Kungl. Maj:ts proposition nr 54-
1
Nr 54.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidgad rätt
till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid
tjänsteresor m. m.; given Stockholms slott den 31
januari 1947.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri omförmälda
skrivelser vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december
1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.
GUSTAF.
N. Quensel.
Bihang till riksdagens protokoll 7.9/,7.
1 sand.
Nr 64.
1
2
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 5J/-
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27)
om reglering av prästerskapets avlöning.
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 9 december 1910 om regleringav
prästerskapets avlöning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
17 §.
För envar---från kyrkofonden.
Kontraktsprost äger därjämte enligt Konungens närmare bestämmande
ur kyrkofonden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för resor
i anledning av särskilda förrättningar ävensom ersättning för kostnad, som
han på grund av sådana förrättningar måst vidkännas för vikaries avlönande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.
Kungl. Maj ds ''proposition nr ö\.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
31 januari 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne.
Statsrådet Quensel anmäler, efter gemensam beredning med chefen för
finansdepartementet, den i statsrådsprotokollet för den 1 november 1946 omförmälda
frågan angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost
vid tjänsteresor m. m. och anför därvid följande.
I skrivelse den 1 november 1946, nr 6, till kyrkomötet angående vidgad
rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m., vid
vilken skrivelse var fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 §
lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets
avlöning, begärde Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.
I underdånig skrivelse den 28 november 1946, nr 3, har kyrkomötet, under
åberopande av kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna betänkande, nr 3, förklarat
sig icke hava något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts omförmälda
skrivelse föreslagits.
Såsom av förutnämnda lagförslag framgår, är avsikten, att kontraktsprost
vid resor i anledning av särskilda förrättningar skall kunna erhålla icke blott
resekostnads- och traktamentsersättning utan även ersättning för kostnad,
som han måst vidkännas för vikaries avlönande. På sätt kyrkolagsutskottet
anfört bör därmed avses fall, då vikarie förordnats att uppehålla kontraktsprostens
tjänst såsom församlingspräst.
Vad kyrkolagsutskottet anfört i fråga om reseersättning i vissa fall åt
domprost m. fl. präster anser jag mig icke utan ytterligare utredning kunna
upptaga till slutlig prövning.
Jag erinrar, att det i statsrådsprotokollet för den 1 november 1946 omförmälda
ärendet angående inventering av kyrko- och kontraktsprostarkiv
numera avgjorts samt att kungörelse i ämnet utfärdats.
I övrigt torde jag få hänvisa till innehållet i nyssnämnda statsrådsprotokoll.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 54-
Föredraganden hemställer härefter, att angivna förslag till lag angående
ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Bruhn-Möller.
Kunql. Maj:ts proposition nr 5/+.
5
BILAGOR
Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 6, till kyrkomötet angående vidgad rätt
till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.:
given Stockholms slott den 1 november 1946 ..................
Transumt av kyrkolagsutskottets betänkande, nr 3, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 6, angående vidgad rätt till resekostnadsersättning
för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.....
Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 3, i anledning av Kungl.
Maj:ts skrivelse angående vidgad rätt till resekostnadsersättning
för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.....................
Bilaga 1.
Bilaga 2.
Bilaga 3.
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.
1
Bilaga 1.
Nr 6.
Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet angående vidgad rätt
till resekostnadsersättning för kontraktsprost vid
tjänsteresor rrv. to.; given Stockholms slott den 1
november 19Jj6.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets
yttrande i förevarande, i statsrådsprotokollet närmare angivna ärende.
GUSTAF.
N. Quensel.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 november 1946.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför statsrådet
Quensel följande.
Frågan om en reformering av kontraktsprostämbetet har upprepade
gånger varit föremål för kyrkomötets behandling. I samband därmed har
också fråga uppkommit om beredande av resekostnadsersättning åt kontraktsprost
i större utsträckning än som för närvarande är medgivet.
I skrivelse den 14 november 1941, nr 8, hemställde sålunda kyrkomötet
i anledning av en vid kyrkomötet väckt motion (nr 4) samt under åberopande
av ett av kyrkolagsutskottet med anledning av motionen avgivet
betänkande (nr 7) om utredning i vad mån vidgad rätt till ersättning borde
tillkomma kontraktsprost för resor i anledning av tjänsten.
2 Kungi. Maj:ts skrivelse nr 6.
I betänkande i ämnet anfördes härvid av kyrkolagsutskottet huvudsakligen
följande.
