Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

1

Nr 51.

Kungl. Mrtj:ts proposition till riksdagen angående pensionsstyrelsens
organisation m. in.; given Stockholms
slott den 7 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I. Inledning.

Den 5 juni 1946 avlämnade socialvårdskommittén ett med nr XIII betecknat
betänkande (SOU 1946:37) med förslag angående folkpensioneringens
administrativa handhavande m. m.1 Detta betänkande innefattade — jämte

1 Vid betänkandets färdigställande har socialvårdskommittön utgjorts av f. d. landshövdingen
Bernh. Eriksson, ordförande, generaldirektören Ernst Bexelius, ledamoten av
riksdagens andra kammare lasarettssysslomannen Alarik Hagård, generaldirektören Karl
J. Höjer, ledamöterna av riksdagens andra kammare, fru Olivia Nordgren, ombudsmannen
Eritz Persson och lantbrukaren Otto Wallén samt fattigvårdsdirektören Otto Wangson.
Såsom kommittöns sekreterare vid utredningen angående folkpensioneringens administration
har tjänstgjort kamreraren i pensionsstyrelsen Erik Malm.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 51.

109 47

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

annat — förslag till ändrad organisation av pensionsstyrelsen till följd av
folkpensioneringsreformens genomförande och med tanke på införandet av en
allmän sjukförsäkring. De överväganden beträffande pensionsstyrelsens organisation,
som betänkandet och däröver avgivna yttranden gåvo anledning till,
fortgingo, då årets statsverksproposition avläts. Med hänsyn härtill framlades
i statsverkspropositionen rörande anslagen för budgetåret 1947/48 till
pensionsstyrelsen endast preliminära anslagskalkyler. Sålunda föreslog Kungl.
Maj:t, på min hemställan, under punkterna 45—47, riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår beräkna dels till pensionsstyrelsen:
avlöningar ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor, dels till pensionsstyrelsen:
omkostnader ett förslagsanslag av 500 000 kronor, dels ock till pensionsstyrelsen:
pensionsstyrelsens ortsombud ett förslagsanslag av 350 000
kronor.

Över förutnämnda betänkande, i vad detsamma avser sättet för utbetalningen
av folkpensionerna, sett från teknisk synpunkt, ha efter remiss utlåtanden
avgivits av pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen och statens organisationsnämnd.

över betänkandet i övrigt ha yttranden avgivits av dels pensionsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
försäkringsrådet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Örebro samt Norrbottens län, svenska
stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och föreningen pensionsnämndsordförande
i Stockholm, dels ock — sedan pensionsstyrelsen yttrat
sig — av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Vid pensionsstyrelsens sistnämnda utlåtande voro fogade yttranden från
52 av styrelsens ortsombud och 21 pensionsnämnder samt från sjukkassenämnden,
pensionsstyrelsens tjänstemannaförening, pensionsstyrelsens kvinnliga
tjänstemäns förening och avdelning 1 av civilförvaltningens personalförbund.

Pensionstyrelsens tjänstemannaförening har sedermera inkommit med
ytterligare en skrivelse i ärendet.

Slutligen har, efter särskild anmodan, pensionsstyrelsen i en den 3 december
1946 dagtecknad promemoria framlagt vissa synpunkter på frågan angående
en decentraliserad handläggning av prövningen av vissa pensionsärenden.

De frågor i betänkandet, som icke hänföra sig till pensionsstyrelsens organisation
och vad därmed äger samband, ha upptagits till behandling i den
proposition (nr 50) med förslag till lag angående ändring i lagen om folkpensionering,
som Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit avlåta till riksdagen.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga tidigare omförmälda
anslagsfrågor och därmed sammanhängande spörsmål.

Ännu föreligger icke definitivt förslag till nya bestämmelser i anledning av
den av statsmakterna i princip beslutade allmänna löneregleringen per den 1
juli 1947. Såsom skett i statsverkspropositionen torde därför även i föreva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51. 3

rande proposition nuvarande lönegrads- och löneklassbeteckningar få användas.
Vid beräkningen av anslagsposterna i den nya avlöningsstaten torde i statsverkspropositionen
angivna provisoriska grunder få tillämpas.

II. Pensionsstyrelsens arbetsuppgifter.

Gällande instruktion.

För pensionsstyrelsen gäller instruktion av den 23 december 1937 (nr 1034)
med däri senare vidtagna ändringar (nr 101/1938 och nr 524/1939). Enligt
denna instruktion åligger det styrelsen att handlägga:

1) ärenden angående folkpension, pension på grund av frivilliga avgifter,
invalidunderstöd, barnbidrag och blindbetsersättning;

2) ärenden angående åtgärder till förebyggande och bävande av invaliditet;

3) ärenden som ankomma på styrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet
dels över erkända sjukkassor och andra understödsföreningar — med
undantag av föreningar, som uteslutande avse att bereda understöd vid arbetslöshet
— och dels över aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;
samt

4) ärenden som enligt reglemente angående förvaltningen av folkpensioneringsfonden
och andra särskilda bestämmelser tillhöra styrelsens ämbetsbefattning.

Pensionsstyrelsens befattning med folkpensioneringen,

a) Gällande bestämmelser.

Ansökning om folkpension (grundpension och tilläggspension) samt om
ökning av folkpension skall enligt gällande lag om folkpensionering göras
hos pensionsnämndens ordförande. Söker någon, utan att åberopa varaktig
oförmåga till arbete, folkpension, vari icke ingår tilläggspension, skall pensionsnämndens
ordförande ofördröjligen insända ansökningen till pensionsstyrelsen.
Söker någon, utan att åberopa varaktig arbetsoförmåga, folkpension,
vari ingår tilläggspension, skall pensionsnämnden fastställa sökandens
årsinkomst och besluta, huruvida sökanden har rätt till tilläggspension. Söker
någon folkpension på grund av varaktig oförmåga till arbete, skall pensionsnämnden
besluta, huruvida sökanden äger rätt till pension. I sistnämnda två
fall skall pensionsnämndens ordförande efter besvärstidens utgång insända
nämndens beslut jämte handlingarna i ärendet till pensionsstyrelsen.

h inner pensionsstyrelsen den som, utan att åberopa varaktig oförmåga till
arbete, ansökt om folkpension, vari icke ingår tilläggspension, vara berättigad
till sådan pension, skall styrelsen bestämma pensionsbeloppet.

Finner pensionsstyrelsen i ärende rörande ansökning om folkpension, vari
ingår tilläggspension, eller om folkpension på grund av varaktig oförmåga
till arbete, att pensionsnämndens beslut är lagligen grundat, skall styrelsen

4

KungL Maj:ts proposition nr 51.

fastställa beslutet ävensom, där sökanden funnits berättigad till pension, bestämma
pensionsbeloppet.

Om pensionsstyrelsen finner för bedömande av ansökning erforderligt, att
sökandens hälsotillstånd undersökes å sjuk vårdsanstalt, äger styrelsen föreskriva
såsom villkor för rätt till pension, att sökanden under högst en månad
för undersökning vistas å sjukvårdsanstalt, som styrelsen anvisar. Sökandens
kostnader för att följa pensionsstyrelsens föreskrift bestridas av statsmedel
enligt de närmare bestämmelser, som återfinnas i kungörelsen den 22 januari
1937 (nr 21).

Finner pensionsstyrelsen, att pensionsnämndens beslut i pensionsärende
icke är lagligen grundat, skall styrelsen, där ej på grund av anförda besvär
rättelse kan ske, återförvisa ärendet till förnyad prövning. Har fel uppenbarligen
blivit begånget vid fastställandet av sökandens årsinkomst samt detta
fel antingen uppkommit allenast genom felräkning eller ock icke överstiger
ett belopp av 100 kronor, må pensionsstyrelsen dock'', efter vederbörandes
hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse.

Finnes grundad anledning antaga, att folkpension bör minskas eller indragas,
äger pensionsstyrelsen, innan slutligt beslut i ärendet fattas, provisoriskt
minska eller indraga pensionen.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller annorledes utverkat tilläggspension,
som icke borde ha tillerkänts honom, skall pensionsstyrelsen, om skäl
därtill prövas föreligga, vidtaga erforderliga återkravsåtgärder.

Slutligen har pensionsstyrelsen att pröva besvär över pensionsnämnds
beslut.

Enligt lagen om pi''ovisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd
gäller beträffande dessa förmåner i tillämpliga delar vad i lagen om
folkpensionering stadgats.

Bestämmelserna angående tilläggspension skola i tillämpliga delar gälla
även beträffande invalidunderstöd och barnbidrag. Blindhetsersättning beviljas
av pensionsstyrelsen efter utlåtande av vederbörande pensionsnämnd.

Angående pensionsstyrelsens befattning med utbetalning av folkpensioner,
utjämningspensioner, utjämningsunderstöd, invalidunderstöd, barnbidrag och
blindhetsersättningar gäller i stort sett, att styrelsen, då fråga är om folkpensioner
och invalidunderstöd, har att genom pensionsnämndernas ordförande
tillhandahålla de pensionsberättigade pensionsbrev och kvittenshäften
samt att övriga angivna förmåner utbetalas av styrelsen över postgiro.
Sistnämnda system tillämpas även för utbetalningen av pensioner på
grund av den frivilliga pensionsförsäkringen.

Uträkningen av landstingens och kommunernas bidrag till folkpensioner
m. m. verkställes av pensionsstyrelsen, som därefter utkräver bidragsbeloppen
av vederbörande landsting och kommuner, allt enligt bestämmelser i kungörelse
den 5 november 1937 (nr 923).

I samband med pensionsavgifternas redovisning och bokföring ankomma
kvantitativt sett stora arbetsuppgifter å pensionsstyrelsen, för vilka det dock

5

Kungl. Maj ds proposition nr 51.

torde saknas anledning att närmare redogöra här. På grand av den nya folkpensionslagstiftningen,
vilken träder i kraft den 1 januari 1948, skall nämligen
den individuella avgiftsbokföringen upphöra, varigenom pensionsstyrelsens
befattning med pensionsavgifterna inskränkes till att tillse, att de redovisas
till folkpensioneringsfonden och inlevereras till statsverket.

b) Nya lagen om folkpensionering.

De olika förmåner, som kunna utgå enligt den nya folkpensioneringslagen,
äro allmän ålderspension, invalidpension (utgående vid varaktig och höggradig
nedsättning av arbetsförmågan), sjukbidrag (utgående vid höggradig nedsättning
av arbetsförmågan under avsevärd tid), änkepension, bostadstillägg (utgående
i fyra av i lagen angivna fem bostadskostnadsgrupper), särskilt bostadstillägg
(beslutas av kommun och utgår i enlighet med av denna bestämda
grunder), hustrutillägg och blindtillägg.

Liksom enligt gällande folkpensioneringslag skall ansökning om folkpension
och om ökning av folkpension göras hos pensionsnämndens ordförande.

Avser pensionsansökning allenast allmän ålderspension, skall pensionsnämndens
ordförande i regel ofördröjligen insända ansökningen till pensionsstyrelsen,
dock skall pensionsnämnden i vissa undantagsfall besluta i ärendet.
Finner pensionsstyrelsen i fall, där ansökning icke skolat föranleda beslut
av pensionsnämnd, sökande berättigad till allmän ålderspension, skall styrelsen
besluta om pensionens utbetalande.

För ansökningsförfarandet i övriga fall saknas anledning att i detta sammanhang
redogöra, då jämkningar härutinnan föreslagits i den denna dag avlåtna
propositionen med förslag till lag angående ändring i lagen om folkpensionering.
Redogörelse för detta förslag lämnas i det följande.

Om pensionsstyrelsen finner för bedömande av ansökning erforderligt, att
sökandens hälsotillstånd undersökes å sjukvårdsanstalt eller av läkare, äger
styrelsen föreskriva såsom villkor för rätt till pension, att sökanden under
högst 30 dagar för undersökning vistas å sjukvårdsanstalt, som styrelsen anvisar,
eller underkastar sig undersökning av läkare som av styrelsen bestämmes.
Avser ansökningen blindtillägg, må styrelsen ock förordna, att sökanden
skall undergå läkarbehandling eller behandling å sjukvårdsanstalt, såframt
synförmågan därigenom kan antagas bli förbättrad. Sökandens kostnader
för att följa pensionsstyrelsens föreskrift skola bestridas av statsmedel
enligt de närmare bestämmelser Konungen därom utfärdar.

Liksom enligt gällande lag har pensionsstyrelsen att i ifrågakommande fall
vidtaga återkravsåtgärder beträffande obehörigen utbetalade pensionsbelopp.
Styrelsen skall jämväl såsom nu vara besvärsinstans.

I samband med den nya lagstiftningen har beslut fattats om ändring av
utbetalningssystemet beträffande folkpensionerna. Det nya systemet torde
komma att innebära i stora drag följande.

Utbetalning av pensionsbelopp till pensionstagare eller enskild person,
som äger rätt att i pensionstagarens ställe utkvittera pensionen, sker medelst
ett nytt försändelseslag, kallat jolkpensionsanvismng. Anvisningen fram -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

ställes och förses på maskinell väg med erforderliga nummer-, belopps- och
adressuppgifter. Anvisningarna för viss månad (förfallomånad), uppgående
till ett antal av omkring 800 000, expedieras av pensionsstyrelsen i slutna försändelser
direkt_ till respektive utbetalningspostanstalter. Förteckning över
anvisningarna bifogas varje försändelse. Utbetalning skall äga rum vid å
anvisningen angiven postanstalt. Anvisning kan dock efter särskild framställning
eftersändas. Folkpensionsanvisning skall i allmänhet kvitteras av adressaten
(i regel pensionstagaren) personligen. Pensionsbrevet skall obligatoriskt
företes vid beloppets lyftande. Har folkpensionsanvisning icke kommit
pensionstagare tillhanda eller efter mottagandet förkommit, skall postkontor
eller postexpedition i vissa fall kunna utfärda duplett av anvisningen.

Utbetalning av pensioner till kommunala myndigheter och vissa anstalter
ombesörjes helt av pensionsstyrelsen, som månatligen utanordnar pensionsbeloppen
över postgiro. Likaså bör utbetalning till i utlandet boende pensionstagare
ske över postgiro. Om det skulle visa sig lämpligt, bör utbetalning
över postgiro jämväl kunna ske, då pensionen årligen endast skall utgå
för vissa månader, och i undantagsfall i fråga om första utbetalningen.

Den närmare innebörden av vissa av pensionsstyrelsens
åligganden i övrigt.

Pensionsstyrelsens åligganden i dess egenskap av tillsynsmyndighet för
understödsföreningar (ej arbetslöshetskassor) regleras i lagen den 24 mars
1938 om understödsföreningar. I detta sammanhang torde vara tillräckligt
erinra om att tillsynen avser registrering av föreningarna, övervakning av de
registrerade föreningarnas verksamhet samt tillhandagående med råd och
upplysningar i ändamål, att sådana föreningars rörelse drives på lämpligt
sätt. I övervakningsskyldigheten ingår åliggande att i betydande omfattning
granska och efter framställning även verkställa försäkringstekniska utredningar.
Tvist mellan medlem av understödsförening och föreningen underställes
ofta tillsynsmyndigheten, som har att, om den finner, att föreningen
förfarit felaktigt, meddela föreningen anvisning att vidtaga rättelse. I fråga
om de understödsföreningar, som äro erkända sjukkassor enligt förordningen
den 26 juni 1931 (nr 280), tillkomma ytterligare uppgifter, såsom antagande
av understödsförening till sådan kassa, övervakning att verksamheten står i
överensstämmelse med nämnda förordning ävensom i övrigt utövas på lämpligt
sätt, beräkning av avgifter, verkställande av samtliga försäkringstekniska
utredningar, medgivande att lämna extra förmåner samt utbetalning av statsbidrag
och kristillägg. Rörande den erkända sjukkasserörelsens verksamhet
utarbetar pensionsstyrelsen årlig statistik. I sin egenskap av tillsynsmyndighet
för aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser har styrelsen
att, bland annat, meddela råd och upplysningar i frågor rörande dessa stiftelser
samt granska stiftelsernas förvaltning. Slutligen ankommer på pensionsstyrelsen
att handlägga ärenden angående lagen den 29 juni 1946 om frivillig
statlig pensionsförsäkring, vilken lag liksom den nya folkpensioneringslagen
träder i kraft den 1 januari 1948.

Vid antagandet av lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring ha

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

statsmakterna utgått från att pensionsstyrelsen kommer att bli tillsynsmyndighet
även för de nya sjukkassorna — benämnda allmänna sjukkassor — i
vilka medborgarna från och med den 1 juli 1950 obligatoriskt bli försäkrade.
I nämnda egenskap ankommer det på pensionsstyrelsen att utfärda de olika
föreskrifter som fordras för lagens tillämpning; och pensionsstyrelsen kommer
att utöver uppgifter, motsvarande dem som nu åligga pensionsstyrelsen
beträffande sjukkassorna, erhålla även ett flertal andra åligganden avseende
sjukförsäkringen. Sålunda tillkomma bland annat ärenden angående skyldighet
att vara sjukförsäkrad eller att vara sjukpenningförsäkrad, angående
utseende av verkställande tjänstemän i centralsjukkassa samt angående avlönings-
och pensionsförmåner för verkställande tjänstemän och förtroendeläkare
m. in., ävensom prövning av besvär över sjukkassas beslut, fastställande
av avgifter i de allmänna sjukkassorna och utfärdande av bestämmelser
om sjukkontrollens anordnande.

III. Pensionsstyrelsens organisation och de olika
byråernas arbetsuppgifter m. m.

Gällande bestämmelser.

Pensionsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt sex byråchefer,
av vilka en tillika är generaldirektörens ställföreträdare. Byråcheferna
förestå var sin byrå, nämligen kanslibyrån, fond- och kameralbyrån, granskningsbyrån,
sjukvårdsbyrån, försäkringsbyrån och sjukkassebyrån. Utanför
byråindelningen finnas en överläkare och två biträdande läkare.

Följande byråer äro uppdelade i avdelningar, nämligen kanslibyrån, som
arbetar å en kansliavdelning och en registeravdelning, fond- och kameralbyrån,
vars avdelningar utgöras av en fond- och en kameralavdelning, försäkringsbyrån,
vilken är uppdelad i en avgiftsavdelning, en pensionsavdelning,
en bokföringsavdelning, en statistisk avdelning och en avdelning för den frivilliga
försäkringen, samt sjukkassebyrån, som utgöres av en juridiskt-administrativ
avdelning, en försäkringsteknisk avdelning och en ekonomisk-statistisk
avdelning.

Angående de arbetsuppgifter, som tillkomma de olika byråerna och avdelningarna,
hänvisar jag till betänkandet (s. 36 o. f.).

Vid pensionsstyrelsens sida finnas fyra pensions sakkunnig a med uppgift
att avgiva yttranden över andra än det statsunderstödda sjukkasseväsendet
berörande frågor, som till dem hänskjutas, samt sjukkassenämnden, vilken
består av sex personer och med vilken styrelsen äger samråda i angelägenheter
rörande det statsunderstödda sjukkasseväsendet. Frågor om placering
av medel tillhörande folkpensioneringsfonden och tillsammans med denna
förvaltade fonder handhavas av särskilda fullmäktige för folkpensioneringsfonden.
Dessa äro till antalet sju och utgöras av generaldirektören såsom ordförande,
generaldirektörens ställföreträdare, chefen för fond- och kameralbyrån
samt fyra av Kungl. Maj:t utsedda personer.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Social värdskonunittéu.

a) Allmänna synpunkter.

Enligt kommitténs mening bör pensionsstyrelsens organisation i sin helhet
nu upptagas till granskning. Kommittén framför rörande den framtida organisationen
följande allmänna synpunkter.

Sedan folkpensionsreformen genomförts och en allmän sjukförsäkring kommit
till stånd, kommer pensionsstyrelsen att intaga en central ställning i fråga
om den samhälleliga omvårdnaden av medborgarna, då de av fysiska eller
psykiska orsaker äro ur stånd att försörja sig själva. Detta framgår bland
annat av att de belopp, som komma att utbetalas till behövande medborgare
av pensionsstyrelsen själv eller under dess överinseende, komma att överstiga
en miljard kronor om året. De flesta framtida sociala reformer komma
att mer eller mindre intimt beröra pensionsstyrelsens ämbetsområde. Pensionsstyrelsen
kan därför antagas i större omfattning än nu bli anmodad avgiva
remissyttranden i olika frågor. Dessutom böra å styrelsens ledning
ställas stora krav i fråga om initiativ till de förbättringar och förändringar av
verksamheten som påkallas av utvecklingen.

Av det sagda torde framgå, att man vid utformandet av pensionsstyrelsens
framtida organisation ej bör vara alltför bunden av den nuvarande organisationen,
vilken för övrigt icke ens torde i alla delar vara lämpligt anpassad
efter de arbetsuppgifter, som nu ankomma på styrelsen. Man torde också
böra se till att^ pensionsstyrelsens ledning, generaldirektören och cheferna
för de olika byråerna, icke skall behöva vara helt upptagen med löpande göromål
utan även hava tid för personlig kontakt med den lokala verksamheten
samt för utformande av uppslag till reformer i fråga om arbetets bedrivande
och verksamheten i stort. I detta avseende torde den nuvarande organisationen
icke hålla måttet.

Kommittén anser, att vid tillgodoseendet av angivna synpunkter i princip
två vägar kunna väljas i fråga om styrelsens ledning. Härom anföres.

Antingen bestämmes antalet ämbetsmän närmast under generaldirektören,
bär nämnda byråchefer, förhållandevis lågt, i vilket fall beslutanderätten i
löpande ärenden-i största omfattning överlämnas åt innehavarna av unders
ordnade befattningar — befintliga eller nytillskapade — eller också bestämmes
antalet byråchefer högre, i vilket fall byråcheferna i större omfattning
kunna deltaga i de löpande ärendenas avgörande. Båda vägarna äro förenade
med för- och nackdelar. Den förstnämnda innebär en koncentration på få
händer av ledningen, därvid dock risk föreligger att byråcheferna icke få erforderlig
beröring med det löpande arbetet och den underställda personalen.
Den andra innebär, att byråcheferna i betydande omfattning deltaga i det
löpande arbetet och komma i god kontakt med personalen, därvid dock uppkommer
en viss splittring; i fråga om arbetsuppgifternas handhavande och
ett månghövdat plenum. Det rimliga synes sålunda vara att man söker sig
fram till en kompromisslösning mellan dessa båda principer.

Körande den personliga kontakten med den lokala verksamheten uttalar
kommittén.

Den ifrågavarande kontakten får icke begränsas till enbart styrelsens ledning
utan bör utsträckas till så många som möjligt av styrelsens tjänstemän
i beslutande ställning. Detta är av utomordentlig vikt för styrelsens förmåga
att fullgöra sin uppgift såsom ett socialt samhälleligt organ. Kontakten bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 51. “

ske genom inspektionsresor samt anordnande av konferenser med ortsombud,
pensionsnämnder och sjukkassor. Kommittén förutsätter sålunda att möjligheterna
att utföra tjänsteresor radikalt ökas samt att vissa inspektörsbefattningar
eller -förordnanden inrättas.

Vid den närmare utformningen av organisationen bör enligt kommitténs
mening tillses, att beslutanderätten å styrelsens vägnar även formellt tillkommer
dem, som faktiskt handlägga ärendena. Högre och flera befattningshavare
böra ej deltaga i ett ärendes handläggning än som svarar mot dess bet3''delse
och svårighetsgrad. Å andra sidan bör tillses, att ärenden av stor betydelse
för den enskilde och det allmänna handläggas på ett fullt betryggande
sätt.

b) Invaliditetsprövningen inom folk pensioneringen.

Hen nya pensionslagstiftningen föranleder enligt kommitténs uppfattning,
att invaliditetsprövningen bör ägnas större uppmärksamhet än hittills. Härom
anföres.

Pensionsbeloppens höjning kan med största sannolikhet väntas leda till
att klena eller relativt gamla personer i större utsträckning än nu söka folkpension
före 67 års ålder. Het är härvid av vikt att de erhålla pension, som
äro därtill berättigade, men också att de sökande, som icke äro invalider i
lagens mening, icke erhålla pension. En slapp invaliditetsbedömning medför
en betydande ökning av utgifterna för folkpensioneringen samtidigt som
arbetsmarknaden undandrages välbehövlig arbetskraft. He föreslagna sjukbidragen
torde i viss mån underlätta invaliditetsbedömningen därigenom att
i de fall invaliditetens varaktighet är osäker sjukbidrag kan beviljas intill
dess detta spörsmål kan säkrare avgöras. Emellertid komma sjukbidragens
rätta användning att ställa ökade krav framför allt å den medicinska expertisen
inom styrelsen. Sjukbidragen komma också att öka antalet ärenden, i
vilka invaliditetsbedömning förekommer, samt nödvändiggöra ett intimt samarbete
med sjukförsäkringen — ibland kan det vara tveksamt om sjukpenning
eller folkpension är den rätta eller den för den sökande bästa hjälpforrnen.

Yrkesutbildnings- och omskolningsverksamheten samt den sjukvårdande
verksamheten bli av ökad betydelse genom pensionsbeloppens ökning och
införande av sjukbidragen. Henna invaliditetsförebyggande verksamhet bör
emellertid i möjlig mån sättas in redan innan den tidpunkt uppnåtts, då en
invaliditetsbedömning blir aktuell i samband med ansökning om folkpension.
Genomförandet av en allmän sjukförsäkring öppnar stora möjligheter i detta
avseende samtidigt som verksamheten blir av stor betydelse jämväl för sjukförsäkringen
siälv. Henna verksamhet bör sålunda vara lagd så att den ej
blott tjänar folkpensioneringen utan även sjukförsäkringen.

Hörande handläggningen av invaliditetsfrågor uttalar kommittén.

Kommittén har funnit att i invaliditetsfrågors avgörande alltid böra de!
taga minst två tjänstemän i högre grad samt en läkare. Hen ene av tjänstemännen,
som förutsättes i regel vara placerad i lägre lönegrad än den andre,
bör intaga ställningen av föredragande. Föredragningen bör i princip ske
muntligt å sammanträde där alla de i beslutet deltagande äro närvarande.
Ärenden, i vilka tvekan om invaliditeten ej råder, behöva uppenbarligen endast
i korthet anmälas vid sammanträdet. I ärende förekommande fråga om
årsinkomst skall givetvis avgöras i samband med invaliditetsfrågan men i

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

denna del av beslutet förutsattes läkare icke deltaga. I tveksamma ärenden
och ärenden av principiell natur skola deltaga byråchef eller byrådirektör
samt, i den omfattning denne själv bestämmer, generaldirektören. Vid prövningen
skall särskilt uppmärksammas frågor om yrkesutbildning, omskolning
eller sjukvård. Frågor om undersökning å sjukvårdsanstalt eller genom
specialist förutsättas kunna avgöras av föredraganden efter samråd under
hand med en läkare och eventuellt med den högre tjänstemannen.

c) Inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

Kommittén framhåller, att, sedan folkpensioneringen reformerats, antalet
ärenden, i vilka allenast inkomstprövning förekomme, skulle minska, varjämte
prövningen i ett icke obetydligt antal fall komme att avse relativt små pensionsbelopp,
särskilt då ärendet endast gällde bostadstillägg i två av de fem
bostadskostnadsgrupper, i vilka riket för bestämmande av bostadstillägg skall
indelas, nämligen grupperna II och III. (Å ort i gruppen I skall något bostadstillägg
icke utgå.) Å andra sidan tillkomme prövningen av änkepensionsansökningarna
och den visserligen formella men dock icke betydelselösa prövningen
av ansökningar om de särskilda bostadstilläggen. Enligt kommitténs mening
vore det icke nödvändigt, att dessa ärenden handlades på det kvalificerade
sätt som föreslagits i fråga om de ärenden, i vilka invaliditetsbedömning förekomme.
Kommittén ansåge därför, att dessa ärenden kunde avgöras av allenast
en tjänsteman såvida icke ärendena i något avseende föranledde tvekan.
I avgörandet av alla tveksamma ärenden borde en högre tjänsteman deltaga.
Denne högre tjänsteman skulle även vara skyldig verkställa stickprovsgranskning
av övriga ärenden, vilka handlagts av de honom underställda tjänstemännen.
Ärenden, i vilka anförts besvär eller i vilka återförvisning eller avslag
ifrågasatts, skulle alltid underställas den högre tjänstemannen. Särskilt tveksamma
och principiellt viktiga ärenden skulle handläggas i samma ordning
som motsvarande slag av invaliditetsärenden (med undantag för deltagandet
av läkare). Ärendet förutsattes alltid vara särskilt tveksamt, då de i ärendets
handläggning deltagande båda tjänstemännen vore av olika mening.

d) Tillsynen över sjukkassor, understödsföreningar
och pensionsstiftelser.

