Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 295.

1

Nr 295.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa avlönings-
och pemionsförbättringar för präster m. in.;
given Stockholms slott den 16 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

TJtdrag av protokollet över ecklesiastilcärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Statsrådet Quensel anmäler följande frågor, avseende anslag för skilda
ändamål ur kyrkofonden för budgetåret 1947/48, nämligen

dels, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,

1: o fråga om provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden åt präster för tiden
den 1 juli 1947—den 30 juni 1948;

2: o fråga om särskild gottgörelse ur kyrkofonden åt präst för vissa
bränslekostnader;

3: o fråga om utbyte från och med den 1 juli 194G av vissa prästerskapets
familjepensioner mot s. k. omreglerad familjepension;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 saml. Nr 295.

2

Kungi. Maj:ts proposition nr °295.

4:o fråga om provisorisk nyreglering för tiden den 1 juli 1947—den 30
juni 1948 av prästerskapets emeritilöner och familjepensioner; och

5: o fråga om provisoriskt förbättrat semesterkostnadsbidrag ur kyrkofonden
åt präster för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948;

dels, efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och
chefen för finansdepartementet,

6; o fråga om anslag ur kyrkofonden till särskild prästerlig verksamhet
utom riket för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948;

dels ock frågor om

7: o anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning av
boställsärenden och vad därmed äger samband under tiden den 1 juli 1947
—den SO juni 1948; samt

8; o anslag ur kyrkofonden för anskaffande av arbetshjälp åt domkapitlen
under tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 vid en preliminär indelning
av stiften i kyrkomusikerdistrikt.

Föredraganden anför härvid följande.

1. Provisoriskt lönetillägg ur kyrkofonden åt präster
för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948.

Gällande bestämmelser.

De för prästerskapet i rikets territoriella församlingar — med undantag
av Karlsborgs delvis militära församling — för närvarande gällande grundläggande
avlöningsbestämmelserna äro meddelade i lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning (prästlöneregleringslagen).
Till dessa huvudbestämmelser ansluta sig ett antal senare tillkomna
bestämmelser i särskilda avlöningslagar och andra författningar, varigenom
ifrågavarande präster tillerkänts åtskilliga, mer eller mindre speciella,
ännu bestående tilläggsförmåner. I reglementet den 15 februari 1935
(nr 17) för prästerskapets avlöning (prästlönereglementet) återfinnes en —
genom däri efter hand gjorda kompletteringar — allt intill senaste tiden så
gott som fullständig sammanställning över församlingsprästernas samtliga
nuvarande avlöningsförmåner. De nämnda prästerskap jämlikt berörda författningar
sålunda tillkommande huvudsakliga avlöningsförmånerna äro
följande.

För ordinarie präster (domprost och annan kyrkoherde samt komminister): 1)

kontant årslön eller s. k. reglerad lön, vilken genom periodiska löneregleringar
bestämmes av Kungl. Maj:t individuellt för varje tjänst, dock
för domprost lägst 8 000 kronor och högst 10 000 kronor och för annan
kyrkoherde lägst 4 000 kronor, undantagsvis 3 500 kronor, och högst 8 000
kronor samt för komminister lägst 2 500 kronor, undantagsvis 2 250 kronor,
och högst 5 000 kronor, ävensom för de lägst avlönade efter tio års tjänstgöring
ett ålderstillägg å högst 500 kronor för år (prästlöneregleringslagen);

2) provisorisk tilläggslön å 2 100 kronor för år (lag 1929: 382);

3) fast reseanslag, högst 500 kronor för år (lag 1925: 449), jämte för
särskilda fall vissa ytterligare resekostnadsersättningar;

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

4) ödebygdstillägg, för vissa präster i Härnösands och Luleå stift, å
högst 1 400 kronor för år (lag 1925:455);

5) lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande med V/> procent
av reglerade lönen (lag 1926: 526);

6) semesterkostnadsbidrag för vissa kategorier av präster utgående vid
beviljad semesterledighet efter 75 kronor för högst 30 dagar (lag 1937: 216);

7) dyrtidstillägg å vissa av förenämnda avlöningsförmåner enligt bestämmelserna
om dyrtidstillägg å s. k. reglerad avlöning men med det
procentuella tillägget bestämt efter gällande procenttal minskat med tre
(lag 1934: 544 och kung. 1936: 7); samt

8) kristillägg i likhet med vad som gäller för befattningshavare i allmänhet
i statens tjänst, vilka åtnjuta dyrtidstillägg, men här beräknat å ett
med 7 procent förhöjt tilläggsunderlag (kung. 1941:411 och följande);
ävensom

9) hyresfri tjänstebostad eller hyresersättning samt såsom bidrag till
tjänstebostads uppvärmning, till kyrkoherde 200 kronor och till komminister
160 kronor för år (prästlöneregleringslagen).

För extra ordinarie präster (kyrkoadjunlct och pastoratsadjunkt):

1) adjunktsarvode, för kyrkoadjunkt bestämt individuellt av Kungl.
Maj:t vid de periodiska löneregleringarna och i allmänhet utgående med
1 800—2 500 kronor för år samt för pastoratsadjunkt enhetligt 1 200 kronor
för år (prästlönereglementet);

2) ålderstillägg, tre å vartdera 300 kronor för år efter tre, sex och nio
års tjänstgöring (prästlönereglementet);

3) provisoriskt tilläggsarvode, för kyrkoadjunkt 900 kronor och för pastoratsadjunkt
1 000 kronor för år (prästlönereglementet);

4) bostads- och vivreersättning, som bestämmes av domkapitlet och för
närvarande utgår med belopp å 1 800—4 000 kronor för år, eller för pastoratsadjunkt
bostad och vivre in natura (prästlönereglementet);

5) ödebygdstillägg såsom för ordinarie präst (lag 1925: 455 och prästlönereglementet)
;

6) åt kyrkoadjunkt lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande
med V/-2. procent av adjunktsarvodet (lag 1926:526) och åt pastoratsadjunkt
arvodesförhöjning för familjepensioneringen med 60 kronor för år
(prästlönereglementet);

7) dyrtidstillägg å vissa av förenämnda avlöningsförmåner såsom för
ordinarie präst (lag 1934: 544 och kung. 1936: 7); samt

8) kristillägg såsom för ordinarie präst (kung. 1941:411 och följande);
ävensom

9) kostnadsfri skjuts i tjänsteärenden eller kontant gottgörelse därför
(prästlönereglementet) eller, till kyrkoadjunkt, fast reseanslag såsom för
ordinarie präst (lag 1925: 449) och dessutom vissa ytterligare resekostnadsersättningar.

Beträffande övriga i allmän tjänst inom riket anställda präster — utom
biskoparna — ha gällande avlöningsbestämmelser i regel meddelats av
Kungl. Maj:t i administrativ ordning, i särskilda fall med riksdagens godkännande.
För gamisonspastorn i Karlsborgs församling samt prästerskapet
i de två icke-territoriella militära församlingarna — Skeppsholms församling
i Stockholm och Karlskrona amiralitetsförsamling — äro de huvudsak -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

liga avlöningsbestämmelserna sålunda genom särskilda löneregleringsresolutioner
(för Karlsborgs församling den 17 mars 1933, för Skeppsholms församling
den 14 februari 1941 och för Karlskrona amiralitetsförsamling den
27 oktober 1939) bestämda i nära överensstämmelse med vad för församlingsprästerskapet
i allmänhet gäller; till amiralitetspredikanten i Skeppsholms
församling, vilken tillika bekläder annan prästtjänst, utgår dock
allenast visst årsarvode. För garnisonspastorn i Boden har Kungl. Maj:t,
i enlighet med beslut av 1943 års riksdag (skrivelse nr 203), den 8 oktober
1943 fastställt ett årligt arvode av 7 600 kronor med dyrtidstillägg och kristillägg
därå såsom för församlingspräst. Slutligen har för stifts- och kontraktsadjunkterna
innevarande år av riksdagen (skrivelse nr 97) godkänts
vissa avlöningsgrunder, enligt vilka till en var sådan präst från den 1 juli
1947 skall utgå dels årsarvode å 5 580 kronor jämte tre ålderstillägg å 300
kronor efter tre, sex och nio år, dels ödebygdstillägg såsom till församlingspräst,
dels dyrtidstillägg och kristillägg å nämnda avlöningsförmåner såsom
å s. k. reglerad avlöning inom civilstaten, dels ock av Kungl. Maj:t individuellt
bestämd resekostnadsersättning och i vissa fall även traktamentsersättning.

För biskoparna gälla särskilda avlöningsbestämmelser, som finnas meddelade
i den s. k. biskopsavlöningsförordningen (1936:578). Enligt dessa
åtnjuta biskoparna i allmänhet, förutom liyresfri tjänstebostad med möblering
för vissa representationsrum, dels grundlön jämte dyrtidstillägg och
kristillägg därå såsom å s. k. reglerad avlöning inom civilstaten samt resekostnads-
och traktamentsersättning för resor i tjänsten, dels ock kostnadsfri
telefon och av Kungl. Maj:t individuellt bestämt bränslebidrag för
tjänstebostaden. Biskops grundlön utgör 21 000 kronor för år, utom för
ärkebiskopen och biskopen i Lund vilkas grundlön uppgår till 29 000 respektive
24 500 kronor. Till biskopen i Visby, vilken tillika är prebendekyrkoherde
i Visby stadsförsamling, utgår i stället för grundlön särskild lönefyllnad
å kyrkoherdeavlöningen så att den kontanta lönen sammanlagt uppgår
till 21 000 kronor jämte tilläggsförmåner.

Utöver nu angivna, mera bestående avlöningsförmåner ha samtliga här
omförmälda prästerliga befattningshavare — i likhet med vad som beviljats
den stora huvudmassan av befattningshavare vid den civila och den militära
statsförvaltningen och det statsunderstödda kommunala skolväsendet
— jämlikt beslut av 1946 års riksdag (propositionen nr 71, riksdagens skrivelse
nr 171) erhållit provisoriskt lönetillägg för tiden den 1 juli
1946—30 juni 1947. Den närmare regleringen härav finnes meddelad i kungörelsen
den 28 juni 1946, nr 550. Enligt vad däri stadgas skall dylikt lönetillägg
för angivna tid tillkomma nämnda befattningshavare ävensom extra
ordinarie präst, som på grund av sjukdom eller militär beredskapstjänstgöring
är ledig från prästerligt förordnande men uppbär för dylikt fall
bestämt särskilt prästerligt arvode. Det provisoriska lönetillägget utgår

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

enligt bestämmelserna i kungörelsen till prästerna i gemen med ett för alla,
oberoende av löneställning, lika belopp av 55 kronor i månaden (660 kronor
för år). Med hänsyn till att kyrkoadjunkterna och pastoratsadjunkterna
åtnjuta, pastoratsadjunkt fritt vivre in natura eller också — liksom kyrkoadjunkt
— en efter levnadskostnaderna på vederbörandes stationeringsort
härför särskilt bestämd kontant ersättning, har dock för dessa befattningshavare
det provisoriska lönetillägget i kungörelsen nedsatts till 37 kronor i
månaden (444 kronor för år).

Den av 1946 års riksdag för statsförvaltningen och det statsunderstödda
skolväsendet beslutade provisoriska lönetilläggsregleringen avser till större
delen sådana förvaltningsgrenar, som omfattas av 1939 års och i anslutning
därtill senare genomförda löneregleringar och för vilka en ny allmän lönereglering
är ämnad att träda i tillämpning den 1 juli 1947. Inom dessa förvaltningsgrenar
blir därför en fortsatt provisorisk lönetilläggsreglering för
tiden därefter erforderlig blott för enstaka grupper av befattningshavare,
däribland sådana som alltjämt åtnjuta s. k. oreglerad avlöning. För budgetåret
1947/48 har fördenskull också i årets statsverksproposition (bilaga 2:
Gemensamma frågor) allenast ifrågasatts provisoriskt lönetillägg för dylika
särskilda personalgrupper. Enligt vad därvid föreslogs och av riksdagen numera
godkänts, skall det nya lönetillägget för civilstatstjänstemännen m. fl.
kunna av Kungl. Maj:t efter vissa grunder höjas utöver det som utgår för
innevarande budgetår. Vid förslagets framläggande framhöll chefen för
finansdepartementet, bland annat, att frågan om en fortsatt och eventuellt
förstärkt löneförbättring jämväl åt prästerna för tiden efter den 30 juni 1947
borde handläggas särskilt.

191+6 års pr ä stlön ek om mittes förslag.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 mars 1946 erhöll jag bemyndigande
att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med utredning och avgiva förslag till revision av de för prästerskapet
gällande avlöningsbestämmelserna och vad därmed sammanhör. Med
stöd härav tillkallade jag samma dag såsom sakkunniga landshövdingen
Axel Westling, tillika ordförande, kyrkoherden Åke Berger, professorn Dick
Helander, ledamöterna av riksdagens II. kammare J. W. Mårtensson och
Axel Rubbestad samt kammarrådet Tom Wohlin. På grund av erhållet
särskilt uppdrag ha nämnda sakkunniga, 191+6 års prästlönckommitté, med
skrivelse den 7 mars 1947 framlagt förslag i fråga om provisoriskt lönetilllägg
åt präster för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948.

Prästlönekommittén har närmast med avseende å församlingsprästerskapet
i allmänhet anfört i huvudsak följande.

Det åt prästlönekommittén givna allmänna utredningsuppdraget avser
ej blott en genomgripande revision i förenklande syfte av det för församlingsprästerskapet
gällande avlöningssystemet utan även ett allmänt övervägande
av skäligheten av de löneförmåner av olika art, som för närva -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

rande äro dessa präster tillförsäkrade. De skiftande spörsmål, som här påkalla
ett ställningstagande från kommitténs sida, äro i mängt och mycket
av svårbedömd natur och utredningsarbetet befinner sig ännu på ett förberedande
stadium. Redan nu anser sig kommittén dock kunna såsom sin
uppfattning uttala, att en moderniserad lönereglering för ifrågavarande
präster bör bygga på en allmän anknytning till de för befattningshavarna
inom den civila statsförvaltningen numera antagna nya löneplanerna samt
att den blivande löneregleringen måste komma att medföra en generell och
kanske rätt långt gående utjämning av de nu starkt differentierade lönebeloppen
för olika befattningshavare inom en och samma prästerliga
tjänstegrad. Var på löneskalan för civilstatstjänstemännen anknytningen
för de särskilda prästerliga tjänstegraderna skäligen bör sökas, utgör emellertid
en fråga som för kommittén alltjämt står öppen. Kommittén är förty
ännu icke i stånd att i detta hänseende angiva några bestämda, för en blivande
lönereglering normerande lönesiffror.

Vid ett ställningstagande till spörsmålet angående en fortsatt lönetillläggsreglering
för prästerna för tiden närmast efter den 30 juni 1947 bär
prästlönekommittén givetvis att i första hand utgå från det förhållandet,
att flertalet grupper av präster i allmän tjänst år 1946 av statsmakterna
redan erhållit provisoriskt lönetillägg för tiden intill halvårsskiftet juni—
juli 1947. Det kan med hänsyn härtill knappast föreligga anledning att nu
undersöka, i vad mån särskilda grupper av präster till följd av sitt löneläge
kunna anses över huvud taget ej böra komma i fråga till fortsatt lönetillägg.
Sådana befattningshavare, som jämlikt 1946 års kungörelse i ämnet
erhållit provisoriskt lönetillägg för tiden intill den 1 juli 1947, torde följaktligen
även vid den nu avsedda regleringen böra tillerkännas dylikt lönetillägg.
Ej heller lärer vid denna reglering någon reducering av beloppet
av det i varje särskilt fall för närvarande utgående provisoriska lönetillägget
böra ifrågasättas. Det skulle måhända i nuvarande ovissa läge med avseende
å prästernas framtida inplacering å tillämplig löneskala till och med
kunna anses naturligast att man för den förestående lönetilläggsregleringen
för dem begränsade sig till att i det hela förlänga giltigheten av grunderna
för gällande reglering. Kommittén har dock, i anslutning till de synpunkter
som varit vägledande vid avvägningen av motsvarande avlöningsförbättring
åt civilstatstjänstemännen under instundande budgetår, funnit sig ha
grundade skäl att överväga, huruvida icke den för prästerna nu åsyftade
fortsatta avlöningsförbättringen åtminstone för vissa lönelägen kan förstärkas.

Det står för prästlönekommittén klart, att den vid en ny allmän lönereglering
för församlingsprästerna motsedda utjämningen av avlöningsbeloppen
för befattningshavarna inom de särskilda tjänstegraderna under
alla förhållanden måste antagas komma att medföra en viss avlöningshöjning
för de för närvarande inom respektive tjänstegrad lägre och lägst avlönade
befattningshavarna. Huru långt upp på löneskalan en dylik förbättring
kan tänkas sträcka sig och huru stor densamma i de särskilda lönelägena
kan bli, är såsom förut framhållits ännu ovisst. För att i någon mån
vinna en överblick av förhållandena härutinnan har emellertid prästlönekommittén
låtit företaga en preliminär undersökning rörande storleken av
de församlingsprästerna enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkommande
sammanlagda löneförmånerna i olika lönelägen inom skilda tjänstegrader
— för kyrkoherdar, för komministrar, för kyrkoadjunkter och för

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

pastoratsadjunkter. I anslutning därtill har kommittén tillika verkställt en
jämförelse mellan de särskilda prästernas nuvarande nettoavlöning och den
nettolön, som skulle tillkomma dem vid en lönereglering, anknytande till de
nya löneplanerna med inplacering i för närvarande lägsta tänkbara lönegrader.
Det har härvid visat sig, att under de sålunda antagna förutsättningarna
det nu utgående provisoriska lönetillägget för de lägre avlönade befattningshavargrupperna
skäligen skulle allt efter löneläge kunna mer eller
mindre förhöjas. Lönetillägget för de högst avlönade inom de olika tjänstegraderna
skulle däremot i regel icke kunna förhöjas utan snarare behöva
nedsättas eller till och med indragas. Med ledning av vad sålunda preliminärt
kunnat utrönas har prästlönekommittén låtit uträkna huru stor förhöjning
av det nuvarande provisoriska lönetillägget, som med iakttagande
av nödiga säkerhetsmarginaler i förekommande fall skäligen skulle för tiden
efter den 30 juni 1047 kunna medgivas de prästerliga befattningshavarna i
skilda lönelägen och tjänstegrader.

På grundval av de verkställda uträkningarna och med iakttagande att
ej någon befattningshavare komme att få vidkännas minskning i det lönetillägg,
vartill han för närvarande är berättigad, har prästlönekommittén
framlagt följande förslag till provisoriskt lönetillägg åt ordinarie och extra
ordinarie församlingspräster för tiden den 1 juli 1947—30 juni
1948.

Ordinarie präster

Grundavlöning kronor, Föreslaget provisoriskt lönetillägg

över: högst: (års-/resp. månadsbelopp i kronor)

Kyrkoherde Komminister

— 2 600 .............. — 1 380/115

2 600 — 2 900 .............. — 1200/100

2 900 — 3 500 .............. — 1 020/ 85

3 500 — 3 900 .............. 1 680/140 840/ 70

3 900 — 4 200 .............. 1 440/120 660/ 55

4 200 — 5 000 .............. 1 200/100 660/ 55

5 000 — 5 900 .............. 960/ 80 —

5 900 — 6 300 .............. 720/ 60 —

6 300 — 660/ 55 —

Extra ordinarie präster

Grundavlöning Utan ålders- Med ett ålders- Med tva eller tre

kronor tillägg tillägg ålderstillagg

Kyrkoadjunkter

under 4 600 ... . 720/60 1 080/ 90 1 320/110

minst 4 600 men

under 5 400 . . 444/37 840/ 70 1 080/ 90

5 400 och däröver 444/37 720/ 60 960/ 80

Pastoratsadjunkter

under 3 700 ... . 1 080/90 1 560/130 1 800/150

minst 3 700 men

under 4 200 . . 900/75 1 440/120 1 680/140

4 200 och däröver 840/70 1 320/110 1 560/130

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

lill den sålunda uppgjorda lönetilläggstabellen har prästlönekommittén
lämnat följande tillämpningsanvisningar och kommentarer:

1. Med grundavlöning avses, för ordinarie präst (kyrkoherde och komminister)
enligt gällande löneregleringsresolution för befattningen fastställd
reglerad lön, inklusive befattningshavare eventuellt tillerkänt ålderstillägg,
samt för kyrkoadjunkt det i löneregleringsresolutionen för befattningen fastställda
och för pastoratsadjunkt det enligt reglementet för prästerskapets
avlöning med 1 200 kronor till befattningshavaren utgående adjunktsarvodet
tillika med av domkapitlet för ett vart fall enligt härför gällande regler
fastställd ersättning för eller, där sådan ej utgår, beräknat värde av bostad
och vivre, men utan inräknande av ålderstillägg, som må vara av adjunkten
intjänat.