Bestämmelserna om kontraktsprosts åligganden återfunnes i kyrkolagens
kapitel 24 § 19. Dessa bestämmelser vore emellertid delvis föråldrade och
tarvade revision. Frågan om utarbetande av stadgor eller promemorior för
kontraktsprostarnas verksamhet vore under utredning, som dåmera fortskridit
så långt, att dylika promemorior antingen redan utfärdats eller
vore att förvänta inom den närmaste framtiden. I dessa promemorior angåves
en hel del uppgifter, vilkas utförande krävde resor, för vilka ersättning
ej utginge. I fråga om vissa vigningsakter ägde biskop förordna annan
att i hans ställe utföra dylik akt. Därvid förordnades i allmänhet kontraktsprost,
som dock icke ägde rätt till ersättning för resa, som fordrades för
uppdragets utförande. För resor till prästvalsförrättningar ägde kontraktsprost
enligt gällande bestämmelser utfå ersättning. Det syntes utskottet
billigt, att kontraktsprost erhölle ersättning jämväl för resor, som företoges
på grund av förordnande att företräda biskop vid viss förrättning,
ävensom för resor av likartad officiell karaktär, som skedde i enlighet med
bestämmelserna i fastställd stadga eller promemoria. Såsom en garanti för
att en dylik resa hade nämnda karaktär skulle kunna föreskrivas, att ersättning
skulle utbetalas endast efter attest av biskopen.
I anledning av berörda av kyrkomötet gjorda hemställan hava utlåtanden
avgivits av domkapitlen samt av statskontoret och kammarkollegiet.
Domkapitlens utlåtanden hava samtliga gått i tillstyrkande riktning. Domkapitlet
i Skara har dock framhållit, att en utvidgad rätt till ekonomiskt
vederlag i förevarande hänseende borde — särskilt med hänsyn till den finansiella
situationen — inskränkas till ersättning för resekostnader utan rätt till
dagtraktamente. Domkapitlet i Visby har däremot ifrågasatt, huruvida icke
jämte resekostnads- även traktamentsersättning, där så påkallades, borde
utgå. Jämväl domkapitlen i Lund och Luleå ha förutsatt, att både resekostnads-
och traktamentsersättning skulle utgå, varvid det förra funnit det
mest naturligt, att ersättningarna i fråga — liksom vid prästval — komme
att bestridas av vederbörande församlings medel, medan det senare ansett
kostnaderna härför böra gäldas ur kyrkofonden.
Domkapitlet i Luleå har vidare anfört:
. Q111 kontraktsprostarna erhölle generell ersättning för resor, som företoges
i tjänsten på grund av föreskrift i lag eller stadga rörande deras verksamhet,
syntes frågan om ändrade grunder för prostarvodenas utgående böra tagas
under övervägande. Det i prostarvodet ingående fyllnadsbeloppet med hänsyn
till kontraktets areal syntes nämligen vara avsett att åtminstone till en
del kompensera vederbörande tjänstinnehavares resekostnader.
Samma synpunkt synes jämväl ha omfattats av domkapitlet i Härnösand.
som därjämte anfört:
Domkapitlet ansåge det angeläget, att kontraktsprosten bleve så rörlig
som möjligt inom sitt kontrakt. Största hindret härför vore emellertid icke
resekostnaderna utan svårigheterna för prost, i synnerhet den, som vore
3
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.
ensam präst i sin församling, att vara borta från den egna församlingen. Särskild,
hos kontraktsprost anställd kontraktsadjunkt skulle säkerligen utgöra
en värdefull hjälp härvidlag, i synnerhet i de större kontrakten och där kontraktsprosten
ej hade någon medhjälpare i församlingen.
I särskilda av kontraktsprostarna i Visby stift avgivna, av därvarande
domkapitel inhämtade yttranden har likaledes framhållits betydelsen av de
kostnader, som kontraktsprost under resor i tjänsten merendels får vidkännas
för predikobiträde eller särskild vikarie å sin församlingstjänst.
Domkapitlet i Göteborg har för sin del påpekat, att den ifrågasatta ersättningen
för förrättningsresor jämväl borde tillkomma domprost och annan
prästman, som i stället för kontraktsprost förordnades att verkställa förrättning
av här avsett slag. Samma synpunkt har även framhållits av domkapitlen
i Lund och Visby.