Körande sjukkasseverksamheten anför kommittén.

Genomförandet av en allmän sjukförsäkring kommer att väsentligt öka
pensionsstyrelsens arbetsuppgifter. Sålunda må framhållas den skillnad, som
måste råda mellan ledningen av en allmän, av staten huvudsakligen bekostad
försäkring och tillsynen av en frivillig försäkring, som omhänderhaves av
fristående tämligen självständiga sjukkassor. Skillnaden framgår i främsta
rummet därav, att den allmänna försäkringen blir en statsangelägenhet och
icke såsom för närvarande en fråga, som närmast berör de försäkrade och
sjukkassorna. Sjukkassorna bli i den allmänna försäkringen — ehuru fria
rättsbildningar — organ i det allmännas tjänst. I motsats till vad nu är fallet
måste sjukkassor finnas och i stort sett alla medborgare måste vara försäkrade
genom medlemskap i dessa. Detta medför ett väsentligt ökat ansvar för
statens tillsynsorgan både i vad det gäller kassornas skötsel och de försäk -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

rades rättigheter. Enligt det föreliggande förslaget till lag om allmän sjukförsäkring
bli statsbidragen av en helt annan storleksordning än i den frivilliga
försäkringen. Besvärsrätt över kassornas beslut föreslås i lagförslaget och att
antalet besvärsärenden blir betydande är sannolikt med hänsyn till det utomordentligt
stora antal ärenden, som kommer att prövas av kassorna.

Kommittén uttalar vidare, att det centrala handhavandet av en allmän sjukförsäkring
vore av den storleksordningen, att det skulle kunna motivera inrättandet
av ett särskilt ämbetsverk — något som dock ej föreslås av kommittén.
Emellertid vore det enligt kommitténs mening uppenbart, att en betydligt
större del av pensionsstyrelsens verksamhet framdeles komme att
hänföra sig till sjukförsäkringen än vad nu vore fallet.

Betydelsen av pensionsstyrelsens verksamhet beträffande tillsynen över
understödsföreningar i allmänhet (ej arbetslöshetskassor) samt aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser belyser kommittén genom följande uppställning.

Under pensionsstyrelsens tillsyn slående understödsföreningar (utom erkända
sjukkassor) och stiftelser vid 1944 års utgång.

Antal Antal Tillgångar över

föreningar medlemmar den skulder den 31/is

Pensionskassor: resP- atiftelsor S‘/.2 1944 1944,_kr.

Tjänstepensionskassor.................. 114 69 636 586 525 475

Övriga pensionskassor ................ 120 17 289 40 148 755

Summa för pensionskassor

Kapitalförsäkringsföreningar:

(begravningskassor)....................

Sjuk- och begravningskassor..............

Sjukkassor ..............................

234

490

326

160

86 925

807 923

187 873

278 6i >6

626 674 2.10

70 873 947

14 621 888

6 066 910

Samtliga understödsföreningar

1210

1 361 327

718 236 475

Pensions- och andra personalstiftelser:

Allmänna pensionsstiftelser............

341

—

87 081 037

Särskilda pensionsstiftelser ............

299

—

54 277 481

Understödsstif telser....................

53

—

4 531 554

Summa pensionsstiftelser

693

—

145 890 072

Kommittén förutsätter, att pensionsstyrelsen även i fortsättningen skall
vara tillsynsmyndighet för nu omförmälda understödsföreningar och stiftelser.

e) Byråindelningen inom pensionsstyrelsen.

Kommittén föreslår, att följande byråer skola finnas inom pensionsstyrelsen,
nämligen en kanslibyrå, en fond- och kameralbyrå, två folkpensionsbyråer,
en sjukvårdsbyrå, en försäkringsbyrå och två sjukkassebyråer.

Å den nuvarande leanslibyrån handläggas bland annat utbetalningsärenden
av juridisk natur. Med hänsyn till dessa ärendens samband med pensionsutbetalningar
i allmänhet föreslås desamma överflyttade till försäkringsbyrån,
viiken skulle handha utbetalningen. Vidare förordas, att den nu under
kanslibyrån sorterande registeravdelningen, på vilken ankommer registrering
av ansökningar om folkpension m. m., sammanföres med folkpen -

:

in

Eungl. Maj:ts proposition nr 51.

sionsbyråerna. I övrigt skulle kanslibyrån behålla nuvarande arbetsuppgifter,
väsentligen avseende organisations- och personalfrågor beträffande
styrelsen och de lokala folkpensionsorganen. Kommittén framhåller, att byråns
uppgifter i framtiden komme att bli mer maktpåliggande än nu, därest styrelsen,
såsom kommittén antagit, finge ökad remissbörda. Uppgifterna bleve
svårare även av den anledningen, att efter pensionsreformen större krav
komme att ställas på de lokala organen.

Med avseende å fond- och kameralbyrån föreslås inga organisatoriska förändringar.
Kommittén betonar emellertid, att folkpensionsreformen medförde,
att medelsförvaltningen bleve mer omfattande ej blott i fråga om storleken
av inkomster och utgifter utan även beträffande de bokförda posternas antal.
Detta gällde i all synnerhet, om utbetalningen av folkpensionerna centraliserades
till styrelsen.

I betänkandet uttalas i detta sammanhang, att kommittén övervägt en sammanslagning
av de båda nu nämnda byråerna. Kommittén ansåge, att vissa skäl
talade för att sådan sammanslagning komme till stånd. Den borde dock icke
verkställas under de närmaste åren, då genomförandet av folkpensions- och
sjukförsäkringsreformerna komme att hårt belasta styrelsen.

Avgörandet av pensionsärendena ankommer enligt gällande arbetsfördelning
i princip på den nuvarande granskningsbyrån. Emellertid handlägges en
del av ärendena på den byrå, som är inrättad för den invaliditetsförebyggande
verksamheten, d. v. s. sjukvårdsbyrån. Hit höra ärenden angående folkpension,
då den pensionssökande eller dennes make någon gång varit föremål för en
invaliditetsförebyggande åtgärd eller sådan åtgärd ifrågasatts, ävensom ärenden,
i vilka vid handläggningen å granskningsbyrån fråga uppkommit om en
invaliditetsförebyggande åtgärd eller undersökning å sjukvårdsanstalt. Antalet
ärenden, som av granskningsbyrån överlämnas till sjukvårdsbyrån, uppgår till
omkring 2 300 om året, av vilka cirka 1 000 avse invaliditetsförebyggande verksamhet.

I betänkandet föreslås nu, att granskningsbyrån uppdelas på två byråer,
benämnda folkpensionsbyråer, och att till dessa byråer överflyttas vissa ärenden
från sjukvårdsbyrån.

Kommittén omförmäler härvid till en början, att antalet pensionsärenden,
som efter den nya lagstiftningens ikraftträdande årligen tarvade granskning
— hit räknades icke ärenden om enbart allmän ålderspension — kunde uppskattas
på följande sätt.

Antal

Invalidpension och sjukbidrag till personer, som ej tidigare uppburit

någon pensionsförmån............................................................... 18 000

Invalidpension och sjukbidrag till kvinnor, som tidigare uppburit

hustrutillägg ........................................................................... 2 000

Invalidpension och sjukbidrag till kvinnor, som tidigare uppburit

änkepension ........................................................................... 1000

Jämkningar av invalidpensioner och sjukbidrag inklusive ansökan om

hustrutillägg, då mannen tidigare har pension .............................. 3 500

Av pensionsnämnd avslagna ansökningar om invalidpension och sjukbidrag
................................................................................... 2 500

Summa ansökningar om invalidpension och sjukbidrag

27 000

Kungl. May.ts proposition nr 51.

13

Antal

Bostadstillägg och hustrutillägg till ålderspensionärer, som ej tidigare
uppburit sådant tillägg ............................................................

Jämkningar av ålders- och änkepensioner inklusive ansökan om

hustrutillägg, då mannen tidigare har inkomstprövad pension......... 10 000

Av pensionsnämnd avslagna ansökningar om bostads- och hustrutillägg
och änkepension ............................................................ 2 000

Summa ansökningar om inkomstprövad ålderspension och änkepension 32 000
Totala antalet ansökningar, som kräver granskning ........................... 59 000

Till jämförelse namnes, att år 1945 till pensionsstyrelsen inkommo ansökningshandlingar,
avseende 59 500 personer. Antalet ansökningar hade dock
varit lägre, enär makar ofta sökte pension gemensamt i en ansökning. Att det
för framtiden beräknade antalet vore ungefär lika stort som det nuvarande
trots att inkomstprövningen i bostadskostnadsgrupp I bortfölle för åldringarna,
sammanhängde med att pensioneringens utformning såsom familjepensionering
och det större antalet bostadskostnadsgrupper i förhållande till
antalet ortsgrupper medförde större antal jämkningar, att sjukbidrag, hustrutillägg
och änkepension införts, samt att inkomstgränserna avsevärt höjts.

Yad beträffar omfattningen och behovet av invaliditetsförebyggande verksamhet
inom pensionsstyrelsen anför kommittén, att år 1944 inom styrelsen
handlades omkring 15 000 ärenden angående invaliditetsförebyggande åtgärder
(undersökningar jämlikt 31 § folkpensioneringslagen ej medräknade) samt att
varje ärende i medeltal handlades två gånger. Pensionsstyrelsens möjligheter
att hänvisa reumatiskt sjuka till sluten vård syntes under de närmaste åren
bli större än för närvarande. Statsmakternas ställningstagande till 1941 års
reumatikervårdssakkunnigas förslag (prop. 224/1946) kunde emellertid föranleda,
att denna hänvisningsverksamhet senare kunde komma att helt upphöra.
Då antalet sådana ärenden under år 1944 uppgick till över 4 000, skulle,
om verksamheten bortfölle, återstå omkring 11 000 ärenden om året.

Kommittén framhåller vidare, att den invaliditetsförebyggande verksamheten
i viss mån komme att underlättas, därest rätt till fri sjukhusvård infördes.
"Verkningarna därav borde dock icke överdrivas, enär redan nu sjukhusvård i
de fall sådan vore nödvändig i betydande omfattning stode varje medborgare
till buds.

Ytterligare erinras, att kommittén för partiellt arbetsföra i sitt i mars 1946
avgivna betänkande (SOU 1946: 24) utgått ifrån att pensionsstyrelsen alltjämt
skulle ägna intresse åt arbetsvårdsfrågor och höra till de myndigheter, med
vilka arbetsmarknadskommissionen skulle samråda i dylika frågor.

Socialvårdskommittén, som anser den invaliditetsförebyggande verksamheten
behövlig icke blott för folkpensioneringen utan även för sjukförsäkringen,
finner sig med hänsyn till det anförda kunna räkna med att verksamheten
framgent skall bli av minst samma omfattning som nu och under vissa
övergångsår bli ännu större.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Eörande organisationen anför kommittén bland annat.

Inom kommittén har diskuterats ett förslag innebärande att samtliga ärenden
avseende invalidpension och sjukbidrag skulle handläggas å samma byrå,
som hade till uppgift att bedriva invaliditetsförebyggande verksamhet, och
att tjänstemännen å byrån skulle handlägga såväl pensionsärenden som ärenden
rörande den invaliditetsförebyggande verksamheten. Det har gjorts gällande,
att endast genom en sådan anordning säkerhet skulle föreligga för att
invaliditetsförebyggande åtgärder beträffande en pensionssökande komme att
vidtagas i behövlig omfattning och att anordningen skulle bidraga till ett snabbare
avgörande av ärenden, i vilka invaliditetsförebyggande åtgärd ifrågasattes.
Detta skulle i sak innebära att den nuvarande granskningsbyrån delades
i två byråer, av vilka den ena jämväl skulle övertaga sjukvårdsbyråns
nuvarande uppgifter. Den andra granskningsbyrån skulle endast handlägga
frågor, som avsåge inkomstprövning såsom bostadstillägg och hustrutillägg
till ålderspensioner, änkepensioner och barnbidrag. Den sålunda föreslagna
anordningen kan vid första påseendet förefalla lämplig men är dock förenad
med allvarliga olägenheter.

Beträffande dessa olägenheter anser kommittén den största ligga däri, att
det kan befaras, att den invaliditetsförebyggande verksamheten endast blir ett
bihang till invaliditetsprövningen inom folkpensioneringen. Detta skulle vara
desto mindre tillfredsställande, som verksamheten bör vara i ungefärligen lika
mån anknuten till sjukförsäkringen som till folkpensioneringen.

Kommitténs överväganden utmynna i att sjukvårdsbyrån bör bibehållas
men helt befrias från avgörandet av pensionsärenden samt att granskningsbyrån
bör uppdelas på två folkpensionsbyråer med vissa avdelningar
— för registrering, arkivering, sekretariat, efterkontroll, förbindelse
med de lokala organen — gemensamma. Anledningen till denna uppdelning
av granskningsbyrån är, enligt vad kommittén anför, att byrån eljest bleve
alltför stor för att chefen för densamma skulle kunna bemästra de uppgifter,
som borde ankomma på honom. Frågan om den närmare fördelningen av ärendena
mellan de nya byråerna har kommittén icke upptagit till behandling.

Beträffande försäJcringsbyrån uttalar kommittén, att denna i samband med
genomförandet av folkpensionsreformen finge sina arbetsuppgifter radikalt
förändrade. Slopandet av den individuella bokföringen av folkpensionsavgifterna
gjorde sålunda byråns största avdelning, avgiftsavdelningen, obehövlig.
Det nya utbetalningssystemet komme å andra sidan att medföra, att byråns
befattning med utbetalningen av folkpensionerna finge en helt annan omfattning
och betydelse än nu. De nuvarande pensions- och bokföringsavdelningarna
skulle därigenom få sina arbetsuppgifter helt omlagda. Enligt kommitténs
förslag skulle den sistnämnda avdelningen upphöra och en utbetalningsavdelning
inrättas. Såsom framgår av vad förut anförts förordar kommittén
vidare, att frågor av juridisk natur angående utbetalning av folkpensioner,
vilka frågor nu handläggas å kanslibyrån, skulle överflyttas till försäkringsbyrån.
Då chefen för försäkringsbyrån icke kunde antagas vara
jurist, borde enligt kommitténs mening en byråchef med juridisk utbildning
deltaga i avgörandet av viktigare utbetalningsfrågor av juridisk natur. Övriga
hithörande ärenden skulle anförtros åt föreståndaren för den juridiska avdel -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

ningen. Avdelningen för frivillig försäkring anses böra alltjämt vara knuten
till försäkringsbyrån, vilken även skulle, såsom nu är fallet, handha statistikuppgifter.

I enlighet härmed skulle försäkringsbyrån uppdelas på en pensionsavdelning,
en utbetalningsavdelning, en juridisk avdelning, en statistisk avdelning
och en avdelning för den frivilliga försäkringen.

Yad slutligen angår den nuvarande sjukkassebyrån erinrar kommittén, att
den i sitt betänkande med utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring
(SOU 1944: 15) uttalat, att genomförandet av eu allmän sjukförsäkring
komme att nödvändiggöra en uppdelning av byrån på flera byråer.
Härefter anför kommittén.

Tillsynen över sjukkassor, understödsföreningar och aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser med vad därmed sammanhänger är emellertid
även för närvarande en så omfattande arbetsuppgift, att sjukkassebyrån enligt
kommitténs mening redan med nuvarande arbetsbörda är i behov av en uppdelning
och personalförstärkning. Tillsynen över understödsföreningar och
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser blir en alltmer betungande
och ansvarsfull arbetsuppgift. Särskilt gäller detta i fråga om understödsföreningarna,
vilka nyligen inordnats under 1938 års understödsföreningslag och
enligt denna måste bli föremål för en tillsyn av helt annan karaktär än den tillsyn,
som utövades enligt den tidigare gällande lagstiftningen. Då byråns organisation
även under nuvarande förhållanden måste anses otillfredsställande föreligger
uppenbarligen en betydande risk att även väsentliga åligganden måste
eftersättas, om icke en organisationsändring kommer till stånd.Då det vidare är
av vikt att den personella utrustningen icke är för svag inom ifrågavarande
del av pensionsstyrelsen under förberedelsearbetet för genomförandet av eu
allmän sjukförsäkring samt det icke vore rimligt, att den del av styrelsen, som
nu är ojämförligt sämst tillgodosedd ur organisatorisk synpunkt, lämnades å
sido, då styrelsen i övrigt omorganiseras, anser kommittén det vara av största
betydelse, att med omorganisationen av sjukkassebyrån icke anstår till senare
tidpunkt.

För uppdelningens verkställande har kommittén funnit rationellast, att
byrån delades på två sjulckassebyråer, av vilka den ena skulle handha i huvudsak
de arbetsuppgifter, som nu ankomma på byråns juridiskt-administrativa
avdelning, och den andra ungefärligen de göromål, som ankomma på de försäkringstekniska
och ekonomisk-statistiska avdelningarna. Båda byråerna skulle
uppdelas på avdelningar, den förstnämnda byrån i en registreringsavdelning,
en avdelning för tvistemål (besvärsavdelning) och en allmän avdelning samt
den senare byrån i en försäkringsteknisk avdelning och en ekonomisk-statistisk
avdelning.

En av kommitténs ledamöter herr Bexelius, har med instämmande av herr
Ilagård i särskilt yttrande föreslagit decentralisation av handläggningen
utav ärenden angående inkomstprövning i de fall, då icke vore fråga om invalidpension,
samt anfört, att det vid bifall härtill icke syntes bliva nödvändigt
att uppdela den nuvarande granskningsbyrån på två folkpensionsbyråer.
Såsom framginge av vad kommittén anfört rörande antalet pensionsärenden,
som efter den nya lagstiftningens ikraftträdande årligen tarvade granskning

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

inom pensionsstyrelsen, kunde nämligen mer än halva antalet ärenden antagas
avse inkomstprövad ålderspension och änkepension.

Kommitténs förslag till organisation av de byråer inom pensionsstyrelsen,
å vilka ärenden angående folkpension och invaliditetsförebyggande verksamhet
skulle handläggas, har en av de särskilt förordnade sakkunniga i kommittén,
t. f. byråchefen Manne Parenius, ansett sig icke kunna tillstyrka. Härutinnan
anföres.

Pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet har i olika avseenden
visat sig vara av stor betydelse. Med den nya folkpensioneringslagens införande
torde också, på grund av de avsevärt ökade pensionsbeloppen och den
nya formen för folkpension, sjukbidrag, kraven å denna verksamhet komma att
ytterligare ökas. Det synes därför vara lämpligt, att man söker organisera ifrågavarande
byråer så, att man bland annat erhåller största möjliga säkerhet för att
personer, vilka i första hand böra beredas vård å sjukhus eller kuranstalt eller
vilka böra erhålla yrkesutbildning, också bliva föremål för sådana invaliditetsförebyggande
åtgärder. De sakkunnigas förslag synes icke tillfredsställande i
detta avseende samt innebär dessutom att de olägenheter, innefattande bland
annat ett tidsödande dubbelarbete samt ärendenas överflyttande mellan olika
byråer, som för närvarande vidlåda invaliditetsprövningen, i väsentlig mån
komma att kvarstå. Om ärendena handläggas å två byråer och fördelas så, att
ärenden angående folkpension, i vilka invaliditetsprövning skall äga rum,
jämte ärenden angående den invaliditetsförebyggande verksamheten, handläggas
å den ena, och övriga ärenden angående folkpension, å den andra byrån,
synes fordran på tillräckligt effektiva och omfattande invaliditetsförebyggande
åtgärder beträffande personer, som söka folkpension och sjukbidrag, i möjligaste
mån uppfyllas, varförutom de ovannämnda olägenheterna praktiskt taget
helt och hållet kunna undanröjas. Eventuellt skulle för att erhålla lämplig fördelning
av arbetsbördan å de båda byråerna, en uppdelning av de pensionsärenclen,
vilka kräva invaliditetsprövning, kunna ske så, att jämväl pensionsärenden
rörande personer, som fyllt sextio år, och beträffande vilka således
någon invaliditetsförebyggande åtgärd knappast kan komma i fråga, handläggas
å sistnämnda byrå.

Yttrandena.

I fråga om de allmänna synpunkterna har pensionsstyrelsen förklarat
sig dela kommitténs uppfattning, att styrelsens hela organisation nu borde omprövas.
Styrelsen anför vidare, att styrelsen funne det angeläget, att personlig
kontakt uppehölles med den lokala organisationen. Att så under senare år
icke kunnat ske i den utsträckning som styrelsen ansett önskvärd hade framför
allt berott på krigsförhållandena samt brist på personal och på erforderliga
anslagsmedel till bestridande av resekostnader m. m.

Beträffande invaliditetsprövningen inom folkpensioneringen
framhåller pensionsstyrelsen, att styrelsen i likhet med kommittén vore väl
medveten om nödvändigheten av att invaliditetsprövningen skedde med den
största omsorg och grundlighet. Styrelsens erfarenhet gåve emellertid vid handen,
att anspråket på en såvitt möjligt fullgod invaliditetsbedömning i ett
mycket stort antal fall torde bliva tillgodosett, därest i bedömningen deltoge
—- förutom en läkare —- endast en högre befattningshavare, på vilken givetvis
mycket stora krav borde ställas, samt därjämte anordnades en så betryggande

Kungl. Maj:ts proposition nr 51. 17

stickprovsgranskning som möjligt av överordnad tjänsteman. Härigenom
vunnes också en snabbare handläggning av ärendena. När invaliditetsfrågan
vore alldeles klar eller sjukdomssymtomen vore av relativt underordnad betydelse
för invaliditetsbedömningen, syntes det vara onödigt att höra läkare. I
handläggningen av tveksamma ärenden och ärenden av principiell natur borde,
i överensstämmelse med den ordning, som redan nu tillämpades, deltaga en
läkare, vederbörande befattningshavare i 26 lönegraden, byrådirektör och, där
så prövades erforderligt, byråchef. Härvid borde muntlig föredragning ske.
För närvarande deltoge dessutom generaldirektören i ärenden av principiell
innebörd eller av särskilt tveksam natur. På detta sätt torde minst lika tillförlitliga
garantier skapas som med kommitténs förslag.

Medicinalstyrelsen understryker starkt betydelsen av att en läkare alltid,
där fråga icke vore om otvetydiga fall, deltoge i avgörandet av invaliditetsfrågor.

Rörande tillsynen över sjukkassorna efter genomförandet av eu
allmän sjukförsäkring utgår pensionsstyrelsen i likhet med kommittén från
att denna skall stanna hos styrelsen.

Angående byråindelningen, såvitt densamma ägde samband med folkpensionsreformen,
anför pensionsstyrelsen, att man, innan närmare erfarenhet
vunnits rörande huru nämnda reform komme att verka i praktiken, borde inskränka
sig till att göra de ändringar, som nu vore oundgängligen nödvändiga.
På grund härav och med hänsyn till det läge, vari frågan rörande omfattningen
av styrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet för närvarande befunne sig,
vore det knappast möjligt att bedöma, huruvida för framtiden en byrå enbart
för den invaliditetsförebyggande verksamheten vore erforderlig. Styrelsen vore
därför icke beredd att nu tillstyrka, att granskning sb yr ån uppdelas på två
byråer (folkpensionsbyråer). För att åstadkomma en någorlunda jämn fördelning
av arbetsuppgifterna mellan gransknings- och sjukvårdsbyråerna torde
åtminstone tills vidare den anordningen kunna tillämpas, att sjukvårdsbyrån
handlade ärenden, i vilka invaliditetsprövningen avsåge personer under 60 år.
I frågor, som vore gemensamma för de båda byråerna, borde givetvis samråd
äga rum mellan byråcheferna. Styrelsen hade gjort en sammanställning
rörande de ärenden, som vid den föreslagna uppdelningen skulle ankomma på
de båda byråerna. I sammanställningen redovisades ärenden, vari pension
samtidigt söktes för äkta makar, såsom två ärenden, ehuru gemensam ansökning
förelåge. För närvarande förekomme sådan ansökning i omkring 15 % av
pensionsärendena. Sammanställningen hade följande utseende.

Gr art sk ning sb yr ån.

Invalidpension och sjukbidrag till personer
över 60 år: Antal ärenden

a) av pensionsnämnd beviljade ansökningar (exkl. jämkningar) 7 000

b) av pensionsnämnd behandlade jämkningar ........................ 1 000

c) av pensionsnämnd avslagna ansökningar ........................... 1 000 9 000

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 51. i69 47 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension: Antal ärenden

a) av pensionsnämnd beviljade ansökningar (exkl. jämkningar) 20 000

b) jämkningar .................................................................. 10 000

c) av pensionsnämnd avslagna ansökningar ........................... 2 000

Barnbidrag (för föräldralösa barn och änkebarn) .................. 3 000 35 000

S juk vårdsby rån.

Summa: 44 000

Invalidpension och sjukbidrag till personer
under 60 år:

a) av pensionsnämnd beviljade ansökningar (exkl. jämkningar) 14 000

b) av pensionsnämnd behandlade jämkningar ........................ 2 500

c) av pensionsnämnd avslagna ansökningar ........................... 1 500 18 000

Ärenden rörande den invaliditets förebyggande verksamheten ............ 16 000

Summa: 34 000

Pensionsstyrelsen anför vidare, att vid bedömandet av byråernas arbetsuppgifter
borde beaktas, att de ärenden, som föreslagits ankomma på sjukvårdsbyrån,
genomsnittligt torde kräva handläggning vid flera tillfällen än
övriga ärenden. Antalet handläggningar kunde sålunda beräknas komma att
fördela sig tämligen jämnt mellan de båda byråerna. Å sjukvårdsbyrån skulle
givetvis handläggas även sådana frågor angående bostadstillägg, hustrutillägg,
änkepension och barnbidrag, vilka förelåge eller uppkomme vid handläggningen
å byrån av ärenden rörande invalidpension eller sjukbidrag. Det finge också
framhållas, att ärenden, vari invaliditetsbedömning förekomme (invalidpension
och sjukbidrag), i regel vore av svårare beskaffenhet än pensionsärenden
med enbart inkomstprövning (bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension).