2. Till befattningshavare, som åtnjuter sådan vid tjänsten på grund av
donation av enskild utgående särskild förmån utöver lönen, som i 7 § prästlöneregleringslagen
avses, eller åtnjuter särskilt lönetillägg enligt 10 § samma
lag, skall provisoriskt lönetillägg utgå med allenast lägsta i tabellen för
ifrågavarande slag av befattningar upptaget belopp; ägande domkapitlet
dock, där domkapitlet så finner skäligt, att på därom av befattningshavaren
gjord framställning tillerkänna denne det högre provisoriska lönetillägg, som
enligt tabellen skulle utgå vid sådan befattning med grundavlöning, svarande
mot befattningshavarens grundavlöning med tillägg av uppskattade
årsvärdet av honom tillkommande särskilda förmån utöver lönen och särskilda
lönetillägg enligt 10 § prästlöneregleringslagen.

3. Domprostbefattning jämställes i fråga om det provisoriska lönetillläggets
bestämmande med annan kyrkoherdebefattning.

4. För kyrkoadjunkt och pastoratsadjunkt med viss grundavlöning bestämmes
beloppet av det provisoriska lönetillägg, som i ett vart fall skall
utgå, med hänsyn till huruvida adjunkten för den tid, å vilket det till
utbetalning då förfallna provisoriska lönetillägget belöper, jämväl äger å
adjunktsarvodet uppbära ålderstillägg och i så fall ett eller flera.

5. Det provisoriska lönetillägget skall likställas med reglerad lön och
med adjunktsarvode såväl i vad gäller ordinarie prästs och kyrkoadjunkts
skyldighet att vidkännas avlöningsavdrag vid tjänstledighet som i fråga
om prästlöneregleringslagens stadgande om tjänstgörings fullgörande såsom
förutsättning för annan adjunkts rätt till avlöning, liksom i övrigt med
avseende å gällande avlöningsbestämmelsers tillämpning.

6. Till extra ordinarie präst, som av i 12 § fjärde stycket prästlöneregleringslagen
angiven orsak ej bestrider prästerligt förordnande men åtnjuter
för dylikt fall bestämt särskilt prästerligt arvode, skall det provisoriska
lönetillägget utgå med 000 kronor för år (månadsbelopp 75 kronor) för fall
då prästen i fråga icke åtnjuter ålderstillägg samt med 1 260 kronor för år
(månadsbelopp 105 kronor), då han uppbär ett ålderstillägg, och med 1 440
kronor för år (månadsbelopp 120 kronor), då han uppbär mer än ett ålderstillägg;
allt enligt i punkt 4) angiven regel.

Kommittén har utgått ifrån, att de föreslagna provisoriska lönetilläggen
skola innefatta en avlöningsförbättring i ett för allt för åsyftade tidsperiod
och att de följaktligen skola anses täcka en eventuellt påvisbar otillräcklighet
i någon särskild prästerna tillkommande avlöningspost — exempelvis
det för prästgård utgående uppvärmningsbidraget. Lönetilläggen måste till -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

lika, framhåller kommittén, anses utgöra den högsta löneförbättring, som
under förhandenvarande omständigheter skäligen bör kunna ifrågasättas.
För adjunkterna vore de förordade lönetilläggsbeloppen uträknade under
hänsynstagande till befattningshavarnas nuvarande förmån av fritt vivre
eller ersättning därför; dessa belopp behövde följaktligen icke reduceras med
hänsyn till förekomsten av dylik förmån.

Prästlönekommittén har vidare funnit angeläget att framhålla, att ett
beslut om löneförbättring i enlighet med dess förslag icke borde uppfattas
såsom prejudicerande i fråga om den förestående allmänna regleringen av
löneförhållandena för prästerna. Kommittén måste nämligen vid utformningen
av sitt blivande förslag i detta hänseende vara obunden av såväl
hittillsvarande som nu föreslagna provisoriska anordningar beträffande
lönesättningen.

I frågan om provisoriskt lönetillägg åt stifts- och kontrakt sadjunkterna
anför prästlönekommittén följande.

Kommittén har baserat sitt bedömande av frågan om fortsatt provisorisk
lönetilläggsreglering för stifts- och kontraktsadjunkterna på, i tillämpliga
delar, enahanda grunder som beträffande församlingsprästerskapet. Kommittén
har sålunda även beträffande nu ifrågavarande befattningshavare
undersökt, hur nuvarande nettoavlöning förhölle sig till närmast motsvarande
nettoavlöning enligt de nya civila löneplanerna. Med ledning härav
har kommittén funnit sig böra föreslå, att präst, som under tiden den 1 juli
1947—30 juni 1948 uppehåller förordnande såsom stifts- eller kontraktsadjunkt,
tillerkännes provisoriskt lönetillägg med belopp, som skäligen bör
bestämmas, för befattningshavare utan ålderstillägg eller med allenast ett
ålderstillägg till 660 kronor för år (månadsbelopp 55 kronor), samt för
befattningshavare med två eller tre ålderstillägg till 840 kronor för år
(månadsbelopp 70 kronor). Kommittén har härvid förutsatt, att stifts- och
kontraktsadjunkterna från och med den 1 juli 1947 komma i åtnjutande
av de delvis förbättrade löneförmåner, som i proposition nr 64 till årets
riksdag av Kungl. Maj:t föreslagits.

Med avseende å biskopar och innehavare av i kungörelsen den 28
juni 1946, nr 550, omförmälda militära prästbefattningar
anför prästlönekommittén i detta sammanhang följande.

Med hänsyn bland annat till storleken av ifrågavarande befattningshavares
nuvarande löneförmåner har kommittén icke ansett sig i rådande
läge kunna föreslå någon förhöjning av det till dem för närvarande
utgående provisoriska lönetillägget. En var av dessa befattningshavare
bör följaktligen enligt kommitténs mening för den nya lönetilläggsperioden
tillerkännas provisoriskt lönetillägg med oförändrat belopp
av 660 kronor för år (månadsbelopp 55 kronor). Pastoratsadjunkt, vilken
under angivna tid efter vederbörligt förordnande såsom vikarie uppehåller
någon av de här avsedda militära prästbefattningarna och därvid icke berättigats
att helt eller delvis uppbära de med den uppehållna befattningen
förenade löneförmånerna, bör under tiden för sådant förordnande likväl
vara berättigad att erhålla provisoriskt lönetillägg efter de grunder, som

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

föreslagits för tjänstgöring såsom pastoratsadjunkt i de egentliga territoriella
församlingarna.

Slutligen framhåller prästlönekommittén:

För såväl församlingsprästerskapet som övriga berörda prästerliga befattningshavare
synas med avseende å det provisoriska lönetillägget för tiden
den 1 juli 1947—30 juni 1948, utöver vad därutinnan särskilt föreslagits,
bestämmelserna i kungörelsen den 28 juni 1946 nr 550 böra i tillämpliga
delar alltjämt äga giltighet. Kostnaderna för den nya regleringen torde
följaktligen, liksom för innevarande period, helt böra bestridas ur kyrkofonden.

I särskild skrivelse den 19 april 1947 har prästlönekommittén i annat
sammanhang, vartill jag återkommer i det följande, berört ett särskilt
spörsmål med avseende på provisoriska tilläggsförmåner åt präster och därvid
anfört i huvudsak följande.

Där tidigare särskild tilläggsförmån beviljats å prästs avlöning eller
emeritilön, har i regel — där ej det mera bestående sambandet mellan lön
och tilläggsförmån ändock av omständigheterna framgått — uttrycklig bestämmelse
meddelats, för det fall att tilläggsförmånen avsetts jämväl skola
tillkomma prästens tjänst- och nådårsberättigade efterlevande (jfr kungörelserna
1936:7 angående dyrtidstillägg och 1941:411 angående kristilllägg
samt 2 kap. 24 § 2 mom. prästlönereglementet 1935: 17 angående ödebygdstillägg).
I kungörelserna 1946:216 och 550 angående tillfälligt lönetillägg
för 1945/46 och provisoriskt lönetillägg för 1946/47 åt prästerna
har någon motsvarande föreskrift icke meddelats. I allmänhet synas de
löneutbetalande myndigheterna ha tolkat sistnämnda lönetilläggsförfattningar
så, att tillfälligt eller provisoriskt lönetillägg icke medgivits prästs
tjänst- och nådårsberättigade efterlevande, där sådana förekommit. Enligt
vad upplysts har visserligen i ett fall anförts besvär över domkapitlets beslut
att ej tillerkänna nådårsberättigad prästänka tillfälligt lönetillägg under
nådårstiden den 1/2 1946—31/1 1947, vilka besvär dock ännu ej blivit
slutligt avgjorda. Oavsett att i här ifrågavarande två författningar sålunda
icke direkt utsagts, huruvida prästs tjänst- och nådårsberättigade efterlevande
skola ha rätt till däri avsedda lönetillägg eller ej, lärer i allt fall
av bestämmelserna rörande det tillfälliga lönetillägget få anses tydligt
framga, att detta tillägg endast avsetts skola tillkomma vederbörande
befattningshavare själv. I 2 § kungörelsen stadgas sålunda uttryckligen —
i överensstämmelse med likartat stadgande i motsvarande bestämmelser för
befattningshavare i statens tjänst m. fl. (kung. 1946: 74) — att tillfälligt
lönetillägg endast skall utgå till den, som den 15 mars 1946 innehade viss
angiven anställning eller under tiden närmast förut avgått med emeritilön
från dylik anställning. Av vissa bestämmelser om det provisoriska lönetilllägget
torde likaledes kunna slutas, att ej heller detta tillägg varit avsett
för annan än tjänstinnehavaren själv. Vad beträffar det av prästlönekommittén
föreslagna förstärkta provisoriska lönetillägget för tiden den 1 juli
1947—30 juni 1948 har kommittén visserligen i sin skrivelse därom ej berört
nu förevarande spörsmål, men har kommittén likväl utgått ifrån, att föreslagna
lönetillägg icke skall tillkomma prästs tjänst- och nådårsberättigade
efterlevande.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Beträffande kostnaderna för de provisoriska lönetilläggen har prästlönekommittén
anfört:

För den provisoriska lönetilläggsregleringen för prästerna för tiden den
1 juli 1946—30 juni 1947 beräknades i propositionen 1946: 71 kostnaderna
till 1,9 å 2,0 miljoner kronor. Kyrkofondens kostnader för provisoriskt lönetillägg
åt prästerna under första halvåret av innevarande lönetilläggsperiod
ha, med ledning av inkomna redovisningar, preliminärt uträknats till sammanlagt
880 494 kronor 43 öre. Uträknas kostnaderna för provisoriskt
lönetillägg åt prästerna för hela den innevarande lönetilläggsperioden på
grundval dels av det för de särskilda befattningshavarna för ifrågavarande
tid bestämda årsbeloppet av lönetillägget, dels av det nuvarande antalet
präster inom olika tjänstegrader av de särskilda till lönetillägg berättigade
befattningshavargrupperna, erhåller man en totalkostnad för året av högst
1 825 980 kronor.

Med ledning av motsvarande siffror torde kyrkofondens kostnader för
provisoriskt lönetillägg enligt prästlönekommitténs förslag för tiden den
1 juli 1947—30 juni 1948 kunna för samtliga nu ifrågavarande präster
beräknas komma att uppgå högst till cirka 2 970 000 kronor eller i avrundat
tal 3 miljoner kronor. Härvid har tagits hänsyn till den beslutade utvidgningen
av stiftsadjunktsorganisationen från den 1 juli 1947.

Sveriges yngre prästers förbund har med anledning av prästlönekommitténs
förslag hemställt, att de lönetilläggsbelopp, som av kommittén föreslagits
för kyrkoherde, måtte i tillämplig omfattning jämväl tillerkännas
komminister. Förbundet framhåller såsom enligt dess uppfattning orimligt,
att kyrkoherde och komminister med för närvarande lika stora löner
skulle erhålla provisoriskt lönetillägg av olika storlek på sätt kommittén
föreslagit.

I likhet med civilstatens tjänstemän ha även prästerna för innevarande
budgetår erhållit ett provisoriskt lönetillägg å högst 660 kronor. För det
stora flertalet av statens befattningshavare avses en allmän lönereglering
komma att träda i kraft från och med ingången av nästa budgetår. Beträffande
de grupper civilstatstjänstemän, för vilka frågan om en mera
definitiv lönereglering av skilda orsaker måst framskjutas till en senare
tidpunkt, är avsikten den, att hithörande befattningshavare för det instundande
budgetåret skola erhålla ett mot den allmänna löneregleringen svarande
provisoriskt lönetillägg. Det synes med hänsyn härtill rimligt att även
prästerskapet, vars löneregleringsfråga ännu icke är löst, under nästa budgetår
får komma i åtnjutande av ett lönetillägg av provisorisk natur. Utgångspunkterna
för prästlönekommitténs förslag till avvägning av ett sådant
lönetillägg ha varit, att lönetillägget för varje fall bör utgå med lägst
samma belopp som för innevarande budgetår samt att detta belopp — i
likhet med det förnyade provisoriska lönetillägget för civilstatstjänstemän
— bör förhöjas i den mån så prövas kunna ske utan att man därigenom
föregriper resultatet av pågående utredning om en mera definitiv löneregle -

Föredra ganden.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

ring för prästerna. Jag finner dessa grunder för tilläggens avvägning vara
de i närvarande läge enda möjliga. Visserligen har mot de av kommittén
tillämpade graderingsskalorna för tilläggen anmärkts, att desamma skulle
medföra en icke påkallad differentiering av sådana kyrkoherde- och komministerslöner,
som för närvarande ligga på samma nivå. Även om jag
hyser en viss förståelse för de synpunkter, som torde varit bestämmande
för kritiken på denna punkt, har jag dock icke ansett mig böra frångå kommitténs
förslag, vilket jag alltså tillstyrker.

Vad kommittén ifråga om rätten att komma i åtnjutande av lönetillägg
och eljest i detta sammanhang anfört, har icke givit mig anledning till
erinran.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser
som erfordras, därest kommitténs av mig sålunda tillstyrkta förslag vinner
riksdagens bifall.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att provisoriskt lönetillägg åt präster må för
tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående förordade
grunder.

2. Särskild gottgörelse ur kyrkofonden åt präst för
vissa bränslekostnader.

Enligt 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen åligger det pastorat att såsom
bidrag till uppvärmning av tjänstebostad gälda, till kyrkoherde 200
kronor och till komminister 160 kronor för år.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund anhöll i skrivelse
den 4 april 1945, att kyrkoherde och komminister, som innehade tjänstebostad,
måtte med hänsyn till bränslekostnadernas stegring erhålla procentuellt
tillägg å det för dem stadgade uppvärmningsbidraget, att utgå räknat
från och med den 1 juli 1944.

1946 års kyrkomöte har i sin skrivelse, nr 34, gjort framställning i samma
syfte.

Prästlönekommittén har, såsom förut erinrats, framhållit, att dess förslag
rörande provisoriskt lönetillägg för nästa budgetår innefattade en förstärkning
av samtliga avlöningsförmåner, således även ifrågavarande uppvärmningsbidrag.
Kommittén har därför förklarat sig icke kunna biträda nyssnämnda
framställningar om en specialreglering beträffande uppvärmningsbidraget.
Kommittén har emellertid till prövning upptagit de ordinarie
församlingsprästernas bränslekostnader från en annan utgångspunkt och
därvid anfört och föreslagit följande.

Jämlikt prästlöneregleringslagen 11 § 2 mom. skall, där ej hinder möter,
tjänstebostad beredas kyrkoherde och komminister genom upplåtelse till

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

honom av prästgård, på sätt i ecklesiastik boställsordning sägs. I boställsordningen
10 § 1 och 2 mom. stadgas, att för boningshus å prästgård må
föreskrivas, förutom kök och andra ekonomiutrymmen, för kyrkoherde
högst åtta och för komminister högst sex boningsrum, av vilka i förekommande
fall ett tillika skall vara expeditionsrum. Här angivet bostadsutrymme
är alltså att uppfatta såsom en norm för vad statsmakterna funnit
ifrågavarande befattningshavare skäligen böra tilläggas såsom tjänstebostad;
en prästgård av högst denna omfattning utgör normalbostad för
vederbörande tjänstinnehavare.

Det enligt 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen till en prästgårdsinnehavare
utgående uppvärmningsbidraget är uppenbarligen avvägt med. hänsyn
till den beräkneliga bränsleåtgången för en dylik normalbostad. Såsom
känt är innehålla emellertid prästgårdarna, särskilt kyrkoherdarnas, ej sällan
ett betydligt större antal boningsrum än vad boställsordningen förutsätter.
Äldre kyrkoherde-prästgårdar lära på sina håll sålunda ha både 15
och 16 och kanske flera boningsrum, och i vissa fall ha dylika stora prästgårdar
vid nybyggnad för kyrkoherden omdisponerats till prästgård åt komminister.
Ofta äro dessa gamla prästgårdar desssutom otidsenligt inredda
och ombonade, så att de merendels draga exceptionellt höga uppvärmningskostnader.
Kommittén har också i sitt utredningsarbete redan haft anledning
uppmärksamma de olägenheter, som ovillkorligen måste vara förbundna
med dessa allt för stora och otjänligt anordnade prästgårdar. Ehuru
kommittén ännu ej kunnat fatta slutlig ståndpunkt till yad härutinnan bör
åtgöras, står det dock klart för kommittén att denna fråga är av icke ringa
betydelse för ett rationellt ordnande av församlingsprästernas avlöningsförhållanden.
Förekomsten av en prästgård av här angiven beskaffenhet innebär
redan under normala förhållanden en belastning för den tjänstebostadsberättigade
prästen, som vid det gällande avlöningssystemets införande synbarligen
ej tillräckligt beaktats. Denna belastning har i nuvarande dyrtidsläge
givetvis än mer accentuerats. Prästlönekommittén finner det med hänsyn
härtill behjärtansvärt att söka bereda innehavarna av dylika prästgårdar,
med rumsutrymmen utöver måttet för boställsordningens normalbostad,
åtminstone någon gottgörelse för den extra kostnadsbelastning, som
härför åvilar dem.

Då kommittén i enlighet härmed ansett sig böra tillstyrka en särskild
gottgörelse åt ifrågavarande prästgårdsinnehavare, vill kommittén dock
framhålla, att den härför erforderliga regleringen bör få en utpräglat provisorisk
och enkel karaktär. Den far icke ha till mal att tillgodose nagon
individuell och absolut rättvisa och bör icke förutsätta någon mera ingående
kontroll av bostadsförhållandena från de utbetalande myndigheternas sida.
Till förhindrande av att gottgörelse utan vidare skulle komma att _ utgå
även för sådana fall, där det uppenbarligen måste anses tveksamt i vad
män begärd gottgörelse vore befogad, bör det dock tillkomma vederbörande
myndighet att, där den finner sådant påkallat, pröva förutsättningarna för
gottgörelse och i anslutning därtill i förekommande fall vägra gottgörelse
eller nedsätta härför begärt belopp.

Från dessa synpunkter vill prästlönekommittén föreslå, att kyrkoherde
och komminister eller för sådan förordnad vakansvikarie, vilken innehar
och bebor tjänstebostad i insynad prästgård, tillerkännes en särskild gottgörelse
av 50 kronor för år för varje i prästgården ingående verkligt boningsrum,
som tjänst innehavaren — expeditionsrum och andra särskilda

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

utrymmen oräknade — utöver, för kyrkoherde, sju och, för komminister,
fem under året disponerat för sig och sin familj samt under rådande eldningssäsong
hållit uppvärmt med av honom bekostat bränsle. Gottgörelse
bör emellertid för fall att i tjänstebostaden ingå flera än femton boningsrum
av beskaffenhet som här avses, icke till tjänstinnehavaren utgå för sålunda
överskjutande antal boningsrum. Den föreslagna gottgörelsen synes
böra utbetalas av stiftsnämnden efter därom av tjänstinnehavaren gjord
framställning och torde, med hänsyn till möjligheten att prästgård under
pågående eldningssäsong kan ha bytt innehavare, böra utgå i efterskott,
förslagsvis vid månadsskiftet april—maj. Där olika prästgårdsinnehavare
förekommit, bör gottgörelsen fördelas på dem i förhållande till den del av
den gångna eldningssäsongen en var disponerat ifrågavarande boningsrum.
Gottgörelsen bör liksom de provisoriska lönetilläggen bestridas ur kyrkofonden.

Med detta sitt förslag har prästlönekommittén närmast avsett att bereda
prästerna ifrågakommande gottgörelse för näst instundande eldningssäsong
under tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948, men synes det kommittén dessutom
skäligt att motsvarande gottgörelse beviljas retroaktivt med samma
belopp jämväl för nu innevarande eldningssäsong.