Statskontoret har i ärendet anfört bland annat följande.
Statskontoret vill till en början erinra, att redan vid beräkningen av det
arvode, som för en var av kontraktsprostarna av Kungl. Maj:t fastställts
jämlikt 17 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december
1910, hänsyn tagits till de resekostnader, dessa prästmän få vidkännas för
sina tjänsteförrättningar. Jämlikt sagda lagrum utgår nämligen detta arvode
med dels ett grundbelopp av 150 kronor och dels ett fyllnadsbelopp, beräknat
med hänsyn till såväl antalet pastorat som kontraktets areal i land. Fyllnadsbeloppet
skall i sistberörda avseende beräknas efter 5 kronor för varje
fullt 100-tal kvadratkilometer till och med 1 000, och därutöver med 10 kronor
för varje överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock att fyllnadsbelopp
icke utgår för mer än tillhopa 30 000 kvadratkilometer och således
icke kan överstiga 630 kronor. Av förarbetena till ifrågavarande bestämmelser
framgår, att den av 1897 års prästlöneregleringskommitté föreslagna
maximigränsen för arealens omfattning, 10 000 kvadratkilometer, ansetts böra
höjas i avsevärd grad med hänsyn därtill, att kontraktsprostarna i de nordliga
stiftens kontrakt i annat fall skulle gå miste om skälig ersättning för de
långa och kostsamma resor, som för en präst i dessa vidsträckta kontrakt
skulle bliva nödvändiga. Kostnaderna för tjänsteresor beräknades alltså under
dåvarande förhållanden ingå i det arvode, som för varje särskilt fall skulle av
Kungl. Maj:t fastställas. Den sedan nämnda lags tillkomst inträdda prisstegringen
har i viss mån kompenserats därigenom, att kontraktsprostarna genom
lag den 13 december 1929 om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och
komministrar i nyreglerade pastorat m. m. tillerkänts ett tilläggsarvode, motsvarande
80 procent av det av Kungl. Maj:t fastställda arvodet, dock högst
250 kronor för år. Härtill kommer, att å ifrågavarande arvode utgå såväl
dyrtids- som kristillägg. Statskontoret vill framhålla, att det enligt ämbetsverkets
mening vore synnerligen önskvärt, att — innan frågan om resekostnadsersättning
upptoges till prövning — utredning verkställdes rörande möjligheterna
att utarbeta för samtliga kontraktsprostar gällande, enhetliga bestämmelser,
vilka samtidigt inrymde möjlighet till anpassning efter i varje
stift föreliggande olikartade förhållanden. Under åberopande av det anförda
får statskontoret hemställa, att frågan om vidgad rätt till resekostnadsersättning
för av kontraktsprost företagna tjänsteresor mätte upptagas till prov
-
4
Kiingl. Maj:ts skrivelse nr 6.
ning först sedan utredning om normerande föreskrifter beträffande kontraktsprostarnas
åligganden kommit till stånd. I det sammanhanget bör jämväl
tagas under övervägande, huruvida icke en omprövning av gällande grunder
för beräkning av prostarvoden borde äga rum.
Kammarkollegiet har — efter redogörelse för de kontraktsprostarna enligt
gällande bestämmelser tillkommande arvodena -—- anfört huvudsakligen följande.
För vissa förrättningar, vartill kontraktsprost förordnas, utgår särskild
ersättning. Enligt kungörelse den 22 september 1899 utgår reseersättning
enligt resereglementet till ecklesiastika ämbets- och tjänstemän, då de förordnades
att såsom konsistorieombud närvara vid förrättningar, som angå
ecklesiastika boställens rätt. Enligt en år 1925 i 1910 års ecklesiastika boställsordning
införd bestämmelse erhöll kontraktsprost, som förordnats till
konsistorieombud, resekostnads- och traktamentsersättning enligt resereglementet
för ekonomiska besiktningar och laga syner. Dylik ersättning tillerkändes
kontraktsprost jämväl såsom uppskattningsman vid arrendeuppskattningar
å löneboställen enligt 1911 års ecklesiastika arrendeförordning.
Till valförrättare vid prästval utgå enligt 22 § 4 mom. lagen den 7 december
1934 om tillsättning av prästerliga tjänster resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementet. I övrigt synes kontraktsprost icke
erhållit rätt till ersättning för tjänsteresor, utan torde det ansetts, att det
i prostarvodet ingående lönefyllnadsbeloppet för areal skulle utgöra ersättning
för övriga sådana resor, som kontraktsprosten i denna sin egenskap hade
att företaga.
