Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa författningar berörande veterinärväsendet
samt angående inrättande av en veterinär
styrelse; given Stockholms slott den 7 februari
1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t
härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa författningar
berörande veterinärväsendet;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa författningar berörande
veterinärväsendet.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 27 juni 1930 (nr 247)
om utrotande av nötbromsen, lagen den It maj 1934 (nr 140) angående
köttbesiktning och slakthus, lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekämpande
av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen), förordningen den
21 juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd
mjölk och grädde m. m. samt förordningen den 20 juni 1941 (nr 577)
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur finnes stadgat rörande
medicinalstyrelsen i stället skall från och med den 1 juli 1947 hava avseende
å veterinärstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 68.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 februari 7947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
samt statsrådet Mossberg anmäler statsrådet Sträng fråga om inrättande
av en veterinärstyrelse samt anför därvid följande.

Inledning.

Genom beslut den 30 januari 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning rörande organisationen av den centrala förvaltningen
för medicinal- och veterinärväsendet. Med stöd av detta bemyndigande
tillkallades den 5 februari 1942 såsom sakkunniga f. d. landshövdingen
K. E. Tiselius, tillika ordförande, lasarettsläkaren, medicine doktorn
E. B. E. Bager, länsveterinären A. W. Borg, ledamoten av riksdagens andra
kammare J. E. G. Fast, dåvarande revisionssekreteraren numera häradshövdingen
O. G. G. Hesselgren, dåvarande ledamoten av riksdagens andra
kammare E. H. Lindberg samt professorn T. L. Thunberg. Sedan riksdagsmannen
Lindberg utnämnts till landshövding i Västerbottens län, blev han
på egen begäran den 25 februari 1943 entledigad från sakkunniguppdraget,
och utsågs till sakkunnig i hans ställe sjukhusdirektören H. Höglund, som
dock på grund av sjukdom varit förhindrad att deltaga i överläggningarna
under utredningsarbetets slutförande. De sakkunniga, vilka antogo benämningen
medicinalstyrelseutredningen, ha med skrivelse den 5 februari 1946
avgivit betänkande i ämnet (SOU 1946: 20).

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av följande myndigheter, nämligen
medicinalstyrelsen efter hörande av sinnessjukhusens direktioner, statskontoret,
allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,
justitiekanslem, universitetskanslern efter hörande av de medicinska
fakulteterna i Lund och Uppsala samt karolinska institutets lärarkollegium,
styrelsen för veterinärhögskolan efter hörande av skolans lärarkollegium,
statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan, lantbruksakademien,
lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån och
samtliga länsstyrelser efter hörande av vederbörande förste provinsialläkare

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 .

3

och länsveterinär respektive förste stadsläkare och förste stadsveterinär. Vidare
ha åtskilliga sammanslutningar yttrat sig, nämligen svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, Sveriges läkarförbund, svenska läkaresällskapet,
svenska provinsialläkarföreningen, svenska stadsläkarföreningen,
svenska lasarettsläkarföreningen, svenska sanatorieläkarföreningen, svenska
psykiatriska föreningen, Sveriges yngre läkares förening, svenska veterinärläkareföreningen,
svenska distriktsveterinärföreningen, svenska veterinärföreningen
för kött- och mjölkhygien, svenska veterinärföreningen för husdjurshygien,
Sveriges yngre veterinärers förening, hushållningssällskapens
ombuds förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens
folk, Sveriges tandläkarförbund, apotekarsocietetens direktion samt
Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund, svensk sjuksköterskeförening
samt statens sjukhuspersonals förbund. Tilläggas må, att statskontoret,
allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket och statens organisationsnämnd
efter remiss även yttrat sig över medicinalstyrelsens utlåtande i
ämnet.

Jag torde få erinra om, att Kungl. Maj:t förut denna dag efter föredragning
av statsrådet Mossberg beslutat att förelägga riksdagen proposition angående
medicinalstyrelsens omorganisation. I denna har förordats att veterinärväsendet
skulle utbrytas från medicinalstyrelsens verksamhetsområde och
handhavas av ett särskilt ämbetsverk.

Nuvarande organisation.

I fråga om medicinalstyrelsens nuvarande organisation och arbetsbörda
tillåter jag mig hänvisa till vad förut denna dag anförts i propositionen nr
67 angående omorganisation av medicinalstyrelsen. Rörande personalen och
arbetet å styrelsens veterinärbyrå torde emellertid här få lämnas vissa uppgifter.

Personalbeståndet å veterinärbyrån framgår av följande uppställning.

Veterinärbyrån.

Lönegrad
el. arvode

Allmänna avdelningen jämte statsinspektörens avdelning.

1 medicinalråd (byråchef) .... A 30
1 statsinspektör för köttkontrollen,
tillika föredragande A 29

1 byråveterinär.............Ko 26

2 veterinäramanuenser å..... 2 000

1 l:e byråsekreterare

1 amanuens.........

1 » .........

1 kanslibiträde......

1 kontorsbiträde

Tuberkulosavdelningen

1 byrådirektör.............. A 28 1 kansliskrivare

1 konsulent................. A 24 2 kanslibiträden

2 konsulenter...............Eo 24 5 kontorsbiträden

1 skrivbiträde ..,
Kastsjukeavdelningen

2 konsulenter...............Eo 24 1 kanslibiträde ..,

1 kontorsbiträde .

Lönegrad
el. arvode

A 24
Eo 18
Ex 15
A 7
Eo 4

Eo 11
Eo 7
Eo 4
Ex 2

Eo 7
Ex 4

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Arbetet å veterinärbyrån kan för närvarande sägas vara uppdelat å fyra
olika avdelningar, nämligen en för ärenden rörande köttkontroll och animal
födoämneshygien i övrigt under ledning av statsinspektören över köttkontrollen
(statsinspektörens avdelning), en för ärenden rörande bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur under ledning av en byrådirektör (tuberkulosavdelningen),
en för ärenden rörande bekämpandet av smittsam kastning
hos nötkreatur under ledning av en konsulent (kastsjukeavdelningen) samt
en för övriga ärenden under ledning av byråchefen (allmänna avdelningen).
Jämlikt arbetsordningen för medicinalstyrelsen tillkommer det statsinspektören
att med åligganden och ansvar, som ankomma å byråchef, handlägga
till hans avdelning hörande ärenden. Byrådirektören har förordnats att i
byråchefs ställe och, efter omständigheterna, under dennes inseende handlägga
tuberkulosavdelningens ärenden, och nyssnämnde konsulent å kastsjukeavdelningen
intager motsvarande ställning beträffande handläggningen
av ärendena å kastsjukeavdelningen. Antalet föredragande för veterinärärenden
utgör sålunda 4. Sammanlagt uppgår den med dessa ärenden sysselsatta
personalen till ett 30-tal, varav omkring hälften har veterinärmedicinsk
eller juridisk utbildning. Anmärkas må, alt statsinspektörens avdelning är
ofullständig såtillvida, att den icke disponerar över egen personal för skrivoch
expeditionsgöromål.

Byråveterinären är byråchefens närmaste man, såvitt gäller veterinärbyråns
allmänna ärenden, och förbereder alla dylika, som anses kräva veterinär
fackkunskap, i den mån byråchefen icke ensam tager befattning därmed.
Särskilt åligger det byråveterinären att bereda personalärenden rörande
läns- och distriktsveterinärers tjänstledigheter och semestrar m. m., att
granska från veterinärerna till medicinalstyrelsen inkomna årsredogörelser,
rapporter och räkningar, som icke äga samband med tuberkulos eller kastsjuka
hos nötkreatur, samt att uppgöra styrelsens månadsrapporter och årsberättelser
för veterinärväsendets del.

Konsulent å tuberkulosavdelningen åligger i huvudsak att tillhandagå med
råd och upplysningar i allt, som rör förekommande och hämmande av tuberkulosen
hos nötkreatur, samt för sådant ändamål utföra erforderliga
resor och undersökningar. Då han icke är upptagen av tjänsteresor, skall
han deltaga uti tuberkulosavdelningens arbete, bland annat granskning av
rapporter och räkningar. Vid tillfälligt förfall för byrådirektören är han skyldig
att inträda i dennes ställe.

Av de båda vid kastsjukeavdelningen tjänstgörande konsulenterna är såsom
förut nämnts den ene tillika föredragande. 1 sådan egenskap har denne
att övervaka efterlevnaden av de bestämmelser, vilka avse bekämpandet av
den smittsamma kastningen hos nötkreatur, samt att tillse att vederbörande
veterinärer fullgöra vad som mligt gällande föreskrifter åligger dem. Ifrågavarande
befattningshavare har i likhet med övriga specialföredragande inom
styrelsen bemyndigats att utan föregående föredragning själv i avsevärd omfattning
fatta beslut i här avsedda ärenden. Frånsett ärenden av principiell
eller eljest större betydelse, som underställas generaldirektörens prövning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

5

och ärenden rörande ersättning vid nedslaktning, som avgöras av byråchefen,
fattar sålunda ifrågavarande konsulent själv beslut i hithörande ärenden.

Åliggandena för den andre konsulenten å kastsjukeavdelningen motsvara
de för konsulent å tuberkulosavdelningen angivna.

Av de båda veterinära deltidsamanuenserna handhar den ene — som biträder
hyråveterinären — förutom tillfälliga mindre utredningar i huvudsak
följande göromål, nämligen förande av veterinärmatriklar och kortsystem
över alla tjänster med tjänstårsberäkning, kontroll av meritförteckningar
och annan granskning av ansökningshandlingar vid ansökning till
lediga tjänster ävensom utarbetande av tjänsteförteckning och tjänstememorial
över samtliga sökande, lämnande av uppgifter kvartalsvis beträffande länsoch
distriktsveterinärernas ålderstillägg samt utredning och statistiska beräkningar
angående det antal studerande, som årligen skall intagas vid veterinärhögskolan.

Den andre deltidsamanuensen, som tjänstgör hos statsinspektören, biträder
denne i olika med den animala livsmedelskontrollen förenade göromål
av mindre kvalificerad art men har dessutom medgivits att i statsinspektörens
frånvaro själv handlägga och avgöra löpande ärenden av enklare natur.

Av den juridiskt utbildade personalen -— en förste byråsekreterare och
två heltidsamanuenser — biträder förste byråsekreteraren med handläggningen
av alla mera kvalificerade ärenden av juridiskt-administrativ natur å
veterinärbyrån. I den mån han därvid icke själv ombesörjer erforderliga utredningar
och uppsättningar, fungerar han som juridiskt-administrativ konsult
för veterinärbyrån i dess helhet. Svårare ärenden av nu avsedd beskaffenhet
underställas dock kameralbyråchefen. De juridiska amanuenserna biträda
förste byråsekreteraren och övriga befattningshavare med utredningar
och uppsättningar i de ärenden, som till dem överlämnas. Bland dylika ärenden
må särskilt nämnas ärenden rörande införseltillstånd för djur och varor,
vilka som regel uppsättas av sistnämnda befattningshavare och av dem
föredragas för byråchefen eller — i förekommande fall — för statsinspektören.

Medicinalstyrelseutredningens förslag angående veterinärväsendets

administration m. m.

Beträffande veterinärväsendets administration har utredningen utarbetat
två alternativa förslag. Enligt det ena — betecknat såsom alternativ I —
åsyftas alt bereda veterinärväsendet en mer självständig ställning inom
ramen för medicinalstyrelsens organisation, och med det andra — betecknat
såsom alternativ II -—- avses att för veterinärväsendets ledning inrätta ett
särskilt ämbetsverk, lydande under jordbruksdepartementet. Majoriteten
inom utredningen har förordat det såsom alternativ I betecknade förslaget.

I fråga om huvuddragen av utredningens såsom alternativ I betecknade
förslag liksom ock i fråga om de enligt remissutlåtandena gjorda principiella
övervägandena rörande de båda alternativa förslagen tillåter jag mig hänvisa

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

till vad som anförts i propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation.

Vid sin utformning av förslaget om inrättande av ett
ämbetsverk enligt alternativ II har utredningen särskilt tagit
sikte på att tillgodose från olika håll uttalade önskemål, att veterinärväsendets
ledning skulle ställas i intim kontakt med medicinalstyrelsen och jordbruksnäringen.

Ett sådant ämbetsverk — benämnt veterinärstyrelsen — skulle enligt utredningens
mening organiseras å en allmän byrå, en hygienisk byrå, en byrå
för ärenden rörande tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur samt
en administrativ byrå, vilket i huvudsak innebure ett överflyttande till det
nya ämbetsverket av nuvarande organisation, utbyggd med en administrativ
byrå. Ledningen av varje byrå skulle vara anförtrodd en befattningshavare i
byråchefs ställning. I spetsen för veterinärstyrelsen skulle stå en styrelse bestående
av en överdirektör, tillika ordförande i styrelsen, samt byråcheferna,
föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt två av Kungl.
Maj:t för fyra år förordnade ledamöter, utsedda en efter förslag av medicinalstyrelsen
och en efter förslag av lantbruksstyrelsen. Överdirektören förutsattes
äga veterinär fackkunskap. Styrelsen skulle genom omröstning i plenum
avgöra ärenden av principiell vikt eller eljest av större betydelse ävensom
ärenden, som överdirektören funne skäligt hänskjuta till densamma. Ledamot
av styrelsen skulle äga påkalla gemensam handläggning med medicinalstyrelsen
eller lantbruksstyrelsen. För beslutmässighet skulle fordras, att
överdirektören och minst fyra ledamöter deltoge i beslutet. Vore pleniärende
så brådskande, att ledamöter utom ämbetsverket icke hunne tillkallas, skulle,
där så ske kunde, före beslutets fattande kommunikation äga rum mellan
överdirektören och minst två sådana ledamöter. I andra ärenden än pleniärenden
skulle överdirektören ensam äga beslutanderätt, såvitt desamma icke
vore av den natur, att de lämpligen kunde handläggas såsom byråärenden.
Ärenden rörande fel och försummelse i tjänsten eller utövning av verksamhet,
som stode under styrelsens inseende, och liknande ärenden, sammanfattningsvis
benämnda disciplinärenden, skulle emellertid handläggas av en särskild
nämnd, veterinärstyrelsens disciplinnämnd.

I likhet med vad som gäller för medicinalstyrelsen skulle vid veterinärstyrelsens
sida ställas ett vetenskapligt råd, bestående av, förutom en företrädare
för rättsvetenskapen, representanter för de grenar av den veterinärmedicinska
vetenskapen, som för närvarande äro företrädda inom medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd, nämligen animal födoämneshygien, veterinär
medicin, veterinär kirurgi, bujatrik och obstetrik, veterinär bakteriologi och
husdjurshygien.

I disciplinnämnden skulle ingå överdirektören såsom ordförande, chefen
för den byrå eller byråavdelning, till vilken det för bedömande föreliggande
ärendet huvudsakligen hörde, chefen för administrativa byrån, den ledamot
av vetenskapliga rådet, som företrädde rättsvetenskapen, samt den av Kungl.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen utsedde ledamoten av veterinärstyrelsen
eller dennes suppleant. Ärendena skulle avgöras efter omröstning, därvid
majoritetens mening skulle gälla såsom nämndens beslut eller vid lika
röstetal för olika meningar den som innebure frikännande eller eljest vore
lindrigast. Inrättande av en sådan nämnd skulle innebära en avvikelse från
vad tidigare gällt inom medicinalstyrelsen för behandling av ärenden rörande
fel eller försummelse i tjänsten och dylikt. I avgörandet av sådana ärenden
ha nämligen hittills deltagit — förutom generaldirektören — chefen för den
byrå till vilken ärendet hört samt ytterligare minst en byråchef, varvid skolat
iakttagas, att chefen för kameralbyrån alltid skolat vara en av de i ärendet
deltagande byråcheferna. Ärendet har avgjorts genom omröstning, därvid
den av flertalet omfattade meningen eller vid lika röstetal den av generaldirektören
biträdda meningen gällt såsom styrelsens beslut. Ändringen har
motiverats med den innebörd, som avgörandet av hithörande ärenden kan
äga för såväl den enskilde sakägaren, då styrelsens beslut ofta måste bliva
vägledande för en domstol i en skadeståndsprocess, som ock för den yrkesutövare,
mot vilken anmärkning framställts.

Beträffande den föreslagna byråindelningen har medicinalstyrelseutredningen
anfört, att den förordade organisationen nära anslöte sig till
den ordning, som för närvarande tillämpades, och tillgodosåge önskemål,
som i detta hänseende uttalats vid remissbehandling av vissa inom utredningen
uppgjorda preliminära förslag. Organisationen skilde sig från den nuvarande
i huvudsak därigenom, att handläggningen av tuberkulos- och kastsjukeärendena
sammanförts till en gemensam byrå. Denna anordning har
synts utredningen motiverad ur väsentligen följande synpunkter.

