknats
till humaniora, särskilt de delar, som berörde dels deras historiska och
filologiska, dels deras mera filosofiska sidor. Därför hade också arbeten av
dylik art redan upprepade gånger erhållit anslag ur humanistiska fonden.
Även övriga delar av dessa vetenskapsgrenar syntes emellertid äga tillräcklig
frändskap med egentliga humaniora för att de skulle kunna tänkas bliva hänförda
till fondens verksamhetsområde. Akademien anför vidare följande.
Akademien har även dryftat frågan, vilken ställning samhällsvetenskaperna
— i den del de ej falla inom den juridiska ämnesgruppen — böra intaga i
förhållande till humanistiska fonden och dess anslag. Akademien har därvid
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74.
inhämtat, att en utredning om samhällsvetenskapernas omfattning och tillgodoseende
med forskningsanslag pågår.1 Överläggningar ha därför upptagits
med ordföranden i denna beredning. Dels av dessa överläggningar, dels av yttranden
från de juridiska fakulteterna vid de båda statsuniversiteten och från
den stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola samt
slutligen från lärarrådet vid Göteborgs högskola har det framgått, att det av
de juridiska och samhällsvetenskapliga ämnesgruppernas representanter knappast
anses vara ett önskemål, att dessa vetenskaper skola bli hänförda till dem,
som borde kunna erhålla sina anslag ur humanistiska fonden i annan mån,
än som redan hittills skett. Då den nyssnämnda beredningen enligt vad akademien
inhämtat lärer överväga att söka utverka ett gemensamt forskningsanslag
för samtliga stats- och samhällsvetenskapliga discipliner, inom vilka
även de juridiska vetenskaperna skulle inbegripas, har akademien ansett sig
icke böra föreslå någon utvidgning av humanistiska fondens verksamhetsområde
till förmån för sistnämnda vetenskapsgrupper. — Dock finner akademien
det självfallet, att sådana vetenskapliga forskningsarbeten inom ämnesgruppen,
som äro övervägande historiskt eller filosofiskt orienterade, böra
såsom hittills kunna komma i åtnjutande av understöd från fonden.
Den teologiska ämnesgruppen däremot synes lämpligen i sin helhet böra
tillgodoses genom anslag ur humanistiska fonden även beträffande de grenar
av denna grupp, som ej förut självklart ansetts höra till humaniora. De teologiska
fakulteterna i Lund och Uppsala ha i sina yttranden helt anslutit
sig till denna mening. Det synes för övrigt föga sannolikt, att något särskilt
forskningsanslag för teologisk forskning eljest kan komma att inrättas.
Om alla ämnesområden bör liksom hittills gälla, att endast rent vetenskaplig
forskning, men ej undervisningsändamål, erhåller stöd genom anslag från
fonden. Akademien anser även, att understöd ur humanistiska fonden självfallet
liksom hittills bör kunna utgå till vetenskapligt forskningsarbete inom
andra ämnesområden än här ovan avhandlade, då arbetet övervägande är
humanistiskt till sin natur.
I syfte att förtydliga innebörden av sitt förslag rörande verksamhetsområdets
omfattning har akademien lämnat en specificerad redogörelse för de
ändamål, till vilka bidrag borde kunna utgå ur den på föreslaget sätt förstärkta
humanistiska fonden. Av denna redogörelse samt de med anledning
därav avgivna yttrandena inhämtas i huvudsak följande.
a) Understöd till enskildas forskningsarbeten.
Sådana understöd borde kunna utgå i form av ersättning för mistad lön vid
kortare ledighet och dylikt samt bidrag till arbetshjälp, materialier in. m.
b) Anslag till »forskningsår». Anslag borde, yttrar akademien,
kunna tilldelas en forskare för att möjliggöra för honom att erhålla
ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».
c) Reseanslag.
Beträffande de under b) och c) upptagna anslagsändamålen anför akademien
följande.
Akademien har givetvis icke genom dessa ändamåls upptagande bland
humanistiska fondens ändamål avsett att ersätta befintliga eller motverka
1 Utredningen har numera slutförts, se stat. off. utr. 1946: 74.
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-
ifrågasatta statutenliga möjligheter för statsuniversitetens, eventuellt också
de fria högskolornas professorer och lärare att även på annat och måhända
för dem fördelaktigare sätt ernå här avsedda tjänstledighet med bibehållen
lön ävensom reseanslag och dylikt. Akademien avser att genom sitt förslag
förhjälpa icke minst de många forskare, som icke åtnjuta dylika privilegier, att
kunna frigöra sig en tid från det dagliga tjänste- eller förvärvsarbetet för att
kunna genomföra en forskningsuppgift. Sådana forskare finnas i många olika
ställningar: såsom tjänstemän vid arkiv, bibliotek och museer, vid läroverk
och skolor av olika slag, stundom även i privata tjänsteställningar och såsom
fria yrkesutövare. Deras medverkan i humanistiskt forskningsarbete är synnerligen
önskvärd. Alltför ofta har en god undersökning stannat på ett halvgånget
stadium och blivit utan nytta, därför att vederbörande forskare icke
kunnat ernå den tid av samling och arbetsro, som erfordrats för att föra
arbetet till slut.
Denna uppgift är för övrigt icke ny för humanistiska fondens verksamhet,
ehuru den på grund av medlens knapphet hittills icke kunnat praktiseras i
så stor utsträckning, som varit önskvärd.
Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala invände i sitt yttrande
över akademiens preliminära förslag, att anslag till ifrågavarande två ändamål,
forskningsår och resor, icke syntes böra belasta det planerade forskningsanslaget
utan borde tillgodoses med statsmedel på annat sätt, dels i form
av lagstadgad rätt för innehavaren av statlig professur eller jämförlig befattning
att vid viss ledighet för vetenskapligt arbete erhålla ersättning för förlorade
tjänstgöringspenningar, dels i form av särskilda resestipendier. I särskilt
yttrande av professorn Brusewitz, vari 9 andra professorer instämt, framhölls,
att om ett tillräckligt reseanslag kunde åstadkommas utanför fonden,
vore detta en tilltalande utväg, men att å andra sidan fonden knappast borde
vara helt stängd för vissa forskningsändamål, som krävde utlandsresor.
Teologiska fakulteten i Lund fann frågan om anslag till »forskningsår» vara
av sådan vikt, att den krävde ett ännu effektivare ekonomiskt stöd än vad
det tilltänkta anslaget kunde möjliggöra. Humanistiska sektionen intog samma
ställning till denna fråga som motsvarande sektion i Uppsala.
Med anledning av vad i de avgivna yttrandena anfördes har akademien
anfört följande.
Akademien kan icke i detta sammanhang underlåta att framhålla, att
humanistisk forskning icke bedrives enbart vid universiteten, utan att en
ganska betydelsefull del av denna forskning också utövas vid våra arkiv,
bibliotek, museer och andra liknande institutioner, dit vissa stora och viktiga
forskningsarbeten på grund av sin natur måste förläggas. Dessutom utgöra
lektorerna och många andra medlemmar av landets lärarkårer ofta mycket
värdefulla krafter för vår humanistiska forskning, krafter, som måste
stödjas och tillvaratagas för det svenska forskningsarbetet. Även kretsen av
övriga enskilda forskare på olika områden är ganska betydelsefull och förtjänar
hjälp och uppmuntran i sina många gånger mycket värdefulla specialforskningar.
— Även dessas intressen har akademien velat tillgodose vid sidan
av universitetens och högskolornas.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
Humanistiska sektionen i Uppsala understryker i sitt sist avgivna yttrande,
att statsanställda vetenskapsmän böra erhålla statutenlig möjlighet till
»forskningsår» och annan jämförlig ledighet utan att medel ur det nu begärda
anslaget tages i anspråk. Även i fråga om reseanslagen har sektionen
anfört vissa betänkligheter. Humanistiska sektionen i Lund har däremot
anslutit sig till akademiens förslag.
Kanslern för rikets universitet har ansett sig icke kunna biträda förslaget,
att anslag ur fonden skulle utgå för att möjliggöra för en forskare att erhålla
ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».
