Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till täckdikningsförsök
m. m.; given Stockholms slott den 31
januari 1947.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne.

Föredraganden, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1946 tillkallades samma
dag såsom sakkunniga för att i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag till planläggning av försök
m. in. rörande täckdikning byråchefen i lantbruksstyrelsen J. M. Hägglund,
tillika ordförande, agronomie doktorn Y. H. Gustafsson, lantbruksingenjören
S. G. V. Hallin, föreståndaren för Lanna försöksgård, agronomen O. T. Perman
samt professorn B. R. M. Torssell. De sakkunniga, som antagit benämningen
1946 års kommitté för planläggning av täckdikningsförsök, ha med
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 40.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

skrivelse den 30 november 1946 avlämnat utredning med förslag angående
planläggningen av försök m. m. rörande täckdikning, över förslaget ha yttranden
avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,
lantbrukshögskolan, jordbrukets forskningsråd, 1945 års jordbruksförsöksutredning
och samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Vid utlåtandet
från högskolestyrelsen fanns fogat ett särskilt yttrande från professorerna
K. G. U. Sundelin och T. A. G. Torstensson samt ingenjören N. H.
Berglund.

Innan jag närmare ingår på förslaget och de däröver avgivna yttrandena,
torde jag i anslutning till en av kommittén upprättad redogörelse få lämna
följande uppgifter rörande täckdikningsförsöksverksamhetens hittillsvarande
omfattning.

Den statliga ledningen å försöksverksamhetens område omhänderliades ursprungligen
av den år 1907 inrättade centralanstalten på jordbrukets område.
Sedan centralanstaltens verksamhet från och med 1939 övertagits av
lantbrukshögskolan, bedrives ifrågavarande verksamhet av högskolan genom
anstalten för jordbruksförsök. Enligt stadgarna för lantbrukshögskolan skola
anstaltens arbetsuppgifter avse agronomisk hydroteknik, jordbearbetning,
kalkning, gödsling, växtodling och ogräsbekämpning

Rörande centralanstaltens försöksverksamhet på det kulturtekniska området
må nämnas, att ett täckdikningsförsök på styv lerjord år 1922 iordningställdes
vid Hagestad i Värings socken, Skaraborgs län, vilket försök avsåg
att utröna olika täckdikesavstånds och täckdikesdjups inverkan på avkastningen.
Samma år ställdes också ett av vattenfallsstyrelsen vid Vargön år
1920 anlagt försök för studerande av olika torrläggningsdjups inverkan på
skördeavkastningen under anstaltens överinseende. Anstalten påbörjade vidare
år 1929 ett täckdikningsförsök på mjälig och moblandad sand vid dåvarande
lantbruksskolan i Umeå.

Sedan Lanna försöksgård i Saleby socken, Skaraborgs län, år 1929 tagits
i bruk för sitt ändamål, påbörjades försöksverksamhet rörande förevarande
spörsmål vid försöksgården år 1932, och de därvid erhållna resultaten synas
i vissa avseenden ha varit ägnade att påverka den praxis, som inom orten tilllämpas
vid täckdikningens utförande.

Vid de försöksgårdar, som sedermera tillkommit i vårt land, har även torrläggningsfrågan
ägnats viss uppmärksamhet. Sålunda ha såväl vid Gisselås
försöksgård i Jämtlands län som Brännbergs och Sunderbyns försöksgårdar i
Norrbottens län under senare år dikningsförsök utförts.

Utöver den genom den statliga försöksinstitutionen på området bedrivna
försöksverksamheten må nämnas, att Svenska mosskulturföreningen under
sin verksamhetstid utförde vissa dikningsförsök. Sålunda anlades dikningsförsök
vid föreningens försöksgård Flahult i Jönköpings län såväl år 1891
som år 1907, vid vilket senare tillfälle dels täckta, dels öppna diken prövades.
Å en i närheten av Flahult liggande mindre egendom, Torestorp, vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

3

föreningen under någon tid innehade, genomfördes jämväl under en tioårsperiod
ett dikningsförsök. Viss försöksverksamhet å förevarande område bedrevs
också under åren 1924—1928 vid Gisselås försöksgård, vilken då tillhörde
föreningen. Svenska betes- och vallföreningen upptog å ett tidigt skede
försöksverksamhet på förevarande område, i det att år 1918 ett dräneringsförsök
anlades på finsand vid Stockås i Kvistbro socken, Örebro län. Vid
mitten av 1930-talet anordnade föreningen därjämte ett försök rörande
grundvattenståndets inflytande på vallmattans sammansättning och avkastning
vid Uddeholm i Värmlands län samt ett försök på mjäla på ängsmark
vid lantbruksskolan i Umeå.

Vidare må erinras om att en del hushållningssällskap, bland andra Örebro
läns och Skaraborgs läns, i viss utsträckning bedrivit försöksverksamhet på
täckdikningens område.

I anslutning härtill må nämnas, att den jordbrukshydrologiska forskningsverksamheten
i främsta rummet varit förlagd till lantbrukshögskolans hydrotekniska
institution. Dylik verksamhet har emellertid därjämte bedrivits
av, bland andra, Sveriges geologiska undersökning.

Kommitténs förslag.

För att de spörsmål, vilka möta i samband med täckdikningsverksamheten,
framdeles skola erhålla en ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt
tillfredsställande lösning är det enligt kommitténs mening nödvändigt att försöksverksamheten
på täckdikningens område ägnas en väsentligt större uppmärksamhet
än hittills varit fallet. Med utgångspunkt härifrån föreslår kommittén
anordnande av 19 större, mera ingående täckdikningsförsök, vilka
skulle utläggas å de viktigaste åkerjordsområdena inom landet. Jämsides härmed
föreslås ett antal enklare försök skola utläggas. Ifrågavarande försöksverksamhet
borde i avvaktan på ett ställningstagande till de förslag, 1945 års
jordbruksförsöksutredning kunde komma att framlägga, temporärt anknytas
till lantbrukshögskolans hydrotekniska institution. För ledningen av täckdikningsförsöksverksamheten
föreslår kommittén inrättande av ett särskilt
organ, förslagsvis benämnt täckdikningsförsökskommittén, inom vilket de
olika intressen, som beröra täckdikningsverksamheten, avsetts skola bliva
företrädda. Kostnaderna för försöksverksamheten under första verksamhetsåret
ha beräknats till 255 000 kronor, men sedan verksamheten kommit
i gång skulle de årliga kostnaderna bliva väsentligt lägre.

I samband med försöksverksamheten föreslår kommittén vidare en väsentligt
utvidgad forskningsverksamhet inom den agronomiska hydroteknikens
område, vilken verksamhet bör anförtros lantbrukshögskolans hydrotekniska
institution. Ifrågavarande forskningsverksamhet medför en viss utvidgning
av institutionen. För ändamålet erforderliga medel ha av kommittén
för budgetåret 1947/48 beräknats till sammanlagt 123 400 kronor.

4

Kungi. Maj:ts proposition nr -JO.

Motiveringen till kommitténs förslag.

Kommittén har i sin utredning inledningsvis lämnat en redogörelse över
den omfattning, täckdikningsverksam heten för närvarande
har inom landet, och härvid i huvudsak anfört följande.

Enligt den år 1944 verkställda jordbruksräkningen utgjorde landets sammanlagda
åkerareal 3 714 644 hektar, varav 26,2 procent eller tillhopa 973 854
hektar uppgivas vara täckdikade. Täckdikningens omfattning varierar i mycket
hög grad mellan de skilda länen. Under det att sålunda mer än hälften
av åkerarealen uppgivits vara täckdikad i Östergötlands, Malmöhus och
Västmanlands län, är så fallet med endast omkring 5 procent av åkerjorden
i de båda nordligaste länen. Täckdikningens omfattning varierar emellertid
starkt inom de olika jordbruksområdena. Slättbvgdsområdet inom ett län
redovisar såsom regel en procentuellt större täckdikad areal än skogsbygden
inom samma län. Inom Västmanlands län, där täckdikningen relativt sett
har större omfattning än inom något annat län, är sålunda åkerjorden å slättbygden
täckdikad till något mer än 61 procent, medan motsvarande tal inom
bergslagsdelen av samma län utgör omkring 28 procent. Av åkerjorden i
Västerbottens län är å andra sidan 5,3 procent täckdikade i kustlandet men
endast 3,5 procent i inlandet. Det för Västmanlands läns slättbygd anförda
procenttalet överträffas endast inom ett jordbruksområde, nämligen slättbygden
i Östergötlands län, där 71.6 procent av åkerarealen är täckdikad. I
Norrbottens läns inland stannar motsvarande siffra vid 1,6 procent.

Vidare innehåller det vid jordbruksräkningarna insamlade materialet uppgifter
rörande täckdikningens omfattning under de år, som förflutit mellan
de båda senast hållna jordbruksräkningarna. Sammanlagt skulle enligt dessa
uppgifter i runt tal 65 000 hektar åker hava täckdikats under åren 1938—
1944, vilket motsvarar en årlig täckdikning av något mer äii 9 000 hektar.