De kostnader, som föranledas av den sålunda föreslagna särskilda bränslegottgörelsen,
äro helt naturligt icke möjliga att på förhand ens tillnärmelsevis
exakt beräkna. De torde emellertid komma att visa sig förhållandevis
begränsade och böra inalles, såvitt kommittén vågar bedöma, svårligen
kunna överstiga 100 000 kronor för år.

Sveriges yngre prästers förbund har med anledning av kommitténs förslag
upprepat sin tidigare gjorda framställning i ämnet.

Föredra ganden.

Med hänsyn till vad prästlönekommittén anfört rörande innebörden av
den avvägning, som legat till grund för de utav kommittén föreslagna provisoriska
lönetilläggen, lärer det icke böra ifrågasättas att samtidigt därmed
höja de till ordinarie präster jämlikt 11 § 4 mom. prästlöneregleringslagen
utgående bidragen till uppvärmningen av deras tjänstebostad. Jag
anser mig fördenskull icke för närvarande böra förorda bifall till de framställningar
i sådant hänseende, som gjorts av kyrkomötet och Sveriges
yngre prästers förbund. Prästlönekommitténs förslag i fråga om gottgörelse
för bränslekostnad, som åvilar innehavare av onormalt stora prästgårdar,
finner jag däremot välgrundat och lämpligt att genomföra jämsides med
den föreslagna lönetilläggsregleringen. Att en dylik gottgörelse icke kan
utmätas annorlunda än rent schablonmässigt torde få anses ligga i sakens
natur. Jag har ej heller något att erinra emot storleken av den av kommittén
föreslagna gottgörelsen eller mot de föreslagna grunderna för gottgörelsens
utanordnande. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att medgiva, att ur kyrkofonden må i enlighet med vad
jag i det föregående förordat utgå gottgörelse åt präst för
vissa bränslekostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

15

3. Utbyte från och med den 1 juli 1946 av vissa prästerskapets
familjepensioner mot s. k. omreglerad familjepension.

Familjepensioneringen för befattningshavare vid den civila och den militära
statsförvaltningen var före tillkomsten av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente
anordnad genom ett flertal inom de särskilda förvaltningsområdena
verksamma pensionskassor. Efterhand som nämnda familjepensionsreglemente
gjordes tillämpligt inom respektive förvaltningsområden,
övertogos dessa kassor och deras verksamhet av staten. Härvid
genomfördes i allmänhet med beaktande av de överskott kassorna vid
övertagandet beräknades besitta, en viss förbättring av äldre från kassorna
utgående pensioner.

Till de enligt de särskilda pensionskassornas bestämmelser utgående
familjepensionerna åt kassadelägarnas efterlevande hade statsmakterna vid
olika tillfällen redan före kassornas övertagande beviljat särskilda tillägg
av statsmedel. Närmast före ikraftträdandet av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente
utgingo sålunda å dylika pensioner dels pensionstillägg
enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg åt
vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst med flera
och dels dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 267) med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst med flera.

Efter företagen undersökning av de enligt berörda äldre grunder beviljade
fainiljepensionerna beslöts år 1939 en allmän förbättring av de sämre
ställda av dessa pensioner. Bestämmelserna om denna förbättring intogos
i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) angående ny familjepension i vissa
fall. Förbättringen innebar i princip, att änkepensioner, som till beloppet
understego 70 procent av motsvarande pensioner enligt det dåvarande allmänna
familjepensionsreglementet, skulle höjas till den genom detta procenttal
angivna nivån, dock högst till 70 procent av den för lönegraden B 30
bestämda pensionen enligt familjepensionsreglementet. Å de sålunda förhöjda
nya pensionerna skulle utgå procentuellt tillägg efter samma procenttal
som dyrtidstillägg å löner. Samtidigt genomfördes utbyte mot ny
familjepension jämväl av övriga — icke förhöjda — äldre pensioner, varå
utgick dyrtidstillägg, så att efter teknisk omräkning av desamma även å
dessa kunde utgå procentuellt tillägg som nyss sagts.

Vid den överarbetning av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente,
som resulterade i 1941 års allmänna familjepensionsreglemente, ansågs
någon reell höjning av familjepensionsförmånerna icke böra komma till
stånd. Med hänsyn till önskvärdheten av en sådan avvägning av familjepensionsunderlagen,
att å de på grundval därav utgående pensionsbeloppen
kunde tillämpas samma system med rörligt tillägg som betriiffandc de
samtidigt reglerade nyaste tjänstepensionerna, vidtogs emellertid härvid en

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

allmän höjning av dessa pensionsunderlag, så att desamma jämte rörligt
tillägg i stort sett gåvo samma totalförmåner som 1936 års familjepensionsunderlag
med därtill hörande s. k. rörlig pensionsdel, vilken sistnämnda
liksom procentuellt tillägg å ny familjepension utgick efter det för dyrtidstillägg
å löner gällande procenttalet.

År 1946 beslöts ytterligare en reglering av de enligt de förutberörda
äldre bestämmelserna utgående familjepensionerna. Denna reglering medförde
i stort sett, att av ifrågavarande familjepensioner de efter befattningshavare
i löneställning, som motsvarade lönegrad A 12 eller lägre, uppräknades
till nivån för nyaste, enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente
utgående pensioner (uppräkning till 100 procent) medan för högre
lönegrader än A 20 uppräkning skedde till 90 procent av nivån för nyaste
pensioner samt för ett mellanskikt, motsvarande lönegraderna A 13—A 20,
uppräkning skedde till ett från 100 till 90 fallande procenttal. Inom sistnämnda
mellangrader höll sig förbättringen i kronor räknat ungefär konstant,
eller vid omkring 925 kronor. Enligt den härom utfärdade kungörelsen
1946: 575 angående omreglerad familjepension har — i motsats till
vad som gällde enligt kungörelsen 1939: 508 om ny familjepension — för
pensionsförbättringen icke satts någon gräns vid lönegraden A 30. I samband
med denna nya förbättring av de äldre familjepensionerna företogs
jämväl en allmän uppräkning av pensionsbeloppen, så att å dessa kunde
tillämpas det enligt de nyaste pensionsreglementena gällande systemet med
rörligt tillägg och kristillägg.

Den år 1946 sålunda beslutade omregleringen av äldre familjepensioner
efter statliga befattningshavare erhöll tillämpning även å de av statsmedel
utgående familjepensioner, som grundats i sådan med familjepensionsrätt
förenad anställning vid folkskoleväsendet eller vid högre kommunal skola,
med vilken efter vederbörandes avgång från anställningen blivit förenad
pensionsrätt enligt folkskolans familjepensionsreglemente eller familjepensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna. Dessa båda sistnämnda
pensionsreglementen äro utarbetade i nära anslutning till det för statstjänstemän
gällande 1941 års allmänna familjepensionsreglemente.

Beträffande de i kungörelsen 1946: 575 intagna detaljbestämmelserna må
nämnas, att föreskrifter meddelats om hänskjutande till Kungl. Maj:ts
prövning av vissa fall, där pensionstagare tillika uppbär annan pension
eller innehar anställning, ävensom av fall, där tvekan rörande tillämpningen
av bestämmelserna uppkommer. Regleringen trädde för de därav berörda
pensionsberättigade i kraft den 1 juli 1946.

Vad beträffar de äldre och nuvarande grunderna för prästerliga befattningshavares
familjepensionering må här först erinras om, hurusom prästerna
i gemen, liksom civila och militära befattningshavare, tidigare voro
familjepensionerade i en särskild fristående pensionskassa, prästerskapets

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

änke- och pupillkassa. Det för denna kassa senast gällande reglementet var
utfärdat av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 december 1926 (nr 529).
Prästänkekassan åtnjöt för pensioneringen vissa bidrag av allmänna medel,
däribland pensionstillägg och dyrtidstillägg å utgående pensioner såsom de
förut omnämnda pensionskassorna inom de civila och militära förvaltningsområdena.
Sedan prästänkekassan från den 1 januari 1942 övertagits av
staten, är familjepensioneringen för prästerna i allmänhet numera ordnad
genom ett den 28 november 1941 utfärdat särskilt reglemente, familjepensionsreglementet
för prästerskapet (sv. författn. saml. nr 904). Regleringen
härutinnan, vilken står i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna
i det då alltjämt gällande 1936 års allmänna familjepensionsreglemente,
finansieras genom statskontoret över kyrkofonden eller — realiter
sett — medelst den allmänna kyrkoavgiften utöver vad som hos befattningshavarna
innehållits genom familjepensionsavdrag. Underkastade familjepensionsreglementet
för prästerskapet äro för närvarande, med undantag
av vissa äldre delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa, biskoparna
och samtliga ordinarie och extra ordinarie präster i territoriell församlingstjänst,
flertalet präster i de särskilda militära församlingarna jämte garnisonspastorn
i Boden, pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet
samt stifts- och kontraktsadjunkter. Under vissa betingelser kan även prästerlig
befattningshavare hos de icke-territoriella finska och tyska församlingarna
i Stockholm och tyska församlingen i Göteborg vara underkastad
familjepensionsreglementet för prästerskapet.

För de prästerliga delägare i den gamla prästänkekassan, som vid statens
övertagande av kassans verksamhet icke blevo underkastade det nya
familjepensionsreglementet, förblev familjepensioneringen i princip — fastän
överflyttad å kyrkofonden — alltjämt ordnad på grundval av kassans
bestämmelser, men med viss förstärkning av pensionerna i förhållande till
vid övertagandet beräknat överskott i kassan. Samma reglering bestämdes
jämväl — i regel även med angiven förstärkning — i avseende å från
kassan vid tiden för dess övertagande redan utgående familjepensioner. De
närmare bestämmelserna beträffande dessa på äldre grunder kvarstående
famil jepensioner meddelades i kungörelse den 28 november 1941 nr 910,
3 kap. Genom samtidig kungörelse nr 917 om ändring i vissa delar av
kungörelsen 1939: 508 angående ny familjepension i vissa fall föreskrevs
emellertid dels utbyte av ifrågavarande äldre prästpensioner mot ny
familjepension, dels förbättring av flertalet av dem, allt i enlighet med bestämmelserna
i nämnda 1939 års kungörelse.

För vissa utanför församlingsprästerskapet stående, men liksom dessa
tidigare till prästänkekassan anslutna prästmän — i diakonistyrelsens, missionsstyrelsens
och sjömansvårdsstyrelsens tjänst anställda prästerliga
sekreterare samt domkyrkosysslomän, sjömanspräster in. fl. — har genom

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19^7. 1 saml. Nr S95.

18

Kungl. Maj:ts •proposition nr 295.

kungörelse den 19 juni 1942 (nr 474) familjepensioneringen för framtiden
ordnats i statens pensionsanstalt enligt i kap. XI i reglementet för anstalten
införda bestämmelser.

Med avseende å bestämmelserna i prästerskapets familjepensionsreglemente
må här särskilt framhållas följande. Eftersom familjepensionsregleringen
enligt nämnda reglemente icke föregåtts av någon revision av avlöningsbestämmelserna
för prästerskapet till närmare överensstämmelse
med då för civilstatens och likställda befattningshavare gällande löneregleringsgrunder,
blev det vid pensionsregleringen i fråga nödvändigt att vidtaga
särskilda åtgärder för densammas anpassning efter 1910 års för ändamålet
eljest föga väl lämpade prästerliga lönesystem. Till uppnående av
erforderlig anslutning mellan de jämväl för prästerskapet avsedda familjepensionsunderlagen
enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente och
de för de ordinarie församlingsprästerna gällande, ytterligt differentierade
och i flera skilda avlöningsposter utgående avlöningarna, måste sålunda
dessa senare sammanföras till ett mera begränsat antal lönegrupper, varinom
bruttoavlöningsbeloppen genomsnittligt så nära som möjligt svarade
mot årslönen å A-ort i respektive i allmänna familjepensionsreglementet
för de särskilda familjepensionsunderlagen ursprungligen angivna lönegrad
å löneplan B enligt 1921 års civila avlöningsreglemente. I den i familjepensionsreglementet
för prästerskapet ingående tabellen över familjepensionsunderlag
med tillhörande pensionsavdrag för de ordinarie församlingsprästerna
har i enlighet härmed mot visst underlag svarande lönegrupp
bestämts genom angivande av den grundavlöning (reglerad lön), som ingår
i den för gruppen beräknade lägsta respektive högsta prästerliga bruttoavlöningen.
Vid lönegruppernas bestämmande gjordes emellertid av försiktighetsskäl
vissa avvikelser från den förhandenvarande prästerliga lönenivån.
Med hänsyn till ovissheten beträffande de prästerliga befattningshavarnas
blivande lönegradsplacering enligt ett reformerat avlöningssystem
reducerades sålunda de för de ordinarie prästerna uträknade bruttolönebeloppen
genomgående med 5 procent och begränsades därjämte lönegrupperna
till att för kyrkoherdarna i allmänhet högst svara mot den förutvarande
lönegraden B 30 för civilstatstjänstemännen och för domprostarna
högst mot en beräknad lönegrad däröver. Lönegruppsindelningen för de
ordinarie församlingsprästernas familjepensionering, vartill jämväl kyrkoadjunkterna
samt de förut omnämnda militärprästerna och utlandspastorerna
hänfördes, kom härigenom att ansluta sig till den tidigare civila lönegradsskalan
B 15—B 30, med tillägg av en lönegrad för högre avlönade
domprostar. Samtliga kyrkoadjunkter hänfördes dock härvid till en och
samma lönegrupp, motsvarande lönegrad B 16 (Eo 17). För pastorats- samt
stifts- och kontraktsadjunkter bestämdes ett gemensamt enhetligt familjepensionsunderlag,
motsvarande det enligt allmänna familjepensionsreglementet
ursprungligen för Eo 14 (B 13) gällande. Vad slutligen beträffar

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 895.

biskoparna fastställdes dessas familjepensionsunderlag enhetligt i överensstämmelse
med vad för landshövding gällde.

Enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet utgående familjepension
utgöres dels av en på övligt sätt i förhållande till pensionsunderlag
och tjänstår bestämd fast del, dels av en rörlig pensionsdel, vilken härvid
— liksom enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente — skall beräknas
å den fasta pensionsdelen efter samma procenttal som i ett vart fall
gäller för dyrtidstilliigg å s. k. nyreglerad avlöning (enligt § 4 kungörelsen
den 15 juni 1923, nr 265), eller för närvarande alltså efter 26 procent. Å
familjepensionens fasta del utgår härjämte kristillägg i enlighet med vad
som gäller för i tjänst varande befattningshavare med föreniimnt dyrtidstillägg,
d. v. s. beräknat å ett med 10 procent förhöjt tilläggsunderlag.

Den för prästerna år 1941 genomförda familjepensionsreformen har på
grund av de särskilda förutsättningar, som därvid förelegat och som här
i korthet berörts, i väsentliga hänseenden icke kunnat få annat än en provisorisk
karaktär. Detta förhållande blev även vid reformens tillkomst
understruket. I familjepensionsreglementet förpliktades också de, å vilka
reglementet erhölle tillämpning, att underkasta sig framdeles ändrade bestämmelser
med avseende å deras familjepensionering.

Den förbättring av de äldre prästerliga familjepensionerna, som jämlikt
kungörelserna 1939: 508 och 1941: 917 från den 1 januari 1942 genomfördes
i samband med dessa pensioners utbyte mot s. k. ny familjepension,
innebar i det stora hela att alla de på lägre nivå liggande pensionerna höjdes
upp till — för hel änkepension räknat — 70 procent av motsvarig pension
enligt det nya familjepensionsreglementet för prästerskapet. Liksom vid
motsvarande förbättring med avseende å civilstatstjänstemännens äldre
familjepensioner begränsades dock pensionsförhöjningen härvid till högst
70 procent av reglementsenlig familjepension för lönegrad B 30 eller alltså
näst högsta lönegruppen enligt prästerskapets familjepensionsreglemente.
Med hänsyn till den starka lönedifferentieringen, särskilt för ordinarie befattningshavare,
enligt det prästerliga avlöningssystemet bestämdes förbättringen
i förevarande fall dessutom enhetligt i anslutning till det för närmast
motsvarig tjänstegrad för normala fall enligt det nya familjepensionsreglementet
gällande lägsta familjepensionsunderlaget. Å de enligt den sålunda
genomförda regleringen mot ny familjepension utbytta och — i förekommande
fall — förbättrade äldre prästerliga familjepensionerna utgår, förutom
procentuellt tillägg beräknat liksom rörlig del av pension enligt
familjepensionsreglementet, även enahanda kristillägg som å dylik nyare
pension.

I den härvid genomförda regleringen av äldre prästerliga familjepensioner
ingingo även sådana efter vissa äldre befattningshavare vid domkapitlen
(konsistorieamanuenser och konsistorienotarier) då eller framdeles utgående

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

familjepensioner, som i följd av ifrågavarande befattningshavares tidigare
delägarskap i prästerskapets änke- och pupillkassa alltjämt grundades på
nämnda kassas bestämmelser. Från den medgivna pensionsförbättringen
undantogos emellertid familjepensioner till överåriga barn ävensom sådana
andra enligt prästänkekassans bestämmelser utgående äldre familjepensioner
(efter i förtid från den pensionsberättigande tjänsten avgångna
befattningshavare), vilka enär dyrtidstillägg icke utginge å desamma överhuvudtaget
icke kunnat ifrågakomma till utbyte mot ny familjepension.
Från pensionsförbättringen undantogos dessutom familjepensioner efter de
befattningshavare, för vilka — på grund av särskilt avgiven förklaring —
rätt till tjänstår för dödsbodelägarna samt rätt till nådår för änka och efterlevande
minderåriga barn1 eller, i förekommande fall, rätt för änka till
avkomst av prästänkesäte eller därmed likställd fond efter 1941 års utgång
alltjämt komme att kvarstå. Efter prästänkekassans grunder familjepensionsberättigade
efterlevande till vissa utanför det egentliga församlingsprästerskapet
och med detta likställda befattningshavare stående prästmän
(i de förut omnämnda centrala kyrkliga styrelsernas tjänst) ävensom efterlevande
till förutvarande anställningshavare hos prästänkekassan erhöllo ej
heller del i här angiven pensionsförbättring.

I bilaga till kungörelsen 1941: 917 äro de befattningshavarkategorier, för
vilka familjepensionerna med nyss angivna begränsningar blevo enligt kungörelsen
förbättrade, samt de i enlighet därmed utgående beloppen av hel
ny familjepension bestämda på följande sätt:

Adjunkt, i familjepensionsreglementet för prästerskapet i

1 § 1 mom. under f) eller g) avsedd.................. kronor 888

Amiralitetspastor ..................................... » 1428

Amiralitetspredikant i Karlskrona amiralitetsförsamling ... » 1 176

Biskop, ärkebiskop och annan.......................... » 1 872

Domprost ........................................... » 1 428

Garnisonspastor i Karlsborgs församling ................ » 1 428

1 I 1723 års privilegier för prästerskapet, p. 13, angivas de barn som äro nådårsberättigade efter
präst med beteckningen »then dödas omyndiga och ojörsörgda barn». Nådårsrätten för prästerna
upphävdes år 1926 vid då företagen omreglering av prästerskapets änke- och pupillkassa och prästernas
tjänstårsrätt upphävdes vid genomförandet av 1941 års familjepensionsreform för prästerskapet.
Båda förmånerna kvarstå dock alltjämt övergångsvis för tidigare utnämnda prästerliga
befattningshavare. Vid författningsregleringen i samband med 1941 års familjepensionsreform (se
kung. 1''941: 911 ang. ändrad lydelse av bl. a. 6 kap. 1 § prästlönereglementet samt kung. 1941: 917
om ändringar i 1939 års kungörelse angående ny familjepension) angåvos prästs nådårsberäftigade
barn med den i redogörelsen härförut använda beteckningen »efterlevande minderåriga barn». Denna
precisering av bestämningen av de nådårsberättigade barnen vidtogs efter en inom ecklesiastikdepartementet
verkställd ingående undersökning rörande den ursprungliga innebörden av privilegiistadgandets
nyss återgivna motsvarande bestämning. Därav framgick att med beteckningarna
»omyndiga» och »oförsörgda» ej avsågos olika kategorier av barn utan att dessa allenast inneburo
att barnen, vare sig son eller dotter, skulle vara legalt omyndiga samt i förekommande fall därjämte
ogifta. Beteckningarna motsvarade alltså närmast den i tillämpliga familjepensionsbestämmelser i
allmänhet för pensionsberättigade barn använda bestämningen barn under 21 år. (Jfr emellertid
annan uppfattning i Beg. Årsb. 1943: 30.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 295. 21

Kapellpredikant ...................................... kronor 1 176

Komminister......................................... » 1176

Konsistorieamanuens, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i kassan .............................. » 888

Konsistorienotarie, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i kassan .............................. » 1 428

Kyrkoadjunkt (ständig adjunkt)........................ » 1 056

Kyrkoherde.......................................... » 1428

Pastoratsadjunkt i befattning, inrättad enligt före ikraftträdandet
av 1910 års prästlöneregleringslag gällande föreskrifter
............................................ » 1 056

Stiftssekreterare, på grund av tidigare innehavd befattning

såsom konsistorienotarie skyldig att vara delägare i kassan » 1 428.