Ersättning för dylik ledighet borde tillgodoses i annan ordning.
Universitetsberedningen har anslutit sig till kanslerns förslag liksom även
statskontoret.
d) Anslag för vetenskapliga undersökningar »i
fältet». Härmed avses, anför akademien, expeditioner, undersökningar
eller andra arbeten av bland annat historisk, statsvetenskaplig, konsthistorisk,
arkeologisk, språkvetenskaplig, litteraturhistorisk, kulturgeografisk, etnografisk
och folkloristisk natur såväl inom som utom landet. Hit höra också företag,
som utföras av forskare från vårt land gemensamt med forskare från ett
eller flera andra länder, t. ex. nordiskt samarbete.
Humanistiska sektionen i Uppsala synes förmena, att anslag till ifrågavarande
ändamål i första hand borde tillgodoses genom särskilda statsanslag
till resor.
Kanslern har — under erinran att akademiens förslag innebure möjlighet
att ge reseanslag även för »fältarbeten» utom landet — ifrågasatt om man
icke härigenom kommit att omspänna ett alltför vidsträckt verksamhetsområde.
Universitetsberedningen synes ha anslutit sig till den ståndpunkt, som intagits
av kanslern, vilket även statskontoret gjort.
e) »Halvpe rmanenta anslag». Härmed avser akademien anslag
av kortare eller längre varaktighet till forsknings- och utgivningsföretag,
ledda av lärda sällskap eller andra kompetenta sammanslutningar. Såsom
exempel nämnas: Svenskt diplomatarium, Sveriges runinskrifter, Sveriges
kyrkor, Svenskt biografiskt lexikon, arbeten utgivna av Kungl. Samfundet
för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia m. fl.
f) Anslag för redigering och utgivning av ur
kundspublika
tioner av alla slag. Härmed likställer akademien
bibliografier, register och andra likartade hjälpmedel för vetenskaplig
forskning. ,
g) Anslag till museer, bibliotek och arkiv. Akademien
har tänkt sig, att anslag skulle kunna tilldelas dylika och liknande
11
Kungl. Maj ds proposition nr 7Jj.
institutioner i och för utförande av humanistisk forskning i egen regi samt
för materialier, böcker, fotografier m. m. dylikt för samma ändamål.
Ifrågavarande förslag har blivit föremål för invändningar i vissa av de
avgivna yttrandena, vari bland annat anföres följande.
Reservanterna till humanistiska sektionens i Uppsala första yttrande: Det
kan ifrågasättas, om icke sådan forskning, som akademien här avser och som
väl hittills bekostats av till dessa institutioner anslagna medel, alltfort bör
bekostas på samma sätt. Vidare kan starkt ifrågasättas, om bidrag till böcker,
vartill bibliotek och arkiv redan ha anslag, skola kunna utgå ur fonden.
Vad som i detta samband menas med »materialier» är oklart. — I sitt senare
yttrande har humanistiska sektionen anslutit sig till de synpunkter, som anförts
av reservanterna.
Kanslern (med instämmande av universitetsheredningen): Det synes i viss
mån tveksamt, huruvida anslag böra utgå till under g) angivna ändamål.
Det måste i så fall röra sig om alldeles extraordinära forskningsuppgifter,
som falla utanför ramen för institutionernas ordinarie verksamhet.
Statskontoret har ansett understödjandet av museer in. fl. institutioner för
ifrågavarande ändamål böra ske i annan ordning.
h) Anslag för att möjliggöra publicering av
resultaten av humanistisk forskning (tryckning, klichering,
bindning, översättning till främmande språk m. m.).
i) Anslag till internationella forskningsföretag
av allmänt värde för humanistisk forskning.
Beträffande anslag till sistnämnda ändamål har akademien anfört:
Redan före första världskriget hade man på åtskilliga håll insett betydelsen
av internationell samverkan på bland annat den humanistiska vetenskapens
fält. Sålunda hade gemensamma vetenskapliga företag av stor vikt
igångsatts på flera områden. Mycket goda resultat hade redan vunnits och
högst betydande sådana kunde skönjas. Sedan freden återställts sökte man
återupptaga eller ny organisera arbetet, varjämte nya liknande samarbetsföretag
sattes igång eller planerades. Såsom ett viktigt exempel härpå kan
nämnas det sedan 1900 av fem tyska och österrikiska akademier utgivna
stora latinska ordboksarbetet Thesaurus linguae latinae. Ett annat är den
stora samlingspublikationen över alla antika vaser, Corpus vasorum antiqourum,
utgiven genom Union académique internationale. Det andra världskriget
har givetvis i detta internationella samarbete åstadkommit mycket större
avbräck än det förra kriget. Det är emellertid att förutse, att samarbetet efter
hand och kanske snart nog kommer att återupptagas.
Under förfluten tid har Sveriges medverkan i sådana viktiga företag tyvärr
ej alltid kunnat påräknas av brist på tillgängliga medel. Det synes akademien
högeligen angeläget, att vårt land, som skonats från krigsdeltagande, måtte
bereda sig på att göra en insats härvidlag, som motsvarar dess vetenskapliga
ställning och dess anspråk på att betraktas såsom ett kulturland av rang.
Ilimliga anslag böra därför kunna lämnas till dylika företag. Givetvis bör
därvid i allmänhet eftersträvas, att direkt svensk medverkan i sådana företag
äger rum. I de flesta fall torde till och med såsom villkor för ett svenskt
bidrag böra ställas, att även svenska vetenskapsmän få deltaga i arbetet. Men
möjlighet torde jiimväl böra finnas att undantagsvis frångå denna regel och
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 7/+.
att sålunda bevilja begränsade bidrag, även om direkt svensk personlig medverkan
ej är omedelbart möjlig.
I detta sammanhang önskar akademien framhålla det önskvärda att i reglementet
för humanistiska fonden införes föreskrift för nämnden att övervaka,
att publikationer av internationellt intresse, till vilka anslag beviljas, antingen
i sin helhet utgivas på något av de stora kulturspråken, i vissa fall pa latin,
eller också förses med resuméer på motsvarande språk. Även härigenom skulle
en önskvärd förstärkt kontakt med den internationella vetenskapen åvägabringas.
Humanistiska sektionen i Lund anför i anslutning till detta förslag följande.
Det synes sektionen lämpligt att i förevarande anslagsändamål också inräkna
internationella tidskrifter, som till en del stå under svensk ledning
men tryckas utomlands. Härvid bör det icke utgöra något hinder, att svenska
tidskrifter och årsböcker i allmänhet icke böra erhålla anslag av ifrågavarande
medel. Dock finner sektionen, att bidrag till internationella tidskrifter
i första hand borde utgå från det å riksstaten uppförda anslaget för utgivande
av tidskrifter m. m., under förutsättning, att detta anslag ökas i erforderlig
grad.
k) Anslag för förvärv av föremål till museer,
arkiv och bibliotek. Akademien motiverar ifrågavarande förslag
på följande sätt.
I reglementet för humanistiska fonden återfinnes i § 1 sista stycket en bestämmelse,
som medgiver användande i vissa fall av fondens medel till förvärvande
av föremål till svenska offentliga samlingar. Denna bestämmelse
har under fondens snart 20-åriga tillvaro endast två gånger kommit i tilllämpning
och då med mycket oansenliga belopp. Detta torde huvudsakligen
ha berott därpå, att fondens medel ej ens tillnärmelsevis räckt till för tillgodoseende
av kraven på publicering och forskning. Klart är emellertid å andra
sidan, att de mycket blygsamma inköpsanslag, som i de flesta fall stå till
förfogande för museer, bibliotek, arkiv och dylikt, aldrig kunna förslå till
förvärv av sådana verkligt betydande konstverk, handskrifts- och boksamlingar
eller arkivalier, som stundom av olika anledningar, ofta helt oförmodat,
erbjudas till förvärvande. I vissa fall ha sådana förvärv kunnat genomföras,
dock endast tack vare mellankomst av enskilda donatorer eller föreningar.