De i kyrkolagen intagna stadgandena om kontraktsprosts åligganden äro
föråldrade och frågan om reformering av kontraktsprostämbetet har upprepade
gånger varit föremål för kyrkomötets behandling. Prostvisitationer
i kyrkolagens mening eller s. k. prostting förekomma sålunda icke längre.
På grund av 1932 års omläggning av boställsförvaltningen och systemet för
prästlönernas finansiering ha kontraktsprostens åligganden med avseende
a syner och ekonomiska besiktningar å prästlöneboställen och prästgårdar
samt arrendeuppskattningar å löneboställen ävensom granskningen av avräkningarna
mellan kyrkofonden och pastoraten bortfallit. I den mån den
på grund av klockarboställslagen ändrade dispositionen av klockarboställena
blir genomförd bortfaller även hans skyldighet att närvara såsom konsistorieombud
vid syner och ekonomiska besiktningar å klockarboställen. I stigande
omfattning använda domkapitlen såsom rättegångsombud i förekommande
fall i stället för prosten person med juridisk utbildning. Det är givet,
att berörda ändrade förhållanden medfört en icke oväsentlig lättnad i kontraktsprostarnas
arbetsbörda och minskning i de resekostnader, varmed man
hade att räkna, då grunderna för prostarvodena bestämdes. Det är att märka,
att enligt den ursprungliga lydelsen av 1910 års ecklesiastika boställsordning
resekostnads- och traktamentsersättning icke utgått till kontraktsprost
såsom ombud vid ekonomiska besiktningar och att fortfarande ersättning icke
synes utgå vid ekonomiska besiktningar å klockarboställen. Den ifrågasatta
reformeringen av kontraktsprostämbetet torde åsyfta dels att i större utsträckning
än förut anlita kontraktsprosten för verkställande i biskopens
ställe av visitationer och invigningar m. in. och dels att för främjande av det
kyrkliga arbetet inom kontrakten anordna sammankomster med kontraktets
präster och även med lekmän eller vissa grupper av lekmän. Några en
-
5
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 6.
hetliga bestämmelser därom ha emellertid icke utfärdats, men i vissa stift
ha vederbörande biskopar utfärdat instruktioner för kontraktsprostarna av
i huvudsak ensartat innehåll, under det inom andra stift någon sadan instruktion
icke ansetts erforderlig.
Då förutnämnda lönefyllnadsbelopp för areal avser att utgöra kompensation
för kontraktsprostens resekostnader, synes icke utan ändring av grunderna
för prostarvodets bestämmande ersättning för samtliga resekostnader
böra beredas kontraktsprostarna. Någon anledning att utbyta en del av arvodet
mot antingen fixt reseanslag eller ersättning för kostnaden för varje resa
svnes icke föreligga. Skulle emellertid på grund av vidgade arbetsuppgifter
kontraktsprostarnas kostnader för resor, efter det lönegrunderna bestämdes,
ha ökat i sådan omfattning, att fyllnadsbeloppet för areal icke längre kan
anses utgöra skälig ersättning för resekostnaderna och tidsspillan under
resorna, synes befogat, att ytterligare ersättning beredes dem. Därvid synes
man böra taga hänsyn till den besparing i resekostnader, prostarna vunnit
på grund av bortfallna arbetsuppgifter. De resor, för vilka ersättning i särskild
ordning skola utgå, böra avse endast sådana förrättningar, såsom yisitationer
och invigningar, vilka prosten verkställer i biskopens ställe. Övriga
inom kontraktet förekommande resor, för vilka särskild ersättning icke redan
beretts prostarna, torde kunna anses kompenserade genom lonetvllnadsbeloppet
för areal. Då den omfattning, vari kontraktsprostarna tagas i ansprak
för förrättningarna, varierar icke blott mellan olika stift utan även för olika
år inom samma kontrakt, synes lämpligast, att ersättning utgår för kostnaden
för varje ifrågavarande resa enligt resereglementet i överensstämmelse med
vad för biskoparna finnes bestämt i förordningen den 27 november 1036, nr
578. Beträffande gäldandet av resekostnaden för visitationer och invigningar
in. m. kan väl ifrågasättas, om icke församlingarna, för vilkas räkning berörda
förrättningar företagas, borde, i likhet med vad som gäller betränande valtorrättares
ersättning vid prästval, åläggas att betala nämnda kostnad, men da
kontraktsprosten företager dessa förrättningar såsom biskopens stalltoretradare
och den sistnämndes resekostnader icke bestridas av församlingens medel
utan från kyrkofonden, synes riktigast att jämväl kontraktsprostens resoi
bekostas av''kvrkofonden. Vissa skäl tala för att frågan om ersättning för
kontraktsprostarnas tjänsteresor upotages till prövning i samband med iragan
om utfärdande av enhetliga bestämmelser rörande kontraktsprostarnas arbetsuppgifter,
om sådana bestämmelser överhuvudtaget kunna anses pakallade,
eller’med frågan om reformering och modernisering av prästlöneväsendet.