Såväl det kliniska tuberkulosbekämpandet som i viss utsträckning — efter
en den 1 januari 1944 genomförd decentralisering — kastsjukebekämpandet
bedrivas av hushållningssällskapen i landet genom hos dem anställda veterinärer.
I allmänhet handhava samma veterinärer bekämpandet av båda sjukdomarna.
Då de veterinära befattningshavare i medicinalstyrelsen, vilka
handlägga med den centrala ledningen av ifrågavarande sjukdomsbekämpanden
förenade göromål, till stor del rekryteras bland veterinärer med tidigare
tjänstgöring hos hushållningssällskapen, lärer det kunna förväntas, att
nämnda befattningshavare efter hand komma att besitta sakkunskap rörande
båda dessa sjukdomar i motsats till vad hittills i regel varit fallet. Härigenom
bör kunna vinnas en efter arbetets omfattning smidigare anpassning av
arbetskrafterna, vilket är av vikt med hänsyn lill att frekvensen av dessa
sjukdomar växlar och efter hand kan väntas avtaga. Då nämnda sjukdomar
delvis förekomma inom samma djurbesättningar, lärer vidare en ur ekonomisk
synpunkt mera rationell planläggning av konsulenternas resor kunna
åvägabringas. Då jämväl i övrigt vissa administrativa beröringspunkter förefinnas
med avseende å bekämpandet av ifrågavarande sjukdomar, framstår
ett sammanförande av de nuvarande tuberkulos- och kastsjukeavdelningama
lill en gemensam byrå såsom ändamålsenlig.

Angående fördelningen av ärendena mellan de olika byråerna ifrågasätter
utredningen i övrigl eu avvikelse från den ordning, som nu tillämpas,
endast såvitt gäller de med pasteuriseringskontrollen förenade ärendena. Beträffande
handläggningen av dessa gäller för närvarande, att de löpande gö -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

romålen med registrering och granskning av inkomna rapporter m. m. över
verkställda prov i fråga om såväl till kreatursföda avsedd mjölk som konsumtionsmjölk
ombesörjas å tuberkulosavdelningen av en befattningshavare
i kansliskrivares tjänsteställning. Viktigare ärenden rörande till kreatursföda
avsedd mjölk handläggas av vederbörande veterinära befattningshavare
å tuberkulosavdelningen och motsvarande ärenden rörande konsumtionsmjölk
överlämnas till statsinspektören för vidare åtgärd. Då pasteuriseringskontrollen
närmast måste anses vara en fråga av allmänhygienisk natur, anser
utredningen det vara mest följdriktigt, att samtliga därmed förenade
ärenden överföras till hygienbyrån. Uppenbart är, att samråd bör äga rum
med tuberkulos- och kastsjukebyrån i de fall, då fråga uppkommer om särskilda
åtgärder, som ha samband med kontrollen och avse förebyggande av
tuberkulos och kastsjuka hos nötkreatur.

Den veterinära statistiken, som tidigare utarbetats inom medicinalstyrelsens
veterinärbyrå och därpå gjorts till föremål för översyn av styrelsens
statistiker, har utredningen ansett böra överlämnas till en av utredningen föreslagen
statistisk avdelning inom medicinalstyrelsen.

I fråga om författningsärenden har utredningen förutsatt rätt för veterinärstyrelsen
att erhålla biträde av en för medicinalstyrelsens vidkommande
föreslagen lag- och utredningsbyrå.

Härjämte torde böra nämnas, att utredningen diskuterat frågan om icke
vid inrättande av ett särskilt ämbetsverk för de veterinära ärendena den nuvarande
möjligheten för Kungl. Maj:t att förordna, att epizootibekämpandet
helt eller delvis skulle övertagas av en särskild epizootinämnd borde bortfalla.
Utredningen har emellertid närmast ansett, att möjligheten att tillsätta en
epizootinämnd borde bibehållas.

Utredningen har även behandlat vissa frågor rörande förskjutningar av de
hittills gällande gränserna för det centrala ämbetsverkets
befattning med veterinär ärenden.

Därvid har utredningen förordat, att statens veterinärmedicinska anstalt,
som tidigare stått under medicinalstyrelsens överinseende men från och med
år 1944 ställts under ledning av en särskild styrelse, ånyo fördes in under
ledning och tillsyn av central förvaltningsmyndighet.

Vidare har medicinalstyrelseutredningen till behandling upptagit frågan,
huruvida vissa ärenden, som nu tillhöra Kungl. Maj :ts avgörande skulle kunna
överflyttas till veterinärstyrelsens handläggning.

Utredningen har därvid funnit, att fastställandet av de lokala taxor, enligt
vilka —- jämlikt 8 § lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus
— samhälle eller kommun för köttbesiktning och — om kött först efter
särskild behandling får användas till människoföda — för sådan behandling
ävensom för begagnande av offentligt slakthus äger uppbära avgifter, skulle
med fördel kunna överlämnas till veterinärstyrelsen.

Utredningen har även föreslagit sådan ändring av 2 § 3 mom. förutnämnda
lag, att å den centrala förvaltningsmyndigheten överflyttades Kungl. Maj :ts
befogenhet att medgiva befrielse från skyldighet för samhälle med köttbesiktningstvång
att vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att köttbesiktning

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

inom samhället skulle kunna äga rum utan större tidsutdräkt eller annan
olägenhet, då den för samhället erforderliga besiktningen kunde utan olägenhet
verkställas inom annat eller andra samhällen eller i kontrollslakteri.
I ärenden av förevarande slag hade Kungl. Maj :t endast sällan intagit annan
ståndpunkt än medicinalstyrelsen, och en bestämd praxis hade utvecklat sig
vid bedömandet av dylika ärenden.

Utredningen har tillika behandlat vissa spörsmål angående beslutanderätten
i frågor rörande införsel till riket av djur m. in. samt rörande tjänstårsberäkning
för veterinärer.

Medicinalstyrelseutredningen har även ansett sig böra undersöka huruvida
och i vad mån beslutanderätten i veterinära ärenden, vilka nu slutligen handläggas
av medicinalstyrelsen, skulle kunna decentraliseras till lokala myndigheter.

Därvid har utredningen funnit, att ärenden rörande meddelande av dispens
från s. k. ladugårdsförbud, d. v. s. ett av vederbörande länsstyrelse till förebyggande
av spridning av mul- och klövsjuka utfärdat förbud för envar, som
inom av förbudet berört område innehar besättning av nötkreatur, svin, får
eller getter, att lämna tillträde till ladugård, stall eller annat rum, där kreatur,
foder eller strö förvaras, åt person, vilkens tillträde icke är oundgängligen
erforderligt för djurens eller rummets vård, lämpligen borde överföras från
medicinalstyrelsen till länsstyrelserna. För en sådan ändring talade enligt
utredningens mening praktiska skäl, vartill komme att person- och lokalkännedom
vore av värde vid avgörande av ärenden av ifrågavarande slag.

Vidare har utredningen från decentraliseringssynpunkt behandlat vissa
frågor rörande införsel av djur till riket, i vilka beslutanderätten enligt gällande
bestämmelser tillkommer medicinalstyrelsen, frågor rörande skyldighet
för tjänsteveterinärer att avgiva vissa rapporter och årsredogörelser m. m.
samt fråga om beviljande av ledighet för distriktsveterinär och förordnande
av vikarie för denne.

Chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden
ha av utredningen behandlats med utgångspunkt från förhållandena inom
den nuvarande medicinalstyrelsens samtliga verksamhetsgrenar. Rörande
dessa förhållanden har utredningen anfört.

Chefen för medicinalstyrelsen förordnas för närvarande för en tid av sex
år i sänder och uppbär lön enligt 12 lönegraden av civila avlöningsreglementets
löneplan C, i nuvarande läge motsvarande en sammanlagd löneinkomst
av drygt 23 300 kronor eller, efter pensionsavdrag, av 22 100 kronor. Samtliga
byråchefer äro fullmaktsinnehavare och åtnjuta lön enligt 30 lönegraden
av civila avlöningsreglementets löneplan A, oavsett huruvida de äga humanmedicinsk,
veterinärmedicinsk eller annan utbildning. För dessa befattningshavare
uppgår begynnelselönen för närvarande till omkring 15 300 kronor
och slutlönen till 16 800 kronor, varifrån avgå pensionsavdrag med i runt tal
900 kronor.

Nu nämnda anställnings- och löneförhållanden överensstämma i princip
med dem, som gälla för motsvarande befattningshavare inom civilförvaltningen
i allmänhet. För de med byråchefstjänsterna jämförliga inspektörs -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

befattningarna inom styrelsen ha däremot tillämpats speciella grunder. Salunda
har överinspektören för sinnessjukvården förordnats tills vidare och
placerats i lönegraden C 6, innebärande en bruttolön av 17 300 kronor, medan
inspektören för sinnesslövården in. m. anställts tills vidare mot ett arvode av
14 900 kronor för år, motsvarande lön i 28 lönegraden, 29 löneklassen av
löneplan A. Statsinspektören för köttkontrollen åter är fullmaktsinnehavare
och uppbär lön enligt lönegrad A 29.1

I fråga om chefen för veterinärstyrelsen har i alternativ II av utredningens
förslag förordats att denne, som borde benämnas överdirektör, placerades
i lönegrad C 10.

Innan utredningen närmare ingått pa lönegradsplaceringen för byrachefstjänsterna,
har utredningen erinrat om att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
i ett den 18 juni 1942 avgivet betänkande (SOU 1942:30) behandlat
frågan om dessa tjänsters lönegradsplacering inom allmänna civilförvaltningen,
vari de sakkunniga, som i princip tagit avstand från en differentiering
av byråchefstjänsterna, framhållit, att i avseende å rekryteringen av
dessa befattningar två huvudgrupper av tjänster kunde särskiljas, nämligen å
ena sidan sådana, som företrädesvis rekryterades från den statliga befattningshavarkåren
och därvid ofta från respektive verks egen kår, samt a andra
sidan sådana, vilkas innehavare tidigare haft sin verksamhet förlagd utom
den egentliga statstjänsten. I sistnämnda fall vore tjänstens speciella karaktär
sådan, att av dess innehavare måste krävas praktisk erfarenhet av annat
slag än den, som i regel kunde förvärvas i statstjänst, exempelvis praktisk
erfarenhet från vissa näringsområden såsom jordbruk, sjöfart in. m. De rekryteringssvårigheter,
som förelåge beträffande byråchefstjänsterna, hade i dylika
fall gjort sig gällande med särskild styrka. Enligt de sakkunnigas mening
skulle vissa lättnader uppnås, om dessa tjänster kunde förvandlas till förordnandetjänster,
tillsatta på viss tid. Härigenom skulle åstadkommas ett
löneläge, vilket i betraktande jämväl av den pensionsrätt, som efter viss förordnandetid
uppkomme, skulle kunna föranleda dugande män ur det praktiska
livet att övergå i statens tjänst.

Med beaktande av dessa sypunkter har medicinalstyrelseutredningen till
behandling upptagit frågan om rekryteringen till fackbyråchefstjänsterna
inom medicinalstyrelsen, därvid utredningen anfört följande.

Det är ett känt förhållande, att stora svårigheter icke sällan mött vid
rekryteringen av de byråchefsbefattningar inom styrelsen, för vilka kräves
human- eller veterinärmedicinsk fackutbildning. I viss mån gäller detta
även generaldirektörsbefattningen och de med byråchefstjänstema jämförliga
inspektörsbefattningarna. Nu berörda svårigheter torde i ej ringa mån
bero på att läkar- och veterinäryrket ofta bereder sina utövare större personlig
tillfredsställelse än förvaltningstjänsten i allmänhet kan erbjuda.
Huvudanledningen till svårigheterna torde emellertid vara att söka i den
omständigheten, att de grupper av läkare och veterinärer, ur vilka ifrågavarande
befattningar lämpligen rekryteras, i regel ha avsevärt högre inkomster
av sin verksamhet än dem, som äro förenade med befattningarna inom
medicinalstyrelsen. För att möjliggöra förvärvandet av kvalificerade inne 1

Det torde böra anmärkas, att de av utredningen angivna lönebeloppen icke omfatta från
den 1 juli 1946 utgående provisoriskt lönetillägg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

11

liavare av hithörande befattningar har därför, särskilt i fråga om byråchefstjänsterna,
tillstånd till mottagande av uppdrag vid sidan om tjänsten
stundom måst medgivas i en omfattning, som icke kunnat undgå att verka
hinderligt på tjänstens handhavande.

Här berörda förhållande har jämväl uppmärksammats i direktiven, som
framhålla, att spörsmålet bör bedömas i samband med andra föreliggande
organisationsproblem, bland annat frågan om kvalitativ förstärkning av
den juridiskt-adminstrativa sakkunskapen inom styrelsen. Medicinalstyrelseutredningen
har i anslutning härtill undersökt möjligheten av att i viss
utsträckning ersätta de medicinskt utbildade byråcheferna med administrativt
skolade krafter och låta den erforderliga medicinska sakkunskapen
tillgodoses genom anlitande av deltidsanställda konsulter. Denna undersökning
har emellertid givit vid handen, att stora vanskligheter skulle möta
att för den medicinska konsullationen erhålla väl kvalificerade krafter,
som tillika ägde nödig erfarenhet rörande hälso- och sjukvårdsförhållandena
i landets olika delar. 1 den mån sådana krafter finnas i Stockholm
eller dess närhet, äro de i allmänhet så upptagna av inkomstbringande
göromål, att de icke kunna förväntas stå till förfogande i erforderlig omfattning
mot den arvodesersättning, som kunde komma i fråga. Med all
sannolikhet skulle en dylik ordning, om den överhuvud kunde genomföras,
leda till en avsevärd försening av ärendenas handläggning. Utredningen har
under sådana förhållanden icke ansett sig böra föreslå åtgärder av nämnda
innebörd.

Vid besättande av chefsbefattningarna för apoteksbyrån och tandvårdsavdelningen
ha motsvarande svårigheter, om ock i mindre grad, gjort sig
gällande.

En synpunkt, som i detta sammanhang jämväl förtjänar beaktande, är
önskvärdheten att möjliggöra större rörlighet i fråga om innehavare av
flertalet hithörande befattningar. För närvarande gäller för byråchefsbefattningarna
en pensionsålder av 65 år och flertalet innehavare har då tjänstgjort
å sina befattningar i 20—25 år. Med den snabba utveckling, som karakteriserar
medicinal- och veterinärväsendet i våra dagar, har det blivit allt
svårare för fackbyråcheferna att under så lång tid upprätthålla nödig kontakt
med praktik och vetenskap. Behov har därför uppkommit av eu anställningsform,
som möjliggör en efter förhållandena på området mera smidigt
avpassad avgång från tjänsten med bibehållande av pensionsförmånen. Fn
sådan anordning skulle tjäna icke blott statens utan även den enskilde befattningshavarens
legitima intressen.

Nu anförda synpunkter torde i huvudsak kunna tillgodoses genom att
— i anslutning till 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas uttalande —
uppföra befattningarna å C-planen i civila avlöningsreglementet och besätta
desamma medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år åt gången.
Fn dylik överföring medför nämligen i och för sig såväl löneförbättring
med större eller mindre belopp som möjlighet att erhålla full pension efter
12 tjänstår, låt vara med en mindre reduktion om vederbörande då icke fyllt
55 år samt förordnandet på befattningshavarens egen önskan upphävs eller
icke förnyas vid den bestämda tidens utgång. Tillräcklig anledning att härvid
göra skillnad mellan fackbyråchefer av olika slag synes utredningen icke föreligga,
utan torde samtliga, inklusive cheferna för de föreslagna nya fackbyråerna
(rätIspsykiatriska byrån, tandvårdsbyrån, veterinära hygienbyrån
samt tuberkulos- och kastsjukebyrån) böra uppföras å C-planen. Detsamma
gäller inspektörsbefattningarna för sinnessjuk- och sinnesslövården in. in.

Beträffande lönegradsplaceringen har utredningen erinrat om att — i anslutning
lill förutnämnda betänkande (SOU 1942:30) — inom finansdepar -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

tementet upprättats en promemoria, vari principiellt angivits, att vid överförande
å C-planen av en å A-planen upptagen byråchefstjänst högre placering
än lönegrad C 6 icke borde ifrågakomma, såvida icke särskilda skäl kunde
anföras därför. Utredningen har framhållit, att vid uppförande av nu berörda
befattningar å civila avlöningsreglementets C-plan olika linjer kunde ifrågakomma.
Som gemensam utgångspunkt borde tjäna den i finansdepartementets
promemoria angivna regeln. En placering i lönegrad C 6 innebure, att
vederbörande befattningshavare från och med tjänstens tillträdande komme
i åtnjutande av en grundlön å 14 000 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg,
enligt gällande grunder för närvarande uppgående till omkring 3 300
kronor för år, eller alltså tillhopa cirka 17 300 kronor. Inom de närmast liggande
sex högre lönegraderna (C 7—12) ökades bruttolönen med 1 000 kronor
för varje lönegrad. Härifrån avginge pensionsavdrag med belopp, stigande
från omkring 900 till 1 200 kronor. Pensionsunderlaget utgjorde i lönegrad
C 6 7 800 kronor och i lönegrad C 12 ungefär 9 800 kronor.

I fråga om fackbyråchefstjänsternas löneställning har vidare anförts följande.