Men denna väg för anskaffande av medel lärer nog i framtiden bli
allt mindre framkomlig. Därför synes det vitterhetsakademien vara angeläget,
att en möjlighet beredes att — då fråga är om förvärv av för offentliga
samlingar särskilt viktiga föremål — medel mera extraordinärt kunde
ställas till förfogande. Beslut härom torde emellertid, då fråga är om större
summor, t. ex. överstigande 20 000 kronor, böra i varje särskilt fall underställas
Kungl. Maj:ts stadfästelse. Oberoende härav torde det böra lämnas
humanistiska nämnden möjlighet att till mötande av större utgifter av nu
omförmält slag årligen ur anslaget avsätta penningmedel.
Det kan möjligen invändas, att anslag sådana som dessa ej direkt höra
samman med ett humanistiskt forskningsanslag. Men akademien vill då
erinra därom, att offentliga samlingar i sig själva erbjuda den bästa grundval
för mångsidig forskning på åtskilliga områden. Deras berikande med viktiga
13
Kungl. Maj:ts •proposition nr 71±.
ting står sålunda i nära sammanhang med forskningen. Härförutom torde det
få anses vara ett självklart statsintresse, att våra offentliga samlingar av nu
ifrågavarande art kunna för den svenska allmänheten framvisa ett kvalitativt
så högt stående material som möjligt.
Invändningar riktas i flera av de avgivna yttrandena mot ifrågavarande
förslag. Sålunda anföres bland annat följande.
Humanistiska sektionen i Uppsala. Sektionen anser ifrågavarande förslag
mindre lämpligt, då därigenom alltför lätt intrång kan göras på andra humanistiska
forskningsintressens berättigade krav. Sektionen kan därför icke
ansluta sig till förslaget på denna punkt.
Humanistiska sektionen i Lund. Sektionen hälsar med glädje den föreslagna
möjligheten att använda medel ur den förstärkta humanistiska fonden till
inköp för museer, arkiv och dylika institutioner. Sektionen vill dock framhålla
den svårighet, som kan uppkomma därigenom, att föremål och samlingar
av här avsett slag ofta hembjudas med kort tidsfrist, varför ansökan i
vanlig ordning hos humanistiska fonden och behandlingen av sådan ansökan
kan vara en alltför långsam procedur. Det synes mycket lämpligt, att respektive
museer, arkiv etc. även kunna erhålla dylika anslag för visst generellt
angivet inköpsändamål utan att i förväg behöva specificera vilka enskilda
föremål eller samlingar som skulle anskaffas.
Lärarrådet vid Göteborgs högskola. Av motiveringen framgår, att akademien
bland ifrågavarande föremål även inräknar »verkligt betydande konstverk».
Enligt lärarrådets uppfattning höra inköp av konstverk ej direkt samman
med humanistisk forskning och böra även med hänsyn till de numera
betydande kostnader, dylika inköp kräva, tillgodoses genom andra medel.
Lärarrådet föreslår, att anslag under k) begränsas till att omfatta förvärv
av föremål och samlingar av särskild betydelse för svensk humanistisk forskning.
Kanslern — varmed universitetsberedningen och statskontoret instämt —
har icke funnit lämpligt, att humanistiska fonden skulle belastas med att
utgiva anslag till museer, arkiv och bibliotek m. fl. för förvärvande av föremål
av ifrågavarande slag. Medel för sådant ändamål syntes i stället böra
beräknas under vederbörande institutioners ordinarie anslag.
Anslagets storlek.
Akademien har, som nämnts, anhållit, att anslaget till bidrag till främjande
av humanistisk forskning måtte fastställas till 650 000 kronor. Till
stöd härför har akademien anfört följande.
Det torde i detta sammanhang vara av värde att lämna några uppgifter
rörande storleken av de anslag, som i vårt grannland Danmark sedan längre
tid tillbaka kunnat lämnas till stöd för humanistisk vetenskaplig forskning
samt för inköp av konstverk m. in. till offentliga samlingar, allt tack vare
de båda stora donationsfonderna Carlsbcrgjondct (grundlagd 1870) och Ny
Carlsbergfondet (grundlagd 1901).
Dessutom bör i detta sammanhang även lämnas uppgifter om Rask-0rsted
Fondet, upprättad 1019 till stöd för dansk vetenskap i förbindelse med mel
-
14 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 7J+.
lanfolklig forskning, således avseende de ändamål, som ovan angivas under
d) och i).
Under tioårsperioden 1935/45 ha de nämnda danska fonderna för ifrågavarande
humanistiska ändamål lämnat i medeltal per år följande anslagsbelopp:
Carlsbergfondet
................................... kronor 734 100
Ny Carlsbergfondet................................ » 450 200
Rask-0rsted Fondet ............................... » 107 500
Summa kronor 1 291 800,
härav till inköp för museer m. m..................... » 372 800.
Dansk vetenskaplig humanistisk forskning har sålunda tack vare de
nämnda tre fonderna fått anslag, som i medeltal överstiga 1 % miljon kronor
om året.
Det är att märka, att juridisk och teologisk vetenskap icke understödjes
av Carlsbergfonden. Det har vidare upplysts, att alla tre fonderna under
krigsåren icke utdelat hela de tillgängliga beloppen, utan ha gjort större
reservationer än normalt.
Att fixera den summa, som är nödvändig för att på ett rimligt sätt fylla de
krav på ekonomiskt stöd, som svensk humanistisk vetenskap synes ha rätt
att ställa, om den skall kunna fullfölja de uppgifter, vilka här ovan angivits,
är helt visst en vansklig sak. Ändamålen äro mångskiftande, ämnesområdena
många och olikartade. Redan den årliga summan av de anslag, varom
ansökts från humanistiska fonden under senare år, giver vid handen, att det
måste röra sig om ett stort belopp.
Härtill måste, enligt vad ovan föreslagits, läggas behoven av stöd åt teologisk
vetenskap ävensom summan av vissa anslag, som borde överflyttas
från åttonde huvudtiteln, utgörande för budgetåret 1945/46 i runt tal 80 000
kronor enligt följande specifikation.
Understöd för utgivande av Svenskt biografiskt lexikon .... kronor 15 000
Bidrag till utgivande av Svenskt diplomatarium.......... » 25 000
Understöd för fortsatt utgivande av Nusvensk ordbok .... » 12 000
Vissa bidrag1 från anslaget till understöd för utgivande av
tidskrifter, lärda verk och läroböcker, för budgetåret
1945/46 tillhopa ................................... » 27100
Summa kronor 79 100.
För internationellt organiserade arbeten böra även, enligt vad ovan framhållits,
vissa anslag beräknas. Akademien vill jämväl erinra om sina i det
föregående gjorda uttalanden, av vilka framgår, att man måste räkna med
ej så få — och i detta fall sannolikt stora — planerade vetenskapliga företag,
där vederbörande till följd av tillgängliga medels otillräcklighet ej ens ansett
det löna mödan att begära anslag. Härjämte erinrar akademien om sina egna 1 2
1 Svensk historisk bibliografi 800 kronor, Svenska fornskriftsällskapets utgivningsverksamhet
2 200 kronor, Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 2 200
kronor, Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium, 8 000 kronor, Horae Soederblomianae ] 000
kronor, V. Lundstedt: Law and Justice, 400 kronor, Skrifter, utgivna av statsvetenskapliga
föreningen i Uppsala 3 000 kronor, Michaelisgillet: kommentar till Olaus Magnus historia om
de nordiska folken 1 500 kronor, Sjöhistoriska samfundets skriftserie 800 kronor, Landsmålsarkivets
i Uppsala Lule-lapska ordbok 5 000 kronor, B. Hesselman: Förstudier till en nordisk
språkhistoria 2 200 kronor.
15
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-
under utförande varande eller planerade företag, där det måste anses högst
önskvärt att väsentligt ökade anslag kunde ställas till förfogande.
I detta sammanhang vill akademien erinra om de starkt stigande kostnaderna
för tryckning, papper, klichéer m. m. Kostnadsstegringen på det
nämnda området uppgår för närvarande till cirka 50 procent i förhållande till
1938 års priser.
Slutligen måste man räkna med den summa, som erfordras för inköp till
museer, bibliotek och arkiv, och vilken bör uppgå till ett något så när
betryggande belopp.