Kommittén hade föreslagit, att den under kanslibyrån nu sorterande
registeravdelningen skulle sammanföras med de föreslagna folkpensionsbyråerna.
Pensionsstyrelsen, som avstyrkt uppdelning av granskningsbyrån på
två folkpensionsbyråer, uttalar, att nämnda avdelning tills vidare fortfarande
borde sortera under kanslibyrån. Arbetsuppgifterna för gransknings- och sjukvårdsbyråerna
borde nämligen enligt styrelsens mening begränsas i största
möjliga utsträckning.

Vidkommande kommitténs förslag, att handläggningen av utbetalningsfrågor
av juridisk natur, vilken handläggning för närvarande ävenledes skedde
å kanslibyrån, skulle överflyttas till försäkringsbyrån anför pensionsstyrelsen
följande.

Pensionsstyrelsen kan icke finna det vara ur arbetssynpunkt lämpligt, att
en avdelning, som till enda arbetsuppgift har att handlägga frågor av juridisk
natur — i många fall av ganska invecklad beskaffenhet — tillägges en byrå,
vars chef icke kan antagas vara jurist. Då härtill kommer att någon olägenhet
av att ifrågavarande arbetsuppgift tills vidare åvilar kanslibyrån icke
torde föreligga, föreslår styrelsen, att för närvarande överflyttning till försäkringsbyrån
icke sker.

Beträffande förslaget om sjukkassebyråns uppdelning på två byråer framhåller
pensionsstyrelsen, att en så genomgripande organisatorisk förändring

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

icke borde ifrågakomma, förrän det bestämts, om allmän sjukförsäkring skulle
införas. Hade däremot införandet av allmän sjukförsäkring i huvudsaklig
överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag beslutats vid den tidpunkt, då
styrelsens nya organisation skulle fastställas, borde en uppdelning av sjukkassebyrån
på två byråer enligt kommitténs förslag ske, även om den allmänna
sjukförsäkringen icke skulle träda i kraft förrän vid en senare tidpunkt.

Sjukkassenämnden, som finner inrättandet av ett särskilt ämbetsverk för
handhavandet av en allmän obligatorisk sjukförsäkring motiverat, anser, att,
därest så ej skedde, en uppdelning av sjukkassebyrån på två byråer borde
verkställas, dock ej förrän frågan om införande av allmän sjukförsäkring blivit
avgjord.

Statskontoret förutsätter med anslutning till vad pensionsstyrelsen anfört,
att granskning sb yr ån ej uppdelas på två byråer. Huruvida sjukkassebyrån
borde uppdelas från och med den 1 juli 1947 syntes få bero på i vad mån
förberedelser för den allmänna sjukförsäkringens genomförande redan då
lämpligen borde igångsättas.

Allmänna lönenämnden ansluter sig till den av pensionsstyrelsen uttalade
åsikten, att man nu endast borde genomföra sådana organisatoriska förändringar,
som finge anses oundgängligen påkallade. Lönenämnden biträdde
därför pensionsstyrelsens förslag, att den nuvarande granskning sb yr ån tills
vidare skulle bibehållas. Beträffande sjukkassebyrån ville lönenämnden, i
betraktande av det omfattande förberedelsearbete, som torde bliva erforderligt,
därest den allmänna sjukförsäkringen skulle genomföras från och med
den 1 juli 1950, icke framställa erinran mot att byrån redan från och med
budgetåret 1947/48 uppdelades på två byråer.

Pensionsstyrelsens tjänstemannaförening har anfört, att det föreslagna
antalet byråer vore mycket lågt i förhållande till omfattningen av pensionsstyrelsens
arbetsuppgifter och det stora antalet befattningshavare i högre
lönegrader.

Departementschefen.

Till en början vill jag framhålla, att jag finner spörsmålet om pensionsstyrelsens
omorganisation nu föreligga i det skicket, att förslag i
ämnet kan underställas riksdagens prövning. Den omständigheten, att den
numera av riksdagen antagna lagen om allmän sjukförsäkring jämte förestående
sociala reformer på vissa områden, skulle komma att mer eller mindre
beröra styrelsens ämbetsområde, anser jag icke utgöra hinder mot att
ett avgörande kommer till stånd. För att så bör ske tala även de svårigheter,
som synas föreligga, att med nuvarande anställnings- och befordringsförhållanden
sörja för en önskvärd nyrekrytering av styrelsens
personal. Fn annan sak är, att, innan erfarenhet vunnits rörande huru folkpensioneringsreformen
och den allmänna sjukförsäkringen komma att verka i
praktiken, återhållsamhet torde böra iakttagas, när det gäller att utforma
styrelsens nya organisation och bestämma styrelsens personalbestånd. Till

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

frågan angående styrelsens personalbehov återkommer jag i annat sammanhang.
Nu vill jag till behandling upptaga vissa allmänna organisatoriska
spörsmål.

Härvid må först erinras, att den förut omförmälda propositionen med förslag
till lag om ändring i lagen om folkpensionering berör förhållanden, vilka
äro av betydelse även för pensionsstyrelsens organisation. I propositionen
föreslås, att, då fråga ej är om besvär, pensionsstyrelsens befattning med ansökningar
om ålderspension — bortsett från ansökningar om enbart
allmän ålderspension — och änkepension i huvudsak skall inskränkas till
kontroll av pensionsbeloppets beräkning. Pensionsnämnds beslut i frågor, som
äro av betydelse för rätten till pension eller för denna beräkning, skall i princip
godtagas av pensionsstyrelsen. Däremot skall enligt förslaget pensionsstyrelsen
siffergranska besluten, innan utbetalning av pension äger rum. I
samband därmed bör styrelsen verkställa kontroll, huruvida den pensionssökande
eller dennes make redan åtnjuter folkpension. Då i anledning
av kontrollen ändring av pensionsbeloppet finnes påkallad, skall pensionsstyrelsen
äga vidtaga rättelse. Om eljest, t. ex. vid stickprovsgranskning, upptäckes,
att fel blivit begånget vid pensionsärendes behandling, skall pensionsstyrelsen
likaledes hava rätt att verkställa rättelse eller uppdraga åt pensionsnämnd
att upptaga ärendet till förnyad prövning. Motsvarande bestämmelser
föreslås skola gälla vid höjning eller annan ändring av folkpension. Vad åter
angår ansökningar om invalidpension och sjukbidrag förordas i
propositionen, att såväl invaliditetsbedömningen som inkomstprövningen skall
slutligt företagas inom pensionsstyrelsen. Av pensionsstyrelsen bedriven
efterkontrollerande verksamhet skall såsom hittills medföra rätt för
styrelsen att anmoda pensionsnämnd att ompröva viss pensionstagares rätt till
pension. Då grundad anledning finnes till antagande, att folkpension bör indragas
eller minskas, skall pensionsstyrelsen liksom nu äga provisoriskt förordna,
att pension icke vidare skall utbetalas eller att den skall utgå med
minskat belopp.

Vad beträffar sättet för pensionsstyrelsens invaliditetsprövning
inom folkpensioneringen har social vårdskommittén föreslagit, att
i denna prövning alltid skulle deltaga minst två tjänstemän i högre grad och
en läkare samt att i princip muntlig föredragning borde ske. I likhet med pensionsstyrelsen
anser jag, att detta förfaringssätt bör tillämpas endast i tveksamma
fall och i ärenden av principiell natur. Pensionsstyrelsens erfarenhet
har nämligen givit vid handen, att anspråket på en såvitt möjligt fullgod
invaliditetsprövning i ett mycket stort antal fall torde bliva tillgodosett, därest
i bedömningen deltager — förutom en läkare — endast en högre befattningshavare
samt därjämte anordnas en så betryggande stickprovsgranskning som
möjligt av överordnad tjänsteman. Härigenom skulle man också vinna en
snabbare handläggning av ärendena. Jag biträder alltså vad styrelsen härutinnan
föreslagit.

Av vad förut anförts framgår, att inkomstprövning skall företagas av
pensionsstyrelsen endast i invaliditetsärenden. På handläggningssättet vid

Kungl. Maj-.ts proposition nr 51. 21

inkomstprövningen böra givetvis icke ställas större fordringar än i fråga om
invaliditetsbedömningen.

Beträffande tillsynen över sjukkassorna vill jag erinra, att statsmakterna
vid antagandet av lagen om allmän sjukförsäkring utgått från att
pensionsstyrelsen även i fortsättningen skall vara tillsynsmyndighet för sjukkassorna.

Yad angår tillsynen över understödsföreningar och personalstiftelser
utgår jag i det följande från att pensionsstyrelsen liksom för
närvarande skall handha tillsynen över understödsföreningar i allmänhet —
med undantag för arbetslöshetskassor — samt aktiebolags pensions- och andra
personalstiftelser.

I fråga om pensionsstyrelsens indelning i byråer anser jag i
likhet med pensionsstyrelsen, att erfarenhet av folkpensioneringsreformens
praktiska verkningar och angående den invaliditetsförebyggande verksamheten
bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorganisation genomföres.
Av detta skäl och då den föreslagna decentralisationen med avseende å inkomstprövningen
måste medföra en viss lättnad i granskningsbyråns arbetsbörda
finner jag mig icke kunna tillstyrka kommitténs förslag att ersätta
denna byrå med två folkpensionsbyråer. Till frågan om sjukkassebyråns uppdelning
anser jag mig icke nu kunna taga ställning.

I anslutning till vad pensionsstyrelsen förordat, föreslår jag, att arbetsuppgifterna
i avseende å de pensionsärenden, som kräva invaliditetsprövning,
fördelas mellan granskningsbyrån och sjukvårdsbyrån på det sätt, att granskningsbyrån
handlägger ärenden, i vilka invaliditetsprövningen avser personer
över 60 år, och sjukvårdsbyrån övriga ärenden.

Beträffande kommitténs förslag att från kanslibyrån till vissa andra byråer
överflytta dels registeravdelningen och dels utbetalningsärenden av juridisk
natur delar jag pensionsstyrelsens mening, att en sådan överflyttning åtminstone
icke för närvarande bör ske.

Börande byråernas uppdelning i övrigt på avdelningar torde, på sätt pensionsstyrelsen
föreslagit, inom kanslibyrån böra inrättas en särskild avdelning
för utbetalningsfrågor av rättslig natur. Börsäkringsbyrån bör, enligt
pensionsstyrelsens förslag, uppdelas i en pensionsavdelning, en utbetalningsavdelning,
en statistisk avdelning och en avdelning för den frivilliga försäkringen.
Yad angår fond- och kameralbyrån samt sjukkassebyrån synes
någon ändring i dessa byråers organisation icke vara erforderlig.

IV. Personal i liögre lönegrader inom pensionsstyrelsen.

Social värdskoiiiniittén.

Generaldirektören. Denne, som nu är placerad i lönegraden C 12, föreslås
— med hänsyn till de ökade krav och det ökade ansvar, som reformeringen
av socialförsäkringen komme att ställa på pensionsstyrelsens chef —
uppflyttad till lönegraden C 14.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Kanslibyrån.

Personalen utgöres för närvarande av 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare
(A 24) och 2 aktuarier (A 21), av vilka en å registeravdelningen.
Denna avdelning och därmed en av aktuarierna skulle enligt kommittén
överflyttas till folkpensionsbyråerna. Övriga befattningshavare skulle bibehållas.
Beträffande befattningshavarnas löneställning föreslås, att förste
byråsekreterarbefattningen uppflyttas till lönegraden A 26. Kommittén framhåller,
att de med befattningen förenade göromålen, främst utarbetandet av
remissyttranden och frågor angående verkets personal, syntes vara av minst
lika kvalificerad natur som göromålen å de förste byråsekreterarbefattningar
inom verket, som vore placerade i sistnämnda lönegrad. Innehavaren av förevarande
befattning måste även besitta sådana kvalifikationer, att han vid förfall
för byråchefen kunde vikariera för denne. Den å kansliavdelningen placerade
aktuariebefattningen i lönegraden A 21 borde utbytas mot en byråsekreterarbefattning
i samma lönegrad.

Fond- och kameralbyrån.

Kommittén föreslår samma personalbestånd som för närvarande, nämligen
1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare och ombudsman (A 26) och 1 kamrerare.
Kamrerarbefattningen, som nu är placerad i lönegraden A 22, skulle
dock uppflyttas till lönegraden A 24. Genom de föreslagna reformerna komme
nämligen kamrerarens ansvar och arbetsbörda att betydligt öka. KassarÖrelsens
omslutning kunde sålunda beräknas nå en omfattning av närmare en
miljard kronor för budgetår.

Folkpensionsbyråerna.

Dessa byråer skulle övertaga den nuvarande granskningsbyråns samt en
del av sjukvårdsbyråns arbetsuppgifter, varjämte till byråerna skulle överflyttas
den till kanslibyrån nu hörande registeravdelningen.

Å granskningsbyrån finnas för närvarande 1 byråchef (A 30), 3 byrådirektörer
och biträdande ledamöter (A 28), 9 förste byråsekreterare och biträdande
ledamöter (A 26) samt 3 aktuarier (A 21). Därutöver tjänstgöra såsom tillfälliga
ledamöter 6 befattningshavare med vikariatslön i lönegraden A 24.

Enligt kommitténs förslag skulle den sammanlagda personalen å de båda
folkpensionsbyråerna bliva följande, nämligen 2 byråchefer (A 30), 3 byrådirektörer
(A 28), 8 förste byråsekreterare (A 26), 6 förste byråsekreterare
(A 24) och 8 byråsekreterare (A 22). Med hänsyn till att den ene av byråcheferna
borde utöva ledningen av för byråerna gemensamma arbetsuppgifter anser
kommittén det böra övervägas, huruvida icke ett särskilt lönetillägg bör
utgå till denne byråchef.

Byrådirektörerna skulle deltaga i handläggningen av tveksamma ärenden
— i den mån icke byråchef deltoge i densamma — samt liksom för närvarande
biträda byråchef och under denne leda handläggningen av ärendena
och därvid särskilt tillse, att enhetliga bedömningsgrunder tillämpades.

Rörande arbetsfördelningen mellan befattningshavarna i övrigt skulle för
följande uppgifter avses nedannämnda befattningshavare, nämligen för inva -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

liditetsbedömningsärenden 4 förste byråsekreterare i lönegraden A 26, 3
förste byråsekreterare i lönegraden A 24 och 3 byråsekreterare i lönegraden
A 22, för rena inkomstprövningsärenden (även barnbidragsärenden), i vilka
tveksamhet yppats, samt för stickprovsgranskning av dylika ärenden, 2 förste
byråsekreterare i lönegraden A 26, för direkt handläggning av dessa ärenden
2 förste byråsekreterare i lönegraden A 24 och 2 byråsekreterare i lönegraden
A 22, för efterkontroll av beviljade pensioner 1 förste byråsekreterare i lönegraden
A 26, 1 förste byråsekreterare i lönegraden A 24 och 1 byråsekreterare
i lönegraden A 22 samt för gemensamma sekretariatgöromål 1 förste byråsekreterare
i lönegraden A 26 och 1 byråsekreterare i lönegraden A 22. I utbyte
mot den å kanslibyråns registeravdelning nu tjänstgörande aktuarien i
lönegraden A 21 skulle 1 byråsekreterare i lönegraden A 22 vara föreståndare
för denna avdelning.

Med hänsyn framför allt till den av kommittén föreslagna ordningen för
invaliditets- och inkomstprövning vore det av vikt, att därmed sammanhängande
kvalificerade arbetsuppgifter anförtroddes härför särskilt lämpade
befattningshavare i 26 lönegraden. Då man icke utan vidare kunde utgå från
att de nuvarande innehavarna av befattningar i sistnämnda lönegrad vore
bäst lämpade att handha dessa kvalificerade arbetsuppgifter, föresloge kommittén,
att antalet befattningar såsom förste byråsekreterare i berörda lönegrad
ökades med fyra, samtidigt som de föreslagna befattningarna såsom byråsekreterare
i lönegraden A 22 minskades med samma antal. I den mån de
fyra förste byråsekreterarbefattningar i lönegraden A 26, vilkas innehavare
förutsattes komma att bestrida på befattningshavare i lägre lönegrad ankommande
göromål, bleve vakanta, borde de ersättas med byråsekreterarbefattningar
i lönegraden A 22.

För upprätthållande av kontakt mellan pensionsstyrelsen och folkpensioneringens
lokala organ föreslår kommittén, att —- utan att särskilda tjänster
inrättas — 5 befattningshavare hos styrelsen förordnas såsom inspektörer
för minst ett år åt gången. Dessa inspektörer skulle med tanke på att de
under en stor del av året måste vistas å annan ort än sin bostadsort erhålla
lönetillägg, så att lönen under tiden för förordnandet med två löneklasser
överstege den för vederbörande befattningshavare i egen befattning gällande
löneklassen.

Sjukvårdsbyrån.

Byråns personal består för närvarande av 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare
och biträdande ledamot (Eo 26), 1 förste byråsekreterare och biträdande
ledamot (A 24), 3 förste byråsekreterare och biträdande ledamöter
(Eo 24) och 1 aktuarie (Eo21). Därutöver tjänstgöra såsom tillfälliga ledamöter
2 befattningshavare med vikariatslön i lönegraden A 24.

Kommittén föreslår, att byrån — som endast skulle handha den invaliditetsförebyggande
verksamheten — erhåller följande befattningshavare, nämligen
1 byråchef (A 30), 3 förste byråsekreterare (A 26), 1 förste byråsekreterare
(A 24) och 2 byråsekreterare (A 22). I fråga om arbetsfördelningen

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

mellan befattningshavarna skulle 1 förste bjråsekreterare i lönegraden A 26
förestå byråns sekretariat, 1 förste byråsekreterare i samma lönegrad yrkesutbildnings-
och omskolningsverksamheten och 1 förste byråsekreterare i
samma lönegrad den sjukvårdande verksamheten. 1 förste byråsekreterare i
lönegraden A 24 och 2 byråsekreterare i lönegraden A 22 skulle deltaga i
prövningen av på byrån ankommande ärenden.

Kommittén uttalar rörande personalbehovet å folkpensionsbyråerna (granskningsbyrån)
och sjukvårdsbyrån, att det kunde synas som om personalbehovet
för pensionsprövningen bort bli avsevärt minskat genom utformningen av de
nya ålderspensionerna. Emellertid måste ihågkommas, att ifrågakomna
lagstiftning i andra avseenden vore mera komplicerad och omfattande än den
nuvarande. Eamiljepensionsprincipen, änkepensioneringen, sjukbidragen och
hustrutilläggen vore sålunda nyheter, som medförde ett betydande administrativt
arbete. Detsamma gällde i viss mån ökningen av antalet bostadskostnadsgrupper
i förhållande till antalet ortsgrupper. Pensionsbeloppens ökning
medförde också krav på omsorgsfullare handläggning, särskilt av invaliditetsärendena.
Yidare borde beaktas, att pensionsstyrelsen enligt den för styrelsen
gällande instruktionen ägde förordna tillfälliga ledamöter i mån av behov.
På grund härav hade praktiskt taget under hela den tid gällande folkpensioneringslag
varit i kraft antalet biträdande och tillfälliga ledamöter i 26 och
24 lönegraderna uppgått till 20 respektive 7 eller sammanlagt 27 befattningshavare
mot av kommittén nu föreslagna 18 befattningar i 26 och 24 lönegraderna.

Försäkringsbyrån.

Å denna byrå finnes för närvarande följande personal, nämligen 1
byråchef (A30),3 förste aktuarier (A26),l förste aktuarie (A24) och 3 aktuarier
(A 21). Kommittén, som i annat sammanhang föreslagit, att till byrån skulle
från kanslibyrån överflyttas handläggningen av utbetalningsärenden av juridisk
natur, förordar, att personalen å byrån utökas till 1 byråchef (A 30), 1 byrådirektör
(A 28), 1 förste byråsekreterare (A 26), 2 förste aktuarier (A 26), 2
förste byråsekreterare (A 24), 4 byråsekreterare (A 21) och 1 aktuarie (A 21).
Av den föreslagna personalen skulle 1 förste byråsekreterare i lönegraden
A 24 och 2 byråsekreterare i lönegraden A 21 tjänstgöra å pensionsavdelningen
samt 1 byrådirektör i lönegraden A 28, 1 förste byråsekreterare i lönegraden
A 24 och 1 byråsekreterare i lönegraden A 21 å utbetalningsavdelningen.
Byrådirektören, vilken skulle vara föreståndare för sistnämnda avdelning
och vilkens ansvar bleve betydande, måste fylla stora krav på organisationsförmåga
och duglighet. Å den juridiska avdelningen skulle placeras
1 förste byråsekreterare i lönegraden A 26 och 1 byråsekreterare i lönegraden
A 21 samt å den statistiska avdelningen såsom föreståndare 1 förste aktuarie
i lönegraden A 26. Slutligen skulle 1 förste aktuarie i lönegraden A 26 och
1 aktuarie i lönegraden A 21 tjänstgöra å avdelningen för den frivilliga försäkringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

25

Sjukkassebyråerna.

Berörda byråer skulle enligt kommitténs förslag övertaga den nuvarande
sjukkassebyråns arbetsuppgifter. Sistnämnda byrås personal utgöres för
närvarande av 1 byråchef (A 30), 1 byrådirektör (A 28), 1 förste byråsekreterare
(A 24) 1 förste aktuarie (A 24), 2 aktuarier (A 21) och 2 aktuarier (Bo 21).
Därutöver tjänstgöra å byrån 3 befattningshavare med vikariatslön i lönegraden
A 21.

Kommittén anser, att chefen för den ena av sjukkassebyråerna borde
erhålla högre tjänsteställning och utöva ledningen av de för båda byråerna
gemensamma arbetsuppgifterna. Befattningshavaren, som jämväl närmast
under generaldirektören skulle ansvara för tillsynen över sjukkassor, understödsföreningar
samt aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, borde
erhålla överdirektörs ställning med placering i lönegraden C 8. Chefen för
den andra byrån borde placeras i lönegraden A 30.

Beträffande personalen i övrigt skulle å den byrå, som vore avsedd att
handha de juridiskt-administrativa arbetsuppgifterna, personalen bestå av 1
byrådirektör (A 28), 3 förste byråsekreterare (A 26), 2 förste byråsekreterare
(A 24) och 4 byråsekreterare (A 21). Av sistnämnda personal skulle 1 förste
byråsekreterare i lönegraden A 26 och 2 byråsekreterare i lönegraden A 21
tjänstgöra å registreringsavdelningen. Å avdelningen för tvistemål skulle
placeras 1 byrådirektör i lönegraden A 28 (föreståndare), 1 förste byråsekreterare
i lönegraden A 26, 1 förste byråsekreterare i lönegraden A 24 och 1
byråsekreterare i lönegraden A 21. Denna avdelning kunde förväntas få en
betydande arbetsbelastning, och stora krav komme att ställas å de befattningshavare,
som hade att avgöra ärendena. Det syntes vara uteslutet, att
byråchefen finge möjlighet att deltaga i avgörandet av andra ärenden än sådana
av särskilt tveksam natur eller principiell betydelse. Härav motiverades den
av kommittén för föreståndaren föreslagna lönegradsplaceringen. Byrådirektörst
jänsten och förste byråsekreterartjänsten i A 24 vore emellertid icke
erforderliga före den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande. Av den för
byrån upptagna personalen skulle vidare 1 förste byråsekreterare i lönegraden
A 26, 1 förste byråsekreterare i lönegraden A 24 och 1 byråsekreterare
i lönegraden A 21 tjänstgöra å den allmänna avdelningen. Denna avdelning,
å vilken skulle ankomma att bland annat handha övervakning av sjukkassors
och andra understödsföreningars verksamhet i frågor av juridisk natur, förväntades
få en betydande arbetsbörda särskilt under tiden för genomförandet
av den allmänna sjukförsäkringen. De ärenden, som skulle handläggas å avdelningen,
vore många gånger av principiell betydelse och deras avgörande
vägledande för föreningarna. Med inrättandet å avdelningen av befattningarna
som förste byråsekreterare i lönegraden A 26 och byråsekreterare i lönegraden
A 21 syntes emellertid kunna anstå, till dess förberedelsearbetena för
genomförandet av den allmänna sjukförsäkringen påbörjades.

Personalen å den andra sjukkassebyrån föreslås bestå av — utöver byråns
chef — 1 byrådirektör (A 28), 2 förste aktuarier (A 26), 3 byråinspektörer
(A 24), 2 förste aktuarier (A 24) och 3 aktuarier (A 21). Av denna personal

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

skulle byrådirektören, vilken kommittén ansåge böra fylla stora krav beträffande
försäkringstekniskt kunnande och omdömesgillhet samt inneha aktuariekompetens,
placeras såsom föreståndare för den försäkringstekniska avdelningen.
Å samma avdelning skulle därjämte tjänstgöra 1 förste aktuarie (A 26), 1 förste
aktuarie (A 24) och 2 aktuarier (A 21). Å den ekonomisk-statistiska avdelningen
skulle såsom föreståndare placeras 1 förste aktuarie (A 26), varjämte till avdelningen
skulle knytas 1 förste aktuarie (A 24), 3 byråinspektörer (A 24), vilka
sistnämnda dock skulle under tiden före den allmänna sjukförsäkringens
ikraftträdande kunna ersättas med 2 aktuarier (Eo 21), samt 1 aktuarie (A 21).
Därest den nuvarande föreståndaren för avdelningen, som är byrådirektör
(A 28), kvarstode såsom föreståndare, skulle 1 förste aktuariebefattning (A 26)
övergångsvis ersättas med 1 byrådirektörsbefattning (A 28).

Yttrandena.

Följande allmänna synpunkter rörande personalbehovet framföras
av pensionsstyrelsen.

Med de avsevärda och för hela folket så betydelsefulla förmåner, som
komma att utgå efter genomförandet av den nya folkpensioneringslagen och
en allmän sjukförsäkring, ställas mycket stora anspråk på styrelsens personal.
Det är därför av största vikt, att anställnings- och befordringsförhållandena
göras sådana att personaluppsättningen blir god. Framför allt under det närmaste
decenniet, då reformerna skola föras ut i livet och samtidigt bristen
på arbetskraft kan förväntas bliva svår, är det nödvändigt att personalfrågorna
ägnas särskild uppmärksamhet. Pensionsstyrelsen har bland annat från de
senaste åren erfarenhet av att de nuvarande anställnings- och befordringsförhållandena
för styrelsens personal i ifrågavarande hänseenden icke hålla
måttet. Nyrekryteringen för såväl högre som lägre tjänster har erbjudit
svårigheter och personal i skilda lönegrader har övergått icke blott till privat
tjänst utan även -— och kanske i de flesta fallen — till annan statstjänst där
bättre förmåner erbjudits. Om icke en avsevärd förbättring, särskilt av befordringsförhållandena,
sker, kan genomförandet av styrelsens arbetsuppgifter
äventyras.

De nuvarande befattningshavarna hos styrelsen ligga såväl till antal som
i vissa fall i fråga om lönegradsplacering väsentligt lägre än som rätteligen
skulle vara fallet. De förslag styrelsen tidigare framfört för att råda bot på
detta missförhållande ha endast undantagsvis lett till resultat.