Enligt av 1942 års torrläggningssakkunniga från hushållningssällskapen
införskaffade uppgifter rörande täckdikningens omfattning vid årsskiftet
1943/44 framgår att av landets totala åkerareal, i runt tal 3 740 000 hektar,
skulle 1 029 000 hektar vara täckdikade, medan 1 724 000 hektar voro i behov
av täckdikning eller omdikning. De båda sistnämnda arealerna motsvara
tillsammans nära 74 procent av hela åkerarealen. Detta medför, att,
om hela den dräneringsbehövande åkerarealen vore täckdikad, under förutsättning
av en varaktighet hos täckdikningen av 60 år, det årliga behovet
av förnyelse utav täckdikningen blir omkring 45 000 hektar. I jämförelse med
det å nyssnämnda sätt beräknade årliga täckdikningsbehovet ter sig den
förutnämnda genomsnittliga täckdikningen under tidsperioden 1938—1944 av
något mer än 9 000 hektar årligen relativt blygsam. Man måste emellertid
vid en dylik jämförelse hålla i minnet de stora svårigheter, som förelegat för
täckdikningsverksamheten under de gångna krigsåren, då varken arbetskraft
eller material stått till förfogande i erforderlig utsträckning. Innan verksamheten
började hämmas av nämnda svårigheter, hade den emellertid en väsentligt
större omfattning, och under åren 1933—1937 täckdikades exempelvis
årligen något mer än 16 000 hektar.

Under samma tidsperiod uppgick den beräknade kostnaden för de med
understöd av statsmedel utförda täckdikningsföretagen till i genomsnitt 350
kronor för hektar. Vid andra världskrigets utbrott hade sagda kostnad stigit
till 400 kronor, och sedan dess har en ytterligare prisstegring inträtt, vilken
medfört, att kostnaden för de täckdikningsföretag, till vilkas utförande
statsbidrag eller lån från täckdikningslånefonden beviljades under år 1945,
uppgått till i medeltal 600 kronor för hektar.

Kunyl. Maj.ts proposition nr 40.

5

Med ledning av sistnämnda belopp och förut anförda uppgifter rörande
omfattningen av den under krigsåren utförda täckdikningen skulle det svenska
jordbrukets sammanlagda årliga kostnad för utförande av täckdikning
under de senaste åren kunna uppskattas till omkring 5 400 000 kronor. Under
förutsättning av att hela den täckdikningsbehövande åkerarealen vore
täckdikad och att täckdikningens varaktighet uppginge till 60 år, skulle
däremot vid nuvarande kostnadsnivå en täckdikningsverksamhet av den omfattning,
som erfordrades för att tillgodose det normala årliga täckdikningsbehovet,
draga en kostnad av omkring 25 000 000 kronor.

Kommittén har i anslutning till de sålunda angivna beloppen uttalat, att
dessa vore av den storleksordning, att det såväl för den enskilde jordbrukaren
som för staten, som på olika sätt ekonomiskt stödde täckdikningsverksamheten,
vore av största betydelse, att densamma bedreves på sådant sätt,
att de nedlagda kostnaderna komme till avsett gagn och att den önskade
regleringen av vattenförhållandena i jorden uppnåddes till så låg kostnad
som möjligt.

I fråga om behovet av försöksverksamhet på ifrågavarande
område har kommittén anfört bland annat följande.

De förrättningsmän, som handhava planläggningen av täckdikningsföretag,
erhålla efter hand en betydande praktisk erfarenhet med avseende å
täckdikningens lämpligaste utförande under olika förhållanden. Det är emellertid
uppenbart, att denna erfarenhet blir av begränsad omfattning och att
vederbörande förättningsman därför mången gång kan komma att ställas
inför nya problem, beträffande vilkas lösning han tidigare icke förvärvat
någon erfarenhet. Den fortskridande utvecklingen på jordbrukets område
medför också, att nya spörsmål, vilka ställa vederbörande inför helt nya
uppgifter, efter hand uppstå. Frånvaron av en mera omfattande försöksverksamhet
på täckdikningens område, vilken kunnat på sitt arbetsprogram upptaga
och i möjligaste mån försöka klarlägga uppkommande spörsmål rörande
täckdikningens utförande, har också efter hand framstått såsom en kännbar
brist för de förrättningsmän, som äro verksamma på förevarande område,
nämligen de hos hushållningssällskapen anställda jordbrukskonsulenterna
samt statens lantbruksingenjörer. Föreningen statens lantbruksingenjörer och
föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter gjorde också den 15 augusti 1939
eu framställning hos Kungl. Maj:t angående utökning av täckdikningsförsöksverksamheten.
En framställning i samma syfte hade kort lid dessförinnan
gjorts av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Båda de
nyssnämnda framställningarna överlämnades sedermera till 1942 års torrläggningssakkunniga,
vilka i sitt den 28 november 1944 avgivna betänkande
med förslag angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten med
avseende å forsknings- och försöksverksamhet på berörda område förordade
en intensifiering av forsknings- och försöksverksamheten på täckdikningens
område. De sakkunnigas förslag i sagda avseende upptogs dock icke i Kungl.
Maj:ts proposition nr 122/1945 angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten.
utan föredragande statsrådet framhöll, att berörda frågor syntes
framdeles böra underställas Kungl. Maj:t.

I detta sajnmanhang har kommittén erinrat, att på initiativ av jordbrukets
forskningsråd under år 1946 bildats en delegation för täckdikningsförsök. Genom
delegationens medverkan hade inom. vissa hushållningssällskaps områden
påbörjats anordnande av enkla, lokala täckdikningsförsök, vilka försök

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

vore avsedda att lämna en allmän orientering rörande lämpligaste avstånd vid
täckdikningen inom respektive områden.

Kommittén, som framhållit att det vore en fråga av största betydelse att
försöksverksamheten på täckdikningens område ägnades en väsentligt större
uppmärksamhet än vad hittills varit fallet, har därefter uttalat.

Såsom tidigare anförts, föreligger för närvarande ett mycket betydande
täckdikningsbehov. Det synes med hänsyn härtill mycket sannolikt, att täckdikningsverksamheten
erhåller ökad omfattning så snart de, delvis av kristiden
betingade svårigheter, varmed verksamheten haft att kämpa under
senare år, övervunnits. En ökning av verksamheten kan vidare påräknas inträda
i den mån maskinella hjälpmedel komma att stå till förfogande för
dikningsarbetets utförande. En utvidgad täckdikningsverksamhet utgör vidare
en betydelsefull faktor i det fortsatta rationaliseringsarbetet inom landets
jordbruk, enär en föregående täckdikning i många fall är en ofrånkomlig förutsättning
för att en utvidgad maskinanvändning med fördel skall kunna
komma till stånd inom jordbruket. Det synes fördenskull angeläget, att den
motsedda ökade täckdikningsverksamheten kommer att försiggå på i varje
särskilt fall mest ändamålsenligt sätt. Den hittillsvarande ringa forskningsoch
försöksverksamheten på förevarande område har endast i mindre utsträckning
kunnat belysa de många skiljaktiga problem, som förefinnas på
berörda område. För att de problem, som möta i samband med täckdikningsverksamheten,
framdeles skola erhålla en såväl tekniskt som ekonomiskt
tillfredsställande lösning, är det nödvändigt, att kännedomen om de faktorer,
som härvid inverka, vidgas.

I fråga om försöksverksamhetens uppgifter har kommittén
anfört.

En huvuduppgift är att undersöka och i möjligaste mån klarlägga den under
olika lokala förhållanden lämpligaste dikningsintensiteten. Redan nu söka
givetvis vederbörande förrättningsmän i möjligaste mån anpassa avståndet
mellan grendikena ävensom dikesdjupet med hänsyn till rådande jordartsförhållanden
och andra lokala omständigheter, i det att dikningen som regel
göres tätare ju styvare jorden är. De erfarenheter, som vunnits vid försöken
på Lanna, synas emellertid giva vid handen, att ett ökat avstånd mellan
grendikena i förhållande till inom området eljest tillämpad praxis under
rådande förutsättningar på det hela taget icke medfört någon ogynnsam verkan
beträffande skördeavkastningen. Resultaten av försöken vid Lanna kunna
naturligtvis icke utan vidare anses tillämpliga inom områden, där jordartsförhållanden
och klimatologiska förutsättningar avvika från dem vid
Lanna, men med nysnämnda erfarenheter för ögonen måste ifrågasättas,
huruvida det icke även annorstädes vore tillfyllest med ett något större avstånd
mellan grendikena än dem som för närvarande — i avsaknad av den
vägledning, försöksresultat kunna lämna — anses böra ifrågakomma.

I ekonomiskt avseende skulle tillämpningen av en mindre intensiv dikning
med nuvarande material- och arbetskostnader innebära en minskning
av täckdikningskostnaden med omkring 200 kronor till ungefär 400
kronor för hektar. En dylik kostnadsminskning skulle betyda, att täckdikningskostnaden
för hektar skulle återföras till samma nivå som under åren
närmast före det andra världskrigets utbrott. •

Den av forskningsrådet understödda försöksverksamheten synes visserligen
ägnad att förhållandevis snabbt lämna en värdefull orientering rörande
det inom olika områden lämpligaste dikesavståndet, men mer än en allmän
orientering äro dessa försök icke avsedda att lämna, och de hava också plan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

7

lagts med hänsyn härtill. För ett klarläggande av hithörande frågor synes
det därför kommittén oundgängligt, att jämväl mera ingående försök rörande
täckdikningens lämpligaste intensitet inom olika jordbruksområden komma
till stånd snarast möjligt.

