Kungl. Majits proposition nr 300.

1

Nr 300.

liungl. Majits proposition till riksdagen angående grunderna för
höjning under budgetåret 19A7/48 av löner utgående
enligt statens löneplansförordning in. in.; given Stockholms
slott den 23 maj 19''i7.

Kunyl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regentcn i statsrådet å Stockholms
slott den 23 maj 19A7.

N ä r v a r a n d e:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss. fråga om grunderna för
höjning under budgetåret 1947/48 av löner utgående enligt statens löneplansförordning
in. in. och anför därvid följande.

Det med propositionen 1947:281 framlagda förslaget till statens löneplansförordning
innehåller i 4 g bestämmelser om lönernas rörlighet i förhållande
till levnadskostnaderna. 1 propositionen har föreslagits, att dessa bestämmelser
icke skola träda i kraft samtidigt med lönebestämmelserna i övrigt
utan — om ej Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda besluta —
den 1 juli 1948. Avsikten härmed var att hålla vägen öppen för eu särskild
reglering — efter förhandlingar med personalens huvudorganisationer — inBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. Nr SCO.

X

2 Kungl. Maj:ts proposition nr ofJO.

nebärande tillämpning, i varje iall lör nästa budgetår, av el t last, lör hela
budgetåret bestämt procenttal lör höjning av lönerna. Sedan denna fråga
mi varit föremål för förhandlingar med organisationerna, får jag i anslutning
till vad i nämnda sammanhang förutsatts, anmäla förslag till särskild proposition
till riksdagen i ämnet.

Det vid 1946 års riksdag fattade principbeslutet rörande löneregleringen,
som ligger till grund för 4 § i den föreslagna löneplansförordningen, innebär
i denna del huvudsakligen följande.

Grundlönebeloppen äro fastställda med utgångspunkt från en beräknad basnivå
för levnadskostnaderna vilken nära motsvarar indextalet 140 i 1935
års serie. Då det pristal, som skall angiva levnadskostnadernas förhållande
till nämnda basnivå, utvisar ökning i förhållande till basnivån med 4 enheter
eller mera, skall lönen höjas med 3 procent för varje hel månglald av 4 varlill
ökningen uppgår. Om pristalet, eller att ha uppvisat sådan ökning, åter
nedgår, skall dock lönen höjas efter oförändrat procenttal, så länge indextalet
överstiger närmast lägre hela mångfald av 4. Dessa regler medföra
likväl ej rätt till höjning av lönen eller högre procenttal än 18, motsvarande
pristalet 124. Det lönebelopp varå höjning må beräknas är begränsat till
1 200 kronor i månaden. Del kan bli föremål för särskilt beslut av Kungl.
Maj:t och riksdagen, om höjning skall ske med högre belopp eller även i annat
fall än i det föregående angivits. Då pristalet nedgår till eller understiger
90, skall, såframt Kungl. Maj:t och riksdagen därom besluta, månadslönen
sänkas med högst 5 procent. I samma proportion som månadslönen höjas
respektive sänkas vissa andra i löneplansförordningens grundlönetabeller angivna
belopp, däribland övertidsersättning.

Det pristal, eller vilket rörligheten av månadslönerna in. in. sålunda skall
regleras, skall enligt 4 § förslaget till löneplansförordning — på samma sålt
som del i civila avlöningsreglementet omförmälda levnadskostnadstalet, vilket
ligger till grund för bestämningen av det nuvarande rörliga tillägget och
kristillägget — fastställas av Kungl. Maj:l på grundval av beräkningar, som
socialstyrelsen kvartalsvis verkställer enligt de närmare föreskrifter, som
meddelas av Kungl. Maj:l. Förändringen i terminologien — från levnadskostnadstal
till pristal — har icke, enligt vad 1945 års lönekommitté vid framläggande
av förslag i ämnet (SOU 1946: 48 s. 32) framhållit, varit avsedd
att åtföljas av någon omläggning i fråga om underlaget för beräkningarna.
För den händelse eu ändring ansåges böra vidtagas i de grunder, som nu
tillämpades för indexberäkningen, ville kommittén för sin del förorda, att
en sådan ändring genomfördes först efter förhandlingar med representanter
för tjänstemännen.

Såsom i lönepropositionen framhållits har man vid handläggningen under
innevarande år av frågor rörande lönernas rörlighet haft anledning uppmärksamma
vissa ojämnheter i den automatiska indexregleringens verkningar,
vilka ojämnheter sammanhänga med olika sammanträffande förhållanden,
företrädesvis beslutade eller aktuella reformer å skatte- och sociallagsliflningens
områden.

3

Kungl. Mcij:ts proposition nr 300.