Som ett underlag för bedömande av byråchefernas lönegradsplacering må
lämnas följande uppgifter rörande medelinkomsten för de befattningshavargrupper,
ur vilka rekrytering av de nuvarande fackbyråchefstjänsterna plägat
ske. Medelinkomsten av _ läkarverksamhet (brutto) för de läkargrupper,
varom här är fråga, varierade enligt inom medicinalstyrelsen tillgängliga
uppgifter för år 1942 mellan 25 000 och 30 000 kronor för tjänsteläkare
i öppen vård (förste provinsialläkare, provinsialläkare och stadsläkare) samt
mellan 30 000 och 40 000 kronor för överläkare vid lasarett och sanatorier,
medan den för överläkare vid statliga och kommunala sinnessjukhus stannade
vid omkring 21 000 kronor, förmånen av fri bostad inberäknad. Medelinkomsten
för apoteksinnehavare, som äro skyldiga att erlägga allmän avgift
för gemensamma ändamål, utgjorde enligt från apotekens avgiftsberedning
inhämtade uppgifter för samma år i runt tal 16 200 kronor, sedan den
allmänna avgiften frånräknats. Distriktstandläkarnas medelinkomst uppgick
enligt uppgifter, som lämnats av svenska landstingsförbundet, år 1943 till
drygt 14 100 kronor för manliga och 12 100 kronor för kvinnliga befattningshavare;
mellan landstingens centrala lönenämnd och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund
har dock senare träffats en överenskommelse, varigenom
den årliga medelinkomsten för manliga befattningshavare beräknas
stiga till ungefär 15 500 kronor. Vad slutligen angår tjänsteveterinärema
kan medelinkomsten på grundval av inom medicinalstyrelsens veterinärbyrå
tillgängliga uppgifter beräknas för år 1943 till omkring 14 000 kronor för
distriktsveterinärerna och 18 000 kronor för länsveterinärerna. För samtliga
nu nämnda befattningsgrupper gäller emellertid, att inkomsterna inom grupperna
variera starkt och att dessa för åtskilliga befattningshavare avsevärt
överskrida de medeltal, som här angivits.

Uppenbart är, att dessa inkomstsiffror icke utan vidare kunna läggas
till grund för ett bedömande av fackbyråchefernas lönegradsplacering.
Frånsett att tjänstepensionsunderlaget för vissa befattningshavargrupper
inom rekryteringskalegorierna avsevärt understiger motsvarande underlag
för befattningshavare i lönegrad C 6, tillkomma åtskilliga faktorer, som förringa
värdet av en direkt jämförelse. Särskilt beträffande befattningshavare,
som jämte lön åtnjuta inkomst enligt taxa, blir jämförelsen haltande, då
med taxeinkomstens förvärvande icke sällan äro förenade utgifter av växlande
storlek. Uppgifterna torde dock vara av värde såtillvida som de giva

Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.

13

en ungefärlig bild av inkomstlaget för ifrågavarande rekryteringskategorier.
Denna synes utvisa bland annat, att en tämligen markerad skillnad föreligger
mellan inkomstläget för å ena sidan läkarna och å andra sidan övriga
befattningshavargrupper. I betraktande härav och med hänsyn till angelägenheten
av att underlätta rekryteringen speciellt till chefstjänsterna å läkarbyråerna
synes det utredningen erforderligt, att dessa tjänster placeras något
högre än övriga byråchefstjänster. Utredningen föreslår därför, att cheferna
för de fem läkarbyråerna (medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, sjukhusbyrån,
sinnessjukvårdsbyrån och rättspsykiatriska byrån) placeras i lönegrad C 7,
motsvarande en bruttoinkomst av för närvarande 18 300 kronor, och att cheferna
för övriga fem fackbyråer (tandvårdsbyrån, apoteksbyrån samt veterinärbyråerna)
i princip placeras i lönegrad C 6, motsvarande en bruttoinkomst
av 17 300 kronor. Därest en särskild veterinärstyrelse inrättas, torde dess fackbyråcheler
böra placeras i lönegrad G 6.

Frågan om löneställningen för chefen för administrativa byrån i en särskild
veterinärstyrelse har av utredningen behandlats i samband med motsvarande
spörsmål i fråga om chefen för medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå.
Utredningen har härutinnan anfört följande.

Beträffande chefen för lag- och utredningsbyrån kunna olika alternativ
tänkas. Först gäller det härvid att taga ställning till frågan, huruvida tjänsten
i likhet med motsvarande befattningar ;nom statsdepartementen bör
organiseras som passagetjänst eller som eu befattning med mera stadigvarande
innehavare. Skäl kunna anföras för båda formerna. Beaktas må
emellertid, att lagbyråchefen i medicinalstyrelsen kommer att i avsevärd
grad bliva hänvisad till att själv anskaffa och bearbeta primärmalerial, medan
lagbyråcheferna inom departementen som regel ha att med ledning av
remissvar överarbeta redan föreliggande förslag. Erinras må vidare om
behovet av översyn och sammanställningar med jämna mellanrum av gällande
författningar inom medicinal- och veterinärväsendet, vilket i mån av
tid skulle tillgodoses genom lagbyråns försorg. Båda dessa omständigheter
synas tala för att befattningen gives en sådan karaktär, att innehavaren
hinner förvärva en allsidig och grundlig kännedom om författningar och
organisatoriska förhållanden på medicinal- och ■'' eterinärväsendets områden.
Med hänsyn härtill förordar utredningen, att befattningen uppföres
å civila avlöningsreglementets A-plan och placeras i 30 lönegraden. Utredningen
vill erinra om att motsvarande ställning tillkommer chefen för
socialstyrelsens lag- och administrativa byrå. Samma löneställning bör, om
en fristående veterinärstyrelse inrättas, tillkomma chefen för dennas administrativa
byrå.

För veterinärstyrelsens fackbyråchefer har utredningen föreslagit benämningen
veterinärråd.

I fråga om behovet av underordnad personal med veterinärmedicinsk
eller juridiskt-administrativ utbildning
och dennas löneställning har utredningen ansett ett
inrättande av en särskild veterinärstyrelse icke i och för sig böra föranleda
några mera väsentliga ändringar. Då utredningen likväl funnit sig böra föreslå
en viss förstärkning av denna personal, hade detta alltså huvudsakligen
varit betingat av förhållanden, som ändock motiverade en sådan åtgärd.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Såvitt gällde de veterinära befattningshavarna har utredningen funnit, att
den inspektionsverksamhet, som ålåge statsinspektören för köttkontrollen och
som avsåge slakteriinrättningar och köttbesiktningsanstalter, vilka vore ställda
under statens kontroll, d. v. s. offentliga slakthus, kontrollslakterier och
köttbesiktningsbyråer, ävensom ett mindre antal charkuterifabriker, blivit i
väsentlig mån eftersatt. Rörande denna inspektionsverksamhet och därför
erforderlig personal har utredningen anfört.

Inspektionsverksamheten gäller efterlevnaden av de författningar, som avse
slakthus- och köttbesiktningsväsendet i riket. Det åligger statsinspektören
därvid särskilt att tillse, att nämnda slakt- och besiktningsanstalter äro inrättade
på föreskrivet sätt och att driften därstädes uppehälles i enlighet med
veterinärhygienens fordringar och på området gällande bestämmelser. Statsinspektören
har att företaga sina inspektions- och andra tjänsteresor i enlighet
med uppgjord plan, som är godkänd av generaldirektören. I övrigt har
han att företaga resa för fullgörande av honom åvilande inspektionsskyldighet,
så snart han därtill förordnas av medicinalstyrelsen.

Ofördröjligen efter varje särskild tjänsteresa eller, därest flera resor efter
godkänd plan företagits, efter den sista resans avslutande skall statsinspektören
till styrelsen avgiva rapport jämte de förslag, vartill företagen inspektion
må kunna giva anledning.

Till belysande av utvecklingen på köttkontrollens område och omfattningen
av statsinspektörens tjänsteresor må följande siffror från den officiella
statistiken för åren 1915 och 1939 anföras, av vilka det förra utgör
det första året av statsinspektörens verksamhet och det senare sista »normalåret»
före krisförhållandenas inträde.

Offentliga slakthus

Kontrolislakterier

Köttbesiktningsbyråer

År

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

befintliga

inspekterade

befintliga

inspekterade

befintliga

inspekterade

1915........

8

6

21

19

34

j i

30

1939........

8

2

62

22

168

45

Inspektionerna år 1939 ha föranlett anmärkningar rörande förhållanden
eller anordningar i sammanlagt 164 fall, varav 4 avse slakthus, 94 kontrollslakterier
och 66 köttbesiktningsbyråer. Förutom omförmälda inspektioner
ha under år 1939 avsyning verkställts av 11 slakteriinrättningar, avsedda att
ställas under offentlig kontroll, varjämte under året avsyning förekommit
av om- och tillbyggnadsarbeten vid 1 offentligt slakthus och 3 kontrollslakterier.
Antalet hela förrättnings- och resdagar uppgick enligt uppgift för
statsinspektörens vidkommande under år 1939 till 66.

För närvarande uppgår antalet ifrågavarande slakteri- och köttbesiktningsinrättningar
i riket till 7 slakthus, 73 kontrollslakterier och omkring 160
köttbesiktningsbyråer, vilket alltså i förhållande till år 1939 innebär en
minskning med 1 slakthus och några köttbesiktningsbyråer men en ökning
med 11 kontrollslakterier.

Under krisåren har inspektionen av ifrågavarande anstalter jämlikt meddelade
besparingsdirektiv begränsats så, att antalet resor kommit att i vissa
fall avsevärt understiga motsvarande antal för år 1939.

Vid sidan av de med köttkontrollen förenade inspektionsresoma ankommer
det å statsinspektören att med byråchefs åligganden och ansvar i medicinalstyrelsen
handlägga ärenden rörande slakthus- och köttbesiktningsvä -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

sendet. stads- och besiktnings veterinärbefattningar, kringfö ringshandel med
köttvaror, in- och utförsel av kött och djur!et t ävensom ärenden rörande
kontroll av för människoföda avsedd mjölk och animal lödoämneshygien i
övrigt. Härvid stå till statsinspektörens förfogande en veterinär deltidsamanuens
och i viss utsträckning en juridiskt utbildad amanuens.

Vid utredningens överläggningar med vederbörande inom medicinalstyrelsen
har betonats angelägenheten av att en mera regelbunden inspektion av
slakt- och köttbesiktningsanstalterna åvägabringades. Avsikten hade ursprungligen
varit att statsinspektören som regel skulle inspektera samtliga
ifrågavarande anstalter varje år. Detta program hade även i stort sett kunnat
realiseras under de första åren av statsinspektörens verksamhet. Därefter
hade den under årens lopp inträdda stegringen av antalet kontrollslakterier
och köttbesiktningsbyråer ävensom statsinspektörens växande arbetsbörda
med löpande göromål utan motsvarande ökning av styrelsens arbetskrafter
icke möjliggjort en inspektion av de olika anstalterna i önskvärd utsträckning.
Härtill hade även medverkat otillräckligheten av reseanslagen under
krisåren. Med hänsyn till köttkontrollens stora betydelse för folkhälsan Iramstode
nu berörda förhållande såsom en allvarlig brist. Det vore därför nödvändigt,
att förutsättningar skapades för inspektion av varje slakthus och
kontrollslakteri minst en gång årligen samt av varje köttbesiktningsbyrå
vart annat eller vart tredje år. I anslutning härtill framhölls även, att frågan
om införande av allmänt köttbesiktningstvång i riket vore aktuell; löstes
denna fråga i positiv riktning, skulle detta komma att medföra behov av en
ytterligare utvidgning av ifrågavarande inspektionsverksamhet.

Medicinalstyrelseutredningen delar i huvudsak den uppfattning, som uttalats
av medicinalstyrelsen. Det kan enligt utredningens mening icke anses
tillfredsställande, att samtidigt som det allmännas strävanden alltmera inriktas
på en förhöjning av folkhälsan genom förebyggande åtgärder, kontrollen
på ett så centralt område av födoämneshygienen eftersättes. Att en
mera regelbunden inspektion är av behovet påkallad framgår även av det
relativt stora antal anmärkningar beträffande förhållandena vid ifrågavarande
anstalter, vartill inspektionerna givit anledning. Härtill kommer att
ett icke ringa antal anmärkningar föranletts av månadsrapporterna och årsredogörelsema
från dessa anstalter. På grund härav synes det utredningen
angeläget att — på sätt vid de berörda överläggningarna förordats — den
centrala veterinärledningen så organiseras, att varje slakthus och slakteri
kan inspekteras minst en gång årligen och varje köttbesiktningsbyrå i genomsnitt
vart annat eller vart tredje år.

Härför erfordras enligt utredningens mening att till biträde åt chefen för
hygienbyrån (statsinspektören) inrättas eu befattning såsom konsulent, förslagsvis
i lönegraden Eo 24, i stället för den nuvarande deltidsanställde veterinäramanuensen.
Å denna konsulent bör ankomma att under byråchefens
inspektionsresor och eljest vid förfall för denne handlägga de löpande ärendena
å byrån ävensom att i begränsad utsträckning i byråchefens ställe företaga
dylika resor.

Vid en återgång till normala förhållanden och vid ett eventuellt införande
av obligatoriskt köttbesiktningstvång för riket i dess helhet torde avsevärt
ökade anspråk komma att ställas på denna inspektionsverksamhet, liksom
byråns arbetsuppgifter även i (ivrigt torde komma alt öka. Med hänsyn härtill
lärer det kunna antagas, att den föreslagne konsulenten i eu nära framlid
odelat måste anlitas för hygienbyråns arbete. 1 avvaktan å närmare erfarenhet
härutinnan torde det lå förutsättas, att ifrågavarande befattningshavare
till viss del även biträder med handläggningen av till den allmänna
byrån hänförliga göromål, vilka erfordra veterinär sakkunskap.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Rörande den veterinära personalen i övrigt har utredningen anfört följande.

De göromål, som ombesörjas av den å veterinärbyrån tjänstgörande veterinäre
deltidsamanuensen, som icke biträder statsinspektören, synas utredningen
i huvudsak icke vara av sådan beskaffenhet, att deras handhavande
kräver veterinär sakkunskap. Dessa arbetsuppgifter äro vidare enligt
vad utredningen inhämtat av den omfattning, att de hittills ej medhunnits
under den för amanuensen bestämda tjänstgöringstiden. De lia därigenom
kommit att bliva eftersatta, trots att vederbörande befattningshavare ofta
utsträckt sin arbetstid. På grund härav får utredningen föreslå, att den
ifrågavarande amanuenstjänsten ersättes med en kvinnlig biträdesbefattning,
förslagsvis ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7. Det synes antagligt, att detta
biträde icke helt behöver tagas i anspråk för här avsedda uppgifter. Enligt
vad för utredningen upplysts föreligger emellertid ett starkt behov av en
förstärkning av kontorspersonalen för den allmänna byrån, vilket härigenom
i viss utsträckning torde kunna tillgodoses.

Befattningen som byråveterinär å den allmänna byrån torde böra placeras
i lönegrad Eo 24.

Vid ett sammanförande av de med tuberkulos- och kastsjukebekämpandet
förenade göromålen till en gemensam byrå har den nuvarande befattningen
sasom byrådirektör å veterinärbyråns tuberkulosavdelning avsetts skola förandras
till en byråchefstjänst. Detta synes icke böra föranleda någon rubbning
av den ställning såsom specialföredragande, som nu tillkommer den
ene av de å kastsjukeavdelningen tjänstgörande konsulenterna. Av skäl, som
förut berörts, torde nämligen, så länge den närmaste ledningen av tuberkulosbekämpandet
omhänderhaves av den nuvarande innehavaren av byrådirektörstjänsten,
beslutanderätten i kastsjukeärenden böra överflyttas å
honom endast i den mån den för närvarande utövas av chefen för veterinärbyrån.
Enligt utredningens uppfattning motsvarar den ifrågavarande konsulentens
löneställning icke det ansvar, som salunda avilar och kommer att
avila honom vid ett godtagande av utredningens organisationsförslag. Utredningen
vill erinra om att befattningen den 1 januari 1944 i samband med
den da vidtagna decentraliseringen av kastsjukebekämpandet överflyttades till
medicinalstyrelsen från statens veterinärmedicinska anstalt, där den utriorde
en konsulenttjänst utan föredragningsskyldighet. Framhållas må vidare
att, sedan det med nämnda decentralisering förenade organisationsarbetet numera
i huvudsak avslutats, tjänsteresorna i samband med kastsjukebekämpandet
endast till en mindre del torde komma att utföras av denne befattningshavare;
huvudparten därav lärer kunna överlåtas å den andre konsulenten.
Föredraganden kommer härigenom i större utsträckning än hittills
att vara stationerad vid medicinalstyrelsen, och hans befattning erhåller därmed
narmast karaktären av en bvråveterinärtjänst. Med hänsyn till vad sålunda
ant orts vill utredningen förorda, att den nuvarande befattningen såsom
föredragande konsulent i kastsjukeärenden förändras till en byråveterinärtjanst
i lönegraden Eo 26. Då utredningen i det föregående utgått från byråchefen
sasom ledare av luberkulosbekämpandet och byråveterinären såsom
ledare av kastsjukebekämpandet, har detta närmast skett mot bakgrunden
av nuvarande personalförhållanden. I och för sig lärer enligt utredningens
mening en motsatt anordning likaväl kunna ifrågakomma.