Det sammanlagda årsbehovet till stöd för humanistisk forskning torde med
hänsyn till vad här ovan sagts närmast kunna beräknas till omkring en miljon
kronor. Då emellertid tillräckligt fasta beräkningsgrunder ännu saknas,
anser akademien det riktigast att nu begränsa det beräknade årsbehovet till
900 000 kronor. Då humanistiska fondens ränteavkastning för närvarande
kan beräknas till cirka 250 000 kronor, skulle det årliga statsanslaget till
humanistisk forskning för närvarande kunna begränsas till 650 000 kronor.
Akademien har i detta sammanhang framhållit önskvärdheten av att humanistiska
fonden allt fortfarande måtte få påräkna samma årliga tillskott till
sitt fondkapital som hittills beviljats av lotterimedel. En visserligen långsam
men dock stadig stegring av fondens räntemedel ansåge akademien vara viktig,
då dessa medel under alla förhållanden kunde påräknas oberoende av i
övrigt växlande statsfinansiella konjunkturer.
Humanistiska sektionen i Uppsala ifrågasätter, med hänsyn till de knappa
villkor, varunder de humanistiska vetenskaperna hittills arbetat, om ej det
föreslagna understödsbeloppet vore att anse som alldeles för otillräckligt. Vad
akademien anfört om de danska fonderna utgjorde ett talande jämförelsematerial.
Kanslern har förklarat sig anse, att det av akademien beräknade medelsbehovet
icke syntes vara för högt tilltaget. Härvid räknade kanslern med,
att från den förstärkta humanistiska fonden skulle utgå understöd även för
de av akademien angivna ändamål, vilka nu tillgodosågos genom särskilda
anslag under åttonde huvudtiteln. — Vidare anför kanslern:
Ett tillgodoseende av den humanistiska forskningen enligt de av akademien
framlagda grunderna bör givetvis icke få utgöra ett hinder för upptagande
av ett förslag att till universitets- och högskoleorganens förfogande
ställa medel för främjande av humanistisk forskning i analogi med vad som
skett i fråga om medicinsk forskning. Särskilt yngre forskare, som icke inför
ett centralt forskningsråd förmå tävla om anslag, kunna där få sina anslagsbehov
prövade av sina närmaste lärare och därigenom bli bedömda av dem,
som bäst känna sökandenas förutsättningar. Som komplement till det medicinska
forskningsrådets verksamhet har denna anordning slagit väl ut.
Universitetsberedningen tillstyrker likaledes, att 650 000 kronor anvisas
till ifrågavarande ändamål samt yttrar vidare:
Samtidigt som beredningen sålunda i allt väsentligt biträder akademiens
anslagsäskande, anser beredningen det angeläget att betona, att de föreslagna
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 74-
åtgärderna till förbättrande av villkoren för de humanistiska vetenskaperna
icke täcka alla de önskemål, som framställts till beredningen av representanter
för dessa vetenskaper. Liksom för den medicinska torde även för den
humanistiska forskningen medel behöva ställas till universitets- och högskoleorganens
direkta förfogande. Detta gäller särskilt för tillgodoseendet av
de krav på publiceringsmöjligheter, som mindre avancerade forskare kunna
framställa.
Statskontoret framhåller, att det undandroge sig ämbetsverkets bedömande,
huruvida och i vilken utsträckning medel borde ställas till förfogande
för ifrågavarande ändamål utöver vad som för närvarande utginge från humanistiska
fonden samt genom anslag å riksstaten.
Anslagets administration.
Akademien förordar, att humanistiska fondens organ skola handhava det
nya forskningsanslaget. Akademien anför:
Akademien finner det vara naturligt och följdriktigt, att humanistiska
fonden och dess organ, som under snart 20 år på ett framgångsrikt och, såvitt
akademien kunnat finna, synnerligen tillfredsställande sätt handhaft uppgiften
att med hittills tillgängliga medel stödja och främja humanistiskt forskningsarbete
i landet, också i fortsättningen får fullfölja denna uppgift med
användande av de rikare resurser, som det äskade årsanslaget skulle lämna.
Därigenom skulle en önskvärd kontinuitet bevaras och en under de gångna
åren grundlagd, synnerligen värdefull erfarenhet och översikt över det vetenskapliga
arbetet på det humanistiska området tillgodogöras.
Humanistiska fondens nämnd har i verkligheten under den tid densamma
varit i verksamhet på de humanistiska vetenskapernas område motsvarat de
forskningsråd, som under senaste tid inrättats för andra vetenskapsområden.
Nämnden har, liksom forskningsråden, en fullkomligt fri ställning gentemot
akademien i sitt handhavande av de utdelningsbara räntemedlen, liksom
själva förvaltningen av fondens kapital ombesörjes av särskilt förordnade
ekonomidelegerade och sålunda är helt skild från akademiens övriga
penningförvaltning.
En praktisk-ekonomisk fördel skulle även vinnas genom det ifrågavarande
anslagets överlämnande till humanistiska fonden, ty densamma äger redan
en färdig och beprövad förvaltningsapparat, som utan större förändringar
är kapabel att övertaga den ekonomiska förvaltning, som kan krävas för
det nya anslaget. Förvaltningskostnaderna för humanistiska fonden ha, inklusive
reseersättningar till de akademisammanträden, vid vilka fondens angelägenheter
behandlas, uppgått till i runt tal 18 000 kronor om året. De
torde vid en ökning av fondens anslagskapacitet icke behöva överstiga 35 000
kronor om året enligt verkställd approximativ beräkning.
I fråga om humanistiska fonden stadgas i reglementet för fonden, att densamma
tilldelats akademien och står under dess förvaltning. Förvaltningen
skall vara helt skild från akademiens övriga fondförvaltning och ombesörjas
av tre ekonomidelegerade, av vilka en utses av Kungl. Maj:t och två av
akademien. Dessa, vilka äro ansvariga för vården av fondens penningmedel,
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7J+.
äga rätt att anställa sekreterare och räkenskapsförare. Ekonomidelegerade må
icke besluta andra utgifter än sådana, som sammanhänga med fondens penningförvaltning.
Beträffande placeringen av fondens medel finnas detaljerade bestämmelser
i reglementet. Fondens kapital får ej tagas i anspråk utan Kungl. Maj:ts
tillstånd.
I fråga om humanistiska fondens nämnd samt beträffande
utdelningen av anslag från fonden stadgas i förutnämnda reglemente
(§§ 5—12) följande.
§ 5.
Fördelningen av tillgängliga medel verkställes av en nämnd, som består av
ordförande, vice ordförande och två ledamöter, samtliga förordnade av Kungl.
Maj:t, samt ytterligare sex ledamöter, av vilka akademiens båda klasser
utse vardera tre. Vardera klassen väljer tillika en suppleant att inträda vid
förfall för ledamot, som utsetts av klassen.
Ledamöter och suppleanter utses för en tid av fem år.
Avgår ledamot eller suppleant, utses ny ledamot eller suppleant för återstående
del av tjänstgöringstiden.
Till ledamöter och suppleanter skola utses personer, kända för allmänna
humanistiska intressen, samt sådana forskare inom humanistiska vetenskaper,
vilka gjort sig kända för humanistiska intressen även utom egna specialområden.
Det bör iakttagas, att så många vetenskapsgrenar som möjligt
bliva företrädda i nämnden.
§ 6.
För beslut i nämnden fordras, att minst sju ledamöter äro tillstädes och
minst fem om beslutet ense. Vid lika röstetal vinner den mening, som omfattas
av ordföranden.
För ärendenas beredning och föredragning samt protokollföringen m. m.
må nämnden inom eller utom sig utse lämplig person, vilken äger att därför
åtnjuta skälig ersättning.
För avlöningar, resekostnader och övriga administrationsutgifter äger
nämnden att från fondens avkastning uppbära nödiga medel enligt av akademien
årligen fastställd stat.
I denna må även upptagas skälig reseersättning till akademiens utom
Stockholm boende ledamöter för deltagande i sådant akademiens sammanträde,
varå sakkunniga enligt § 7 utses eller annat fonden rörande ärende
av större vikt behandlas.