I underdånig skrivelse den 28 november 1946 (nr 8) har kyrkomötet anhållit
om »en skyndsam utredning i syfte att i möjligaste mån förbättra
pensionsvillkoren för de prästänkor, som kommit i åtnjutande av pension
före år 1942». Med föranledande härav har inom ecklesiastikdepartementet
verkställts utredning och i upprättad promemoria utarbetats förslag till en
fullföljd förbättring av de äldre prästerliga familjepensionerna i enlighet
med de genom kungörelsen 1946: 575 bestämda grunderna för motsvarande
statliga och andra familjepensioners utbyte mot omreglerad familjepension.
I departementspromemorian anföres härvid följande. I

I betraktande av att för de prästerliga befattningar, vilkas innehavare äro
inordnade under 1941 års familjepensionsreglemente för prästerskapet,
familjepensionsförhållandena reglerats i huvudsaklig överensstämmelse
med allmänna familjepensionsreglementets principer och enär vidare enligt
äldre grunder utgående familjepensioner åt efterlevande till innehavare av
sådana befattningar blivit förhöjda med tillämpning av kungörelsen
1939: 508, synes det naturligt, att dylika äldre familjepensioner göras till
föremål för förbättring jämväl i enlighet med den för efterlevande till
tjänstemän vid den civila och den militära statsförvaltningen, folk- och
småskollärare samt lärare vid högre kommunala skolor m. fl. gällande kungörelsen
den 21 juni 1946 nr 575.

I likhet med vad som skedde vid genomförande av pensionsförbättringen
enligt 1939 års kungörelse om ny familjepension torde den nu ifrågavarande
pensionsregleringen böra företagas på det sättet, att enhetliga nya pensionsbelopp
fastställas för de i bilagan till sistnämnda kungörelse angivna befattningshavarkategorierna.
Även graderingen av pensionsbeloppen efter olika
slag av pensionsgrundande prästerliga befattningar bör ske efter de grunder,
som tillämpades vid utmätande av förbättringen enligt 1939 års kungörelse,
dock givetvis med beaktande av att enligt kungörelsen 1946: 575
pensionsförbättringen ej skall stanna vid det löneläge, som motsvarar den
statliga lönegraden A 30.

Med tillämpning av angivna grunder erhållas för olika kategorier av
befattningshavare följande belopp av omreglerad familjepension för änka:

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Pensionsgrundande befattning. ^omreglerad

familjepension

Adjunkt, i familjepensionsreglementet för prästerskapet i

1 § 1 mom. under f) eller g) avsedd.................... kronor 1 368

Amiralitetspastor................................... » 2 016

Amiralitetspredikant eller extra amiralitetspredikant i Karlskrona
amiralitetsförsamling .......................... » 1 692

Biskop, ärkebiskop och annan.......................... » 3 624

Domprost ........................................... » 2 640

Gamisonspastor i Boden .............................. » 1 548

Garnisonspastor i Karlsborgs församling................. » 2 016

Kapellpredikant ...................................... » 1 692

Komminister......................................... » 1 692

Konsistorieamanuens, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa .... » 1 368

Konsistorienotarie, på grund av sin befattning skyldig att

vara delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa .... » 2 016

Kyrokadjunkt (ständig adjunkt)........................ » 1 548

Kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen, tillika pastor primarius » 2 640

Kyrkoherde, annan .................................. » 2 016

Pastor i svensk församling i utlandet.................... » 2 016

Pastoratsadjunkt i befattning, inrättad enligt före ikraftträdandet
av 1910 års prästlöneregleringslag gällande föreskrifter
............................................ » 1 548

Stiftssekreterare, på grund av tidigare innehavd befattning
såsom konsistorienotarie skyldig att vara delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa...................... » 2 016.

Den enligt kungörelsen 1946: 575 utgående pensionsförbättringen för
efterlevande till statstjänstemän och vissa kommunalanställda lärare m. fl.
har fått åtnjutas från och med den 1 juli 1946. Tillräcklig anledning torde
icke föreligga att vid utsträckning av kungörelsens tillämplighetsområde
till att omfatta jämväl pensionstagare enligt prästänkekassans reglemente
stadga annan dag för pensionsförbättringens inträde. Förbättringen torde
dock böra gälla allenast pensionstagare, som fortfarande leva den 1 juli
1947.

Tillgodonjutandet av pensionsförbättring enligt kungörelsen 1946:575 bör
— i likhet med åtnjutandet av pensionsförhöjning enligt kungörelsen
1939: 508 — göras beroende av huruvida vederbörande familjepensionstagare
på grund av egen eller den avlidne kassadelägarens anmälan bibehållits
vid rätt till tjänst- och nådår samt rätt till avkomst av prästänkesäte
och någon vid den avlidnes befattning knuten fond (äldre förmåner).

Hava nämnda äldre förmåner hunnit till fullo utgå före den 1 juli 1946,
bör det såsom omreglerad familjepension angivna beloppet minskas med
så mycket, att denna minskning tillsammans med därav föranledd nedsättning
i rörligt tillägg och kristillägg motsvarar den pensionsförbättring
enligt kungörelsen 1939: 508, från vilken vederbörande genom den gjorda
anmälningen avstått.

Hava åter de avsedda äldre förmånerna hunnit helt åtnjutas först under
loppet av budgetåret 1946/47, synes det lämpligt, att pensionsförbättring

23

Kungl. Maj:ts -proposition nr 295.

enligt kungörelsen 1946: 575 får intriida från och med den 1 juli 1947. Även
i sådana fall bör — på grund av att de äldre förmånerna fått bibehållas —
minskning i förbättringen ske i enlighet med vad förut angivits.

Där äldre förmån åtnjutits före den 1 juli 1947 och önskas bibehållen
för tid därefter, bör vederbörande få avstå från pensionsförbättringen enligt
kungörelsen 1946: 575, liksom från förbättringen enligt kungörelsen
1939: 508. Väljer pensionstagaren däremot att från den 1 juli 1947 avstå
från de äldre förmånerna, bör pensionsförbättring enligt kungörelsen
1946: 575 kunna utgå, dock med den förenämnda minskningen motsvarande
förbättringen enligt 1939 års kungörelse. Härvid kunna dock inträffa
fall, där den särskilda äldre förmånen fått åtnjutas allenast under mindre
del av året 1946/47 och dess värde därför ter sig mycket ringa i jämförelse
med den avstådda rätten till pensionsförbättring enligt 1939 års kungörelse.
Åt Kungl. Maj:t bör med hänsyn härtill utverkas bemyndigande att efter
prövning av varje särskilt fall besluta i vad mån pensionsförbättring skall
kunna utgå utan nyssnämnda minskning.

Vad slutligen angår de fall, där äldre förmån ej hunnit tillträdas före den
1 juli 1947, bör möjlighet beredas vederbörande kassadelägare eller, om
denne avlidit, vederbörande pensionstagare att inom viss av Kungl. Maj:t
föreskriven tid välja mellan att erhålla pensionsförbättring enligt kungörelsen
1946: 575 (utan ovannämnda minskning) eller att bibehållas vid de
äldre förmånerna.

Över det i departementspromemorian uppgjorda förslaget till omreglering
av ifrågavarande prästerliga familjepensioner ha yttranden avgivits av
statskontoret och 1946 års prästlönekommitté.

Statskontoret tillstyrker för sin del den föreslagna förbättringen av de
till efterlevande till f. d. delägare i prästänkekassan utgående pensioner, å
vilka 1939 års kungörelse angående ny familjepension gjorts helt tillämplig,
men avstyrker av principiella skäl en retroaktiv tillämpning av regleringen
i fråga; den bör enligt statskontoret icke genomföras tidigare än
från och med den 1 juli 1947. Med avseende å den i departementspromemorian
ifrågasatta begränsningen av rätten till den nya pensionsförbättringen
med hänsyn till förekommande rätt till vissa äldre särskilda förmåner
anför statskontoret följande.

Statskontoret, som vill erinra att kungörelsen 1939: 508 gjorts i full utsträckning
tillämplig å samtliga de vid statens övertagande av prästiinkekassan
utgående familjepensionerna, oavsett om vederbörande pensionär
fått uppbära dylik äldre förmån, anser att en förbättring bör medgivas
även av sådan familjepension, som undantagits från förhöjning enligt förenämnda
kungörelse. Vad gäller pensionstagare, som framdeles blir berättigad
åtnjuta förmån av tjänst- och nådår och dylikt, bör pensionsförbättringen
enligt statskontorets mening icke göras beroende av att rätten till
angivna förmån avståtts. Såvitt statskontoret kan bedöma rör det sig härvid
endast om ett hundratal pensionstagare. Såsom förutsättes i promemorian
bör förbättringen av pensionerna åt här sist avsedda pensionstagare
begränsas att motsvara den förhöjning, som nu avsedda pensionsreglering
kommer att medföra för de jämlikt kungörelsen 1939: 508 redan omräknade
familjepensionerna. För att nå en förenkling av omräkningsför -

24

Föredra ganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.95.

farandet beträffande nu sist berörda pensioner synes omregleringen av
dessa böra genomföras på så sätt, att pensionerna omräknas enligt kungörelsen
1946: 575, dock med den begränsningen att förbättringen får utgöra
högst 600 kronor för år, räknat efter det indexläge, som gäller den
1 juli 1947.

1946 års prästlönekommittés yttrande i förevarande fråga är av följande
innehåll.

Mot vad i departementspromemorian föreslagits i fråga om här avsedd
särskild familjepensionsförbättring har prästlönekommittén icke något att
erinra. Den försiktiga höjning av nivån för dessa äldre prästerliga familjepensioner,
som därigenom skulle genomföras, kan — även i beaktande av
att förhöjningen göres definitiv, såsom här avsetts — svårligen tänkas i
något hänseende konima att föregripa prästlönekommitténs blivande
ståndpunktstagande till de skilda prästerliga befattningshavarnas framtida
löne- och pensionsnivå. I promemorian har icke uttryckligen utsagts, att i
samband med den föreslagna familjepensionsförbättringen enligt 1946 års
grunder de äldre prästerliga familjepensioner, vilka icke bleve sålunda
förbättrade, i allt fall borde — liksom även samtliga enligt prästerskapets
familjepensionsreglemente nu eller framdeles utgående familjepensioner —
underkastas viss teknisk omreglering och alltså, på sätt i kungörelsen
1946: 575 stadgas beträffande motsvarande äldre och nyare familjepensioner
inom andra förvaltningsområden, i denna ordning utbytas mot s. k.
omreglerad familjepension. Prästlönekommittén, som förutsätter att en
dylik omreglering varit med förslaget avsedd, vill för sin del tillstyrka, att
1946 års förberörda bestämmelser även i denna del göras tillämpliga med
avseende å de prästerliga familjepensionerna. Enligt inom finansdepartementet
upprättat särskilt förslag (p. m. 28/3 1947) rörande pensioneringen
hos statens pensionsanstalt avses genomförande av en likartad omreglering
av flertalet därifrån utgående familjepensioner. Därmed skulle följaktligen
samtliga prästerliga familjepensioner, varå överhuvudtaget utgår dvrtidstillägg
med tillhörande kristillägg, från den 1 juli 1947 komma att vara
uppräknade till en med nyaste familjepensioner jämförlig nivå eller alltså
till sådan nivå, att å desamma — i stället för äldre tilläggsförmåner — i
fortsättningen kan beräknas rörligt tillägg jämte därtill anknutet kristdlägg.

Den på tiden den 1 juli 1946—30 juni 1947 belöpande kostnaden för
den här föreslagna förbättringen av utgående äldre familjepensioner genom
tillämpning av kungörelsen 1946: 575 har uppskattats till i avrundat belopp
450 000 kronor.

Med den i departementspromemorian föreslagna nya förbättringen av
äldre prästerliga familjepensioner avses att på förevarande pensionsområde
genomföra samma pensionsförbättringar som år 1946 av riksdagen beslötos
(propositionen nr 226, riksdagens skrivelse nr 303) med avseende på
motsvarande äldre familjepensioner efter befattningshavare vid den civila
och den militära statsförvaltningen och det statsunderstödda kommunala
skolväsendet. Enligt förslaget skola alltså — efter verkställd omräkning av

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr *295.

gällande pensionsbelopp med därå utgående tilläggsförmåner så att å dessa
i stället kan beräknas rörligt tillägg med kristillägg såsom för s. k. nyaste
familjepensioner (enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente) —
familjepensionerna efter förutvarande delägare i prästänkekassan i kyrkoherdes
och likställd eller högre tjänsteställning uppräknas till 90 procent
av nyaste familjepension för motsvarig lönegrad samt familjepensionerna
efter kassadelägare i lägre tjänsteställning uppräknas till en från 100 till
90 procent av motsvarig nyaste familjepension fallande nivå, eller i genomsnitt
med cirka 525 kronor. Anslutningen mellan de äldre prästerliga familjepensionerna
och den nyaste familjepensionsnivån komme härvid —
liksom vid den tidigare vidtagna pensionsförbättringen enligt 1939 års
grunder — att ske på grundval av den lägsta för normala fall mot tjänstegraden
svarande lönegraden. I enlighet härmed skulle beträffande de
prästerliga familjepensionerna icke ifrågakomma uppräkning till lägre nivå
än nyaste familjepension för lönegrad A 13, vilket komme att gälla familjepensioner
efter pastoratsadjunkter och med dem likställda.

Som 1946 års motsvarande utökade pensionsförbättring för efterlevande
till civilstatstjänstemän m. fl. jämlikt den därom utfärdade kungörelsen
1946: 575 fått åtnjutas redan från och med den 1 juli 194.6, har enligt förslaget
ansetts skäligt, att nu ifrågavarande prästerliga pensionsberättigade
likaledes finge komma i åtnjutande av denna sin pensionsförbättring från
och med nämnda dag. Pensionsförbättringen skulle i enlighet härmed för
de prästerliga pensionstagarna komma att tillämpas retroaktivt från den 1
juli 1946 men, liksom för liknande fall eljest plägat bestämmas, allenast
tillkomma sådan pensionstagare, som den 1 juli 1947 alltjämt är i livet.
Beträffande rätten till pensionsförbättringen har i övrigt föreslagits i princip
samma reglering som gällde för åtnjutande av den tidigare pensionsförbättringen
i samband med de äldre prästerliga familjepensionernas utbyte
mot ny familjepension. Till följd av att den nya pensionsförbättringen
enligt förslaget skulle komma att utgå retroaktivt, ha emellertid erfordrats
särskilda bestämmelser till reglering av därigenom för olika situationer
uppkommande övergångsfall med avseende å sammanträffande av rätt till
pensionsförbättring och äldre kvarstående rätt till tjänst- och nådår m. m.
Härvid har förutsatts att, där rätt till dylik äldre förmån efter präst alltjämt
förelåge men den 1 juli 1947 ännu ej av dennes efterlevande tillträtts,
dessa skulle — försåvitt ej nu anmälan gjordes om bevarande för
dem även framgent av rätten till sagda förmån — bli berättigade, räknat
från den 1 juli 1946, till jämväl familjepensionsförbättringen enligt 1939
och 1941 års kungörelser. Att för dem tidigare jämlikt övergångsbestämmelserna
till sistnämnda kungörelse gjorts anmälan om avstående därifrån
mot den äldre förmånens bibehållande skulle alltså nu för dylikt fall ej
utgöra hinder för full pensionslorbättrings erhållande. Därest åter här
avsedd efter den 1 januari 1942 kvarstående äldre förmån redan före den

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

1 juli 1947 av de efterlevande — helt eller delvis — tillgodonjutits, borde
dessa i regel endast kunna tillerkännas den särskilda familjepensionsförhöjningen
efter 1946 års grunder. Om härvid den äldre förmånen till någon
del utgått jämväl efter den 1 juli 1946, borde emellertid denna pensionsförhöjning
tillämpas först från den 1 juli 1947, och hade här avsedd äldre
förmån ännu sistnämnda dag icke helt utgått, bleve tillgodonjutandet överhuvudtaget
av den nya familjepensionsförhöjningen beroende av att anmälan
ej gjordes om den äldre förmånens vidblivande även för tiden därefter.
För särskilt fall, där äldre förmån endast till ringa del hunnit tillgodonjutas
före den 1 juli 1947, skulle det kunna tillkomma Kungl. Maj:t
att medgiva viss avvikelse från den sålunda föreslagna regleringen.

Jag finner mig i det hela kunna förorda vad sålunda föreslagits. Vad
särskilt gäller frågan om en retroaktiv tillämpning av pensionsförbättringen
från den 1 juli 1946, kan jag ej finna statskontorets invändning
däremot bärande. Jag vill erinra om att retroaktiv pensionsförbättring
tidigare medgivits och torde härutinnan blott behöva hänvisa till hurusom
med riksdagens godkännande särskilda pensionsförmåner beviljats för
förfluten tid exempelvis vid folkskoleväsendet genom kungörelse 1938:494
och inom allmänna tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde genom
kungörelse 1942: 164. Det skulle enligt min mening vara obilligt, om här
ifrågavarande prästerliga familjepensionsberättigade utan särskild anledning
skulle förmenas den pensionsförbättring för tiden den 1 juli 1946—
30 juni 1947, som kommit övriga likställda pensionstagare till godo. Vad
slutligen beträffar förslaget om viss begränsning i rätten till pensionsförbättring
i samband med åtnjutande av förberörda äldre särskilda förmåner,
kan jag ej finna anledning att nu frångå den reglering som redan vid den
tidigare pensionsregleringen av statsmakterna befunnits påkallad. Läget är
ej annorlunda nu än då, och det måste överhuvudtaget konstateras, att
olägenheterna med ifrågavarande äldre förmåners bevarande äro så uppenbara,
att, där såsom här — genom extra pensionsförmåners beviljande —
förutsättningar föreligga för reducering av antalet fall där dylika förmåner
kvarstå, det ligger i det allmännas intresse att dessa förutsättningar också
tillvaratagas.

Utöver de pensioner, som enligt den i det föreliggande förslaget uppgjorda
förteckningen över pensionsgrundande befattningar skulle komma
att bli föremål för nu ifrågasatt pensionsförbättring, förekommer såsom
förut omnämnts ytterligare ett antal pensioner efter förutvarande delägare
i prästänkekassan, vilka pensioner jämväl finansieras över kyrkofonden
men som enligt förslaget överhuvudtaget ej skulle kunna komma i fråga
till pensionsförbättring och som ej heller blevo medtagna vid pensionsregleringen
enligt 1939 års grunder. Somliga av dessa familjepensioner, såsom
de efter anställningshavare hos de centrala kyrkliga styrelserna och hos
prästänkekassan, torde merendels utgå efter samma grunder som de övriga,

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

till pensionsförbättring nu föreslagna. Det synes mig skäligt, att i fråga
om dylika familjepensioner Kungl. Maj:t vid här förordade reglering förbehålles1
befogenhet att pröva efter omständigheterna om och i vad mån
jämväl dessa må i enlighet med de eljest bestämda grunderna förhöjas.

I övrigt har jag intet att erinra med avseende å den föreslagna omfattningen
av denna pensionsreglering. På sätt prästlönekommittén påpekat,
torde emellertid de av hithörande familjepensioner, å vilka procentuellt
tillägg för närvarande utgår men som icke ifrågakomma till nu föreslagen
förhöjning, liksom även enligt prästerskapets familjepensionsreglemente
utgående pensioner böra i samband härmed, efter teknisk omräkning jämlikt
1946 års grunder, utbytas mot omreglerad familjepension.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser
angående utbyte från och med den 1 juli 1946 av
vissa prästerskapets familjepensioner mot s. k. omreglerad
familjepension.

4. Provisorisk nyreglering för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948
av prästerskapets emeritilöner och familjepensioner.