Beträffande den juridiskt-administrativa personalen har utredningen anfört.

För biträde åt byråchefen å administrativa byrån och för handläggning
av kamerala ärenden rörande veterinärväsendet erfordras en befattning som

Kungi. Maj.ts proposition nr 68.

17

förste byråsekreterare tillika kamrerare i lönegraden A 24. Den nuvarande
förste byråsekreterartjänsten, vars innehavare jämväl besitter kameral sakkunskap,
skulle sålunda oförändrad överföras till veterinärstyrelsen, och
såsom biträde åt denne torde erfordras en amanuens. Slutligen lärer enligt
vad utredningen inhämtat omfattningen av de med veterinäradministrationen
förenade utanordnings- och kassagöromålen, vilka för närvarande handhavas
å kameralbyrån, fordra en heltidsanställd amanuens och en kassör,
vilken senare synes böra placeras i lönegraden All.

I fråga om skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m.
har utredningen ansett följande befattningshavare erforderliga, nämligen 1
kansliskrivare, 4 kanslibiträden, 7 kontorsbiträden, 5 skrivbiträden och 2 expeditionsvakter
samt 1 telefonist, vilket i avseende å skrivpersonalen skulle
innebära en ökning av medicinalstyrelsens nu med veterinärärenden sysselsatta
befattningshavare med 4 skrivbiträden. Enligt utredningens mening
borde 1 kansliskrivare, 2 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden och 1 expeditionsvakt
vara befattningshavare å ordinarie stat. Övriga kanslibiträden och
kontorsbiträden samt den återstående expeditionsvakten skulle enligt utredningen
innehava extra ordinarie anställning, medan samtliga skrivbiträden
förutsatts ha extra eller arvodesavlönad befattning.

Förslaget till veterinärstyrelsens organisation kan sammanfattas sålunda.

1 överdirektör C 10.
Allmänna byrån.

1 veterinärråd.............. C 6 1 kanslibiträde ..

1 byråveterinär ............Eo 24 1 kontorsbiträde

Hygienbyrån.

1 veterinärråd (tillika statsin- 1 kansliskrivare

spektör över köttkontrollen) C 6 1 kontorsbiträde

1 konsulent.................Eo 24

Tuberkulos- och kastsjukebyrån.

1 veterinärråd.............. C 6 3 kanslibiträden..

1 byråveterinär.............Eo 26 3 kontorsbiträden

1 konsulent................. A 24 4 skrivbiträden...

3 konsulenter...............Eo 24

Administrativa byrån.

1 byråchef.................. A 30 1 kassör.........

1 förste byråsekreterare, tillika 2 kontorsbiträden

kamrer .................. A 24 1 skrivbiträde____

2 amanuenser..............

Gemensam personal.

1 förste expeditionsvakt...... A 7 1 telefonist.....

1 expeditionsvakt............Eo 5

Bihang till riksdagens protokoll 1947 1 sand. Nr 68.

A 11

Eo 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Vid överdirektörens sida finnes dels för handläggning av viktigare ärenden
en styrelse, i vilken skola ingå, förutom överdirektören och byråernas
chefer, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt, en av Kungl.
Maj:t utsedd representant för medicinalstyrelsen samt en av Kungl. Maj:t
utsedd representant för jordbruksnäringen, dels ock för samråd i erforderlig
omfattning ett vetenskapligt råd, bestående av representanter för olika
grenar inom veterinärmedicinen samt en representant för juridisk teori och
praxis.

Statens veterinärmedicinska anstalt underställes eventuellt veterinärstyrelsen.

I en särskild till jordbruksdepartementet sedermera överlämnad promemoria
har medicinalstyrelsen upprättat ett förslag till omkostnadsstat för veterinärstyrelsen.
Medicinalstyrelsen har därvid utgått från följande för medicinalstyrelsen
fastställda omkostnadsstat att tillämpas under budgetåret
1946/47.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis

3. Expenser, förslagsvis .....

4. Publikationstryck, förslagsvis

kronor 5 000
» 45 000

» 115 000

» 35 000

Summa kronor 200 000

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis .......... kronor_20 000

Nettoutgift kronor 180 000.

Medicinalstyrelsen har funnit, att anslaget till sjukvård m. in. på grund av
belastningen för budgetåret 1945/46, vilken utgjorde 6 037 kronor, och med
hänsyn till den av styrelsen föreslagna avsevärda ökningen av antalet befattningshavare
borde ökas till 6 500 kronor, av vilket belopp 1 500 kronor borde
ställas till veterinärstyrelsens disposition. Belastningen å anslaget för reseersättningar
hade under budgetåret 1945/46 uppgått till 41 662 kronor. Då
emellertid inspektionsverksamheten komme att utökas vore en höjning av
anslaget med 12 000 kronor påkallad. Detta belopp torde förslå för veterinärstvrelsens
del, och av beloppet borde 100 kronor fa användas till kostnader
i samband med användande av taxeautomobil inom Stockholms planlagda
område för resor i tjänsten, för vilka dylikt fortskaffningsmedel vore
oundgängligen nödvändigt och resekostnadsersättning eljest icke utginge. Belastningen
å anslaget för expenser hade för budgetåret 1945/46 utgjort 18 599
kronor för bränsle, lvse och vatten samt 139 048 kronor för övriga expenser.
För bränsle, lyse och vatten uppskattades veterinärstyrelsens utgifter till
3 500 kronor under förutsättning att veterinärstyrelsen — såsom kunde förväntas
— komme att inrymmas i en flygel i gamla tekniska högskolan i avvaktan
på nybyggnad för medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen. Övriga
expenser, som för veterinärstyrelsens del i första hand hänförde sig till blan -

Kungl. Maj ds proposition nr 68.

19

ketter för epizootibekämpandet, kunde uppskattas till 40 000 kronor. Expensanslaget
borde sålunda fastställas till 43 500 kronor. Belastningen å medicinalstyrelsens
anslag för publikationstryck hade för budgetåret 1945/46
utgjort 21 905 kronor, medan inkomsterna av försålda publikationer uppgått
till 12 472 kronor. Då det å veterinärstyrelsen icke torde ankomma att
utgiva annat publikationstryck än serien »Samling av författningar m. m.
rörande det svenska veterinärväsendet» samt, i mån av behov, vissa råd och
anvisningar, finge veterinärstyrelsens kostnader för sådant ändamål uppskatlas
till 2 500 kronor. Veterinär styrelsen borde dock äga rätt att. därest särskilda
förhållanden föranledde därtill, göra framställning om tillstånd att
överskrida anslaget till publikationstryck. Inkomsterna av försålda publikationer
torde för veterinärstyrelsens del bliva obetydliga och borde icke upptagas
till högre belopp än 100 kronor.

Medicinalstyrelsen har således funnit, att till veterinärstyrelsens förfogande
borde ställas ett omkostnadsanslag av förslagsvis 59 400 kronor, grundat
på följande huvudposter.

Utgifter.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ............ kronor 1 500

2. Reseersättningar, förslagsvis .......................... » 12 000

3. Expenser, förslagsvis ................................ » 43 500

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 2 500

Summa kronor 59 500

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis ............ kronor 100

Nettoutgift kronor 59 400.

Yttranden.

Medicinalstyrelseutredningens förslag om veterinärstyrelsens utformning
såsom ett kollegialt ämbetsverk ha i åtskilliga yttranden tillstyrkts
eller ock lämnats utan erinran.

Från jordbrukarhåll har därvid betonats vikten av att jordbraksekonomiska
synpunkter bleve tillräckligt beaktade vid handläggningen av veterinära
ärenden. Sålunda ha uttalanden i denna riktning gjorts av Sveriges lantbruksförbund,
riksförbundet landsbygdens folk samt hushållningssällskapens
ombuds förvaltningsutskott på grundval av yttranden från förvaltningsutskotten
hos flertalet hushållningssällskap, vilka av ombudens förvaltningsutskott
beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,
huruvida icke jordbruksnäringen borde beredas ökat inflytande i veterinärstyrelsen
genom att styrelsen utökades med eu person, tillsatt efter förslag
av någon jordbruksorganisation, exempelvis Sveriges lantbruksförbund, och
ett liknande uttalande har gjorts av riksförbundet landsbygdens folk.

Förvaltningsutskottet hos Västernorrlands läns hushållningssällskap har
förordat, att jordbruksnäringen tillförsäkrades starkare representation i ve -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

terinärstyreiseu genom att beslutanderätten i denna förbehölles överdirektören
i styrelsen, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt
tre av Kungl. Maj:t utsedda personer, representerande medicinalstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och jordbruksnäringen.

I flera yttranden har emellertid hävdats, att veterinärstyrelsen icke borde
utformas såsom ett kollegialt ämbetsverk utan efter mönster av medicinalstyrelsen,
som enligt betänkandet borde bibehållas i sin nuvarande utformning.
Denna ståndpunkt bar företrätts av medicinalstyrelsen, styrelsen för statens
veterinärmedicinska anstalt, veterinärhögskolans lärarkollegium samt nagra
veterinär sammanslutningar.

Medicinalstyrelsen bar i detta hänseende aniört.

Utredningens förslag att veterinärstyrelsen skulle bestå av ett kollegium,
vari förutom styrelsens egna befattningshavare skulle ingå representanter för
medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt föreståndaren för statens veterinärmedicinska
anstalt, bygger på eu riktig uppfattning av den nära samhörigheten
mellan veterinärstvreisen och övriga nämnda institutioner. Det
förbiser emellertid det avgörande skäl, som pa sin tid föranledde statsmakternas
beslut om sundhetskollegiums omändring till ett direktörsverk. Detta
skäl för förändring var, att det inom medicinalväsendet förhåller sig så, att
de viktigaste besluten ofta också äro de mest brådskande. Då motsvarande
förhållande föreligger beträffande veterinärväsendet — åtgärder i anledning
av befarade eller utbrutna epizootier äro vanligt förekommande — anser
medicinalstyrelsen det ofrånkomligt, att chefen för veterinärstyrelsen principiellt
tillägges ensam beslutanderätt i alla ärenden. Denna beslutanderätt torde
i huvudsak böra utformas på samma sätt som generaldirektörens beslutanderätt
i medicinalstyrelsen.

Behovet av samråd med veterinärmedicinska anstalten torde lämpligen böra
tillgodoses genom att föreståndaren för sagda anstalt ålägges att på kallelse
av veterinärstyrelsen meddela upplysningar och råd samt utlala sin mening.

De lantbruksekonomiska intressena torde liksom hittills kunna vinna tillbörligt
beaktande genom att veterinärstyrelsen i erforderlig utsträckning söker
samråd med lantbruksstyrelsen. Härutinnan får medicinalstyrelsen framhålla,
att samarbetet med nämnda ämbetsverk för styrelsens veterinärbyrå
tett sig särskilt värdefullt på grund av lantbruksstyrelsens förståelse för vikten
av byråns angelägenheter och dess beredvillighet att ställa sina erfarenheter
rörande jordbruksnäringens alla områden till förfogande så snart detta
av byrån ifrågasatts. Med hänsyn till dessa särskilt värdefulla erfarenheter
av samarbetet anser medicinalstyrelsen det överflödigt, att eu representant
för lantbruksstyrelsen av Kungl. Maj:t förordnas såsom ledamot av veterinärstyrelsen.

Vad slutligen angår samarbetet mellan medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen,
föreslår medicinalstyrelsen att i instruktionerna för båda ämbetsverken
intagas föreskrifter om skyldighet att söka samråd i erforderlig utsträckning,
varvid särskilt bör angivas i vilka fall samråd skall äga rum i
ärenden angående livsmedelshygienen samt ärenden rörande sjukdomar, som
kunna överföras från människa till djur och vice versa. Behov av att förordna
en särskild representant för medicinalstyrelsen såsom ledamot i veterinärstyrelsen
torde under sådana förhållanden icke föreligga.

Statens veterinärmedicinska anstalts styrelse har anfört följande.

För ledningen av ett centralt ämbetsverk med sådana arbetsuppgifter som
en veterinärstyrelse skulle det sannolikt bliva allt för tungrott och omständligt
med den organisationsform, som förslaget åsyftar. Det synes i stället

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

bliva mest ändamålsenligt, om — i analogi med den organisationsform som
gäller för medicinalstyrelsen och vissa andra centrala verk t. ex. fångvårdsstyrelsen
samt även av utredningen förslagits för framtiden beträffande medicinalstyrelsen
— veterinärstyrelsen ej erhäller andra ledamöter än verkschefen
och cheferna för de olika byråerna inom verket samt om härjämte i
avseende a ärendenas handläggning stadgas att beslut skola fattas, allt efter
ärendenas beskaffenhet, antingen av överdirektören eller av vederbörande
byråchef eller annan befattningshavare i styrelsen. Det förutsättes härvid
bl. a., att vid överdirektörens avgörande av ärende av synnerlig vikt eller allmän
räckvidd om möjligt samtliga byråchefer skola vara tillstädes. Helt naturligt
biträder anstaltsstyrelsen utredningens uppfattning om värdet av att de
lantbruksekonomiska intressena tillförsäkras tillbörligt inflytande vid handläggningen
av de veterinära ärendena. Detta synes emellertid enklast kunna
astadkommas genom en förstärkning av det vetenskapliga råd, vilket enligt
utredningens förslag skulle ställas vid veterinärstyrelsens sida, med en eller
ilera av Kungl. Maj:t utsedda representanter för det praktiska lantbruket
samt genom en föreskrift i veterinärstyrelsens instrukiion av innebörd, att
det vetenskapliga rådets lantbruksrepresentanter skola höras i veterinära
frågor av'' större jordbruksekonomisk räckvidd. För tillgodoseende av övriga
vetei inärstyrelsen närstående intressens berättigade önskemål att erhålla
inflytande vid de veterinära ärendenas avgörande torde i det velenskapliga
rådet lämpligen kunna insättas även representanter för humanmedicinen och
farmacien ävensom föreståndaren för veterinärmedicinska anstalten. Ytterjigare
organisatoriska föreskrifter för samverkan med andra myndigheter
och sammanslutningar synas icke vara påkallade, enär det torde kunna förutses.
att en veterinärstyrelse ändock skulle låta sig angeläget vara att på
basta satt samarbeta med andra myndigheter och enskilda på de områden,
som komme alt bliva föremål för styrelsens verksamhet.

Jämväl styrelsen för svenska veterinärföreningen för husdjurshygien har
uttalat farhågor för att den föreslagna organisationen av veterinärstyrelsens
ledning skulle visa sig alltför tungrodd, och ett liknande uttalande har gjorts
av svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien.

Sveriges yngre veterinärers förening har uttalat, att samarbetet mellan
medicinalstyrelsens veterinärpersonal, å ena sidan, samt styrelsens medicinalpersonal
och jordbruksnäringens representanter, å andra sidan, varit gott
samt att tillförandet av representanter för medicinalstyrelsen och jordbruksnäringen
till veterinärstyrelsen därför vore onödigt. Vidare vore den föreslagna
''rätten för styrelseledamot att påkalla gemensam handläggning mellan
veterinärstyrelsen och medicinalstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen icke
ändamålsenlig. Med hänsyn till det tidigare goda samarbetet kunde det förväntas.
att samråd i förekommande fall ägde rum utan att någon rätt av
angivet slag stadgats. Den föreslagna anordningen syntes innebära ett underkännande
av veterinärernas kompetens. Vid bibehållande av densamma syntes
elt rimligl krav på likställdhet vara att veterinärkåren finge placera en
representant i vardera medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Veterinärhögskolans lärarkollegium, svenska veterinärläkareföreningen och
svenska veterinär föreningen för husdjurshygien ha hävdat, att rätt att påkalla
gemensam handläggning med medicinalstyrelsen eller lantbruksstyrelsen
icke borde tillkomma andra än veterinärstyrelsen och dess överdirektör.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Krav på bestämmelse om att chefen för veterinärstyrelsen skall äga ■veterinär
fackkunskap bär framförts av majoriteten inom veterinärhögskolans
lärarkollegium samt olika veterinärsammanslutningar. Däremot bar riksförbundet
landsbygdens folk hävdat, att det bästa resultatet nåddes, om till
chef för velerinärstyrelsen utsåges en person, som hade förutsättningar att
oberoende av'' tidigare utbildning kunna tillgodose behövlig anpassning till
jordbrukets intressen.

Mot förslaget att disciplinärenden skulle handläggas av en särskild disciplinnämnd
har icke någon erinran framställts.

Medicinalstyrelsen har — under hänvisning till styrelsens avstyikande av
att i veterinärstyrelsen skulle ingå representanter för andra centrala ämbetsverk
— uttalat, att den representant för jordbruksnäringen, som enligt förslaget
skulle deltaga i handläggningen av disciplinärenden, borde av Kungl.
Maj:t förordnas endast för detta ändamål. Härjämte har medicinalstyrelsen
yttrat, att det i disciplinärenden ofta visat sig. att ett fel eller en försummelse
förekommit, men att en varning framstode såsom en alltför kraftig reaktion.
Det vore enligt styrelsens mening därför önskvärt, att i instruktionen
för veterinärstyrelsen intoges en föreskrift om att även tilldelande av erinran
finge förekomma såsom disciplinär åtgärd. Härigenom skulle en inom
medicinalstyrelsen utbildad praxis bliva stadfäst.