Men då berörda frågor synas vara av vittutseende beskaffenhet och icke kunna
bringas till lösning inom en niira framtid, synas hinder icke böra möta att
till siirskild utredning upptaga här förevarande fråga, vars ekonomiska räckvidd
för det allmänna synes vara jämförelsevis ringa.
De kontraktsprostarna i denna deras egenskap aliggande tjänsteuppgifterna
ha icke, frånsett i några speciella, numera delvis föråldrade stadganden
i 1686 års kyrkolag, generellt reglerats i allmän författning. Inom de särskilda
stiften ha dock merendels, i synnerhet under senaste tiden, av biskopen
eller domkapitlet i instruktion (promemoria eller stadga) meddelats tjänsteföreskrifter
för vederbörande kontraktsprostar, innefattande — jämte annat
_ eu någorlunda fullständig sammanställning över de till kontraktsprosts
-
Föredra -fl anden.
6
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.
ämbetet för närvarande hörande åliggandena. Flera av kontraktsprosts åligganden
kräva, att denne för utförandet därav inställer sig å ort utom den
eller de församlingar, där han i övrigt har sin prästerliga tjänstgöring. Han
har sålunda att hålla möten (konvent) med präster och lekmän och även
gudstjänster i övriga församlingar inom sitt prosteri, kontraktet, och kan
förordnas att förrätta visitationer, installationer in. m. i kontraktets församlingar
och han kan understundom erhålla uppdrag jämväl utom sitt kontrakt.
Dylika åligganden förorsaka givetvis i regel kontraktsprosten extra,
mer eller mindre avsevärda kostnader för resor och för uppehållet å förrättningsorterna.
En viss ersättning för dessa resekostnader utgår till kontraktsprostarna
genom det särskilda i prostarvodet ingående, efter kontraktets
areal och antalet pastorat inom kontraktet bestämda fyllnadsbeloppet jämte
därå belöpande provisoriskt tilläggsarvode samt dyrtids- och kristillägg. Dessutom
ha kontraktsprostarna för enstaka uppdrag, t. ex. såsom valförrättare
vid prästval, fått sig tillerkänd särskild ersättning för resor m. m. På sätt
kammarkollegiet framhållit ha visserligen flera äldre tjänsteuppgifter för
kontraktsprostarna efter hand bortfallit och dessa därigenom fått någon avlastning
i sina tidigare resekostnader med anledning av förrättningar. Denna
utgiftslättnad torde dock — i åtskilliga fall kanske mer än fullt — ha uppvägts
av tillkomsten av nya åligganden och därmed följande resekostnader.
De senaste årens utveckling på det kyrkliga området, vilken i och för sig
måste anses vara av den största betydelse, har nämligen för kontraktsprostarna
medfört ej oväsentligt ökade arbetsuppgifter av den art, som påkallar
kontraktsprostens besök utanför det egna pastoratet. Någon klarläggande
utredning om i vad mån dessa nytillkomna tjänsteuppdrag vålla kontraktsprostarna
resekostnader, för vilka de icke kunna anses redan i annan ordning
kompenserade, föreligger icke och torde ej heller lämpligen böra verkställas
annat än i samband med en översyn av kontraktsprostarnas avlöningsförmåner.
En dylik översyn torde komma till stånd i samband med pågående revision
av avlöningsbestämmelserna för församlingsprästerskapet. Jag anser det
fördenskull icke möjligt att nu upptaga till prövning frågan om ett generellt
medgivande av särskild ersättning åt kontraktsprostarna för deras
resekostnader i samband med förrättningar utanför det egna pastoratet.