I samband med 1910 års prästlönelagstiftning erhöll prästerskapet i vårt
land även sin första tjänstepensionsreglering i egentlig mening. Genom lag
den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) om emeritilöner för präster, vilken
författning i sina huvudgrunder ännu gäller oförändrad, medgavs sålunda,
att i territoriell församling — med undantag av Karlsborgs delvis militära
församling — tjänstgörande ordinarie och extra ordinarie präst under vissa
betingelser finge av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstepension ur kyrkofonden
under benämningen emeritilön. Någon ovillkorlig rätt till sådan pension
blev dock icke härigenom prästerna tillerkänd och ej heller ålades dessa
därvid någon avgift för sådan sin pensionering, utan gjordes erhållandet
av emeritilön i ett vart fall helt beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Från
början var också antalet emeritilöner begränsat med hänsyn till i vad mån
kyrkofonden ansåges lämna tillgång därtill; denna inskränkning upphävdes
emellertid år 1937. Ä andra sidan stadgades för de ordinarie prästerna,
frånsett vid lagens utfärdande redan utnämnd sådan, i allt fall skyldighet
att, när Kungl. Maj:t så bestämde, mot åtnjutande av emeritilön avgå
från tjänsten antingen vid uppnådd viss ålder — först 75 år, men från
den 1 maj 1930 nedsatt till 70 år — eller eventuellt tidigare i följd av inträffad
viss tids tjänsteoduglighet. Extra ordinarie präst skulle kunna tilldelas
emeritilön redan vid 60 års ålder. Genom lag den 13 december 1929
(nr 385) om ändrad lydelse av vissa paragrafer i emeritilönelagen vidgades

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 895.

för ordinarie präst skyldigheten att mot åtnjutande av emeritilön avgå
från tjänsten och för extra ordinarie präst möjligheterna att erhålla sådan
lön till att jämväl avse fall, då prästen, efter att under viss tid på grund
av sjukdom och dylikt varit urståndsatt att tjänstgöra, befinnes till tjänstgöring
för framtiden oförmögen.

Genom lag den 19 december 1941 (nr 954) om ändrad lydelse av 1 och
2 §§ i emeritilönelagen bereddes även stifts- och kontraktsadjunkter möjlighet
att erhålla emeritilön ur kyrkofonden och genom beslut av riksdagen
innevarande år (propositionen nr 64, riksdagens skrivelse nr 97) skola jämväl
pastorerna i de svenska församlingarna i utlandet från och med den
1 juli 1947 kunna komma i åtnjutande av dylik lön enligt emeritilönelagen.
I anslutning till sistnämnda beslut antogs även en särskild tilläggsbestämmelse
till emeritilönelagen, varigenom — frånsett förekommande övergångsfall
— samtliga präster som äro underkastade lagens bestämmelser i
övrigt tillika förpliktas att underkasta sig framdeles beslutade ändringar
med avseende å deras tjänstepensionering.

För de i emeritilönelagen sålunda nu avsedda prästerna utgöres emeritilönen
av ett grundbelopp och ett provisoriskt tilläggsbelopp. För ordinarie
präst utgår grundbeloppet för år med 80 procent — i förekommande fall
utjämnat till närmast högre hela tiotal kronor — av det belopp, vartill
befattningshavarens reglerade lön vid tiden för hans avgång från tjänsten
är bestämd eller, där han på grund av donation av enskild uppbär särskild
förmån utöver lönen, skulle ha uppgått om han ej åtnjutit sådan förmån.
Grundbeloppet må dock i ett vart fall utgå för år med högst 4 500 kronor
samt med lägst 3 200 kronor för kyrkoherde och 2 400 kronor för komminister.
För pastor i utlandsförsamling utgår grundbeloppet generellt med
4 500 kronor samt för kyrkoadjunkt med 2 000 kronor och för annan extra
ordinarie präst (pastoratsadjunkt samt stifts- eller kontraktsadjunkt) med
1 500 kronor för år. Det provisoriska tilläggsbeloppet utgår för samtliga
ifrågavarande präster enhetligt med 1 000 kronor för år. Där präst avgår på
grund av för framtiden bestående tjänsteoförmåga och han därvid icke
uppnått sammanlagt 35 prästerliga tjänstår, skall emeritilönen i dess helhet
utgå med ett i förhållande till det lägre antalet tjänstår avkortat, i jämnt
tiotal kronor bestämt belopp, dock ej understigande 75 procent av författningsenlig
oavkortad emeritilön. Ä emeritilönen — grundbelopp och till1
äggsbelopp — åtnjuter emeritilöntagaren dels dyrtidstillägg efter samma
grunder, som gällde beträffande dylikt tillägg å tjänstepensioner enligt
1934 års civila tjänstepensionsreglemente, (s. k. reglerat dyrtidstillägg enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 nr 275) eller alltså för närvarande efter
28 procent jämte barntillägg å nio kronor i månaden per barn, dels ock
kristillägg såsom andra f. d. befattningshavare vilka åtnjuta förenämnt
dyrtidstillägg, d. v. s. beräknat å ett med 12 procent förhöjt tilläggsunderlag.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Förutom de i den härförut omförmälda allmänna emeritilönelagen avsedda
prästerna kunna jämväl biskoparna och vissa prästmän i ledande
ställning i missionens och diakoniens tjänst av Kungl. Maj:t tilldelas emeritilön
ur kyrkofonden vid avgång från sin tjänst, de förra jämlikt stadgande
i gällande biskopsavlöningsbestämmelser, punkt 15:o—18:o förordningen
den 27 november 1936, nr 578, och de senare jämlikt en speciell
emeritilönelag av den 28 juni 1935, nr 445. De i sistnämnda lag avsedda
prästmännen äro förste sekreteraren i diakonistyrelsen, missionsdirektorn
och sekreteraren i sjömansvårdsstyrelsen samt föreståndarna för diakonissanstalterna
vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg, för samariterhemmet
i Uppsala, för lekmannaskolan i Sigtuna, för diakonanstalten å Sköndal
och för Stockholms stadsmission. Till samtliga här uppräknade prästmän
utgår emeritilön efter i huvudsak samma bestämmelser, som enligt
allmänna emeritilönelagen och i övrigt gälla för kyrkoherdarna i de territoriella
församlingarna. Emeritilönens grundbelopp bestämmes dock för
nämnda prästmän i förhållande till den totala lön, som till prästmannen
i fråga senast utgått från den institution där denne i sin tjänst varit anställd.
Till biskop utgår emeritilön för närvarande med ett enhetsbelopp
av 9 000 kronor för år men i övrigt efter i det hela samma bestämmelser,
som gälla med avseende å emeritilön till det ordinarie församlingsprästerskapet.
Biskoparna i allmänhet äro tillika förpliktade att underkasta sig
framdeles ändrade pensioneringsbestämmelser.

Enligt gällande löneregleringsresolutioner för de icke-territoriella militära
församlingarna, Skeppsholms församling i Stockholm och Karlskrona
amiralitetsförsamling, tillkommer slutligen emeritilön i överensstämmelse
med den allmänna emeritilönelagens bestämmelser jämväl i nämnda församlingar
anställd präst, men gäldas sådan emeritilön ej ur kyrkofonden
utan bestrides densamma helt av vederbörande församling själv.

Beträffande den för prästerskapet för närvarande gällande familjepensionsregleringen
har i det föregående, under punkt 3:o, lämnats en närmare
redogörelse.

Jämlikt beslut av 1946 års riksdag (propositionen nr 333, riksdagens
skrivelse nr 528) kommer, såsom under punkt l:o härförut redan berörts,
ny lönereglering att — i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1945
års lönekommitté i betänkande den 29 juni 1946 avgivna förslaget till
statliga löneplaner m. m. (stat. off. utr. 1946:48) — från och med den 1
juli 1947 genomföras för det stora flertalet befattningshavare vid den
civila och den militära statsförvaltningen och det statsunderstödda kommunala
skolväsendet. Med de i de härför fastställda löneplanerna upptagna
nya grundlönerna jämte därtill förordat rörligt tillägg beredcs de av löneregleringen
berörda tjänstemännen från och med ingången av nästa budgetår
en allmän — i de lägre lönelägena avsevärd — förhöjning av sina

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

nuvarande kontanta avlöningsförmåner. Den härmed utförda lönesättningen,
vid vilken tidigare dyrtidstilläggsförmåner (rörligt tillägg och kristillägg)
delvis inarbetats i grundlönerna, har i första hand syftat till ett
återställande, såvitt möjligt, av den för befattningshavarna i fråga före
den nu förgångna krigstiden rådande reallönenivån och har i det hela anpassats
under hänsynstagande till den senaste tidens levnadskostnadsutveckling
och allmänna ekonomiska utveckling överhuvudtaget, däribland
även till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden. Basnivån
för grundlönerna, varifrån det rörliga tillägget jämväl skall beräknas, har
härvid fixerats till 100/110-delar av levnadskostnadsnivån för andra kvartalet
1946.

I anslutning till den för civilstatstjänstemännen m. fl. sålunda förestående
löneregleringen har av särskilt tillkallade sakkunniga, 1946 års pensionssakkunniga,
utarbetats och den 31 december 1946 framlagts betänkande
med förslag till därav påkallad tjänste- och familjepensionsreglering för
samma befattningshavare. De av nämnda sakkunniga härvid i ett vart fall
föreslagna pensionsunderlagen, vilka grundats på de i de nya löneplanerna
upptagna grundlönebeloppen, ha därigenom höjts, så att de för befattningshavarna
i stort sett komma att stå i samma relation till de förhöjda
slutlönerna på 2-ort enligt nämnda löneplaner som gällande pensionsunderlag
nu förhålla sig till motsvarande grundlöner i högsta löneklass på C-ort.
Å de sålunda förbättrade pensionerna föreslås skola utgå rörligt tillägg
efter samma procent som å löner. Den nya regleringen är beträffande
såväl tjänste- som familjepensionsförmånerna avsedd att, liksom nyregleringen
på löneområdet, genomföras från och med den 1 juli 1947 och
kommer följaktligen att närmast gälla med avseende å därefter inträffande
pensionsfall för de befattningshavare, vilka från nämnda dag bli underkastade
den nya allmänna löneregleringen. Emellertid har inom finansdepartementet
utarbetats ett särskilt förslag (p. in. 29/4 1947) i syfte att
samtidigt kunna genomföra en nyreglering enligt ensartade grunder av
samtliga inom de berörda förvaltningsområdena redan eller framdeles utgående
pensioner — såväl äldre som s. k. nyare och nyaste tjänste- och
familjepensioner — alltså jämväl av pensionsförmånerna för befattningshavargrupper
som av skilda anledningar icke omedelbart komma att omfattas
av den beslutade nya löneregleringen.

På grund av erhållet särskilt uppdrag har 1946 års prästlönekommitté
med skrivelse den 19 april 1947 avgivit förslag till en provisorisk nyreglering
för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 av emeritilöner och familjepensioner
för prästerskapet, byggande så långt kunnat ske på den motsvarande
nyreglering inom pensionsväsendet för civilstatstjänstemännen
in. fl. som sålunda är påtänkt för tiden efter innevarande budgetårs utgång.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 395. 31

Den av prästlönekommittén härför förebragta utredningen är av följande
innehåll.

För prästerskapet i allmänhet äro avlöningsförmånerna alltjämt ordnade
efter äldre löneregleringsgrunder, i flera hänseenden avvikande från
de för andra förvaltningsområden tillämpade. De till prästerna för närvarande
utgående avlöningarna äro fördenskull såväl rent lönctekniskt som
med avseende å själva lönenivån svårjämförbara med nuvarande löner till
civilstatstjänstemän och dessa likställda befattningshavare. På sätt kommittén
framhållit i sin skrivelse den 7 mars 1947 i fråga om provisoriskt
lönetillägg in. in. åt präster för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948, har
kommitténs arbete med prästernas löneregleringsproblem hittills icke fortskridit
så långt att kommittén i närvarande läge kan med större grad av
säkerhet bedöma den blivande definitiva lönenivån för prästerna i de särskilda
tjänstegraderna. Jämväl prästernas pensionsförmåner äro — särskilt
i vad gäller tjänstepensioneringen — för närvarande reglerade efter föråldrade
grunder, även om familjepensioneringen år 1941 till en del provisoriskt
uppordnats till nivå med 1930 års civila s. 1c. nyare familjepensioner.
Ävenledes pensioneringsfrågorna för prästerskapet falla emellertid under
prästlönekommitténs utredningsarbete.

Med hänsyn till de föreliggande löne- och pensionsförhållandena lärer
det få anses uppenbart, att prästerna i allmänhet äro i omedelbart behov
av en ny, i skälig utsträckning förbättrad såväl löne- som pensionsreglering.
Men det är också givet, att en dylik löne- och pensionsförbättring i
närvarande läge endast med svårighet kan lämpas efter de grunder, som i
enlighet med de senaste härutinnan verkställda utredningarna äro avsedda
att för civilstatstjänstemännen m. fl. genomföras från och med den 1 juli''
1947. Å flertalet enskilda arbetsområden inom vårt samhälle ha emellertid
avlöningsförhållandena redan hunnit i stort sett anpassas efter den
allmänna ekonomiska utvecklingen under efterkrigstiden. Då nu också en
motsvarande anpassning i gemen beredes befattningshavarna i allmän
tjänst, komme det helt naturligt för prästerna — i synnerhet för de inom
de särskilda tjänstegraderna lägre avlönade och de på grund av sådan anställning
pensionsberättigade — att förefalla än mera obilligt, om de, må
vara med goda förhoppningar om en allmän förbättrad reglering inom
nära tid, skulle kanske ensamma nödgas alltjämt bida en åtminstone tillnärmelsevis
likvärdig anpassning av sina avlönings- och pensionsförmåner.
I sin förenämnda skrivelse den 7 mars 1947 har också prästlönekommittén
uttalat, att kommittén funnit grundade skäl föreligga för en provisorisk,
i viss omfattning förstärkt avlöningsförbättring åt prästerna för tiden närmast
efter den 30 juni i år. De härvid föreslagna provisoriska lönetilläggen
ha av kommittén avvägts i förhållande till den för prästerna i fråga
lägsta antagliga lönegradsplaceringen enligt de av 1940 års riksdag godkända
nya statliga löneplanerna och i princip utmätts så att, med iakttagande
av viss ytterligare säkerhetsmarginal, nettoavlöningen för sålunda
tänkt lönegrad icke därigenom komme att överskridas. Därest denna provisoriska
lönetilläggsreglering för prästerna genomföres, yppar sig även en
framkomlig väg för ett provisoriskt tillgodoseende av de med hänsyn till
det nuvarande ekonomiska läget mest trängande behoven av, å ena sidan,
eu från grunden förbättrad tjänstepensionering för dessa befattningshavare
och, å andra sidan, eu förstärkt pensionsförbättring åt prästernas efterlevande
i allmänhet.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

En första förutsättning för en dylik provisorisk nyreglering av prästernas
tjänstepensioner (emeritilöner) och familjepensioner är givetvis, att den
utföres inom ramen av den löneavvägning som anges genom de av präst -lönekommittén föreslagna provisoriska lönetilläggen. Nyregleringen i fråga
måste helt naturligt därjämte grundas på de nya pensionsunderlag, som
för civilstatstjänstemännen och övriga likställda befattningshavare nu närmast
komma att av riksdagen fastställas. För utrönande av det höjdläge,
vartill nyregleringen i ett vart fall skäligen skulle kunna genomföras, har
kommittén verkställt en omräkning av avlöningsförmånerna för de särskilda
prästerliga befattningshavargrupperna, främst inom församlingsprästerskapet,
så att dessas nettoavlöning, med däri inräknat lönetillägg
enligt kommitténs förslag, blir direkt jämförbar med ny civil årslön (jämlikt
1946 års nya statliga löneplaner). De mot sålunda framräknad årslön
närmast svarande tjänste- och familjepensionsunderlagen enligt 1946 års
pensionssakkunnigas förslag ha härvid tillsvidare, förutsatt att de i sinom
tid varda av riksdagen godkända, ansetts utgöra den gräns, intill vilken
oavkortad emeritilön respektive hel änkepension för de särskilda prästerliga
befattningarna i nuvarande läge borde kunna höjas. Dessa pensionsunderlag
måste nämligen — under angiven förutsättning — å sin sida, då
ju det i de omräknade nettoavlöningarna ingående provisoriska lönetillägget
utmätts med erforderlig säkerhetsmarginal, anses likaledes innefatta
en tillräcklig garanti emot att en för prästerna på grundval därav provisoriskt
nyreglerad emeritilön eller familjepension skulle kunna komma att
överstiga den pensionsnivå, som för sådan befattningshavare framdeles
kan varda bestämd. I sitt utlåtande med förslag till provisoriskt lönetillägg
framhöll prästlönekommittén bland annat, att vid en allmän ny lönereglering
för prästerna en långtgående utjämning vore att förutse av den för
dessa nu gällande starkt differentierade löneskalan, vilket i sin tur borde
medföra en viss avlöningshöjning speciellt för de inom de särskilda tjänstegraderna
lägre och lägst avlönade befattningshavarna. Med hänsyn härtill
företog kommittén för lönetilläggens bestämmande en uppdelning av de
nuvarande prästerliga avlöningarna i lönegrupper, i likhet med vad skedde
vid 1941 års familjepensionsreform för familjepensionsunderlagens bestämmande.
För lönetilläggen gjordes dock lönegruppsindelningen beträffande
de ordinarie prästerna än mindre differentierad än vid familjepensioneringen.

I anslutning till den sålunda uppgjorda lönegruppsindelningen har prästlönekommittén
— i och för den provisoriska nyregleringen av prästernas
emeritilöner och familjepensioner — uppdelat de vid befattningarna inom
de skilda prästerliga tjänstegraderna nu utgående pensionsförmånerna i
pensionsgrupper. Varje sådan pensionsgrupp ansluter sig, å ena sidan, till
visst enligt förberörda för ändamålet preliminärt godtagna förslag bestämt
tjänste- och familjepensionsunderlag samt, å andra sidan, till de lönegruppsvis
sammanförda och på sätt förut angivits omräknade nettoavlöningarna
vid befattningarna i fråga. Vid pensionsgruppsindelningen ha
prästernas nuvarande pensionsförmåner ansetts för enhetlighetens skull
därjämte böra inom de särskilda pensionsgrupperna angivas med sina för
utbyte mot omreglerad tjänste- respektive familjepension — d. v. s. till en
med s. k. nyaste pensioner jämförbar nivå — omräknade belopp. En dylik
omräkning av pensionsförmånerna har synts önskvärd även med hänsyn

33

Kungl. Maj:ts -proposition nr 295.

till att det måste förutsättas att ej alla pensionsberättigade kunna komma
i åtnjutande av den nu ifrågasatta pensionsförbättringen. Denna är ju
dessutom allenast avsedd såsom provisorisk för tiden den 1 juli 1947—
30 juni 1948 och kan fördenskull tänkas för eventuell senare tid behöva
jämkas.

Den av kommittén uppgjorda pensionsgruppsindelningen framgår av
efterföljande två tabeller, innefattande tillika av kommittén — under angivna
förutsättningar — för de särskilda prästerliga tjänstegraderna och
därinom förekommande pensionsgrupper föreslagen provisoriskt nyreglerad
tjänstepension (emeritilön) respektive familjepension. Beträffande de
särskilda rubrikerna i tabellerna lämnas av kommittén följande kommentarer.

I tjänstepensionstabellen återfinnas för varje pensionsgrupp under rubriken
emeritilön: årliga beloppet av oavkortad nuvarande emeritilön med
grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp men utan dyrtids- och kristillägg
samt under rubriken omreglerad tjänstepension: årliga beloppet av
motsvarande emeritilön med dyrtids- och kristillägg, omräknad enligt 1946
års grunder (kungörelsen 1946:402). I familjepensionstabellen ha på motsvarande
sätt för varje pensionsgrupp upptagits under rubriken nyare
familjepension: nuvarande enligt prästerskapets familjepensionsreglemente
gällande familjepensionsunderlag, utan dyrtids- och kristillägg, samt under
rubriken omreglerad familjepension: samma familjepensionsunderlag med
dyrtids- och kristillägg, omräknat enligt 1946 års grunder (kungörelsen
1946:575). Under rubrikerna nyreglerad tjänstepension och nyreglerad
familjepension angives i ett vart fall årliga beloppet av dylik oavkortad
tjänstepension före 67 års ålder (begynnelseunderlag) respektive hel änkepension,
bådadera utan därå belöpande rörligt tillägg. Slutligen har under
rubriken pensionsförbättring lämnats uppgift å den enligt kommitténs förslag
till provisorisk nyreglering av emeritilöner och familjepensioner beräkneliga
sammanlagda ökningen för år — högst och lägst för pensionsgruppen
— av motsvarande nuvarande pensioner med tilläggsförmåner.
Med avseende å emeritilön har ökningen angivits i förhållande till den nyreglerade
emeritilönens såväl begynnelse- som slutunderlag med därå belöpande
rörligt tillägg, varvid för ordinarie präst ökningen i förhållande till
begynnelseunderlaget och för extra ordinarie präst ökningen i förhållande
till slutunderlaget upptagits inom parentes.