Vid levnadskostnad stalets beräkning ha hittills bland levnadskostnaderna
inedtagits de direkta och indirekta skatter, som beräknats trätta en familj
med den sammansättning, inkomst och förbrukning, som den s. k. indextamiljen
representerar. I princip ha å andra sidan medräknats även de socialpolitiska
förmåner, som samma familj antagits komma i åtnjutande av. Sistnämnda
förmåner ha dock hittills merendels varit av sådan art att hänsyn
till dem kunnat tagas endast i mindre mån. Vid beräkningarna ha salunda i
huvudsak beaktats blott sådana i varupriserna ingående förmåner som rabatter
och generella subventioner. Vid sistlidna kvartalsskifte medräknades
även det uppskattade värdet för indexfamiljen av tri skolmateriel och fria
skolmåltider.

De teoretiska invändningar och praktiska svårigheter, som det angivna
förfaringssättet kan föranleda, ha vid olika tillfällen uppmärksammats. Särskilt
har medräknandet av de direkta skatterna varit föremål för kritik, men
någon principiell omläggning av beräkningssättet har icke kommit till stånd.
Detta torde delvis ha berott därpå, att olägenheterna av det nuvarande förfarandet
icke i högre grad framträtt, så länge skattepostens förändringar
icke i större utsträckning avvikit från förändringarna av levnadskostnaderna
i övrigt.1 Socialstyrelsen verkställer sedan 1943 även en beräkning av levnadskostnaderna
utan skatter. Vid årsskiftet 1946/1947 var levnadskostnadstalet
i indexserien (1935= 100) med skatter 157 och utan skatter 154.

Införandet av källskatteuppbörden och den föreslagna omläggningen av
den statliga inkomstbeskattningen samt den i samband därmed föreslagna
övergången från skatteavdrag för barn till allmänna kontanta barnbidrag ha
aktualiserat de svårigheter, som det nuvarande beräkningssättet innefattar.
Källskattens införande, som beaktades första gången vid beräkningen kvartalsskiltet
mars/april 1947, inverkade på levnadskostnadstalet i höjande riktning
med över 5 enheter i 1935 års serie, trots att skattesatsen var oförändrad;
höjningen betingades av den inkomststegring, som indexfamiljen beräknades
ha fått under de sista två åren, ungefär motsvarande höjningen i den
allmänna lönenivån under den tidrymd, varmed skattens eftersläpning minskats
genom källskatt»!. Det må nämnas, att omsättningsskattens borttagande
beräknades vid samma tillfälle ha inverkat sänkande med ett par enheter
mera än det samtidiga bortfallet av vissa subventioner inverkat stegrande.
Därest de för riksdagen framlagda förslagen om ändringar i inkomstbeskattningen
och införande av kontantbidrag för barn genomföras från och med
ingången av år 1948, komma verkningarna därav att beaktas vid levnadskostnadsberäkningarna
för mars 1948. Den sammanlagda verkan av dessa
reformer har för indexfamiljens del överslagsvis beräknats innebära eu ökning
av den behållna inkomsten med omkring 500 kronor, vilket skulle motsvara
eu sänkning av levnadskostnadstalet i 1935 års serie med 12—14 enheter
och en sänkning av det i förslaget till löneplansförordning omförmälda
pristalet med 8—It) enheter. Om ifrågavarande reformers inverkan på index
icke vid samma beräkningstillfälle motvägdes av prisändringar i stigande

1 Jämför härom det av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet framlagda betänkandet
angående levnadskostnadsindex, SOU 1943:8.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

riktning, skulle de medföra en allmän sänkning med lägst 3 och högst 6 procent
av de nyreglerade lönerna och pensionerna, alldeles oavsett om reformerna
i de individuella fallen medfört ekonomiska fördelar eller eventuellt
nackdelar för tjänstemännen.

Även andra socialpolitiska reformer kunna verka på liknande sätt.

Beträffande utvecklingen av levnadskostnaderna under nästa budgetår synes
icke möjligt att för närvarande göra någon säker bedömning med hänsyn
till de övriga, ovissa faktorer, som påverka densamma. Man torde emellertid
kunna utgå ifrån att pristalet — beräknat enligt hittills tillämpade metoder
för levnadskostnadsberäkningen — vid kvartalsskiftet juni/juli 1947 kommer
att klart uppnå den nivå, där en höjning av månadslönerna enligt löneplansförordningen
med 12 procent skulle erhållas. Med hänsyn bl. a. till
sannolikheten av vissa prisstegringar på jordbruksprodukter under höstens
lopp synes möjligt att pristalet vid beräkningen i september eller i vart fall
i december överstiger den nivå, motsvarande ungefär levnadskostnadstalet
168 i 1935 års serie, där 15 procents förhöjning erhålles. Därefter skulle vid
marsberäkningen följa den förut omnämnda, av skattesänkning och barnbidrag
betingade sänkningen i pristalet — vilken dock till en mindre del torde
dämpas genom bortfallet av vissa rabatter — med tv åtföljande lönesänkning
med 3 eller 6 procenl.