Styrelsen fortsätter.

De rådande förhållandena, vilka den senaste tiden försvårats genom
personalbrist, ha bland annat medfört, att väntetiden, särskilt för pensionssökandena,
blivit onödigt lång, trots att befattningshavarna i stor
utsträckning varit tvungna att taga sin fritid i anspråk för arbete i
tjänsten. Styrelsen har icke heller haft möjlighet att i önskvärd omfattning
uppehålla den personliga kontakten med den lokala organisationen. Hänsyn
måste tagas till dessa onormala förhållanden vid en jämförelse mellan å ena
sidan styrelsens nuvarande arbetsuppgifter och de därför erforderliga befattningarna
samt å andra sidan de framtida arbetsuppgifterna och de befattningar
härför, som styrelsen kommer att föreslå. Vid en sådan jämförelse
bör även hållas i minnet dels att den nya folkpensioneringslagen visserligen
i en del avseenden medför förenklad handläggning men i andra avseenden är
mera komplicerad och omfattande än den nuvarande, dels att den centrali -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

serade utbetalningen av folkpensionerna tillför pensionsstyrelsen avsevärda
arbetsuppgifter, dels ock att införandet av allmän sjukförsäkring icke blott i
bo g grad skulle öka omfattningen av styrelsens arbetsuppgifter såsom tillsynsmyndighet
utan även medföra ett väsentligt ökat ansvar vid tillsynen.

Statskontoret uttalar, att ämbetsverket funne beskrivningen av förekommande
arbetsuppgifter i många hänseenden väl knapp för ett tillfredsställande
bedömande av förslagen till omorganisation. Emellertid syntes med ytterligare
utredningar kunna anstå, till dess viss erfarenhet vunnits i fråga om de krav,
som folkpensions- och sjukförsäkringsreformerna komme att ställa på
administrationen. Den omorganisation, som nu komme att beslutas, borde
betraktas såsom ett provisorium och inskränkas till att avse endast de ändringar,
vilka redan nu tedde sig oundgängligen nödvändiga.

Allmänna lönenämnden framhåller, att, då åtskilliga befattningar icke ansetts
erforderliga förrän vid den allmänna sjukförsäkringens genomförande,
endast sådana tjänster, vilka påfordrades under budgetåret 1947/48, borde
göras till föremål för ställningstagande av statsmakterna vid behandlingen av
föreliggande organisationsförslag.

Vad angår detaljerna i personalorganisationen har förslaget om uppflyttning
av generaldirektörsbefattningen från lönegraden C 12 tdl lönegraden
C 14 tillstyrkts av pensionsstyrelsen. Statskontoret och allmänna lönenämnden
anse, att frågan borde upptagas till prövning först i samband med
andra liknande spörsmål i anslutning till den förestående allmänna löneregleringen
för statens tjänstemän.

Vidkommande kanslibyrån föreslår pensionsstyrelsen följande personalbestånd,
nämligen 1 byråchef (A 30), 2 förste byråsekreterare (A 26), 1
förste byråsekreterare (A 24) , 1 byråsekreterare (A 22) och 2 byråsekreterare
(A 21).

Styrelsen biträder sålunda kommitténs förslag, att den nuvarande förste
byråsekreterarbefattningen uppflyttas till lönegraden A 26.

Den andre befattningshavaren i lönegraden A 26 skulle såsom föreståndare
handha frågor av juridisk natur angående utbetalning av folkpensioner och barnbidrag.
För närvarande avsåge dessa frågor, enligt vad styrelsen anför, huvudsakligen
barnbidragsärenden och ärenden, där fråga uppkomme om indragning av
pension på grund av att pensionstagaren vore på statens bekostnad intagen på
anstalt, ävensom återkravsspörsmål, vilka ägde samband med berörda ärenden.
Dessa arbetsuppgifter kunde tills vidare beräknas bli av ungefär samma omfattning
som hittills. Skulle fri sjukhusvård införas, syntes arbetet dock komma
att mångdubblas. Ojämförligt mycket större arbetsuppgifter komme emellertid
att tillföras ifrågavarande avdelning genom omläggningen av sättet för utbetalning
av folkpensionerna. Denna omläggning komme att medföra, bland
annat, att alla dylika frågor av rättslig natur, som nu handlades av postverket,
komme att åvila pensionsstyrelsen. Ändrade föreskrifter angående utbetalning
av folkpension till annan än pensionstagaren samt höjningen av pensionsbeloppen
kunde vidare beräknas föranleda ej endast, att antalet fall, där frågor av
rättslig natur uppkomme, ökades utan även att för handläggningen fordrades

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

kvalificerad personal i större utsträckning än för närvarande. Föreståndaren
för avdelningen komme därför att få ett mycket ansvarsfullt arbete och måste
behärska icke blott folkpensionerings- och barnbidragslagstiftningen utan
också lagstiftning rörande fattigvård och barnavård samt social lagstiftning
överhuvudtaget. Styrelsen ansåge vidare, att antalet fall, vilka krävde avgörande
av en erfaren och högt kvalificerad tjänsteman, torde bliva så stort,
att föreståndaren icke ensam kunde medhinna dem. Föreståndaren borde
därför vid sin sida få — förutom en byråsekreterare i lönegraden A 21 -— en
förste byråsekreterare i lönegraden A 24. Slutligen framhålles, att även vid
den nu föreslagna förstärkningen av antalet befattningshavare i högre lönegrader
åtskilliga ärenden måste anförtros dugande befattningshavare i lägre
löneställning.

Befattningshavaren i lönegraden A 22 skulle förestå registeravdelningen,
vilken avdelning, såsom tidigare anförts, alltjämt borde sortera under kanslibyrån.
Den i det föregående ej omnämnda byråsekreterartjänsten i 21 lönegraden
motsvarade den nuvarande aktuarien i samma lönegrad å kansliavdelningen.

Statskontoret förklarar sig icke kunna av handlingarna finna, att arbetsuppgifterna
på förste byråsekreterarbefattningen i lönegraden A 24 vore av
beskaffenhet att motivera uppflyttning till lönegraden A 26. Någon ny tjänst
i lönegraden A 24 syntes tills vidare icke böra inrättas. Enär lönegraden
A 22 hittills icke anlitats för byråsekreterartjänster inom statsförvaltningen
samt inrättandet av dylika tjänster icke särskilt motiverats, borde alla byråsekreterare
hänföras till 21 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot att förste
byråsekreteraren i lönegraden A 24 uppflyttades till lönegraden A 26. I anledning
av pensionsstyrelsens förslag om användning av 22 lönegraden å
byråsekreterartjänst uttalar lönenämnden med samma motivering, som anförts
av statskontoret, att nämnden icke kunde tillstyrka annan placering än i 21
lönegraden.

Pensionsstyrelsens tjänstemannaförening finner det angeläget, att den föreslagna
uppflyttningen av förste byråsekreterarbefattningen kommer till stånd.
Föreningen understryker vikten av att en förste byråsekreterarbefattning i
lönegraden A 24 inrättas å avdelningen för utbetalningsfrågor av rättslig
natur.

I fråga om personalbeståndet å fond- och kameralbyrån ansluter
sig pensions styr elsen till kommitténs förslag. Utöver de skäl, som av kommittén
åberopats för lönegradsuppflyttning av kamrerarbefattningen, anför
styrelsen, att det i kamrerarens åligganden inginge icke blott att öva tillsyn
över medels- och fondförvaltningens bokföring och redovisning utan även att
fullgöra vissa sekreterargöromål, att förestå styrelsens upphandling ävensom
att föreslå åtgärder till förbättring av styrelsens kontorsorganisation.

Statskontoret finner kommitténs och pensionsstyrelsens samstämmiga förslag
ej föranleda erinran.

Allmänna lönenämnden tillstyrker förslaget, att kamrerarbefattningen uppflyttas
från lönegraden A 22 till lönegraden A 24.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Pensions styrelsens tjänstemannaförening anser det angeläget, att den föreslagna
lönegradsuppflyttningen av kamrerarbefattningen genomföres.

Vad angår granskningsbyrån, vilken byrå pensionsstyrelsen, såsom
tidigare anförts, anser icke böra uppdelas på två byråer och ej heller böra
utökas genom överflyttning till byrån av den till kanslibyrån nu hörande registeravdelningen,
samt sjuk vårdsbyrån föreslår styrelsen, att personalbestånden
— under förutsättning att inkomstprövningen icke decentraliseras
— skulle bliva följande, nämligen å granskningsbyrån 1 byråchef (A 30),
2 byrådirektörer (A 28), 3 förste byråsekreterare (A 26), 3 förste byråsekreterare
(A 24) och 4 byråsekreterare (A 22) samt å sjukvårdsbyrån 1
byråchef (A 30), 2 byrådirektörer (A 28), 8 förste byråsekreterare (A 26), 2
förste byråsekreterare (A 24) och 2 byråsekreterare (A 22). Därutöver skulle
för efterkontroll och sekretariatgöromål inom ifrågavarande båda byråer
gemensamt anställas 2 förste byråsekreterare (A 26), 1 förste byråsekreterare
(A 24) och 1 byråsekreterare (A 22).

Förslaget innebär i jämförelse med nuvarande förhållanden, bland annat,
att de 3 befattningarna såsom byrådirektör och biträdande ledamot utbytas
mot byrådirektörsbefattningar, att befattningarna såsom förste byråsekreterare
och biträdande ledamot i lönegraderna A 26, Eo 26, A 24 och Eo 24 ersättas
med förste byråsekreterarbefattningar i lönegraderna A 26 respektive A 24
samt att aktuariebefattningarna i lönegraderna A 21 och Eo 21 ändras till byråsekreterarbefattningar
i lönegraden A 22.

Styrelsen framhåller, att kommitténs beräkningar av personalbehovet, vilka
i väsentliga hänseenden grundade sig på andra förutsättningar, i stor utsträckning
icke kunnat användas vid styrelsens motsvarande beräkningar. Den av
styrelsen föreslagna stickprovsgranskningen av vissa ärenden borde i stor
utsträckning utföras av byrådirektörer, varjämte en av byrådirektörerna borde
äga kännedom och erfarenhet om ärenden angående yrkesutbildning ävensom
utöva tillsyn över handläggningen av nämnda ärenden.

Styrelsen föreslår med hänsyn till det anförda, att antalet byrådirektörer
bestämmes till minst fyra, av vilka tills vidare två borde placeras å granskningsbyrån
och två å sjukvårdsbyrån.

För prövning av ärenden, i vilka invaliditetsbedömning förekommer (invalidpensions-
och sjukbidragsärenden) — till antalet 9 000 på granskningsbyrån
och 18 000 på sjukvårdsbyrån, motsvarande 10 000 respektive 25 000
handläggningar — anser styrelsen minst tio befattningshavare erforderliga
av vilka tre å granskningsbyrån och sju å sjukvårdsbyrån. Styrelsen uttalar,
att mycket stora krav måste ställas på dessa befattningshavare, varför de icke
borde placeras lägre än i lönegraden A 26. Skulle invaliditetsförebyggande
åtgärd kunna ifrågasättas i pensionsärende av nu angivet slag, borde denna
fråga i regel avgöras av samma befattningshavare, som prövade pensionsärendet.

För de till ett årligt antal av 35 000 — motsvarande inemot 40 000 handläggningar
— beräknade ärenden rörande bostadstillägg, hustrutillägg, änkepension
och barnbidrag, vilka icke ha samband med de å sjukvårdsbyrån hand -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

lagda invalidpensions- och sjukbi dragsärendena, har styrelsen funnit minst
sju befattningshavare behövliga å granskningsbyrån. Ärendena borde enligt
styrelsens mening kunna fördelas efter svårighetsgrad, varför tre av befattningshavarna
föreslås placerade i lönegraden A 24 och fyra i lönegraden A 22.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang, att, ehuru kommittén räknat med
att i vanliga fall två befattningshavare i högre lönegrad skulle deltaga i handläggningen
av invalidpensions-och sjukbidragsärenden, kommittén likväl föreslagit
ett något lägre antal befattningar i högre lönegrader än styrelsen. Anledningen
till att så kunnat ske vore enligt styrelsens mening, att kommittén räknat
alltför mycket i underkant och till synes utan hänsynstagande till att några av
ifrågavarande befattningshavare kunde komma att tagas i anspråk för inspektionsresor.
Även styrelsens beräkningar vore gjorda i underkant och förutsatte,
att förordnanden att bestrida på befattningshavare i högre lönegrad ankommande
göromål meddelades. Vid beräkningarna hade styrelsen utgått från
att styrelsens löpande kontroll i fråga om de särskilda bostadstilläggen skulle
inskränkas till att avse de förutsättningar för rätt till sådant tillägg, som
direkt angåves i lagen om folkpensionering.

I fråga om behovet av personal för efterkontroll av beviljade folkpensioner
biträder styrelsen kommitténs förslag, ehuru av styrelsen gjorda beräkningar
närmast gåve vid handen, att kommittén även här räknat i underkant. Styrelsen
förutsatte liksom kommittén, att efterkontrollarbete i viss omfattning skulle
anförtros amanuenser och lägre personal.

Angående de på folkpensionsbyråerna (granskningsbyrån) förekommande
sekretariatgöromålen, för vilka kommittén avsett en förste byråsekreterarbefattning
(A 26) och en byråsekreterarbefattning (A 22) yttrar styrelsen, att
personal utan högre teoretisk utbildning borde kunna anlitas för vissa av
ifrågavarande arbetsuppgifter i sådan utsträckning, att befattningen i lönegraden
A 22 kunde undvaras. Styrelsen ville emellertid framhålla, att det
under de närmaste åren, då ett osedvanligt stort antal förfrågningar torde
vara att förvänta, möjligen kunde visa sig nödvändigt, att personalen i högre
lönegrad förstärktes genom förordnanden att bestrida på dylik befattningshavare
ankommande göromål.

Beträffande den enligt kommitténs förslag för sekretariatgöromålen å sjukvårdsbyrån
avsedde förste byråsekreterartjänsten i lönegraden A 26 föreslår
styrelsen, att i arbetsuppgifterna för denne jämväl skall ingå att deltaga i
handläggningen av tveksamma sjukvårdsärenden.

Rörande yrkesutbildnings- och sjukvårdsärendena anför styrelsen.

Socialvårdskommittén har för dessa ärenden föreslagit två förste byråsekreterarbefattningar
i lönegraden A 26, av vilkas innehavare den ene skulle förestå
yrkesutbildnings-och omskolningsverksamheten och den andre den sjukvårdande
verksamheten, en förste byråsekreterarbefattning i lönegraden A 24 samt två
byråsekreterarbefattningar i lönegraden A 22. Enligt styrelsens förslag skulle
det ingå i arbetsuppgifterna för en av byrådirektörerna att utöva tillsyn över
frågor angående yrkesutbildning. Det skulle vidare åvila den med sekretariatgöromål
sysselsatte förste byråsekreteraren i lönegraden A 26 att deltaga i
handläggningen av tveksamma sjukvårdsärenden. Styrelsen föreslår därjämte,

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

att i fråga om handläggningen av yrkesutbildnings- och sjukvårdsärenden en
uppdelning sker med hänsyn till ärendenas svårighetsgrad. Av de till cirka
32 000 per år beräknade handläggningarna av dylika ärenden torde sålunda
cirka 14 000 vara av den art att de torde kunna anförtros personal i lägre
lönegrad.

Yad nu anförts anser styrelsen medföra, att antalet för ombesörjandet av
ifrågavarande göromål avsedda befattningshavare i högre lönegrad kan begränsas.

Styrelsen föreslår, att — bortsett från byrådirektören och den för sekretariatgöromål
föreslagne förste byråsekreteraren i lönegraden A 26 •— två
förste byråsekreterare i lönegraden A 24, avsedda att huvudsakligen handlägga
yrkesutbildningsärenden, och två byråsekreterare i lönegraden A 22 beräknas
för här omförmälda ärenden.

Angående kommitténs förslag om ökning övergångsvis av antalet befattningar
i lönegraden A 26 uttalar styrelsen.

Detta förslag måste genomföras jämväl vid den av styrelsen föreslagna organisationen.
I anledning härav böra fyra befattningar såsom förste byråsekreterare
i lönegraden A 26 uppföras å övergångsstat. Därvid bör föreskrivas, att
fyra av byråsekreterartjänsterna må besättas endast i den mån minskning sker
av antalet å övergångsstat uppförda förste byråsekreterare.

Beträffande inspektionsverksamheten anför styrelsen.

Om särskilda inspektörsförordnanden skola utfärdas så böra de tills vidare
begränsas till tre. Styrelsen ifrågasätter emellertid om systemet med särskilda
inspektörer utgör det bästa sättet att anordna kontakten mellan styrelsen och
folkpensioneringens lokala organ. Ett smidigare sätt synes vara att särskilda
föiordnanden ej meddelas, utan endast vid fastställandet av antalet befattningar
i högre lönegrad å gransknings- och sjukvårdsbyråerna uttryckligen angives,
att till en början i genomsnitt minst tre befattningshavare beräknas
under större delen av året befinna sig på inspektionsresor. Härigenom skulle
resorna kunna fördelas mellan ett större antal tjänstemän, vilket vore en
mycket stor fördel. Lönetillägg torde i dylikt fall ej bliva erforderligt.

T. f. byråchefen Rosenquist och förste byråsekreteraren Mauritzon anföra i
särskilda uttalanden, Rosenquist, att antalet byrådirektörer å granskningsbyrån
icke borde understiga tre, och Mauritzon, att tre byrådirektörer borde
knytas till sjukvårdsbyrån.

För det fall att inkomstprövningen decentraliseras föreslås i styrelsens
promemoria den 3 december 1946, att för möjliggörande av vidgad
inspektionsverksamhet antalet förste byråsekreterare (A 24) å granskningsbyrån
utökas med två. Däremot skulle de fyra byråsekreterarbefattningarna
kunna slopas. De tre förste byråsekreterare, som styrelsen i sitt yttrande över
kommitténs betänkande föreslagit placerade i lönegraden A 24, skulle efter
decentraliseringen komma att tagas i anspråk för ärenden, vilka efter besvär
eller på grund av underställning skulle prövas av styrelsen. Med hänsyn till
att dessa ärenden kunde antagas bli de mest tveksamma och invecklade av de
av pcnsionsnämnd avgjorda, kunde ifrågasättas, om ej högre lönegrad än den
24:e borde ifrågakomma för nyssnämnda befattningshavare. Då styrelsen utginge
från att byrådirektör i ökad utsträckning skulle deltaga i ärendenas av -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

görande, hade dock styrelsen avstått från att förorda förbättrad löneställning
för omförmälda förste byråsekreterare. I särskilt yttrande ha t. f. byråchefen
Rosenquist och t. f. byrådirektören Holmquist föreslagit,
att de tre senast berörda förste byråsekreterarbefattningarna skulle placeras i
lönegraden A 26.

Statskontoret uttalar, att ämbetsverket hade svårt att föreställa sig, att
mängden av kvalificerade arbetsuppgifter av mera krävande art å granskningsoch
sjukvårdsbyråerna svarade mot ett så stort antal högt placerade tjänster,
som pensionsstyrelsen föreslagit. I den av kommittén väckta frågan om förordnande
av särskilda inspektörer anslöte sig statskontoret till vad pensionsstyrelsen
anfört.

Allmänna lönenämnden anför, att, därest ett konstant behov visade sig
föreligga att låta amanuenser deltaga i ärendenas avgörande, ytterligare befattningar
i 21 lönegraden borde inrättas. Lönenämnden delade pensionsstyrelsens
mening, att det icke vore lämpligt, att tjänstemän hos styrelsen skulle
förordnas att som inspektörer för viss tid verkställa inspektion av folkpensioneringens
lokala organ.

Ledamoten av lönenämnden Joel Andersson har i särskilt yttrande föreslagit,
att de av kommittén till inplacering i 22 lönegraden föreslagna byråsekreterarbefattningarna
skulle utbytas mot förste kontorsskrivarbefattningar
i lönegraden A 17.

Ledamöterna av lönenämnden Jane Broström och G. A. Englund ha i särskilt
yttrande anfört, att, även om pensionsärenden, i vilka invaliditetsbedömning
förekomme, skulle handläggas av särskilda tjänstemän, det icke syntes
motiverat att genomföra en så avsevärd sänkning av lönegradsplaceringen som
till 22 lönegraden och än mindre till den av lönenämnden föreslagna 21 lönegraden
för de tjänstemän å granskningsbyrån, vilka av kommittén och pensionsstyrelsen
föreslagits vara byråsekreterare i lönegraden A 22 och vilka
hade att självständigt och utan någon direkt kontroll utöva pensionsstyrelsens
beslutanderätt i pensionsärenden. Lägre tjänsteställning än förste byråsekreterare
i lönegraden A 24 borde icke ifrågakomma.

Pensionsstyrelsens tjänstemannaförening anser det av styrelsen föreslagna
antalet byrådirektörer otillräckligt. De befattningar i lönegraden A 22, åt
vilkas innehavare enligt styrelsens förslag skulle anförtros prövningen av pensionsärenden,
vari invaliditetsprövning ej förekomme, funne föreningen böra
bibehållas i 26 lönegraden. Därest så icke skulle kunna ske, borde befattningshavarna
under inga förhållanden hänföras till lägre lönegrad än A 24.

Behovet av personal i högre lönegrader för försäkringsbyrån beräknas
av pensionsstyrelsen omfatta: 1 byråchef (A 30), 1 byrådirektör (A 28), 2
förste aktuarier (A 26), 2 förste byråsekreterare (A 24), 1 byråsekreterare
(A 21) och 1 aktuarie (A 21).

Härom anför styrelsen i huvudsak följande.

För denna byrå ställer det sig särskilt vanskligt att beräkna personalbehovet
och att åstadkomma en rättvis avvägning av tjänsternas lönegradsplacering,
enär en genomgripande förändring av byråns arbetsuppgifter sker.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Slopandet av den individuella bokföringen av folkpensionsavgifterna medför
att avgiftsavdelningen, å vilken tjänstgöra två förste aktuarier i lönegraden
A 26 och en aktuarie i lönegraden A 21, blir obehövlig. Å andra sidan
innebär genomförandet av ett nytt utbetalningssystem för folkpensionerna
att betydande nya arbetsuppgifter tillföras byrån, att de göromål som nu åvila
pensions- och bokföringsavdelningarna bli helt omlagda samt att möjligheter
öppnas att upprätta en modem statistik rörande folkpensioneringen.

Som tidigare framhållits anser pensionsstyrelsen, att den av kommittén
föreslagna juridiska avdelningen å försäkringsbyrån bör höra till kanslibyrån.
Mot den av kommittén föreslagna organisationen i övrigt har styrelsen i stort
sett intet att invända. För den befattningshavare, som under pensionsavdelningens
föreståndare skall svara för arbetet å den underavdelning vilken
handhar huvudkorten, torde emellertid lönegradsplaceringen blivit väl hög.
Även om arbetsuppgifterna å nämnda underavdelning torde bliva synnerligen
betydelsefulla, äro likväl de krav som måste ställas på avdelningens föreståndare
icke i första hand teoretiskt kunnande utan noggrannhet, omdöme,
pålitlighet och förmåga att leda de olikartade arbetsuppgifterna. Dessa egenskaper
kunna lika väl finnas hos befattningshavare utan högre teoretisk utbildning.
Det torde därför vara tillrådligt — även med hänsyn till att antalet
högre befattningar icke bör tilltagas för högt innan erfarenhet vunnits angående
omfattningen och kvaliteten av de arbetsuppgifter som tillskapas
genom det nya utbetalningssystemet — att för ifrågavarande uppgifter inrättas
en förste kontorsskrivarbefattning i lönegraden A 17 i stället för —-som kommittén föreslagit — en byråsekreterarbefattning i lönegraden A 21.
Av liknande skäl synes den av kommittén föreslagna byråsekreterarbefattningen
i lönegraden A 21 å utbetalningsavdelningen kunna utbytas mot en
förste kontorsskrivarbefattning i lönegraden A 17.

Enligt styrelsens mening böra vidare vissa befattningar å byrån uppföras
å övergångsstat. Härutinnan uttalas.

Av försäkringsbyråns nuvarande befattningar i högre lönegrad äro två
förste aktuariebefattningar i lönegraden A 26 och en aktuariebefattning i lönegraden
A 21 avsedda för avgiftsavdelningen. Försiktigtvis synes man böra
räkna med att endast en av de båda förste aktuarierna placeras å befattning
i samma eller högre lönegrad. Med hänsyn härtill torde en förste
aktuariebefattning i lönegraden A 26 böra uppföras å övergångsstat. Därvid
bör föreskrivas att en förste byråsekreterarbefattning i lönegraden A 24 icke
må besättas så länge förste aktuarien å övergångsstat kvarstår i tjänst. Vidare
synes aktuariebefattningen å avgiftsavdelningen böra uppföras å övergångsstat.
Innehavaren av densamma är sedan mycket lång tid förordnad såsom
extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrad inom annat ämbetsverk. De
båda återstående aktuariebefattningarna å byrån äro vakanta.

Slutligen föreslår styrelsen, att benämningen å den nuvarande befattningen
i lönegraden A 24 ändras från förste aktuarie till förste byråsekreterare.

Statskontoret finner det motiverat, att lönegradsplaceringarna å pensionsoch
utbetalningsavdelningarna underkastas ytterligare undersökning med anlitande
av expertis från andra statliga förvaltningsgrenar med liknande arbetsuppgifter.
För uppflyttning av föreståndaren för avdelningen för den frivilliga
försäkringen från lönegraden A 21 till lönegraden A 26 bör enligt
ämbetsverkets mening krävas en utförligare motivering.

Allmänna lönenämnden anser det kunna övervägas att tillsvidare uppföra
befattningen såsom föreståndare för utbetalningsavdelningen som förste byrå Bihawj

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 51.

189 47 Ii

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

sekreterareänst i lönegraden A 26. Yidare ifrågasätter nämnden, om det icke
vore tillfyllest att för handhavandet av föreståndareskapet för avdelningen
för den frivilliga försäkringen inrätta en förste aktuariebefattning i lönegraden
A 24.

Ledamöterna av allmänna lönenämnden Jane Broström och G. A. Englund
anföra i särskilt yttrande, att med hänsyn till arbetets omfattning och betydelse
uppskov icke borde ske med placeringen av föreståndartjänsten vid
utbetalningsavdelningen såsom byrådirektör i lönegraden A 28.

Pensions styreis ens tjänstemannaförening anför, att styrelsens förslag att
ersätta den av kommittén föreslagna befattningen i lönegraden A 21 på utbetalningsavdelningen
med en befattning i lönegraden A 17 icke vore tillfredsställande.
Befattningshavaren syntes icke böra placeras i lägre lönegrad än den
förstnämnda. I övrigt ifrågasattes, huruvida det föreslagna antalet högre
tjänster å pensions- och utbetalningsavdelningarna vore tillräckligt, även om
nyssberörda befattning uppflyttades. Föreningen ansåge därjämte, att en högre
löneställning, förslagsvis lönegraden A 26, för föreståndaren för pensionsavdelningen
med skäl kunde övervägas.