Jag har emellertid funnit mig kunna förorda, att i viss begränsad omfattning
kontraktsprost redan nu tillerkännes särskild ersättning för dylika
kostnader. Jag syftar härvid i första hand på de förrättningar, som närmast
inga såsom led i biskops ämbetsfunktioner men som understundom uppdragas
åt kontraktsprost att verkställa i biskopens ställe. Hit skulle då
främst hänföras i kyrkolagen kapitel 24 § § 6—10 angiven visitation ävensom
kyrkoherdeinstallation jämlikt kapitel 23 kyrkolagen samt invigning
av kyrka och kapell, varom i kyrkolagen kapitel 27 stadgas, men även
annan kyrklig invigningsförrättning, t. ex. invigning av begravningsplats
7
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.
såsom i 9 § lagen den 25 maj 1894 (nr 36) angående jordfästning förutsättes.
Vidare torde kostnadsersättning av ifrågavarande slag böra utgå till
kontraktsprostarna dels vid tjänstgöring som valförrättare — förutom vid
prästval — vid ifrågakommande särskilda kyrkliga val, såsom biskopsval
samt val av ombud vid kyrkomöte och val av ledamöter av domkapitel,
dels ock vid inventering av kyrko- eller kontraktsprostarkiv i enlighet med
de bestämmelser härom, som må bliva meddelade; jag erinrar i detta hänseende
om att ett förslag till bestämmelser i ämnet för närvarande är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning. Däremot synes ersättning i den ordning,
varom nu är fråga, icke böra utgå, då kontraktsprost biträder biskopen vid
av denne förrättad visitation eller verkställer förberedande inspektion i församling,
innan biskopsvisitation där hålles. Om biträde av kontraktsprosten
vid biskopsvisitation stadgas i kyrkolagen kapitel 24 § 6, och den före en
biskopsvisitation i församling numera ofta förekommande förberedande inspektionen
av kontraktsprosten torde få anses ha trätt i stället för det allt
mer ur bruk komna s. k. prosttinget, varom stadgas i kyrkolagen kapitel 24
§§ 19—20. Dylika förrättningsuppdrag för kontraktsprostarna torde följaktligen
icke kunna anses utgöra i egentlig mening nytillkomna tjänsteuppgifter.
Särskild kostnadsersättning åt kontraktsprostarna i enlighet med vad
jag sålunda förordat torde böra innefatta såväl egentlig resekostnadsersättning
som traktamentsersättning. Frekvensen av de förrättningar, varom
fråga är, växlar helt naturligt i hög grad de olika kontrakten emellan och
kan för övrigt ej ens för ett vart särskilt kontrakt beräknas vara densamma
år från år. Det riktiga synes mig fördenskull vara, att de ifrågavarande
ersättningarna åt kontraktsprostarna bestämmas — liksom för närvarande
för prästval är föreskrivet — att utgå för varje förrättning i enlighet med
bestämmelserna i allmänna resereglementet.
Kontraktsprost är enligt nu gällande reglering å området icke i något
fall, och sålunda ej heller i egenskap av valförrättare vid prästval, berättigad
till ersättning för sina kostnader för avlönande av vikarie å kontraktsprostämbetet
under tid, då han på grund av ämbetsförrättningar nödgas
vara borta från det egna pastoratet. Såsom i vissa remissyttranden i ärendet
framhållits, utgör dylik vikariekostnad mången gång en större belastning
för kontraktsprostens ekonomi än kostnaderna för själva resorna och
uppehållet å förrättningsorten. För egen del har jag därför funnit skäl tillstyrka,
att åt kontraktsprostarna nu medgives ersättning jämväl för dylik
vikariekostnad oavsett av vad slags förrättning kostnaden föranletts, dock
under förutsättning, att förrättningen ingår bland de ämbetsuppgifter, som
enligt för stiftet gällande bestämmelser ankomma på kontraktsprosten såsom
sådan, eller denne eljest av biskopen eller domkapitlet därtill särskilt
förordnats. Såsom förutsättning för utbetalande av sådan ersättning torde
vidare böra gälla, att vikarien blivit i vederbörlig ordning förordnad att
8
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.
uppehålla kontraktsprostämbetet samt att vikariekostnad, som skall ersättas,
endast må avse tid som kräves för förrättningen och därav föranledda
resor. Kostnad för enskilt anskaffat predikobiträde bör följaktligen icke
kunna i denna ordning ersättas.
