Kungl. \Iaj:ts proposition nr 44.
1
Nr 44.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni
1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare
enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete, m. m.; given Stockholms slott den 31 januari
1947.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943
(nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, m. in., samt
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944
(nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot skada till följd av olycksfall, m. m.;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Ilihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 44.
O
Kungl. Maj.ts proposition nr U.
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyrtidslillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, m. m.
Härigenom förordnas, all förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg
åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete, in. m., vilken förordning gäller till och med den 31 december
1947,1 skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1948.
F beslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående
dyrtidslillägg åt vissa Iivräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375) angående eu särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall, m. in.
Härigenom förordnas, att förordningen den 19 maj 1944 angående dyrtidstillägg
åt vissa Iivräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till
följd av olycksfall, m. m., vilken förstnämnda förordning gäller till och med
den 31 december 1947,2 skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1948.
1 Se SFS 1946:351.
* Se SFS 1946 : 352.
Kungl. Maj.ts proposition nr 44.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari
1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quen
sel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa
ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, in. in.,
stadgas, efter däri genom förordning den 29 juni 1946 (nr 351) vidtagna
ändringar, följande.
Den som äger rätt till sjuklijälp, sjukpenning eller livränta enligt någon
av vissa i 2 § av förordningen angivna lagar eller författningar äger erhålla
dyrtidstillägg därå under de förutsättningar och i enlighet med de föreskrifter
som stadgas i 3 § av förordningen. Har Konungen förordnat, att ersättning
skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande lagar och författningar,
skall dyrtidstillägg utgå även å sådan ersättning (1 §).
De lagar och författningar, som avses i 1 §, äro enligt 2 § följande: lagen
den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete; förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 17 juni 1916
(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete; kungörelsen den 30 november
1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser ifråga om tillämpning
av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare,
som användas till arbete för statens räkning; kungörelsen den 10 juni 1921
(nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare
med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.; förordningen den 1 juni
1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av
olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års
världskrig; förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni 1929
(nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar; förordningen den 24 mars
1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare
m. fl.; förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkes
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
sjukdomsersättning åt fångar m. fl.; kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112)
angående viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
beträffande livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete
för statens räkning; förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg
av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete; samt förordningen
den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av ersättningar, som
utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
I 3 § första stycket stadgas, att dyrlidstillägg utgår med 40 procent av förmånens
belopp å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89), förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) eller, såvitt
angår ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom som drabbat värnpliktig,
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234).
Enligt andra stycket av 3 § gäller, att dyrtidstillägg utgår med 20 procent
av förmånens belopp å sjukpenning eller livränta enligt förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) i anledning av olycksfall eller sjukdom, som före den
1 januari 1941 drabbat vid försvarsväsendet fast anställd, samt å livränta
enligt annan i 2 § angiven lag eller författning än som nämnts i första stycket
av 3 § i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats
före den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg å livränta, som utgår enligt annan
författning än förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), skall fortfara att
utgå utan hinder därav att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.
Dyrtidstillägg å sjukpenning eller livränta skall — enligt tredje stycket
av 3 § — i fall som i andra stycket av paragrafen avses icke utgå, därest
arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägg utgår
jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt gällande
bestämmelser står självrisk, men däremot icke å livränta, som grundas på
frivillig försäkring.
Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten
eller i vissa fall av annan myndighet som utgiver ersättningen.
Bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
åligger att samtidigt med utbetalning av livränta förskottsvis utgiva dyrtidstillägg
därå enligt förordningen (4 §).
De bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande ersättning,
varå dyrtidstillägg utgår enligt förordningen, skola i tillämpliga delar äga
motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägget (5 §).
De närmare föreskrifter som, utöver vad förordningen innehåller, finnas
erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten (6 §).
Förordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1944, gällde ursprungligen
till och med den 31 december 1945, men har sedermera, senast genom förordning
den 29 juni 1946 (nr 351), givits fortsatt giltighet för tiden till och
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
med den 31 december 1947. Tidigare gällde förordningen den 19 december
1941 (nr 942) i samma ämne. Sistnämnda förordning, vilken hade gällt från
och med den 1 januari 1942, innehöll i stort sett enahanda regler angående
dyrtidskompensation. Den allmänna procentsatsen för dyrtidstillägg utgjorde
dock 15.
Enligt förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt
vissa livråntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående
en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,
m. m., skall i stort sett på enahanda sätt som enligt förutnämnda förordning
den 30 juni 1943 (nr 449) utgå dyrtidstillägg till den som äger rätt till livränta
på grund av försäkring enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100
s. 2) eller nyssnämnda förordning den 11 juni 1918 (nr 375). Livräntetagare,
som åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218)
om höjning av vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni 1918
(nr 375), är berättigad till dyrtidstillägg jämväl å tillägget. Dyrtidstillägget
utgår å livränta eller livräntetillägg i anledning av olycksfall i arbete, som
inträffat före den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga är nedsatt
med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgör 20 procent.
