Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

1

Nr 53.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående befrielse från
skyldighet att erlägga överuttagningsavgift för gas; given
Stockholms slott den 24 januari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
statsrådet Ericsson.

Lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft och gas, vilken lag jämlikt lagen den 29 mars 1946, nr 91,
gäller till och med den 30 juni 1947, innehåller i 2—5 §§ bestämmelser om
ransonering av elektrisk kraft, vilka bestämmelser enligt 6 § skola äga motsvarande
tillämpning jämväl beträffande gas. Tillämpning av bestämmelserna
är beroende av särskilt förordnande. Enligt 4 §, jämförd med 6 §,
gäller, att förbrukare av gas, som uttager större myckenhet gas än han enligt
meddelad föreskrift äger uttaga, skall, där Kungl. Maj:t så förordnar,
vara skyldig att för den myckenhet gas, som uttages utöver den enligt föreskriften
medgivna, erlägga förutom till gasverket utgående avgift en särskild
överuttagningsavgift. Denna utgår enligt grunder, som Kungl. Maj:t
bestämmer, samt tillfaller kronan. Jämlikt 5 §, jämförd med 6 §, åligger
det ägare eller innehavare av gasverk att enligt av statens bränslekommission
meddelade bestämmelser uppbära och till kommissionen redovisa överUihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 53.

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 53.

uttagningsavgifter för gas, som för mycket uttagits från gasverket. I 11 §
slutligen stadgas, att föreskrift, som meddelats enligt lagen, icke skall gälla
efter den tidpunkt, då tillämpning av bestämmelserna i 2—6 §§ upphör.
I fråga om skyldighet alt erlägga överuttagningsavgift för gas, som uttagits
före nämnda tidpunkt, skola, i den mån Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar,
lagens bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Beträffande tillämpningen av sistnämnda bestämmelse har i propositionen
den 28 november 1941 (nr 347) anförts, att anledningen till den där
meddelade undantagsföreskriften vore, att, i händelse tillämpningen av bestämmelserna
i 2—6 §§ upphörde under löpande tilldelningsperiod, fastställandet
av överuttagningsavgifterna kunde visa sig förenat med sådana
praktiska svårigheter, att staten hellre borde avstå från att utkräva avgifterna.

Genom kungörelse den 12 december 1941 (nr 926) har Kungl. Maj:t med
stöd av riksdagens beslut förordnat, att vad i 2—6 §§ ifrågavarande lag
stadgades, tills vidare skulle äga tillämpning.

Med stöd av samma lag utfärdade Kungl. Maj:t sedermera kungörelse den
6 april 1945 (nr 106) angående inskränkning av förbrukningen av gas. Enligt
denna kungörelse ägde bränslekommissionen att, i den mån sådant påkallades
av bristande tillgång på gas, för samtliga orter med gasverk eller viss
eller vissa av dem meddela föreskrift om inskränkning i förbrukningen samt
om användningen i övrigt av gas. Gasförbrukare skulle, därest han uttoge
större myckenhet gas än han enligt meddelad föreskrift ägde uttaga, vara
skyldig att för överuttagningen erlägga, förutom till gasverket utgående avgift,
sådan överuttagningsavgift som avsåges i 4 § förenämnda lag. överuttagningsavgiften
skulle utgöra, för den del av överuttagningen, som icke
överstege tio procent av den medgivna förbrukningen, en krona per kubikmeter
samt för den del av överuttagningen, som överstege nämnda kvantitet,
tre kronor per kubikmeter.

Bränslekommissionen beslöt likaledes den 6 april 1945 med stöd av det
erhållna bemyndigandet, att gasransonering den 16 i samma månad skulle
införas i tjugufyra av de trettiosju städer som hava gasverk (kommissionens
cirkulär nr 326). Första ransoneringsperioden skulle sträcka sig
fram till den avläsning av gasmätarna, som av gasverken verkställdes omkring
den 1 oktober 1945, dock tidigast den 15 september ocn senast den
30 november. Sedermera beslöt kommissionen dels att undantaga ytterligare
fjorton städer från ransoneringen och dels att förlänga den första ransoneringsperioden
till tiden för den avläsning av mätarna, som kornme att äga
rum tidigast den 15 januari och senast den 31 mars 1946, respektive för
Stockholm, Göteborg och Malmö senast den 15 april samma år. Den 11
januari 1946 beslöt bränslekommissionen, med hänsyn till det ansträngda
försörjningsläget i fråga om kol för gasverken, att gasransoneringen skulle
fortfara i de städer, där den ännu rådde (kommissionens cirkulär nr 415).