Därest kontraktsprost i enlighet med vad jag nu förordat tillägges rätt
till ersättning för resor m. m., synes det mig dock ej nödvändigt, att sådan
rätt nu generellt jämväl tillerkännes domprost eller annan präst, vilken icke
tillika är kontraktsprost, för fall att denne undantagsvis komme att av
biskopen eller domkapitlet anlitas för motsvarande uppdrag. En sålunda
utvidgad tillämpning av de ifrågasatta ersättningsbestämmelserna torde icke
vara omedelbart påkallad och skulle för övrigt förorsaka en ytterligare komplicerad
författningsreglering, vars räckvidd icke är i nuvarande läge fullt
överblickbar. Jag finner fördenskull frågan härom lämpligast böra ordnas
från fall till fall, så att det får ankomma på Kungl. Maj:t att efter gjord
framställning pröva, huruvida och i vad mån här avsedd annan präst i varje
särskilt fall skall erhålla dylik ersättning.
Kostnaderna för ersättning i enlighet med vad jag i det föregående förordat
torde såsom kammarkollegiet föreslagit böra gäldas ur kyrkofonden.
Ersättningarna torde böra utbetalas efter av domkapitlet attesterad räkning,
beträffande kontraktsprost inom Stockholms stift av statskontoret och beträffande
annan av vederbörande stiftsnämnd. De närmare bestämmelserna
med avseende å dessa ersättningar synas emellertid böra förbehållas Kungl.
Maj:t att meddela, lämpligen genom tillägg i reglementet för prästerskapets
avlöning.
Föredraganden uppläser härefter ett inom ecklesiastikdepartementet utarbetat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december
1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning, vilket förslag
såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet i ärendet, och hemställer föredraganden,
att Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande i ärendet.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Er protokollet:
Olof Cederstrand.
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6.
9
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27)
om reglering av prästerskapets avlöning.
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 9 december 1910 om reglering
av prästerskapets avlöning skall erhålla ändrad lydelse pa sätt nedan
angives.
17 §.
För envar---från kyrkofonden.
Kontraktsprost äger därjämte enligt Konungens närmare bestämmande
ur kyrkofonden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för resor
i anledning av särskilda förrättningar ävensom ersättning för kostnad, som
han på grund av sådana förrättningar måst vidkännas för vikaries avlönande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.
Kyrkolag sutskottets betänkande nr S.
1
Transumt.
Bilaga 2.
Nr 3.
Ankom till tryckeriexpeditionen den 19 november 1946 kl. 4 em.
Kyrkolag sutskottets betänkande i anledning av Kungl. May.ts
skrivelse, nr 6, avgående vidgad rätt till resekostnadsersättning
för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.
Genom en den 1 november 1946 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets
handläggning hänskjuten skrivelse, nr 6, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande i
ärende angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för kontraktsprost
vid tjänsteresor m. m.
Vid skrivelsen var fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 §
lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets
avlöning. Förslaget är av följande lydelse:
Det föreliggande förslaget tillmötesgår icke helt det av 1941 års kyrkomöte
uttalade önskemålet om ersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor,
i det att ersättning är avsedd att utgå endast för resor i anledning av förrättning,
som uppdrages åt kontraktsprost att verkställa i biskops ställe. Föredragande
statsrådet har nämligen ansett, att frågan, i vad män nytillkomna
tjänsteuppdrag, föranledda av de senaste årens utveckling på det kyrkliga
området, vålla kontraktsprostarna resekostnader, för vilka de icke kunna
anses redan i annan ordning kompenserade, bör utredas i samband med en
översyn av kontraktsprostarnas avlöningsförmåner, samt att en dylik översyn
bör komma till stånd i samband med pågående revision av avlöningsförmånerna
för församlingsprästerskapet. Här öppnas alltså möjlighet för ett
fortsatt tillmötesgående av det av 1941 års kyrkomöte uttalade önskemålet.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse, att bland de förrättningar, för
vilka enligt det framlagda förslaget reseersättning skall utgå, jämte annat,
nämnes visitation i biskops ställe enligt kyrkolagen kap. 24 §§ 6—10. Utskottet
utgår nämligen från att härvid avses även sådan visitation, som kontraktsprost
regelmässigt håller i biskops ställe på grund av svårigheten för
biskopen att medhinna tillräckligt täta visitationer.