Justitiekanslersämbetet, som vid sitt ståndpunktstagande till förslaget om
inrättande av en disciplinnämnd förutsatt, att medicinalstyrelsen alltjämt
skulle omhänderhava den centrala ledningen av veterinärväsendet, har i förevarande
fråga anfört.

Genom att en disciplinnämnd inrättas och erhåller den sammansättning
som i betänkandet föreslagits ha ökade förutsättningar skapats för vinnande
av allmänhetens förtroende, att påtalade fel och försummelser av läkare
och andra, jsom stå under medicinalstyrelsens tillsyn, bliva objektivt prövade.
Det lärer icke kunna förnekas, att vid avgörandet av hithörande ärenden
understundom framträtt en bristande tillit till besluten, nagot som är
desto mindre tillfredsställande som dessa ärenden särskilt för den enskilde
men ibland också för det allmänna kunna vara av stor vikt. Därest en utomstående
auktoritativ person kan få tillfälle att göra allmänt medborgerliga
och lekmannasynpunkter gällande vid prövningen av frågan om läkares
fel och försummelser i tjänsten, minskas helt naturligt faran för en ensidig,
måhända överseende prövning av ärendena. Justitiekanslersämbetet tillstyrker
därför i princip den föreslagna ändringen.

Enligt förslaget skall disciplinnämnden handlägga samtliga ärenden rörande
fel eller försummelse i tjänsten eller i verksamhet, som står under
medicinalstyrelsens inseende, således även sådana tjänstefel, som icke äga
samband med någons vård och behandling. Det är väl allenast sistnämnda
tjänstefel, som den opinion haft i tankarna, vilken krävt att en representant
för allmänheten skulle få medbestämmanderätt i ärendenas avgörande. Men
beträffande de så att säga interna tjänstefelen, särskilt de som inträffa i
själva förvaltningsverksamheten och till äventyrs begås av administrativa
tjänstemän, torde det icke finnas anledning uppställa regler, som avvika
från de allmänt förekommande. Måhända möta svårigheter att på ett tillräckligt
tydligt sätt i författningstext avgränsa sistnämnda tjänstefel från
dem, vilkas bedömande ur den sympunkt varom här främst är fråga skulle

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

23

vinna på att hänskjutas till en disciplinnämnd. Då justitiekanslersämbetet
emellertid föreställer sig, att eventuella sådana svårigheter skola låta sig
bemästras, förordar ämbetet en ändring av nämndens behörighetsområde
i enlighet med vad nu anförts.

Särskilt om en ändring vidtages på sätt sist angivits, synes kunna ifrågasättas
om generaldirektören skall vara självskriven ordförande i nämnden.
Allmänhetens förtroende för nämnden torde komma att stärkas, därest till
ordförande utsåges den som med hänsyn till nämndens sammansättning
vore därtill bäst skickad. Det synes exempelvis icke uteslutet, att den av
Kungl. Maj:t utsedde ledamoten vore för ordförandeskapet särskilt lämpad
och hade en sådan ställning, att det tedde sig naturligt att han och icke generaldirektören
vore ordförande i nämnden. I instruktionen torde därför
böra lämnas öppet, vem som skall vara ordförande i nämnden, och däri
endast angivas, att Kungl. Maj:t förordnar angående ordförandeskapet.

Vidare har justitiekanslersämbetet betonat nödvändigheten av att tillskapa
klara regler för avgörandet av ärenden, i vilka olika meningar förekomme
inom disciplinnämnden. Slutligen har ämbetet uttalat, att ämbetet ansåge
medicinalstyrelsen enligt gällande bestämmelser icke äga att tilldela erinran
såsom disciplinär åtgärd samt att någon ändring av dessa bestämmelser icke
borde vidtagas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ifrågasatt, huruvida icke disciplinnämnden
av främst folkpsykologiska skäl borde givas en i förhållande till
vederbörande styrelse något mer fristående ställning än av utredningen förordats.
Enligt länsstyrelsens mening talade vissa skäl för att landstingsorganisationen
borde vara direkt företrädd i nämnden.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt har uttalat sig för avskaffande
av möjligheten att tillsätta en särskild epizootinämnd, enär en
sådan nämnds uppgifter efter en omorganisation av nu ifrågasatt slag syntes
böra åvila chefen för veterinärstyrelsen, och medicinalstyrelsen har förordat
ett närmare övervägande av om en särskild epizootinämnd bleve erforderlig
för framtiden.

Förslaget till byråindelning har tillstyrkts av bl. a. medicinalstyrelsen.
riksräkenskapsverket och svenska veterinärföreningen för kött och
mjölkhygien men gjorts till föremål för erinringar av statskontoret och allmänna
lönenämnden.

Medicinalstyrelsen har angående byråindelningen anfört följande.

Vad utredningen föreslagit på denna punkt föranleder i stort sett ej någon
erinran från medicinalstyrelsens sida.

Under chefen, som bör vara generaldirektör, bör således iinnas en hyra
för veterinära ärenden i allmänhet, benämnd allmänna byrån.

För handläggning av ärenden rörande tuberkulos- och kastsjukebekämpande
bör vidare inrättas en särskild byrå. Den administrativa samhörigheten
med avseende å bekämpandet av dessa båda sjukdomar gör en enhetlig
ledning av dem riktig och önskvärd.

Om behovet av att inrätta en egen byrå för ärenden rörande animal födoämneshygien
råder icke någon tvekan. Den omständigheten, att tyngdpunkten
av avdelningens arbete bör ligga på inspektioner och att byråns perso -

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

nal därför blir relativt fåtalig, kunde däremot vid första påseende ha föranlett
till övervägande, om icke statsinspektörsbefattningen borde omändras
till eu överinspektörsbefattning och den föreslagna konsulentbefattningen till
en byråinspektörsbefattning. Vid närmare övervägande finner man dock, att
de sakliga skälen för inrättandet av eu byrå ha stor tyngd. Medicinalstyrelsen
tillstyrker utredningens förslag, att samtliga med pasteuriseringskontrollen
förenade ärenden skola överföras till hygienbyrån. Till följd härav
kommer antalet å byrån handlagda ärenden att stiga väsentligt. Utom sina
inspektioner har ifrågavarande avdelning redan sedan länge utfört sedvanligt
byråarbete i stor omfattning. Slutligen är att märka, att bristen på personal
omöjliggjort för denna avdelning att upptaga en mängd administrativa
spörsmål, vilka vänta på sin lösning. Ett bifall till utredningens förslag till
personalorganisation för byrån skulle möjliggöra att de mest angelägna av
dessa spörsmål toges under behandling, varigenom avdelningens karaktär av
byrå i vedertagen bemärkelse kommer att framhävas än starkare.

Styrelsen har alltså funnit att mot det rent formella skälet, ait antalet
befattningshavare å byrån skulle bliva förhållandevis obetydligt, stå så ovedersägliga
sakliga skäl, att förslaget om inrättande av eu byrå icke kan avvisas.

Inrättandet av en administrativ byrå måste anses ofrånkomligt.

Den snabba utvecklingen av veterinär väsende t (inseminationsverksamheten,
bristsjukdomarna m. m.) gör, att den tid ej torde vara avlägsen, då
en utbyggnad av veterinärstyrelsens organisation tvingar sig fram.

Medicinalstyrelsen har härjämte påpekat, att föreskrifterna om animal livsmedelskontroll
icke innehölle några regler om den mycket viktiga del, som
utgjordes av inspektionen av stall- och ladugårdshygienen, samt framhållit
önskvärdheten av att sådana regler utarbetades. Vidare har medicinalstyrelsen
tillstyrkt förslaget att veterinär styrelsen skulle äga att vid behov konsultera
chefen för medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå samt att anlita
medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Jämväl statistiska centralbyrån och styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt ha förordat, att den veterinära statistikens bearbetning förlädes
till medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt lämpligheten av att veterinärstyrelsen
i viss utsträckning skulle vara hänvisad till medicinalstyrelsens lagoch
utredningsbyrå för biträde i frågor, som krävde juridisk sakkunskap.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att det icke förelåge anledning att inrätta
en särskild byrå för ärenden rörande födoämneshygienen, då antalet
befattningshavare å denna byrå bleve ringa. Enligt nämndens mening borde
en sådan byrå ersättas med en till den allmänna veterinärbyrån anknuten
avdelning under ledning av statsinspektören för köttkontrollen.

Jämväl statskontoret, som uttalat sig mot inrättande av ett särskilt centralt
ämbetsverk för veterinära ärenden, har hävdat, att de veterinära byråernas
antal kunde inskränkas till två, nämligen en byrå för veterinära ärenden i
allmänhet, ärenden angående animal födoämneshygien inberäknade, samt
en tuberkulos- och kastsjukebyrå.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande utvidgning eller inskränkning
av området för den centrala veterinär myndig hetens

Kungl. Maj ds proposition nr 68.

25

äm betsbefattning, så har utredningens mening rörande inordnande
av statens veterinärmedicinska anstalt under veterinärstyrelsen biträtts av
bl. a. medicinalstyrelsen medan majoriteten inom veterinärhögskolans lärarkollegium.
veterinärmedicinska anstaltens styrelses majoritet samt svenska
veterinärläkareföreningen avstyrkt rubbning av anstaltens nuvarande fria organisation.

Majoriteten inom veterinärmedicinska anstaltens styrelse har anfört.

Under den tid av omkring två år nuvarande organisation tillämpats har enligt
anstaltsstyrelsens bestämda uppfattning endast goda erfarenheter vunnits
av densamma. De olägenheter, som före anstaltens omorganisation enligt uttalanden
från olika håll ansetts skola bliva förenade med den administrativa
ledning av anstalten vilken nu gäller, synas sålunda i praktiken ha visat sig
vara i stort sett obefintliga. Vid sådant förhållande skulle det från anstaltens
och dess utvecklings synpunkt kunna medföra mindre önskvärda konsekvenser
om en ändring i organisationen nu komme till stånd, i all synnerhet
som den förordade ändringen sannolikt skulle innebära en återgång till
likartad organisation som den. vilken vid anstaltens omorganisation ansetts
icke böra bibehållas. Enligt anstaltsstyrelsens uppfattning torde man i det
längsta böra undvika att ändra en organisation, som visat sig fungera väl, i
synnerhet då den varit gällande endast en kortare tid. Genom den nuvarande
sammansättningen av anstaltens styrelse ha de skilda sidorna av anstaltens
verksamhet blivit sakkunnigt företrädda och de intressen som beröras av
verksamheten erhållit tillbörligt inflytande. En betydande försämring härutinnan
synes kunna påräknas, därest anstalten underställes en central veterinärstyrelse,
bl. a. därigenom att anstalten då kommer att förlora den direkta
kontakt med jordbruksnäringen, veterinärhögskolan och de praktiserande
veterinärerna, som för närvarande förmedlas genom sagda intressens
representation i anstaltens styrelse. Det torde ej heller kunna påstås, att den
ifrågasatta ändringen i organisationen för anstalten skulle kunna medföra
någon nämnvärd statsekonomisk fördel. Någon besparing av betydelse torde
nämligen därigenom icke kunna ernås. Anstaltsstyrelsen vill alltså bestämt
hävda, att anstaltens frihet i administrativt hänseende bör bibehållas, icke
minst med hänsyn till anstaltens karaktär av vetenskapligt arbetande institution.
Härvid må erinras att eu likartad fri organisation givits bl. a. statens
skogsforskningsinstitut, jordbruksförsöksanstallen och husdjursförsöksanstalten,
vilka forskningsanstalter icke äro undertällda centrala ämbetsverk utan
lyda under styrelser, visserligen gemensamma med undervisningsanstalter,
men på samma sätt som statens veterinärmedicinska anstalts styrelse ägnade
att speciellt tillvarataga inrättningarnas särskilda intressen och på smidigaste
sätt handhava deras angelägenheter.

Inom veterinärhögskolans lärarkollegium ha flertalet i förevarande hänseende
enat sig om uttalandet, att den mängd av administrativa ärenden, som
nu handlades av veterinärmedicinska anstaltens styrelse och föreståndare,
skulle, om de överfördes till veterinärstyrelsen, i hög grad betunga denna
med arbete samt att någon anledning till ändring av den nuvarande ledningen
för anstalten icke förelåge. Som konsekvens av detta ståndpunktstagande
ansåges följa, att anstaltens föreståndare icke borde vara ledamot av veterinärstyrelsen
men borde kunna tillkallas för rådplägning.

Minoriteter inom veterinärmedicinska anstaltens styrelse och veterinärliögskolans
lärarkollegium ha anslutit sig till utredningens mening i förevarande
fråga.

26

Kiingl. Maj:ts proposition nr 6S.

Vad utredningen anfört rörande chefspersonalens anställnings-
och löneförhållanden har såvitt angår chefen för veterinärstyrelsen
icke föranlett några mera betydande erinringar.

Medicinalstyrelsen har emellertid, såsom förut antytts, funnit chefen för
veterinärstyrelsen med hänsyn till ämbetsverkets storlek böra benämnas generaldirektör,
och ett övervägande härav har förordats även av svenska veterinärföreningen
för husdjur shygien under förutsättning av att statens veterinärmedicinska
anstalt komme att underställas veterinärstyrelsen och styrelsen
komme att tillföras nya arbetsuppgifter såsom ledningen av den artificiella
inseminationen, förebyggande husdjurssjukvård m. m.

1 fråga om byråchefernas ställning har utredningens förslag väckt kritik
från såväl myndigheter som sammanslutningar.

Medicinalstyrelsen och ett flertal veterinär sammanslutningar ha anslutit
sig till utredningens förslag att fackbyråchefsbefattningarna skulle uppföras
å civila avlöningsreglementets C-plan men påyrkat högre lönegradsplacering
för dessa befattningar än av utredningen föreslagits. Å andra sidan har statskontoret
icke funnit skäl föreligga för befattningarnas avlönande enligt Cplanen.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande understrukit utredningens uttalande
om svårigheterna vid rekryteringen av medicinalstyrelsens samtliga nuvarande
fackbyråchefsbefattningar och närmast därmed jämförliga befattningar
samt såvitt angår veterinärväsendet vidare anfört i huvudsak följande.

Belysande för svårigheterna är i viss mån att medicinalstyrelsen, sedan
förutvarande innehavaren av befattningen såsom statsinspektör över köttkontrollen
i riket den 30 april 1945 avgått med pension, icke lyckats uppbringa
någon person som varit villig att söka befattningen. Statsinspektörsbefattningen
har därför under mer än ett års tid endast uppehållits på förordnande,
och någon ändring i detta otillfredsställande förhållande torde
icke vara att påräkna förrän befattningen givits en väsentligt högre löneställning
än för närvarande.

T fråga om statsinspektörens inspektionsverksamhet vill medicinalstyrelsen
helt instämma i vad utredningen anfört om angelägenheten av att veterinärstyrelsen
så organiseras, att varje slakteriinrättning kan inspekteras med
fasta intervaller, vilka icke få bliva längre än utredningen angivit.

Medicinalstyrelsen är vidare ense med utredningen om, att huvudanledningen
till rekryteringssvårigheterna är att löneförmånerna för chefsbefattningar
i medicinalstyrelsen väsentligt understiga inkomsterna för lämpliga
medlemmar av rekryteringskårerna. Djupare sett torde väl dessa svårigheter
bottna i den otillfredsställande konstruktion av civila avlöningsreglementet,
som påtalats av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och som, såvitt
nu är i fråga, innebär en kompression av löneskalan, som icke medger en
tillfredsställande merersättning för det ökade ansvar, som innehavet av en
chefsbefattning medför. Även om medicinalstyrelsen finner 1921 års avlöningssystem
ha vissa förtjänster, anser styrelsen att frånvaron av bestämmelser
om skälig ersättning till chefspersonal är otidsenlig. Denna ståndpunkt
synes sammanfalla med de tjänsteförteckningssakkunnigas, på uttalanden
av så gott som samtliga verkschefer grundade uppfattning. Enligt vad som
uppgivits för medicinalstyrelsen har man flerstädes utomlands, bl. a. i Sovjetunionen.
övergivit extrema likalönsprinciper och övergått till att avlöna

Kungl. Mcij.ts proposition nr 68.

27

chefspersonalen i förhållande till kvaliteten på dess arbete och ansvaret som
den bär. Medicinalstyrelsen har ock trott sig kunna iakttaga vissa tecken som
tyda på, att man på avgörande håll inom statsförvaltningen håller på att
övergiva åsikten, att lönegraden A 30 är den enda rätta för byråchefer, och
i stället är på väg att godtaga eu rättvisare, med privat- och kommunalekonomi
mera samstämd och därför på lång sikt också för staten förmånligare
lönesättning för byråchefer med vederlikar.