Vad till sist beträffar behovet av personal för s j ukkasseärenden in. m.
beräknar pensionsstyrelsen för det fall, att en uppdelning av den nuvarande
sjukkassebyrån på två byråer komme till stånd, behovet till 1 överdirektör
(C 8) och 1 byråchef (A 30) samt i övrigt på följande sätt: å sjukkassebyrå
I (den byrå, som skulle handha de juridiskt-administrativa arbetsuppgifterna)
1 byrådirektör (A 28) (befattningen torde icke erfordras före ikraftträdandet
av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring), 3 förste byråsekreterare
(A 26) (en av dem torde icke erfordras, förrän förberedelsearbeten för
allmän sjukförsäkring påbörjas), 2 förste byråsekreterare (A 24) (en av dem
torde icke erfordras före ikraftträdandet av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring)
och 4 byråsekreterare (A 21) (en av dem torde icke erfordras,
förrän förberedelsearbeten för allmän sjukförsäkring påbörjas) samt å sjukkassebyrå
II (den byrå, till vilken de försäkringstekniska och ekonomiskstatistiska
arbetsuppgifterna skulle förläggas) 2 byrådirektörer (A 28), 1 förste
aktuarie (A 26), 1 förste byråsekreterare (A 24), 3 aktuarier (A 21) och 3 byråsekreterare
(Eo21).

Vid ikraftträdandet av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring föreslås
personalbeståndet å de båda byråerna förstärkt med sammanlagt 3 befattningar
i lönegraden 24, avsedda att möjliggöra inspektionsresor.

Pensionsstyrelsen anför härom vidare i huvudsak följande.

Innan erfarenhet vunnits rörande arbetsuppgifternas art och omfattning
torde man å den försäkringstekniska avdelningen försiktigtvis endast böra
räkna med en byrådirektör i lönegraden A 28 (föreståndare), en förste aktuarie
i lönegraden A 26 och två aktuarier i lönegraden A 21. Styrelsen anser
därför att den av kommittén föreslagna förste aktuariebefattningen i lönegraden
A 24 tills vidare icke bör inrättas. Föreståndaren för avdelningen
torde böra äga s. k. aktuariekompetens.

Pensionsstyrelsen anser vidare, att byråchefen å sjukkassebyrå II får
en så pass omfattande arbetsbörda, att en betydande del av gransknings -

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

och kontrolluppgifterna måste — och även lämpligen kan — ankomma på
föreståndaren for den ekonomisk-statistiska avdelningen å byrån. Denne befattnmgshavare
bör därför vara placerad såsom byrådirektör i lönegraden
A 26 °Ck ^ kommittén förordat, såsom förste aktuarie i lönegraden

Den föreslagne befattningshavaren i lönegraden A 24 å den ekonomiskstatistiska
avdelningen bör benämnas förste byråsekreterare i stället för
torste aktuarie. Vidare böra de båda befattningshavarna i lönegraden Eo 21
benamnas byråsekreterare i stället för aktuarie

Styrelsen uttalar ytterligare, att det åtminstone under en övergångstid

innan arbetet inom den nya organisationen kommit i normala gängor _

torde vara nödvändigt, att i viss utsträckning stickprovsgranskning skedde av
från kassorna införskaffade verifikationer. För detta ändamål syntes det bliva
erforderligt, att under någon tid efter ikraftträdandet av lagstiftningen om
allmän sjukförsäkring ett par tjänstemän å ekonomisk-statistiska avdelningen
erhölle förordnande att bestrida på befattningshavare i 21 lönegraden ankommande
göromål.

Angående inspektionsverksamheten anföres.

, .Styreisen anser i likhet med kommittén, att sedan allmän sjukförsäkring
tratt i kraft inspektion bor företagas i sådan utsträckning att under större
delen av aret i genomsnitt minst tre befattningshavare ägna sig åt inspektionsverksamhet
Styrelsen ifrågasätter dock lämpligheten av att för detta
andamal mratta tre särskilda befattningar, vilkas innehavare det skulle åligga
att under storre delen av året företaga inspektionsresor. Hrär, liksom i fråga
om inspektionen av folkpensioneringens lokala organ, torde vissa fördelar
sta att vinna med en fördelning av inspektionsresorna på ett större antal
befattningshavare. Styrelsen föreslår därför att några särskilda inspektörsbeattningar
icke inrättas utan att i stället antalet befattningar å de båda sjukkassebyraerna
från och med ikraftträdandet av allmän sjukförsäkring utökas
med tillsammans tre befattningar i 24 lönegraden.

Slutligen erinras, att kommittén icke föreslagit någon befattningshavare
för handläggning av ärenden rörande moderskapspenning, enär den framtida
utformningen av de ekonomiska stödåtgärderna vid havandeskap och barnsbörd
vore oviss. Styrelsen påpekar, att ärendena nu handhades av en förste
amanuens med vikariatslön såsom vid förordnande i lönegraden A 21. I avbidan
på statsmakternas ställningstagande i fråga om de nämnda stödåtgärderna
borde enligt styrelsens mening en byråsekreterarbefattning i lönegraden
Eo 21 inrättas för ifrågavarande ärenden.

För den händelse beslut om införande av allmän sjukförsäkring i huvudsaklig
överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag icke föreligger, då styrelsens
nya organisation skall fastställas, anser styrelsen, såsom tidigare framhållits,
att en uppdelning av sjukkassebyrån icke bör ifrågakomma.
Styrelsen föreslår för detta fall endast vissa ändringar rörande befattningarna
å byrån.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna finna annat än att den samordning
av sjukkassebyråernas arbete, som erfordrades därför, att dels gränsdragningen
mellan byråernas arbetsuppgifter i vissa fall ej bleve helt klar och

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

dels åtskilliga ärenden tarvade handläggning på båda byråerna, kunde anförtros
åt de båda byråcheferna. Att dessa i de fall, då de icke enades, anmälde
frågan för generaldirektören, kunde icke antagas nämnvärt öka dennes
arbetsbörda. På grund härav avstyrktes förslaget om högre löneställning för
den ene av byråcheferna.

Beträffande sjukkassebyrå I borde, enligt statskontorets mening, tills
vidare å personalförteckningen uppföras endast de tjänster, som ansåges erforderliga
redan nu. Frågan, huruvida tjänster i högre lönegrader än lönegraderna
A 26 och A 24 borde inrättas, torde böra senare tagas under omprövning.

Yad sjukkassebyrå II anginge, syntes med hänsyn till den förhållandevis
ringa omfattningen av byråns försäkringstekniska avdelning en föreståndarbefattning
med placering i lönegraden A 28 knappast motiverad. Med anslutning
i övrigt till pensionsstyrelsens förslag förordade statskontoret för denna
avdelning 2 befattningar såsom förste aktuarie i lönegraden A 26 och 2 befattningar
såsom aktuarie i lönegraden A 21. I fråga om byråns ekonomiskstatistiska
avdelning ansåge ämbetsverket, i likhet med kommittén, att befattningen
såsom föreståndare för denna avdelning i avvaktan på erfarenheter av
de blivande arbetsuppgifterna icke borde — såsom pensionsstyrelsen föreslagit
— behållas i lönegraden A 28 utan omändras till en befattning såsom förste
aktuarie i lönegraden A 26.

Vidkommande slutligen den kontroll av sjukkassornas bokföring, som
skulle ske genom granskning på ort och ställe, syntes denna i viss mån kunna
jämföras med den inspektion, riksräkenskapsverket utövade genom sina revisorer.
Statskontoret kunde därför icke tillstyrka, att de för kontrollen avsedda
befattningarna hänfördes till högre lönegrad än 21 lönegraden. Tillsvidare
borde under alla omständigheter på personalförteckningen uppföras
endast de två nu erforderliga aktuarietjänsterna i lönegraden Eo 21.

Även allmänna lönenämnden avstyrker förslaget om högre löneställning
för den ene av byråcheferna å sjukkassebyråerna. Lönenämnden framhåller,
att, därest det skulle anses erforderligt, att en av byråcheferna utövade viss
ledning av båda byråernas arbete, ersättning härför lämpligen syntes kunna
beredas honom i form av ett tilläggsarvode utöver byråchefslönen. Angående
befattningen såsom förståndare för den ekonomisk-statistiska avdelningen
inom sjukkassebyrå II hölle lönenämnden före, att denna befattning tillsvidare
i avvaktan på närmare erfarenhet borde kvarstå i 28 lönegraden. Med
prövningen av frågan om inrättande av särskilda byråinspektörstjänster i
24 lönegraden borde tillsvidare anstå, då dessa tjänster ansetts nödvändiga
först vid sjukförsäkringens ikraftträdande.

Pensionsstyrelsens tjänstemannaförening har i sitt yttrande framhållit, att
särskilt sjukkassebyråns befattningshavare såväl till antalet som i vissa fail
även i fråga om lönegradsplacering låge väsentligt lägre än som rätteligen
borde vara fallet. Föreningen föreslår, därest en uppdelning av sjukkassebyrån
på två byråer verkställes, en uppsättning av personal i högre grader,
vilken uppsättning skiljer sig från den av pensionsstyrelsen föreslagna.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Sålunda skulle å sjukkassebyrå I inrättas ytterligare en befattning som
byrådirektör (A 28), vilken dock icke skulle tillsättas, förrän förberedelserna
för den allmänna sjukförsäkringen påbörjades. Båda förste byråsekreterarbefattningama
i lönegraden A 24 vore behövliga redan nu. Slutligen
skulle antalet byråsekreterarbefattningar i lönegraden A 21 minskas
med en till tre, av vilka en skulle tillsättas vid förberedelserna för den allmänna
sjukförsäkringen och en vid ikraftträdandet av lagstiftningen härom.

Beträffande sjukkassebyrå II föresloges personalen utökad med en förste
aktuarie (A 24), vilken emellertid icke skulle behövas, förrän förberedelserna
för den allmänna sjukförsäkringen påbörjades, samt tre byråsekreterare
(A 22). Därjämte skulle förste byråsekreterartjänsten i lönegraden A 24 uppflyttas
till lönegraden A 26 och en av aktuariebefattningarna i lönegraden
A 21 till lönegraden A 24. Slutligen skulle antalet befattningar som byråsekreterare
i lönegraden Eo 21 minskas med två.

Det för byråerna gemensamt avsedda antalet inspektionsbefattningar föreslår
föreningen utökat med två till fem, av vilka en icke behövde tillsättas
förrän vid förberedelserna för den allmänna sjukförsäkringen och två först
vid ikraftträdandet av lagstiftningen härom.

För det fall, att beslut om införande av allmän sjukförsäkring icke förelåge
vid den tidpunkt, då pensionsstyrelsens omorganisation fastställdes, föreslår
föreningen en förstärkning och utökning av den nuvarande sjukkassebyråns
personalbestånd.

Departementschefen.

Pensionsstyrelsens personal i högre lönegrader är för närvarande att anse
såsom knapp. Även löneställningen torde i vissa fall vara väl låg med hänsyn
till föreliggande arbetsuppgifter, ett förhållande som berett styrelsen betydande
rekryteringssvårigheter. Hur personalbehovet skall bedömas och personalen
lämpligen fördelas på lönegrader efter den ändring av arbetsuppgifterna,
som föranledes av den nya lagstiftningen om folkpensionering och allmän
sjukförsäkring, kan uppenbarligen icke fullt säkert bedömas, innan närmare
erfarenhet vunnits rörande de nämnda reformernas verkningar. På grund
härav bör — även om utökning av personalen på vissa avdelningar och förbättring
av löneställningen för vissa befattningshavare finnas påkallade —
en viss försiktighet iakttagas särskilt i fråga om inrättandet av nya ordinarie
tjänster. Då åtskilliga befattningar ansetts erforderliga först vid en senare tidpunkt,
begränsas mitt ställningstagande till de tjänster, vilka påfordras under
budgetåret 1947/48.

Yad först angår generaldirektören anser jag mig icke kunna tillstyrka
kommitténs förslag om höjning av dennes lönegradsplacering. Generaldirektören
bör alltså enligt min mening fortfarande kvarstå i lönegraden C 12.

Å kanslibyrån tjänstgöra för närvarande 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare
(A 24) och 2 aktuarier (A 21). Jag har beträffande kanslibyråns
arbetsuppgifter förut anslutit mig till pensionsstyrelsens förslag, att registreringsärenden
och utbetalningsfrågor av rättslig natur skola bibehållas å denna

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

byrå. Styrelsen har med beaktande av denna arbetsfördelning föreslagit följande
personalbestånd: 1 byråchef (A 30), 2 förste byråsekreterare (A 26), 1
förste byråsekreterare (A 24), 1 byråsekreterare (A 22) och 2 byråsekreterare
(A 21). Detta förslag finner jag mig kunna i stort sett biträda. Jag anser
dock, att förste byråsekreterartjänsten i lönegraden A 24 bör uppföras på extra
ordinarie stat med placering i 24 lönegraden. Enligt min mening böra vidare,
i avvaktan på erfarenhet rörande arbetsbördans omfattning, tills vidare beräknas
endast två i stället för av pensionsstyrelsen föreslagna tre byråsekreterartjänster.
Byråsekreterarna böra å kanslibyrån liksom å övriga byråer inom
pensionsstyrelsen hänföras till den för byråsekreterare inom förvaltningen i
övrigt gällande 21 lönegraden.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle kanslibyråns personal i
högre lönegrader utgöras av 1 byråchef (A 30), 2 förste byråsekreterare (A 26),
1 förste byråsekreterare (Eo 24) och 2 byråsekreterare (A 21).

Personalbeståndet å fond- och kameralbyrån omfattar för närvarande 1
byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare och ombudsman (A 26) och 1 kamrerare
(A 22). Härutinnan föreslås av kommittén och pensionsstyrelsen endast
den ändringen, att kamrerarbefattningen skulle uppflyttas till lönegraden
A 24. Detta förslag har tillstyrkts av statskontoret och lönenämnden.
Med hänsyn till den ökning av de kvalificerade arbetsgöromålen å tjänsten,
vilken föranledes av folkpensionsreformen, biträder även jag förslaget.

Den högre personalen å fond- och kameralbyrån skulle alltså vid bifall
härtill bestå av 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare och ombudsman
(A 26) och 1 kamrerare (A 24).

Såsom tidigare anförts har jag funnit mig icke kunna biträda kommitténs
förslag om att granskning sb yr ån skulle ersättas med två folkpensionsbyråer
utan anslutit mig till pensionsstyrelsens mening, att granskningsbyrån borde
bibehållas odelad. Jag har vidare biträtt styrelsens förslag till sådan fördelning
av arbetsuppgifterna mellan granskningsbyrån och sjukvårdsbyrån i
avseende å de pensionsärenden, som kräva invaliditetsprövning, att granskningsbyrån
skulle handlägga ärenden, i vilka invaliditetsprövningen avsåge
personer över 60 år, och sjukvårdsbyrån övriga ärenden. Slutligen må erinras,
att i den förut denna dag avlåtna, tidigare omförmälda propositionen
med förslag till lag angående ändring i lagen om folkpensionering förordats,
bland annat, en decentraliserad ordning för inkomstprövningen rörande folkpensioner
i de fall, då icke vore fråga om ansökan om invalidförmån. Mitt
bedömande av behovet av personal å angivna byråer har skett från dessa
utgångspunkter.

Å granskningsbyrån sysselsättas för närvarande 1 byråchef (A 30), 3 byrådirektörer
och biträdande ledamöter (A 28), 9 förste byråsekreterare och biträdande
ledamöter (A 26), 3 aktuarier (A 21) ävensom visst antal tillfälliga
ledamöter, av vilka 6 med vikariatslön i lönegraden A 24. Pensionsstyrelsen
föreslår, att antalet byrådirektörer bestämmes till två. Vidare förordas, att
för prövningen av invaliditetsärendena — av styrelsen beräknade till
ett antal av 9 000 för år — anställas 3 förste byråsekreterare i löne -

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

graden A 26. Enligt styrelsens promemoria den 3 december 1946 skulle
för prövningen av besvärsärenden — omkring 4 500 för år — samt inkomstprövningsärenden,
som oavsett besvär skulle underställas styrelsens prövning
— omkring 500 för år — erfordras tillhopa minst tre förste byråsekreterare
i lönegraden A 24. Med hänsyn till den av decentraliseringen påkallade
ökningen av inspektionsverksamheten anses antalet högre befattningar å
granskningsbyrån böra ökas med två, lämpligen placerade såsom förste byråsekreterare
i lönegraden A 24. Befattningshavarna i högre lönegrader å
granskningsbyrån skulle alltså enligt styrelsens förslag bli 1 byråchef (A 30),
2 byrådirektörer (A 28), 3 förste byråsekreterare (A 26) och 5 förste byråsekreterare
(A 24).

De å sjukvårds b yr ån tjänstgörande befattningshavarna bestå för närvarande
av 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare och biträdande ledamot
(Eo26), 1 förste byråsekreterare och biträdande ledamot (A 24), 3 förste
byråsekreterare och biträdande ledamöter (Eo24), 1 aktuarie (Eo 21) ävensom
visst antal tillfälliga ledamöter, av vilka 2 med vikariatslön i lönegraden
A 24. Pensionsstyrelsen har föreslagit följande tjänstemän: 1 byråchef (A 30),
2 byrådirektörer (A 28) (en överflyttad från granskningsbyrån), 8 förste byråsekreterare
(A 26) — av vilka 7 för handläggning av invaliditetsärenden, av
styrelsen beräknade till 18 000 för år, och 1 för sekretariatgöromål — 2 förste
byråsekreterare (A 24) och 2 byråsekreterare (A 22j.

Pensionsstyrelsen förordar dessutom, att för gransknings- och sjukvårdsbyråernas
gemensamma räkning (för efterkontroll och sekretariatgöromål) inrättas
2 förste byråsekreterarbefattningar (A 26), 1 förste byråsekreterarbefattning
(A 24) och 1 byråsekreterarbefattning (A 22), varjämte övergångsvis
antalet förste byråsekreterarbefattningar i lönegraden A 26 å båda byråerna
sammanlagt skulle ökas med fyra, i samband varmed vissa av de föreslagna
befattningarna skulle hållas obesatta.

Beträffande de sålunda av pensionsstyrelsen framlagda förslagen vill jag
för egen del uttala, att jag i stort sett ansluter mig till styrelsens uppskattning
av personalbehovet. I betraktande av ovissheten rörande arbetsbördans
omfattning å ifrågavarande två byråer förordar jag dock, att antalet befattningshavare
nedsättes med två, nämligen 1 förste byråsekreterare i 24 lönegraden
på granskningsbyrån och 1 byråsekreterare på sjukvårdsbyrån.
Även inom ramen för den sålunda begränsade organisationen anser jag styrelsen
ha möjlighet att utöva behövlig verksamhet för instruktion av styrelsens
ortsombud och övriga lokala folkpensioneringsorgan. Jag anser vidare,
att samtliga för efterkontroll och sekretariatgöromål behövliga befattningshavare
böra tills vidare redovisas å respektive byråer. Härvid böra till granskningsbyrån
hänföras 2 förste byråsekreterare och 1 byråsekreterare samt till
sjukvårdsbyrån 2 förste byråsekreterare.

Med den nedsättning av antalet förste byråsekreterare, som jag nyss förordat,
skulle antalet förste byråsekreterare å gransknings- och sjukvårdsbyråerna
uppgå till sammanlagt 20. Jag föreslår, att med hänsyn till ärendenas
svårighetsgrad 10 av dessa befattningshavare — 3 å granskningsbyrån och

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

7 å sjukvårdsbyrån — hänföras till 26 lönegraden och de övriga 10 — fördelade
med 5 på envar av nämnda byråer — till 24 lönegraden.

Slutligen föreslår jag, att i avvaktan på närmare erfarenhet om befattningarnas
behövlighet följande befattningar uppföras å extra ordinarie stat, nämligen
å granskningsbyrån 2 förste byråsekreterare i 24 lönegraden samt å sjukvårdsbyrån
1 byrådirektör i 28, 1 förste byråsekreterare i 26 och 2 förste byråsekreterare
i 24 lönegraden.

Därest vad jag sålunda föreslagit bifalles, skulle personalen i högre lönegrader
å gransknings- och sjukvårdsbyråerna utgöras av, å granskningsbyrån
1 byråchef (A 30), 2 byrådirektörer (A 28), 3 förste byråsekreterare (A 26),
3 förste byråsekreterare (A 24), 2 förste byråsekreterare (Eo 24) och 1 byråsekreterare
(A 21) samt å sjukvårdsbyrån 1 byråchef (A 30), 1 byrådirektör
(A 28), 1 byrådirektör (Eo28), 6 förste byråsekreterare (A 26), 1 förste
byråsekreterare (Eo26), 3 förste byråsekreterare (A 24), 2 förste byråsekreterare
(Eo 24) och 1 byråsekreterare (A 21).

Därutöver torde — i enlighet med pensionsstyrelsens förslag — fyra av de
nuvarande för granskningsbyrån avsedda befattningarna som förste byråsekreterare
och biträdande ledamot i lönegraden A 26 uppföras å övergångsstat.
Befattningarna torde i samband därmed böra erhålla tjänstetiteln
förste byråsekreterare. Med hänsyn till befattningshavarnas ålder och då
övergångsvis förste byråsekreterarbefattningen torde böra ökas med fyra, synes
icke behövligt att för den tid förstnämnda befattningshavare kvarstå i tjänst
vakanssätta motsvarande antal befattningar i 26 eller lägre lönegrader.

De högre befattningshavarna å försäkringsbyrån utgöras för närvarande
av 1 byråchef (A 30), 3 förste aktuarier (A 26), 1 förste aktuarie (A 24) och
3 aktuarier (A 21). I och med att den nuvarande avgiftsavdelningen, där
den individuella bokföringen av folkpensionerna sker, blir obehövlig, bli de
två förste aktuarier i lönegraden A 26 och den aktuarie i lönegraden A 21,
som tjänstgöra å nämnda avdelning, ej längre erforderliga. För utförandet
av återstående uppgifter å byrån räknar socialvårdskommittén med följande
personalbehov, nämligen å pensionsavdelningen 1 förste byråsekreterare
(A 24) såsom föreståndare och 2 byråsekreterare (A 21), å utbetalningsavdelningen
1 byrådirektör (A 28) såsom föreståndare, 1 förste byråsekreterare
(A 24) och 1 byråsekreterare (A 21), å den statistiska avdelningen 1 förste
aktuarie (A 26) samt å avdelningen för den frivilliga försäkringen 1 förste
aktuarie (A 26) — nu aktuarie i lönegraden A 21 — såsom föreståndare och
1 aktuarie (A 21). Pensionsstyrelsen har i stort sett icke haft något att invända
mot kommitténs förslag, dock att en av byråsekreterartjänsterna å pensionsavdelningen
och byråsekreterartjänsten å utbetalningsavdelningen borde
utbytas mot förste kontorsskrivarbefattningar i lönegraden A 17. Dessutom
föreslår styrelsen, att en förste aktuariebefattning i lönegraden A 26 och en
aktuariebefattning i lönegraden A 21, nu placerade å avgiftsavdelningen, uppföras
å övergångsstat.

Jag vill framhålla, att det med avseende å försäkringsbyrån ställer sig särskilt
vanskligt att bedöma personalbehovet och att åstadkomma en rättvis

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

avvägning av tjänsternas lönegradsplacering, eftersom byråns arbetsuppgifter
genomgripande förändras i samband med den nya folkpensionslagstiftningens
ikraftträdande. Sålunda kommer, såsom nyss nämnts, den individuella bokföringen
av folkpensionsavgifterna att helt slopas och den därmed sysselsatta
personalen bli överflödig. Å andra sidan innebär genomförandet av ett
nytt utbetalningssystem för folkpensionerna, att betydande nya arbetsuppgifter
tillföras byrån. Det förslag till personaluppsättning, som kommittén
framlagt, synes mig emellertid med de av pensionsstyrelsen förordade jämkningarna
vara så försiktigt avvägt, att jag finner mig kunna i huvudsak ansluta
mig till detsamma med de av styrelsen angivna jämkningarna. Jag vill härvid
särskilt understryka, att föreståndaren för utbetalningsavdelningen, i betraktande
av svårighetsgraden av de problem, som komma att möta honom, det
ansvar, som kommer att bli förenat med en utbetalningsverksamhet av den omfattning,
det här gäller, samt de stora krav på organisationsförmåga, som
måste ställas på befattningens innehavare, enligt min mening icke bör uppföras
lägre än som byrådirektör i lönegraden A 28. Däremot vill jag i likhet
med lönenämnden förorda den avvikelsen från kommitténs och styrelsens
förslag, att befattningen såsom föreståndare för avdelningen för den frivilliga
försäkringen uppföres i 24 i stället för 26 lönegraden. I anledning härav bör
ytterligare 1 förste aktuariebefattning (A 26) uppföras på övergångsstat. Så
länge innehavaren av denna befattning kvarstår i tjänst, torde en befattning

1 24 lönegraden böra hållas obesatt.

Vid bifall till vad från min sida hemställts skulle försäkringsbyråns befattningshavare
i högre lönegrader utgöras av 1 byråchef (A 30), 1 byrådirektör
(A 28), 1 förste aktuarie (A 26), 2 förste byråsekreterare (A 24), 1 förste
aktuarie (A 24), 1 byråsekreterare (A 21) och 1 aktuarie (A 21). Därjämte skulle

2 förste aktuariebefattningar i lönegraden A 26 och 1 aktuariebefattning i lönegraden
A 21 uppföras å övergångsstat, varvid 2 tjänster i lönegraden A 24
icke skulle få besättas, så länge förste aktuarierna å övergångsstat kvarstode
i tjänst.

Jag övergår slutligen till den högre personalen å sjukkassebyrån. Denna
personal består för närvarande av 1 byråchef (A 30), 1 byrådirektör

(A 28), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 förste aktuarie (A 24), 2 aktuarier
(A 21), 2 aktuarier (Eo 21) och 3 befattningshavare med vikariatslön i lönegraden
A 21. Rörande det framtida personalbehovet ha kommittén och pensionsstyrelsen
framlagt i stort sett samstämmiga förslag. Pensionsstyrelsens
förslag innebär, att å de två sjukkassebyråer, som enligt styrelsens mening
borde anordnas, följande befattningshavare skulle finnas, nämligen — förutom
1 överdirektör (C 8) och 1 byråchef (A 30) — å sjukkassebyrå I 1
byrådirektör (A 28), 3 förste byråsekreterare (A 26), 2 förste byråsekreterare
(A 24) och 4 byråsekreterare (A 21) samt å sjukkassebyrå II 2 byrådirektörer
(A 28), 1 förste aktuarie (A 26), 1 förste byråsekreterare (A 24), 3 aktuarier
(A 21) och 3 byråsekreterare (Eo21). Av tjänsterna å sjukkassebyrå I
skulle emellertid en av förste byråsekreterartjänsterna i lönegraden A 26 och
en av byråsekreterartjänsterna icke erfordras, förrän förberedelsearbeten för

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 51.

den allmänna sjukförsäkringen påbörjades, samt byrådirektörsbefattningen
och en av förste byråsekreterarbefattningarna i lönegraden A 24 ej vara
behövliga, förrän lagstiftningen om allmän sjukförsäkring trädde i kraft.
Vid ikraftträdandet av denna lagstiftning skulle vidare personalen å de båda
byråerna förstärkas med tre befattningar i 24 lönegraden, avsedda att möjliggöra
inspektionsresor.