Utskottet har likaledes med tillfredsställelse uppmärksammat, att enligt
föredragande statsrådet särskild kostnadsersättning åt kontraktsprostarna
skall innefatta icke blott egentlig resekostnadsersättning utan även traktamentsersättning.
Bihang till riksdagen) protokoll 19/,7. 1 samt. Nr 5It -
Utskottet.
2 •
2
Kyrkolagsutskottets betänkande nr 3.
Det framlagda förslaget innefattar därjämte rätt för kontraktsprost till
ersättning för kostnad, som han på grund av förrättning måst vidkännas för
vikaries avlönande. Föredragande statsrådet har tillstyrkt, att rätt till ersättning
för vikariekostnad skall tillkomma kontraktsprost, oavsett av vad slags
förrättning kostnaden föranletts, dock under förutsättning, att förrättningen
ingår bland de ämbetsuppgifter, som enligt för stiftet gällande bestämmelser
ankomma på kontraktsprosten såsom sådan, eller att denne eljest av
biskopen eller domkapitlet därtill särskilt förordnats. Såsom förutsättning
för utbetalande av sådan ersättning har föreslagits skola gälla, bland annat,
att vikarien i vederbörlig ordning förordnats att uppehålla kontraktsprostämbetet.
Enligt utskottets förmenande måste härmed avses, att vikarien
förordnats uppehålla kontraktsprostens tjänst såsom församlingspräst och
icke kontraktsprostämbetet. Rätt för kontraktsprost till ersättning för nu
angivna vikariekostnader finner utskottet önskvärd, och har utskottet icke
något att erinra mot vad därutinnan föreslagits utom i vad ovan anförts
beträffande förutsättningarna för ersättningens utbetalande.
I vissa remissyttranden har uttalats önskemålet, att rätt till reseersättning
skulle tilläggas domprost eller annan präst, vilken icke tillika är kontraktsprost,
för det fall att denne av biskopen eller domkapitlet anlitas för uppdrag
av nu ifrågavarande slag. Föredragande statsrådet har ansett, att önskemålet
för närvarande endast kunde tillgodoses på så sätt, att det finge
ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning i varje särskilt fall pröva
frågan om dylik ersättning. Detta torde emellertid medföra omgång och
tidsutdräkt, särskilt med avseende på domprostarna, som ofta tagas i anspråk
för här ifrågavarande uppgifter. Utskottet anser därför önskvärt, dels att
ersättning för resa på grund av biskops uppdrag bestrides ur till domkapitlets
förfogande ställt anslag för domkapitelsledamöters resor, vilket anslag
till sin storlek bör avpassas med hänsyn härtill, dels att frågan om ersättning
åt domprost för tjänsteresor i övrigt inom stiftet beaktas vid pågående prästlönerevision.
I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förevarande skrivelse icke någon erinran
från utskottets sida.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att kyrkomötet måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara
sig icke hava något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts
skrivelse, nr 6, föreslagits.
Stockholm den 20 november 1946.
På kyrkolagsutskottets vägnar:
HARDY GÖRANSSON.
Närvarande i utskottet vid ärendets behandling:
herr Hardy Göransson, herrar biskopar Rodhe, Block och Ljunggren, herrar Nygren*) och
Hultgren, friherre Carl Hamilton samt herrar Jansson, Ljung och Turen.
*) Ej närvarande vid justeringen av betänkandet.
Kyrkomötets skrivelse 19It6 nr 3.
1
Bilaga 3.
Nr 3.
Godkänd av kyrkomötet den 28 november 1946.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse angående vidgad rätt till resekostnadsersättning
för kontraktsprost vid tjänsteresor in. m.
(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 3.)
Till Konungen.
I skrivelse till kyrkomötet den 1 november 1946, nr 6, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets
yttrande i ärende angående vidgad rätt till resekostnadsersättning för
kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.
Vid skrivelsen var fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 §
lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27) om reglering av prästerskapets
avlöning.
I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 3, varav tryckt
exemplar här bifogas.
Under åberopande av utskottets betänkande får kyrkomötet i underdånighet
förklara sig icke hava något att erinra mot vad i Eders Kungl. Maj:ts
före varande skrivelse föreslagits.
Stockholm den 28 november 1946.
Underdånigst
ERLING EIDEM.
/ G. II. Berggren.