I avseende å den föreslagna pensionsregleringens omfattning framhåller
prästlönekommittén härefter följande.

De enligt tabellerna för däri angivna befattningshavare i förhållande till
visst pensionsläge gällande beloppen av provisoriskt nyreglerad tjänstepension
och familjepension skola, enligt prästlönekommitténs förslag, gälla
jämväl för följande särskilda befattningshavare — för en var i förhållande
till dennes nuvarande pensionsläge — på så sätt, att

i fråga om tjänstepension:

domprost och utlandspastor likställas med kyrkoherde samt

stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt likställas med pastoratsadjunkt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19^7. 1 sand. Nr 295.

34

Kungl. Maj:ts proposition

nr 295.

Prov

isoriskt nyreglerad tjänstepension

Emeritilön

kronor

Omreglerad Nyreglerad

.... . ö . tjanste-

tianstepension

J r pension

kronor kronor

Pensionsförbättring

kronor

högst — lägst

Kyrkoherde

4 200 — 4 680

4 680 — 5 220 7 536

(1 863) 1 071 — (1 167)

375

4 690 — 5 000

5 220 — 5 508 7 944

(1 589) 797 — (1 220)

428

5 010 —5 400

5 508 — 5 808 8 364

(1 654) 862 —(1 264)

472

5 410 — 5 500

5 820 — 5 892 8 772

(1 686) 894 — (1 596)

804

Komminister

3 400 — 3 560

3 792 — 3 960 6 024

(1 429) 637 —(1 204)

412

3 570 — 3 800

3 972 — 4 224 6 360

(1 541) 749 — (1 210)

418

3 810 — 5 000

4 236 — 5 508 6 744

(1 604) 812 — (0)

0

Kyrkoadjunkt

3 000

3 348 6 024

2 006 (1 214)

Pastor atsadjunkt

2 500

2 784 5 712

2 419 (1 627)

Biskop

9 000

9 348 13 812

(3 184) 2 392

Provisoriskt nyreglerad familjepension

Nyare

familjepension

Omreglerad Nyreglerad

familjepension amije

pension

Pensionsförbättring

kronor

kronor

kronor kronor

högst — lägst

Kyrkoherde

1 770 — 2 040

1 944 — 2 244 3 048

693 — 301

2 130

2 340 3 180

318

2 220

2 436 3 312

330

2 310 — 2 700

2 532 — 2 964 3 444

345 — 0

Komminister

1 410 —1 680

1 548 — 1 848 2 484

612 — 220

1 770

1 944 2 628

249

1 860 —2 130

2 040 — 2 340 2 772

274 — 0

Kyrkoadjunkt

1 500

1 644 2 484

481

Pastoratsadjunkt

1 260

1 392 2 340

679

Biskop

3 660

4 020 5 268

329

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

och i fråga om familjepension:
såväl domprost och utlandspastor som amiralitetspastorerna i Skeppsholms
församling och Karlskrona amiralitetsförsamling och garnisonspastorn
i Karlsborgs församling likställas med kyrkoherde,

amiralitetspredikanten och extra amiralitetspredikanten i Karlskrona
amiralitetsförsamling likställas med komminister,

garnisonspastor i Boden likställes med kyrkoadjunkt samt
stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt likställas med pastoratsadjunkt.
Någon delaktighet i nu föreslagen provisorisk nyreglering, vare sig i avseende
å tjänstepension eller i avseende å familjepension, har kommittén
däremot icke i förevarande sammanhang funnit anledning ifrågasätta för
de hos de centrala kyrkliga styrelserna och andra kyrkliga institutioner
anställda präster, åt vilka i särskild ordning beretts emeritilön ur kyrkofonden
eller medgivits familjepensionsrätt enligt reglementet för statens
pensionsanstalt, liksom — i avseende å tjänstepension — ej heller för
prästerna i de militära församlingarna.

Prästlönekommittén anför vidare:

Vad beträffar de äldre, numera ur kyrkofonden utgående familjepensionerna
så torde samtliga dessa, i den mån de enligt i annan ordning
framlagt förslag (härförut under punkt 3:o) komma att från den 1 juli 1946
eller den 1 juli 1947 utbytas mot omreglerad och i viss omfattning förbättrad
familjepension, böra — under enahanda förutsättning som förut
angivits med avseende å riksdagens godkännande av föreslagna pensionsunderlag
— för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 genom utbyte mot
provisoriskt nyreglerad familjepension ytterligare förbättras i följande ordning: -

Omreglerad

Nyreglerad

Pensions-

familjepension

familjepension

förbättring

å kronor

å kronor

med kronor

1 368 ........

......utbytes mot 2 340 innebärande 692

1 548 .........

....... » » 2 484

600

1 692 .........

...... » » 2 484

»

411

2 016.........

...... » » 3 048

>

587

2 640 .........

...... » » 3 444

»

190

3 624 .........

...... » » 5 268

»

833

Föreliggande förslag till provisorisk nyreglering av prästernas emeritilöner
och familjepensioner innebär alltså i princip, att samtliga präster i
angiven tjänsteställning för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 erhålla
förbättring av sina tjänste- och familjepensionsförmåner på sätt av de
särskilda tabellerna framgår, ävensom att samtliga för sådan eller likställd
äldre befattning redan utgående emeritilöner samt nyare och enligt
1946 års grunder förbättrade äldre familjepensioner för samma tid höjas
till i tabellerna angiven nivå. Å sålunda förbättrad emeritilön och familjepension
förutsättes — i enlighet med 1946 års pensionssakkunnigas förslag
— därjämte skola utgå rörligt tillägg, beräknat på grundval av det pristal
som för ifrågavarande tid fastställes i förut angivet förhållande till levnadskostnaderna
under andra kvartalet 1946.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

I avseende å de av prästlönekommittén föreslagna pensionsförbättringarnas
åtnjutande framhåller kommittén ytterligare följande.

Som de i tabellerna för nyreglerad pension angivna beloppen avse oavkortad
emeritilön samt hel änkepension, skall, då enligt gällande bestämmelser
emeritilönen eller familjepensionen skulle utgått med avkortat belopp
eller familjepensionen med hänsyn till förekomsten av minderåriga
pensionsberättigade barn skulle utgått med förhöjt belopp, den nyreglerade
pensionen i ett vart fall beräknas till lika stor del eller med samma förhöjning
av det i tabellerna angivna nyreglerade pensionsbeloppet som före
nyregleringen skulle ha utgått av dåvarande pension.

I tjänstepensionstabellen angivna nyreglerade pensionsbelopp avse det
belopp varmed oavkortad nyreglerad emeritilön skall för helt år utgå
innan den pensionsberättigade uppnått 67 års ålder, eller det s. k. begynnelseunderlaget.
I överensstämmelse med 1946 års pensionssakkunnigas
förslag förutsättes härvid, att ifrågavarande emerit ilönebelopp — med
hänsyn till den från 67 års ålder den 1 januari 1948 inträdande rätten till
förhöjd folkpension — för en var emeritilöntagare skall efter 1948 års ingång,
därest emeritilöntagaren då uppnått 67 år, omedelbart och eljest
från och med den månad, varunder emeritilöntagaren uppnår sagda ålder,
minskas med 792 kronor räknat för år. I enlighet härmed kommer alltså den
föreslagna pensionsförbättringen genom nyreglerad tjänstepension i regel
att för de ordinarie prästerna liksom för biskoparna, vilka ju samtliga äro
skyldiga att avgå med emeritilön tidigast vid 70 års ålder, under tiden
den 1 januari—30 juni 1948 allenast medföra en förhöjning av emeritilönen
till det i tabellen angivna beloppet för år av nyreglerad tjänstepension
minskat med 792 kronor. För de ordinarie präster, som på grund
av sjukdom eller eljest i förtid avgå med emeritilön, liksom för de extra
ordinarie prästerna i gemen kommer däremot pensionsförbättringen att
under angiven tid, där fråga är om oavkortad emeritilön och emeritilöntagaren
den 1 januari 1948 icke redan fyllt 67 år, intill uppnådd sådan
ålder motsvara en förhöjning av emeritilönen för år upp till den nyreglerade
tjänstepensionens begynnelseunderlag och först därefter nedgå till
belopp, motsvarande höjningen till dennas slutunderlag.

Det å nyreglerad tjänstepension utgående rörliga tillägget avses skola
även för tid efter det emeritilöntagaren fyllt 67 år beräknas å pensionens
begynnelseunderlag.

Emeritilön och familjepension, som med tillämpning av de föreslagna
reglerna skulle komma att utbytas mot nyreglerad pension till sådant belopp,
att denna jämte därå enligt indexläget för andra kvartalet 1946 belöpande
rörligt tillägg skulle understiga sammanlagda beloppet av därförinnan
utgående pensionsförmåner (emeritilön respektive familjepension
-f- motsvarigt dyrtids- och kristillägg), skola i stället allenast tekniskt
omregleras i enlighet med 1946 års grunder. Där fråga är om emeritilön,
som utgår innan emeritilöntagaren fyllt 67 år, och den nyreglerade pensionen
härvid val efter 67 års ålder men däremot ej därförut understiger
de förutvarande pensionsförmånerna, bör här avsedd teknisk omreglering
ske först med uppnåendet av nämnda ålder. Sålunda omreglerad pension
skall, i vad gäller oavkortad emeritilön och hel änkepension, beräknas till
100/131-delar av de dittillsvarande sammanlagda pensionsförmånerna, varvid
dyrtidstillägg och kristillägg medräknas till de belopp som gällde för

37

Kungl. Mcij:ts proposition nr 295.

andra kvartalet 1946. Härvid ifrågakommande avkortat eller för barn förhöjt
pensionsbelopp uträknas i sin tur å grundbeloppet först efter det detta
omräknats på sätt nu sagts. Vid här angivna omräkningar uträknat belopp
av sammanlagda pensionsförmåner skall, där det ej utgöres av helt
med tolv jämnt delbart krontal, jämkas till närmast högre därmed delbara
tal.

Med de belopp för nyreglerad pension, som av kommittén föreslagits,
skulle vid utbyte mot dylik pension det förhållande som nyss förutsatts,
eller att de nya pensionsförmånerna understiga de förutvarande, komma
att inträffa — i avseende å nyreglerad tjänstepension — för komminister
i förekommande fall före 67 års ålder vid nuvarande hel emeritilön a
4 950—5 000 kronor och, efter 1947 års utgång, vid uppnådd 67 års ålder
med nuvarande emeritilön å 4 370—5 000 kronor samt — i avseende å
nyreglerad familjepension — dels för kyrkoherde med familjepensionsunderlag
enligt prästerskapets familjepensionsreglemente å 2 580, 2 670
eller 2 700 kronor, dels för komminister med familjepensionsunderlag enligt
samma reglemente å 2 130 kronor. I dessa fall skall alltsa utbyte ej ske mot
nyreglerad pension utan endast mot tekniskt omreglerad pension i enlighet
med 1946 års grunder.

Enligt det särskilt framlagda förslaget till förbättring på 1946 års grunder
av äldre från kyrkofonden utgående familjepensioner skulle den där
föreslagna pensionsförbättringen under vissa förhållanden, nämligen då de
pensionsberättigade bevarat och även tillgodonjutit rätten till tjänst- och
nådår och liknande äldre förmån, reduceras med belopp svarande mot
beloppet av den tidigare familjepensionsförbättring, som 1941 medgivits
enligt 1939 års grunder men som dessa pensionsberättigade då avstått
ifrån. Vid den nu föreslagna ytterligare pensionsförbättringen genom utbyte
mot nyreglerad familjepension bör givetvis i här avsedda fall en motsvarande
reducering ske jämväl av det härförut för dylika äldre familjepensioner
föreslagna beloppet av nyreglerad familjepension.

Beträffande de rent individuella förutsättningarna för att pensionsberättigad
skall äga att komma i åtnjutande av den härförut av kommittén
föreslagna provisoriska förbättringen av emeritilön eller familjepension
framhåller prästlönekommittén slutligen följande.

I kungörelserna 1946: 402 och 575 med bestämmelser angående de för
civilstatstjänstemän m. fl. nämnda år beslutade pensionsförbättringarna
i samband med pensionsförmånernas utbytande mot omreglerade tjänsteoch
familjepensioner har såsom en allmän regel stadgats bland annat, att,
där tjänstepensionsberättigad åtnjuter mer än en tjänstepension eller därmed
jämförlig förmån av statsmedel eller familjepensionsberättigad tillika
uppbär tjänstepension eller annan familjepension eller jämförlig förmån av
statsmedel eller innehar med statligt reglerad tjänstepensionsrätt förenad
anställning, så skall det bero på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och
med vilket belopp omreglerad pension skall utgå. För h.är ifrågavarande
pensionstagare kan alltså åtnjutandet av den eljest medgivna pensionsförbättringen
komma att bli beroende av omständigheterna i det föreliggande
fallet. Denna särskilda reglering lärer få förutsättas i sin män sammanhänga
med de motsvarande bestämmelserna i de för berörda förvaltningsområden
gällande tjänste- och familjepensionsreglementena angående

38

Kungl. Maj ds proposition nr 295.

viss reducering av pensionsförmånerna för fall av sammanträffande förmåner,
som här avsetts. Ett med dessa sistnämnda bestämmelser likartat
stadgande ingår jämväl i familjepensionsreglementet för prästerskapet.
Däremot förekommer icke någon motsvarig föreskrift med avseende å prästernas
emeritilöner. I vad gäller de nu föreslagna förbättringarna av prästerliga
familjepensioner torde det likaledes få anses lämpligt, att frågan om
i vad mån dylikt utbyte av familjepension må medgivas skall underställas
Kungl. Maj:ts prövning, när pensionstagaren tillika åtnjuter förmån eller
innehar anställning, som i 3 § 4 mom. kungörelsen 1946: 575 sägs i fråga
om där avsedd pensionstagare. Vad åter beträffar den föreslagna förbättringen
av de prästerliga emeritilönerna genom utbyte mot nyreglerad
tjänstepension så torde det, med hänsyn till avsaknaden överhuvudtaget
av föreskrift om jämkning av emeritilöns belopp för fall av sammanträffande
av pensionsförmåner, vara mest följdriktigt med ett direkt stadgande,
att utbyte mot nyreglerad tjänstepension ej må medgivas därest emeritilöntagaren
jämte emeritilönen åtnjuter tjänstepension eller därmed jämförlig
förmån av statsmedel, med undantag av reservpension.

I avseende å de fall då för prästs efterlevande ännu alltjämt kvarstår
rätt till sådana äldre förmåner varom förut omnämnts — för dödsbodelägarna
rätt till tjänstår, för änka och efterlevande minderåriga barn rätt
till nådår samt för änka rätt till avkomst av änkesäte eller därmed likställd
fond — så framgår, vad först beträffar prästernas familjepensionering,
av förslaget, att den av kommittén föreslagna förbättringen av äldre
familjepensioner genom dessas utbyte mot nyreglerad familjepension blott
skall kunna ifrågakomma för de pensioner, som desslikes enligt det framlagda
särskilda förslaget bleve föremål för där avsedd förbättring genom
utbyte mot omreglerad familjepension. Då åter en förutsättning för erhållande
av sådan förbättring är att vederbörande pensionsberättigade avstå
från för dem eventuellt kvarstående rätt till förenämnda äldre förmåner,
följer härav, att av kommittén föreslagen pensionsförbättring genom utbyte
mot nyreglerad familjepension ej heller kan få åtnjutas i fall då rätten
till dylik äldre förmån alltjämt bevaras. De enligt familjepensionsreglementet
för prästerskapet pensionsberättigade ha nämligen redan på
grund av särskild bestämmelse i reglementet måst för framtiden avstå
från varje rätt till dessa förmåner.

Vad prästernas tjänstepensionering beträffar så har denna såtillvida ett
samband med nämnda äldre förmåner, att emeritilön enligt vad särskilt
stadgats även må uppbäras av avliden emeritilöntagares tjänst- och nådårsberättigade
änka eller barn under den tid av tillhopa aderton månader
närmast efter dödsfallet, varunder tjänst- och nådårsförmån skulle åtnjutits
om emeritilöntagaren då kvarstått i tjänst. Det spörsmål, som med
hänsyn härtill i förevarande sammanhang nu uppställer sig, blir då följande:
må emeritilöntagares änka och efterlevande minderåriga barn, i fall
av för dem kvarstående tjänst- och nådårsrätt, även under den del av
tjänst- och nådårstiden, varunder enligt kommitténs förslag emeritilönen
till den avlidne, därest han alltjämt levat, skulle utgått i form av provisoriskt
nyreglerad tjänstepension, äga uppbära allenast nuvarande emeritilön
med därtill hörande tilläggsförmåner eller skola de då vara berättigade
till den genom nyregleringen förhöjda emeritilönen.

I fråga om det av kommittén föreslagna förstärkta provisoriska lönetillägget
för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 har kommittén redan fram -

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

hållit såsom sin uppfattning, att föreslagna lönetillägg icke borde tillkomma
prästs tjänst- och nådårsberättigade efterlevande. Den ståndpunkt, som
kommittén sålunda företrätt i avseende å lönetilläggen, synes i det väsentliga
även sammanfalla med den mening, som av riksdagens bankoutskott
år 1946 på förekommen anledning framfördes i dess utlåtande nr 19
(s. 22), eller att det förhållandet, att vissa extraordinära tillägg beviljades
å utgående lön, icke i och för sig motiverade någon motsvarande förhöjning
på pensionsväsendets område. Prästlönekommitténs uppfattning
härutinnan torde ävenledes överensstämma med den ståndpunkt, som
i särskilda fall vid retroaktiv tillämpning av pensionsbestämmelser kommit
till uttryck i föreskrift, att de med de nya bestämmelserna förbättrade
pensionsförmånerna endast skola tillkomma pensionstagare, som vid pensionsförfattningens
ikraftträdande ännu äro i livet (jfr kungörelsen
1942: 164, liksom även kungörelserna 1942: 454 och 701 samt 1943: 576). I
enlighet härmed finner prästlönekommittén det också följdriktigt, att av
kommittén nu föreslagen förhöjning av prästernas emeritilöner blott skall
tillkomma vederbörande emeritilöntagare personligen och således ej tillika
utgå till dennes efterlevande på grund av dem eventullt alltjämt tillkommande
rätt till tjänst- och nådår.

De av prästlönekommittén här föreslagna förbättringarna av emeritilöner
och familjepensioner kunna beräknas motsvara för det kommande året
en ökad pensioneringskostnad för kyrkofonden av inalles

för nyreglerade emeritilöner, högst 267 000 kronor och lägst 157 000
kronor;

för nyreglerade familjepensioner enligt familjepensionsreglementet, högst
34 000 kronor och lägst 22 500 kronor;
för nyreglerade äldre familjepensioner, utöver förhöjningen till omreglerad
familjepension, högst 400 000 kronor och lägst 347 000 kronor
eller sammanlagt, i avrundat belopp, högst 700 000 kronor.

I likhet med 1946 års prästlönekommitté finner jag behovet av förbättrade
pensioner för prästerna vara väl styrkt. Särskilt måste vissa grupper
av prästernas emeritilöner samt äldre familjepensioner anses i nuvarande
ekonomiska läge avsevärt låga. Genomföres den av mig under punkten 1 i
det föregående förordade provisoriska lönetilläggsregleringen för prästerna,
torde det ej heller behöva väcka några betänkligheter att jämsides för samma
präster genomföra en pensionsreglering av likaledes provisorisk karaktär
och i huvudsaklig överensstämmelse med vad prästlönekommittén nu föreslagit.
De av kommittén i de särskilda fallen föreslagna pensionsbeloppen
synas mig vara tillfredsställande avvägda och i sig innefatta nödig säkerhetsmarginal.
I allt väsentligt är jag även i övrigt beredd att förorda den
av kommittén föreslagna pensionsregleringen. Att förbättringen av emeritilön
härvid ej bör få tillgodonjutas av priists tjänst- och nådårsberättigade
efterlevande framgår av vad jag under punkt 1 anfört i fråga om de provisoriska
lönetilläggen.

Kommer emellertid denna pensionsreglering till stånd, torde det dock
icke — såsom kommittén ifrågasatt — vara av något värde att i första

Föredra ganden.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

hand utbyta samtliga ifrågakommande prästerliga pensioner mot omreglerad
pension efter 1946 års grunder. De tjänste- och familjepensioner, vilka
icke bli föremål för den föreslagna provisoriska förbättringen, torde i stället
i ett vart fall böra omräknas direkt till den pensionsnivå som svarar mot
de från den 1 juli 1947 bestämda pensionsunderlagen. De äldre prästerliga
familjepensioner, som enligt vad under punkten 3 föreslagits skulle förbättras
enligt där avsedda grunder, torde likvisst med hänsyn såväl till den
föreslagna retroaktiva tillämpningen som till jämkningarna i regleringen vid
förekomst av tjänst- och nådårsrätt först behöva omregleras till den för de
s. k. nyaste familjepensionerna gällande nivån, d. v. s. efter 1946 års
grunder.