Nämnden skall årligen före den 15 februari till akademien avgiva berättelse
över sin verksamhet under nästföregående år.
§ 7.
Utdelningen av anslag från fonden äger rum i regel en gång om året.
Ansökning om sådant anslag inlämnas till akademien senast den 31 oktober
året innan avsedd utdelning skall äga rum.
För granskning av sålunda inkomna ansökningar utser akademien vid sitt
ordinarie decembersammanträde sakkunniga inom de specialområden, vilka
ansökningarna avse.
Bihang till riksdagens protokoll 101f7. 1 sand. Nr 7/f.
2
18
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/+.
Till sakkunniga utses de personer, korporationer eller institutioner, som
akademien i varje särskilt fall anser vara mest lämpliga. Även ledamot av
nämnden kan utses till sakkunnig.
Sakkunniga skola avgiva utlåtande, huruvida till dem överlämnade ansökningar
böra föranleda tilldelande av anslag. Hava flera ansökningar om anslag
till likartade ändamål överlämnats till samma sakkunniga, skola dessa jämväl
angiva i vilken ordning ansökningarna synas förtjänta av bifall.
De sakkunnigas utlåtanden böra avgivas till akademien senast den 15
januari.
Ansökningshandlingar och utlåtanden jämte uppgift om de till utdelning
tillgängliga medlen avlämnas av akademien till nämnden, som har att företaga
ansökningarna till avgörande senast den 10 mars. Omedelbart efter avgörandet
skola utlåtandena återställas till de sakkunniga.
§ 8.
Nämndens beslut om utdelning av anslag tillkännagivas på lämpligt sätt
samband med akademiens högtidssammankomst den 20 mars.
§ 9.
Vid anslagens fördelning äger nämnden fullständig frihet inom ramen för
de tillgängliga medlen. Den må ock bestämma villkor för åtnjutande av beviljat
anslag.
Nämnden bör vid anslagsfördelningen tillse, att sådana ändamål, vilka
nämnden på grund av inhämtade yttranden av sakkunniga eller eljest anser
vara mest förtjänta av understöd, bliva särskilt främjade, oberoende av de
ämnesgrupper, till vilka de höra. En schematisk på förhand gjord uppdelning
av tillgängliga medel mellan de olika humanistiska ämnesgrupperna får icke
ifrågakomma.
Nämndens beslut om utdelning av anslag må icke överklagas.
§ 10.
Nämnden äger besluta, att viss del av de under året för utdelning tillgängliga
medlen må reserveras till en följande utdelning.
Till samma ändamål må anslag icke lämnas under mer än tre år i följd.
Därefter måste minst ett kalenderår förflyta, innan anslag ånyo må givas.
Doek må nämnden genom år efter år förnyade anslag främja särskilda under
akademiens ledning stående forskningsföretag eller publikationer.
§ 11.
I brådskande fall, så oek eljest där särskilda skäl föreligga, må beslut om
utdelning fattas av nämnden i annan ordning än i § 7 sägs; skolande dock
sådant beslut underställas akademien för godkännande.
Akademiens beslut i dylikt ärende må icke överklagas.
§ 12.
Har framställning om utbetalande av beviljat anslag icke gjorts inom två
år efter anslagets beviljande, anses detta hava förfallit, såvida ej akademien
annorlunda beslutar. Har anslag till samma ändamål beviljats flera år i följd,
räknas tiden från sista beviljandet.
19
Rungl. Maj:ts -proposition nr 74-
Såsom förut nämnts har akademien förordat viss ändrad sammansättning
av humanistiska fondens nämnd. Syftet härmed angives vara att vid dess
tillsättande ett större inflytande än hittills garanteras universiteten och högskolorna
i Stockholm och Göteborg. Akademiens förslag att den teologiska
ämnesgruppen skall inbegripas inom fondens verksamhetsområde har även
ansetts göra en ökning av antalet nämndledamöter ofrånkomligt.
Akademiens preliminära förslag. I det preliminära förslag,
som för yttrande underställdes vissa universitetsmyndigheter, hade akademien
ifrågasatt en förändring av nämndens sammansättning, som framgår
av följande sammanställning:
Nuvarande
sammansättning:
4 ledamöter, utsedda av Kungl.
Maj:t (därav ordförande och vice
ordförande).
6 ledamöter, utsedda av akademien
(3 av vardera klassen).
Föreslagen
sammansättning:
2 ledamöter, utsedda av Kungl.
Maj:t (ordförande och vice ordförande)
.
6 ledamöter, utsedda av akademien
(3 av vardera klassen).
4 ledamöter, utsedda av Kungl.
Maj:t inom ett förslag av 8 personer,
därav 2 från vart och ett
av universiteten och de fria högskolorna.
Härtill skulle komma två av akademien utsedda suppleanter.
Mot det preliminära förslaget restes åtskilliga invändningar från universitetens
och högskolornas sida med krav på starkare representation i nämnden.
Akademiens slutliga förslag. I sitt slutliga förslag har akademien
modifierat sitt förslag med avseende på nämndens sammansättning
i enlighet med följande:
Föreslagen sammansättning:
3 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t (därav ordförande och vice ordförande),
4 ledamöter, utsedda av akademien (2 av vardera klassen),
4 ledamöter, utsedda, 1 av humanistiska sektionen i Uppsala, 1 av humanistiska
sektionen i Lund, 1 av humanistiska avdelningen vid Stockholms
högskola samt 1 av lärarrådet vid Göteborgs högskola,
1 ledamot, utsedd gemensamt av de teologiska fakulteterna i Uppsala och
Lund.
Härtill skulle komma suppleanter för envar av de ledamöter, som icke
förordnats av Kungl. Maj:t. Akademien skulle tillse, att den forskningsverksamhet,
som bedrives utanför universitet och högskolor även blir representerad
i nämnden genom de av akademien valda ledamöterna.
Mandattiden för ledamöterna i nämnden borde sättas till fem år och bestämmelser
införas till befrämjande av önskvärd cirkulation i nämndens
sammansättning.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 7It.
Beträffande akademiens slutliga förslag, som tillstyrkts av humanistiska
sektionen i Lund, har humanistiska sektionen i Uppsala anfört:
Akademien föreslår, att humanistiska fondens nämnd, ombildad på visst
sätt, fördelar hela det nu av akademien begärda anslaget jämte humanistiska
fondens tidigare medel. Ett helt fristående organ hade givetvis varit tänkbart,
och sektionen vill i detta sammanhang påpeka, att det naturvetenskapliga
forskningsrådet föreslagits bliva i organisatoriskt avseende oberoende av
vetenskapsakademien samt inrymma endast en enda representant för denna
akademi mot tre representanter för de akademiska organen vid statsuniversiteten
och Stockholms högskola. I medicinska forskningsrådet åter ställa
fakulteterna, karolinska institutet, veterinärhögskolan och tandläkarinstitutet
sex av elva ledamöter, medan de övriga äro självskrivna, respektive utsedda
av Kungl. Maj:t. Tänkbart hade ävenså varit, att viss del av det begärda
anslaget ställts direkt till de akademiska organens förfogande. _
Sektionen vill likväl nu liksom i tidigare yttrande biträda akademiens förslag,
nämligen att medlen fördelas centralt, samt att humanistiska fondens
förvaltningsapparat utnyttjas för detta ändamål. Desto mera angeläget synes
det emellertid, att den ombildade nämndens sammansättning garanterar en
full och såvitt möjligt allsidig kontakt med den vid universitet och högskolor
pågående forskningen. Också framhåller lärarrådet vid Göteborgs högskola
i sitt tidigare yttrande: »Enligt lärarrådets uppfattning bör det oeftergivligt
tillkomma de humanistiska sektionerna i Lund och^ Uppsala, den
humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs
högskola att direkt utse ledamöter med suppleanter av den humanistiska
nämnden. Ett avgörande inflytande i denna bör förbehållas dem». Det
förhållandet, att vitterhetsakademien övervägande består av professorer vid
dessa lärosäten, borgar i och för sig icke för en tillfredsställande representation,
såsom uppvisas i lärarrådets yttrande. Ingenting hindrar naturligtvis
å andra sidan, att till universitetetsrepresentant väljes en person, som tillika
är ledamot av akademien.