Såsom ett initiativ i nu antydd riktning hälsar medicinalstyrelsen utredningens
förslag om överförande av fackbyråchefs- samt inspektörsbefattningarna
hos styrelsen till civila avlöningsreglementets C-plan. Det är enligt medicinalstyrelsens
uppfattning icke tvivel underkastat, att rekryteringen skulle
underlättas genom en övergång till den mindre orörliga anställningsform,
som ett uppförande å nämnda löneplan innebär.

I fråga om placeringen i lönegrad på C-planen har styrelsen anfört.

När det gäller valet av lönegrad på C-planen, har utredningen som underlag
anfört siffror rörande medelinkomsten för rekryteringskarema. Metoden
att redovisa inkomstsiffror är i princip riktig, men utredningens val av medelinkomsten
skulle närmast motsvara förutsättningen, att de centrala förvaltningsmyndigheterna
borde rekryteras med medelmåttor, något som självfallet
ej varit avsett. Vill man se verkligheten i ögonen, kommer man nämligen
ej ifrån, att del mellan skicklighet och inkomster för landets läkare,
veterinärer, apotekare och tandläkare i stort sett råder en viss relation såtillvida,
att många av de driftigaste och skickligaste ha större inkomster,
medan de mindre effektiva och kunniga ha mindre inkomster. Afl undantag
finnas minskar ej giltigheten av denna regel.

Då det självfallet är av avgörande betydelse, att urvalet till de befattningar,
varom här är fråga, sker bland de skickligaste medlemmarna av respektive
kårer, finner sig medicinalstyrelsen höra lämna följande uppgifter.

För inkomsten av läkarverksamhet (brutto) för olika kategorier enligt det
av de sakkunniga nyttjade materialet (självdeklarationer för år 1942) uppgick
den övre kvartilen — vilken betecknar gränsen mellan inkomsterna för
de 25 procent läkare, som deklarerat högst inkomst, och de övrigas — till
följande belopp, nämligen förste provinsialläkare och därmed jämställda
förste stadsläkare 29 600 kronor, provinsialläkare 28 900 kronor, stads- m. fl.
kommunalläkare 34 950 kronor, överläkare vid delat lasarett 44 700 kronor
och vid odelat lasarett 36 800 kronor samt överläkare vid sinnessjukhus
24 050 kronor. Medeltalen för rörelseavdrag lågo mellan ett lägsta genomsnittsbelopp
av 1 000 kronor för överläkare vid sinnessjukhus och ett högsta
genomsnittsbelopp av 7 000 kronor för stads- m. fl. kommunala läkare. Medelinkomsten
av läkarverksamhet (netto) för den fjärdedel av läkarna, som
enligt taxeringsbesluten för år 1942 haft de högsta inkomsterna, uppgick för
nedanstående kategorier till följande belopp nämligen, för förste provinsialläkare
och därmed jämställda förste stadsläkare till 28 400 kronor, för provinsialläkare
till 26 700 kronor, för stads- in. fl. kommunalläkare till 32 200
kronor, för överläkare vid delat lasarett till 49 600 kronor och vid odelat lasarett
till 40 000 kronor samt för överläkare vid sinnessjukhus till 27 000
kronor.

Medelinkomsten för den fjärdedel av apoteksinnehavare, som äro skyldiga
att erlägga allmän avgift för gemensamma ändamål och som haft de högsta
inkomsterna, utgjorde år 1943 24 696 kronor, med en högsta inkomst av
39 503 kronor.

Medicinalstyrelsen har icke haft material tillgängligt för en motsvarande
sammanställning för distriktstandläkarnas de! men vill erinra om alt dessa

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

tandläkare obestridligen ha en väsentligt lägre behållen medelinkomst än de
privatpraktiserande tandläkarna.

Vad slutligen tjänsteveterinärerna angår har medelinkomsten (netto) för
den fjärdedel av distriktsveterinärerna, som haft de högsta inkomsterna från
veterinär verksamhet, år 1944 visat sig vara 21 421 kronor.

Självfallet är det icke medicinalstyrelsens mening, att de anförda siffrorna
direkt böra läggas till grund för lönegradsplaceringen av styrelsens chefspersonal.
Men när rekryteringssvårigheterna kommit att framträda med sådan
styrka som för styrelsens del, torde statsmakterna, såsom utredningen
ock antytt, med frångående av eljest använda principer nödgas följa lagen
om tillgång och efterfrågan.

Enligt styrelsens uppfattning måste i första hand fasthållas, att löneställningen
skall bestämmas i förhållande till arten och omfattningen av det arbete,
som utföres, och tyngden av det ansvar, som bäres av varje ämbetsman.
Då varken arbetet är mindre kvalificerat eller ansvaret mindre tungt
för de fackbyråchefer, som äro icke-läkare, än för läkarbyråcheferna, anser
styrelsen att samtliga fackbyråchefer borde placeras i samma lönegrad.

I andra hand bör man enligt styrelsens uppfattning beakta alla de faktorer,
vilka inrymmas i begreppet rekryteringspersonalens allmänna inkomststandard.
Om hänsynen härtill och till nyss angivna princip om lika löneställning
ensamt skulle få fälla utslaget, borde byråchefsbefattningama placeras
i lägst lönegrad G 10, vilken ger nettolönebeloppet 20 300 kronor och är
den löneställning, som tillagts byråchefen för materielavdelningens anskaffningsbyrå
hos flygförvaltningen. Detta skulle nämligen för de veterinärers
del, som kunna ifrågakomma, innebära eu inkomstminskning på i runt tal
1 000 kronor, för ifrågakommande apotekares del en inkomstminskning på
knappt 4 500 kronor och för läkarnas del en varierande, i allmänhet större
men likväl ej helt orimlig inkomstminskning. Inkomstminskningen för nu angivna
kategorier finge tagas som en konsekvens av principen om en enhetlig
löneställning.

En sålunda framräknad löneställning anser styrelsen sig emellertid böra
justera genom kontroller i olika riktningar. Ett visst värde ligger obestridligen
i utredningens framhållande av att placering på C-löneplanen för ifrågavarande
befattningshavare ofta skulle medföra ett höjt pensionsunderlag.
Däremot föranleder hänsynen till omkostnaderna för befattningshavargrupper
med både lön och prestationsersättning ej sänkning av den »matematiska»
lönegraden, emedan dessa omkostnader redan avdragits i uppgifterna för
distriktsveterinärer och ej äro av den storleksordning för någon läkarkategori,
att nettoinkomsten sjunker ned mot beloppet 20 300 kronor.

Medicinalstyrelsen har vidare erinrat om att Kungl. Maj:t i propositionerna
nr 239 och 286 till 1946 års riksdag framlagt förslag till ändrad lönegradsplacering
för vissa tekniska byråchefer inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt kommunikationsverken, innebärande en placering i lönegraden
C 8 och i några fall C 9. Härefter har styrelsen fortsatt.

Vid sin avvägning av de synpunkter, som sålunda och i övrigt måste tagas
i betraktande vid bestämmandet av löneställningen för medicinalstyrelsens
byråchefer, har styrelsen kommit till den uppfattningen, att den adekvata lönegraden
är C 9 eller C 8. Rent sakliga hänsyn peka mot lönegraden C 9. Sålunda
talar för denna lönegrad storleken av de statsekonomiska intressen, som
byråcheferna ha att bevaka, deras till följd härav i skilda hänseenden mycket
krävande arbete och mycket stora ansvar samt den synnerligen omfattande
utbildning, som erlordras. Den säregna arten av de ärenden, som bero på
fackbyråchefernas handläggning, gör nämligen dessa byråchefers verksamhet

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

29

så väsensskild från vanlig ämbetsmannaverksamhet, att nödig kompetens ej
kan ägas och ej heller förvärvas av endast juridiskt-administrativt skolad personal.
Beaktas denna omständighet, och vill man ej att talet om förbättrad
löneställning såsom medel att minska rekryteringssvårighetema skall bliva
endast en tom fras, lärer även hänsynen till rekrvteringskåremas inkomstläge
få medräknas som en omständighet av saklig relevans för lönegradsplaceringen.

I valet mellan lönegraden C 9 och C 8 har styrelsen emellertid låtit sin
ståndpunkt bestämmas av nödvändigheten utav en sträng återhållsamhet. På
grund härav föreslår styrelsen att fackbyråchefema skola placeras i lönegrad
C 8. Denna placering, som innebär en höjning av nettoslutlönen i förhållande
till lönegraden A 30 med i runt tal 2 500 kronor, är, det vill styrelsen
uttryckligen ha förklarat, den lägsta som kan ifrågakomma om man vill
uppnå en förbättring i rekryteringshänseende, som är värd att nämnas.

Beträffande den juridiskt-administrativa chefspersonalen har medicinalstyrelsen
uttalat, att det med hänsyn till de höga kvalifikationer, som måste
krävas av ifrågavarande byråchefer, kunde ifrågasättas, om icke jämväl
dessa borde uppföras å C-planen. Emellertid har styrelsen ansett, att såväl
chefen för veterinärstyrelsens administrativa byrå som cheferna för medicinalstyrelsens
kameralbyrå och lag- och utredningsbyrå borde placeras i
samma ställning som kunde komma att bestämmas för sådana byråchefer
i gemen vid en allmän omprövning av löneställningen för byråchefer, varvid
styrelsen räknade med lönegraden A 32.

Majoriteten inom veterinärhögskolans lärarkollegium har förordat en högre
lönegradsplacering för fackbyråcheferna inom veterinärstyrelsen än den föreslagna
i följande uttalande.

Kollegiet kan icke finna några godtagbara skäl till att veterinärstyrelsens
fackbyråchefer skola placeras i eu lägre lönegrad än byråcheferna på medicinalstyrelsens
läkarbyråer. Det motiv, som utredningen anfört härför,
nämligen att distrikts- och länsveterinärernas medelinkomst skulle vara lägre
än läkarnas är icke bärande. Det är arbetet, som skall betalas efter dess art
och vikt, och skall för uppgiften verkligt dugliga personer kunna påräknas
för de nämnda befattningarna, måste de avlönas så högt, att de, som kunna
komma i fråga för befattningarna, icke göra ekonomisk förlust genom att
antaga dessa. Ett mycket stort antal läns- och distriktsveterinärer ha en
inkomst, som är minst lika stor som den för läkarbyråernas chefer föreslagna
avlöningen.

Ett uttalande av samma innebörd har gjorts av styrelsen för svenska veterinärföreningen
för husdjursliygien.

Veterinärhögskolans styrelse och svenska veterinärläkare föreningen ha förordat
placering av fackbyråcheferna i lönegraden C 7. Föreningen har därvid
uttalat, att dessa chefers arbetsbörda och ansvar icke torde bliva mindre
än den blivande medicinalstyrelsens fackbyråchefers.

Även allmänna lönenämnden har ansett veterinärråden böra placeras i
lönegraden C 7. I samband därmed har nämnden erinrat om sin mening
att hygienbyrån borde inordnas såsom en avdelning under den allmänna
byrån under ledning av statsinspektören för köttkontrollen samt uttalat, att
denne enligt nämndens uppfattning borde vara placerad i lönegraden C 6. I
avseende å den administrativa byråchefsbefattningen funnes enligt nämn -

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 68.

dens mening icke för närvarande någon anledning räkna med annan lönegrad
än den för dylika befattningar i allmänhet gällande lönegraden A 30.

Länsstyrelsen i Malmö har funnit det ogörligt att enligt nuvarande löneplan
tillerkänna fackbyråchef erna sådan avlöning, att veterinärstyrelsen tillförsäkrades
högt kvalificerad arbetskraft för dessa poster, samt med hänsyn
härtill uttalat, att den enda till buds stående lösningen vore att medgiva lackbyråcheferna
rätt att såsom hittills åtaga sig extrauppdrag, varvid dock det
kravet måste uppställas, att uppdragen vore av sådan beskaffenhet, att de
icke inkräktade på tjänstens skötsel.

Statskontoret, som utgått från att utredningens alternativ I med avseende å
medicinal- och veterinärväsendets centrala ledning skulle komma i tillämpning,
har anfört följande.

Statskontoret har tidigare i olika sammanhang haft anledning inlägga en
gensaga mot den alltmer utbredda föreställningen, att C-planen är ett
instrument, som med fördel kan begagnas, så snart löneförmånerna enligt
A-planen icke anses medgiva tillräckligt gynnsamma villkor för att säkerställa
rekryteringen. Det må understrykas, att löneplan C ursprungligen inrättats
endast för ett mycket begränsat antal chefsbefattningar inom centraladministrationen
— lönerna äro fördenskull icke dyrortsdifferentierade
— nämligen i de fall då det ansetts vara av särskild vikt, att möjlighet
till eventuellt personbyte å befattningen hålles öppen och det därför kunde
befinnas motiverat, att staten ikläder sig de högre kostnader, som avlöning
enligt C-planen med garanterad pensionsrätt redan efter relativt kortvarig
anställningstid medför för statsverket. Särskilt inom områden, där konkurrensen
om arbetskraften är mera framträdande och frestelsen därför måste
förutsättas bliva stor att efter 12 års statstjänst med en rikligt tillmätt pension
övergå till anställning hos enskild företagare eller privat verksamhet,
torde stor försiktighet vara att anbefalla vid inrättandet av förordnandetjänster.
Man lärer heller icke i längden kunna undvika de rekryteringssvårigheter,
som äro en direkt följd av rådande brist på arbetskraft inom snart
sagt alla områden, enbart med en löneökning på ett eller annat 1 000-tal
kronor. Särskilt iögonenfallande är, att utredningen tror sig underlätta rekryteringen
av medicinalrådsbefattningar genom att höja grundlönen från
13 500 (slutlön i A 30) till 15 000 kronor (C 7) eller med 1 500 kronor, ehuru
medelinkomsten för de läkargrupper, från vilka rekryteringen beräknas äga
rum, uppgives ligga mellan 25 000 och 40 000 kronor. Enligt statskontorets
bestämda uppfattning utövar fullmakten och den säkra ställningen i statstjänst
en betydligt större lockelse än en relativt begränsad höjning av kontantlönen.
Statskontoret har därmed icke velat säga. att den nuvarande löneställningen
för byråchefer i allmän förvaltningstjänst är lämpligt avvägd. Tvärtom
ger utvecklingen på löneområdet både inom och utom statens tjänst anledning
till övervägande av viss förbättring. Men denna bör då åvägabringas
genom tjänsternas uppflyttning i högre lönegrad på A-planen utan uppgivande
av fullmaktsskyddet och den fasta ställningen i övrigt. Detta är emellertid
en fråga, som bör prövas i annat och större sammanhang och icke
lösas separat för en viss förvaltningsgren.

Att fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen skulle ha svårare än motsvarande
befattningshavare på andra håll att under tiden fram till den vanliga
pensionsåldern upprätthålla nödig kontakt med praktik och vetenskap och
därför böra intaga en mera rörlig ställning, tillåter sig statskontoret betvivla.
Det avtagande av initiativkraft och arbetsförmåga, som ligger i åldrandets

Kungl. Mcij:ts proposition nr 68.

ol

natur lär man vara nödsakad att räkna med även på detta område. Befolkningsutvecklingen
inbjuder nu mindre än någonsin till ökat utbyte av äldre
arbetskraft mot yngre. På sålunda anförda skäl får statskontoret bestämt
avstyrka förslagen om ändrad löneställning för fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen.

Riksräkenskapsverket har förordat, att spörsmålet om ifrågavarande fackbyråchefers
löneställning upptoges till behandling i ett större sammanhang,
avseende statsförvaltningen i dess helhet, därvid ämbetsverket särskilt framhållit,
att det på lång sikt måste leda till en icke minst från rättvisesynpunkt
ohållbar situation, om de administrativa byråcheferna i lönehänseende försattes
i en mera ogynnsam ställning än egentliga fackbyråchefer.

Svenska veterinär för eningen för kött- och mjölkhygien har uttalat, att den
föreslagna tjänstebenämningen veterinärråd såsom icke förenlig med vedertaget
språkbruk borde utbytas mot benämningen byråchef.

Utredningens uttalanden och förslag i fråga om underordnad personal
och dennas löneställning ha behandlats i åtskilliga yttranden.

Statens organisationsnämnd har förordat verkställande av en noggrann
genomgång av den föreslagna arbetsorganisationen under nämndens medverkan
samt vidare uttalat, att nya ordinarie tjänster icke borde inrättas i den
omfattning som föreslagits förrän en sådan genomgång ägt rum.

Medicinalstyrelsen har rörande löneställningen för styrelsens veterinära befattningshavare
i allmänhet anfört.

Den nuvarande normallönegraden för biträdande veterinärer hos styrelsen
-— den 24 :e — har visat sig för låg i förhållande till inkomsterna i allmänhet
av veterinär verksamhet. Rekryteringen av konsulenttjänsterna har
därför stött på stora svårigheter. Styrelsen har dels måst förordna äldre,
pensionerade veterinärer att uppehålla dem och dels måst antaga helt unga
krafter, vilka i regel lämnat sin anställning hos styrelsen efter kort tid för
att tillträda bättre betalda platser. Styrelsen finner det alltså nödvändigt,
att löneställningen för de underordnade veterinärerna höjes till 26 lönegraden.
I förevarande sammanhang inskränker sig styrelsen dock till att påkalla
denna löneställning allenast för de befattningar, som äro förenade med egen
föredragningsskyldighet och där behovet av kontinuitet är störst.