Såsom jag tidigare anfört, anser jag en uppdelning av sjukkassebyrån icke
för närvarande böra komma till stånd. Härav följer, att endast en chefsbefattning
bör finnas. Denna bör — såsom nu — hänföras till lönegraden A 30.

I övrigt biträder jag i huvudsak pensionsstyrelsens förslag, såvitt detsamma
avser personalbeståndet under budgetåret 1947/48. Då en särskild
byrå icke inrättas för de juridiskt-administrativa ärendena, torde, allrahelst som
chefen för den odelade sjukkassebyrån icke kan förutsättas vara jurist, såsom
föreståndare för den juridiskt-administrativa avdelningen böra anställas en befattningshavare
i byrådirektörs löneställning, tills vidare på extra ordinarie
stat (Eo28). Föreståndaren för den ekonomisk-statistiska avdelningen anser
jag i likhet med lönenämnden böra tills vidare — i avbidan på ytterligare erfarenhet
rörande tjänstegöromålen — kvarstå såsom byrådirektör i lönegraden
A 28. Slutligen vill jag framhålla, att tjänster i lönegraden Eo 21 icke böra
inrättas i vidare mån än som föranledes av den nya befordringsgången för
amanuenspersonal.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle personalen å sjukkassebyrån
bestå av 1 byråchef (A 30), 2 byrådirektörer (A 28), 1 byrådirektör
(Eo28), 2 förste byråsekreterare (A 26), 1 förste aktuarie (A 26), 2 förste
byråsekreterare (A 24), 3 byråsekreterare (A 21) och 3 aktuarier (A 21).

Därest vad jag nu hemställt i fråga om pensionsstyrelsens högre tjänstemän
vinner bifall, skulle å personalförteckningen för styrelsen i angivna hänseende
upptagas: 1 generaldirektör (C 12), 6 byråchefer (A 30), 6 byrådirektörer
(A 28), 2 byrådirektörer (Eo 28), 1 förste byråsekreterare och ombudsman
(A 26), 13 förste byråsekreterare (A 26), 1 förste byråsekreterare (Eo 26),
2 förste aktuarier (A 26), 10 förste byråsekreterare (A 24), 5 förste byråsekreterare
(Eo 24), 1 förste aktuarie (A 24), 1 kamrerare (A 24), 8 byråsekreterare
(A 21) och 4 aktuarier (A 21) samt å övergångsstat 4 förste byråsekreterare
(A 26), 2 förste aktuarier (A 26) och 1 aktuarie (A 21). Anmärkas bör, att
2 tjänster i lönegraden A 24 icke böra få besättas, så länge förste aktuarierna å
övergångsstat kvarstå i tjänst.

Jag vill slutligen uttala, att jag förutsätter, att nya befattningar vid ämbetsverket
icke tillsättas i vidare män än som betingas av nytillträdande arbetsuppgifter.

V. Amanuenspersonalen.

Departementschefen.

Frågan om behovet av amanuenspersonal, till vilken fråga socialvårdskommittén
icke tagit ställning, kommer att behandlas i anslutning till anslagsberäkningarna
beträffande avlöningarna till övrig icke-ordinarie personal. Jag
vill i detta sammanhang endast omförmäla, att antalet amanuenser, som den

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

31 oktober 1946 uppgick till 44, av vilka 15 innehade förordnande att mot
vikariatslön bestrida högre tjänst för budgetåret 1947/48 beräknas till 30.

VI. Personal i lägre lönegrader inom pensionsstyrelsen.

Socialvårdskommittén har ansett sig icke böra ingå på bedömandet av pensionsstyrelsens
behov av personal i lägre grader utan har förutsatt, att styrelsen
själv komme att framlägga förslag härom. Kommittén har emellertid
framhållit, att anledning funnes till antagande, att antalet lägre befattningshavare
trots verksamhetens starka utveckling icke skulle behöva bli större
än för närvarande, enär försäkringsbyråns stora avgiftsavdelnmg helt bortfölle.
Beträffande differentieringen på lönegrader av ifrågavarande personal
gör vidare kommittén följande allmänna uttalande.

Vid granskning av pensionsstyrelsens personalförteckning har kommittén
funnit det påfallande att antalet befattningar i mellangrader är mycket obetydligt.
Detta måste innebära att den lägre, i huvudsak kvinnliga, personalen
så gott som helt saknar möjligheter att avancera längre än till sjunde eller
nionde lönegraderna och att endast en mindre del av de anställda kunna nå
dessa grader. Det anmärkta förhållandet kan icke vara gynnsamt ur vare
sig statsverkets eller befattningshavarnas synpunkter och måste leda till
att arbetsglädjen och sammanhållningen inom ämbetsverket bli mindre
än vad som för ett gott arbetsresultat är önskvärt. Måhända skulle också vissa
arbetsuppgifter, som nu handläggas av amanuenser eller högre befattningshavare,
kunna handhavas av dugliga personer utan högre teoretisk utbildning
samt en del av de arbetsuppgifter, som faktiskt handläggas av personal utan
sådan utbildning, motivera högre löneställning än den nu tillämpade. Kommittén
anser sig sakna förutsättningar att mera exakt bedöma behovet av
mellangradstjänster inom pensionsstyrelsen men vill framhålla sin uppfattning
att det vid uppgörande av den nya personalstaten bör undersökas, huruvida
icke vissa arbetsuppgifter inom styrelsen äro av den art att de med
fördel kunna handläggas av tjänstemän i elfte till femtonde lönegraderna.
Kiksförsäkringsanstaltens organisation synes i detta avseende kunna erbjuda
vissa jämförelsepunkter.

Kommittén vill vidare påpeka de svårigheter att inom statsförvaltningen
erhålla kompetenta stenografer, som bottna i att sådana vid anställningen
icke kunna beredas större löneförmåner än annan biträdespersonal. Genom
anställandet av stenografer är det särskilt i ämbetsverk, som ha att handlägga
ett mycket stort antal ärenden, vilka äro förenade med en omfattande
korrespondens med underordnade organ och allmänheten, möjligt att bättre
utnyttja de högre befattningshavarnas arbetskraft, vilket ur det allmännas
synpunkt måste vara fördelaktigt. Vad nu sagts torde icke minst gälla pensionsstyrelsen.

Pensionsstyrelsen understryker i sitt yttrande den 10 oktober 1946 vad
socialvårdskommittén anfört angående befordringsmöjligheterna för styrelsens
personal i lägre grader. Styrelsen anför härom.

De nuvarande förhållandena i detta hänseende äro icke tillfredsställande.
I ett mycket stort antal fall äro även befattningshavarna placerade i alltför
låg löneställning i förhållande till de kvalificerade arbetsuppgifter, som åvila
dem. Styrelsen vill även framhålla, att sådan överflyttning av arbetsuppgifter
från amanuenser eller högre befattningshavare till personal utan högre
teoretisk utbildning, som enligt kommittén måhända kunde ske, av styrelsen
.— i vissa fall försöksvis — verkställts med gott resultat, varigenom antalet

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

amanuenser kunnat begränsas. Styrelsen har därför vid uppgörandet av sitt
förslag till personal i lägre grader räknat med att åt befattningshavare i sistnämnda
grader överlåta att självständigt avgöra eller utreda ärenden, som
tidigare ansetts böra ankomma på högre befattningshavare med akademisk
examen. Det är självfallet synnerligen vanskligt att åstadkomma en rättvis
avvägning av tjänsteställningen för styrelsens personal i lägre lönegrader
med dess varierande arbetsuppgifter. Särskilt gäller detta tjänsteställningen
för de befattningshavare, vilka skola övertaga hittills oprövade göromål. vid
bedömandet av tjänsternas placering bör emellertid beaktas, att de lägre befattningshavarnas
arbetsuppgifter ofta äro av stor ekonomisk betydelse såväl
för det allmänna som för de enskilda medborgarna. Det är därför av vikt,
att styrelsen har möjlighet att förvärva och behålla en för dessa arbetsuppgifter
lämplig personal. Det är icke möjligt att redan nu mera exakt angiva
behovet av befattningar i 4 och lägre grader. Det antal dylika befattningar,
som styrelsen föreslår, avser därför endast behovet för tiden närmast efter
omorganisationen, sådant detta nu låter sig bedömas.

Framhållas må, att på grund av det låga antalet ordinarie tjänster den lägre
biträdespersonalen under nuvarande förhållanden kan vinna ordinarie anställning
först efter omkring 22 års tjänst.

Styrelsen lämnar härefter en redogörelse för den lägre personalen inom
den nuvarande organisationen med angivande jämväl av de olika befattningshavarnas
åligganden. Uppgifterna hänföra sig, beträffande personalen å försäkringsbyråns
avgifts-, pensions- och bokföringsavdelningar till den 1 januari
1946 — efter vilken dag viss omläggning av arbetet å nämnda avdelningar
påbörjats —- samt i fråga om personalen i övrigt till dagen för styrelsens
yttrande den 10 oktober samma år. Härpå framlägges förslag till den personal,
som anses erforderlig, och angående åliggandena för denna, I promemorian
den 3 december 1946 har styrelsen för det fall, att en decentralisering
av inkomstprövningen komme till stånd, gjort vissa jämkningar i sina ursprungliga
beräkningar.

Eörande arbetsuppgifternas fördelning nu och enligt förslaget torde jag
få hänvisa till handlingarna.

Befattningshavarnas antal och löneställning framgå av följande tablåer, i
vilka hänsyn tagits till nyssnämnda jämkningar.

Pensionsstyrelsens befattningshavare i lägre lönegrader.

Kanslibyrån.

Kansliavdelningen.

1 kansliskrivare (A 11) (ny).

1 förste expeditionsvakt (A 9) (ny).

2 förste expeditionsvakter (A 7) (4-1).

2 kanslibiträden (A 7) (+ 1).

5 expeditionsvakter (A 5).

5 expeditionsvakter (Eo 5) (— 2).

10 befattningshavare i högst lönegraden
4.

(Den nuvarande kontoristbefattningen
i lönegraden A 9 och den nuvarande
kanslibiträdesbefattningen i lönegraden
Eo 7 utgå.)

Antalet befattningshavare oförändrat.

Register avdelningen.

1 bokhållare (A 14).

1 kansliskrivare (A 11) (ny).

2 kontorister (A 9) (+ 1).

4 kanslibiträden (A 7) (+3).

2 kanslibiträden (Eo 7) (nya).

30 befattningshavare i högst lönegraden
4 (— 2).

Ökning med 5 befattningshavare.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Avdelningen för utbetalningsfrågor av
rättslig natur.

1 kansliskrivare (All) (ny).

1 kanslibiträde (A 7) (ny).

6 befattningar i högst lönegraden 4 (nya).
Avdelningen nyinrättad.

Fond- och Jcameralbyrån.

1 bokhållare (A 17).

1 kassör (A 14).

1 materialförvaltare (A 10).

1 kontorist (A 9) (ny).

1 värmeledningsskötare, tillika reparatör,
av l:a klass (A8).J
3 kanslibiträden (A 7) (+ 1).

5 befattningshavare i högst 4 lönegraden
(-1)-

(Den nuvarande kanslibiträdesbefattningen
i lönegraden Eo 7 utgår.)

Antalet befattningshavare oförändrat.

Gransknings- och
Granskningsbyrån.

1 kontorsskrivare (A 15) (ny).

3 kanslibiträden (A 7) (+ 1).

4 befattningshavare i högst lönegraden
4 (— 17).

(De nuvarande 3 kanslibiträdesbefattningarna
i lönegraden Eo 7 utgå.)

sjukvår dsby råer na.

Sjukvårdsbyrån.

5 kontorsskrivare (A 15) (nya).

2 kontorister (A 9) (nya).

1 kanslibiträde (A 7) (— 1).

2 kanslibiträden (Eo 7) (+ 1).

20 befattningshavare i högst lönegraden
4 (— 1).

(De nuvarande 2 kansliskrivarebefatt
ningarna i lönegraden Eo 11, av
vilka en innehaves av ett kanslibiträde
i lönegraden A 7, och 2 kontoristbefattningarna
i lönegraden
Eo 9 utgå.)

För efterkontroll och för byraerna gemensamma
sek retariatgö romål.

1 kansliskrivare (All) (ny).

1 kontorist (A 9) (ny).

6 kanslibiträden (A 7) (nya).

2 kanslibiträden (Eo 7) (nya).

11 befattningshavare i högst lönegraden 4
(nya).

Byråernas sammanlagda personal ökad
med 6 befattningshavare.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

För säkring sby rån.

Organisationen vid förut angivna tidpunkter.

Avgiftsavdelningen.

1 bokhållare (Eo 13).

4 kontorister (A 9).

6 kanslibiträden (A 7).

83 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

Statistiska avdelningen.
1 kontorist (A 9).

1 kanslibiträde (A 7).

3 befattningshavare i högst lönegraden
4.

Bokföringsavdelningen.

1 kansliskrivare (A 11).

2 kanslibiträden (A 7).
20 befattningshavare i

högst lönegraden 4.

Avdelningen för frivillig
försäkring.

1 kanslibiträde (A 7).

2 befattningshavare i högst lönegraden
4.

Pensionsavdel ningen.

2 kontorister (A 9).

4 kanslibiträden (A 7).
1 kanslibiträde (Eo 7).
15 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

Enligt pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsavdel ningen.

1) Ansökningsdetaljen.

1 kontorsskrivare

(A 15).

1 kanslibiträde (A 7).

2) Huvudkortregistret.

1 förste kontorsskrivare
(A 17).

3 kansliskrivare (A 11).
5 kanslibiträden (A 7).
3 kanslibiträden (Eo 7).
26 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

) B irnbi dragsdetaljen.

1 kontorist (A 9).

1 kanslibiträde (A 7).

1 kanslibiträde (Eo 7).
8 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

4) Kommunbidragsdetaljen.

1 kansliskrivare (A 11).
1 kanslibiträde (A 7).

3 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

Utbetalning savdelningen.

1) Hålkortsdetaljen.

1 förste kontorsskrivare
(A 17).

1 förste kansliskrivare
(A 13).

1 kontorist (A 9).

1 kanslibiträde (A 7).

1 kanslibiträde (Eo 7).
20 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

2) Revisionen.

1 förste kontorsskrivare
(A 17).

1 kontorist (A 9).

1 kanslibiträde (Eo 7).

7 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

3) Expeditionen.

1 kansliskrivare (All).
1 kanslibiträde (A 7).

10 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

Statistiska avdelningen.

1 kontorist (A 9).

1 kanslibiträde (A 7).

3 befattningshavare i
högst lönegraden 4.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 51.

47

Avdelningen för frivillig
försäkring.

1 kansliskrivare (A 11).

1 kanslibiträde (A 7).

1 kanslibiträde (Eo 7).

3 befattningshavare i högst lönegraden
4.

För byråns avdelningar
gemensamt sekretariat.

1 kansliskrivare (A 11).

2 kanslibiträden (A 7)

6 befattningshavare i högst lönegraden
4.

AnmärJcning. I fråga om byråns personal föreslås vidare, att 1 kontoristbefattning
i lönegraden A 9 och 1 kanslibiträdesbefattning i lönegraden A 7
uppföras å övergångsstat. Därvid borde dock föreskrivas, att 1 kanslibiträdesbefattning
i lönegraden A 7 icke finge besättas, så länge kontoristen å övergångsstat
kvarstode i tjänst.

Antalet befattningshavare å byrån kommer enligt förslaget att — bortsett
från innehavarna av de befattningar, som äro avsedda att uppföras å övergångsstat
— öka med 3 förste kontorsskrivarebefattningar i lönegraden A 17,
1 kontorsskrivarebefattning i lönegraden A 15, 1 förste kansliskrivarebefattning
i lönegraden A 13, 6 kansliskrivarebefattningar i lönegraden All och
6 kanslibiträdesbefattningar i lönegraden Eo 7. Samtidigt skall emellertid
1 bokhållarbefattning i lönegraden Eo 13 utgå samt minskning ske med 3
kontoristbefattningar i lönegraden A 9 och 37 befattningshavare i högst lönegraden
4.

Byråns personal minskar enligt förslaget med 24 befattningshavare.

Sjukkas seby rå er na.

Sjukkassebyrå II.

Sjukkassebyrå I.

(= den nuvarande sjukkassebyråns
j u r idiskt-administrativa
avdelning.)

3 kansliskrivare (All)

(+ 2).

3 kanslibiträden (A 7)

(+ !)•

6 befattningshavare i
högst lönegraden 4
(-2).

(De nuvarande 2 kontoristbefattningarna
i
lönegraden Eo 9, vilka
båda innehavas av
kanslibiträden i lönegraden
A 7, och den
nuvarande kanslibiträdesbefattningen
i lönegraden
Eo 7 utgå.)

Antalet befattningshavare
oförändrat.

Ekonomisk-statistiska
avdelningen
(= den nuvarande sjukkassebyråns
motsvarande
avdelning.)

3 kansliskrivare (All),
(nya).

1 kontorist (A 9) (ny).

1 kanslibiträde (A 7).

2 kanslibiträden (Eo 7).
17 befattningshavare i

högst lönegraden 4

(- 3).

(Den nuvarande kontoristbefattningen
i lönegraden
Eo 9, som innehaves
ett kanslibiträde
i lönegraden A7, utgår).

Ökning med 1 befattningshavare.

Försäkringstekniska
avdelningen
(= den nuvarande sjukkassebyråns
motsvarande
avdelning.)

2 kanslibiträden (A 7)
(nya).

1 befattningshavare i
högst lönegraden 4
(— !)•

Ökning med 1 befattningshavare.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Pensionsstyrelsens sammanlagda personal i lägre lönegrader vid de tidpunkter,
som i det föregående omförmälts, och enligt pensionsstyrelsens
förslag, framgår av följande tablå.

Den 1 januari 194:6, såvitt avser
befattningsh avare å försäk ringsbyråns

avgifts-, jpensions- och Enligt pensionsstyrelsens
bokföringsavdelningar, den 10 förslag,

oktober 1946 beträffande
övriga befattningshavare.

A. Ordinarie.

1 bokhållare (A 17).

1 bokhållare (A 14).

1 kassör (A 14).

2 kansliskrivare (A 11).

1 materialförvaltare (A 10).

9 kontorister (A 9).

1 värmeledningsskötare, tillika reparatör,
av l:a klass (A 8).

1 förste expeditionsvakt (A 7).

21 kanslibiträden (A 7).

Dessutom 4, som inneha högre e. o.
tjänster.

5 expeditionsvakter (A 5).

90 kontorsbiträden (A 4).

Dessutom 3, som inneha högre e. o.
tjänster.

— skrivbiträden (A 2).

Innehavarna av 8 i personalförteckningen
upptagna skrivbiträdesbefattningar
äro samtliga förordnade
i högre e. o. tjänster.

133 personer.

1 bokhållare (A 17).

3 förste kontorsskrivare (A 17).

7 kontorsskrivare (A 15).

1 bokhållare (A 14).

1 kassör (A 14).

1 förste kansliskrivare (A 13).

17 kansli skrivare (A 11).

1 materialförvaltare (A 10).

11 kontorister (A 9).

1 förste expeditionsvakt (A 9).

1 värmeledningsskötare, tillika reparatör,
av l:a klass (A 8).

2 förste expeditionsvakter (A 7).

40 kanslibiträden * 1 2 1 (A 7).

5 expeditionsvakter (A 5).

100 kontorsbiträden (A 4).

192 personer.

B. Icke-ordmarie.

1 bokhållare (Eo 13).

2 kansliskrivare (Eo 11).

5 kontorister (Eo 9).

10 kanslibiträden (Eo 7).

7 expeditionsvakter (Eo 5).

153 befattningshavare i högst löne _graden

4.

178 personer.

Sammanlagt 311 personer.

15 kanslibiträden (Eo 7).

5 expeditionsvakter (Eo 5).

96 befattningshavare i högst lönegraden
4 (varav 80 i Eo 4, 8 i
Eo 2, 2 i Eo 1 och 6 tillfälligt
anställda).

116 personer.

Sammanlagt 308 personer.

Tjänstemän å övergångsstat:

1 kontorist (A 9).

1 kanslibiträde (A 7).

2 skrivbiträden (A 2).

1 En av befattningarna bör icke besättas, så länge kontoristen å övergångsstat kvarstår
i tjänst.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 51.

Statskontoret har framfört följande synpunkter.

Ämbetsverket funne den föreslagna uppflyttningen av en kontorist på
kanslibyråns kansliavdelning och det kanslibiträde på registeravdelningen,
som förestode arkivet, icke tillräckligt motiverad. För avdelningen för utbetalningsfrågor
av rättslig natur syntes i avvaktan på erfarenheter av de
blivande arbetsuppgifterna ej böra beräknas högre bi trädest jänst än i 7
lönegraden. Angående frågan om högre löneställning för den förste expeditionsvakt,
som intoge förmansställning i förhållande till övrig vaktpersonal,
samt den expeditionsvakt, som tjänstgjorde såsom bankbud, förelåge behov
av enhetliga bedömningsgrunder för personal med samma arbetsuppgifter
inom andra verk. Statskontoret kunde därför icke tillstyrka, att beslut nu
fattades i berörda fråga. Det föreslagna antalet högre biträdestjänster å
fond- och kameralbyrån förefölle väl stort i förhållande till antalet föreslagna
befattningar för ej kvalificerade uppgifter. Uppflyttning av materialförvaltarens
biträde från 4 till 7 lönegraden kunde ämbetsverket icke tillstyrka.
Vad statskontoret i fråga om högre befattningar anfört beträffande försäkrings
byråns pensions- och utbetalningsavdelningar gällde även biträdespersonalen.
Vid den omprövning, som ämbetsverket förutsatte skola komma till
stånd, borde den föreslagna tjänsten som förste kansliskrivare i lönegraden
A 13 på hålkortsdetaljen, vartill motsvarighet icke funnes inom civilförvaltningen,
ersättas med en befattning som kansliskrivare i lönegraden All. Ä.
den ekonomisk-statistiska avdelningen under sjukkassebyrå II syntes tills
vidare kunna anstå med inrättande av högre biträdesbefattningar än i lönegraden
A 9. Vad slutligen anginge frågorna om vissa befattningars förande å
övergångsstat ville statskontoret ifrågasätta, om icke de planerade åtgärderna
i sådant syfte kunde begränsas genom personalomflyttningar. Ansåges en
tjänsteman emellertid icke kunna bestrida arbetsuppgifterna på någon av
tjänsterna i den lönegrad, han tillhörde, borde hans befattning ej föras på
övergångsstat, utan borde befattningshavaren i stället förflyttas till tjänst i
lägre lönegrad med den rätt till avlöningsförmåner, som framginge av 10 §
civila avlöningsreglementet.

Allmänna lönenämnden har funnit de föreslagna lönegradsplaceringarna i
allmänhet väl avvägda med hänsyn till arten av å respektive befattningar
belöpande göromål. Pensionsstyrelsens förslag föranledde därför endast följande
uttalanden från lönenämndens sida.

Med hänsyn till i ärendet lämnade uppgifter rörande de å förevarande
tjänsteman ankommande göromålen ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida
icke den å kanslibyråns registeravdelning placerade befattningen som kanslibiträde
i lönegraden A 7 borde bibehållas som kanslibiträdestjänst. Ehuru
något förslag om ändrad löneställning för den å samma avdelning placerade
bokhållaren i lönegraden A 14 icke framlagts, talade enligt lönenämndens mening
skäl för att bokhållarbefattningen ändrades till kontorsskrivartjänst i
lönegraden A15. I fråga om lönegradsplaceringen för den förste expeditionsvakt,
som intoge förmansställning i förhållande till övrig vaktpersonal,
avstyrkte lönenämnden av samma skäl, som åberopats av statskontoret, att
bättre löneställning nu bereddes denne befattningshavare. Däremot ansåge
sig lönenämnden kunna föreslå, att den expeditionsvaktsbefattning, varmed
förenades bestyret att vara pensionsstyrelsens bankbud, uppfördes i lönegraden
A 6. Vidkommande fond- och kameralbyrån hade lönenämnden funnit
skäl tala för att den befattning, vars innehavare hade att bland annat uträkna
amorteringsplaner, lämna och ansvara för riktigheten av de uppgifter angående
lånesökandes mellanhavande med folkpensioneringsfonden, vilka lågo till

Bihart<j till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 51. jcs) a 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

grund för bedömande av låneansökningar, ävensom att självständigt verkställa
vissa utredningar beträffande den av styrelsen bedrivna lånerörelsen, uppfördes
— i stället för, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, som kontorist i
lönegraden A 9 — som kansliskrivarbefattning i lönegraden All. lJa lonenämnden
icke kunde finna de åligganden, vilka ankomme å det kanslibitrade
å sjukvårdsbyrån, som handhade bland annat byråns statistiska arbete, vara
av sådan art, att det borde föranleda befattningens uppflyttning i lönegrad,
kunde nämnden icke tillstyrka den av pensionsstyrelsen för befattningen föreslagna
lönegradsplaceringen i lönegraden A 9. Vad anginge försäkrings oyr an
hade lönenämnden icke funnit anledning till erinran mot att föreståndaren för
hålkortsdetaljen placerades som förste kontorsskrivare i lönegraden A17.
Däremot kunde nämnden icke tillstyrka löneställningen för de båda tjänstemän
å samma detalj, som ansetts böra uppföras, föreståndarens närmaste
man i lönegraden A 13 och föreståndaren för stansningsarbetet i lönegraden
A 9. Med beaktande av löneställningen för befattningshavare i försvarets
civilförvaltning med närmast jämförbara arbetsuppgifter hölle nämnden före,
att sistnämnda båda tjänstemän borde inplaceras i lönegraden All ined
tjänstebenämningen kansliskrivare. I fråga om slutligen sjukkassebyrå I
funne lönenämnden, som under hand tagit närmare del av de arbetsuppgifter,
vilka åvilade kontoristen i lönegraden Eo 9 å den i nuvarande sjukkassebyrån
ingående juridiskt-administrativa avdelningen, skäl tala för att befattningen
uppfördes som kontorsskri var tjänst i 15 lönegraden, tills vidare med
placering på extra ordinarie stat.

Ledamoten av lönenämnden Joel Andersson har i särskilt yttrande tillstyrkt
förslaget om hänförande till lönegraden A 7 av den expeditions vaktsbefattning,
varmed är förenat bestyret som pensionsstyrelsens bankbud.
Ledamoten av nämnden Jane Broström har, likaledes i särskilt yttrande, tillstyrkt
förslaget om uppflyttning till kontoristtjänster i lönegraden A 9 av
en kanslibiträdestjänst i lönegraden A i a vardera av kanslibyråns registeravdelning
och sjukvårdsbyrån.

Pensionsstyrelsens kvinnliga tjänstemäns förening har förordat dels viss
utökning av antalet tjänster och dels ytterligare uppflyttning i lönegrad avvissa
befattningar.

Departementschefen.

Den förestående omläggningen av pensionsstyrelsens verksamhet gör uppskattningen
av personalbehovet synnerligen vansklig även i fråga om personalen
i lägre lönegrader. Liksom beträffande de högre befattningshavarna
har jag emellertid efter ingående prövning funnit mig böra godtaga de av
pensionsstyrelsen för budgetåret 1941 /48 verkställda beräkningarna härutinnan.
Detta innebär, att det totala antalet befattningshavare i förevarande
lönegrader skulle uppgå till 308 mot 311 vid de i styrelsens redogörelse omförmälda
tidpunkterna.