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

3

Andra ransoneringsperioden skulle sträcka sig fram till den avläsning av
mätarna, som påbörjades den 1 juli 1946. Beträffande skyldigheten för
abonnent att för överuttagning av gas under första ransoneringsperioden
betala överuttagningsavgift meddelade kommissionen följande föreskrift:

Om abonnent överförbrukat gas under första ransoneringsperioden, är
han nu omedelbart skyldig att på anfordran betala så stort belopp av överuttagningsavgiften,
som avser den del av överuttagningen, vilken överstiger
20 % av den tillåtna förbrukningen. Återstoden av överuttagningsavgiften,
som sålunda icke nu skall erläggas, överföres till andra ransoneringsperioden.
Om abonnent då inbesparar gas, skall från första ransoneringsperioden
överförd överuttagningsavgift minskas i motsvarande grad. Därvid skall, om
den överförda avgiften till någon del beräknats efter 3 kronor per m3, avräkning
i första hand ske å häremot svarande del av överförbrukningen.

Kommissionen beslöt härefter den 2 april 1946 att upphäva gasransoneringen
i ännu en stad samt den 21 juni och den 29 augusti 1946 att successivt
förlänga andra ransoneringsperioden till tiden för den avläsning, som skulle
påbörjas den 15 januari och vara avslutad senast den 31 mars 1947, respektive
i Stockholm, Göteborg och Malmö senast den 15 april samma år.

Den 13 december 1946 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (nr 747) om
upphävande av kungörelsen den 6 april 1945 angående inskränkning av förbrukningen
av gas. I samband därmed förklarade Kungl. Maj:t sig vilja
framdeles meddela beslut i fråga om de överuttagningsavgifter, som förfallit
till betalning vid utgången av första ransoneringsperioden, och anbefallde
bränslekommissionen att i avbidan härpå föranstalta om att ytterligare åtgärder
för indrivning av dessa avgifter tills vidare icke vidtoges.

En inom bränslekommissionen gjord sammanställning visar, att för första
gasransoneringsperioden debiterats överuttagningsavgifter på tillhopa 99 625
kronor 50 öre samt att därav den 15 januari 1947 53 237 kronor 50 öre eller
omkring 54 procent ännu icke erlagts.

Hos bränslekommissionen har från olika håll gjorts framställningar om
befrielse från skyldighet att erlägga påförda överuttagningsavgifter för gas.
Sålunda har Göteborgs stads gas- och elektricitetsverk hemställt hos kommissionen,
att sjutton av verkets abonnenter måtte befrias från berörda skyldighet.
Denna framställning har av kommissionen underställts Kungl. Majt:s
prövning, dåtvid kommissionen med hänsyn till inhämtade upplysningar
angående vederbörandes personliga förhållanden och ekonomiska villkor tillstyrkt
bifall till framställningen. Enligt vad jag inhämtat föreligger hos
bränslekommissionen ett likartat ärende, avseende ett femlontal gasabonnenter
i Malmö. Ytterligare må nämnas, att ett industriföretag i Hälsingborg
hos Kungl. Maj:t besvärat sig över att bränslekommissionen avslagit
en ansökan från företaget om befrielse från skyldighet att erlägga påförd
överuttagningsavgift. I avgivet yttrande i delta mål har kommissionen förklarat
sig av principiella skäl icke kunna tillstyrka bifall till besvären men

4

Kungl. Mnj-.ts proposition nr 53.