Ett viktigt spörsmål inom täckdikningsverksamheten synes vidare vara pa
vad sätt återfyllningen av de uppgrävda dikena verkställes. På jordar, som
ha benägenhet att slamma igen, är detta problem särskilt betydelsefullt, och
vattnets nedträngande till täckdikesrören är där i hög grad beroende av det
material, som kommit till användning vid återfyllnaden. De försök som hittills
utförts ha emellertid icke varit av den omfattning, att hithörande problem
därigenom i sin helhet kunnat belysas, utan det synes i hög grad
angeläget, att ytterligare försök avseende ifrågavarande spörsmål komma till
stånd.

På svårgenomsläppliga jordar har man utomlands, speciellt i England, icke
utan framgång i stället för eller såsom komplement till det normala täckdikningsförfarandet
använt sig av tubulering för att reglera vattenförhållandena
i marken. Samma förfaringssätt har i vårt land tillämpats bland
annat vid dikning av vissa gotländska myrar ävensom på vissa platser å slättbygden
i Skaraborgs län. Tubuleringens utförande ställer betydande anspråk
på den disponibla dragkraften, och förutsättningarna i detta avseende ställa
sig numera genom tillgången på kraftiga traktorer väsentligt gynnsammare
än tidigare. Då tubulering dessutom kan utföras snabbare än vanlig täckdikning,
synes nämnda förfaringssätt förtjänt av att närmare prövas vid nu
ifrågasatta utvidgning av täckdikningsförsöksverksamheten. Därvid torde
jämväl böra undersökas möjligheterna att i viss utsträckning kombinera tubulering
och vanlig täckdikning.

Den föregående framställningen har främst haft avseende å fastmarksjordarna
och då speciellt lerjordarna, men även i fråga om de organogena
jordarna föreligga en rad speciella problem, som för sin lösning erfordra
medverkan av en utökad försöksverksamhet. Bland försöksuppgifter på
berörda område må nämnas dikningsintensiteten vid olika humifieringsgrad,
tegel- och betongrörs användbarhet vid täckdikning av organogena jordar
i jämförelse med trätrummor och trärör ävensom lämpligheten av olika
underlag för rör vid dikning av lösa torvjordar.

Den förordade utvidgningen av försöksverksamheten har av kommittén
ansetts medföra behov jämväl av en utökad jordbrukshydrologisk
forskning. I enlighet med de för utredningsuppdraget lämnade
direktiven har kommittén icke till behandling upptagit frågan om denna forskningsverksamhets
bedrivande i dess helhet. Kommittén har emellertid icke
ansett sig kunna underlåta att i korthet beröra de spörsmål, som i samband
därmed kunde väntas erhålla särskild aktualitet, och har därvid anfört i
huvudsak följande.

För ett riktigt bedömande av resultaten från de planerade täckdikningsförsöken
måste markförhållandena ingående studeras. Täckdikningens inflytande
på jordens vattenförhållanden och därmed på vegetationen bestämmes
icke enbart av jordarten, utan därvid inverkar även ett flertal andra
faktorer, vilka kunna växla avsevärt hos eu och samma jord. Så är till
exempel förhållandet med jordens genomsläpplighet, som hos den ena lerjorden
kan vara mycket obetydlig till följd av alt sprickorna i leran äro myckel
fina, medan genomsläppligheten hos eu jordartsmässigt selt likartad
lerjord kan vara mycket god på grund av alt jorden är genomdragen av ett

8

Kung!. Maj.ts proposition nr 40.

grövre spricksystem eller har gryn- eller tärningsstruktur. Verkan av en
täckdikning blir uppenbarligen helt olika i de båda fallen. Vidare är jordkolloidernas
beskaffenhet och särskilt det förefintliga slaget utbytbara joner
av betydelse för lerjordens genomsläpplighet och vattenbindande förmåga.
En lerjord, som är mättad med kalk, har sålunda andra genomsläpplighetsförhållanden
än en, som är mättad med väte eller natrium. En annan faktor av
betydelse är marklutningen. I vissa trakter göres också som följd härav dikningen
mindre intensiv på sydsluttningar än på nordsluttningar. De svenska
lerjordarnas genomsläpplighetsförhållanden äro sålunda en forskningsuppgift,
som kommittén finner böra bliva föremål för närmare studium i samband
med de planerade täckdikningsförsöken.

Av intresse är vidare undersökningar rörande täckdikningens varaktighet
vid olika täckdikningsdjup. Bland de faktorer, som därvid kunna väntas inverka
på resultatet, må nämnas den eventuellt ökade risken för såväl täckdikningsrörens
sönderfrysning som inbördes rubbning till följd av tjälskjutning
vid minskat täckdikningsdjup. Benägenheten för rotinväxning vid olika
täckdikesdjup synes jämväl böra göras till föremål för undersökning.

För dimensioneringen av grendiken, stammar och täckta avlopp är kännedomen
om avrinningens intensitet och dess variation av utslagsgivande betydelse.
Undersökningar rörande avrinningen har emellertid hittills endast i
mycket begränsad omfattning utförts i vårt land, och därför måste det anses
synnerligen angeläget, att ytterligare sådana undersökningar komma till utförande.
Icke minst torde detta få anses vara fallet beträffande Norrland, där
några sådana undersökningar hittills överhuvud taget icke verkställts och
där ledningsdimensioneringen följaktligen för närvarande sker helt utan underlag
av mätningsresultat.

Täckdikningen torde utöver sin betydelse för vattnets avledande spela en
för växtodlingen viktig roll även därigenom, att den direkt befordrar luftens
strömning genom marken. I samband med vissa av de av kommittén förordade
täckdikningsförsöken synas undersökningar lämpligen kunna utföras för
belysande av sagda spörsmål, vilket tidigare ägnats förhållandevis ringa intresse.

Enligt kommitténs mening torde igenslamning vara en mycket vanlig orsak
till att en täckdikning förstöres. Såsom exempel härpå må anföras, att
inom Södermanlands län största delen av alla täckdikningsskador befunnits
bero på igenslamning. Till följd härav är denna faktor av betydelse för täckdikningens
ekonomi, i det att en igenslamning, antingen denna förorsakas av
otillräcklig lutning, skrovliga rör eller dålig läggning, förkortar täckdikningens
livslängd och därmed ökar årskostnaden för täckdikningen. Utvidgade
undersökningar rörande, bland annat, den lutning, som erfordras för att förhindra
sedimentation av olika jordslag vid varierande ledningsdimensioner
och skiftande fyllnadsgrad hos ledningarna, synas sålunda enligt kommitténs
mening böra komma till utförande.

Beträffande försöksverksamhetens planläggning har
kommittén erinrat, att förutsättningarna för täckdikningens utförande med
hänsyn till de växlande klimat- och jordartsförhållandena vore olika inom
skilda delar av landet. Detta medförde, att den föreslagna försöksverksamheten
måste ske med noggrant beaktande av de lokala förhållandena. Kommittén
har med hänsyn härtill funnit det nödvändigt att försöksverksamhet
upptoges på ett flertal platser.

Då dikningsbehovet först och främst växlade med jordartsförhållandena,

Kungl. Mcij:ts proposition nr 40.

9

har kommittén för att erhålla en överblick över de viktigaste jordartsområdena,
i vilka landets åkerjordar ur agrogeologisk synpunkt kunde indelas,
låtit verkställa en sådan indelning av den del av åkerjorden, som utgjordes av
lastmarksjord. Rörande denna indelning, vilken åskådliggjorts å en vid betänkandet
fogad karta, tillåter jag mig få hänvisa till betänkandet. I anslutning
till denna indelning har kommittén anfört.

De planerade täckdikningsförsöken synas i första hand böra förläggas till
de åkerjordsområden, där det med hänsyn till områdets storlek och betydelse
ur jordbrukssynpunkt kan väntas, att de vid försöken erhållna resultaten få
största möjliga räckvidd och där det till följd av föreliggande täckdikningsbehov
är särskilt angeläget att snarast erhålla vägledning för den framtida
täckdikningsverksamheten.

Vidare ställa skilda växtslag väsentligt olika krav på vattenförhållandena
i jorden, och denna omständighet måste givetvis beaktas vid täckdikningsverksamheten.
Så långt möjligt bör därför vid försöksverksamheten eftersträvas,
att de olika växtodlingsområdenas behov av försök på täckdikningens
område tillgodoses. Försök böra sålunda anordnas i sådan omfattning, att
den under olika förutsättningar med hänsyn till växtodlingens inriktning
lämpligaste täckdikningen kommer att vederbörligen belysas av de erhållna
resultaten.

Från nämnda utgångspunkter anser kommittén angeläget, att större, mera
ingående täckdikningsförsök anordnas inom de områden, vilka kännetecknas
av mycket styv lera (Vadsboslätten och Linköpingsslätten), styv lera (Ängelholmsslätten,
Varaslätten och Uppsalaslätten) och styv lera—mellanlera (Mälarslätten,
Örebroslätten och Östgötaslätten). Lerjordarna och i synnerhet de
styva lerjordarna äro nämligen i allmänhet i stort behov av täckdikning, och
då det tillika i nämnda fall är fråga om betydelsefulla jordbruksbygder, finner
kommittén anordnande av nyssnämnda slag av täckdikningsförsök inom
berörda områden i hög grad påkallat. Kåkindsslättens molera ävensom de
mellansvenska och norrländska mjällerorna och mojordama torde vidare erbjuda
så många speciella problem i täckdikningsavseende, att en försöksverksamhet
inom dessa områden bör komma till stånd. Moränlerorna i Skåne (Skånes
baltiska moränlera och Skånes nordostmoränlera) och i viss mån även i
Jämtland representera för vårt land så betydande jordbruksområden av egenartad
karaktär, att även där en utvidgad försöksverksamhet bör komma till
stånd. De säregna klimatologiska förhållanden, som råda på Öland och
Gotland ävensom inom slättbygden i Kalmar län, synas slutligen motivera
att försök anordnas på en plats inom detta klimatområde.