Ytterligare ett par smärre jämkningar har jag funnit påkallade i de av
prästlönekommittén föreslagna regleringsgrunderna. Den förhöjning, som
de äldre familjepensionerna i förekommande fall skola undergå för beredande
av pensionsförmån åt minderåriga pensionsberättigade barn, synes
sålunda i samband med den provisoriska nyregleringen ej böra beräknas
efter prästänkekassans oförmånligare grunder utan liksom nyare pensioner
generellt efter allmänna familjepensionsreglementets. Vad kommittén föreslagit
i fråga om att utbyte mot nyreglerad och förbättrad emeritilön ej
borde få medgivas, därest emeritilöntagaren tillika uppbure annan motsvarig
förmån, synes visserligen i allmänhet befogat. Emellertid kan det
väntas förekomma fall, då emeritilön förenas med någon avkortad eller
motsvarig tjänstepension av mycket ringa värde, varvid det skulle kunna
förefalla obilligt om med hänsyn till sådan pension någon förbättring av
emeritilönen ej kunde medgivas. Jag vill därför förorda, att den av kommittén
härutinnan föreslagna regeln kombineras med ett förbehåll, att det
skall tillkomma Kungl. Maj:t att i ömmande fall på gjord framställning
medgiva avvikelse därifrån.

Till sist anser jag mig böra förorda, att pensionsberättigade, som icke
redan nu äro skyldiga att underkasta sig framdeles ändrade pensioneringsbestämmelser,
vare sig med avseende å tjänstepensioner eller i fråga om
familjepensioneringen, skola förpliktas därtill för åtnjutande av nu föreslagen
pensionsförbättring av någotdera slaget — dock med förbehåll för
att pensionsberättigad därvid ej skall behöva vidkännas någon sänkning
av emeritilön eller av familjepensions grundbelopp, som före den 1 juli 1947
för honom gäller.

Under åberopande av vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag under förevarande punkt förordat meddela
bestämmelser angående provisorisk nyreglering för
tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 av prästerskapets
emeritilöner och familjepensioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

41

5. Provisoriskt förbättrat semesterkostnadsbidrag åt präster
för tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948.

Prästerskapets semesterförhållanden äro icke reglerade i vidare mån än
att vissa präster kunna för vissa fall komma i åtnjutande av s. k. semesterkostnadsbidrag.
De härom gällande bestämmelserna finnas upptagna i 11 §
5 mom. prästlöneregleringslagen. I enlighet med dessa bestämmelser må
sådant bidrag utgå till kyrkoherdar och komministrar för beredande åt
dem, i den mån så prövas erforderligt, av semester under högst trettio
dagar av året. Det är emellertid icke alla kyrkoherdar och komministrar,
som kunna komma ifråga till erhållande av sådant bidrag. Eventuellt
bidragsberättigade äro sålunda endast — såsom lagbestämmelsen uttrycker
det — dels innehavaren av kyrkoherdetjänsten i pastorat, där annan präst
icke finnes till kyrkoherdens biträde anställd eller där jämte kyrkoherden
endast finnes biträdande präst, som enligt vad särskilt är stadgat på eget
ansvar sköter kyrkobokföringen för del av pastoratet, dels innehavare av
komministerstjänst i annexförsamling med egen kyrkobokföring eller i del
av församling, utgörande eget kyrkobokföringsdistrikt, där ej denne tjänstinnehavare
åtnjuter biträde av adjunkt. — Bidraget utgår med belopp,
beräknat efter 75 kronor för hel semesterledighet under trettio dagar.

Enligt gammal praxis har i rätt vidsträckt omfattning tillämpats den ordningen,
att två ordinarie präster — för möjliggörande av en turvis semesterledighet
för dem båda — vikariera å varandras tjänster under samtidigt
uppehållande av sin egen och utan anspråk å eljest utgående pekuniär
gottgörelse för bestridandet av den andra tjänsten. Vid avvägningen för
numera ett tiotal år sedan av det angivna semesterkostnadsbidraget å 75
kronor togs viss hänsyn till förekomsten av nämnda i praxis tillämpade
anordning med s. k. tjänstebyte. Vid beräkningen av bidragsbeloppet förfors
sålunda. Man utgick från att den utgift, som en vikarie enligt avlöningsförfattningarna
skulle åsamka den ordinarie prästen, kunde i genomsnitt
uppskattas till 150 kronor för månad. Härvid hade man att beakta,
att även den ordinarie präst, som kunde bereda sig semesterledighet genom
tjänstebyte, icke alltid kunde erhålla denna förmån helt utan vederlag.
Förutom en viss, åtminstone formellt utsträckt tjänstgöringsskyldighet
under tjänstealterneringstiden, syntes han icke så sällan få underkasta sig
även en pekuniär uppoffring, nämligen för ett särskilt predikobiträde, vars
tillkallande med hänsyn till predikoturerna i vederbörande pastorat kunde
befinnas erforderligt. T betraktande härav borde semesterbidraget, för att
icke därigenom någon markerad olikställighet i personliga ekonomiska uppoffringar
skulle uppstå mellan de bidragsberättigade och de icke bidragsberättigade
prästerna, icke sättas för högt. Man stannade vid att fixera
bidragsbeloppet till hälften av den uppskattade utgiften för en vikarie,
eller sålunda till 75 kronor.

42

Kungl. Majds ''proposition nr ''£95.

Under den tid, som förflutit sedan den här berörda regleringen vidtogs,
ha åtskilliga framställningar gjorts i syfte att ernå en mera tillfredsställande
och allsidig lösning av prästernas semesterfråga. Sålunda har, bland
andra, centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund i en den 15
augusti 1945 dagtecknad, till Kungl. Maj:t inkommen skrift hemställt om
sådan ändring i gällande bestämmelser i ämnet, att semesterkostnadsbidraget
tillsvidare måtte utan inskränkning tillämpas på samtliga under reglementet
för prästerskapets avlöning sorterande präster samt att bidraget
därvid måtte utgå med 8 kronor för dag upp till 30 dagar för kalenderår.
Prästernas semesterfråga har också, efter i ämnet väckta motioner, varit
föremål för behandling vid 1946 års riksdag och vid kyrkomötet samma år.
Såväl riksdagen som kyrkomötet har emellertid funnit de i ämnet väckta
motionerna, såsom berörande en av de många frågor, som vore föremål
för utredning av 1946 års prästlönekommitté, icke föranleda någon riksdagens
respektive kyrkomötets åtgärd.

Föredra ganden.

Vid tillkomsten för ett tiotal år sedan av de gällande bestämmelserna
om semesterkostnadsbidrag åt präster underströks, att regleringen i fråga
i det väsentliga endast kunde få karaktären av en försöksanordning. Den
erfarenhet, som numera vunnits rörande dessa bidrag, synes mig ha givit
vid handen att desamma knappast fått den effektivitet som åsyftats. Prästernas
semesterfråga är emellertid numera föremål för utredning genom
särskilda sakkunniga i ett större sammanhang och uppenbart är, att ett
ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida till en mera allsidig reform i
detta hänseende icke kan ske, förrän förslag i ämnet av de sakkunniga avgivits.
Det synes mig dock vara angeläget att, i avvaktan på att en sådan
mera allsidig lösning av semesterfrågan kan komma till stånd, söka provisoriskt
— på den gällande regleringens grund — bättre tillgodose det
behov, som semesterkostnadsbidragen avse att fylla. Jag anser mig i sådant
syfte böra föreslå, att semesterkostnadsbidrag må kunna utgå till ordinarie
församlingspräster även för det fall då de, med domkapitlets medgivande,
kunna få sin semesterfråga ordnad genom s. k. tjänstebyte, att semesterkostnadsbidraget
för dessa präster bestämmes till 75 kronor för hel semesterledighet
under 30 dagar, samt att bidraget för de präster, som enligt hittills
gällande bestämmelser äro bidragsberättigade, förhöjes till 150 kronor
för motsvarande tid.

Enligt från domkapitlen införskaffade uppgifter avseende åren 1943—
1946 har det antal fall, då semester kunnat beredas kyrkoherde och komminister
genom förordnande av särskild vikarie å dennes befattning genomsnittligt
uppgått till 385 årligen. Motsvarande siffra för det antal fall, då
semesterfrågan kunnat ordnas genom tjänstebyte, har varit 697. Med ledning
av dessa siffror har den merutgift för kyrkofonden, som vid ett godkännande
av här framförda förslag skulle uppkomma för tiden den 1 juli
1947—den 30 juni 1948 uppskattats till 80 000 kronor.

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att semesterkostnadsbidrag åt präster må för
tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 utgå i överensstämmelse
med av mig i det föregående förordade grunder.

6. Anslag ur kyrkofonden till särskild prästerlig verksamhet
utom riket (kyrkofondslagen 6 §).

Utlandspastorerna.

I proposition (nr 30) till 1946 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
angående grunderna för utgående under budgetåret 1946/47 av anslag
ur kyrkofonden till avlöning av pastorerna i de svenska församlingarna i
Köpenhamn, Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London. Riksdagen (skrivelse
1946:66) biföll Kungl. Maj:ts förslag.

I anledning av riksdagens beslut meddelade Kungl. Maj:t den 3 maj 1946
bestämmelser i ämnet. Enligt dessa bestämmelser utgår till pastorn vid en
var av följande svenska församlingar i utlandet, nämligen svenska Gustafsförsamlingen
i Köpenhamn, svenska Victoriaförsamlingen i Berlin, svenska
Sofiaförsamlingen i Paris, svenska Olaus Petriförsamlingen i Helsingfors
och svenska Margaretaförsamlingen i Oslo, ur kyrkofonden under budgetåret
1946/47 avlöning på sätt i det följande angives. En var av dessa pastorer
erhåller dels i grundavlöning med provisorisk förhöjning 8 100 kronor,
dels procentuellt dyrtidstillägg och kristillägg därå enligt de grunder för
åtnjutande av sådana tillägg, som för motsvarande tid gälla för kyrkoherde
i territoriell hemlandsförsamling, dels ock ett tillfälligt utlandstillägg. Utlandstillägget
utgår i form av grundbelopp och barnbidrag. Grundbeloppet
utgör 2 600 kronor för pastorn i Berlin, 2 000 kronor för pastorn i Paris
och 1 600 kronor för en var av pastorerna i Köpenhamn, Helsingfors och
Oslo. Barnbidrag utgår till varje befattningshavare, som på grund av försörjningsplikt
underhåller barn under 19 års ålder, med 750 kronor för ett
och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 2 000
kronor för varje barn, som fyllt 10 år. Därest befattningshavaren jämte sin
här angivna prästerliga avlöning uppbär arvode eller annan fast ersättning
för särskilt uppdrag vid sidan av pastorstjänsten, minskas dock utlandstillläggets
grundbelopp för tid, varunder dylikt arvode utgår. Barnbidraget bestämmes
kvartalsvis efter barnets ålder vid kvartalets början. Pastor, som
kommer i åtnjutande av ifrågavarande avlöningsförmåner, får icke mottaga
särskild ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar,
vare sig förrättningen avser i utlandsförsamlingen inskrivna medlemmar
eller andra till därvarande svenska koloni hörande personer eller resande
eller eljest på orten tillfälligt vistande landsmän.

Enligt ifrågavarande av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser äger
vidare pastorn vid Ulrika Eleonora svenska församling i London, som i

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

övrigt icke åtnjuter avlöning ur kyrkofonden, under viss förutsättning uppbära
tillfälligt utlandstillägg efter samma grunder som de nyss nämnda
utlandspastorerna, därvid grundbeloppet skall utgöra 2 000 kronor.

Genom förutnämnda beslut av den 3 maj 1940 anbefallde Kungl. Maj:t
domkapitlet i Uppsala, att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande
minister i utlandet samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma
med erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas
stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen
av utlandspastorernas avlöningsförmåner under tiden närmast
efter budgetåret 1946/47.

Domkapitlet i Uppsala har med anledning av vad sålunda föreskrivits i
skrivelse den 18 september 1946 anfört huvudsakligen följande.

Sedan domkapitlet i skrivelser till svenska beskickningarna i Köpenhamn,
Paris, Helsingfors, Oslo och London anhållit, att de ville efter hörande av
vederbörande utlandspastorer avgiva utlåtanden rörande de i nämnda
beslut omförmälda förhållandena samt därmed och med pastorernas yttranden
i ärendet inkomma till domkapitlet, ha sådana utlåtanden och yttranden
inkommit från beskickningarna i Köpenhamn, Helsingfors, Oslo och
London. De ekonomiska förhållandena äro på utlandspastorernas tjänstgöringsorter
för närvarande ganska svåra att bedöma. Det synes emellertid
av de inkomna utlåtandena framgå, att nuvarande höga prisnivå sannolikt
icke kommer att sjunka utan snarare att ytterligare stegras.

Det är med hänsyn härtill nödvändigt, att under nästa budgetår utlandspastorernas
löneförmåner, därest någon ökning av desamma icke kan komma
i fråga, i varje fall bibehållas vid nuvarande nivå.

Sjömanspräster.

Enligt av riksdagen fattat beslut (se propositionen 1942: 150, riksdagens
skrivelse 1942: 177) äger Kungl. Maj:t enligt närmare angivna grunder
bevilja bidrag till avlöningen av visst antal i utlandet stationerade sjömanspräster.
Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande avlöningsbidrag äro
av Kungl. Maj:t meddelade genom beslut den 28 juni 1946. Enligt dessa
bestämmelser gäller i huvudsak följande.

Avlöning till fyra sjömanspräster på europeiska fastlandet, tre sjömanspräster
i brittiska hamnar, en sjömanspräst i Buenos Aires och en sjömanspräst
i Melbourne skall från och med den 1 juli 1946 tills vidare, intill dess
annorlunda förordnas, bestridas ur kyrkofonden. Avlöningen utgör 5 000
kronor för år jämte dyrtidstillägg därå enligt de grunder för åtnjutande av
dyrtidstillägg, som för motsvarande tid må gälla för befattningshavare vid
statens oreglerade verk, ävensom kristillägg jämlikt stadgade grunder, där
sådant tillägg enligt Kungl. Maj:ts särskilda föreskrift skall tillkomma här
avsedd befattningshavare. Dessa avlöningsförmåner skola till sjömanspräst,
stationerad i sådant land, vars valuta bibehållits i guldparitet, utgå
efter en kurs, motsvarande guldpariteten med avdrag av fyra procent. För
kursförluster å avlöningsförmånerna till sjömansprästerna i brittiska ham -

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

nar äga dessa befattningshavare uppbära särskild ersättning, i den mån
kursförlusterna överstiga en kursmarginal av fyra procent. Ersättning för
kursförlust må utgå allenast för tid, då löneförmånerna uppburits för tjänstgöring
å stationeringsorten utom riket.

I Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1946 föreskrevs härjämte bland annat,
att kristillägg i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 17 januari
1941 (nr 29) skulle tillsvidare från och med den 1 juli 1946 tillkomma de
tre sjömansprästerna i brittiska hamnar.

Med skrivelse den 30 september 1946 har svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelsc
inkommit dels med en berättelse om den av styrelsen under budgetåret
1945/46 bedrivna verksamheten dels med anmälan beträffande styrelsens
önskemål i fråga om avlöningsbidraget för sjömanspräster under
budgetåret 1947/48. Rörande sin verksamhet under budgetåret 1945/46
anför styrelsen bland annat:

Under denna tidsperiod ha djupgående förändringar ägt rum på den
svenska utrikessjöfartens område. Efter vapennedläggelsen i maj 1945 upphävdes
i snabb takt ett flertal av de skrankor, som under kriget hämmat
det internationella handelsutbytet. För Sveriges del framträder Skagerackspärrens
slopande som den dominerande faktorn i detta sammanhang. Intill
början av sommaren 1945 inskränkte sig de svenska sjöfartsförbindelserna
västerut väsentligen till den s. k. lejdtrafiken, samtidigt som en betydande
del av vår handelsflotta gick i fraktfart på andra sidan om spärren utan
möjlighet att anlöpa svensk hamn. Vid arbetsperiodens slut åter har läget
förändrats därhän, att svenska fartyg uppehålla förbindelser mellan hemlandet
och nästan alla delar av jordklotet.

För de svenska sjömanskyrkorna i utländska hamnar har denna utveckling
medfört stora ändringar i arbetsuppgifterna. Under krigsåren utgjorde
sjömanskyrkorna bortom spärren för en stor del av vårt sjöfolk den enda
kontakten med fosterlandet. Där samlades sjömännen under^ uppehållen
mellan färderna. En av de viktigaste uppgifterna för sjömansvården under
kriget blev också att skapa förbindelser mellan sjöfolket och deras anhöriga.
Som ett led i detta arbete uppgjorde sjömansprästerna bortom spärren kartotek
över alla sjömän, som de anträffade. Genom att på dessa anteckna
allt, vad de visste om sjöfolkets arbetsförhållanden och ändrade vistelseorter,
blev det för sjömansprästerna möjligt att förmedla brev och andra
hälsningar hemifrån till de uteseglande. Familjekontakten uppehölls även
i motsatt riktning genom tusentals telegram, som sjömansprästerna sände
hem för sjöfolkets räkning. Fasta vänskapsband knötos under krigsåren
mellan våra sjöfarande och sjömanskyrkornas folk. De delade faror och
svårigheter, enär krigets förstörelseverk hemsökte både haven och hamnarna.
Flera av de svenska sjömanskyrkorna förstördes helt och andra skadades.
Detta gäller såväl utanför som innanför spärren belägna arbetsstationer.
Beträffande sjömansvårdsstyrelsens egendom i utländska hamnar
blev krigsårens facit 6 fullständigt ödelagda kyrkofastigheter (Rotterdam,
Hull, Calais, Dunkerque, Kiel, Stcttin), 3 svårt skadade (London Surrey
docks, Danzig, Gdynia), och två lättare skadade (Antwerpen och West
Ilartlcpool).

Sjömans vår dens efterkrigsuppgifter äro ingalunda mindre maktpålig -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

gande än verksamheten under kriget. De stora nya skaror av svensk ungdom,
som mönstra ut från hemlandet, möta en värld, som både i materiellt
och moraliskt hänseende bär vittnesbörd om det totala krigets framfart.
I de flesta utländska hamnstäderna möter ögat alltjämt raserade kajanläggningar,
magasin och kranar, förstörda varv och hela fabriks- och bostadsdistrikt
i ruiner. Det är lätt att inse, att denna förstörda och utblottade
värld uppvisar mycken moralisk torvildning, i all synnerhet som hamnarnas
parasiter fått friare spelrum, sedan den rigorösa kontroll, som under kriget
utövades av den militära och civila säkerhetstjänsten, lättat efter vapennedläggelsen.
Det har också visat sig, att krogar och skumma nöjesetablissemang
i stora mängder inrättats i bombskadade hus eller provisoriska
baracker.

Mot bakgrunden av ovan relaterade förhållanden framträder med all
tydlighet vikten av att de svenska sjömanskyrkliga utposterna i utländska
hamnar äro i stånd att erbjuda våra sjöfarande trivsamma och ändamålsenliga
samlingslokaler. Med hänsyn härtill har också den kyrkliga sjömansvården
i utlandet under den gångna verksamhetsperioden varit sysselsatt
med lösande av lokalfrågor i en utsträckning, som tidigare varit okänd
under sjömansvårdens 70-åriga historia. Icke blott sådana arbetsstationer,
som förestås av med medel ur kyrkofonden avlönade prästmän, uppvisa
akuta lokalproblem; detsamma är fallet på verksamhetsfält, vilkas drift uteslutande
bygger på frivilliga gåvomedel.

Vad beträffar den förstnämnda kategorien arbetsstationer, så ha de
värdefulla kyrkofastigheterna i Gdansk och Gdynia under perioden helt
återställts, medan reparationsarbetena å det stora kyrkokomplexet vid
London Surrey docks äro långt framskridna. Vissa av den sistnämnda
byggnadens utrymmen ha varit i bruk under hela perioden som läse- och
samlingslokaler för sjöfolket. Kyrkofastigheten i Antwerpen, där praktiskt
taget samtliga utrymmen varit i användbart skick under hela kriget, är i
stort sett färdigreparerad, medan den i T Vest Hartlepool, som delvis är i
bruk, befinner sig under reparation.

De totalt ödelagda kyrkorna i Rotterdam, och Hull ha temporärt ersatts
med hyreslokaler. I Rotterdam underhandlar styrelsen om inköp av en
större, välbelägen fastighet, och i Hull komma underhandlingar att inom
kort upptagas med stadens myndigheter angående förvärv av en ny tomt.