Föredragan

den.

har med hänsyn bland annat till företagets svaga ekonomi ifrågasatt, huruvida
icke Kungl. Maj:t ur billighetssynpunkt ville förordna om befrielse
från eller nedsättning i överuttagningsavgiften.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att enligt lagen om reglering av
förbrukningen av elektrisk kraft och gas Kungl. Maj:t äger förordna, att
vid gasransonering förbrukare skall vara skyldig att för överuttagning av
gas erlägga, utöver den vanliga avgiften till gasverket, en särskild överuttagningsavgift,
som skall utgå enligt grunder som Kungl. Maj:t bestämmer.
Överuttagningsavgiften tillfaller kronan. Vid införandet av gasransoneringen
i april 1945 föreskrev Kungl. Maj:t, att överuttagningsavgift skulle utgå samt
bestämde avgiftens storlek, varjämte bränslekommissionen enligt Kungl.
Maj ds bemyndigande utfärdade närmare föreskrifter om ransoneringens
genomförande.

Vid första ransoneringsperiodens slut påfördes de abonnenter, som under
perioden förbrukat för mycket gas, överuttagningsavgift för den del av överuttagningen
som översteg 20 procent av den medgivna förbrukningen. I övrigt
överfördes överuttagningsavgifterna till andra ransoneringsperioden, varigenom
abonnenterna skulle få möjlighet att genom minskad förbrukning
kompensera den tidigare överuttagningen. Av de debiterade överuttagningsavgifterna,
tillhopa omkring 100 000 kronor, har såsom redan nämnts icke
fullt hälften erlagts.

Då gasransoneringen upphävdes i december 1946 hade andra ransoneringsperioden
ännu icke gått till ända. Någon avläsning av mätarna vid
denna tidpunkt har av praktiska skäl icke kunnat genomföras. Till följd
härav har något konstaterande av eventuell överförbrukning under den
gångna delen av perioden och fastställande av överförbrukningsavgift för
samma tid ej kunnat ske. Av samma skäl har man icke heller kunnat utröna,
huruvida de abonnenter som fått överuttagningsavgifter från första
ransoneringsperioden överförda till andra perioden kunnat genom minskad
förbrukning utjämna sin tidigare överuttagning. Då någon kronans fordran
således icke kan anses konstaterad, kan givetvis icke någon debitering av
överuttagningsavgifter ske, ej heller något uttagande av överförda avgifter
komma i fråga.

Spörsmålet om efterskänkande av redan debiterade och till betalning förfallna
överuttagningsavgifter från första ransoneringsperioden har, såsom av
det förut anförda framgår, aktualiserats genom de särskilda ansökningar
om befrielse från betalningsskyldighet, vilka äro beroende på Kungl. Maj ds
prövning. I så gott som alla dessa fall föreligga sådana omständigheter, att
befrielse synes ur skälighetssynpunkt motiverad. Enligt hittills tillämpade
grunder för avgörande av frågor om efterskänkande av kronans fordringar
torde Kungl. Majd icke äga befogenhet att utan riksdagens medgivande
avstå från kronans rätt i dylika fall. Den befogenhet härutinnan, som enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

5

11 § förenämnda lag kan anses tillkomma Kungl. Maj:t, avser såsom av
motiven framgår icke nu ifrågavarande fall. Med hänsyn till angelägenheten
av att relativt snabbt vinna en lösning av här föreliggande spörsmål
synes riksdagens medgivande till efterskänkande av kronans rätt i dessa
fall nu böra inhämtas, utan att man avvaktar resultaten av mera vittsyftande
utredningar angående formerna och förutsättningarna för avstående
av kronans fordringar.

Därest dylikt medgivande lämnas av riksdagen, skulle det kunna ifrågasättas
att utan avseende å de olika skäl, som kunna åberopas för efterskänkande
av kronans rätt. meddela bestämmelser om generell befrielse från
skyldigheten att erlägga till betalning förfallen överuttagningsavgift, enär
man härigenom skulle vinna ett förenklat administrativt tillvägagångssätt
utan särskilda ansökningsförfaranden med därmed förenad prövning från
fall till fall. Emellertid är jag med hänsyn till att samma skäl skulle kunna
åberopas för en generell eftergift även i andra fall av likartat slag icke
beredd att förorda en dylik allmän befrielse från betalningsskyldigheten.
Efterskänkande av kronans fordran för överuttagningsavgift för gas synes
därför endast böra ifrågakomma efter särskild ansökning, där sådana omständigheter
föreligga att en eftergift kan anses skälig.

Under åberopande av vad sålunda anföris hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad i det
föregående anförts, medgiva befrielse från skyldighet att erlägga
överuttagningsavgift för gas.

Med bifall till denna av slatsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Persson.