Kommittén finner i fråga om flertalet av nämnda områden tillfyllest, att
ett täckdikningsförsök anlägges inom vart och ett av dem. Beträffande den
styva leran—mellanleran å Mälarslätten böra dock två försök komma till utförande,
därav ett inom Södermanlands län och ett inom Västmanlands län.
Mjäller- och mojordsområdet (Dalsland, mellersta Värmland, Bergslagen och
Norrland) har en mycket betydande geografisk utsträckning. För att klimatförhållandena
inom områdets olika delar skola kunna beaktas i vederbörlig
omfattning synas fem försök erforderliga inom detsamma. Dessa försök böra
förläggas ett till vartdera Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län.

Kommittén förordar därför att ett försök utlägges inom ett vart av Uppsala,
Södermanlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, ytterligare ett försök inom Kristianstads eller Malmöhus län,

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

två försök inom Östergötlands län samt tre försök inom Skaraborgs län eller
sammanlagt 19 försök.

För att försöken skola lämna avsedd vägledning för den framtida täckdikningsverksamheten
inom respektive åkerjordsområden vore enligt kommitténs
mening nödvändigt att det ställdes mycket stora krav på försöksplatserna.
En noggrann, med biträde av särskild sakkunskap på geologiens,
hydrologiens och marklärans område verkställd undersökning rörande
de agrogeologiska och hydrologiska förhållandena å platsen borde sålunda
föregå det definitiva ställningstagandet till frågan, huruvida en plats
vore lämplig för försöksändamål eller ej. Beträffande de fordringar, som
borde uppställas på till försöksplatser avsedda områden har kommittén
uttalat.

Jordartsförhållandena böra sålunda vara likartade över hela det ifrågasatta
försöksområdet. Större olikheter få icke heller förekomma med avseende
å marklutning och grundvattenförhållanden. Såvitt möjligt är det dessutom
önskvärt, att området ej tidigare varit föremål för täckdikning. Därest
sådan förekommit, måste i vart fall ett tydligt och likartat behov av täckdikning
föreligga för att området skall kunna ifrågakomma för försöksändamål.
Vidare torde på varje försöksplats böra kunna disponeras en åkerareal av i
regel minst 10 å 12 hektar i Götaland och Svealand, medan det i Norrland
torde vara tillfyllest med något mindre areal. Om möjligt böra dock försöksplatsema
väljas större än nämnda minimiarealer, enär eljest förutsättningar
icke föreligga att till undersökning upptaga problem, som kunna uppkomma
sedan försöken pågått någon tid.

Då det icke synes möjligt att i större utsträckning taga de nuvarande statliga
försöksgårdama i anspråk för de planerade täckdikningsförsöken liksom
ej heller de fasta försöksstationer, som äro knutna till jordbruksförsöksanstalten,
eller de vid lantmanna- eller lantbruksskolorna förefintliga
skoljordbruken, har kommittén framhållit att det i regel torde bliva nödvändigt
att försöka finna lämpliga försöksplatser på andra egendomar.

I anslutning härtill har kommittén betonat vikten av att de utlagda försöken
erhölle en så långvarig karaktär att resultaten kunde förväntas lämna
möjligast tillförlitliga vägledning. Försöken borde därför om möjligt kvarligga
under tre på varandra följande växtföljder eller under en tidrymd av
omkring 20 år. Kommittén har i detta sammanhang framhållit, att det syntes
erforderligt att betryggande dispositionsrätt till försöksområde förelåge
för hela den tid försök vore avsett att pågå.

Med hänsyn till att större mera ingående försök endast kunde komma till
stånd i begränsad utsträckning — 19 stycken — vore det enligt kommitténs,
förmenande önskvärt, att dessa kompletterades med enklare försök, som
kunde anordnas i större omfattning och därigenom i högre grad än förstnämnda
försök anpassas efter lokala förhållanden. Då förenämnda på initiativ
av jordbrukets forskningsråd påbörjade enkla täckdikningsförsök,
vilka avsetts skola anordnas på omkring 100 olika platser, syntes ägnade att
lämna en förhållandevis snabb och god vägledning för den praktiska täckdikningsverksamheten,
har kommittén funnit det angeläget, att den sålunda
påbörjade försöksverksamheten fortsattes jämsides med att mera ingående
försök anordnades i enlighet med vad kommittén i det föregående förordat.

Kungl, Maj:ts proposition nr 40.

11

Kommittén har därefter behandlat frågan om försöksverksamhetens
organisation och därvid erinrat, att 1945 års jordbruksförsöksutredning
vid fullgörandet av sitt uppdrag torde komma att till behandling upptaga
de arbetsuppgifter, som enligt nu gällande stadgar åvilade jordbruksförsöksanstalten.
I samband därmed torde, enligt var kommittén inhämtat,
frågan om den framtida försöksverksamheten på den agronomiska hydroteknikens
område komma att göras till föremål för vissa överväganden.
Kommittén har emellertid med hänsyn till den stora ekonomiska betydelse,
försöksverksamheten kunde väntas få för den fortsatta täckdikningsverksamheten,
funnit det angeläget, att en utvidgad försöksverksamhet på täckdikningens
område med det snaraste komme till stånd. Kommittén har därvid
framhållit, att den vid framläggandet av sina förslag icke avsett att föregripa
jordbruksförsöksutredningens ställningstagande till frågan om den
framtida förläggningen av försöksverksamheten på täckdikningens område.
De framlagda förslagen innebure allenast en temporär lösning av frågan och
försöksverksamheten på området borde sålunda göras till föremål för förnyade
överväganden i samband med prövningen av jordbruksförsöksutredningens
blivande förslag. Kommittén har rörande organisationen av den nu
föreslagna försöksverksamheten uttalat i huvudsak följande.

Vid övervägande av hithörande spörsmål har kommittén funnit olika möjligheter
föreligga för frågans lösning. Det synes sålunda tänkbart att för
handhavande av försöksverksamheten inrätta ett nytt, från andra försöksinstitutioner
på jordbrukets område helt fristående organ. Även om en dylik
lösning synes vara ägnad medföra vissa fördelar, torde dock en sådan anordning
innebära risk för att försöksverksamheten kan komma att i någon mån
bliva isolerad från forsknings- och försöksverksamhet på angränsande områden.
Då därjämte kostnaderna för verksamheten i dylikt fall torde kunna
förväntas bliva större än om verksamheten anknytes till någon redan befintlig
forsknings- eller försöksinstitution inom området, finner kommittén
icke anledning föreslå tillskapande av en helt fristående institution för handhavande
av föreliggande försöksverksamhet utan förordar, att denna anslutes
till någon redan förefintlig forsknings- eller försöksinstitution på jordbrukets
område. Därvid torde i första hand kunna ifrågasättas en anslutning till
jordbruksförsöksanstalten, vilken såsom redan nämnts har till uppgift att
bedriva försöksverksamhet på, bland annat, förevarande område. Även om
kommittén principiellt anser en anknytning av den av kommittén förordade
täckdikningsförsöksverksamheten till sagda anstalt vara att föredraga, synes
dock anstaltens resurser i detta avseende för närvarande vara alltför begränsade
för att eu dylik åtgärd bör ifrågakomma.

Förutom till jordbruksförsöksanstalten torde en utvidgad täckdikningsförsöksverksamhet
kunna anknytas till lantbrukshögskolans hydrotekniska institution.
De i samband med försöksverksamheten stående forskningsuppgifterna
ligga självfallet inom sagda institutions ämnesområde. Ur principiell
synpunkt bar däremot inom kommittén en viss tveksamhet varit förhanden
rörande lämpligheten av all jämväl anknyta försöksverksamheten såsom
sådan till ifrågavarande undervisnings- och forskningsinstitution. Institutionen
torde emellertid besitta den mest omfattande erfarenhet rörande forskningsverksamhet
på den agronomiska hydroteknikens område, vilken är till
finnandes i vårt land. Fn viss försöksverksamhet inom nämnda område be -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

drives därjämte vid institutionen, vilken verksamhet, bland annat, avser
sambandet mellan grundvattenstånd och skördeavkastning. Nämnda erfarenhet,
vilken synes värdefull att kunna utnyttjas vid upptagande av försöksverksamhet
i större omfattning, torde jämväl hava varit främsta anledningen
till att ledningen för de under forskningsrådets medverkan tillkomna enkla
täckdikningsförsöken anförtrott» institutionen. 1 avvaktan på de beslut, som
kunna bliva eu följd av det inom 1945 års jordbruksförsöksutredning pågående
arbetet, vill kommittén förorda en temporär anknytning till lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution.