Ifrågavarande personalgrupp torde i jämförelse med motsvarande personal
vid flertalet andra statliga verk få anses i lönehänseende intaga en missgynnad
ställning i så måtto, att fördelningen på lönegrader icke är tillfredsställande.
De ordinarie befattningarna i högre lönegrader än den 7:e uppgå sålunda
endast till 16. Särskilt i betraktande av omfattningen av de kvalificerade upp -

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

gifter, som enligt styrelsens mening kunna anförtros befattningshavare utan
liögre teoretisk utbildning, torde en ökning av detta antal vara motiverad. Med
hänsyn till pågående allmän översyn rörande lönegradsplaceringen av biträdespersonal
i 7:e och högre lönegrader anser jag mig dock icke för närvarande
böra förorda inrättandet av ytterligare ordinarie tjänster i 7—11 lönegraderna
utan föreslår, att de ifrågasatta nya biträdestjänsterna i dessa lönegrader upptagas
på extra ordinarie stat.

Vad angår den närmare fördelningen av personalen på olika lönegrader
- - varvid till en början bortses från befattningarna i lönegraden A 4 och
lägre — vill jag uttala, att jag i likhet med lönenämnden finner de av pensionsstyrelsen
föreslagna lönegradsplaceringarna i regel väl avvägda. Vissa
avvikelser från styrelsens förslag torde dock få anses påkallade.

I likhet med lönenämnden finner jag sålunda skäl tala för att den å
kanslibyråns registeravdelning placerade bokhållarbefattningen i lönegraden
A 14 ändras till en kontorsskrivartjänst i lönegraden A 15. Med hänsyn
till i ärendet lämnade uppgifter angående åliggandena för det kanslibiträde
i lönegraden A 7, som förestår arkivet å samma avdelning, anser jag
mig i överensstämmelse med statskontorets och lönenämndens mening icke
kunna tillstyrka, att detta biträde uppflyttas till kontorist i lönegraden A 9.
I fråga om den till berörda byrå hänförda vaktpersonalen delar jag statskontorets
och lönenämndens uppfattning, att frågan om lönegradsplaceringen för
den förste expeditionsvakt, som intager förmansställning i förhållande till
övrig vaktpersonal, bör upptagas till prövning först i samband med en allmän
omprövning av löneställningen för motsvarande personal vid civilförvaltningen
i övrigt. I likhet med statskontoret och lönenämnden kan jag ej
heller tillstyrka förslaget, att den expeditionsvakt, vilken tjänstgör såsom
pensionsstyrelsens bankbud, och härför uppbär ett särskilt arvode av 150
kronor för år, uppflyttas till lönegraden A 7. Bland annat på grund av att
förevarande arvode avsetts att motsvara skillnaden mellan 5 och 6 lönegraderna
(proposition nr 53 till 1936 års riksdag s. 22 och 31) vill jag emellertid
biträda lönenämndens förslag om befattningens uppförande i lönegraden
A 6, varvid självfallet det särskilda arvodet ej vidare bör utgå.

Beträffande fond- och kameralbyrån har pensionsstyrelsen begärt,
att ett kanslibiträde i lönegraden A 7 skulle placeras såsom kontorist i lönegraden
A 9. Lönenämnden och pensionsstyrelsens kvinnliga tjänstemäns förening
ha förordat, att befattningen placeras i lönegraden All såsom kansliskrivare.
Härvid har åberopats, att befattningshavaren hade ett mycket självständigt
och ekonomiskt betydelsefullt arbete, i vilket inginge, bland annat,
att uträkna amorteringsplaner, att lämna och ansvara för riktigheten av de
uppgifter angående lånesökandes mellanhavande med folkpensioneringsfonden,
vilka låge till grund för bedömandet av låneansökningar, ävensom att
självständigt verkställa vissa utredningar rörande den av pensionsstyrelsen bedrivna
lånerörelsen. Jag anser mig böra biträda förslaget om befattningens
ändring till kansliskrivartjänst. I överensstämmelse med vad jag förut anfört
bör dock tjänsten tills vidare upptagas såsom extra ordinarie.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

I likhet med lönenämnden kan jag icke förorda, att det kanslibiträde i
lönegraden A7 å sjukvårdsbyrån, som, bland annat, handhar byråns
statistiska arbete, uppflyttas till lönegraden A 9.

Vidkommande försäkringsbyrån har pensionsstyrelsen föreslagit, att
som närmaste medhjälpare till föreståndaren för utbetalningsavdelningens
hålkortsdetalj skulle anställas en förste kansliskrivare i lönegraden A13.
Jag vill framhålla, att förste kansliskrivartjänster icke förekomma inom allmänna
civilförvaltningen. De arbetsuppgifter, som skulle ankomma på ifrågavarande
befattningshavare, torde närmast motsvara åliggandena för vissa biträden
vid försvarets civilförvaltning, vilka enligt beslut av 1946 års riksdag
såsom kansliskrivare hänförts till 11 lönegraden. Sistnämnda lönegrad
synes mig böra tillämpas även i detta fall. Befattningen bör tills vidare
upptagas å extra ordinarie stat. Samma placering torde med hänsyn till arbetsuppgifternas
art böra avses för den av pensionsstyrelsen i lönegraden A 9
uppförda befattningen såsom föreståndare för stansningsarbetet.

Å den nuvarande sjukkassebyråns juridiskt-administrativa avdelning
åvilar det en kontorist i lönegraden Eo 9 att ombesörja vissa göromål, som
tidigare utförts av amanuens. Lönenämnden har efter att ha tagit närmare
del av förevarande arbetsuppgifter ansett, att kontoristen — vilken av styrelsen
förordats till erhållande av kansliskrivartjänst i lönegraden A 11 ■—
borde uppflyttas till kontorsskrivare i 15 lönegraden, tills vidare med placering
å extra ordinarie stat. Jag anser fullgoda skäl tala för det av lönenämnden
framförda förslaget och tillstyrker därför detsamma.

Jag föreslår vidare, att på övergångsstat uppföres en befattning såsom kontorist
i lönegraden A 9. Så länge innehavaren av denna befattning kvarstår i
tjänst, bör en av de ordinarie kontorsbiträdesbefattningarna ej få besättas.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att samtliga innehavare av ordinarie
skrivbiträdestjänst i samband med den nya befordringsgången för biträdespersonal
komma att erhålla tjänster i lönegraden A 4.

Med nu angivna jämkningar i pensionsstyrelsens förslag skulle personalen
i 5—17 lönegraderna utgöras av följande tjänstemän, nämligen 1 bokhållare
(A 17), 3 förste kontorsskrivare (A 17), 8 kontorsskrivare (A 15), 1 kassör
(A 14), 2 kansliskrivare (All), 1 materialförvaltare (A 10), 7 kontorister
(A 9), 1 värmeledningsskotare, tillika reparatör, av 1 klass (A 8), 2 förste
expeditionsvakter (A 7), 25 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 6) och
5 expeditionsvakter (A 5) ävensom 1 kontorsskrivare (Eo 15), 17 kansliskrivare
(Eoll), 32 kanslibiträden (Eo 7) och 5 expeditionsvakter (Eo5). På
övergångsstat skulle uppföras 1 kontorist i lönegraden A 9. En kanslibiträdestjänst
i lönegraden A 7 bör ej få besättas, så länge kontoristen kvarstår i
tjänst.

Yad härefter angår den lägre bitradespersonalen — i högst 4 lönegraden
— kommer denna grupp att omfatta 196 befattningshavare. Pensionsstyrelsen
har med tillämpning av de av 1944 års personalutredning föreslagna reglerna
för befordringsgången för kontorspersonal beräknat, att 160 av nämnda befattningshavare
böra placeras såsom kontorsbiträden i lönegraden A 4. I en -

Kungl. May.ts proposition nr 51. 53

iighet härmed föreslår jag, att å personalförteckningen uppföras 160 ordinarie
kontorsbiträdestjänster i 4 lönegraden.

Jag vill slutligen framhålla, att pensionsstyrelsen bör vara oförhindrad att
vidtaga från arbetssynpunkt erforderliga ändringar beträffande befattningarnas
placering å byrå, avdelning eller detalj. Nya befattningar böra icke tillsättas
i vidare mån än som betingas av ökning av arbetsuppgifterna.

VII. Pensionsstyrelsens läkare.

Nuvarande förhållanden.

Hos pensionsstyrelsen finnas anställda en överläkare och två biträdande
läkare. Dessa läkare skola vara tillgängliga inom styrelsens ämbetslokaler,
överläkaren minst 4 timmar i veckan och vardera av de biträdande läkarna
minst 7 timmar i veckan, varav i regel minst 1 timme varje arbetsdag. Till
läkarna utgå av Kungl. Maj:t fastställda arvoden, till överläkaren 7 200 kronor
jämte ett personligt arvodestillägg å 550 kronor samt till vardera av de
biträdande läkarna 5 250 kronor.

Social vårdskommittén.

Körande behovet av läkarpersonal uttalar kommittén.

Kommittén har i det föregående föreslagit, att en läkare alltid skall deltaga
i pensionsstyrelsens beslut i invaliditetsfrågor samt att dylika frågor skola
avgöras på muntlig föredragning. Tydligt är att detta kommer att medföra, att
behovet av medicinsk sakkunskap inom styrelsen blir avsevärt större än nu.
Läkarna förutsättas liksom för närvarande deltaga i sjukvårdsbyråns arbete —
eventuellt böra de även formellt deltaga i vissa beslut om invaliditetsförebyggande
åtgärder. Vidare böra läkarna biträda styrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet
för sjukkassorna i ärenden av medicinsk natur.

Enligt vad kommittén inhämtat är den medicinska expertis, som för närvarande
står till styrelsens förfogande, kvantitativt sett helt otillräcklig för
de uppgifter, som nu ankomma å densamma.

Kommittén har sålunda funnit, att en avsevärd förstärkning av styrelsens
läkarpersonal är nödvändig.

Kommittén anför vidare, att det enligt kommitténs mening vore önskvärt,
att styrelsens läkare aktivt deltoge i medicinskt arbete och sålunda hade möjlighet
att följa utvecklingen inom läkarvetenskapen. Läkarbefattningarna borde
sålunda icke ha karaktären av heltidsbefattningar. Å andra sidan vore det
nödvändigt att uppställa vissa krav på arbetstid å tjänsterummet med hänsyn
särskilt till sättet för invaliditetsfrågomas prövning. Befattningarna borde
därför icke vara rena bisysslor utan ha karatären av deltidsbefattningar.

I betänkandet framhålles vidare, att det icke vore möjligt för kommittén
att mera exakt angiva behovet av läkarpersonal, enär detta behov sammanhängde,
bland annat, med antalet ärenden, i vilkas behandling läkares medverkan
erfordrades. Kommittén har därför allenast sökt beräkna det minimi
antal läkare, som under alla omständigheter vore erforderligt, och förutsatt,

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

att till styrelsens förfogande ställdes ett förslagsanslag, från vilket styrelsen
kunde bestrida de ytterligare utgifter för läkarpersonal, som kunde betingas
av omständigheterna.

Minimiantalet läkare anser kommittén icke kunna skattas lägre än till sex.
Av dessa finner kommittén en böra intaga ställningen av överläkare. De
övriga skulle tjänstgöra såsom biträdande läkare. Arbetstiden å tjänsterummet
för de biträdande läkarna föreslås till lägst 10 timmar i veckan. Årsarvoden
å 10 000 kronor till överläkaren och 6 000 kronor till envar av de biträdande
läkarna äro enligt kommitténs mening lämpliga.

Yttrandena.

Pensionsstyrelsen har i yttrande över betänkandet erinrat om att styrelsen
funnit det av kommittén föreslagna förfaringssättet beträffande prövningen
av invaliditetsfrågor böra tillämpas endast i tveksamma ärenden och i ärenden
av principiell natur. Ärenden, i vilka tvekan om invaliditeten ej rådde,
borde enligt den mening, styrelsen tidigare framfört, kunna avgöras utan
muntlig föredragning, dock efter hörande av läkare, där så funnes påkallat.
Styrelsen anser emellertid, att även med denna ordning behovet av läkare
bleve så stort, att vad kommittén föreslagit härom borde genomföras. De av
kommittén angivna arvodena förefölle väl avvägda.

Mot vad pensionsstyrelsen sålunda anfört har pensio?isstyrelsens överläkare,
professorn Kahlmeter, förklarat sig icke ha något att erinra.

Medicinalstyrelsen har anfört, att vid ett genomförande av folkpensioneringsreformen
ett ökat behov av medicinsk expertis på området komme att
uppstå. Den av kommittén föreslagna utökningen av antalet läkare vid pensionsstyrelsen
funne medicinalstyrelsen välbehövlig, varvid styrelsen, i likhet
med kommittén, förutsatte och funne önskvärt, att dessa befattningshavare
skulle fullgöra deltidstjänstgöring. Det vore nämligen av stort värde för
ifrågavarande tjänstgöring, att läkarna bereddes möjlighet att bibehålla och
utvidga sina yrkeskunskaper genom aktivt deltagande i medicinsk praxis.

Ytterligare förslag av pensionsstyrelsen.

I skrivelse den 30 oktober 1946 angående anslagsberäkningen för budgetåret
1947/48 har pensionsstyrelsen, med tillstyrkan av kommitténs förslag
rörande de biträdande läkarnas tjänstgöringstid, förordat, att arbetstiden å
tjänsterummet för överläkaren skulle utgöra i regel lägst 6 timmar i veckan.
Styrelsen har förutsatt, att läkarna skola komma i åtnjutande av semester.

I yttrande över framställningen har statskontoret anfört, att ämbetsverket
ansåge en ökning av läkararvodena icke böra ifrågakomma, innan närmare uppgifter
lämnats rörande den tid, uppdragen kunna beräknas taga i anspråk. Då
arvodena borde bestämmas med hänsyn bland annat till de bestämmelser om
arbetstid, semester och tjänstledighet, som finge anses erforderliga, borde
anstå jämväl med prövningen av styrelsens nu framlagda förslag i nämnda
hänseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

55

Departementschefen.

Jag har tidigare anslutit mig till pensionsstyrelsens förslag rörande förfaringssättet
vid styrelsens prövning av invaliditetsfrågor. Behovet av läkares
medverkan vid arbetet inom styrelsen torde härigenom få antagas bli något
mindre än kommittén beräknat, Å andra sidan förefaller det mig otvivelaktigt,
att de möjligheter att anlita medicinsk sakkunskap, som för närvarande stå styrelsen
till buds, icke äro tillräckliga. Sålunda måste styrelsen redan med nuvarande
arbetsuppgifter undvara läkarbiträde i vissa fall, då sådant biträde varit
av omständigheterna påkallat. Härtill kommer, att i framtiden behovet av medicinsk
expertis inom styrelsen torde bli avsevärt större än undei nuvarande
förhållanden. Sålunda lärer införandet av sjukbidrag komma att ställa ökade
krav på läkares medverkan. Vidare synes rådande läge å arbetsmarknaden böra
föranleda, att styrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet intensifieras. Vid
fattandet av vissa beslut i samband därmed torde även läkare böra deltaga.
Slutligen anser jag styrelsen böra få möjlighet att i ökad utsträckning anlita
styrelsens läkarkrafter vid handläggning av sådana ärenden av medicinsk natur,
vilka ankomma på styrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet för sjukkassorna.
Nämnda omständigheter tala alltså för att läkarexpertis bör ställas till
styrelsens förfogande i vidare omfattning än för närvarande.

För tillgodoseende av angivna önskemål anser jag, att i första hand eu utökning
av läkarnas tjänstgöringstider bör genomföras, ehuru läkarbefattningarna
alltjämt böra ha karaktären av deltidstjänster. Jag tillstyrker därför
styrelsen förslag om utsträckning av tiden för läkarnas arbetstid å tjänsterummet
till lägst 6 timmar i veckan för överläkaren och lägst 10 timmar i
veckan för biträdande läkare. Närmare bestämmelser rörande tjänstgöringsförhållandena
— semester, tjänstledighet m. m. — torde få meddelas av
Kungl. Maj:t. I samband med arbetstidens förlängning torde arvodena till
läkarna böra höjas. Arvodena synas mig böra fastställas till högst 10 000
kronor för överläkaren och högst 6 000 kronor för biträdande läkare.

Huruvida det kan vara behövligt att förstärka den medicinska arbetsinsatsen
genom utökning jämväl av läkarnas antal i den utsträckning kommittén
och pensionsstyrelsen föreslagit finner jag tveksamt. Jag kan i varje fall
icke — innan närmare erfarenhet föreligger — tillstyrka, att antalet biträdande
läkare — i gällande stat upptaget till två —■ skulle från och med nästa
budgetår ökas till fem. Arbetsuppgifternas omfattning torde dock, så vitt
nu kan bedömas, motivera, att två nya biträdande läkare anställas. Jag föreslår
alltså, att de biträdande läkarnas antal tills vidare fastställes till fyra,
varvid jag förutsätter, att det skall stå Kungl. Maj:t öppet att, om så skulle
befinnas nödvändigt, medgiva anställande av flera biträdande läkare.

VIII. Tiden för genomförandet av förslagen in. in.

Socialvårdskommittén har härom uttalat, att de föreslagna ändringarna i
fråga om pensionsstyrelsens organisation vore av synnerligen brådskande
natur, enär den nya organisationen borde vara i funktion i god tid innan den
nya folkpensioneringslagen trädde i kraft.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Enligt pensionsstyrelsen borde den nya organisationen genomföras snarast
möjligt och senast den 1 juli 1947.

Departementschefen.

Då den nya folkpensionslagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1948
och enär pensionsstyrelsen, som dessförinnan har att ombesörja omfattande
förberedelsearbeten, i god tid måste stå rustad för de nya uppgifterna, föreslår
jag, att den nya organisationen träder i tillämpning den 1 juli 1947.

IX. Anslagsberäkningar för budgetåret 1947/48.
l:o) Pensionsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1945/46............................ 1 938 300 1868 638

1946/47............................ 1910 800 —

1947/48 (förslag) ................ 3 510 000 —

Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt följande avlöningsstat för styrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.......... kronor 900 0(K)

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis.............................................. » 28 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.............. » 740 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 242 000

Summa förslagsanslag kronor 1 910 800

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar disponeras i
enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 26 april 1940 tills vidare från och

med budgetåret 1940/41 på följande sätt:

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare.................. kronor 1 200

Ersättning till de av Kungl. Maj:t förordnade sakkunniga hos

styrelsen, förslagsvis............................................ » ] 000

Ersättning till fyra fullmäktige för folkpensioneringsfonden .. » 8 000

Ersättning till suppleanter för nämnda fullmäktige, förslagsvis » 100

Arvode till en överläkare ........................................ » 7 200

Personligt arvodestillägg till överläkaren........................ » 550

Arvoden å 5 250 kronor till två biträdande läkare ............ » 10 500

Ersättning till den expeditionsvakt, som tjänstgör såsom bankbud
..............-......................... » 150

Ersättning till ledamöter i sjukkassenämnden, förslagsvis ____ » 100

Summa kronor 28 800

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 311 till 1946 års riksdag
har riksdagen medgivit, att den i avlöningsstaten för pensionsstyrelsen

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal finge
för budgetåret 1946/47 överskridas med liögst 500 000 kronor.

Pensionsstyrelsen har i skrivelser den 30 oktober och den 19 november 1946
framlagt beräkningar rörande medelsbehovet för avlöningar för budgetåret
1947/48. Styrelsen har därvid utgått från sitt i det föregående omförmälda
omorganisationsförslag.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän har av
styrelsen i skrivelsen den 30 oktober 1946 beräknats till 1 300 000 kronor
eller, för det fall att allmän sjukförsäkring ej beslutats, då styrelsens nya organisation
fastställdes, 1 275 000 kronor. Styrelsen har härvid räknat med, bland
annat, att befattningar, vilka inrättades för arbetsuppgifter, som uppkomme
efter den 1 juli 1947, skulle tillsättas först då arbetsförhållandena så påkallade
och att tillsättandet av ordinarie innehavare skulle kunna föregås av viss
tids förordnande å tjänsten.

I skrivelsen den 19 november 1946 har pensionsstyrelsen angivit de ändringar
i avlöningsstaten, som skulle föranledas av en reglerad befordringsgång
för biträdespersonalen i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1944
års personalutredning framlagda förslaget. Enligt skrivelsen skulle av förslaget
föranledd ökning av antalet kontorsbiträdesbefattningar i lönegraden
A 4 från 100 till 160 påkalla en uppräkning av förevarande anslagspost med
185 000 kronor till 1 485 000 kronor, om införandet av allmän sjukförsäkring
beslutats, då styrelsens nya organisation fastställdes, samt eljest till 1 460 000
kronor.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, har upptagits ett belopp av 56 400 kronor. I överensstämmelse med
vad förut anförts om pensionsstyrelsens läkare har för årsarvoden till läkare
räknats med höjda belopp, nämligen för överläkaren 10 000 kronor — i samband
varmed posten till personligt arvodestillägg till överläkaren uteslutits —
samt för fem biträdande läkare sammanlagt 30 000 kronor. Därjämte har upptagits
en ny delpost, benämnd ersättning till vikarier för styrelsens läkare
m. m. Posten har uppförts med ett förslagsvis beräknat belopp av 6 000
kronor. Från densamma skulle bestridas dels ersättningar till de ytterligare
läkare, som styrelsen under tider av arbetsanhopning tillfälligt kunde komma
att anställa, då så oundgängligen erfordrades, dels ersättning till specialist, som
undantagsvis behövde anlitas för utlåtande i särskilt ärende, vilken sistnämnda
ersättning för närvarande bestrides från anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal, och dels ersättningar till vikarier för styrelsens
läkare. Posten till ersättning till den expeditionsvakt, som tjänstgör såsom
bankbud, har icke medtagits i förslaget, varvid styrelsen förutsätter, att expeditions
vakten komme att uppflyttas i lönegrad. I övrigt skulle delposterna
bibehållas oförändrade.

Yad beträffar anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal har styrelsen till cn början framhållit, att belastningen av denna
post uppenbarligen i hög grad vore beroende på i vad mån styrelsens förslag
till personal å ordinarie stat genomfördes. Den påverkades också av de tid

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

punkter, då de ordinarie tjänsterna tillsattes med ordinarie innehavare och
av antalet ordinarie befattningshavare, i huvudsak kontorsbiträden, som förordnades
att uppehålla högre extra ordinarie befattningar. Yid postens beräknande
borde även beaktas behovet av personal för arbetsuppgifter, som sammanhängde
med genomförandet av folkpensioneringsreformen, och för arbetsuppgifter,
som genom denna reform komme att väsentligt ändras eller upphöra
men som likväl måste utföras någon tid efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande parallellt med det nya stadigvarande arbetet. Dessutom läte sig
personalbehovet för kommande arbetsuppgifter, som i många fall vore oprövade,
icke med exakthet bedömas. Styrelsens beräkningar av medelsbehovet
måste följaktligen anses synnerligen osäkra.

Medelsbehovet under anslagsposten har av styrelsen — med bortseende
från de av 1944 års personalutredning föreslagna reglerna för amanuens- och
biträdespersonalens befordringsgång — uppskattas till 915 000 kronor. Styrelsen
har i detta belopp inräknat kostnaderna för de extra arbetskrafter
—- ett hundratal under första hälften av budgetåret och ett femtiotal under
den andra hälften — som komme att erfordras för arbetsuppgifter, föranledda
av folkpensionsreformens genomförande, och för hittillsvarande arbetsuppgifter,
som skulle väsentligt ändras eller helt upphöra men under en övergångstid
kvarstå. Dessa kostnader ha approximativt uppskattats till 300 000
kronor. Vidare ha från anslagsposten beräknats utgå dels ett belopp av 5 000
kronor för ersättningar till särskilt anlitade sakkunniga m. fl. och till ett arbetsbiträde
åt värmeledningsskötaren under vintermånaderna samt för övertidsarbete,
dels ock ett belopp av 10 000 kronor till ersättningar åt sådana
hos de erkända sjukkassorna anställda tjänstemän, som med hänsyn särskilt
till förestående omorganisation av sjukförsäkringen borde beredas tillfälle att
få deltaga i arbetet inom styrelsen.

I skrivelsen den 19 november 1946 har pensionsstyrelsen för det fall,
att en reglerad befordringsgång för amanuens- och biträdespersonal i huvudsaklig
överensstämmelse med det av 1944 års personalutredning framlagda
förslaget kommer till stånd, räknat med att av de hos styrelsen anställda amanuenserna,
som vid utgången av oktober månad 1946 utgjorde 44, 22 skulle
vara berättigade till uppflyttning till lönegraden Eo 21 vid ingången av budgetåret
1947/48. Om styrelsens förslag till personalstat för nämnda budgetår
genomfördes, syntes emellertid omkring 20 av dessa 22 amanuenser kunna antagas
bli förordnade att inneha av styrelsen föreslagen tjänst i lägst 21 lönegraden.
Antalet amanuenser i lönegraden Eo 21 skulle sålunda bli 2. Där
utöver erfordrades ytterligare 28 amanuenser. På grund av inrättandet av ett
antal nya ordinarie kontorsbiträdestjänster komme även den icke-ordinarie
biträdespersonalen att nedgå i antal. Nu angivna förhållanden medförde, att
anslagsposten kunde sänkas från förut beräknat belopp, 915 000 kronor, till
745 000 kronor, d. v. s. med 170 000 kronor.

För rörligt tillägg har beräknats ett belopp av 280 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet har alltså av pensionsstyrelsen uppskattats
till [1 485 000 (alternativt 1 460 000) + 56 400 + 745 000 + 280 000] 2 566 400
(alternativt 2 541 400) kronor.

59

Kungl. Maj-.ts proposition nr 51.

I utlåtande över framställningen den 30 oktober 1946 har statskontoret
anfört, att i händelse av bifall till förslaget om inrättande av en befattning
som överdirektör denne torde böra utan särskilt arvodestillägg erhålla ställning
såsom generaldirektörens ställföreträdare, varför den för detta ändamål
avsedda arvodesposten under nämnda förutsättning borde utgå. Beträffande
läkararvodena har statskontoret, såsom av tidigare lämnad redogörelse framgår,
ansett, att ökning av arvodena icke nu borde vidtagas. Ej heller frågan
om ersättning åt vikarier för läkare borde nu upptagas till bedömande.
Då annan specialist än pensionsstyrelsens egna läkare endast undantagsvis
syntes behöva anlitas, ville ämbetsverket även ifrågasätta, om icke styrelsen
borde underställa medicinalstyrelsen dessa undantagsfall, varigenom behov av
medel för ersättning åt specialist skulle bortfalla. Därest den föreslagna
posten till ersättning till vikarier för styrelsens läkare m. m. upptoges med ett
förslagsvis beräknat belopp, borde föreskrivas, att densamma ej finge överskridas
utan medgivande av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för ersättning åt sjukkassetjänstemän
under tjänstgöring vid styrelsen borde i princip åvila sjukkassorna.
Slutligen ville ämbetsverket uttala, att den beräknade utgiftsökningen
under avlöningsanslaget förefölle väl hög även med hänsyn till de
särskilda kostnader, som föranleddes av folkpensionsreformens genomförande.