Sveriges yngre veterinärers förening har anmärkt, att den av utredningen
gjorda jämförelsen i avseende å löneförmåner mellan fackbyråcheferna hos
medicinalstyrelsen och genomsnittet av de praktiserande veterinärerna icke
vore lämplig med hänsyn till att veterinärstyrelsens chefsbefattningar borde
rekryteras med arbetskraft över genomsnittet. Enligt föreningens mening
vore det riktigare att med sagda grupp utanför den centrala förvaltningen
jämföra veterinärstyrelsens övriga veterinära befattningshavare, konsulenterna.
En sådan jämförelse och ett beaktande av de inkomster vilka kunde
åtnjutas under förvärvande av den erfarenhet, som komme att fordras av
konsulenter, följde, att konsulenternas löneställning nödvändigtvis måste förbättras.
Konsulenttjänsterna kunde förslagsvis ändras till byråveterinärstjänster
med placering i lönegraden 26 å vederbörande löneplan.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Rörande den föreslagna allmänna byråns personal har medicinalstyrelsen
anfört följande.

Chefen för allmänna byrån torde såsom utredningen framhållit behöva en
avlösare och medhjälpare med veterinärmedicinsk utbildning. Denna befattningshavare
bör dels föredraga ärenden angående tjänstledigheter och förordnanden
för läns- och distriktsveterinärer ävensom angående import från
grannländerna av hästar och andra djur, dels handhava större utredningar,
vilka kräva veterinär sakkunskap, och dels — därest hans tid så medger —
biträda med löpande arbetsuppgifter av mera krävande art. Med hänsyn till
sina kvalificerade arbetsuppgifter torde han icke böra placeras lägre än i lönegrad
A 26. I övrigt borde på allmänna byrån finnas en kontorist med uppgift
att fungera som styrelsens huvudregistrator, ett kanslibiträde såsom ersättare
för den nuvarande veterinäramanuensen samt ett kontorsbiträde.

Sveriyes yngre veterinärers förening har ansett, att förefintlig statistik över
ärendena å allmänna byrån samt den betydelse byråveterinärstjänsten å byrån
numera fått väl motiverade tjänstens uppförande å ordinarie stat med
placering lägst i lönegraden 26.

Jämväl svenska veterinårläkareföreningen har hävdat, att nämnda byråveterinärsbefattning
borde placeras i lönegraden A 26 medan majoriteten
inom veterinärhögskolans lärarkollegium funnit samma befattning böra placeras
i lönegraden Eo 26.

Vad härefter angår hygienbyrån har svenska veterinärföreningen för köttoch
mjölkhygien understrukit önskvärdheten av att byrån erhölle en sådan
organisation, att en ökad inspektionsverksamhet kunde genomföras beträffande
alla olika slag av köttkontrollanstalter.

Medicinalstyrelsen har i fråga om utredningens förslag angående hygienbyråns
personal yttrat.

Den biträdande veterinären kommer att få en omfattande föredragningsskyldighet,
enär byråchefen under stora delar av året kommer att befinna
sig på inspektionsresor. På grund härav föreslår medicinalstyrelsen, att den
av utredningen föreslagna t.jänstebenämningen konsulent ändras till byråveterinär
samt att denna befattning placeras i lönegrad Eo 26. I övrigt föranleda
utredningens förslag beträffande denna byrå ej annan erinran av medicinalstyrelsen
än att för juridiskt biträde vid handläggningen av avdelningens
delvis kvalificerade korrespondens bör finnas en byråsekreterare. Denna
befattningshavare torde i enlighet med utredningens förslag kunna placeras
på den administrativa byrån.

Jämväl styrelsen för svenska veterinårföreningen för husdjurshygien har
uttalat, att, då chefen för hygienbyrån, vilkens tid till stor del vore upptagen
av inspektionsverksamhet, vore i behov av en fullt kvalificerad medhjälpare
och ställföreträdare, den för byrån föreslagna konsulenttjänsten borde utbytas
mot en byrå veterinärsbefattning.

Likaså har svenska veterinårläkareföreningen förordat utbyte av nämnda
konsulenttjänst mot en byråveterinärsbefattning. Denna befattning borde enligt
föreningens mening placeras i lönegraden A 26.

Rörande den föreslagna tuberkulos- och kastsjukebvråns personalbehov
har medicinalstyrelsen anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

33

Styrelsen vill framhålla, att den centrala ledningen av både tuberkulosoch
kastsjukebekämpande är en administrativ uppgift av betydande omfattning.
Detta förhållande har beträffande tuberkulosbekämpandet redan år
1935 erkänts av statsmakterna genom det då fattade beslutet om föredragandens
placering såsom byrådirektör i 28 lönegraden. Beträffande kastsjukeärenden
bör beaktas att man vid föredraganden-konsulentens överflyttning
till medicinalstyrelsen den 1 januari 1944 räknade med en anslutning
till bekämpandet av några hundratusen djur. Icke minst genom föredragandens
personliga förmåga att intressera djurägarna och veterinärkåren blev
emellertid anslutningen till bekämpandet vida större än den beräknade. Till
statsunderstött kastsjukebekämpande äro nu anslutna mer än två miljoner
djur eller ungefär lika många som äro anslutna till tuberkulosbekämpandet.
Antalet utgående originalexpeditioner från kastsjukeavdelningen är numera
i det närmaste lika stort som motsvarande antal från tuberkulosavdelningen.
Då svårighetsgraden av ärenden för de båda avdelningarna är fullt jämförlig,
synes det medicinalstyrelsen bliva en ofrånkomlig konsekvens av statsmakternas
år 1935 fattade beslut att föredraganden för kastsjukeärenden
uppflyttas till byrådirektör i lönegrad A 28. Då styrelsen dessutom misströstar
om att kunna behålla en kvalificerad kraft om icke denna löneställning
kan erbjudas, finner styrelsen sig böra hemställa om placering i lönegrad
A 28 av ifrågavarande föredragande.

A tuberkulos- och kastsjukebyrån handlägges ett stort antal ärenden av
administrativ och kameral natur av ofta ej obetydlig svårighetsgrad. Till
följd härav bör för avdelningen avses en byråsekreterare, vilken kan placeras
å den administrativa byrån och till en början uppföras på Eo-löneplan.
I övrigt finner sig medicinalstyrelsen kunna godtaga utredningens förslag
rörande underordnad personal å tuberkulos- och kastsjukebyrån med den
jämkning allenast, som betingas av att styrelsen icke anser sig kunna godtaga
principen om extra anställning för personal, vilken fyller ett fortlöpande
behov.

Styrelsen för svenska veterinurföreningen för husdjur shygien har i förevarande
hänseende yttrat.

Tuberkulos- och kastsjukebyråns arbetsuppgifter torde även i framtiden
bliva ytterst betydande. Visserligen komma tuberkulosärendenas antal successivt
att minska, men å andra sidan torde enligt styrelsens uppfattning inom
en snar framtid ett organiserat bekämpande av juverinflammationerna komma
till stånd, vars centrala ledning lämpligen bör hänföras till denna byrå.
På grund härav föreslås att närmast under byråchefen sorterar en byrådirektör
i lönegrad A 28 samt 4 byråveterinärer med placering, en i A 26, en i
Eo 26 och två i Eo 24. Konsulenttiteln såsom icke motsvarande dessa tjänsteinnehavares
arbetsuppgifter bör bortfalla. Enär bekämpandet av här ifrågakonnnande
sjukdomar har mycket stor nationalekonomisk betydelse, torde
det vara av yttersta vikt, att å samtliga här nämnda tjänster placeras personer
med ingående kunskaper och erfarenheter i respektive sjukdomsbekämpande.
Eu rekrytering från hushållningssällskapens veterinäravdelningar
framstår som önskvärd men torde knappast kunna påräknas, om medicinalstyrelseutredningens
förslag till Iöneplacering vinner beaktande.

Ett uttalande av samma innebörd bar gjorts av svenska veterinärläkareföreningen.

Vidare bar Sveriges yngre veterinärers förening uttalat, all föredraganden av

BUvmg till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 68. 3

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

kastsjukeärenden borde erhålla ställning såsom byrådirektör i lönegraden A 28
samt att den nuvarande ordinarie konsulenttjänsten å veterinärbyråns tuberkulosavdelning
borde överföras till ordinarie byråveterinärsbefattning å tuberkulos-
och kastsjukebyrån.

Allmänna lönenämnden bar, under förutsättning att det skulle anses föreligga
behov av eu tjänsteman i byrådirektörs ställning för ärenden rörande
kastsjukebekämpandet, förordat, att befattningen tills vidare placerades på
extra ordinarie stal i lönegraden 28.

Även i avseende å den administrativa byråns personal har medicinalstyrelsen
förordat vissa utvidgningar av utredningens förslag. Sålunda har styrelsen
anfört i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsens utgifter för veterinärväsendet ha under budgetåret 1944/
45 uppgått till drygt fem miljoner kronor. Detta belopp utgjorde visserligen
icke mer än fyra och en halv procent av medicinalstyrelsens hela utgiftssumma
men är dock större än hela utgiftssumman för flertalet administrativa civila
verk, och härtill kommer att utbetalningarna beträffande några av anslagen
till veterinärväsendet äro fördelade på ett mycket stort antal småposter.
Av hela antalet utanordningar för 1945, 56 855, belöpte sålunda ej mindre
än 20 934 på utgifter för veterinära ändamål.

Med hänsyn till kassarörelsens storlek — den skulle öka ytterligare vid bifall
till styrelsens förslag att den veterinärmedicinska anstalten skulle återföras,
enär veterinärstyrelsen då skulle komma att fungera som huvudförvaltning
även för denna anstalt — finner styrelsen sig böra påyrka inrättandet
av en kamrerarbefattning i lönegrad A 22. Förste byråsekreteraren torde
för att kunna medhinna egentliga kansligöromål behöva — förutom de befattningshavare,
vilka styrelsen föreslagit för hygienbyrån samt tuberkulosoch
kastsjukebyrån — en amanuens. Även på kamrerarekontoret erfordras en
amanuens för att betryggande kontroll av utbetalningarna skulle säkerställas.

Förutom den föreslagna kassörsbefattningen i lönegrad All erfordras ett
kanslibiträde för byråns diarieföring och för uträkning av avlöningar inom
styrelsen och till veterinärstaten. Ytterligare erfordras två kontorsbiträden
för sifferkontroll och uppsättande av anordningar samt utskrift av postgiroanvisningar
.

Riksräkenskapsnerket, som i stort sett icke funnit anledning till erinran
mot de av medicinalstyrelsen förordade ändringarna i utredningens organisationsförslag,
har dock ifrågasatt huruvida tillräckliga skäl förelåge att placera
kamreraren i lägre lönegrad än förste byråsekreteraren. Ämbetsverket
har i samband härmed erinrat om att av medicinalstyrelsens totala antal utanordningar
för år 1945 icke mindre än omkring 37 procent hänförde sig
till utgifter för veterinära ändamål, vilket gåve en viss uppfattning om storleken
av de kamerala göromål som komme att åvila det nya ämbetsverket.
I vart fall syntes administrativa byrån böra förstärkas med en revisor, tills
vidare uppförd på extra ordinarie stat. Jämväl de av medicinalstyrelsen föreslagna
byråsekreterartjänsterna borde enligt ämbetsverkets mening ordinariesättas
först sedan tillräcklig erfarenhet vunnits rörande arlen och omfattningen
av de med befattningarna sammanhängande arbetsuppgifterna. Slutligen
har riksräkenskapsverket uttalat, att administrativa byrån lämpligen
borde indelas i en kansli- och en kameralsektion.

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

35

Medicinalstyrelsen har föreslagit inrättande av eu kanslibiträdesbefattning,
vars innehavare skulle vara handsekreterare åt chefen för veterinärstyrelsen.
För en sådan uppgift erfordrades enligt styrelsens mening en person, som
vore stenografikunnig och kunde biträda vid korrespondens på världsspråken
ävensom på egen hand successivt komplettera verkschefens samlingar avuppgifter
rörande veterinära förhållanden i skilda hänseenden.

I fråga om expeditionsvaktspersonal har medicinalstyrelsen, under fram
hållande av att veterinärstyrelsens blankettexpedition skulle bliva av betydande
omfattning, förordat inrättande av en tjänst som förste expeditionsvakt
och två expeditionsvaktstjänster.

Föredraganden.

I propositionen angående omorganisation av medicinalstyrelsen har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att vid omorganisationen av medicinalstyrelsen
hryta ut veterinärväsendet och för dess handhavande inrätta ett särskilt ämbetsverk,
veterinärstyrelsen. I detta sammanhang kommer alltså att behandlas
endast frågan om det nya ämbetsverkets organisation och vissa därmed
sammanhängande spörsmål.

I det av utredningen upprättade förslaget till veterinärstyrelse har man, såsom
förut berörts, utgått från att ämbetsverket borde organiseras på samma
sätt som exempelvis egnahemsstyrelsen med en styrelse, bestående av
överdirektören samt byråcheferna och representanter för jordbruket och medicinalstyrelsen
m. fl. Såsom skäl för denna organisationsform har åberopats
att bättre anknytning till jordbruket och medicinalstyrelsen därigenom kunde
vinnas. 1 de avgivna yttrandena ha rörande denna fråga delade meningar
kommit till uttryck.

Enligt min mening kunna visserligen fördelar i de av utredningen berörda
hänseendena nås genom att organisera veterinärstyrelsen såsom ett kollegialt
ämbetsverk men å andra sidan kräves ofta av styrelsen, exempelvis vid bekämpandet
av epizootier, vilket bekämpande skall ledas av styrelsen, stor
snabbhet vid meddelandet av viktiga beslut. Eu organisation av det slag som
utredningen tänkt sig ger knappast möjlighet till den erforderliga snabbheten
i besluten. Det torde för övrigt finnas möjligheter att på annat sätt få till
stånd den anknytning till humanmedicinen och jordbruket, som utredningen
avsett. 1511 denna fråga återkommer jag i det följande. Jag finner mig alltså
höra föreslå att vcterinärstyrelsen — på sätt även förordats i fråga om medicinalstyrelsen
i förenämnda proposition — organiseras såsom ett ämbetsverk
med chefen såsom ensam beslutande.

För att veterinärstyrelsen likväl, såsom jag nyss antydde, skall bliva tillgodosedd
med sakkunskap å humanmedicinens och jordbruksnäringens område
vill jag föreslå, att det vetenskapliga råd — som i anslutning till vad utredningen
ifrågasatt bör finnas hos vcterinärstyrelsen och vars ledamöter synas
i den mån så är möjligt böra utgöras av motsvarande ledamöter av den

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

nuvarande medicinalstyrelsens vetenskapliga råd — utökas med en representant
för medicinalstyrelsen och två representanter för jordbruksnäringen,
samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Genom en sådan anordning kan veterinärstyrelsen
få kontakt med utvecklingen på humanmedicinens område och
göra sig underrättad om jordbruksnäringens synpunkter i olika för denna
betydelsefulla frågor utan den omgång, som skulle bliva oundviklig i en kollegial
styrelse.

Självklart är, att vissa frågor kunna påkalla samråd mellan veterinärstyrelsen
samt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen, och jag förutsätter,
att sådant samråd i erforderlig utsträckning skall komma till stånd.

I anledning av det från vissa håll framförda kravet att chefen för veterinärstyrelsen
skall äga veterinär fackkunskap vill jag framhålla, att någon
föreskrift av innebörd, att chefen för medicinalstyrelsen skall besitta medicinsk
utbildning icke funnits under senare tider. Detta har grundat sig
därpå, att verkschefens uppgifter i stor utsträckning innefattat administrativa
spörsmål, för vilkas bedömande medicinsk utbildning icke ovillkorligen
erfordrats, samt att kvalificerad medicinsk sakkunskap förutsatts ändock
vara tillgänglig inom styrelsen och dess vetenskapliga råd. Motsvarande skäl
torde kunna åberopas mot kravet att chefen för veterinärstyrelsen skall äga
veterinär utbildning, och jag finner mig på grund härav icke böra föreslå
att veterinärstyrelsens chef ovillkorligen skall vara veterinär.

Utredningens förslag om inrättande av en disciplinnämnd inom veterinärstyrelsen
på samma sätt som inom medicinalstyrelsen finner jag böra godtagas.
Även om betydelsen av en sådan nämnd torde vara mest framträdande
å humanmedicinens område, kommer det med säkerhet att visa sig värdefullt
att, framförallt i sådana disciplinära frågor, som direkt beröra enskilds
rätt, få såväl lekmanna- och rättssynpunkter som veterinärmedicinska synpunkter
beaktade. En disciplinnämnd av föreslagen sammansättning torde
även vara ägnad att hos allmänheten skapa förtroende för veterinärväsendet.
Att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, från nämndens behandling utskilja disciplinfrågor
av viss art eller rörande vissa tjänstemän synes med hänsyn till
angelägenheten av en enhetlig praxis och de underlydandes likställdhet icke
böra ske.