För lösande av de arbetsuppgifter, som upptagande av här ifrågasatta försöksverksamhet
kommer att medföra, är det ofrånkomligt — oavsett vilket
av ovannämnda alternativ, som väljes — att anställa särskild personal för
berörda uppgifter. Då de senares omfattning icke påverkas av den valda
organisationsformen och det vid anknytning till någon befintlig forskningseller
försöksinstitution icke torde vara möjligt att utnyttja tidigare befattningshavare
för nu ifrågavarande uppgifter, synes personalbehovet kunna
bedömas bliva detsamma vid samtliga alternativ. Då kommittén i det föregående
förordat, att försöksverksamheten tills vidare anknytes till lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution, följer därav, att den personal, som erfordras
för försöksverksamheten, ställes under föreståndarens för sagda institution
ledning. Den av kommittén förordade försöksverksamheten erfordrar
i första hand anställandet av en befattningshavare, vilken i egenskap av
försöksledare kan handhava den direkta ledningen av verksamheten. De uppgifter,
som komma att åvila denne, bliva av den natur, att de närmast torde
böra jämföras med dem, som åvila de vid de statliga försöksanstalterna anställda
statsagronomerna. Försöksledaren torde med hänsyn härtill böra erhålla
ungefär samma ställning som dessa. Till följd av verksamhetens omfattning
torde det vidare vara erforderligt, att försöksledaren vid sin sida
får en assistent. Därjämte torde ett kontorsbiträde böra anställas, så att förutnämnda
båda befattningshavare icke onödigvis komma att betungas av
expeditionsarbete.

Vid en anknytning till lantbrukshögskolans hydrotekniska institution torde
denna enligt vad kommittén inhämtat tills vidare kunna ställa för verksamheten
erforderliga lokaler till förfogande utan någon utvidgning av de lokalutrymmen,
som institutionen för närvarande disponerar. Vissa smärre
omändrings- och inredningsarbeten av lokalerna synas dock erforderliga för
att möjliggöra ett intensivare utnyttjande av dessa. Därjämte blir en viss
nyanskaffning av instrument och annan utrustning för försöksverksamhetens
räkning erforderlig.

Såsom kommittén i det föregående angivit borde vissa forskningsuppgifter
upptagas i samband med den planerade försöksverksamheten. Då detta
forskningsarbete komme att ställa krav på en utökning av personalen vid
lantbrukshögskolans hydrotekniska institution, har kommittén föreslagit att
personalen vid institutionen måtte utökas med en laborator, två tekniska biträden
och ett kontorsbiträde.

Kommittén har såsom förut berörts vidare föreslagit att ett särskilt organ,
benämnt täckdikningsförsökskommittén, skulle inrättas med uppgift att leda
försöksverksamheten. Såsom motivering härtill har anförts.

Då ifrågavarande slag av försöksverksamhet icke tidigare bedrivits i större
omfattning i vårt land och jämväl utländska erfarenheter på området, vilka
kunna väntas bliva tillämpliga för vårt lands vidkommande, äro förhållan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

13

devis begränsade, synes det sannolikt, att verksamheten kan komma att erbjuda
många nya och svårbemästrade problem. För dessas lösande synes det
angeläget, att försöksverksamheten kan bedrivas under medverkan av den
speciella sakkunskap i förevarande avseende, vilken kan vara till finnandes
inom skilda områden. En dylik samverkan mellan företrädare för olika intressen
måste anses så mycket mera önskvärd som de åtgärder, vilka vidtagas
i samband med försökens anordnande, i många fall torde bliva av betydande
ekonomisk räckvidd. Det är vidare önskvärt, att försöksverksamheten
ledes och organiseras så, att densamma snabbt kan byggas upp och träda i
verksamhet samt smidigt anpassas efter växlande uppgifter och arbetsförhållanden.
Kommittén vill fördenskull förorda, att ett särskilt organ inrättas
med uppgift att igångsätta och leda ifrågavarande verksamhet. I detta
organ, som lämpligen sy/nes böra benämnas täckdikningsförsökskommittén,
böra de olika intressen, som beröras av läckdikningsverksamheten^ bliva
representerade. Täckdikningsförsökskommittén bör förslagsvis bestå av
fem personer. Föreståndaren för lantbrukshögskolans hydrotekniska institution
torde böra vara självskriven ledamot av nämnda försökskommitté, i
vilken det vidare synes önskvärt att, bland annat, de förrättningsmän, vilka
handhava planläggningen av täckdikningsföretag, ävensom de inom andra
grenar av försöksverksamheten på jordbrukets område verksamma försöksmännen
och de praktiska jordbrukarna bliva företrädda.

I anslutning härtill har kommittén erinrat, att de enkla täekdikningsförsök,
vilka tillkommit på initiativ av jordbrukets forskningsråd, för närvarande
stode under ledning av en särskild delegation. Då det vore att förutsätta
att forskningsrådets medverkan vid täckdikningsförsöksverksamheten komme
att upphöra från och med år 1948 och då denna försöksverksamhet såsom
tidigare anförts syntes böra upprätthållas även i fortsättningen, har
kommittén funnit det mest ändamålsenligt att ledningen av dessa enkla försök
framdeles uppdroges åt den föreslagna täckdikningsförsökskommittén.

Rörande kostnaderna för genomförandet av den av kommittén förordade
försöksverksamheten på täckdikningens område har kommittén anfört.

Anordnande av täckdikningsförsök drager betydande engångskostnader vid
anläggandet. Utöver de kostnader, som äro förbundna med en i vanlig ordning
utförd täckdikning, tillkomma nämligen i detta fall kostnaderna för de
speciella anordningar och åtgärder, vilka måste vidtagas för försökens skull.
Det må härvid erinras om den särskilda noggrannhet, varmed grävning, läggning
och återfyllning av dikena måste ske. Grävningsarbetet måste sålunda
till övervägande delen utföras för band. Återfyllningens betydelse har tidigare
berörts, ocli det är med hänsyn härtill ofrånkomligt, att denna del av
arbetet verkställes med all tänkbar omsorg. Försöken kräva också anordnande
av särskilda brunnar för avrinningsmätningar. Med ledning av inom
kommittén utförda preliminära beräkningar ha kostnaderna för försökens
anläggande — efter frånräknande av den del utav anläggningskostnaderna,
vilken enligt kommitténs mening bör bestridas av vederbörande försöksvärd
—- visat sig uppgå till 1 000 kronor för hektar. Då kommittén i
första hand funnit önskvärt, alt mera ingående täckdikningsförsök anordnas
å 19 platser och varje försöksplats om möjligt bör omfatta 15 hektar, skulle
anläggningskostnaderna för ifrågavarande försök uppgå till sammanlagt
285 000 kronor. Med hänsyn till de omfattande förberedande undersökningar,
vilka måste föregå försöksverksamhetens påbörjande, synes det dock icke

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

sannolikt, att samtliga försök kunna igångsättas under budgetåret 1947/48,
utan torde det vara tillfyllest, därest medel under sagda budgetår beräknas
för anordnande av 10 försök, vilket skulle innebära ett medelsbehov av
150 000 kronor.

Vid det föreslagna försöksområdet i Uppsala län föreligga mycket gynnsamma
betingelser för anordnande av specialförsök. Då kommittén funnit
önskvärt, att dessa förutsättningar i möjligaste mån tillvaratagas, har kommittén
utarbetat en särskild försöksplan för detta område, vilken ställer sig
omkring 15 000 kronor dyrare än för övriga försöksområden. Kommittén,
som funnit dessa specialförsök medföra väsentliga fördelar för syftet med
ifrågavarande verksamhet, hemställer att medel beräknas till bestridande av
kostnaderna för desamma.

Utan tvivel komma olägenheter i vissa avseenden att åsamkas de jordbrukare,
som ställa sina gårdar till förfogande för ifrågavarande försök. Då försöksvärdarna
dessutom måste åtaga sig vissa förpliktelser avseende brukningen
av försöken m. in., synes det skäligt, att viss ekonomisk gottgörelse utgår
härför. Preliminärt torde denna böra beräknas till i runt tal 1 000 kronor för
försök, varför till sagda ändamål under förutsättning av ovan angivna omfattning
av försöksverksamheten för budgetåret 1947/48 skulle erfordras ett
belopp av 10 000 kronor.

Särskild ersättning torde jämväl böra utgå till vederbörande hushållningssällskap
eller till annat lokalt organ, som kan komma i fråga för den lokala
tillsynen och skötseln av försöken Denna ersättning synes böra avvägas med
hänsyn till storleken av de belopp, som utgå till andra under statens medverkan
anordnade försök på jordbrukets område. Därest 10 försök skulle komma
till utförande under budgetåret 1947/48, anser sig kommittén för ändamålet
böra beräkna ett belopp av 5 000 kronor.

Vad angår kostnaden för de enkla försök, som för närvarande utföras under
forskningsrådets medverkan men vilka kommittén förordat skola från
och med ingången av år 1948 samordnas med övrig täckdikningsförsöksverksamhet,
utgår för närvarande för tillsyn och skötsel av dessa försök
samt för ersättning till försöksvärdarna viss ersättning till hushållningssällskapen.
Dylik ersättning synes böra utgå jämväl framdeles, och för detta ändamål
torde böra beräknas ett belopp av 300 kronor för försök och år. Då
antalet enkla försök avsetts skola utgöra omkring 100 stycken, skulle de årliga
kostnaderna för dessa försök kunna beräknas till 30 000 kronor. Kostnaderna
för verksamheten bestridas emellertid intill utgången av år 1947 av
de utav forskningsrådet för ändamålet anvisade medlen, varför för budgetåret
1947/48 allenast skulle erfordras ett belopp av 15 000 kronor.