Av skäl som sålunda anförts, vill sektionen för sin del föreslå, att den
ifrågavarande nämnden måtte bestå av en ordförande, utsedd av Ivungl.
Maj:t, en vice ordförande, likaledes utsedd av Kungl. Maj: t, tre ledamöter
valda av vitterhetsakademien, en representant för de båda teologisk^ fakulteterna
tillsammans, två representanter för humanistiska sektionen i Uppsala,
två representanter för humanistiska sektionen i Lund, en representant
för Stockholms högskolas humanistiska fakultet och en representant för
lärarrådet vid Göteborgs högskola. För akademiens och de akademiska organens
representanter skulle samtidigt väljas personliga suppleanter.
Sammanlagda antalet ledamöter i nämnden bleve på detta sätt oförändrat
enligt akademiens förslag tolv. Genom att sektionerna ägde att utse vardera
två ledamöter vunnes även den fördelen, att såväl de historiska som de språkliga
disciplinerna kunde påräkna en betryggande representation i nämnden.
Vid samtliga val till nämnden bör enligt sektionens mening den grundsatsen
vara vägledande, att ingen lärdomsgren må äga mer än en företrädare bland
nämndens medlemmar.
Beträffande mandattiden vill sektionen i anslutning till akademiens förslag
tillstyrka fem år, dock så att ingen må kunna omedelbart omväljas för ny
femårsperiod. En successiv förnyelse genom cirkulation synes likaså ändamålsenlig.
Enligt sektionens mening torde slutligen även en viss åldersgräns
21
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jt.
för valbarhet till nämnden böra fastställas; pensionsåldern för akademiska
lärare vid statsuniversitet bör i så fall utgöra en rimlig norm. Från samtliga
i detta stycke omtalade bestämmelser skulle givetvis de båda av Kungl.
Maj:t utsedda medlemmarna av nämnden vara undantagna.
Kanslern har anfört följande.
När det gällde spörsmålen om vidtagandet av åtgärder för främjande av
medicinsk och naturvetenskaplig forskning diskuterades möjligheten av att
anknyta en dylik verksamhet till vetenskapsakademien. Det befanns emellertid
ur olika synpunkter lämpligare att upprätta fullt självständiga och fristående
organ — forskningsråd — för liandhavandet av ifrågavarande uppgifter.
Starka skäl kunna givetvis anföras för att en motsvarande organisation
upprättas för den humanistiska forskningens vidkommande, vilket forskningsråd
skulle omhänderhava de medel, som kunde komma att uppföras på
riksstaten. Med hänsyn emellertid till förekomsten av humanistiska fonden
och den organisation, som redan finnes för förvaltning av dess medel, synes
det ur praktiska synpunkter mest ändamålsenligt, att samtliga de för humanistisk
forskning tillgängliga medlen komme att förvaltas av ett och samma
centrala organ och att den humanistiska fondens förvaltningsapparat utnyttjas
för detta ändamål. Jag anser mig därför böra biträda akademiens förslag
på denna punkt.
Akademien har i samband med sitt nu framlagda förslag förordat att nämnden
skulle utökas med två ledamöter till tolv, av vilka Kungl. Maj:t skulle
förordna ordförande, vice ordförande och en ledamot, tillika sekreterare, humanistiska
sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, humanistiska avdelningen
vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs högskola
utse vardera en ledamot jämte en suppleant för denne, de teologiska fakulteterna
i Uppsala och Lund gemensamt en ledamot och en suppleant samt
vitterhetsakademien fyra ledamöter (akademiens båda klasser två vardera)
jämte personliga suppleanter för dessa.
Från universitets- och högskolehåll har framhållits betydelsen av att ett
avgörande inflytande i nämnden förbehålles de humanistiska sektionerna vid
universiteten samt Stockholms högskolas humanistiska avdelning och lärarrådet
vid Göteborgs högskola. I anslutning härtill har humanistiska sektionen
i Uppsala föreslagit, att nämnden skulle bestå av tolv ledamöter, av vilka
Kungl. Maj:t skulle utse ordförande och vice ordförande samt de humanistiska
sektionerna i Uppsala och Lund vardera två ledamöter, humanistiska
avdelningen vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs högskola
vardera en ledamot, teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt
en ledamot samt vitterhetsakademien tre ledamöter; för de akademiska organens
och akademiens representanter skulle personliga suppleanter väljas.
För egen del vill jag framhålla, att jag anser det i hög grad betydelsefullt,
att nämnden får en sådan sammansättning, att tillräckligt inflytande i densamma
beredes yngre, i aktivt forskningsarbete verksamma akademiska
lärare. Detta önskemål torde bäst tillgodoses genom att de fyra humanistiska
avdelningarna vid universiteten och högskolorna beredas en förhållandevis
stark representation i nämnden. Jag ansluter mig därför till det förslag, som
framlagts av humanistiska sektionen i Uppsala, dock med den jämkningen,
att vitterhetsakademien i enlighet med dess förslag bör utse fyra ledamöter
i nämnden, av vilka akademiens båda klasser skulle välja vardera två. Härvid
synes likväl böra iakttagas, att minst två av dessa ledamöter företräda
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 7/h
humanistisk forskning utanför de akademiska lärosätena. För att likväl kunna
hålla nämnden inom det föreslagna medlemsantalet av tolv anser jag mig
böra föreslå, att vice ordförande icke förordnas av Kungl. Maj:t utan utses
av nämnden bland dess valda ledamöter.
De olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien böra före valens förrättande
samråda med varandra för att ernå största möjliga allsidighet i
nämndens sammansättning och härvid eftersträva att i regel ingen lärdomsgren
erhåller mer än en företrädare.
I likhet med akademien anser jag att mandattiden bör fastställas till fem
år och i överensstämmelse med vad humanistiska sektionen i Uppsala framhållit
håller jag före, att bestämmelse bör införas om att ingen må omedelbart
kunna omväljas för en ny femårsperiod. En successiv förnyelse av nämnden
genom cirkulation synes mig också ändamålsenlig.
Jag är jämväl av den uppfattningen, att en viss åldersgräns för valbarhet
till nämnden lämpligen bör fastställas. I sådant avseende torde för de av
universiteten och högskolorna valda ledamöterna pensionsåldern för akademiska
lärare vid statsuniversiteten få anses utgöra en rimlig norm. För de
av akademien utsedda ledamöterna torde uppnådd levnadsålder av 70 år
böra fastställas som gräns.
Vad sålunda av mig föreslagits i fråga om de valda ledamöterna bör givetvis
icke gälla den av Kungl. Maj:t förordnade ordföranden.
För ärendenas beredning och föredragning samt protokollföring m. m. torde
nämnden — liksom för närvarande är fallet — böra äga att inom eller utom
sig utse lämplig person, mot åtnjutande härför av skälig ersättning. I enlighet
med vad akademien uppgivit synas förvaltningskostnaderna kunna hållas
inom en ram av 35 000 kronor, innebärande en kostnadsökning av 17 000
kronor, och förvaltningen liksom hittills omhänderhavas av humanistiska fondens
ekonomidelegerade.
Statskontoret har yttrat följande.
Då humanistiska fonden inrättades avsågs, att densamma skulle genom
tilldelning av lotterimedel växa till dess den uppnått sådan storlek, att dess
avkastning rimligen kunde fylla de behov, för vilka den var avsedd, nämligen
att utgöra ett varaktigt och tillräckligt ekonomiskt stöd åt den humanistiska
forskningen. På grund av penninglotteriets förstatligande, räntesatsens
nedåtgående, stigande material- och tryckningskostnader samt ökade
behov av understöd åt forskningen blir emellertid med nuvarande avsättningar
till fondkapitalet den tidpunkt alltmera avlägsen, då ränteavkastningen
kan bli av tillfredsställande storlek. Med hänsyn härtill och då rådande
ordning för dispositionen av medel för den humanistiska forskningens understödjande
karakteriseras av bristande överskådlighet, anser sig statskontoret
böra föreslå, att lotterimedelsfonden icke vidare tages i anspråk för ifrågavarande
ändamål, att ytterligare avsättningar till humanistiska fonden icke verkställas,
samt att för den humanistiska forskningens främjande anvisas ett
särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln. Å detta anslag bör
såsom uppbördsmedel redovisas ränteavkastningen av humanistiska fonden.