Styrelsen anslår kostnaderna för reparationer av skadade fastigheter inklusive
verkställda nyförvärv av två mindre bostadshus för prästerna i
Hull respektive Middlesborough-West Hartlepool till sammanlagt omkring
500 000 kronor. Vad åter beträffar totalkostnaden för anskaffande av nya
sjömansvårdslokaler i stället för de under kriget förstörda, så är styrelsen
givetvis ur stånd att bedöma denna. Omfattningen och takten av återuppbyggnadsarbetena
kommer i hög grad att bli beroende av den framtida
tillgången på insamlingsmedel.

Vad angår avlöningsbidraget för sjömanspräster under instundande budgetår
meddelar sjömansvårdsstyrelsen, att de från kyrkofonden utgående
löneanslagen äro från och med 1 juli 1946 tillsvidare knutna till följande
arbetsstationer, nämligen: Antwerpen, Buenos Aires, Gdansk (Danzig),
Gdynia, Hull, London, Melbourne, Rotterdam och West HartlepoolMiddlesborough.
Om sjömansvårdsstyrelsen skulle kunna i önskvärd om -

47

Kungl. May.ts ''proposition nr 295.

fattning alltjämt bedriva den verksamhet, som den utövade med hjälp av
beviljade anslag ur kyrkofonden, vore sådana anslag även erforderliga för
tiden 1 juli 1947—30 juni 1948.

Emellertid framhåller styrelsen behovet av anslag ur kyrkofonden till
avlönande av den svenske pastorn iprovinsen Misiones i Argentina.
Styrelsen anför härom:

Den till cirka 1 000 personer uppgående svenska folkspillra, vars kärna
utgöres av deltagarna i två svenska emigrationer till Brasilien under åren
1891—1892 samt 1909 och deras efterkommande i första och andra led,
lever ett strävsamt liv i en för svenskar främmande och ovanlig miljö.
Dessa svenskar och svenskättlingar ha sin huvudsakliga utkomst genom
odlingen av yerba eller paraguayte, tobak och frukt. Den svenska bebyggelsen
grupperar sig väsentligen kring byn Oberå. År 1920 uppsöktes denna
svenska »koloni» för första gången av den svenske sjömanspastorn i
Buenos Aires. De regelbundna besök, som Buenos Aires-pastorn därefter
årligen avlagt på platsen, ha ägnats åt konfirmationsundervisning bland
koloniens barn samt åt olika kyrkliga förrättningar. År 1932 utsändes en
svensk församlingssyster till området, och år 1941 inrättade sjömans vårdsstyrelsen
en prästerlig befattning i Oberå, vars innehavare till en början var
underställd pastorn i Buenos Aires men från och med fjolåret blev självständig
i förhållande till denne.

Pastor i Misiones har även uppsikt över den svenska skolundervisningen,
som årligen pågår under några månader och handhaves av en svensk
lärare. Alla inom kolonien tala svenska, och kärleken till Sverige och allt
svenskt är ett gemensamt drag hos dem. Emellertid avser den svenska
verksamheten i Misiones ingalunda att hos våra stamfränder hävda det
svenska språket och kärleken till det forna fosterlandet på bekostnad av
deras solidaritet med Argentina, det land, som giver dem deras utkomst. Det
gäller något vida betydelsefullare än det svenska språket. Det gäller att i
en mycket heterogen omgivning vidmakthålla goda svenska begrepp om
moral, heder och ärlighet, och till allt detta är språket nyckeln. Den svenske
prästen och hans medhjälpare se som en viktig uppgift att förhindra, att
våra fränder därute byta bort sin egenart, sin tro och sin kultur mot något,
som är dem väsensfrämmande. Det kan också glädjande nog fastslås, att
det svenska kyrkliga arbetet i provinsen Misiones på ett mycket gynnsamt
sätt återverkat icke blott på våra landsmän utan även på de många andra
nationaliteter, som bosatt sig inom området. Myndigheterna i Misiones ha
betecknat svenskarna som det skötsammaste bland de olika folkelementen
i trakten. Nyligen ha förberedelser inom kolonien vidtagits för ett svenskt
kyrkobygge, för vars utförande sjömansvårdsstyrelsen garanterat ett belopp
å 50 000 kronor, medan Misiones-svenskarna förpliktat sig att bidraga med
25 000 kronor samt naturagåvor i dagsverken.

Med hänsyn till att styrelsen sålunda åtagit sig avsevärda ekonomiska
förpliktelser gentemot svenskarna i Misiones, skulle ett anslag ur kyrkofonden
till avlönande av pastor därstädes betyda en stor lättnad för styrelsen.

Till stöd för en sådan framställning om ett anslag till en icke sjömanspriisterlig
befattning får styrelsen åberopa § 1 i Kungl. Maj:ts stadgar för
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, där det stadgas att »Svenska

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 295.

kyrkans verksamhet bland svenska sjömän och andra landsmän i utlandet
— däri dock ej inbegripen vården av de utländska svenska församlingar,
vilka erhållit av Kungl. Maj:t godkänd kyrkoordning — skall utövas genom
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse».

I händelse av bifall till ovanstående framställning torde anslagstiteln
»avlöningar till vissa i utlandet stationerade sjömanspräster» förslagsvis
ändras till »vissa i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses tjänst anställda
präster i utlandet».

I särskild skrivelse den 5 september 1946 har sjömans vårdsstyrelsen härjämte
— under erinran att de svenska sjömansprästerna i utländska hamnar
icke syntes ha vunnit beaktande vid utfärdandet av kungörelserna dels
den 29 maj 1946 (nr 216) angående tillfälligt lönetillägg åt vissa präster,
dels den 25 juli 1946 (nr 550) angående provisoriskt lönetillägg under tiden
1 juli 1946 — den 30 juni 1947 åt vissa präster — anhållit, att sagda prästmän
måtte komma i åtnjutande av de lönetillägg, som enligt nämnda kungörelser
tillkommit övriga präster. — Enär det tillfälliga lönetillägget avsåge
en redan tilländagången tjänstgöringsperiod, innebure styrelsens framställning,
att detsamma måtte utanordnas retroaktivt till innehavarna av de
här ifrågakommande nio sjömanspräster liga befattningarna, medan det
provisoriska lönetillägget syntes böra utbetalas under innevarande budgetår.

Remissyttranden.

Över sjömansvårdsstyrelsens ifrågavarande framställningar har statskontoret
avgivit utlåtanden, varvid ämbetsverket även berört avlöningsregleringen
för utlandspastorerna.

Huruvida den av sjömansvårdsstyrelsen bedrivna verksamheten i Oberå
i provinsen Misiones i Argentina kunde anses vara av sådan betydelse, att
densamma borde stödjas genom anvisande av medel från kyrkofonden, har
statskontoret funnit utgöra en fråga, som undandroge sig ämbetsverkets
bedömande. Vad angår avlöningsregleringen för hithörande i utlandet stationerade
präster har statskontoret anfört huvudsakligen följande.

Sedan 1946 års riksdag (skrivelse nr 171) bifallit ett av Kungl. Maj:t
genom proposition nr 71 framlagt förslag rörande provisorisk förbättring
av löneställningen för präster, hava de i framställningen åberopade kungörelserna
den 24 maj 1946 (nr 216) och den 28 juni 1946 (nr 550) utfärdats
angående tillfälligt respektive provisoriskt lönetillägg åt vissa präster. De
i kungörelserna meddelade bestämmelserna äro emellertid, såsom sjömansvårdsstyrelsen
också framhållit, icke tillämpliga å ifrågavarande sjömanspräster.

Beträffande tillkomsten av sistberörda bestämmelser vill statskontoret
erinra, att föredragande statsrådet vid anmälan av nyssnämnda proposition
nr 71 anfört bland annat, att Kungl. Maj:t i proposition 1946: 3 framlagt
förslag om en provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare
i statens tjänst med flera samt att en motsvarande provisorisk
förbättring av löneställningen borde beredas de präster, som ägde uppbära
dyrtidstillägg och kristillägg.

49

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘295.

Med utgångspunkt från sagda uttalande torde icke något vara att erinra
mot att tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg få utgå även åt
ifrågavarande sjömanspräster. På grund av vad föredragande statsrådet
uttalat därom, att löneförbättringen skulle tillkomma de präster, som uppburo
dyrtids- och kristilllägg, torde emellertid kunna råda någon tvekan,
huruvida lönetilläggen böra utgå till sjömanspräster i vidare mån än kristillägg
funnits böra utgå till dessa. Ett bifall till framställningen torde
förutsätta riksdagens medverkan.

I detta sammanhang vill emellertid statskontoret erinra, att ytterligare
en kategori prästmän, som icke omfattas av kungörelserna om löneförbättring,
nämligen pastorerna i vissa svenska församlingar i utlandet, torde
böra tillerkännas tillfälligt och provisoriskt lönetillägg. Enligt kungl. brev
den 29 juni 1945 äga nämligen dessa präster å grundavlöningen uppbära
procentuellt dyrtidstillägg och kristillägg enligt de grunder för åtnjutande
av sådana tillägg, som för motsvarande tid må gälla för kyrkoherde i territoriell
hemförsamling.

Beträffande avlöningsregleringen för ifrågavarande prästmän har härefter
även 19Jf6 års prästlönekommitté inkommit med infordrat utlåtande
och därvid anfört i huvudsak följande.

Den till pastorerna i de svenska utlandsförsamlingarna utgående avlöningen
är för närvarande och i avseende å flertalet löneposter sedan gammalt
i huvudsak utmätt efter grunder, som gälla för kyrkoherde i hemlandsförsamling.
Härjämte åtnjuta emellertid utlandspastorerna numera ett
särskilt tillfälligt utlandstillägg i form av ett grundbelopp å 1 600—2 600
kronor samt vissa med hänsyn till vederbörande barns ålder bestämda barnbidrag
å 500, 750 och 2 000 kronor.

Då en blivande allmän lönereglering för hemlandets församlingspräster
lärer kunna förutsättas komma att i sin mån påverka utmätandet av
utlandspastorernas framtida löneförmåner, synes det i första hand icke helt
obefogat att vid en allmän provisorisk lönetilläggsreglering dessa sistnämnda
präster likställas med hemlandsprästerna. Den nyligen genomförda regleringen
med utlandstillägg gör det dock tveksamt, om härvid samma skäl
för provisorisk löneförbättring kunna anses föreligga som för de senare.

Prästlönekommittén, som i särskild skrivelse avgivit förslag till provisorisk
lönetilläggsreglering för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 för inom
riket tjänstgörande präster i skilda befattningar, har emellertid — i likhet
med statskontoret — funnit skäl tala för att även utlandspastorerna erhålla
ett motsvarande provisoriskt lönetillägg. För bedömandet av storleken av
detta lönetillägg har kommittén sökt tillämpa i huvudsak samma beräkningsgrunder
som beträffande prästerna i hemlandet. Med ledning härav
har kommittén funnit, att lönetillägget åt utlandspastorerna skäligen synes
böra för samtliga bestämmas till ett enhetligt belopp av 660 kronor för år.

Vad prästlönekommittén här framhållit i fråga om utlandspastorerna
kan till viss del sägas gälla även med avseende å de från anslag ur kyrkofonden
avlönade sjömansprästerna. För dessa finnes emellertid icke fastställd
någon lönereglering i egentlig mening, såsom för utlandspastorerna,
utan torde deras löneförmåner — utom i vad gäller dem som utgå ur kyrkofonden
— principiellt vara beroende av vad sjömansvårdsstyrelsen beslutar.
Härtill kommer, såsom ock statskontoret påpekat, att kristillägg icke utgår
4 — Uihang till riksdagens protokoll 10^7. 1 sand. Nr 29~>.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

till samtliga och, där det förekommer, ej alltid utgår med fullt belopp. Kommittén
har likväl funnit, liksom statskontoret, att i princip icke något
torde vara att erinra emot, att jämväl ifrågavarande sjömanspräster i förekommande
fall erhålla provisoriskt lönetillägg. Det synes dock böra förbehållas
Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall pröva, huruvida vederbörande
sjömanspräst — med hänsyn till rätten till kristillägg — bör för ifrågakommande
tid utbekomma provisoriskt lönetillägg och för så fall med vilket
belopp. Därest åt sjömanspräst i enlighet härmed beviljas provisoriskt lönetillägg,
bör detta emellertid enligt kommitténs mening ej för något fall bestämmas
till högre belopp än 660 kronor för helt år.

Statskontoret har för sin del tillstyrkt, att såväl utlandspastorerna som
ifrågakommande sjömanspräster skola erhålla provisoriskt lönetillägg för
tiden den 1 juli 1946—30 juni 1947 liksom även sådant tillfälligt lönetilllägg,
som utgick till hemlandsprästerna för tiden närmast förut. Prästlönekommittén
kan icke finna en retroaktiv reglering i denna utsträckning vara
i föreliggande fall påkallad. Såsom förut framhållits, är kommittén över
huvud taget i viss mån tveksam om skäligheten i en provisorisk tilläggsreglering
av här angiven art för ifrågavarande utlandspräster. Då kommittén
nu likväl funnit sig kunna tillstyrka provisoriskt lönetillägg jämväl åt
dessa präster, anser kommittén, att lönetillägget i allt fall bör begränsas
att utgå främst för tiden den 1 juli 1947—30 juni 1948 men härjämte eventuellt
även för innevarande halvår, eller för tiden från och med den 1 januari
1947, för sistnämnda tid med lönetilläggets halva belopp.

Liksom övriga löneförmåner för här avsedda präster torde även det för
dem nu ifrågasatta provisoriska lönetillägget böra utgå ur kyrkofonden.
Kostnaderna för det av kommittén föreslagna lönetillägget kunna, med utgående
från nuvarande antal utlandspastorer och hela antalet för närvarande
ur kyrkofonden avlönade sjömanspräster, beräknas till högst 9 900
kronor för helt år.

Föredra ganden.

Under åren 1944—1945 har i Buenos Aires för enskilt donerade och för
inom den svenska kolonien därstädes samt i hemlandet insamlade medel
uppförts ny kyrka för en svensk församling i staden. Kyrkan blev den
5 augusti 1945 för sitt ändamål invigd av biskopen i Visby Torsten Ysander.
Frågan om fastställelse av kyrkoordning för församlingen kan väntas
bli aktuell i år eller början av år 1948. Det är önskvärt att, om sådan
fastställelse meddelas, pastorsbefattningen kan tillsättas utan dröjsmål. Avlöningen
för kyrkoherden torde, liksom för övriga utlandspastorer, böra
utgå ur kyrkofonden och därvid bestämmas i det hela till samma belopp
som för övriga utlandspastorer. I enlighet härmed torde pastor i Buenos
Aires även böra erhålla tillfälligt utlandstillägg, vilket i vad gäller grundbeloppet
skäligen synes kunna bestämmas till 2 000 kronor för år. Kungl.
Maj:t torde böra utverka riksdagens bemyndigande att under budgetåret
1947/48 för ifrågavarande kyrkoherdebefattning disponera erforderliga avlöningsmedel
ur kyrkofonden. Med tillkomsten av en sådan befattning
synas förutsättningarna för avlöningsbidrag från kyrkofonden för en sjömanspräst
i staden förfalla.

Sjömans vårdsstyrelsens framställning om avlöningsbidrag för en sådan

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

prästman i styrelsens tjänst, som sedan åtskilliga år varit stationerad i byn
Oberå i provinsen Misiones i Argentina, har jag — med hänsyn till vad styrelsen
upplyst om arbetsuppgifterna för en präst på denna ort med dess
talrika befolkning av svenskt ursprung — funnit böra beaktas. Jag tillstyrker
följaktligen, att det avlöningsbidrag ur kyrkofonden, som för närvarande
utgår till en sjömanspräst i Buenos Aires, från och med den tidpunkt
då en kyrkoherdebefattning i staden må bliva tillsatt må tillsvidare
av sjömans vårdsstyrelsen disponeras för en prästman i provinsen Misiones.

Vad prästlönekommittén föreslagit beträffande provisoriskt lönetillägg
för budgetåret 1947/48 åt utlandspastorer samt åt de sjömanspräster, som
avlönas med bidrag från kyrkofonden, anser jag mig böra biträda. Vad sålunda
föreslagits torde givetvis böra gälla även en eventuellt nyinrättad
pastorsbefattning i Buenos Aires samt prästmannen i Misiones. Med hänsyn
till vad prästlönekommittén därutinnan framhållit anser jag mig dock
icke kunna förorda, att utlandspastorerna och ifrågavarande präster i sjömansvårdsstyrelsens
tjänst skulle retroaktivt komma i åtnjutande av motsvarande
tillägg för tid före den 1 juli 1947.

Nu gällande bestämmelser om avlöning åt pastorer vid svenska församlingar
i utlandet äga giltighet endast för ett budgetår i sänder. För nästa
budgetår ifrågasätter jag icke andra förändringar av dessa bestämmelser
än jag förut nämnt. Såsom framgår av innehållet i Kungl. Maj:ts vid
propositionen 1947: 64 fogade skrivelse (nr 4) till 1946 års kyrkomöte
(s. 13), torde emellertid såsom villkor för fortsatt giltighet under budgetåret
1947/48 av ifrågavarande bestämmelser böra krävas, att vederbörande
utlandspastor underkastar sig den pensionsreglering, som genom nyssnämnda
proposition underställdes riksdagens prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att anslag ur kyrkofonden för prästerlig
verksamhet utom riket må utgå i enlighet med av mig förordade
grunder, beträffande provisoriskt lönetillägg för
tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 samt i övrigt beträffande
pastorer i svenska utlandsförsamlingar för tiden
den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 och för i sjömansvårdsstyrelsens
tjänst anställda präster tills vidare från och med
den 1 juli 1947.

7. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband.

Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas
bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa
till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid

52

Föredra ganden.

Föredra ganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en
följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta
med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har riksdagen
medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge
för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp, som
angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången i
avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:

Budgetår fnsIag Medelsåtgång

kronor kronor

1942/43 .................. 12 000 11 400

1943/44 .................. 7 000 5 200

1944/45 .................. 7 000 6 000

1945/46 .................. 7 000 6 800

1946/47 .................. 7 000

Minskningen av anslaget från och med budgetåret 1943/44 berodde på
att en av ifrågavarande experter erhållit en för ändamålet nyinrättad tjänst
i ecklesiastikdepartementet.

För nästa budgetår torde för ifrågavarande ändamål böra beräknas ett
belopp av högst 15 000 kronor. Det ökade medelsbehovet är i första hand
beoende på en åt särskild tillkallad expert uppdragen utredning rörande det
ecklesiastika arrendeväsendet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband må för
budgetåret 1947/48 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande
ur kyrkofonden utgå högst 15 000 kronor.

8. Anslag ur kyrkofonden för anskaffande av arbetshjälp
åt domkapitlen vid en preliminär indelning av
stiften i kyrkomusikerdistrikt.

Med proposition den 18 april 1947 (nr 233) har Kungl. Maj:t förelagt
riksdagen förslag till bland annat lag om kyrkomusiker. Antagandet av lagförslaget,
som i vad på kyrkomötet ankommer redan blivit godkänt, utgör
ett första led i de lagstiftningsåtgärder, som erfordras för en slutlig
lösning av den s. k. klockarf rågan. På sätt jag vid min anmälan av denna
lagstiftningsfråga den 18 april 1947 närmare berörde, erfordras att snarast
möjligt vissa undersökningar företagas för att utröna de konkreta förutsättningarna
på varje ort för de nya kyrkomusikertjänsternas anordnande
enligt de särskilda för dem avsedda tjänstetyperna. Undersökningen skulle
i första hand få innebörden av en provindelning av stiften i kyrkomusikerdistrikt.
Givet är, att detta utredningsarbete lämpligast bör uppdragas åt

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

domkapitlen. Då det emellertid måst antagas, att flertalet domkapitel skulle
se sig ur stånd att utan någon tillfällig förstärkning av sin kanslipersonal
med nödig skyndsamhet fullgöra denna särskilda arbetsuppgift, ha domkapitlen
anmodats göra anmälan om det behov i sådant hänseende, som
kunde förväntas uppkomma för dem. Med ledning av de uppgifter, som i
anledning härav inkommit till departementet, har det erforderliga beloppet
till täckande av här motsedda kostnader ansetts kunna beräknas till sammanlagt
högst 30 000 kronor. De för ändamålet behövliga medlen synas
lämpligen böra bestridas ur kyrkofonden.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att för anskaffande av arbetshjälp åt domkapitlen
vid en preliminär indelning av stiften i kyrkomusikerdistrikt
må för budgetåret 1947/48 i enlighet med Kungl.
Maj:ts beprövande ur kyrkofonden utgå högst 30 000
kronor.

Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna 1—8
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Bruhn-Möller.

Stockholm 194»7 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

47166S