Vidkommande kostnaderna för ledningen av täckdikningsförsöksverksamlieten
torde avlöningarna till den personal, som efter vad i det föregående
anförts befunnits erforderlig för verksamhetens bedrivande med hänsyn till
försöksverksamhetens provisoriska karaktär böra utgå i form av arvoden.
Då försöksledaren ansetts böra innehava en ställning ungefär motsvarande
statsagronoms i lönegrad A 26, torde för försöksledaren böra beräknas ett arvode
av 12 000 kronor för år. å vilket arvode tillägg synes böra utgå med 660
kronor. Den av kommittén föreslagne assistenten torde i avlöningshänseende
böra jämställas med förste assistenter hos försöksanstalterna. Då dessa
assistenter för närvarande äro placerade i lönegrad Eo 21, synes arvodet till
nu ifrågavarande assistent böra beräknas till 9 000 kronor för år jämte arvodestillägg
med 660 kronor för år. Försöksverksamheten torde såsom tidigare
nämnts även erfordra anställande av ett kontorsbiträde, varjämte visst
behov av extrapersonal kan väntas uppstå. Till avlöningar åt personal utöver
förenämnda båda befattningshavare ävensom till anlitande av sakkun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

15

niga synes ett belopp av 6 800 kronor vara erforderligt. Slutligen torde vissa
arvoden jämväl böra beräknas åt ordförande och ledamöter i den kommitté,
som skall omhänderhava ledningen av försöksverksamheten. För ändamålet
torde ett belopp av förslagsvis 2 000 kronor böra ifrågakomma. Därest
en allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst in. fl. skulle
komma att genomföras från och med den 1 juli 1947, förutsätter kommittén,
att de nu föreslagna arvodena åt befattningshavarna vid försöksverksamheten
undergå uppräkning.

Beträffande omkostnaderna för försöksverksamheten må framhållas, att
de lokaler, som lantbrukshögskolans hydrotekniska institution för närvarande
disponerar, måste undergå vissa smärre omändrings- och inredningsarbeten,
därest försöksverksamheten anknytes till sagda institution. Enligt under
hand infordrat anbud torde kostnaderna för nämnda arbeten komma att
belöpa sig på 10 800 kronor. Vidare torde för utrustningen av lokalerna ävensom
för anskaffande av för försöksverksamheten erforderlig fältutrustning
böra beräknas åtgå ett belopp av 6 600 kronor. Då försöksverksamheten fordrar,
att såväl försöksledaren som assistenten skola ha möjlighet att företaga
omfattande resor, och då det därjämte torde få förutsättas, att kommitténs
arbete erfordrar vissa resor, anser kommittén nödvändigt, att till reseersättningar
beräknas ett belopp av 9 000 kronor. För expenser m. in. synes slutligen
ett belopp av 2 500 kronor erforderligt.

Den av kommittén föreslagna försöksverksamheten på täckdikningens område
skulle sålunda under första verksamhetsåret beräknas draga följande
kostnader, nämligen anläggningskostnad (150 000 + 15 000=) 165 000 kronor,
driftkostnad, innefattande ersättning till försöksvärdar samt ersättning
för den lokala skötseln och tillsynen av såväl de mera ingående som de enkla
försöken (10 000 + 5 000 + 15 000=) 30 000 kronor samt kostnad för ledningen
av försöksverksamheten 60 000 kronor, därav till avlöningar m. m.
(12 000 + 660 + 9 000 + 660 + 6 800 + 2 000=) i runt tal 31 100 kronor och
till omkostnader (10 800 + 6 600 + 9 000 + 2 500=) 28 900 kronor. Totalkostnaden
under första verksamhetsåret skulle alltså uppgå till (165 000 +
30 000 + 60 000 =) 255 000 kronor. Under andra verksamhetsåret, då jämväl
en betydande utläggning av mera ingående försök avsetts skola äga rum,
har kommittén uppskattat totalkostnaderna till 236 100 kronor. Från och
med det tredje verksamhetsåret ha emellertid kostnaderna beräknats kunna
stanna vid 101 100 kronor.

Till följd av den föreslagna utvidgade forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution har kommittén ansett en utökning
av personalen vid institutionen med en laborator, två tekniska biträden och
ett kontorsbiträde erforderlig. I fråga om avlöningen till dessa samt kostnaderna
i övrigt för den utökade forskningsverksamheten har kommittén yttrat.

I enlighet med vad högskolestyrelsen vid avgivandet av förslag till anslagsäskanden
för budgetåret 1947/48 anfört, synes laboratorn böra avlönas
med arvode å 12 000 kronor jämte arvodeslillägg å 660 kronor för år. Även
övriga här nämnda befattningshavare synas till en början böra avlönas medelst
arvoden. Dessa torde för de tekniska biträdenas del böra beräknas till
4 800 kronor för vartdera biträdet samt för kontorsbiträdets vidkommande
till 4 100 kronor. Under anslagstiteln Lantbrukshögskolan: Avlöningar torde
sålunda för budgetåret 1947/48 ett belopp av 26 400 kronor böra beräknas

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 40.

för att medgiva nämnda personalutökning vid hydrotekniska institutionen.
Kommittén vill dock härvid erinra om den ökning av avlöningsanslaget som
erfordras, därest en allmän lönereglering för befattningshavare i statens
tjänst genomföres.

Upptagande av eu utvidgad forskningsverksamhet vid lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution kräver vissa kostnader vid undersökningsplatsernas
iordningställande för forskningsändamål samt anskaffande av erforderlig
specialutrustning med avseende å instrument och apparatur. Enligt inom
kommittén verkställda beräkningar svnas engångskostnaderna för igångsättande
av de undersökningar, kommittén i det föregående närmare berört,
belöpa sig på 82 000 kronor, medan de årliga kostnaderna för samma ändamål
beräknats uppgå till 15 000 kronor. För budgetåret 1947/48 synes för
tillgodoseende av nyssnämnda medelsbehov under anslagstiteln Lantbrukshögskolan:
Särskilda undersökningar böra beräknas ett belopp av 97 000
kronor.

Yttrandena.

I samtliga yttranden har vad kommittén anfört rörande behovet av en utvidgad
försöksverksamhet på täckdikningens område tillstyrkts eller lämnats
utan väsentlig erinran. Statskontoret och Gävleborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ha emellertid ansett att med den föreslagna
försöksverksamheten syntes kunna anstå i avbidan på de förslag som 1945
års jordbruksförsöksutredning kunde komma att framlägga. Ur yttrandena
må här i övrigt återgivas följande.

Rörande de områden, inom vilka större försök föreslagits skola utläggas,
ha vissa erinringar framställts. Förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra,
Hallands och Älvsborgs läns norra hushållningssällskap ha föreslagit, att
åtminstone ett större försök måtte komma till utförande inom respektive
hushållningssällskaps område. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i
Västerbottens och Norrbottens län ha ifrågasatt, huruvida icke ytterligare ett
försök borde förläggas inom vartdera hushållningssällskapets område.

Lantbruksakademien och Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ha ansett vissa ytterligare uppgifter för ifrågavarande försöksverksamhet
höra ifrågakomma. Förvaltningsutskottet har sålunda föreslagit,
att i försöksverksamheten borde upptagas jämväl frågan om olika stark
grusning vid täckdikning av jord, där igenslamning av rören förekomme.
Lantbruksakademien har i detta sammanhang anfört.

Utöver de av kommittén angivna frågorna är det enligt akademiens uppfattning
av värde, att man även inriktar arbetet på vissa andra uppgifter,
vilka synas akademien betydelsefulla. Metoder, som gjorde det möjligt att
snabbt och utan större kostnad fastställa dräneringsbehovet på en viss jord.
skulle sålunda vara av stort värde, ej minst när det gäller att taga ställning
till den inom våra viktigaste jordbruksområden nu ofta aktuella frågan
huruvida en tidigare utförd täckdikning behöver förnyas eller icke. En annan
betydelsefull uppgift för forsknings- och försöksverksamheten borde vara att
undersöka, huruvida man icke genom helt nya metoder, vid vilka den moderna
maskinteknikens alla möjligheter kunde utnyttjas, skulle kunna ernå
en tillfredsställande avvattning av jorden. Så snart möjligheter yppa sig att

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 1”

utöka arbetsprogrammet i bär avsedd omfattning, bör detta enligt akademiens
mening ske.

Emot kommitténs förslag rörande föröksverksamhetens utförande ha
smärre erinringar framförts av styrelsen för lantbrukshögskolan, lantbruksakademien
och sju hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Ur förenämnda,
vid styrelsens för lantbrukshögskolan utlåtande fogade särskilda yttrande,
däri högskolestyrelsen instämt, må här följande återgivas.

För att de föreslagna försöken skola kunna giva tillförlitliga resultat måste
de utföras med största möjliga omsorg och kompletteras med noggranna detaljundersökningar.
Härför fordras emellertid att försöken utläggas på med
hänsyn till jordens beskaffenhet, grundvattenstånd och marklutning etc.
möjligast jämn jord. Det förefaller emellertid sannolikt att det blir utomordentligt
svårt att tillgodose dessa krav, om för varje försök skall erfordras
en samlad areal så stor, som utredningen föreslagit. En viss uppdelning och
förenkling av försöken torde därför i de flesta fall vara påkallad.

Vidare böra dylika försök så gott. som ständigt stå under sakkunnig kontroll.
Då på olika sätt dränerad jord kan förväntas torka upp olika hastigt,
böra eventuella skillnader i detta avseende fastställas och jordens tillredning
och såfjd rättas efter jordens upptorkning. Om en intensivare dränering
av jorden skulle möjliggöra ett tidigare vårbruk, vore det felaktigt om försöket
utfördes utan hänsynstagande härtill. Även tidpunkten för skörden
torde påverkas av dikningsintensiteten. Allt detta gör, att dylika försök
påfordra så gott som ständig övervakning.

