Kungl. Maj:ts proposition nr 52.
1
Nr 52.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom; given
Stockholms slott den 7 februari 1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst W ig forss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari
1947.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, \ ougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom och anför därvid följande.
I anledning av proposition nr 198 medgav 1946 års riksdag (jordbruksutsk.
uti. nr 22, riksdagens skriv, nr 151), att Kungl. Maj:t finge under budgetåret
1946/47 ulan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen
uppginge till högst 25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke vore
åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppginge till högst
nämnda belopp. Kungl. Maj:t ägde därvid att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig vid anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 52. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr -52.
formei- och villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så funnes
lämpligt, skulle Kungl. Maj:t ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet
överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars
taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor.
Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte samt
upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande
avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras till
järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge dock
av Kungl. Maj:t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende
å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde.
Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 28 juni 1946 (nr 397) har
Kungl. Maj:t till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat. I cirkuläret
fäste Kungl. Maj:t tillika myndigheternas uppmärksamhet på vad i
förenämnda proposition anförts angående försäljning av fastigheter för bostadsbyggnadsändamål
och föreskrev att, där dylik försäljning, om den
skulle ske i vanlig ordning, kunde antagas komma i strid med principerna
för den statliga bostadspolitiken, frågan om formerna för försäljningen
skulle underställas Kungl. Maj ds prövning.
Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt
central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl. Majd
tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Genom beslut den 28 juni 1946 har Kungl. Majd bemyndigat nämnda affärsverksstyrelser,
envar i vad angår dess ämbetsområde, samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i avseende å styrelsens förrådsfond att under budgetåret
1946/47 försälja eller byta under deras förvaltning stående fastigheter, vilkas
taxerings- eller uppskattningsvärden icke överstiga 20 000 kronor.
Kungl. Majd har för dessa bemyndiganden meddelat samma föreskrifter
rörande sättet och villkoren för försäljningarna, som gällde under föregående
budgetår (se förenämnda proposition nr 198 till 1946 års riksdag, s.
2—3), dock med tillägg av en föreskrift angående skyldighet för myndigheterna
att underställa Kungl. Maj ds prövning frågan om formerna för försäljning
i sådana fall, då en försäljning i vanlig ordning kunde antagas
komma i strid med principerna för den statliga bostadspolitiken.
Genom sistnämnda tillägg och motsvarande föreskrift i förutberörda cirkulär
avsågs att få till stånd en provisorisk reglering av den i fjolårets proposition
berörda frågan om en samordning mellan prissättningen vid de statliga
fastighetsförsäljningarna och de tomtpriser, som av hyggnadslånebyrån
läggas till grund vid beviljandet av subventionslån för bostadsbyggandet.
Jag framhöll vid anmälan av propositionen såsom givet, att staten icke
borde driva en försäljningspolitik, som motverkade eller försvårade den
socialt motiverade bostadsförsörjningspolitiken. Frågan om på vad sätt och
i vilka former en anpassning skulle kunna komma till stånd vid försäljning
Kungl. Maj:ts proposition nr 52.
3
av olika slag av kronojord och av kyrklig jord ansåg jag emellertid vara
relativt komplicerad och icke kunna lösas utan närmare utredning. I avvaktan
på resultatet av en sådan utredning förordade jag, att riksdagens bemyndigande
skulle utverkas åt Kungl. Maj:t att vid försäljning av fastigheter
för bostadsbyggnadsändamål göra avsteg, där så funnes av angivna skäl
påkallat och garantier funnes för att det lägre försäljningspriset icke föranledde
enskild spekulationsvinst, från den allmänna regeln, att priserna skulle
ur affärssynpunkt vax-a så fördelaktiga för staten som möjligt. Riksdagen
lämnade det begärda bemyndigandet.
På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts skall
riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd
av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant
syfte ha upprättats sammanställningar departementsvis över de under
kalenderåret 1946 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar torde få
överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.
Det av 1946 års riksdag lämnade generella medgivandet för Kungl. Maj :t Departement*-att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning cfiefen■
m. m. av kronan tillhörig fast egendom avsåg budgetåret 1946/47. Nytt bemyndigande,
gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.
Vid anmälan av fjolårets proposition i ämnet framhöll jag, att frågan om
formerna för en samordning mellan statens prispolitik vid fastighetsförsäljningar
och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten icke kunde lösas utan
en närmare utredning. Någon utredning i sådant syfte har ännu ej igångsatts,
enär frågan ansetts ha ett visst samband med de spörsmål rörande utformningen
av en rationell markpolitik, för vilkas utredning chefen för justitiedepartementet
den 14 juni 1946 tillkallat särskilda sakkunniga (markutredningen).
Den anordning, som träffats för att provisoriskt åstadkomma
den erforderliga samordningen, innebär, att försäljningsfrågor, där en för
hög prissättning kan befaras råka i strid med den statliga bostadspolitiken,
hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning, därvid befogenhet föreligger för
Kungl. Maj:t att i erforderlig mån nedsätta försäljningspriset under det pris,
som ur marknadssynpunkt är möjligt att uttaga. Vid behandlingen av dylika
ärenden har utbildats den praxis, att prisfrågan underställes statens byggnadslånebyrå
i en eller annan form. Denna anordning har visserligen medfört en
icke oväsentlig merbelastning för byggnadslånebyrån, men synes i stort sett
ha fungerat på ett tillfredsställande sätt. Det nu tillämpade förfarandet torde
få anses i rimlig mån provisoriskt tillgodose det därmed avsedda syftet och
bör tills vidare bibehållas, intill dess att fastai''e regler för ifrågavarande samordning
mellan statens bostads- och markförsäljningspolitik lämpligen kunnat
utformas.
Jag tillstyrker sålunda, att de allmänna riktlinjer för förfarandet och med
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 52.
avseende å villkoren vid fastighetsförsäljningarna, som gällt under innevarande
budgetår, erhålla fortsatt tillämpning under nästa budgetår.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1947/48
utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om
försäljning av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet
å egendomen uppgår till högst 25 000 kronor, eller,
där taxeringsvärdet icke är åsatt, det vid särskild uppskattning
utrönta saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp,
och i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det
föregående angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor,
under vilka försäljningarna skola äga rum, med rätt för
Kungl. Maj:t att, där så befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet
överlämna beslutanderätten rörande försäljning
av egendom, vars taxerings- eller upp skattnings värde
icke överstiger 20 000 kronor;
dels förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande
byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt
av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning
av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän
väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående
må av Kungl. Maj:t överlämnas till central förvaltningsmyndighet
endast i avseende å obebyggt område av högst 5
hektars yta eller 2 000 kronors värde;
dels ock uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,
i författning meddelade föreskrifter angående rätt för
Kungl. Maj:t eller förvaltningsmyndighet att försälja, byta
eller under åborätt eller tomträtt upplåta kronan tillhörig
fast egendom alltjämt skola gälla.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Bjured.
477247. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.