För undvikande av de sakligt sett omotiverade svängningar i löneutvecklingen,
som skulle följa av bibehållandet av den här förutsatta automatiska
indexregleringen, kan övervägas att vidtaga åtgärder antingen för bortrensande
av direkta .skatter och socialpolitiska förmåner ur index eller också för
fastställande av löner och pensioner utan hänsynstagande till indexförändringarna
under den övergångsperiod, som nästa budgetår representerar. Med
hänsyn till de vanskliga problem, som en övergång till nya grunder för indexberäkning
i dagens läge skulle innefatta, anser jag för egen del, att en
lösning enligt det senare alternativet vore att föredraga. Därigenom skulle
jämte en stabilisering av lönerna för det närmaste budgetåret vinnas rådrum
för en omprövning av frågan om indexregleringen i hela dess vidd.

Vid förhandlingarna ha representanterna för statstjänstemännens riksförbund
uttalat sig för vidblivande av den i 1946 års principbeslut ingående
automatiska indexregleringen. Däremot ha statstjänarkartellens och tjänstemännens
centralorganisations representanter uttalat sig för att lönerna under
det närmaste budgetåret göras fasta på det sätt att förhöjningen av grundlönetabellernas
belopp bindes vid ett fast, för budgetåret fastställt procenttal,
nämligen 12 procent; därvid ha dessa organisationer förutsatt, att löneplansförordningens
bestämmelser om rörliga löneförmåner skola tillämpas
från och med budgetåret 1948/49, såvida ej annat dessförinnan överenskommes.

Alla tre organisationernas representanter ha uttalat sig emot att man —
vid ett bibehållande av automatisk rörlighet -— redan från och med nästa
budgetår skulle övergå till ändrade grunder för indexberäkningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

5

Den mening, åt vilken representanterna för statst,jänarkartellen och tjänstemännens
centralorganisation givit uttryck, överensstämmer med min uppfattning
om den ur allmänna synpunkter bästa lösningen av frågan. Jag anser
även procenttalet 12 godtagbart. Det hade givetvis varit önskvärt att enighet
med samtliga huvudorganisationer kunnat uppnås, särskilt i betraktande
av att det rör sig om en ändring i det på uppgörelse med organisationerna
grundade principbeslutet för löneregleringen. Emellertid tala så starka skäl för
genomförandet av den av representanter för flertalet löntagare tillstyrkta
anordningen med fast löneförhöjning för nästa budgetår, att jag anser förslag
därom böra föreläggas riksdagen, oaktat fullständig enighet icke kunnat
uppnås. Jag förordar således, att proposition avlåtes om fastställande
för nästa budgetår av procenttalet 12 att läggas till grund för höjning av
månadslön m. fl. enligt grundlönetabellerna utgående löneförmåner. Erinras
må emellertid, att den sålunda för ett budgetår förordade avkopplingen av
sambandet mellan löner och levnadskostnader förutsätter, att icke under
budgetåret inträffa sådana nu ej förutsedda prisrörelser som göra en förnyad
prövning av frågan om kompensationen för levnadskostnadsstegringen
påkallad. Skulle eu dylik situation inträda, lär frågan ånyo få underställas
riksdagen. Vad beträffar regleringen efter utgången av nästa budgetår bör
denna, såsom vederbörande organisationer förutsatt, bli beroende på nya
förhandlingar.

Enligt de nya pensionsbestämmelser, som föreslagits skola gälla från och
med nästa budgetår, skall för rörligt tillägg å pensioner gälla samma procenttal
som beträffande böjning av månadslön enligt löneplansförordningen.
Fastställandet av ett särskilt för budgetåret 1947/48 gällande procenttal kommer
sålunda att få verkan även för det rörliga tillägget å pensionerna.

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt
minskad utsträckning, skola utgå under nästa budgetår, har beslut meddelats
av riksdagen i enlighet med förslag, som framlagts i årets statsverksproposition
under för flera huvudtitlar gemensamma frågor (r. skr. 1947: 56).
Riksdagens beslut innebär, att kristillägget skall regleras i anslutning till det
rörliga tillägg till lönerna, varom principbeslut fattats vid 1946 års riksdag.
Anslutningen skall åvägabringas på det sätt, att ett visst procenttal för rörligt
tillägg kommer att motsvaras av ett visst procenttal lör kristillägget. Salunda
skola 12 procent rörligt tillägg motsvaras av 24,4 procent kristillägg. Jag förutsätter
att, om riksdagen godkänner förslaget om 12 procent förhöjning av
lönerna under budgetåret 1947/48, kristillägget under budgetåret låses vid
24,4 procent.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen besluta

I) att månadslön, som angives i statens löneplansförordning,
skall under budgetåret 1947/48 böjas med ett belopp,
som motsvarar 12 procent av månadslönen eller, om denna
överstiger 1 200 kronor, av detta belopp;

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

2) att månadslön, som efter sådan höjning slutar på öretal,
skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar på
50 öre, till närmast högre krontal;

3) att jämte månadslön övriga till samma löneklass hörande
belopp skola höjas i sådan omfattning, att de höjda
beloppen förhålla sig till den höjda månadslönen på samma
sätt som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen;
samt

4) att belopp, vilket efter under 3) avsedd höjning icke
slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

477844. Stockholm, Isaac Marciis Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.