Såväl sistnämnda förhållande som svårigheten att erhålla för dylika försök
godtagbar jord, gör det önskvärt att den föreslagna försöksverksamheten
till att börja med begränsas till att omfatta ett mindre antal försök
än det av utredningen föreslagna. Härför talar även den omständigheten, att
man här i viss mån har att göra med ett nytt försöksobjekt, där ledningen
först bör förskaffa sig en viss erfarenhet, innan arbetet får svälla ut till
den omfattning, som utredningen har skisserat.

Det synes vidare som om de genom delegationen för dräneringsförsök planerade
försöken skulle kunna ha ett betydande värde från sistnämnda synpunkt.
Dessa försök, som visserligen äro utlagda med tanke på att endast giva
en viss orientering, skulle kunna bliva mycket värdefulla, därest de kompletterades
med undersökningar rörande jordens beskaffenhet, dess genomsläpplighet
och vattnets rörelse i marken etc. Det synes därför riktigare,
att så långt som möjligt komplettera dessa enklare försök med dylika undersökningar
för att sedan kunna lägga de därvid vunna erfarenheterna till grund
vid utläggandet av fullständigare försök.

Parallellt med försöken bör enligt utredningen eu utvidgad forskningsverksamhet
å dräneringsområdet komma till stånd. Vikten av att så sker
bör understrykas. En sådan forskning är eu förutsättning för att erhållna försöksresultat
överhuvud taget skola kunna tolkas och användas. Förslaget att
forskningsverksamheten i fråga skall handhavas av lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution förordas.

I huvudsak enahanda synpunker ha anförts av lantbruksakademien, som
tillika ifrågasatt, huruvida det med hänsyn till de omfattande förundersökningar,
som nödvändigtvis måste föregå försökens utläggande, kunde bliva
möjligt att bringa samtliga av kommittén föreslagna försök till utförande
under den härför beräknade liden av två år.

Ii i hd nr/ till riksdagens protokoll I!)ii7. I sand. .Yr 40.

18

Kungl. Mcij.ts proposition nr 40.

Av Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har understrukits
vikten av att de föreslagna försöken utfördes under sådana förhållanden,
som vanligen förekomme å ett omsorgsfullt skött jordbruk, då
resultaten i annat fall icke kunde beräknas stå sig vid praktisk tillämpning.

Svårigheterna att finna lämpliga försöksplatser och försöksvärdar ha betonats
av sex hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Östergötlands läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott har därvid ifrågasatt, huruvida icke
domänverkets medverkan borde erhållas till förläggning av täckdikningsförsök
till kronoegendomar.

I fråga om försöksverksamhetens organisation ha i de flesta yttrandena
förordats att verksamheten temporärt anknötes till lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution samt att en täckdikningsförsöksnämnd inrättades.
Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har emellertid —
under hänvisning till att försöksverksamheten på jordbrukets område sedan
länge varit underställd jordbruksförsöksanstallen — förordat en anknytning
till anstalten.

Styrelsen för lantbruks högskolan, lantbruksakademien och 1945 års jordbruksförsöksutredning
ha uttalat att, då täckdikningsförsöksverksamheten avsåges
skola förläggas till högskolans hydrotekniska institution, ifrågavarande
försöksverksamhet i likhet med annan försöksverksamhet på jordbrukets
område borde vara underställd högskolans styrelse. Med hänsyn härtill borde
arbetsuppgifterna för den föreslagna täckdikningsförsökskommittén närmast
bliva av rådgivande art.

Lantbruksstyrelsen har ansett, all styrelsen lämpligen borde bliva representerad
i täckdikningsförsökskommittén.

Beträffande den föreslagna organisationen för försöks verksamhet eu har
/945 års jordbruks^redning uttalat följande.

Jordbruksförsöksulredningen är av den uppfattningen att vid ett eventuellt
genomförande av det förslag rörande jordbniksförsöksverksamhetens allmänna
organisation, vartill utredningen kan komma, täckdikningsförsöksverksamheten
skall behandlas på samma sätt som all annan försöksverksamhet på
jordbrukets område. Denna försöksverksamhet bör sålunda enligt utredningens
förmenande icke tillåtas gå sina egna vägar utan bör liksom övrig
försöksverksamhet på området vara inpassad i systemet i stort med nära
kontakt med annan jordbruksförsöksverksamhet. På grund av den vikt, som
måste tillmätas försöksverksamheten på täckdikningens område, och med
hänsyn till betydelsen av att en utvidgad verksamhet på detta område snabbt
kan byggas upp och träda i verksamhet, vill dock utredningen icke motsätta
sig att som ett provisorium intill dess ställning hunnit tagas till utredningens
kommande förslag, försöksverksamheten på täckdikningsområdet organiseras
i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget. Utredningen
förutsätter härvid, att ifrågavarande verksamhet, särskilt beträffande
studiet av grödorna å försöksfälten, bedrives med god kontakt med annan
jordbruksförsöksverksamhet samt att den organisatoriska uppläggningen ej
bindes så hårt att en anslutning av täckdikningsförsöksverksamheten till utredningens
kommande förslag rörande jordbruksförsöks verksamhetens allmänna
organisation försvåras.

Den föreslagna utvidgningen av lantbrukshögskolans hydrotekniska institution
har av statskontoret under hänvisning till att sakkunniga tillkallats för

Kunyl. Maj.ts proposition nr 40.

19

utredning rörande den framtida utvecklingen och omfattningen av högskolorna
på jordbrukets och skogsbrukets område ansetts höra anstå i avvaktan
å de resultat, vartill nämnda utredning kunde föranleda.

Mot kommitténs beräkning av kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet
ha inga erinringar framställts utom i vad avser gottgörelse till försöksvärdar.
Statskontoret har i detta hänseende framhållit, alt då försöken,
vilka avsåges skola utläggas å icke täckdikad mark och bekostas av statsmedel,
kunde förväntas medföra en icke oväsentlig höjning av jordens avkastning,
borde frågor om ersättning för olägenhet, skada eller förlust i följd
av försöksverksamheten bedömas med hänsyn härtill. Statskontoret har därför
föreslagit, att ersättning för dylikt men borde utgå allenast i den mån del
överstege båtnaden av försöket. Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
har understrukit vikten av att ersättningen till försöks värdarna
anpassades till den arbetstid, som kunde beräknas åtgå för försökens
skötsel och vård, medan Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
framhållit önskvärdheten av att dessa ersättningar bestämdes så, att
de utgjorde en stimulans för försökets genomförande på önskvärt sätt under
hela försökstiden.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som ansett den
föreslagna försöksverksamheten tills vidare kunna anstå, har såsom motivering
härför anfört i huvudsak följande.

Att inför de beslut, som komma alt fattas i anledning av 1945 års jordbruksförsöksutredning,
igångsätta en så pass omfattande och dyrbar försöksverksamhet,
som det här är fråga om, synes vara mindre välbetänkt, även
om det vore högst önskvärt, afl försök och forskning på täckdikningens område
kommer till stånd. Har jordbruket hitintills fått reda sig utan egentlig
försöksverksamhet på täckdikningens område, bör det kunna gå ett par år
bil. Några mera oroväckande förluster för jordbruket under denna väntetid
torde knappast vara att befara, i synnerhet som tillgången på dräneringsrör
och arbetskraft för dikning för närvarande är så pass knapp som den är.
Förvaltningsutskottet är av den uppfattningen, att frågan om mera ingående
täckdikningsförsök bör få vila, tills 1945 års jordbruksförsöksutrednings förslag
slutbehandlats. Under tiden synes det lämpligt, att man söker kontakt
med jordbrukare, som kunna tänkas vara intresserade av att mottaga försök
av ifrågavarande slag. Kan försöksvärdsfrågan lösas under väntan på
1945 års jordbruksförsöksutrednings betänkande, kan den lid, som går innan
dess, icke anses vara förspilld utan utgöra eu värdefull grund att bygga
vidare på, då det slutliga avgörandet om mera ingående täckdikningsförsök
skatt fattas.

Föredraganden.

Såsom av det anförda framgår förefinnes för närvarande för landets jordbruk
ett mycket betydande behov av täckdikning. Av de vid 1944 års jordbruksräkning
införskaffade uppgifterna framgår all av landets hela åkerareal,
omkring 3 700 000 hektar, endast 26 procent äro fäckdikade. Enligt från hushållningssällskapen
insamlade uppgifter äro nära 74 procent av åkerarealen

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

täckdikad eller i behov av täckdikning. Kostnaderna för täckdikning, som
före krigsutbrottet utgjorde i medeltal 400 kronor för hektar, beräknas för
närvarande till 600 kronor för hektar. Uå enligt de av kommittén anförda
siffrorna under åren 1938—1944 i genomsnitt årligen täckdikats 9 000 hektar,
skulle alltså det svenska jordbrukets årliga kostnader under de senaste åren
kunna uppskattas till omkring 5 400 000 kronor. Härvid bör hållas i minnet
att stora svårigheter förelegat för täckdikningsverksamheten under de gångna
krisåren på grund av alt varken arbetskraft eller material stått till förfogande
i erforderlig utsträckning. Såsom jämförelse må nämnas att den under
åren 1933—1938 täckdikade åkerarealen beräknats till i genomsnitt
16 000 hektar per år. Det torde därför vara att förvänta att täckdikningsverksamheten
kommer att avsevärt stegras under de kommande åren. Under
förutsättning att all dräneringsbehövande åker vore täckdikad har kommittén
vidare, därest täckdikningens varaktighet uppskattades till 60 år, beräknat
det årliga täckdikningsbehovet för vidmakthållande av täckdikningens
funktionsduglighet omfatta ungefär 45 000 hektar, vilket vid nuvarande kostnadsnivå
skulle medföra en årlig kostnad av i runt tal 25 000 000 kronor för
landets jordbruk.