Jämväl denna förordning angående dyrtidstillägg gäller — sedan dess giltighetstid
förlängts, senast genom förordning den 29 juni 1946 (nr 352)
till och med den 31 december 1947.
På förslag av Kungl. Maj:t — senast i propositionen nr 251/1946 — har
riksdagen vidare medgivit, att Kungl. Maj:t åt personer, som i anledning av
olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941 års ingång, vore berättigade
till sjukpenning eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen om olycksfalls-
och yrkessjukdomser sätt ning åt fångar m. fl., finge för tiden till och
med den 31 december 1947 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen
av nämnda förmåner uppginge till vad som skulle hava utgått, därest den
i förordningarna fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor —
höjts med 40 procent. 1 brev till statskontoret, senast den 29 juni 1946, har
Kungl. Maj:t förordnat, att dyrtidskompensation i enlighet med vad sålunda
angivits skulle utgå.
Procentsatserna för de dyrtidstillägg å livränta enligt olycksfallsförsäk-Departement
ringslagen med flera författningar, varom här är fråga, ha i princip avpassats
så, att livräntan jämte dyrtidstillägget i stort sett skall utgå med samma
belopp, som tillkommer ny livråntetagare, vilken erhållit lönekompensation
för inträdda prisstegringar. Då de stora arbetstagargrupperna enligt det
s. k. ramavtalet erhöllo kompensation för ungefär halva levnadskostnadsstegringen
och då denna vid tillkomsten av dyrtidstilläggsförordningen den
6
Kungl. Mcij:ts proposition nr 44.
30 juni 1943 (nr 449) utgjorde något över 40 procent — socialstyrelsens
levnadskostnadsindex med 1935 som basår hade från tidpunkten närmast
före världskrigets utbrott stigit från 108 till 153 —- bestämdes den allmänna
procentsatsen för dyrtidstillägg i sistnämnda förordning till 20. Den högre
dyrtidskompensationen å vissa ersättningar enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar
samt 1946 års förordning angående höjning av ersättningar
enligt förstnämnda förordning är betingad av särskilda omständigheter.
Socialstyrelsens levnadskostnadsindex har sedan år 1943 icke undergått
några större förändringar och utgör 157 per den 1 januari 1947. Detta tal
överstiger endast obetydligt det indextal som förelåg vid tillkomsten av de
gällande dyrtidstilläggsförordningarna. Beträffande storleken av de stora
arbetstagargruppernas kompensation för levnadskostnadsökningen är situationen
emellertid så till vida förändrad att enligt det nya ramavtalet mellan
huvudorganisationerna på arbetsmarknaden den hittillsvarande av levnadskostnadsökningen
beroende dyrtidskompensationen från och med den 1 maj
1947 skall höjas med 5 procent. Denna höjning är dock oberoende av vilken
utveckling levnadskostnadsindex kan komma att undergå och är sålunda
mera att betrakta som en reallöneförbättring än en dyrtidskompensation.
Tidigare har icke ansetts lämpligen kunna ifrågakomma att avpassa dyrtidstilläggen
efter de olikheter i reallöncnivå som kunnat föreligga vid skilda
tidpunkter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att, när sistlidet år
maximibeloppen för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen höjdes,
under förarbetena till lagändringen fråga väcktes om möjligheten att åstadkomma
skälig kompensation åt livräntetagare, vilka till följd av tidigare
maximeringsregler eller eljest oförmånligare ersättningsgrunder kommit i
avsevärt sämre ställning än de vid tillämpning av de höjda maximibeloppen
skolat intaga. Vid anmälan i statsrådet av ärendet framhöll jag, att detta
spörsmål lämpligen borde bli föremål för övervägande vid socialvårdskommitténs
fortsatta utredning rörande revision av olycksfallsförsäkringslagstiftningen.
Förslag i ämnet torde i sinom tid komma att framläggas av kommittén.
På grund av det anförda förordar jag — i enlighet med vad jag jämväl
förutsatt vid anmälan till årets statsverksproposition av frågor om anslag
för bl. a. vissa av de här ifrågavarande dyrtidstilläggen — att de i det föregående
omnämnda förordningarna den 30 juni 1943 (nr 449) och den 19
maj 1944 (nr 237) givas förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare
ett år eller till och med den 31 december 1948.
Liksom tidigare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl.
Maj:t att åt personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat
efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta
enligt någon av förordningarna om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare m. fl. eller åt fångar in. fl., för tiden den 1 januari—den 31
Kungl. Maj:ts proposition nr -44.
7
december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda
förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna
fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40
procent.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att
dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare
enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete, m. in., samt
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagarc
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)
angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada
till följd av olycksfall, m. m.;
dels ock medgiva att Kungl. Maj:t åt personer, som i anledning
av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941
års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta
enligt förordningen om olycksfalls- och vrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare in. fl. eller förordningen om
olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.,
må för tiden från och med den 1 januari till och med den
31 december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation, att
beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle
hava utgått, därest den i förordningarna fastställda maximigränsen
för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40 procent.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Per lhrfelt.