Vid en sådan lösning av det föreliggande problemet synes för gäldande av
uppkommande förvaltningskostnader böra — såsom skett för exempelvis statens
medicinska forskningråd — upptagas ett särskilt förslagsanslag å åttonde
huvudtiteln. Storleken av dessa kostnader kan statskontoret icke bedöma
på grundval av föreliggande uppgifter.
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-
Vad särskilt angår förvaltningen av humanistiska fonden vill statskontoret
bringa i erinran, att ämbetsverket vid flera tillfällen hävdat den uppfattningen,
att fonden i fråga borde överflyttas till statskontorets förvaltning,
varigenom vissa med akademiens handhavande av fonden förenade kostnader,
bland annat för ekonomisekreterare och räkenskapsförare, 4 440 kronor, och
för revision, 800 kronor, skulle bortfalla. Ur akademiens synpunkt kan detta
icke innebära någon nackdel, då en dylik överflyttning givetvis icke i och
för sig bör medföra ändring av beslutanderätten rörande fördelning av räntea
vkastningen.
Beträffande sammansättningen av humanistiska fondens nämnd vill statskontoret
under erinran om Kungl. Maj:ts beslut den 11 oktober 1946 angående
inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd framhålla angelägenheten
av att antalet ledamöter i möjligaste mån begränsas. I likhet med kanslern
anser statskontoret emellertid, att de fyra humanistiska avdelningarna
vid universiteten och högskolorna böra erhålla en förhållandevis stark representation
i nämnden. Detta önskemål torde dock kunna tillgodoses, även
om nämnden består av allenast ordförande och sju ledamöter.
Universitetsberedningen har funnit de från universitets- och högskolehåll
framförda önskemålen, att de humanistiska sektionerna vid universiteten,
humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs
högskola skola erhålla ett avgörande inflytande i den nämnd, som skulle
ha att fördela anslagen, berättigade. Det förslag till nämndens sammansättning,
som förordats av kanslern, syntes ur dessa synpunkter tillfredsställande.
Rörande frågan om åldersgräns för valbarhet till nämnden har beredningen
understrukit önskvärdheten av direkt kontakt med den vid universiteten och
högskolorna bedrivna forskningen och har därför även på denna punkt anslutit
sig till universitetskanslerns förslag.
Vår tid kännetecknas av en snabb utveckling inom naturvetenskapernas,
teknikens och medicinens områden, och framtidsperspektiven synas öppna
utsikter mot nya stora landvinningar på dessa områden. Den naturvetenskapliga,
tekniska och medicinska forskningens grundläggande betydelse för detta
materiella uppsving är numera uppenbar för alla. För det kulturella livet
och dess framåtskridande spelar den humanistiska forskningen en motsvarande
roll. Försummas denna forskningsgren, uppstår fara för att den kulturella
utvecklingen sackar efter den materiella. De åtgärder, som vidtagits
eller planeras för att bereda större ekonomiska resurser åt de naturvetenskapliga,
tekniska och medicinska forskningsområdena, böra därför enligt min
mening följas av motsvarande åtgärder till stöd åt den humanistiska forskningen.
Jag är därför beredd att i princip ge mitt stöd åt det förslag i dylikt
syfte, som framlagts av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
Akademien erinrar, att den till förvaltning erhållit den s. k. humanistiska
fonden, vilken vid sin tillkomst för 20 ar sedan avsågs skola genom årliga
kapitaltillskott av lotterimedel uppbringas till sådan storlek, att dess årligen
utdelade ränteavkastning på ett tillfredsställande sätt skulle kunna sörja för
Departe
mentschefen.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 71h
behovet av medel till stöd åt svensk humanistisk forskning. Fonden är för
närvarande relativt betydande — dess kapitalbelopp uppgår till omkring
7,8 miljoner kronor — men dess ränteavkastning, i runt tal 250 000 kronor
om året, är till följd av penningvärdets försämring, räntesatsens sjunkande
m. fl. omständigheter ännu icke på långt när tillräcklig för att fylla sin uppgift.
Det nu äskade anslaget är avsett till förstärkning av dessa för årlig utdelning
tillgängliga räntemedel. Med hänsyn härtill torde det vara ändamålsenligt,
att samma organ, som har att fördela dessa räntemedel, även får sig
anförtrott att fördela de nu ifrågasatta anslagsmedlen. För närvarande utdelas
anslagen från humanistiska fonden av »humanistiska fondens nämnd». Även
anslagsmedlens fördelning torde därför böra ankomma på denna nämnd, som
i samband därmed torde böra omorganiseras på sätt jag i det följande förordar.
I ärendet har till närmare granskning upptagits vissa av de ändamål, till
vilka anslag för närvarande kunna beviljas från humanistiska fonden och vartill
enligt akademiens förslag anslag alltjämt borde kunna beviljas även om
fondavkastningen förstärktes medelst anslag å riksstaten. Från några håll ha
därvid framförts mer eller mindre bestämt uttalade önskemål om begränsningar
i det anslagsbeviljande organets befogenhet att anslå medel till vissa
av akademien närmare angivna ändamål. Med anledning av dessa erinringar
må till en början framhållas, att det icke synes önskvärt att i fråga om fördelningen
av anslaget till humanistisk forskning uppställa begränsningar, som
icke ansetts lämpliga eller erforderliga beträffande dispositionen av motsvarande
anslag till främjande av medicinsk eller naturvetenskaplig forskning.
Fastmera synes det böra hävdas, att humanistiska nämnden i princip bör
åtnjuta lika stor frihet som de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden
med avseende på fördelningen av forskningsanslagen. Genom en allsidig
och även i övrigt väl avvägd sammansättning av nämnden torde för
övrigt vinnas en fullgod garanti för att anslag icke komma att beviljas för
ändamål, som falla utom ramen för syftet att främja humanistisk forskning.
Jag är således av principiella skäl icke benägen att förorda, att den bidragsbeviljande
nämnden alltför mycket bindes genom statliga direktiv och ställer
mig därför tveksam till de av en del remissmyndigheter framställda förslagen
att i vissa hänseenden begränsa verksamhetsområdets omfattning. Jag kan
sålunda icke dela de från universitetshåll uttalade betänkligheterna mot beviljande
i nu ifrågavarande ordning av anslag till s. k. »forskningsår», d. v. s.
anslag för att bereda en forskare möjlighet till en längre tids ledighet från sin
tjänst för att kunna odelat ägna sig åt en forskningsuppgift. Detta ställningstagande
får givetvis icke anses prejudicerande i vare sig ena eller andra
riktningen i fråga om statsmakternas ställningstagande till universitetens
önskemål om införande av en författningsenlig rätt för universitetslärare att
erhålla »forskningsår» med bibehållna löneförmåner.
Invändningar ha även gjorts mot tanken att humanistiska nämnden skulle
äga möjlighet att bevilja anslag till museer, bibliotek och arkiv för humanis
-
25
Kungl. Maj:ts -proposition nr 7/h
tisk forskning i dessas egen regi. För egen del vill jag framhålla, att det härvid,
såvitt gäller statliga institutioner, givetvis icke kan bli fråga om annat
än undantagsfall, då det torde få förutsättas, att medel för dylika ändamål
skola av statsmakterna ställas till förfogande i annan ordning. Med hänsyn
härtill och framför allt av det skälet, att icke-statliga institutioner av ifrågavarande
slag icke böra frånhändas möjligheten att erhålla forskningsanslag,
kan jag icke finna de framförda invändningarna bärande.