Nämnden synes böra bestå av veterinärstyrelsens chef, föredraganden i det
ärende varom fråga är samt chefen för den byrå, som enligt vad jag i det
följande kommer att föreslå skall handhava de administrativa frågorna i
styrelsen, ävensom de vilka i vetenskapliga rådet företräda jordbruksnäringen
och den juridiska vetenskapen. Ordförandeposten i nämnden bör med
hänsyn till överdirektörens ställning såsom veterinärstyrelsens chef anförtros
denne. Nämndens sammansättning torde från allmänhetens synpunkt
utgöra en tillräcklig borgen för att samtliga intressen i disciplinära ärendeo
skola bliva beaktade. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare
reglera nämndens befogenheter.

Beträffande möjligheten att tillsätta en epizootinämnd bör nämnas, alt
denna möjlighet tillskapats såsom ett medel alt användas vid de extraordi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

37

nära tillfällen, då svårare epizootier utbreda sig över större områden. Erfarenheten
från tidigare epizootier har givit vid handen, att personalen å medicinalstyrelsens
veterinärbyrå varit otillräcklig för att kunna på ett effektivt
sätt leda bekämpandet av en svårare epizooti och samtidigt handhava de
ordinarie göromålen. Detta har särskilt tydligt framträtt, då det för ett rationellt
bekämpande av en utbruten epizooti varit nödvändigt att förflytta en
del av byråns personal till de av sjukdomen drabbade områdena. Även om
den föreslagna veterinärstyrelsen får antagas bliva bättre utrustad i avseende
å personal, kan det dock icke förväntas, att bekämpandet av eu svårartad
och omfattande epizooti skall kunna verkningsfullt genomföras av styrelsen
i dess normala organisationsform med mindre än alt andra väsentliga uppgifter
eftersättas. Möjligheten att för sådana undantagsförhållanden tillsätta
en epizootinämnd bör således enligt min mening bibehållas.

Förslaget till byråindelning synes mig vara lämpligt, och jag anser således,
att veterinärstyrelsen bör organiseras på fyra byråer, nämligen en allmän
byrå, en hygienbyrå, en tuberkulos- och kastsjukebyrå samt en administrativ
byrå. För att belysa vilka ärenden, som avses skola handläggas å de olika
byråerna, torde jag få lämna följande uppgifter. Å allmänna byrån böra
handläggas ärenden beträffande veterinärkonstens utövande, veterinärdistrikt,
civila veterinärbefattningar och militärveterinärer, flertalet ärenden
angående smittsamma husdjurssjukdomar och införsel av levande djur
och varor samt ärenden rörande karantänsanstalter. Till hygienbyrån böra
hänföras ärenden angående stads- och besiktningsveterinärer, ärenden rörande
offentliga slakthus, kommunala köttbesiktningsbyråer, kontrollslakterier
och andra under statens kontroll ställda slakteriinrättningar, ärenden
avseende in- och utförsel av köttvaror m. m. ävensom ärenden rörande mjölkhygien
och den animala födoämneshygienen i övrigt. På tuberkulos- och
kastsjukebyråns handläggning böra ankomma ärenden angående godkännande
av veterinärer avsedda att anlitas av hushållningssällskap för bekämpandet
av tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur ävensom övriga till bekämpandet
av dessa sjukdomar hörande ärenden. Å den administrativa byrån
böra handläggas ärenden rörande administrativa, juridiska och kamerala
frågor i allmänhet. Härjämte bör, på sätt utredningen föreslagit, veterinärstyrelsen
kunna vid handläggning av författningsärenden i viss omfattning
erhålla biträde av medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå. Bearbetningen
av den veterinära statistiken torde, likaledes i enlighet med utredningens förslag,
böra förläggas till medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Att, såsom allmänna lönenämnden och statskontoret förordat, hänföra
ärendena angående animal födoämneshygien till den allmänna byrån torde
endast föranleda ett kortare uppskov med inrättande av en särskild hygienbyrå,
enär den hygieniska verksamheten säkerligen är i behov av utvidgning.
Någon anmärkningsvärd besparing för statsverket skulle en sådan avvikelse
från utredningens förslag icke medföra.

Vad beträffar gränserna för den centrala veterinärmyndighetens ämbetsbefattning
vill jag först beröra frågan om inordnande av statens veterinär -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 08.

medicinska anstalt under veterinärstyrelsen. Då anstalten i samband med eu
år 1943 beslutad omorganisation utbröts från medicinalstyrelsen såsom dåvarande
högsta veterinärmyndighet, hade såsom skäl för en utbrytning åberopats
att eu behövlig lättnad i medicinalstyrelsens arbetsbörda därigenom
kunde erhållas. Detta skäl torde icke — i varje fall icke med samma styrka
— kunna åberopas för veterinärstyrelsens del till förmån för ett bibehållande
i princip av anstaltens nuvarande självständighet. Emellertid torde såsom vid
frågans behandling år 1943 framhölls en fristående styrelse för anstalten bäst
främja anstaltens uppgifter att bidraga till bekämpande av husdjurssjukdomarna
och befordra husdjursskötseln i landet samt idka vetenskaplig forskning
på dessa områden. Någon principiell ändring i förevarande hänseende
torde därför icke böra göras. I sammansättningen av anstaltens styrelse torde
emellertid böra ske den ändringen, att en däri ingående representant för medicinalstyrelsen
ersättes med en representant för veterinärstyrelsen, därvid
veterinärstyrelsens chef lämpligen iorde böra bliva ordförande i anstaltens
styrelse. Chefen för veterinärstyrelsen torde härjämte böra ingå som ledamot
i veterinärhögskolans styrelse.

Utredningens förslag angående överflyttning av Kungl. Maj ds beslutanderätt
i vissa frågor, som beröra lagen angående köttbesiktning och slakthus,
har jag för avsikt att upptaga till behandling i samband med ett av 1946 års
köttbesiktningskommitté avgivet betänkande (SOU 1946: 85). Då varken
dessa frågor eller övriga av utredningen behandlade frågor om överflyttning
till den centrala myndigheten av Kungl. Ma i ds beslutanderätt synas
vara av natur att nämnvärt påverka veterinärstyrelsens organisation och
sistnämnda frågor ej heller eljest äro av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens prövning, finner jag ej anledning att i detta sammanhang närmare
ingå på dem. Detsamma gäller av utredningen berörda frågor om decentralisering
till lokala organ av den centrala veterinärmyndighetens beslutanderätt
i vissa ärenden.

I fråga om chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden ansluter
jag mig till utredningens förslag i fråga om chefen för veterinärstyrelsen.
Chefen för ämbetsverket, vilken bör benämnas överdirektör, torde alltså
böra placeras i lönegraden C 10 enligt gällande lönereglemente.

I propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation har föreslagits
att fackbvråchefstjänsterna inom medicinalstyrelsen skola överföras å
C-plan. De skäl som åberopats härför torde med i stort sett samma styrka
kunna göras gällande i fråga om fackbyråchefema i veterinärstyrelsen. Med
hänsyn härtill förordar jag att även dessa uppföras å C-plan.

I fråga om lönegradsplaceringen har utredningen föreslagit, att de veterinära
fackbyråcheferna skola placeras i lönegraden C 6, medan utredningen
för läkarbvråchefernas vidkommande föreslagit lönegraden C 7. Utredningen
har såsom grund för denna differentiering åberopat att tjänsteläkarnas
genomsnittsinkomster väsentligt överstege motsvarande veterinärers. En sådan
gradering synes mig i förevarande fall icke riktig. Av utredningen synes
framgå att i varje fall de mera framstående veterinärerna ha inkomster, vil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

39

ka avsevärt överstiga dem, som erbjudas med en placering i lönegraden 6. För
att man under sådana förhållanden skall kunna räkna med att en mer kvalificerad
veterinär skall vara villig åtaga sig en byråchefstjänst är det enligt
min mening nödvändigt, att ifrågavarande befattning placeras i lönegraden
C 7, således samma lönegrad som av utredningen föreslagits för läkarbyråchefsbefattningarna.
Jämväl den i åtskilliga remissyttranden framhållna
synpunkten, att de veterinära fackbyråcheferna med hänsyn till art och omfattning
av arbetsbördan samt ansvar vore jämställda med de humanmedicinska
fackbyråcheferna talar för enhetlighet i lönegradsplacering de olika
kategorierna emellan. Från utbildningssynpunkt kan måhända göras gällande
att läkarna ha en betydligt längre utbildningstid än veterinärerna, men såsom
framgår av propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation
ha byråcheferna i medicinalstyrelsen, som skola handlägga tandvårds- och
apoteks!rågor, placerats i samma lönegrad som läkarbyråcheferna, oaktat
de förstnämnda byråcheferna ha kortare utbildningstid än veterinärerna.
Utbildningssynpunkten synes därför icke i detta sammanhang böra tillmätas
någon avgörande betydelse. Med hänsyn till det anförda finner jag
mig alltså böra föreslå, att veterinärstyrelsens fackbyråchefer placeras i lönegraden
C 7. Den av utredningen för dessa föreslagna benämningen veterinärråd
torde böra godtagas.

Om den av mig förordade lönegradsplaceringen godtages, förutsätter jag,
att en restriktivare prövning av frågor om tillstånd för fackbyråcheferna att
innehava bisysslor kommer att framdeles tillämpas. Att helt förbjuda innehav
av dylika sysslor lärer lika litet som i andra fall vara möjligt eller
från allmän synpunkt önskvärt.

Chefen för den administrativa byrån torde emellertid böra placeras i 30
lönegraden. Tills vidare synes befattningen böra upptagas å extra ordinarie
stat.

Ersättning till medlemmarna av det vetenskapliga rådet torde böra utgå
efter de grunder, som hitttills gällt i motsvarande avseende för medicinalstyrelsen.

I fråga om den övriga personalen finner jag mig icke för närvarande böra
föreslå någon utökning i förhållande till förslaget.

Beträffande löneställningen för ifrågavarande veterinära personal ansluter
jag mig i huvudsak till utredningens förslag. I fråga om byråveterinärsbefattningen
å allmänna byrån vill jag emellertid föreslå en avvikelse. För denna
befattning har utredningen förordnat placering i lönegraden Eo 24, ehuru
motsvarande befattning inom den nuvarande veterinärbyrån är placerad i
lönegraden Eo 20. Detta förhållande grundar sig därpå, att chefen för den
allmänna byrån med hittillsvarande organisation haft alt i viss utsträckning
intaga ställningen som chef för veterinärväsendet och således för åtskilliga
av de inom den allmänna byråns område fallande göromålen behövt en
kvalificerad ställföreträdare, medan en ändring härvidlag skulle inträda vid
inrättande av eu särskild veterinärstyrelse.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Enligt min mening bör kravet på särskild kvalifikation hos ifrågavarande
befattningshavare icke minskas. Bland de arbetsuppgifter, som inom den
hittillsvarande organisationen ankommit på chefen för veterinärbyrån, har
ingått inspektion av länsveterinärernas ämbetsförvaltning och arkiv. Sådan
inspektion har emellertid på grund av arbetsbelastningen icke kunnat ske i
avsedd omfattning. Denna inspektionsskyldighet överflyttas vid den nu föreslagna
omorganisationen å chefen för den allmänna byrån, och för att inspektion
skall kunna ske i erforderlig omfattning torde erfordras att en som
ställföreträdare åt byråchefen lämplig befattningshavare finnes att tillgå för
handhavandet av byråns ärenden under tiden för byråchefens bortovaro.
Även under andra tider torde emellertid arbetet a allmänna byran med
hänsyn till ärendenas omfattning och skiftande art fordra biträde åt byråchefen
av en veterinär, som vid behov kan fungera såsom föredragande. Av
nu anförda skäl anser jag, att befattningen som byråveterinär å allmänna
byrån alltjämt bör upptagas i lönegraden Eo 26.

Utredningens förslag om förändring av den nuvarande veterinärbyråns
konsulenttjänst för föredraganden av kastsjukeärenden till en byråveterinärsbefattning
i lönegraden Eo 26 finner jag vara väl motiverat. Däremot
kan jag icke finna skäl att nu för nämnde föredragande inrätta en byrådirektörsbefatlning.

En mera allmän lönegradsuppflyttning av övrig biträdande veterinärpersonal
torde icke vara motiverad med hänsyn till befattningarnas karaktär.

Vad beträffar den juridiskt-administrativa personalen ansluter jag mig i
huvudsak till utredningens förslag. De båda amanuensernas löneställning
torde komma att bestämmas enligt de grunder som i allmänhet komma att
gälla i fråga om löner och befordringsgång för amanuens- och biträdespersonal
under iakttagande av vad som kan föranledas av en överföring av motsvarande
personal från medicinalstyrelsens veterinärbyrå till veterinärstyrelsen.

Jämväl skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m. torde i huvudsak böra
erhålla lönegradsplacering i enlighet med utredningens förslag. För skrivbiträdespersonalens
del kan emellertid förutnämnda reglering av löner och

befordringsgång komma att inverka.

I enlighet med vad nu anförts skulle således veterinärstyrelsens personal
bestå av följande befattningshavare:

1 överdirektör .......................

3 veterinärråd .......................

1 byråchef ...........................

2 byråveterinärer .....................

1 förste byråsekreterare tillika kamrerare
1 konsulent .........................

4 konsulenter .........................

1 kansliskrivare .......................

1 kassör .............................

2 kanslibiträden .......................

C 10
C 7
Eo 30
Eo 26
A 24
A 24
Eo 24
Eo 11
Eo 11
A 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 41

2 kanslibiträden.............................................. Eo 7

1 förste expeditionsvakt....................................... Eo 7

1 expeditionsvakt ........................................... Eo 5

2 amanuenser, 7 kontorsbiträden, 5 skrivbiträden och 1 telefonist. Av kontorsbiträdena
ha fyra beräknats placerade å ordinarie stat.

Härvid har förutsatts, att den nuvarande veterinärbyråns personal å ordinarie
stat överflyttas från medicinalstyrelsen till veterinärstyrelsen. Kungl.
Maj:t torde böra erhålla befogenhet att föra veterinärbyråns medicinalrådsbefattning
och byrådirektörsbefattning å övergångsstat, därest innehavarna
icke skulle önska övergå till motsvarande eller andra befattningar i veterinärstyrelsen.

En beräkning efter nu angivna grunder och nuvarande lönesystem av medelsbehovet
för avlöningar vid veterinärstyrelsen har till resultat givit föl -

jande belopp.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.................. kronor 100 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

MaJ:t .......................................... » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 123 000

4. Rörligt tillägg .................................... * 31000

kronor 259 000

Kristillägg .......................................... > 33000

kronor 292 000

Genomförande av den föreslagna allmänna löneregleringen för befattningshavare
i statens tjänst m. m. torde föranleda följande avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän .................. kronor 144 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

......’ ‘.................................. » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 190 000

4. Rörligt tillägg .................................... , 20 000

kronor 359 000

Omkostnadsstaten torde böra grundas på de av medicinalstyrelsen i detta
hänseende gjorda beräkningarna. Sålunda torde de olika utgiftsposterna böra
beraknas till följande belopp, nämligen för sjukvård m. m. 1 500 kronor, för
reseersättningar 12 000 kronor, för expenser 43 500 kronor samt för publikationstryck
2 500 kronor. Från det sammanlagda omkostnadsbeloppet torde
såsom medicinalstyrelsen anfört kunna avräknas 100 kronor såsom inkomst
av för säl da publikationer. Samtliga poster synas böra upptagas förslagsvis,
varför omkostnadsstatens slutsumma bör beräknas till 59 400 kronor.

För anskaffande av möbler och inventarier i övrigt för den nya styrelsen
torde erfordras ett engångsanslag av 40 000 kronor. Detta belopp torde böra
anvisas i form av ett reservationsanslag under anslagstiteln Veterinärstyrelsen:
Inventarier m. in.

liilnmg till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Å r 68.

4

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

I ett flertal av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade författningar
förekommer för närvarande hänvisning till medicinalstyrelsen såsom
högsta centrala veterinära myndighet. I och med veterinärstyrelsens tillkomst
höra dessa hänvisningar avse denna styrelse. I anledning härav har inom
jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning om ändring i vissa
författningar berörande veterinärväsendet, vilket förslag i detta sammanhang
torde böra underställas riksdagen för antagande. I övrigt torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder, därest riksdagen
skulle biträda vad jag tidigare förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

dels att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I besluta inrättande från och med den 1 juli 1947 av eu
veterinärstyrelse i överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat;

II. medgiva att för veterinärstyrelsen må fastställas personalförteckning,
upptagande av mig i det föregående förordade
befattningar;

III. godkänna följande avlöningsstat för veterinärstyrelsen
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis

.......................... kronor 144 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso nal

.............................. » 190 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 20

Summa kronor 359 000

IV. å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Veterinärstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av .................................... kronor 359 000;

b) till Veterinärstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av .................................... kronor 59 400;

c) till Veterinärstyrelsen: Inventarier in. in. ett reservationsanslag
av .............................. kronor 40 000;

dels ock att förslaget till förordning om ändring i vissa författningar
berörande veterinärväsendet måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

43

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.