Departementschefen.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän är för
närvarande uppförd med 900 000 kronor. Pensionsstyrelsen har, såvitt gäller
den ordinarie personalen, uppskattat kostnaden för avlöningar åt den av styrelsen
föreslagna personalen till 1 300 000 kronor, räknat på nuvarande löner
och utan hänsyn till den nya befordringsgången för biträdespersonal. Jag
har förordat vissa ändringar i styrelsens förslag till personaluppsättning. 1
enlighet härmed skulle personalen utökas med 1 förste aktuariebefattning (A
24), 2 byråsekreterarbefattningar (A 21), 1 kontorsskrivarbefattning A15) och 1
oxpeditionsvaktbefattning (A 6). Yidare har jag ej, såsom pensionsstyrelsen
gjort, föreslagit, att vissa befattningar skulle hållas obesatta, så länge de till
överförande å övergångsstat föreslagna förste byråsekreterarna kvarstå i
tjänst. Å andra sidan böra enligt vad jag förordat följande befattningar utgå,
nämligen 1 överdirektörsbefattning (C 8), 1 byrådirektörsbefattning (A 28),
4 förste byråsekreterarbefattningar (A 26), 1 förste aktuariebefattning (A 26),
3 förste byråsekreterarbefattningar (A 24), 4 byråsekreterarbefattningar (A 22)'',
1 bokhållarbefattning (A 14), 1 förste kansliskrivarbefattning (A 13), 15 kunsliskrivarbefattningar
(All), 4 kontoristbefattningar (A9), 1 förste expeditionsvaktsbefattning
(A 9) samt 15 kanslibiträdesbefattningar (A 7). Av befattningar
i lägre lönegrader skulle endast 1 kontorist uppföras å övergångsstat.
Slutligen skulle generaldirektören placeras i lönegraden C 12 i stället för, såsom
styrelsen hemställt, C 14. De nu angivna ändringarna medföra, att anslagsposten
kan nedsättas med 235 000 kronor. Anslagsposten skulle alltså
under angivna förutsättningar böra uppföras med 1 065 000 kronor.

Regleringen av befordringsgången för biträdcspersonalen föranleder ett

60

Kungl. Maj-.ts proposition nr 51.

ökat medelsbehov av 185 000 kronor. Efter tillägg härav skulle anslagsposten
uppgå till 1 250 000 kronor. Den allmänna löneregleringen påkallar en ytter7
ligare uppräkning med 550 000 kronor. Anslagsposten bör alltså upptagas till
(1 250 00Ö + 550 000) 1 800 000 kronor.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, beräknar jag i arvoden till överläkare och biträdande
läkare tillhopa 34 000 kronor. Härav bör enligt vad jag tidigare
anfört för arvode till en överläkare avses ett belopp av 10 000 kronor. Till
biträdande läkare bör, såsom jag tidigare förordat, utgå ersättning efter
6 000 kronor för år. Jag har sålunda beräknat delposten med utgångspunkt
från att fyra biträdande läkare skola anställas. Därest så skulle visa sig nödvändigt,
bör Kungl. Maj:t äga disponera posten för anställande av ytterligare
biträdande läkare. Vidare bör en ny delpost uppföras för ersättning
åt vikarier för läkarna under semester och för tillfällig läkarhjälp. För detta
ändamål beräknar jag ett belopp av förslagsvis 5 500 kronor. Från denna post
böra även kunna bestridas kostnader för anlitande av särskild läkarexpertis.
De nu i anslagsposten ingående delposterna till personligt arvodestillägg till
överläkaren och till ersättning till den expeditionsvakt, som tjänstgör såsom
bankbud, torde böra utgå. I övrigt föreslår jag inga förändringar i anslagsposten.
Denna bör därför upptagas till (1 200 + 1 000 + 8 000 + 100 +
34 000 + 5 500 + 100) 49 900 kronor eller i avrundat tal 50 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har för innevarande budgetår upptagits till 740 000 kronor. Riksdagen har
emellertid medgivit, att posten får för nämnda budgetår överskridas med
500 000 kronor. Pensionsstyrelsen har beträffande den icke-ordinarie personalen
beräknat kostnaderna för avlöningar till den av styrelsen föreslagna
personalen till 915 000 kronor, i vilket belopp ingå löner — beräknade
till 300 000 kronor — för vissa uppgifter av övergångskaraktär. Jag har med
vissa ändringar godtagit pensionsstyrelsens förslag till personaluppsättning.
Sålunda tillkomma enligt mina förslag 2 byrådirektörsbefattningar (Do 28),
1 förste byråsekreterarbefattning (Eo 26), 5 förste byråsekreterarbefattningar
(Eo24), 1 kontorsskrivarbefattning (Eol5), 17 kansliskrivarbefattningar (Eo
11) och 17 kanslibiträdesbefattningar (Eo 7). Härav påkallas en höjning av anslagsposten
med 210 000 kronor. Å andra sidan anser jag, i likhet med statskontoret,
att kostnaden för sjukkassetjänstemännens auskultering i pensionsstyrelsen
i princip bör åvila sjukkassorna. Det av styrelsen härför beräknade
beloppet, 10 000 kronor, bör följaktligen utgå. Anslagsposten bör under nu
angivna förutsättningar uppföras med 1 115 000 kronor.

Regleringen av befordringsgången för biträdespersonalen föranleder, att
anslagsposten kan nedsättas med 170 000 kronor till 945 000 kronor. Den
allmänna löneregleringen påfordrar en uppräkning med 520 000 kronor. An
slagsposten bör således beräknas till (945 000 + 520 000) 1 465 000 kronor.

Jag föreslår, att posten för nästa budgetår uppföres förslagsvis.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas till 195 000
kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 51. 61

Det för budgetåret 1947/48 erforderliga avlöningsanslaget beräknar jag alltså
till (1800 000 + 50 000 + 1465 000 + 195 000) 3 510 000 kronor.

2:o) Pensionsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1944/45 ....................

......... 282 500

388 190

1945/46 ...................

......... 318 100

331 405

1946/47 ...................

......... 414 300

—

1947/48 (förslag).........

......... 564 500

—

Kungl. Maj:t har beträffande användningen av det för innevarande budgetår
anvisade anslaget den 31 maj 1946 fastställt omkostnadsstat, upptagande
följande poster.

Utgifter.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Sjukvård m. m., förslagsvis .................................. kronor

Reseersättningar, förslagsvis.................................. »

Expenser, förslagsvis.......................................... »

Publikationstryck, förslagsvis ................................

Upplysningsverksamhet rörande pensionsstyrelsens frivilliga
försäkring, högst ......................................

Övriga utgifter: depositions- m. fl. kostnader för folkpensioneringsfonden,
förslagsvis..................................

24000
5 500
335 000
3 000

5 000

44 000

Summa kronor 416 500

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försäljning av en publikation och av makulatur
ävensom ersättning för värme, gas och elektrisk ström för

en uthyrd lägenhet............................................ »_2 200

Nettoutgift kronor 414 300

Av det för expenser upptagna beloppet hava sammanlagt 25 000 kronor
avsetts för bränsle, lyse och vatten, 150 000 kronor för ersättning till postverket
för tryckning av kvittenshäften till pensionsbrev samt 160 000 kronor
för övriga expenser. Vidare har pensionsstyrelsen bemyndigats att för tiden
1 juli 1946—30 juni 1947, under vissa villkor, prenumerera å 5 000 exemplar
av tidskriften »Folkpensioneringen» för en kostnad av högst 8 000 kronor,
att bestridas av anslagsposten till expenser.

Pensionsstyrelsen har i skrivelse den 30 oktober 1946 framlagt beräkningar
beträffande omkostnaderna under budgetåret 1947/48, därvid styrelsen framhållit,
att beräkningarna måste bli mycket osäkra på grund av svårigheterna
att redan nu överblicka verksamheten under budgetåret.

Utgifterna för sjukvård m. m. ha av styrelsen uppskattats till 28 000 kronor,
enär medelsförbrukningen under ettvart av de senaste tre budgetåren
överstigit detta belopp.

För reseersättningar har upptagits ett belopp av 25 000 kronor. Den
avsevärda höjningen av denna anslagspost har främst motiverats med den

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

ökade inspektions- och instruktionsverksamhet, som ansetts böra komma till
stånd beträffande såväl folkpensioneringens lokala organ som de erkända
sjukkassorna jämte sådana under styrelsens tillsyn stående understödsföreningar,
som icke äro erkända sjukkassor.

I fråga om medelsbehovet för expenser har för bränsle, lyse och vatten
beräknats ett belopp av 32 000 kronor. Styrelsen anför, att kostnaderna
under budgetåret 1945/46 uppgått till 31426 kronor och att på grund av
planerad tillbyggnad av styrelsens lokaler kostnaderna komme att ökas.

Ersättningen till postverket för tryckning av kvittenshäften till pensionsbrev
har beräknats uppgå till ett belopp av 15 000 kronor. Styrelsen har härutinnan
uttalat, att på grund av det nya system för utbetalning av folkpensioner,
som vore avsett att tillämpas från och med den 1 januari 1948, av
denna delpost endast komme att bestridas kostnader för tryckning av kvittenshäften
till pensionsbrev, utfärdade från mitten av november månad 1946 till
mitten av oktober månad 1947, och avseende allenast pensionsbelopp, som
lörfölle till betalning senast i december månad 1947.

Det nya utbetalningssystemet medförde emellertid löpande kostnader av
det slag och den omfattning, att desamma enligt styrelsens mening borde redovisas
under en särskild delpost. Av denna post borde även kunna bestridas
utgifter för det maskinella arbetet för upprättande av statistik och beräkning
av kommunernas bidrag till pensionskostnaderna. Detta arbete vore nämligen
avsett att utföras med anlitande av den maskinella utrustning, som
komme att stå till förfogande för pensionsutbetalningen.

Styrelsen har sålunda under en delpost, benämnd kostnader för folkpensionernas
utbetalande m. m., upptagit ett belopp av 215 000 kronor, varav
100 000 kronor avsåge hyra för hålkortsmaskiner, 17 000 kronor tull m. m.
å sådana maskiner (engångskostnad), 3 000 kronor huvudkort, 65 000 kronor
folkpensionsanvisningar och hålkort, 17 000 kronor postlistor, 2 000 kronor
pensionsbrev, 6 000 kronor pärmar till pensionsbrev, 3 000 kronor ujspgiftskort
och 2 000 kronor övriga blanketter m. m. Berörda delpost, vilken efter
utgången av nästa budgetår komme att ersätta delposten »ersättning till postverket
för tryckning av kvittenshäften till pensionsbrev», borde i likhet med
denna upptagas såsom en förslagsvis beräknad post, vilken finge överskridas
utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Börande utgifterna för övriga expenser anför styrelsen.

Kostnaderna för renhållning och städning av styrelsens lokaler ha under
budgetåret 1945/46 uppgått till 36 543 kronor och utgöras till huvudsaklig del
av ersättning till styrelsens städerskor. Under budgetåret 1947/48 öka dessa
ersättningar genom att ytterligare lokaler komma att ställas till styrelsens
förfogande. Posten synes med anledning härav för budgetåret 1947/48 böra
upptagas till ett förhöjt belopp av 41 000 kronor.

Utgifterna för skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt ha under
budgetåret 1945/46 uppgått till 60 342 kronor. Härunder ingå bland annat
kostnaderna för sjukkassebyråns blanketter, som i avsevärd utsträckning kostnadsfritt
tillhandahållas allmänheten. Kostnaderna för dessa blanketter torde
för budgetåret 1947/48 böra uppskattas till 10 000 kronor. Kostnaderna för

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

skrivmaterialier och papper ävensom blankettryck i övrigt uppgingo under
budgetåret 1945/46 till något mer än 52 000 kronor. Genom den nya lagens
införande måste ett stort antal blanketter nytryckas, ökningen av personalen
kommer att under budgetåret 1947/48 medföra ökning av hithörande kostnader.
En minskning av utgifterna ernås å andra sidan genom att den individuella
påföringen av pensionsavgifter bortfaller. Kostnaderna för skrivmaterialier,
papper och blankettryck i övrigt torde för budgetåret 1947/48
böra upptagas till 75 000 kronor. Samtliga utgifter under posten torde sålunda
för budgetåret 1947/48 böra uppskattas till (10 000 + 75 000) 85 000
kronor.

Kostnaderna för telegram, telefon och annonsering ha under budgetåret
1945/46 uppgått till 26 863 kronor. Med anledning av ökat behov av telefonapparater
och ökade kostnader för telefonsamtal ha utgifterna under denna
post de senaste åren visat en långsam stegring. Under tiden för genomförandet
av folkpensioneringsreformen kommer antalet telefonsamtal otvivelaktigt
att öka. Den till pensionsstyrelsen centraliserade utbetalningen av folkpensionerna
torde medföra en bestående ökning av telefontrafiken.

Styrelsen disponerar för närvarande en automatisk telefonväxel, som beställdes
1937. En av telegrafverket företagen undersökning har utvisat att
växelns kapacitet är otillräcklig redan under nuvarande förhållanden. Telegrafverket
har föreslagit en utökning av växeln till en kostnad av omkring
12 000 kronor och anser styrelsen en sådan utökning nödvändig. Med hänsyn
till nuvarande långa leveranstider kan styrelsen emellertid icke räkna med
att utökningen kommer att ske förrän tidigast under budgetåret 1947/48. Om
det är möjligt att dessförinnan öka växelns kapacitet genom provisoriska anordningar,
torde styrelsen komma att låta utföra dessa.

Med hänsyn till angivna förhållanden torde posten för budgetåret 1947/48
böra upptagas till minst 38 000 kronor.

För inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier
förbrukades under budgetåret 1945/46 20 086 kronor. Av detta belopp
har omkring 14 600 kronor belöpt på nyanskaffning av inventarier och omkring
5 400 kronor på underhåll särskilt av skriv- och räknemaskiner. Styrelsen
räknar under budgetåret 1947/48 med en omfattande nyanskaffning av
bland annat skriv- och räknemaskiner, arkivskåp, vertikalskåp för hålkortsregister
samt kontorsmöbler. Posten synes icke böra upptagäs till lägre belopp
än 35 000 kronor.

Utgifterna för bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål
uppgingo under budgetåret 1945/46 till 24 663 kronor, varav 8 000 kronor för
prenumeration av 5 000 exemplar av tidskriften »Folkpensioneringen». För
budgetåret 1947/48 har tidskriftens utgivare, Föreningen för främjande av
pensionsstyrelsens verksamhet, begärt samma pris. Förbrukningen i övrigt
under budgetåret 1947/48 påverkas starkt av personalökningen och den ändrade
disposition av styrelsens lokaler, som föranledes av upphörande av tidigare
och tillkomsten av nya arbetsuppgifter. Posten synes.under budgetåret
1947/48 böra upptagas till 35 000 kronor.

På grund av det anförda har styrelsen funnit sig böra föreslå, att medelsbehovet
för övriga expenser beräknades till (41 000 + 85 000 -1- 38 000 +
35 000 + 35 000) 234 000 kronor.

Styrelsen har alltså beräknat de sammanlagda kostnaderna för expenser
till (32 000 + 15 000 + 215 000 + 234 000) 496 000 kronor.

Utgifterna för publikationstryck ha av styrelsen uppskattats till ett

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

med 500 kronor till 3 500 kronor förhöjt belopp. Postens höjning betingas
av en väntad ökning av publikationens omfattning genom tillkomsten av nya
sjukkassor.

Anslagsposten till upplysningsverksamhet rörande pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring har liksom för löpande budgetår upptagits
till 5 000 kronor.

Den för depositions- m. fl. kostnader för folkpensioneringsfonden avsedda
anslagsposten till övriga utgifter har styrelsen upptagit med ett från
44 000 kronor till 43 000 kronor nedsatt belopp.

Inkomsterna av särskilda upp bör ds medel uppskattar styrelsen vid
det förhållandet, att under budgetåret 1945/46 influtit ett belopp av 2 023
kronor, till ett med 200 kronor till 2 000 kronor nedsatt belopp.

I enlighet med dessa kalkyler har styrelsen beräknat omkostnadsanslaget
för nästa budgetår till (28 000 + 25 000 + 496 000 + 3 500 + 5 000 + 43 000
— 2 000) 598 500 kronor.

I utlåtande över pensionsstyrelsens framställning har statskontoret anfört,
att det ville förefalla ämbetsverket, som om vissa blankett-kostnader,
vilka bestredes från delposten övriga expenser, vore av natur att böra redovisas
såsom expenser för annat än eget behov. Statskontoret ifrågasatte,
huruvida icke en förslagsvis beräknad post borde uppföras för ändamålet.
Vad anginge medelsbehovet under nämnda delpost — övriga expenser —
vore detta svårt att bedöma. Det syntes statskontoret, att en begränsning
vore möjlig åtminstone av de för bokinköp, bindning av böcker och handlingar
in. fl. ändamål beräknade utgifterna.

Departementschefen.

Det är svårt att nu bedöma omfattningen av pensionsstyrelsens verksamhet
under nästa budgetår. På grund härav anser jag försiktigheten bjuda, att
av styrelsen äskade belopp beträffande olika poster under förevarande anslag
i viss utsträckning reduceras. Därest det skulle visa sig, att överskridande av
någon eller några anslagsposter blir erforderligt, torde frågan härom böra i
vanlig ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning. Från dessa utgångspunkter
har jag uppskattat anslagsbehovet på sätt i det följande angives.

Anslagsposten till sjukvård m. m. torde med hänsyn till belastningen å
densamma under de senaste tre budgetåren böra upptagas till 28 000 kronor.

Pensionsstyrelsens förslag om höjning av posten till reseersättningar
biträder jag så till vida, att jag beräknar posten till 10 000 kronor mot 5 500
kronor för innevarande budgetår.

Vad angår posten till expenser torde för bränsle, lyse och vatten med
hänsyn till utgifterna för ändamålet under budgetåret 1945/46 och beslutad
tillbyggnad av styrelsens lokaler böra beräknas ett från 25 000 till 32 000
kronor förhöjt belopp.

Delposten till ersättning till postverket för tryckning av kvittenshäften till
pensionsbrev uppskattar jag i likhet med pensionsstyrelsen till 15 000 kronor
mot 150 000 kronor för innevarande budgetår. Sänkningen möjliggöres genom

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

att det nya systemet för utbetalning av folkpensioner skall tillämpas från och
med den 1 januari 1948.

Styrelsens förslag om beräknande av visst belopp, 215 000 kronor, för bestridande
av kostnader för folkpensionernas utbetalande enligt det nya
systemet m. m. tillstyrker jag i så måtto, att jag föreslår delposten uppförd
med 200 000 kronor.

Yad styrelsen anfört angående medelsbehovet för övriga expenser synes
påkalla en höjning av den härför avsedda delposten. Av styrelsen beräknat
belopp, 234 000 kronor, torde dock böra nedsättas till 230 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna för expenser beräknar jag alltså till (32 000 +
15 000 + 200 000 + 230 000) 477 000 kronor.

Pensionsstyrelsens förslag om höjning av posten till publikation stryck
från 3 000 till 3 500 kronor finner jag mig böra tillstyrka,

Posten till upplysningsverksamhet rörande pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring torde jämväl för nästa budgetår böra upptagas
till 5 000 kronor.

Mot styrelsens uppskattning av medelsbehovet under posten till övriga
utgifter samt av de särskilda uppbördsmedlen har jag intet att erinra.

Styrelsens omkostnader för nästa budgetår skulle alltså kunna beräknas
enligt följande uppställning.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Utgifter.

Sjukvård m. m................................................. kronor

Reseersättningar .............................................. »

Expenser ...................................................... *

Publikationstryck..............................................

Upplysningsverksamhet rörande pensionsstyrelsens frivilliga
försäkring..............................................

Övriga utgifter: depositions- m. fl. kostnader för folkpensioneringsfonden
..................................... »

28 000
10000
477 000
3 500

5 000

43 000

Summa kronor 566 500

Särskilda upphördsmedel.

Inkomst av försäljning av en publikation och av makulatur
ävensom ersättning för värme, gas och elektrisk ström för

uthyrd lägenhet................................................ >;_2 000

Nettoutgift kronor 564 500

3:o) Pensionsstyrelsen: Pensionsstyrelsens ortsombud, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1945/46 ............................ 240 000 232 183

1946/47 ............................ 230000

1947/48 (förslag).................. 330 000

Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt följande stat rörande anslaget
med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1946/47.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 51.

169 47 5

66

Kung!. Maj:ts proposition nr 51.

Avlöningar:

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, förslagsvis ..............................

kronor 130 000

Omkostnader:

Reseersättningar, förslagsvis....................

100 000

Summa kronor 230 000

Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter bestämmas ombudsarvodena
av pensionsstyrelsen inom ramen av den å staten upptagna anslagsposten,
dock att ombudsarvode icke i något fall må utan Kungl. Maj ds medgivande
bestämmas till högre belopp än 1 800 kronor för år. Reseersättning utgår enligt
bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Pensionsstyrelsen bär i skrivelse den 30 oktober 1946 framlagt förslag
rörande beräkningen för budgetåret 1947/48 av anslagsbehovet för ifrågavarande
ändamål.

Styrelsen har till en början erinrat, att socialvårdskommittén i sitt tidigare
omförmälda betänkande angående folkpensioneringens administrativa handhavande
m. m. (s. 16) påpekat, att efter den nya lagens införande större krav
torde böra ställas på ombuden samt att man även torde böra utgå ifrån att
en höjning av ombudsarvodena vore behövlig, om kompetenta personer
skulle kunna erhållas för ombudsuppdragen. Styrelsen hänvisar härutinnan
till sitt över nämnda betänkande avgivna yttrande. Däri anfördes.

Pensionsstyrelsen vill framhålla, att det redan nu är av stor vikt att.

• Fi?™’ g,®n0m att *lUräckliga anslagsmedel ställas till förfogande, sättes
i tillfälle att som ombud förvärva — och få behålla — personer, som äro
kompetenta, intresserade och ansvarskännande och vilka kunna disponera
over för uppdragets fullgörande erforderlig tid. Såsom kommittén påpekar
torde den nya lagen komma att ställa än större krav på ombuden. De nuvarande
ombuden synas i regel besitta sådan kompetens att de även i frampå11
kunna tjänstgöra som ombud. Däremot torde en hel del av n™h„dOT1

het att alltjamt tjänstgöra såsom ombud för ett lika stort område som nu
enar det arbete och den tidsspillan som uppdraget medför torde komma att
oka avsevart. Särskilt kommer detta att bliva fallet, därest föreskriften i den
nya folkpensioneringslagen (28 §) angående tidpunkten för hållande av pensionsnamndssammanträde
bibehålies oförändrad och om ombuden — såsom
kommittén anser — skola närvara vid samtliga sammanträden. Om den med
ett ombudsuppdrag förenade arbetsbördan alltjämt skall vara densamma,
måste alltså en minskning av ombudsområdet ske. En sådan minskning bör

^°,rane^a Kar)knino av arvodet. En höjning av arvodet torde i
stallet bora ske pa grund av att de nuvarande arvodena ännu icke justerats
med han syn till penningvärdets försämring. Under senare tid ha ock kraven
iran ombuden pa forbattrade arvoden blivit allt starkare. Den låga arvodes Tlivån

har* rinlraå mo-mono —t— ; J i • • n ® _

i *u r j . r 6 . ^lAumgcu ueuuma, nuru stort arvode varje sarskilt
ombud rattvishgen bor uppbära för framtiden. Under budgetåret 1947/48

67

Kungl. Maj:ts proposiiion nr 51.

försvåras dessutom detta bedömande av de vid övergången till den nya lagstiftningen
rådande onormala förhållandena, vilka torde komma att medföra
en betydande extra belastning av ombudens arbetsbörda. Förhöjningen av
arvodena torde därför för budgetåret 1947/48 — och kanske även för det
följande budgetåret —- böra givas formen av en tillfällig arvodesförstärkning.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
M a j: t, har styrelsen upptagit ett belopp av 200 000 kronor. Härav beräknas
— utöver i den nuvarande staten uppfört belopp av 130 000 kronor — 65 000
kronor för genomförande av nyss berörda tillfälliga arvodesförstärkning och
5 000 kronor för semesterlöner till de ombud, som uppbure årsarvode å 1 000
kronor eller däröver.

Posten till reseersättningar har uppförts med 130 000 kronor. Styrelsen
har räknat med ökade reseersättningar till ombuden på grund av dels
tätare sammanträden med pensionsnämnderna och dels ombudens deltagande
i de instruktionskurser för ombuden, som i anledning av den nya folkpensioneringslagen
ansåges erforderliga.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår har alltså av pensionsstyrelsen
uppskattats till (200 000 + 130 000) 330 000 kronor.

Departementschefen.

Såsom socialvårdskommittén och pensionsstyrelsen framhållit, föranleder
den nya lagen om folkpensionering, att fordringarna beträffande ombudens
kompetens böra ställas högre än för närvarande. Vid bifall till de förslag till
ändringar i lagen, som framlagts i den tidigare omförmälda, förut denna dag
avlåtna propositionen nr 50 och som innebära, bland annat, införandet
av en decentraliserad ordning för inkomstprövningen i fråga om folkpensioner
torde kraven på ombuden böra ytterligare skärpas. Även ombudens
arbetsbörda kommer att ökas. Det synes under sådana förhållanden
nödvändigt, att antalet ombud ökas och att arvodesnivån, vilken bibehållits
i stort sett oförändrad sedan stormaktskrigets utbrott, i viss utsträckning
justeras uppåt. Pensionsstyrelsen har räknat med att arvoden till ombuden
skulle utgå med sammanlagt 200 000 kronor. Det är möjligt, att detta belopp
med hänsyn till den av decentraliseringen påkallade ökningen av antalet ortsombud
kommer att visa sig otillräckligt. Då säkra hållpunkter för uppskattningen
av medelsbehovet saknas, anser jag mig emellertid böra godtaga pensionsstyrelsens
beräkning. Jag föreslår därför, att för arvoden avses 200 000
kronor, däri inberäknat kostnaderna för eventuella semesterlöner till vissa
ombud. Liksom för närvarande torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att
bestämma arvodesbelopp av större storleksordning, medan pensionsstyrelsen
bör äga att bestämma arvodena i övriga fall.

Mot styrelsens beräkning av posten till reseersättningar till ombuden har
jag intet att erinra. Posten skulle sålunda bestämmas till 130 000 kronor mot
100 000 kronor för innevarande budgetår.

Det för nästa budgetår erforderliga anslaget till pensionsstyrelsens ortsombud
skulle alltså få upptagas till (200 000 + 130 000) 330 000 kronor.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

X. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) godkänna det förslag till omorganisation av pensionsstyrelsen,
som av mig framlagts;

II) godkänna följande avlöningsstat för pensionsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................kronor 1 800 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ » 50 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .................................... » 1465 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. » 195 000

Summa förslagsanslag kronor 3 510 000;

III) under huvudtiteln för socialdepartementet
för budgetåret 1947/48 anvisa

dels till Pensionsstyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av ................................ kronor 3 510000;

dels till Pensionsstyrelsen: Omkostnader ett

förslagsanslag av................................ » 564 500;

dels ock till Pensionsstyrelsen: Pensionsstyrelsens
ortsombud ett förslagsanslag av .......... » 330 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj.t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Sigurdson.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.