Erinringar ha även framställts mot att medel skulle kunna beviljas för
förvärvande av fcremål till museer, arkiv och bibliotek. Det bör i detta sammanhang
erinras om att enligt det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet
för humanistiska fonden dennas avkastning må användas bland annat till att,
då synnerliga skäl därtill äro, till svenska offentliga samlingar förvärva sådana
föremål (konstverk, handskrifter, trycksaker och dylikt), vilka äro ägnade att
tjäna såsom vetenskapligt material eller hjälpmedel för humanistisk forskning
och vilkas bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara av större
vikt. Formuleringen är sålunda i sig själv så snäv, att något oberättigat intrång
på andra forskningsändamål icke torde behöva befaras. En allsidig
sammansättning av den anslagsfördelande nämnden torde därjämte utgöra
garanti mot missbruk. Jag är för övrigt för egen del beredd att medverka till,
att statliga museer, bibliotek och arkiv till sitt förfogande erhålla så avpassade
anslag på riksstaten, att krav från deras sida icke regelmässigt skola
behöva framställas om bidrag från de för humanistisk forskning avsedda
anslagsmedlen. Jag anser mig på anförda skäl icke böra ifrågasätta någon uttrycklig
inskränkning i humanistiska nämndens nuvarande möjligheter att
bevilja anslag även för ifrågavarande ändamål, vilka möjligheter i fortsättningen
liksom hittills icke lärer komma att utnyttjas annat än i sällsynta
fall. På sätt akademien förordat torde dock beslut om bidrag för ändamålet
böra underställas Kungl. Maj:ts prövning, såvitt fråga är om anslag på
över 20 000 kronor, en regel som för övrigt, i likhet med vad som stadgats
för beslut av medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden, torde böra
gälla generellt oavsett anslagsändamålets art.
Vad akademien i övrigt anfört rörande verksamhetsområdets omfattning,
har icke givit mig anledning till erinran.
Akademiens framställning utmynnar i förslag om anvisande av ett riksstatsanslag
av 650 000 kronor, varvid akademien emellertid tänkt sig, att de
särskilda å riksstaten uppförda anslagen å tillhopa 52 000 kronor till utgivande
av Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt diplomatarium och Nusvensk
ordbok skulle indragas och det ekonomiska ansvaret härför övertagas av
humanistiska nämnden. Akademiens anslagsberäkningar föranleda icke annan
erinran från min sida än att — då riksstatsförslaget för nästa budgetår alltjämt
upptager särskilda anslag för nämnda ändamål — det anslag till främjande
av humanistisk forskning, som torde böra anvisas för nästa budgetår,
synes böra reduceras till i avrundat tal 600 000 kronor. Jag förutsätter här
Iiihang
till riksdagens protokoll 19^7. 1 sand. Nr 7^.
3
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7J+.
vid i likhet med akademien, att från detta anslag hädanefter skola bestridas
vissa utgifter, vilka hittills belastat anslaget till utgivande av tidskrifter, lärda
verk och läroböcker. Till denna fråga torde jag få återkomma framdeles
vid anmälan av frågan om anslagsbehovet för nästa budgetår till sistnämnda
ändamål.
I fråga om sammansättningen av den nämnd, som skall få i uppdrag att
fördela ifrågavarande anslagsmedel, ha delade meningar gjort sig gällande.
Humanistiska fondens nämnd består för närvarande av 10 ledamöter, varav
Kungl. Maj:t utser 4, därav en ordförande och en vice ordförande, och akademien
6. Det är givet, att universiteten och de fria högskolorna hädanefter böra
få en förhållandevis stark egen representation i nämnden. Det ligger härvid
nära till hands att universitets- och högskolerepresentationen blir följande,
nämligen en teolog, gemensamt utsedd av de teologiska fakulteterna i Uppsala
och Lund, samt 4 humanister, varav en bör utses av humanistiska sektionen
i Uppsala, en av humanistiska sektionen i Lund, en av humanistiska avdelningen
vid Stockholms högskola samt en av Göteborgs högskolas lärarråd.
Det förefaller vidare rimligt, att vitterhetsakademien får representeras av 2
ledamöter från vardera av dess klasser. Slutligen torde Kungl. Maj:t böra
utse en ordförande och en vice ordförande. Inalles skulle således nämnden
bestå av (1 + 4 + 4 -f- 2 =) 11 ledamöter, varav universiteten och högskolorna
skulle utse 5, akademien 4 och Kungl. Maj:t 2. En dylik sammansättning,
vilken jag för egen del finner lämplig, överensstämmer med kanslerns
förslag med den skillnaden, att Kungl. Maj:t skulle komma att utse
två ledamöter i stället för en samt att de humanistiska sektionerna vid statsuniversiteten
skulle komma att utse vardera en i stället för vardera två ledamöter.
Sistnämnda förslag skulle få den enligt min mening mindre lyckliga
konsekvensen, att statsuniversitetens humanistiska sektioner komme att få
en dubbelt så stark representation som de fria högskolorna.
Såsom kanslern föreslagit torde de olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien
före valen av ledamöter i nämnden böra samråda med varandra
för att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall kunna
ernås. Mandattiden synes lämpligen böra bestämmas till högst fem år och
föreskrift meddelas i syfte att åstadkomma en successiv förnyelse av ledamöterna
samt för att förhindra omedelbart omval av ledamot, som innehaft
mandat två perioder i följd. Vad som från universitetshåll och av kanslern
anförts rörande viss maximiålder för valbarhet synes även beaktansvärt; ett
uttryckligt stadgande härom torde dock kunna undvaras. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att på förslag av akademien meddela erforderliga
detalj bestämmelser rörande nämndens sammansättning och vad därmed står
i samband.
Akademien har förutsatt, att även vid bifall till dess förslag om anvisande
av ett större riksstatsanslag till främjande av humanistisk forskning avsättningar
av lotterimedel till ökning av humanistiska fondens kapital alltjämt
skulle företagas. Då denna fråga icke är av beskaffenhet att kräva riksdagens
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 7!h
medverkan, påkallas icke nu något ställningstagande till densamma. För egen
del är jag dock av den principiella uppfattningen, att anslag av lotterimedel
som regel icke bör beviljas för ändamål av beskaffenhet att böra tillgodoses
genom anslag å riksstaten. Med hänsyn härtill är jag för egen del benägen
att ansluta mig till den av statskontoret uttalade meningen, att lotterimedel
hädanefter icke böra anvisas till förstärkning av humanistiska fonden. Däremot
är jag icke beredd att tillstyrka statskontorets förslag, att humanistiska
fondens förvaltning skulle fråntagas akademien och att fondens ränteavkastning
skulle redovisas över riksstaten såsom särskilda uppbördsmedel. Jag förordar
således, att fondförvaltningen alltjämt skall vara uppdragen åt akademien
genom särskilda ekonomidelegerade. Vid sådant förhållande ifrågasätter
jag icke anvisande av ett särskilt förvaltningsanslag utan torde förvaltningskostnaderna
tills vidare böra bestridas på samma sätt som hittills.
Det anslag till »bidrag till främjande av humanistisk forskning», vars anvisande
jag i det föregående tillstyrkt, torde vid bifall till vad jag förordat böra
uppföras såsom obetecknat. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela bestämmelser rörande anslagets disposition och angående humanistiska
nämndens sammansättning m. m.
I detta sammanhang torde få anmälas, att lektorn vid högre allmänna läroverket
i Ystad, docenten Martin Fries hos Kungl. Maj:t anhållit om tjänstledighet
från sin lektorstjänst under läsåret 1947/48 för fortsättandet av det
av honom påbörjade arbetet med utgivandet av framlidne professorn Axel
Hägerströms skrifter samt om ekonomiskt vederlag, svarande mot de avlöningsförmåner,
som han på grund av tjänstledigheten skulle komma att
mista. Beträffande betydelsen för svensk humanistisk forskning av detta editionsarbete
synes icke råda någon tvekan. Jag utgår därför ifrån, att vid bifall
till förslaget om anvisande av ett större riksstatsanslag till främjande av
humanistisk forskning Fries skall kunna påräkna anslag av dessa medel
med belopp svarande mot vad han visar sig avstå under tjänstledighet budgetåret
1947/48 för ifrågavarande forskningsuppgift.
Åberopande vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till främjande av humanistisk forskning
för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av kronor 600 000.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Ljungberg.