De här anförda siffrorna torde klart visa alt det är av största betydelse för
landets jordbrukare att täckdikningsverksamheten försiggår på det mest
ändamålsenliga sätt och med minsta möjliga kostnader. Avsevärda besparingar
skulle givetvis kunna vinnas, för den händelse samma resultat av dikningen
uppnåddes, om dikena lades mindre tätt eller till mindre djup än nu vanligen
sker. Men även andra spörsmål äro av betydelse vid täckdikningens utförande.
Dikets lutning spelar sålunda en icke obetydlig roll för täckdikningens
varaktighet. För att täckdikningsrören icke skola igenslammas måste
nämligen vattnet ha en viss minsta avrinningshastighet. Jämväl andra förhållanden
rörande täckdikningens utförande torde vara i behov av undersökning.

Tidigare ha vissa försök och undersökningar beträffande nu berörda spörsmål
företagits varigenom åtskilliga hållpunkter erhållits. Samtliga dessa försök
och undersökningar synas emellertid icke ha varit tillräckligt omfattande
för att man därav skall kunna erhålla några mera allmängiltiga svar på
de föreliggande problemen.

Då förevarande spörsmål uppenbarligen äger stor ekonomisk betydelse för
såväl den enskilde jordbrukaren som det allmänna, som på olika sätt ekonomiskt
stöder täckdikningsverksamheten, synes det angeläget att eu mera omfattande
försöksverksamhet på hithörande område med det snaraste kommer
till stånd för att i möjligaste mån vinna klarhet i förberörda och andra
med täckdikningsverksamheten sammanhängande problem. Med hänsyn härtill
och då såsom framgår av 1945 års jordbruksförsöksutrednings remissutlåtande
anordnandet av en sådan försöksverksamhet icke synes komma
att föregripa ett ställningstagande till de förslag utredningen avser att framlägga,
vill jag föreslå att medel nu anvisas för påbörjande av eu utvidgad
täckdikningsförsöksverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

21

Vad kommittén loreslagit i fråga om försöksverksamhetens omfattning synes
i huvudsak kunna godtagas. Sålunda torde under de närmaste åren böra
utläggas ett antal större täckdikningsförsök — förslagsvis det av kommittén
angivna antalet 19 — inom de av kommittén föreslagna åkerjordsområdena.
Härjämte torde på initiativ av jordbrukets forskningsråd påbörjade
enklare försök böra inordnas i den statliga försöksverksamheten på hithörande
område. De större försöken synas i enlighet med kommitténs förslag
lämpligen böra anordnas under en längre tid för att de därvid erhållna resultaten
skola bliva så tillförlitliga som möjligt. Då, såsom kommittén framhållit,
det icke torde vara möjligt att förlägga ifrågavarande försök till de
nuvarande statliga försöksgårdarnu liksom ej heller till de fasta försöksstationer,
som äro knutna till jordbruksförsöksanstalten, eller till de vid lantmanna-
och lantbruksskolorna förefintliga skoljordbruken, torde det bliva
nödvändigt att försöka finna lämpliga försöksplatser på andra egendomar.
Med hänsyn till den avsevärda tid, under vilken försöken äro avsedda att anordnas,
synes det nödvändigt att betryggande dispositionsrätt erhålles till
försöksplatserna. I anslutning till vad kommittén anfört rörande valet av försöksplatser
synes emellertid enligt mitt förmenande böra undersökas, huruvida
icke något eller några större försök skulle kunna förläggas till sådana
fastigheter, som under de närmaste åren avses skola bliva föremål för mera
omfattande täckdikning på privat initiativ, varigenom kostnaderna skulle
kunna nedbringas. Likaså finner jag det lämpligt, att vid försöksverksamheten
kontakt sökcs med de sakkunniga för utredning rörande möjligheterna
alt med maskinella hjälpmedel få till stånd en utvidgad och förbättrad täckdikningsverksamhet
m. in. (kommittén för maskinell täckdikning). Man synes
nämligen böra undersöka möjligheterna att i försöksverksamheten använda
de täckdikningsmaskiner som av sistnämnda kommitté för försöksändamål
inköpts. Härigenom kunde måhända vinnas en mera allsidig erfarenhet
i fråga om maskinanvändning vid täckdikning.

Vad angår organiserandet av den föreslagna försöksverksamheten torde
denna åtminstone tills vidare, i avbidan på resultatet av 1945 års jordbruksförsöksutrednings
arbete och de förslag, som därav må föranledas, anknytas
till lanlbrukshögskolans hydrotekniska institution. För försöksverksamhetens
utförande torde det bliva nödvändigt att viss personal ställes till institutionens
förfogande. 1 vilken omfattning sådan personal blir erforderlig kan
icke nu med säkerhet bedömas. Emellertid torde den kunna hållas inom den
av kommittén angivna ramen. Ifrågavarande personal torde böra ställas under
institutionsföreståndarens ledning och överinseende. Med hänsyn till
önskvärdheten av att försöksverksamheten med det snaraste kommer i gång
och för att densamma på ett smidigt sätt skall kunna anpassas efter de växlande
arbetsuppgifterna synes lämpligt att organiserandet och ledningen av
ifrågavarande försöksverksamhet uppdrages åt en särskild försöksnämnd.
Jag förutsätter därvid att den blivande nämnden nära samarbetar med styrelsen
för lantbrukshögskolan. Nämndens ledamöter torde böra utses av

22

Kungl. Maj-.ts proposition nr 40

Kungl. Maj:t. Frågan huruvida ledningen av försöksverksamheten även i
fortsättningen bör ankomma på försöksnämnden, torde böra göras till föremål
för förnyad prövning i samband med ställningstagandet till jordbruksförsöksutredningens
kommande förslag.

I anslutning till den utvidgade försöksverksamheten har kommittén förordat
en intensifiering av forskningen på täckdikningens område. Såsom exempel
på nya forskningsuppgifter har framhållits nödvändigheten av ett ingående
studium av markförhållandena för att resultaten av försöken skola
kunna riktigt bedömas. Även andra forskningsuppgifter ha angivits. För att
möjliggöra den ökade verksamhet vid lantbruk shögskolans hydrotekniska
institution, som skulle bliva en följd härav, har kommittén föreslagit en viss
utökning av institutionens personal. Enligt mitt förmenande synes det icke
lämpligt att i avvaktan på resultaten av den pågående utredningen rörande
den framtida utvecklingen och omfattningen av högskolorna på jordbrukets
och skogsbrukets område här taga ställning till förevarande spörsmål utan
torde därmed tills vidare böra anstå. Då det emellertid, såsom kommittén
anfört, synes erforderligt att eu viss forskning utföres parallellt med försöksverksamheten,
vill jag förorda alt av de medel, som enligt vad jag i det följande
kommer att föreslå böra ställas till förfogande för försöksverksamheten,
visst belopp enligt Kungl. Maj ds bestämmande må disponeras för forskningsändamål.

Vad angår de av kommittén verkställda kostnadsberäkningarna för försöksverksamheten
under nästa budgetår torde även dessa i stort sett kunna
godtagas. Givetvis bör eftersträvas att i möjligaste män förbilliga verksamheten.
I detta hänseende synas vissa besparingar böra kunna göras i fråga om
ersättning till jordägarna, å vilkas mark försöken läggas, med hänsyn till
den fördel de otvivelaktigt komma att få av desamma. Kommittén har räknat
med att under nästa budgetår skulle kunna utläggas 10 större försök varjämte
de på initiativ av jordbrukets forskningsråd påbörjade enkla försöken
avsetts skola inordnas under den statliga försöksverksamheten. Såsom i vissa
remissyttranden framhållits torde det emellertid bliva förenat med avsevärda
svårigheter att finna lämpliga försöksplatser, som uppfylla de stränga krav
som måste ställas på dessa. Det synes därför mindre sannolikt att utläggandet
av nämnda antal större försök skall kunna medhinnas under budgetåret
1947/48, vilket förhållande synes kunna medföra eu viss reducering av de
härför beräknade kostnaderna. Å andra sidan torde, såsom jag tidigare framhållit,
ett visst belopp böra avses för forskningsändamål i samband med försöksverksamhetens
planering och iordningställande. Vid övervägande av medelsbehovet
har jag därför stannat vid att ett belopp av sammanlagt 250 000
kronor för nästa budgetår bör ställas till förfogande för ändamålet. Ett anslag
av nämnda storlek synes böra anvisas under nionde huvudtiteln å riksstaten
för budgetåret 1947/48 under anslagstiteln Täckdikningsförsök m. m.
Då ifrågavarande försöksverksamhet är avsedd att pågå under en följd av
år torde anslaget böra givas reservationsanslags karaktär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

23

Därest riksdagen bifaller vad jag i det föregående förordat, torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter rörande anslagets
disposition i huvudsaklig anslutning till vad jag nu anfört.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

- 1

att till Täckdikningsföi sök m. m. å riksstaten för budgetåret
1947/48 under nionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av ............ kronor 250 000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Siv Schiöler.